Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående psykologiskt
försvar m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

På grundval av betänkande avgivet av kommittén för utredning om det
psykologiska försvaret framlägges i propositionen förslag om organisation
och verksamhet för ett svenskt psykologiskt försvar. Under krig avses frågor
angående det psykologiska försvaret skola handläggas av en statens upplysningscentral.
För de förberedande åtgäi’der, som bör vidtagas på detta
område redan i fred, föreslås, att en särskild beredskapsnämnd för det psykologiska
försvaret anknytes till inrikesdepartementet. Medel för nämndens
verksamhet för nästa budgetår äskas under inrikesdepartementets avlönings-
och omkostnadsanslag, varjämte ett särskilt anslag upptages för
arvoden åt nämndens ledamöter m. m.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 162.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 mars 195i.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 november 1950 tillkallade
dåvarande chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg,
sex sakkunniga för att verkställa utredning rörande erforderliga anordningar
för tryggande av en god psykologisk beredskap och framlägga därav
föranledda förslag. De sakkunniga, som antog benämningen kommittén
för utredning om det psykologiska försvaret, utgjordes av dåvarande landshövdingen
Conrad Jonsson, dåvarande andre redaktören Allan Hernelius,
sektionschefen i försvarsstaben, överste Gustaf-Fredrik von Rosen, chefredaktören
och ledamoten av riksdagens andra kammare Frans Severin,
verkställande direktören i AB. Ervaco Folke Stenbeck och verkställande
direktören i Tidningarnas Telegrambyrå, överste Olof Sundeil. Åt Jonsson
uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Sedan
Jonsson begärt och erhållit entledigande från uppdraget att vara ledamot
av utredningen, förordnades den 2 oktober 1951 landshövdingen Eije Mossberg
att i Jonssons ställe vara ledamot tillika ordförande.

Kommittén avgav den 27 april 1951 förslag till provisorisk organisation
av statlig verksamhet för tryggande av god psykologisk beredskap in. in.
Sedan detta förslag varit ute på remiss, lät chefen för inrikesdepartementet
till kommittén överlämna samtliga remissvar för att tagas under övervägande
vid fullgörande av kommittéuppdraget. Den 1 september 1953
avlämnade kommittén sitt huvudbetänkande, kallat »Psykologiskt försvar»
(SOU 1953: 27).

Kommittén söker i betänkandet klarlägga, vilka åtgärder som i olika
hänseenden kan vara nödvändiga för att trygga befolkningens motståndsanda
under ett krig. Kommittén har funnit det ligga utanför utredningsuppdragets
ram att behandla de speciella problem, som i detta hänseende

3

Kungi. Maj.ts proposition nr 162.

uppstår för krigsmaktens del, och har därför inriktat sitt arbete på förhållanden,
som rör befolkningen i dess helhet eller ensamt civilbefolkningen.
Kommittén har ägnat särskild uppmärksamhet åt nyhetstjänsten
under krig liksom åt den allmänna, av krigsförhållandena betingade informations-
och upplysningsverksamheten till den svenska allmänheten. I
betänkandet behandlas även frågan om åtgärder för den återhållsamhet
vid publicering, som kräves av säkerhetsskäl. Ett särskilt område för utredningen
har slutligen gällt upplysnings- och propagandaverksamhet till
utländsk opinion.

I betänkandet belyses främst den verksamhet, som under krig, vari
riket är indraget, blir nödvändig på de olika områden utredningen haft
att behandla. Kommittén ger förslag till grunddragen av en krigsorganisation
samt till de åtgärder under fred, som är nödvändiga för att säkerställa,
att erforderlig verksamhet i krig skall kunna komma till stånd. I
fråga om åtgärder för tryggande av en härdig motståndsanda har kommittén
dock uppmärksammat även den verksamhet, som behöver utövas
under fred.

Över betänkandet har yttranden avgivits av:

överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, statistiska centralbyrån,
statskontoret, överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap, statens upplysningsbyrå, skolöverstyrelsen,
telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd,
försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd, statspolisintendenten,
svenska psykologsamfundet, AB Radiotjänst, svenska tidningsutgivareföreningen,
publicistklubben, svenska journalistförbundet, AB Tidningarnas
telegrambyrå, svenska bokförläggareföreningen, svenska boktryckareföreningen,
föreningen Sveriges filmproducenter, svenska försäljnings- och
reklamförbundet, auktoriserade annonsbyråers förening, svenska institutet,
exportföreningen och svensk-internationella pressbyrån, svensk-amerikanska
nyhetsbyrån, Sveriges exportförening, centralkommittén folk och försvar,
frikyrkliga studieförbundet, KFUK:s och KFUM:s studieförbund, studieförbundet
medborgarskolan, arbetarnas bildningsförbund, landsorganisationen
i Sverige, tjänstemännens centralorganisation, svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges lantbruksförbund, kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund,
riksförbundet landsbygdens folk, yrkeskvinnors samarbetsförbund,
högerns ungdomsförbund, folkpartiets ungdomsförbund, svenska
landsbygdens ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,
föreningen svensk fackpress, teatrarnas riksförbund, Sverige-Amerika
stiftelsen och Fredrika-Bremerförbundet.

Yttrandena är genomgående positiva med talrika instämmanden i betänkandets
synpunkter på huvudlinjerna för det psykologiska försvarets verksamhet.
De invändningar, som görs, avser vanligen endast organisatoriska
frågor.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Jag kommer att i det följande först ta upp frågan om behovet av ett
psykologiskt försvar. Därefter ämnar jag behandla riktlinjerna för det
psykologiska försvarets verksamhet under krig och förslaget till krigsorganisation
för att sluta med frågan om åtgärder i fred.

I. Behovet av psykologiskt försvar.

Kommittén.

Psykologisk krigföring.

I ett inledande avsnitt av sitt betänkande anger kommittén vad den
menar med psykologisk krigföring och psykologiskt försvar samt redogör
för de former, vari detta slags krigföring uppträder och de medel som
begagnas. Kommittén anför härvid i huvudsak följande.

De förändringar, som samhället genomgått i modern tid, har icke endast
i grunden förändrat den militära krigföringen, de har också skapat sådana
betingelser, att den psykologiska krigföringen fått en starkt ökad betydelse.
Den tekniska utvecklingen har förändrat krigets yttre former och gett
det möjligheter att verka snabbt och kraftigt över stora avstånd och med
många skiftande medel. Mekaniseringen av stridskrafterna och industrialiseringen
av näringslivet har gjort den ekonomiska krigföringen till en
väsentlig faktor i nutida krig. Kraftförsörjningen, industrin och handeln
har blivit viktiga angreppsobjekt. Civilbefolkningen utsättes för krigshandlingarna
och dras in i krigsansträngningen i en omfattning som aldrig förr.
Hemorten har blivit en utsatt och sårbar hemmafront. Det moderna kriget
drabbar allt och alla. Frontlinjen går bildligt talat i varje enskild medborgares
medvetande. Kriget av i dag kräver ytterst vars och ens insats,
vars och ens ställningstagande. Samtidigt har de tekniska hjälpmedlen,
som används för att vidarebefordra upplysningar, idéer och inställningar
till stora grupper människor, utvecklats starkt. Den enskilde individen
kommer på ett helt annat sätt än tidigare i kontakt med världsskeendet och
med den uttolkning som detta skeende får i press, radio och film. Den
totalitära statens ledning använder propagandan såsom ett viktigt medel
för att bibehålla och utvidga maktställningen.

Hela denna utveckling har lett till att propagandan, som är den viktigaste
formen av psykologisk krigföring, i våra dagar blivit ett betydelsefullt
vapen i krig. Den riktas såväl mot fienden och hans krigsmakt som till
den egna befolkningen och de egna styrkorna.

Som psykologisk krigföring i egentlig mening betecknar kommittén en
verksamhet, genom vilken motståndsviljan påverkas med rent psykiska
medel och icke genom yttre våld. Under krig är det psykologiska vapnet i
förhållande till de militära maktmedlen ett hjälpvapen, vars verkan i
mycket beror av den övriga krigföringen och som ensamt föga förmår

Kungl. Maj.ts proposition nr 162. 5

Under yttre fred kan psykologiska krigföringsåtgärder genomföras såsom
förberedelse för ett möjligen kommande militärt krig eller för att utan ett
sådant vinna maktpolitiska framgångar; under de senaste årens »kalla»
krig har metoden utnyttjats i ständigt stegrad omfattning.

Den psykologiska krigföringen har liksom den militära en offensiv och
en defensiv sida. Den kan utnyttjas i angreppskrig likaväl som i försvarskrig.
Vid håde angreppskrig och försvarskrig kommer såväl offensiva
som defensiva åtgärder ifråga även på den psykologiska krigföringens
område.

Den psykologiska krigföringens främsta hjälpmedel är tidningarna och
andra tryckalster, rundradion och filmen. Dessa massmedia har redan i
fred avgörande betydelse för opinionsbildningen. I krig får de ännu större
vikt som propagandaorgan. En stor del av det nyhetsmaterial, som står
till tidningarnas förfogande och bereds plats i dem, utgör element i det
psykologiska krig, som sekunderar det politiska maktspelet i tider av internationell
spänning. Vid öppet krig sväller detta material starkt. I regel
når en krigförande genom pressen endast egen opinion. I mindre omfattning
kan han nå opinionen i neutrala och allierade stater. Det mest effektiva
sättet för denna påverkan är att snabbt och väl betjäna pressen med nyheter.
En krigförande kan också ge nyheter sådan form, att de med bevarad
fastän maskerad udd glider in i motsidans tidningar. Han kan även
sprida särskilda nyhetsblad direkt till fienden. Vidare kan både i öppet
och kallt krig propagandabroschyrer spridas över öppna gränser, genom
järnridåer och tvärs över stridsfronter. Under krig blir dock flygbladet det
mest anlitade medlet att med tryckta ord nå fienden. Rundradion spelar
en mycket stor roll, särskilt i kritiska skeden såsom vid ett krigsutbrott.
För propaganda till fientligt område är radion det främsta medlet. Ett närstående
medel är högtalare vid fronten eller i flyg över fientligt område.
Ett livskraftigt stridsmedel är alltjämt ryktesspridning. Filmen har sin
styrka i att den verkar direkt på känslolivet och når många, under krig
dock icke motsidan. De olika massmedia kompletterar varandra. De bör
under krig utnyttjas i kombinerade aktioner för att få full slagkraft.

För den psykologiska krigföringen tages även vetenskapen till hjälp.
För studium av motståndsandan och av betingelserna för psykologisk krigföring
anlitas vetenskapligt skolade experter, främst socialpsykologer, sociologer,
statsvetenskapsmän och statistiker men även historiker, kulturantropologer
och psykiatriker. Socialpsykologien och sociologien har utvecklats
starkt under de senaste decennierna och därmed också de på dem
grundade tekniska metoderna för mätning av attityder och analys av
propaganda, vilket allt har kommit den psykologiska krigföringen tillgodo.

Vetenskapsmännens arbetsuppgift är att kartlägga motståndarens nationella
särdrag, strukturen i hans samhälle, öppna eller latenta spänningar
mellan olika grupper i hans land samt att följa den fientliga opinionens

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

växlingar inför krigshändelser och propaganda. I det egna landet gäller det
att följa och analysera den fientliga propagandan, kontinuerligt undersöka
folkstämningen och klarlägga egen och fientlig propagandas verkan på
opinionen samt sammanställa och analysera i omlopp varande rykten.
Arbetsuppgifterna och metoderna att lösa dem belyses av kommittén med
några exempel på uppgifter, som samhällsvetenskapsmän var sysselsatta
med under andra världskriget. De speciella förhållandena under krig medför,
att forskarna i många fall inte blir i stånd att framlägga vetenskapligt
hållbara recept för handlandet. Men även om de ej förmår att ge entydiga
råd i oklara lägen, så kan de, som erfarenheterna under andra världskriget
visat, på grundval av kända eller sannolika faktorer medverka till ett
bedömande av hur det psykologiska angreppet bör sättas in med största
utsikt till framgång. När det gäller det defensiva psykologiska försvaret av
det egna folket, blir forskarnas tillgång både till grundläggande fakta och
till data om gradvisa förändringar rikare och därmed också deras möjligheter
att bidra till den psykologiska krigsinsatsen större.

Kommittén framhåller, att det av flera skäl är vanskligt att bedöma
resultaten av psykologisk krigföring. Den ändring i människors inställning
och beteende, som man syftar till, har oftast flera samverkande orsaker.
Under krig spelar vapenlyckan väl i regel största rollen, försörjningsläget
har väsentlig betydelse och de personliga förlusterna och obehagen får stor
vikt för många. Propagandan kan sällan ensam nå sitt mål, men den kan
accentuera den verkan, som de yttre omständigheterna har på människorna.
Kommittén framhåller, att en skickligt skött och väl förberedd psykologisk
krigföring såväl för en angripare som för en försvarare kan bidraga till
att fienden ger upp snabbare än vad han eljest skulle ha gjort ävensom till
att den egna kampviljan bevaras och stärkes. Därutöver framhåller kommittén,
att under krig ett land, vilket icke har förmåga att möta de psykologiska
åtgärder fienden riktar mot trupp och befolkning, riskerar att
komma i allvarligt underläge.

Den psykologiska krigföringens omfattning, metoder och resultat före,
under och efter andra världskriget belyses utförligt i betänkandet (s. 29—
48, till vilket i denna del hänvisas.

Motståndsandans värnande.

Kommittén redogör i ett följande kapitel för det nutida kriget och dess
psykiska påfrestningar på befolkningen. Därefter följer en analys av vad
motståndsanda är och vad som inverkar på den. På grundval härav ger
kommittén så en rad förslag till åtgärder under fred och krig i syfte att
trygga befolkningens motståndsanda.

Kommittén anför i dessa delar bl. a. följande:

_ Om en stormakt går till angrepp mot Sverige, blir de psykiska påfrestningarna
pa vart folk stora och för många medborgare svåra att bära. Den

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

omständigheten, att vårt land under lång tid har åtnjutit fred och att ett
krig för många svenskar har kommit att te sig såsom något mycket osannolikt,
skulle skärpa den starka chockverkan, som den moderna krigföringen
i och för sig framkallar vid ett plötsligt angrepp. Denna hlir större
ju mera överlägsen angriparen är. Särskilt kännbar hlir den psykiska påfrestningen
för befolkningen i en mindre stat. som icke kan räkna på
omedelbart bistånd av mäktigare stater.

Genom en god psykologisk försvarsberedskap — liksom genom en god
försvarsberedskap på övriga områden — kan motståndskraften mot chocken
ökas. Mot nötningen på den psykiska motståndskraften under krigets
fortgång kräves psykologiska försvarsåtgärder, som måste avvägas efter
det behov som framträder eller som kan förutses.

Motståndsandan är en kombination av vilja till motstånd och andlig kraft
till motstånd. För motståndsviljan är främst avgörande, att man helhjärtat
uppfattar landets sak som sin egen. Men det fordras också, att man själv
vill medverka i det gemensamma motståndet och ta de risker detta medför.
Andlig kraft till motstånd har den som kan behärska den fruktan och
ångest, den dragning till apati och panik, som kan komma en person att
aktivt eller passivt bidraga till uppgivande av motstånd.

Positiva komponenter i motståndsandan under krig och viktiga faktorer,
som stödja den mot psykisk påfrestning, är för hela folket:

Tro på det rättvisa i landets sak.

Tro på möjligheten till seger.

Fruktan för följderna av nederlag och ockupation — för den egna personen,
för anhöriga och för hela folket.

Tillit till statsledningen, vilket betyder tro på att de, som leda landet,
är dugliga och gör sitt bästa.

Samhörighetskänsla med landet i dess helhet eller någon lojal grupp;
känsla av ensamhet kan i samverkan med övriga påfrestningar lätt bryta
ner en persons moral.

Kännedom på förhand om krigets natur och om vad man själv kan vänta
sig; kännedom om den psykologiska krigföringens syften och medel är
bl. a. av betydelse för förmågan att stå emot.

Vetskap om vad som händer; ovisshet skapar oro och osäkerhet och är
gynnsam jordmån för rykten och propaganda.

God fysisk och psykisk kondition; umbäranden och bekymmer nedsätter
ofta motståndskraften, hunger och trötthet är viktiga negativa faktorer
liksom brist på självförtroende och känslan av att vara undervärderad.

Åtgärder i fred för att främja viljan till motstånd.

Kommittén framhåller, att förberedelse under fred för att säkerställa
motståndsandan är ett lika elementärt försvarsbehov som kravet på att
krigsmakten vid angrepp skall kunna fungera utan fortsatt förberedelse.
Uppbyggande under fred av en härdig motståndsanda har dessutom fredsbevarande
betydelse likaväl som upprättande av en stark krigsmakt.

I fortsättningen anför kommittén hl. a. följande.

Den för motståndsandan nödvändiga gemenskapskänslan och uppslutningen
kring gemensamma ideal och intressen måste finnas och komma
till uttryck redan under fred. Det är vidare angeläget, att medborgarna är

o Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

medvetna om värdet av de för deras trivsel och trygghet grundläggande
faktorerna och om vad vi har att försvara. Behovet härav ökas genom en
målmedveten, även utifrån dirigerad propaganda, som syftar till att undergräva
solidariteten med vår samhällsordning och alstra misstro mot statsmakterna.
Kännedomen om vad vi har att försvara bör kompletteras med
uPPtysning vilka följder vi kan vänta av att ge efter för en angripare.

För vilja till motstånd fordras i regel, att man tycker att motståndet har
mening, d. v. s. att man har tilltro till egna resurser och, i den mån dessa
ej anses räcka, tro på effektiv hjälp utifrån. Tron på egna resurser bör
lika litet som tron på hjälp vara grundad på rent känslomässiga förhoppningar
utan anknytning till verkligheten. Endast en på kännedom om det
sanna tillståndet baserad uppfattning är värdefull. Det är därför angeläget,
att medborgarna får en klar och riktig bild av vårt försvar och dess möjligheter
att avvärja ett angrepp. I den mån det är möjligt skall även en
tänkbar angripares resurser för angreppet belysas. Redan under fred kan
krafter vara verksamma, som syftar till att försvaga motståndsviljan. För
ett land, där yttrande och tryckfrihet är grundstenar i samhällsordningen,
utgör frågan om motåtgärder ett vanskligt problem. Det får anses självfallet,
att under rena fredsförhållanden statliga myndigheter inte skall
bedriva någon form av propaganda. I ett skärpt läge bör statsmakterna dock
kunna stimulera och stödja åtgärder, som syftar till att försvåra verksamhet
av denna art.

Åtgärder under fred för att motverka krigets psykiska

påfrestningar.

Det är vidare enligt kommitténs mening av vikt att under fred förbereda
människorna på krigets påfrestningar och göra dem motståndskraftiga.
Det är av största betydelse att ge upplysning, som svarar på frågorna: hur
kan ett krig komma att te sig och vad är det som kan hända just mig, vad
har jag för skyldigheter och rättigheter och vad skall jag göra i de olika
situationer, som jag råkar in i. Denna upplysning bör behandla det
moderna krigets natur sedd ur en svensk medborgares synvinkel och med
hänsyn tagen till svenska förhållanden. För att civilbefolkningen skall
vara psykologiskt beredd att motstå luftanfallen och särskilt atombombningen,
fordras realistisk upplysning både om dessa anfalls verkningar
och om möjligheterna att reducera dem.

Kommittén behandlar även frågan om propagandaprofylax i fred och
framhåller, att man kan nå vissa resultat genom att lära människor att
känna igen propaganda, att vara kritiska mot rykten och att skilja mellan
falska och äkta meddelanden. Propagandaprofylaxen bör så vitt möjligt
även tillgodose eller på annat sätt neutralisera behov och önskemål, som
eljest kan utnyttjas av en motståndare. Kommittén betonar vidare, att
man vid planläggning av utrymningar och andra skyddsåtgärder samt av

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

socialvården måste ta hänsyn till psykologiska faktorer av betydelse för
inotståndsandan. Till det psykologiska försvarets fredstida uppgifter hör
även tekniska förberedelser för tryggande i krig av en god nyhets- och
informationstj änst.

Åtgärder under krig för att trygga inotståndsandan.

Kommittén understryker, att de åtgärder, som behöver vidtas under krig
för att bevara och stärka inotståndsandan, i hög grad beror av vad som
gjorts under fred.

Redan vid krigets början kan kraftiga åtgärder behövas. En klar och
lättfattlig upplysning om vårt krigsmål bör ges. Härmed bör kombineras
en intensifiering av upplysningen om vad det är vi har att försvara och
om vad ett nederlag skulle medföra. Samtidigt skall man ingjuta förtröstan
genom att klarlägga egna resurser och den direkta eller indirekta hjälp vi
får eller har anledning att räkna med. Upplysningen får icke förtiga de
motgångar och svårigheter, som kan bli vår lott. Särskilda åtgärder behövs
för att häva ensamhetskänslan hos dem, som skilts från anhöriga, från
arbetskamrater, från hemmiljön.

Förtroendet för den politiska och militära ledningen under krig är av
allra största betydelse för folkets moraliska motståndskraft. Avgörande
här är regeringens, militärledningens och övriga högre myndigheters sätt
att delge befolkningen viktigare fakta eller underlåta att göra detta. Enligt
kommitténs mening är det av avgörande betydelse, att statsmakterna, så
långt säkerhetsskäl medger, framlägger alla väsentliga fakta. Det som säges,
skall vara sant. Viktigt är icke endast vad som sägs och att det sägs,
viktigt är även hur det sägs. Det blir en huvuduppgift för det psykologiska
försvaret att främja nyhetstjänsten. Särskilt viktigt är, att nyhetstjänsten
fungerar tillfredsställande just dagarna kring ett krigsutbrott. — Den upplysning,
som ger den enskilde svar på frågan om vad han kan råka ut för
och vad han har att göra i olika situationer, måste fullföljas och utökas.

Det psykologiska försvaret har viktiga uppgifter för att minska den psykiska
verkan av umbäranden och påfrestningar. Hjälp mot de besvär, som
följer av knapphet på livsmedel och andra konsumtionsartiklar, kan ges
genom en brett lagd rådgivning om konsumtionsanpassning. Likaså kan
råd ges om de hästa sätten att avhjälpa eller minska andra svårigheter,
till exempel med uppvärmning och belysning.

Åtgärder in o t fientlig psykologisk krigföring.

Kommittén anser, att vissa skäl föreligger för att vidta tekniska förberedelser
för störning av fientliga rundradiosändningar. Däremot är det
klart, att ej ens under krig förbud att lyssna till utländska utsändningar
bör införas hos oss.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

I fortsättningen understryker kommittén vikten av att i krig söka förhindra
eller reducera effekten av den propaganda, som man inte kan eller
inte vill utestänga. I första hand bör man »vaccinera» befolkningen, så att
den så långt som möjligt blir immun mot fientlig propaganda. Även om
detta har skett i fred, måste åtgärderna fullföljas efter ett krigsutbrott.
Särskilt viktigt blir att uppdaga och för allmänheten avslöja svart propaganda.
En god nyhetstjänst och tydliga deklarationer från myndigheterna
om läget gör det svårt för fientlig propaganda att vinna tilltro och
effekt.

För att motverka den nedbrytande effekt, som fientlig propaganda likväl
kan ha fått, torde en saklig information om de frågor, som den fientliga
propagandan berör, i regel vara bästa medlet.

I fråga om åtgärder mot rykten och falska meddelanden
anför kommittén bl. a.

Rykten, som finner särskilt god jordmån under krig, är ofta sådana,
som verkar nedbrytande på motståndsandan. Man får räkna med såväl
spontant uppkomna, som av motståndaren avsiktligt utplanterade rykten.
Möjligheterna att hindra sådan fientlig ryktesspridning är i stort sett desamma
som gäller i fråga om propaganda. En fullgod nyhetstjänst, som
snabbt och korrekt meddelar allt av intresse, som rimligen kan publiceras,
är det främsta försvarsmedlet. Också för bekämpande av falska meddelanden
är en snabb nyhetstjänst ett värdefullt hjälpmedel — liksom även
klara, snabba och säkra ordervägar. Vid sidan av hindrande åtgärder och
uppmaningar till folk att vara på sin vakt kan man vidare i vissa fall använda
förhandsbesked, som förutser falska order och uppgifter och neutraliserar
deras verkan.

Sammandrag av kommitténs förslag beträffande det psykologiska försvarets
verksamhet och organisation.

På grundval av de överväganden, kommittén gjort angående motståndsandan
och åtgärder för dess värnande, understryker kommittén i första
hand betydelsen under krig av en snabb, fyllig och sanningsenlig nyhetstjänst
och inskärper vikten av en så fri offentlig debatt som möjligt.
Kommittén avvisar tanken på tvångscensur under krig och hävdar, att
erforderlig återhållsamhet rörande uppgifter, som kan vara till gagn för
fienden, kan åstadkommas i fritt samarbete mellan ett statligt rådgivningsorgan,
å ena, samt pressen och publicitetsorgan, å andra sidan.

Den upplysningsverksamhet till den svenska allmänheten, som blir nödvändig
och önskvärd under krig, bör enligt kommitténs mening i största
möjliga utsträckning bedrivas av de organ, som under fred är verksamma
på hithörande områden. Ett samordnande organ behövs dock, som även i
viss utsträckning skall kunna bedriva egen verksamhet. Kommittén framhäver
betydelsen av folkrörelsernas medverkan och ger även riktlinjer för

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

filmens och teaterns verksamhet samt för bokförsörjningen. I fråga om
rundradion framhåller kommittén önskvärdheten av att Radiotjänsts i
stort sett fria ställning bevaras även under skärpta förhållanden.

Även i fråga om goodwillskapande upplysning till utlandet bör enligt
förslaget de i fred verksamma upplysningsorganen i princip fortsätta efter
i huvudsak samma linjer och metoder som under fred.

Kommittén anser att ett enda organ bör under krig leda och samordna
alla verksamhetsgrenar inom ramen för det psykologiska försvaret. Detta
organ, som kallas statens upplysningscentral (UC), skall lyda direkt under
Kungl. Maj :t. Ett konsultativt statsråd föreslås under krig få till sin
enda och huvudsakliga uppgift att företräda det psykologiska försvaret.
En regional organisation föreslås anknuten till länsstyrelserna.

Kommittén framhåller i olika sammanhang nödvändigheten av åtgärder
i fred, såväl upplysningsverksamhet som förberedelser för att det psykologiska
försvaret skall kunna verka effektivt under krig. Ingen centraldirigerad
statlig upplysningsverksamhet i fred bör dock förekomma. För
erforderlig förberedelse av verksamheten i krig föreslås inrättande av ett
fredsorgan, kallat beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.

Yttranden.

Många remissinstanser har understrukit det psykologiska försvarets
stora betydelse och behovet av åtgärder för en
beredskap i denna del av det totala försvaret.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att det psykologiska försvaret
uppenbarligen har sådan stor betydelse i det totala försvaret, att tillräckliga
resurser för en tillfredsställande lösning av de problem, som kommer
att åvila denna gren av försvaret, ovillkorligen måste ställas till förfogande.
Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att det numera icke torde råda
delade meningar om att det psykologiska försvaret intar en viktig plats i
det totala försvaret vid sidan av det militära försvaret, civilförsvaret och
den ekonomiska försvarsberedskapen.

Överbefälhavaren uttalar, att det psykologiska försvaret är att oundgängligt
led i rikets totala försvar. För det militära försvaret är motståndsviljan
och uthålligheten hos hela folket av avgörande betydelse.
Civilförsvarsstyrelsen inskärper, att det hittills i vårt land eftersatta psykologiska
försvaret är av vital betydelse för totalförsvaret och att det därför
har sin givna plats vid sidan av det militära och ekonomiska försvaret
samt civilförsvaret. Icke minst för civilförsvarets del är en god psykologisk
försvarsberedskap en förutsättning för en framgångsrik verksamhet.
Skolöverstyrelsen anser, att det psykologiska försvaret är av utomordentlig
betydelse för totalförsvarets effektivitet och uthållighet.

Positiva uttalanden om det psykologiska försvarets betydelse återfinnes

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

vidare i yttranden av länsstyrelserna i Stockholm, Skaraborgs, Värmlands,
Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län, försvarets upplysnings-
och personalvårdsnämnd, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges
köpmannaförbund, yrkeskvinnors samarbetsförbund, högerns ungdomsförbund,
svenska landsbygdens ungdomsförbund och Fredrika-Bremerförbundet.

Svenska psykologsamfundet finner det vara av största värde, att de problem
inom ramen för vårt totalförsvar, som sammanhänger med motståndsviljan
och dess värnande, blivit föremål för allsidig utredning. Försvarsfrågan
är ej längre en exklusivt militär angelägenhet. Genom teknikens utveckling
och icke minst genom de medel denna ställt till förfogande för en
propagandamässig påverkan har den enskilde medborgaren och dennes psykiska
motståndskraft kommit att bli en faktor av allra största betydelse.
Detta torde gälla särskilt för en demokratisk småstat, vars försvar måste
syfta att värna mot angrepp utifrån av psykologisk och (eller) militär art.
Psykologsamfundet framhåller vidare, att utredningen på ett upplysande
sätt klargjort innebörden av begreppet psykologisk krigföring. Dess analys
av motståndsandan och vilka åtgärder, som är erforderliga för
dess värnande, synes också vara uttömmande och lämplig såsom grund för
konkreta åtgärder. Betänkandets fem första kapitel kan lämpligen tjäna
som underlag för en upplysningsverksamhet rörande vårt psykologiska
försvar.

Ett stort antal remissinstanser har uttalat sin anslutning till kommitténs
förslag till utformningen av det psykologiska försvaret
eller framhållit att de icke, eller i stort sett icke, har något att erinra mot
kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker kommitténs förslag och understryker
kraftigt nödvändigheten, att landet vid ett krigsutbrott förfogar över
en arbetsduglig statlig organisation för det psykologiska försvaret samt att
detta försvar effektivd förberedes i fred. Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker
det psykologiska försvarets utformning på sätt kommittén föreslagit.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner förslaget som helhet väl genomtänkt
och vill i princip biträda det. — Överståthållarämbetet anser, att betänkandets
synpunkter på det psykologiska försvaret är väl lämpade för det
fortsatta arbetet på uppbyggandet av denna del av totalförsvaret. Länsstyrelsen
i Stockholms län finner kommitténs förslag och rekommendationer
i stort sett vara väl motiverade och avvägda. Det psykologiska försvaret i
vårt land synes böra utformas enligt de riktlinjer, som kommittén anger.
Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län uppfyller utredningen högt ställda krav
på allsidighet och saklighet. Kommittén har ingående belyst de väsentliga
problemen inom ifrågavarande område och på ett övertygande sätt motiverat
sina förslag till åtgärder i syfte att åstadkomma en förbättrad psykologisk
beredskap. Länsstyrelsen finner sålunda utredningsresultatet väl

Kungl. Maj.ts proposition nr 162. 13

ägnat att läggas till grund för det fortsatta arbetet på det psykologiska försvarets
område.

Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län synes de slutsatser, som kommittén
redovisar och vilka oftast utmynna i praktiska förslag angående
förberedande åtgärder under fred, genomgående välbetänkta och beaktansvärda.

Mot kommitténs resonemang och förslag synes enligt länsstyrelsen i
Jönköpings län några erinringar i stort sett icke kunna anföras. Motsvarande
synpunkter anföres av länsstyrelserna i Kalmar, Örebro och Västernorrlands
län. Länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs och Västmanlands
län har icke något att erinra mot förslaget. Länsstyrelsen i Kristianstads
län kan icke tillstyrka förslaget i vad gäller den regionala organisationen
men har i övrigt intet att erinra mot förslaget.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ingen erinran att göra mot den
av kommittén skisserade organisationen för krigsförhållanden. Däremot anser
sig länsstyrelsen böra resa invändningar mot förslaget till fredsorganisation.
Med de erinringar länsstyrelsen har kan länsstyrelsen ej tillstyrka
förslaget i föreliggande skick utan föreslår, att det underkastas en
överarbetning.

Överbefälhavaren anser, att betänkandet är väl ägnat att utgöra underlag
för beslut och åtgärder, samt meddelar, att han i allt väsentligt kan
ansluta sig till de synpunkter kommittén har framfört. ÖB framhåller
vidare, att de föreslagna riktlinjerna och åtgärderna överensstämma väl
med militär planläggning på området. De förslag och rekommendationer,
som framlagts i betänkandet, finner civilförsvarsstyrelsen vara väl motiverade
och avvägda. Styrelsen tillstyrker, att det psykologiska försvaret utformas
på sätt kommittén föreslagit. Betänkandet ger enligt skolöverstyrelsens
mening i huvudsak ett gott underlag för Kungl. Maj :ts och riksdagens
beslut i dessa frågor. Medicinalstyrelsens sjukvärdsberedskapsnämnd tillstyrker,
att åtgärder till tryggande av en psykologisk beredskap vidtages i
huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit.

Landsorganisationen i Sverige kan i stort sett ansluta sig till utredningens
uttalande och förslag och önskar endast göra några påpekanden i detaljer.
Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker i allt väsentligt kommitténs
förslag beträffande de åtgärder, som bör vidtagas för att trygga en god
psykologisk beredskap, och understryker betydelsen av att det psykologiska
försvaret i princip inordnas i administrationen på samma sätt som övriga
försvarsverksamheter. Riksförbundet landsbygdens folk har icke funnit
någon anledning till erinran mot det av kommittén framlagda förslaget.

Svenska arbetsgivareföreningen anför.

Såväl fredsorganet som huvudorganet i krig peka i sin tilltänkta verksamhet
hän mot en synnerligen acceptabel lösning av de föreliggande problemen.
Det är därför angeläget, att alla de förslag, som framkommit i

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

betänkandet utan onödigt dröjsmål förverkligas och ej blott kvarstå som
i och för sig värdefulla rekommendationer. Önskvärdheten av snabbhet i
beviljande av nödvändiga anslagsäskanden och i övrigt snar handling kan
ej nog betonas.

Högerns ungdomsförbund anser, att det är utomordentligt angeläget, att
ansträngningar görs för att i deras huvuddrag snabbt förverkliga de planer
som utredningen lagt fram. Det kan icke hävdas, att vår beredskap är god
på detta område. Utredningens förslag är så begränsade beträffande personal
och pengar, att vägande skäl knappast kan anföras som motiv för
ytterligare uppskov. Folkpartiets ungdomsförbund finner, att kommittén
i det väsentliga på ett lyckligt sätt tillgodogjort sig den kritik, som i samband
med provisoriebetänkandet restes mot kommitténs förslag. Detta
gäller såväl den allmänna uppläggningen av samarbetet mellan den statliga
informationsmyndigheten och de opinions- och nyhetsförmedlande organen,
som den praktiska utformningen av den statliga verksamheten. Svenska
landsbygdens ungdomsförbund hälsar med tillfredsställelse de av utredningen
föreslagna åtgärderna i riktning mot en upprustning av vårt
psykologiska försvar. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund finner
betänkandets huvudtankar riktiga.

AB Radiotjänst instämmer i de av kommittén föreslagna anordningarna
för tryggande av en god psykologisk beredskap. AB Tidningarnas telegrambyrå
kan i allt väsentligt instämma i vad som i betänkandet anförts
rörande det psykologiska försvaret. Auktoriserade annonsbyråers förening
noterar med tillfredsställelse de resultat utredningen kommit till, och finner
förslaget till planeringen av freds- och krigsorganisationerna väl utformat.

Departementschefen.

I ett nutida krig är praktiskt taget varje medborgare av betydelse för
krigsansträngningen. Detta gäller alldeles särskilt i ett land som Sverige,
där en mycket stor del av befolkningen måste direkt arbeta för krigsviktiga
ändamål. Det har sålunda med krigets totalisering blivit allt viktigare,
att i orostider hela befolkningen bärs upp av en stark motståndsanda. Samtidigt
har civilbefolkningen kommit att bli alltmer utsatt för krigshandlingar
och andra påfrestningar. Luftanfallen sätts inte bara in för att oskadliggöra
industrier och kommunikationer utan också för att knäcka befolkningens
andliga motståndskraft. Vi måste vidare räkna med att en angripare
samordnar det militära anfallet med en intensiv psvkologisk krigföring
eller rentav låter en sådan krigföring utan formligt krig föregå anfallet
i syfte att bryta motståndsviljan och uppnå kapitulation med ett
minimum av militära maktmedel. Sistnämnda form av krigföring synes
kunna få en särskild aktualitet med hänsyn till krigsteknikens oerhörda
utveckling med vapen och stridsmedel med fruktansvärda verkningar för

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

civilbefolkningen. Enbart hotet om att använda sådana vapen kan bli ett
viktigt led i psykologisk krigföring, vilket måste mötas med ett verksamt
psykologiskt försvar.

Under de sista decennierna har den form av krigföring, som brukar kallas
psykologisk krigföring, utvecklats snabbt. Propagandan och andra slag
av sådan krigföring tillmäts en allt större roll utomlands. Detta visade sig
inte minst under andra världskriget, men också i koreakriget har den
psykologiska krigföringen utnyttjats i en efter våra förhållanden mycket
stor omfattning. Det är tydligt, att den med tekniska och vetenskapliga
hjälpmedel starkt utvecklade och differentierade psykologiska krigföringen
blivit ett viktigt vapen vid sidan av de militära och ekonomiska tvångsmedlen.
En given följd härav är, att frågan om motåtgärder, om psykologiskt
försvar, har blivit alltmer aktuell. Den omständigheten, att det moderna
kriget även bortsett från propagandan medför svåra psykiska påfrestningar
för den enskilde, har självfallet som redan antytts ökat vikten av åtgärder
för att värna motståndsandan.

Frågan om ett psykologiskt försvar har också konnnit att uppmärksammas
i Sverige och i november 1950 tillsattes en kommitté för utredning
om det psykologiska försvaret. I direktiven underströks den betydelse och
omfattning denna form av krigföring haft under det sista världskriget. Med
hänvisning till erfarenheterna i vårt eget land — närmast från den statliga
informationsverksamheten under ledning av informationsstyrelsen — framhölls
det, att det vore föga ändamålsenligt att i en orostid improvisera en
dylik verksamhet och att vår beredskapsorganisation måste avse även det
psykologiska försvaret. Kommittén har nu avlämnat förslag till åtgärder
för att trygga en god psykologisk beredskap. Detta förslag har allmänt
hälsats med tillfredsställelse. Såväl i pressdebatten i samband med betänkandets
överlämnande som i de många remissyttrandena har man genomgående
understrukit betydelsen av en beredskap på detta område och gillat
de huvudlinjer, som kommittén dragit upp för det psykologiska försvarets
verksamhet och organisation.

Utgångspunkten för kommittén har därvid naturligt nog varit en analys
av den psykologiska krigföringen och därmed av det psykologiska försvaret.
Några huvudpunkter härav har redan antytts. Kommittén framhåller,
att i och för sig även den militära krigföringen skulle kunna kallas
psykologisk, då den syftar till att bryta fiendens motståndsvilja men att
som psykologisk krigföring i egentlig mening betecknas en verksamhet,
varigenom man påverkar motståndsviljan med rent psykiska medel och
icke genom yttre våld. Liksom den militära krigföringen kan den ha en
offensiv och en defensiv sida. Uppenbarligen är det den senare delen, som
framför allt är aktuell för vårt land; alltså alt de psykologiska stridsmedlen
utnyttjas för psykologiskt försvar. Kommittén har granskat de
olika formerna för psykologisk krigföring, av vilka den viktigaste är pro -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

paganda, och även redogjort för olika medel och metoder för spridning
av propaganda, dels framför allt de tekniska hjälpmedlen — såsom tidningar
och andra tryckalster, rundradion och filmen — men dels också
spridning genom rykten, falska meddelanden o. d.

Den exemplifiering särskilt från det senaste världskriget och därefter,
som härvid lämnats, och de erfarenheter från psykologisk krigföring och
försvar, som redovisats, har självfallet huvudsakligen avsett förhållanden
i de krigförande länderna, men även till neutrala stater riktad propaganda
har berörts. Omfattningen och karaktären av sådan propaganda till vårt
land från ett av de krigförande lägrens sida har vidare utförligt behandlats
i en år 1946 avgiven utredning om den tyska propagandan i Sverige
1939—1945 (SOU 1946:86).

För kommittén har utvecklingen av den psykologiska krigföringen liksom
den ändrade krigstekniken överhuvud lett till slutsatsen, att ett psykologiskt
försvar är nödvändigt även i vårt land, och kommittén har angett
olika faktorer, som påverkar just vår motståndsvilja och ger det svenska
psykologiska försvaret dess speciella karaktär.

Visserligen kunde det kanske tyckas ligga nära till hands att säga, att
det inte skulle behövas några särskilda åtgärder för att stärka motståndsandan
hos Sveriges befolkning med dess enhetliga åskådning och dess av
gammalt starka frihetsvilja. Uppenbarligen vore dock ett sådant resonemang
alltför optimistiskt. Icke minst den omständigheten — vilken också
framhävs av kommittén — att vi så länge undgått att bli indragna i krig
skulle göra påfrestningarna på den andliga motståndskraften särskilt stora.
Jag är således av den bestämda åsikten, att det psykologiska försvaret för
oss är ett väsentligt led i det totala försvaret. Att trygga god psykologisk
beredskap är lika angeläget som att bygga upp ett effektivt civilförsvar
eller att planera och ordna för andra delar av totalförsvaret. Det har också
blivit allt vanligare att ställa det psykologiska försvaret vid sidan av det
militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret som en fjärde
gren av totalförsvaret. Med hänsyn icke minst till det psykologiska försvarets
art — det spänner över vida områden och kan icke helt skiljas från
annan försvarsverksamhet — har det likväl en särställning, som gör att
dess avgränsande som en speciell försvarsgren måhända kan diskuteras.
Av vad jag förut anfört är emellertid uppenbart, att bestämda åtgärder
även i vårt land måste vidtas under krig och krigsfara för motståndsandans
värnande och att dessa åtgärder måste ledas och samordnas från ett ansvarigt
centralt håll. Likaså har utredningen på ett övertygande sätt visat,
att förberedelser under fred är nödvändiga. Jag kan alltså helt instämma i
kommitténs allmänna slutsatser i dessa delar och vill sålunda även förorda,
att ett organ inrättas för planering och andra förberedelser på det
psykologiska försvarets område.

Kommittén har gjort en grundlig analys av motståndsandan och lämnat

17

Kungi. Maj:ts proposition nr 162.

en lång rad synpunkter på vad som kan vara angeläget att göra för att
stärka viljan att stå emot en fiende och förmågan att härda ut krigets
påfrestningar. Jag skall icke i detta sammanhang gå närmare in på kommitténs
utredning i denna del. Man kan med hjälp av socialpsykologiska
och andra vetenskapliga discipliner numera nå anmärkningsvärt långt i
klarläggande av hithörande problem, och jag anser det vara en försvarsangelägenhet
av vikt att fortsätta på den väg, utredningen här har beträtt.
De rekommendationer, som lämnas i betänkandet, förefaller väl avvägda
och är en god grund att bygga på för ett närmare, på praktiska åtgärder
inriktat planeringsarbete.

II. Det psykologiska försvarets verksamhet och organisation

under krig.

Kommittén.

Jag övergår nu till att redogöra för vad kommittén anfört angående det
psykologiska försvarets verksamhet och organisation under krig. Härvid
vill jag först taga upp frågorna om nyhetstjänsten och den offentliga debatten
samt om åtgärder för erforderlig återhållsamhet vid publicering.
Därefter ämnar jag beröra upplysningsverksamheten samt behovet av insamling
och bearbetning av olika slags informationsmaterial för att sedan
behandla organisationsfrågorna.

Nyhetstjänsten och den offentliga debatten.

Kommittén framhåller med skärpa, att det för motståndsandans vidmakthållande
är av vital betydelse, att medborgarna — helst genom sina
vanliga nyhetskällor — får snabba, fylliga och sanningsenliga nyheter både
om själva krigshändelserna och om de politiska och ekonomiska förändringar
som äger rum under kriget. Det är enligt kommittén även av vital
betydelse för motståndsandans bevarande och stärkande, att den offentliga
debatten får fullföljas i de i fred verksamma publicitetsorganen utan att
åläggas andra hämningar än dem som betingas av oundgängliga sekretesskrav
och av nödvändigheten att hindra förrädisk propaganda. I fortsättningen
anför kommittén bl. a.

Det är betydelsefullt, att den lätta texten får utrymme i tidningarna,
att humor och ironi icke vingklippes, liksom att den lättare underhållning,
som ges genom veckopressen icke uteblir. Bevarad rörelsefrihet behöver
också de seriösa facktidskrifterna, om de skall kunna fylla sin inte minst
under krig viktiga uppgift som nyhetsförmedlare på specialområden och
som opinionsbildare i en sluten krets.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 162.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Det är överhuvudtaget av vikt, att friheten att informera, kommentera
och kritisera alltjämt är en realitet och att detta står klart för alla. Om
denna uppfattning skulle undergrävas, skulle bland allmänheten skapas
ett underlag för misstro mot statens och försvarets ledning samt en groningsgrund
för rykten av olika slag.

Pressen är trots rundradions starka utveckling alltjämt den främsta bäraren
både av den fria nyhetstjänsten och av den fria, differentierade debatt,
vilka gemensamt möjliggör en fri opinionsbildning. Under ett krig och
i ett skärpt läge blir pressens roll som förmedlare av offentlig information
ännu mera betydelsefull. Det blir därför en synnerligen viktig uppgift för
samhället att vidta åtgärder för att underlätta och möjliggöra nyhetstjänstens
upprätthållande och tidningarnas utgivning under krig trots de svårigheter
och hinder härför, som kan uppkomma genom fiendens åtgöranden
eller genom egna försvarsåtgärder. Av yttersta vikt är att trygga de
enskilda tidningarnas egen verksamhet för att undvika likriktande koncentration
till några få organ.

Rundradion har kommit att vid sidan av pressen spela en allt större roll
som nyhetsförmedlare och i viss mån debattform. Möjligheten att genom
radion omedelbart nå kontakt med snart sagt varje invånare i landet ger
denna en särskild betydelse som spridare av nyheter och andra informationer
i kritiska lägen, såsom vid ett krigsutbrott. Det är oundgängligen nödvändigt,
att radioverksamheten kan fortgå under krig och att åtgärder
vidtas i detta syfte.

Kommittén framhåller vidare, att ett nära samarbete måste etableras
mellan det psykologiska försvaret och de olika publicitetsorganen samt
anför härom.

Det psykologiska försvarets och publicitetsorganens gemensamma strävan
måste i främsta rummet vara positiv och avse att i så stor utsträckning
som möjligt vidmakthålla de nyhetsförmedlande organens och pressens
fria funktion. Samarbetet får icke erhålla sådan karaktär, att pressens
och radions folk kommer att känna sig som förmedlare av myndigheternas
önskemål och intentioner i stället för som föregångsmän för kunskaps''
spridning och fri opinionsbildning. Publicitetsorganen måste mötas med
öppet förtroende från myndigheternas sida. En oundgänglig förutsättning
för detta samarbete är, att de enskilda tidningarna känner sitt ansvar och
ständigt har för ögonen den särskilda betydelse, som deras verksamhet har
under orostider.

Man måste under krig räkna med betydande hinder för nyhetsförmedlingen
och det redaktionella arbetet överhuvud. Svårigheter uppstår bl. a.,
om riksledningen flyttar från huvudstaden och sprids ut över ett område
med hemliga uppehållsorter. Särskilda åtgärder för att vidmakthålla kontakten
mellan statsmyndigheterna och publicitetsorganen blir nödvändiga.
Ett centralt kontaktorgan på öppen ort, vilket ingår i det psykologiska
försvarets ledning, bör skapas. Anordningar måste finnas för att hysa och
förpläga svenska och utländska publicitetsrepresentanter och för att snabbt
befordra deras meddelanden. Särskilda anordningar behövs för att i alla

19

Kungl. Maj:ts proposition nr J62.

lägen vidmakthålla nära och snabb kontakt mellan statsledningen och sådana
ur svensk synpunkt centrala organ som Tidningarnas Telegrambyrå
och Radiotjänst.

För det psykologiska försvaret blir det en viktig uppgift att motverka
och övervinna överdrivet sekretessnit genom att förmå enskilda tjänstemän
och myndigheter att lämna ut alla de uppgifter, som intresserar publicitetsorganen
och som kan offentliggöras. Det statliga upplysningsorganet skall
gentemot pressen och övriga publicitetsorgan framför allt vara ett serviceorgan
för nyhetsförmedling i ordets vidaste mening.

Återhållsamhet vid publicering.

Beträffande frågan om åtgärder för erforderlig återhållsamhet under
krig anför kommittén bl. a. följande.

Under krig är det självfallet av vikt, att skärpt återhållsamhet iakttas
rörande uppgifter, som kan bli till hjälp för fienden. Lika angeläget som
det är att finna en ordning, som gör det möjligt för pressen och övriga
publicitetsorgan att under krig iaktta erforderlig återhållsamhet, lika angeläget
är det, att denna ordning utformas så, att den ej lägger onödiga
hinder i vägen för den fria nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen.

Obligatorisk förhandscensur har tillämpats i många länder och har i åtskilliga
fall utnyttjats inte bara för att hindra sekretessbrott utan också
för att dirigera opinionsbildningen. När som hos oss avsikten är att bevara
en fri och obunden information, är förhandscensur icke tänkbar. Dessbättre
saknas ej exempel på att frivillig rådgivning kan leda till erforderlig
återhållsamhet ifråga om förhållanden som bör hållas hemliga — utan
att fri nyhetsförmedling och yttrandefrihet äventyras. I Storbritannien och
Förenta Staterna genomfördes under andra världskriget den erforderliga
återhållsamheten i ett i stort sett mycket fritt samarbete mellan publicitetsorganen
och myndigheterna. Icke heller i Schweiz eller Sverige infördes under
kriget preventiv censur. Kommittén tvekar inte att rekommendera, att
även under krig ett på fritt samarbete baserat system för återhållsamhet
vid publicering skall tillämpas. Den närmare utformningen härav bör planläggas
i fred under ledning av ett fredsorgan för det psykologiska försvaret
och i intimt samråd med berörda parter. I sina huvuddrag måste ordningen
innebära, att från en central myndighet anvisningar utfärdas till ledning
om vad som ej bör publiceras. Anvisningarna bör innehålla avgränsningar,
så att tvivelsmål om vad som bör och vad som icke bör publiceras kan
undvikas. Den centrala myndigheten bör vidare slå till tjänst med rådgivning
åt de publicitetsorgan, som önskar inhämta råd i en viss fråga.
Med hänsyn till förbindelsesvårigheterna måste det finnas möjlighet till
rådgivning i olika delar av riket. Den rådgivande verksamheten skall bedrivas
både under hänsynstagande till säkcrhetsintressena och med beaktande
av allmänhetens intresse av information. Publicitetsorganen skall
ha full frihet i sin informationsverksamhet, förutsatt att fienden inte kan

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

dra sådan nytta av lämnade uppgifter, att olägenheterna av publicering bedöms
bli större än nyttan av att uppgifterna sprids.

I fråga om rundradion ökas vikten av återhållsamhet genom att vad som
sägs i radion omedelbart kan uppsnappas av fienden. Kommittén förordar,
att för Radiotjänsts del åtgärderna ges en form, som i stort sett överensstämmer
med vad som under kriget gällde för den brittiska rundradion.
En överenskommelse bör träffas, genom vilken AB Radiotjänst förklarar
sig berett att i sina rundradioprogram följa de anvisningar rådgivningsorganet
utfärdar i hithörande avseenden. Erfarna radiomän bör uttas med
uppgift att i förväg granska programmen och därvid tillse, att den nödvändiga
återhållsamheten noggrant iakttas. Möjlighet bör vidare finnas
att bryta ett radioprogram om det avviker från det godkända manuskriptet.
De uttagna radiomännen bör i sin granskningsverksamhet ha ställning
av företrädare för det centrala rådgivningsorganet samt vara skyldiga att
följa de föreskrifter och anvisningar, som organet utfärdar i denna del.
Det är sålunda rådgivningsorganet, icke Radiotjänst, som skall ha ansvaret
för granskningsverksamheten.

Ifråga om anvisningarna till publicitetsorganen anför kommittén ytterligare.

Gällande bestämmelser om vad som skall förtigas är tämligen svåröverskådliga,
ej tillräckligt enhetliga och mestadels för allmänt hållna
för att ge publicitetsorganen erforderlig ledning. En allmän översyn av
dessa bestämmelser synas böra komma till stånd utan dröjsmål. Utöver
författningsbestämmelser blir det vid krig nödvändigt att ge nyhetsbyråerna,
tidningarna, radion och filmen särskilda anvisningar med konkreta
exempel på vad som kan publiceras utan tvekan och på vad man bör inhämta
råd om. Det är kommitténs mening, att dessa anvisningar skall
utarbetas och fortlöpande överses under fred i samråd mellan företrädare
för det psykologiska försvaret och andra myndigheter samt representanter
för nyhetsbyråer, press, film och radio. En grundförutsättning bör vara,
att de i anvisningarna redovisade kraven på återhållsamhet endast skall
avse fakta.

Inhemsk upplysningsverksamhet.

Vid behandlingen av frågan om upplysningsverksamhet riktad till det
svenska folket framhåller kommittén, att den sakliga upplysning, som
måste ges under krig för att stödja och stärka motståndsandan, väsentligen
blir en fortsättning, intensifiering och konkretisering av den upplysning,
som givits redan i fred. Samtidigt med att ett ökat behov av rent
saklig information uppkommer, blir det nödvändigt att i en del sammanhang
tala mera till känslorna än förut för att påverka attityder och stämningslägen
i fråga om förhållanden, som äger direkt samband med kriget
och hotet mot det egna landet. Detta kan gälla även andra syften än motståndsandans
stärkande, t. ex. försvarslån, blodgivning, produktionens

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H2.

ökande eller konsumtionens minskande eller varningar för spioner och
sabotörer. — Kommittén anför vidare bl.'' a. följande.

Vikten av att en tillräcklig och effektiv upplysning bedrives samt det
förhållandet, att nya områden och former för informationen måste beträdas
och utnyttjas kan tala för att låta ett centralt organ i avsevärd utsträckning
ombesörja verksamheten. Vi hyser emellertid i Sverige principiell
motvilja mot långtgående statlig upplysningsverksamhet. Det finns också
andra skäl mot centralisering av upplysningsverksamheten. En upplysningseller
propagandakampanj, som kommer från ett ovant håll, har svårt att
snabbt skapa erforderligt förtroende. En omställning skulle vidare medföra
tekniska och personella svårigheter. Ett informationsverk, som kanske
snabbmobiliseras, när kriget bryter ut, skulle omöjligen med utsikt
till rimlig framgång självt kunna bedriva den upplysningsverksamhet, som
då är oundgängligen nödvändig. Det är därför kommitténs övertygelse,
att upplysning och propaganda av det slag, det här gäller, under krig i
största möjliga utsträckning bör bedrivas av de organ, som under fred är
verksamma på hithörande områden. Den upplysningsverksamhet, som
utövas av statliga eller statsunderstödda organ, bör samordnas i högre
grad än under fred, varvid syftet bör vara att rationalisera och intensifiera
verksamheten och att förhindra alt de olika åtgärderna svära mot varandra.
Det ligger i sakens natur, att denna samordning och ledning handhas av
ett ledningsorgan för psykologiskt försvar. Samtidigt uppstår ett ömsesidigt
behov av närmare kontakt mellan övriga upplysningsmedier och det psykologiska
försvarets ledning. Det blir härvid fråga om ömsesidigt samarbete
samt om service från det statliga organets sida.

Kommittén behandlar i olika sammanhang frågan om rundradion och
det psykologiska försvaret. Kommittén anför bl. a. följande.

Det är naturligt att rundradion medvetet inriktar sig på att delta i krigsansträngningen.
Radion bör sålunda vara beredd att anpassa sitt program
efter vad landets behov kräver. En huvudsynpunkt beträffande det intima
samarbete, som i olika avseenden blir nödvändigt mellan Radiotjänst och
ett statligt upplysningsorgan, bör vara, att Radiotjänst alltid svarar för det
radiomässiga, medan upplysningsorganet kan ge besked om vad som är
särskilt viktigt att få belyst liksom om de allmänna linjerna för det psykologiska
försvarets upplysningsverksamhet.

Radioprogrammen torde under krig böra redigeras efter samma riktlinjer
som i fred. Man får icke ge avkall på en huvudprincip för radioprogrammen
likaväl som för annan upplysningsverksamhet: att ge en verklighetstrogen
bild av förhållandena i vårt land under kriget. Radion skall under
krig liksom under fred spegla samhällslivet, såväl det yttre skeendet som
aen aktuella debatten och den skiftande folkopinionen.

Det är av både principiella och praktiska skäl önskvärt, att radions i
stort sett fria ställning bevaras även under skärpta förhållanden. Inte ens
om Sverige indras i krig bör en förstatligad eller statsdirigerad radio eftersträvas.
Endast om radion kan fortsätta alt arbeta under så fria förhål -

22

Kangl. Maj.ts proposition nr 162.

landen som möjligt, kan man vänta sig, att den under krig blir ett fullgott
instrument för upplysning och undervisning, förtröstan och förströelse.

Samhällsintresset för rundradion gäller under krig väsentligen området
för det psykologiska försvaret. Ett centralt organ för det psykologiska
försvaret är därför närmast att företräda de samhälleliga intressena ifråga
om radioprogrammen. Det vore dock olyckligt att upprätta ett subordinationsförhållande
mellan Radiotjänst och det psykologiska försvarets ledning.
Det får å andra sidan icke bli så, att ledningsorganet för det psykologiska
försvaret och Radiotjänst kommer att företräda olika uppfattningar
om riktlinjerna för upplysningsverksamheten. Det ligger i sakens natur, att
rundradions ledning har anledning att regelmässigt beakta synpunkter och
önskemål från det psykologiska försvarets ledningsorgan. Ett intimt samarbete
under ömsesidig förståelse och utan någon vidlyftig kodifiering av
direktivrätt bör vara huvudprincipen. För att smidigt kunna lösa alla de
samarbetsfrågor, som uppstår, liksom eventuella meningsskiljaktigheter,
erlordras emellertid en gemensam ledning på regeringsplanet.

Kommittén föreslår därför att under krig frågor rörande Radiotjänst
överflyttas till det statsråd, som har att svara för det psykologiska försvaret.

Kommittén har i särskilda avsnitt behandlat frågor om filmen, teaterverksamheten
och bokförsörjningen under krig. I dessa hänseenden anför
kommittén i huvudsak följande.

Det är angeläget, att filmen under krig kan utnyttjas för upplysningsändamål
och att den samtidigt kan fortsätta sin normala huvudfunktion
att skänka avkoppling och förströelse. För visning i Sverige behövs vanliga
spelfilmer likaväl som journalfilmer och kortfilmer i upplysnings- och
informationssyfte. För visning utomlands behövs journalfilmer och kortfilmer,
som skildrar Sverige och vårt sätt att möta kriget. Behovet under
krig kan i väsentlig grad täckas av filmer, som finns tillgängliga inom
landet. Instruktions- och upplysningsfilmer, som riktar sig till en större
krets, bör så långt det går färdigställas under fred. Vidare är det angeläget
att skapa förutsättningar för framställning inom landet även under krig
av journal- och kortfilmer och för införande från utlandet av aktuella
filmer.

Det är också av värde att under krig kunna fullfölja svensk teaterverksamhet
även om teatern har ett mer begränsat register som informationsmedium
och mindre möjligheter än filmen att snabbt nå vida kretsar.
Erfarenheter från krigförande länder under andra världskriget visar, att
teatern kan bidra till människors trivsel och jämvikt under påfrestande
förhållanden.

Anspråken på vår bokförsörjning kommer under krig med säkerhet att
bli mycket stora. Man kan räkna med ett starkt ökat behov av böcker inom
de betydande delar av befolkningen, som på grund av kriget lösryckes ur
sin vanliga hem- och arbetsmiljö. Det blir för samhället en angelägen
uPPgift att sörja för tillgång på värdefull litteratur liksom också på lätta
förströelseböcker. Bl. a. blir det nödvändigt att stärka resurserna vid biblioteken
i inkvarteringsområden. Ett önskemål är vidare, att bokförlagens
utgivning i viss utsträckning kan fullföljas. För att skydda bokförlagens
fredslager mot bombhot bör åtgärder för deras spridning vidtas.

Kommittén understryker värdet att få till stånd svenska fältupplagor

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

av små enkelt utstyrda böcker motsvarande dem som användes inom
den amerikanska krigsmakten under andra världskriget. Dessa fältupplagor
bör vara avsedda att spridas till såväl krigsmaktens personal som till
olika kategorier bland civilbefolkningen.

I samband med den inhemska upplysningsverksamheten tar kommittén
upp frågan om folkrörelsernas medverkan i det psykologiska försvaret.
Kommittén framhåller härvid, att med den ställning folkrörelserna intar
är det naturligt, att de har en stor uppgift att fylla inom det psykologiska
försvaret, ja, ett stort ansvar. Folkrörelserna har särskilda förutsättningar
för att distribuera upplysning, påverka opinionen och hålla ömsesidig
aktiv kontakt mellan myndigheter och enskilda. Konferens- och studiecirkelverksamheten
samt övriga debattbetonade arbetsformer inom folkbildningsverksamheten
kan icke ersättas som medel för upplysning och
kontakt. De kan bli till stor hjälp inte bara när det gäller att ge människor
kunskap och åsikter utan också genom att förmå människorna att aktivt
gripa sig an med uppgifter av betydelse både för totalförsvaret och för
deras egen psykiska balans. Kommittén understryker, att de olika organisationerna
självfallet skall verka fullt självständigt, inga direktiv från det
centrala upplysningsorganet skall förekomma. Detta organ skall främst
vara samordnande och förmedlande, ge impulser och stå till tjänst med
sakmaterial. Det skall vara ett serviceorgan som hjälper organisationerna,
icke ett propagandaverk som utnyttjar dem.

För en smidig samverkan med folkrörelserna bör Centralkommittén
folk och försvar, som är ett folkrörelsernas eget organ, bli en ovärderlig
länk, viktigare ju mer centralkommittén under fred ägnat sin verksamhet
åt det psykologiska försvaret.

Kommittén redogör även för reklamens användbarhet för det psykologiska
försvaret och kommer därvid in på frågan om samarbetet med reklambranschen.
Reklammännens yrkesvana och yrkesskicklighet torde bäst
komma till uttryck om arbetsuppgifterna för genomförande av ifrågakommande
kampanjer anförtros åt företag inom branschen, hävdar kommittén.
Sedan planeringen av en kampanj verkställts inom den beställande myndigheten
i samarbete med upplysningsorganet eller inom detta ensamt bör
själva utförandet i regel verkställas av ett branschföretag. Mellan kommittén
och de i auktoriserade annonsbyråers förening representerade
företagen föreligger enighet om de praktiska riktlinjerna för sådan samarbete.

Upplysningsverksamhet till utlandet.

Kommittén behandlar i korthet frågan om olika slags upplysningsverksamhet
riktad till utländsk opinion och anför bl. a. följande.

En viktig uppgift i det psykologiska försvaret är upplysning till andra
folk i syfte att skapa förståelse och intresse för det egna landet samt

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

tilltro till dess försvarsförmåga och motståndsvilja. Redan vid en skärpning
av vårt lands militära läge blir det nödvändigt att snabbt intensifiera
vår upplysningsverksamhet till utlandet. Kommer vi i krig, blir det ännu
viktigare att sprida upplysning till utlandet om Sveriges läge och svenska
förhållanden.

En goodwillskapande upplysningsverksamhet är till sin natur långsiktig.
Den kan under krig ej snabbt nå resultat om den inte kan bygga på en
välvilja och ett förtroende, som förvärvats redan under fred. Den verksamhet,
som bedrives i fred, måste utgöra grundvalen för de åtgärder, som
vidtas i krig. Det är naturligt, att de i fred verksamma upplysningsorganen,
i den mån krigssituationen medger, fortsätter att verka under krig.
De bör då i princip arbeta efter i huvudsak samma linjer och metoder
som i fred.

Nyhetsförmedlingen till utlandet hänger intimt samman med den goodwillskapande
informations- och upplysningsverksamheten och kommittén
understryker vikten av att denna förmedling kan fungera snabbt och smidigt.
Kommittén framhåller vidare, att för den goodwillskapande verksamheten
är omhändertagandet och behandlingen av utländska publicitetsrepresentanter
i Sverige av vikt.

I övrigt hänvisas i fråga om detta avsnitt till betänkandet (s. 121—126).

Insamling och bearbetning av material.

Det psykologiska försvaret har utomordentligt starkt behov av informationer
av olika slag, understryker kommittén och anför vidare bl. a.
följande.

Uppgiften att bevara och stärka motståndsandan kräver ingående underlag
för bedömande av folkstämningen samt kännedom om vad det är som
påverkar denna. Den fientliga psykologiska krigföringen måste noggrant
studeras till sitt ändamål, spridning och verkan. För den till utländsk
opinion riktade verksamheten fordras en mångfald uppgifter både om
aktuella förhållanden och om mer konstanta företeelser. Vikten av att äga
ett gott underlag för den psykologiska krigföringen och det psykologiska
försvaret föranledde under andra världskriget de krigförande till mycket
omfattande åtgärder för att anskaffa underrättelsematerial. Åtskilliga
metoder för mätning av motståndsandan på den egna sidan och hos fienden
utvecklades och finslipades. Under denna tid förbättrades också i
väsentlig grad metoderna för propagandaanalys och ryktesanalys. Det
kan därför sägas, att det nu finnes relativt goda möjligheter för studium
även av tidigare mycket svåråtkomliga attityder och attitydkomplex.

Kommittén redogör för de olika behov av att följa utländska rundradiosändningar,
som föreligger för det psykologiska försvaret under såväl krig
som fred, samt framhåller, att det för en tillfredsställande avlyssning
fordras specialutrustning. En särskild anläggning för den avlyssning, som
behövs för det psykologiska försvaret skulle emellertid dra tämligen stora
kostnader. Med hänsyn till att även andra myndigheter har behov av rund -

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

radioavlyssning under både krig och fred finner kommittén det angeläget,
att åtgärder snarast vidtas för att åstadkomma en centraliserad avlyssning.

Kommittén redovisar i korthet det psykologiska försvarets behov av
opinionsstudier och anför, att detta behov bäst kan fyllas genom anlitande
av intervjuundersökningar baserade på stickprov. Denna metod har särskilt
värde för att klarlägga såväl förändringar i opinionen som skiljaktigheter
mellan olika samhällsgrupper. För de speciella förhållanden, som kan
råda under krig, skisserar kommittén ett särskilt förfarande i fråga om
skapande av register till underlag för uttagning av intervjuobjekt. Utförandet
av intervjuundersökningar bör enligt kommittén anförtros åt statistiska
centralbyråns utredningsinstitut. I den mån så visar sig erforderligt
bör även de enskilda opinions- och marknadsundersökningsinstitutens resurser
anlitas. Särskilt med tanke på svårigheterna för arbetet under krigbör
man för opinionsstudierna icke enbart lita till intervjuundersökningar.

Kommittén understryker vidare nödvändigheten av propagandaanalys
och framhåller, att i Sverige har föga uträttats på detta område. Kommittén
tar icke ställning till vilka metoder för propagandaanalys som är bäst
ägnade för det svenska psykologiska försvaret men framhåller vikten av
att i fred pröva sig fram samtidigt som man får personer utbildade för
dessa arbetsuppgifter.

Den centrnln krigsorganisationen och dess arbetsuppgifter.

Kommittén anför i denna fråga till en början bl. a. följande.

För det psykologiska försvaret liksom för all annan försvarsverk samhet
är krigsorganisationen av avgörande betydelse. Krigsorganisationens utformning
är en primär uppgift, till vilken ställning maste tas innan ett
fredsorgan ges form. Krigsorganisationen bör dock inte fastlåsas i detalj
utan bör kunna anpassas efter växlande behov och nya rön. Med hänsyn
till verksamhetens betydelse för rikets försvar har kommittén funnit det
angeläget, att det psykologiska försvarets statliga krigsorganisation i sina
huvuddrag prövas av statsmakterna.

Enligt kommitténs förslag skall de psykologiska försvarsuppgifterna i
stor omfattning utföras av olika i fred verksamma, till större delen enskilda
organ. Detta gör det enligt kommitténs mening möjligt alt talmässigt
starkt begränsa den statliga krigsorganisationen. Det är emellertid både
synnerligen omfattande och starkt differentierade arbetsuppgifter,
som under krig måste lösas av den statliga organisationen för psykologiskt
försvar. Arbetsuppgifterna är i stort sett följande:

att verka för snabb, fullständig och sannfärdig nyhetstjänst och att
underlätta förbindelserna mellan publicitetsorganen samt riksledningen och
övriga statsmyndigheter;

att svara för den rådgivning och de övriga åtgärder, som erfordras för
att få till stånd en av säkerhetsskäl påkallad återhållsamhet vid publicering;

att bedriva upplysningsverksamhet och vidta andra åtgärder för mot -

26 Knngl. Maj:ts proposition nr 162.

ståndsandans bevarande och stärkande, bl. a. genom motåtgärder mot
fientlig propaganda;

att samordna och, i den mån detta ej ankommer på andra organ, bedriva
annan av krigsförhållandena påkallad upplysningsverksamhet inom landet;

att samordna och, i den mån den ej omhänderhas av andra organ, bedriva
till utländsk opinion riktad upplysningsverksamhet, samt

att följa folkstämningen i eget land, genom bl. a. opinionsmätning och
ryktesanalys, och att följa och analysera fientlig propaganda.

Kommittén diskuterar huruvida det bör finnas ett eller flera
organ för det psykologiska försvarets ledning och anför
härom bl. a. följande.

När det gäller att överväga, vilket eller vilka organ, som i krig lämpligen
bör svara för de olika arbetsuppgifterna bör man utgå från de olika verksamheternas
ändamål. Det psykologiska försvarets främsta uppgift är att
värna motståndsandan. Åtgärderna härför består väsentligen i informationsoch
upplysningsverksamhet. Kommittén har stannat för att ett organ bör
leda all verksamhet i detta avseende. Behovet av enhetlighet och konsekvens
talar även för sammanförande i ett och samma organ av denna verksamhet
med vissa andra uppgifter, främst den statliga nyhetstjänsten. Enär upplysning
till utlandet bör vara samstämd med upplysning inåt, är det även
lämpligt att samma organ har hand om den inåt och den utåt riktade
verksamheten. Även beträffande sådan för olika myndigheter bedriven
upplysningsverksamhet, som avser t. ex. blodgivning, försvarslån och konsumtionsanpassning,
kan en viss central samordning vara erforderlig.

Kommittén framhåller att olika meningar anförts, huruvida samma
organ bör sköta både den statliga nyhetstjänsten och åtgärderna för
vinnande av nödvändig återhållsamhet vid publicering samt anför härom
ytterligare.

Praktiska skäl talar för ett sammanförande. Uppgiften att ge råd och
anvisningar om vad som kan och vad som inte bör publiceras hänger organiskt
samman med uppgiften att lämna nyhetsmeddelanden, särskilt när
detta sker genom att svara på frågor. Det skulle bli onödigt tidsödande för
en tidningsman att behöva vända sig till två olika myndigheter i praktiskt
taget samma fråga. Det skulle verka förvirrande om en journalist, som
från något håll fått uppgifter i en aktuell fråga, skulle vända sig till en
myndighet för att fa besked, om saken kan publiceras, medan en annan
journalist, som ej fått detaljuppgifter, skulle vända sig till ett annat organ
för att få upplysning om fakta för publicering. Det bleve dessutom rent
praktiskt ytterligt svårt att få till stånd en sådan samstämmighet mellan
de två myndigheterna, att de alltid skulle ge enhetliga besked i publiceringsfrågor.
Dessutom skulle ett verk, som enbart ger råd och anvisningar om
återhållsamhet, inte i samma grad kunna vinna förståelse och förtroende
bland pressens män som ett organ som även ger dem nyheter och på andra
sätt underlättar deras verksamhet.

På de anförda skälen finner kommittén det lämpligast att ett enda organ
handhar ledning av alla de verksamhetsgrenar som det här gäller. Kommittén
förordar, att detta organ benämnes statens upplysningscentral (UC).

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Däremot har kommittén funnit, att övervägande skäl talar mot inordnande
i informationsverket av den obligatoriska granskning av meddelanden
och försändelser till utlandet, som vi måste räkna med under krigstid.
Det vore nämligen ej ändamålsenligt att låta ett verk, vars centrala uppgift
är motståndsandans värnande och vars främsta syssla måste vara spridning
av information och upplysning, åta sig den artfrämmande och betungande
uppgiften att censurera alla slags meddelanden och försändelser
till utlandet.

När kommittén förordar ett centralt organ för alla de uppgifter, som
faller inom ramen för det psykologiska försvaret, innebär detta icke, att
däri skall uppgå de olika organ, som redan finns för presstjänst och liknande
verksamhet. Ett undantag bör dock göras ifråga om statens upplysningsbyrå,
vars verksamhet nära ansluter till ett centralt inforinationsorgans
uppgifter. När det centrala verket träder i funktion, bör upplysningsbyrån
i sin helhet uppgå däri.

Det centrala organets ställning inom administrationen.

Kommittén anser att psykologiska försvaret i princip bör inordnas i
administrationen på samma sätt som övrig försvarsverksamhet. Häiom
anföres bl. a.

Genom ett sådan inordnande underlättas bl. a. det viktiga samarbetet i
sidled. Det är vidare uppenbart, att det centrala informationsorganet. -

statens upplysningscentral (UC) — måste ha en auktoritativ ställning
och direkt personlig kontakt med regeringen, om det skall kunna genomföra
sina uppgifter. För informationsverksamhetens planläggning och utförande
är det bl. a. nödvändigt att i avsevärd utsträckning känna riksledningens
bedömanden, dess intentioner och planer.

Det kan enligt kommitténs mening ej råda tvekan om att det organ,
som skall leda det psykologiska försvaret, måste sortera direkt under
Kungl. Maj :t. Om man avstår från att skapa ett särskilt departement,
vilket kommittén inte anser vara behövligt eller lämpligt, synes det ligga
närmast till hands att låta det centrala informationsverket administrativt
sortera under inrikesdepartementet. Med hänsyn till att detta redan har
att fullgöra en rad krigsviktiga uppgifter, kan dock departementschefen
inte under krig belastas med ärenden rörande det psykologiska försvaret.
Ett konsultativt statsråd bör lämpligen få hand om dessa ärenden. Med
hänsyn till verksamhetens betydelse och omfattning samt dess krav på
snabba ställningstaganden torde det vara nödvändigt, att det konsultativa
statsrådet får till sin enda eller åtminstone huvudsakliga uppgift att företräda
densamma i regeringen. På detta statsråd bör ankomma att både i
regeringen kontinuerligt bevaka det psykologiska försvarets intressen och
att fortlöpande hålla upplysningscentralens ledning väl informerad. Att
göra honom till upplysningscentralens chef skulle möta avsevärda administrativa
svårigheter. Det vore dessutom inte till gagn för de löpande
ärendenas handläggning att göra dem till regeringsärenden. Med hänsyn
härtill bör UG förestås av en chef, som icke tillhör regeringskretsen men
står i ständig förbindelse med det konsultativa statsrådet.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Kommittén understryker nödvändigheten av att de upplysnings- och
informationsorgan, som verkar vid sidan av upplysningscentralen, följer
de riktlinjer, som denna drar upp i anslutning till regeringens allmänna
politik. För att få till stånd ett enhetligt förfarande ifråga om återhållsamhet
beträffande uppgifter av betydelse för rikets försvar är det nödvändigt,
att det centrala organet bereds tillfälle att avgöra, vilka allmänna framställningar
om återhållsamhet vid publicering, som bör riktas till publicitetsorganen.
Kommittén har utformat ett förslag till bestämmelser för
samarbetet i krig mellan upplysningscentralen och övriga myndigheter.
Det nära samarbete, som måste äga rum mellan det centrala organet samt
utrikesdepartementets pressbyrå och högkvarterets organ för press- och
upplysningstjänst, regleras i förslaget genom mera detaljerade bestämmelser,
som utgår ifrån att de olika organen i väsentliga hänseenden skall ha
samma funktion som i fred. Enligt kommitténs mening är det av betydelse,
att dessa bestämmelser utfärdas redan under fred för att kunna ligga till
grund för krigsplanering och utbildning. Beträffande samarbetet med
halvstatliga och privata organ bör särskilda överenskommelser träffas.
Även denna del av förberedelsearbetet bör göras under fred.

Upplysningscentralens inre organisation.

Beträffande upplysningscentralens inre organisation anför kommittén,
att arbetsformerna inom det centrala ämbetsverk, som upplysningscentralen
skulle utgöra, bör präglas av krigets allmänna och verksamhetens speciella
krav på snabb och effektiv ledning. Bestämmanderätten bör även i de
viktigaste frågorna tillkomma en chef och icke någon kollegial enhet.

Med hänsyn till intresset att för behandlingen av bl. a. åtskilliga principiella
frågor ha tillgång till en krets särskilt initierade personer anser
kommittén det önskvärt, att vid verkschefens sida finns ett informationsråd
och ett pressråd. Informationsrådet bör främst bidraga med uppgifter
och synpunkter, som kan tjäna till ledning för den allmänna utformningen
av verksamheten. I rådet föreslås ingå cheferna för TT och Radiotjänst,
representanter för utrikesdepartementet, överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen
och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap samt för tidningsutgivareföreningen,
publicistklubben och journalistförbundet, ävensom
en person sakkunnig i propaganda- och reklamfrågor samt två medborgarrepresentanter,
den ene företrädande religiösa intressen och den
andra kvinnoorganisationerna. I pressrådet, som skall främja samarbetet
med pressen, bör ingå tidningsutgivareföreningens, publicistklubbens och
journalistförbundets representanter i informationsrådet samt fem av Kungl.
Maj :t efter förslag av resp. organisationer förordnade representanter för
de fyra politiska pressföreningarna och veckopressen. Cheferna för TT
och Radiotjänst bör vara medlemmar jämväl i detta råd.

Verksamhetens olika grenar ger enligt kommittén en naturlig utgångs -

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

punkt för den organisatoriska uppdelningen av upplysningscentralen. En
särskild avdelning bör finnas för den rena nyhetstjänsten, åt vilken även
verksamheten för återhållsamhet vid publicering bör anförtros. Vid sidan
av en avdelning för inre upplysning samt opinionsundersökning och propagandaanalys
bör en särskild avdelning finnas för verksamhet riktad till
utländsk opinion. Ett fristående sekretariat bör upprättas för organisatoriska,
administrativa och juridiska frågor samt för materialsamling till
de olika avdelningarnas tjänst. Vid arbetet på organisationsplanen bör
uppmärksamhet ägnas åt behovet av att i hotfulla lägen kunna låta upplysningscentralen
träda i funktion med delar av sin organisation. En ledstjärna
för organisationen måste vara att undvika byråkratisk stelbenthet.

Regional krigsorganisation.

Kommittén hävdar, att en regional organisation för det psykologiska
försvaret måste finnas, och anför härom bl. a. följande.

Upplysningscentralen behöver lokala anknytningar för att kunna följa
folkstämningens utveckling och snabbt erhålla uppgifter om rykten och
fientlig propaganda. Med hänsyn bl. a. till riskerna för avbrott och störningar
i telekommunikationerna är det nödvändigt att kunna ge tidningar
och andra publicitetsorgan möjlighet att i olika delar av landet få nyhetsmeddelanden
från myndigheterna och råd angående publicering. Det kan
även lokalt bli fråga om att övervinna myndighetspersoners alltför långt
drivna sekretessnit. Motåtgärder mot rykten handhaves ofta bäst lokalt.
Medverkan i upplysnings- och reklamkampanjer behöves. Om stridshandlingar
pågår eller väntas börja i ett län, torde arbetsuppgifterna starkt öka.
Och om en landsdel blir avskuren, måste ett upplysningsorgan finnas till
hands som kan fungera självständigt.

Det psykologiska försvarets regionala organisation bör liksom civilförsvarets
och det ekonomiska försvarets anknyta till länsstyrelserna, i vars
krigsorganisation bör ingå en avdelning (sektion) för psykologiskt försvar.

Storleken av en länsavdelning bör anpassas efter lokala förhållanden. Ett
par tre tjänstemän jämte skrivhjälp torde i allmänhet vara tillräckligt.
Organisationens omfattning bör studeras närmare genom krigsspel och
praktiska övningar.

Tillkomsten av civilbefälhavarinstitutionen erbjuder även ur det psykologiska
försvarets synpunkt stora fördelar. Det är betydelsefullt, att civilbefälhavaren
även i lägen, då förbindelserna med riksstyrelsen är obrutna,
har tillgång till kvalificerad personal för handläggning av ärenden inom
ramen för det psykologiska försvaret. Frågan om kompetensfördelningen
beträffande det psykologiska försvaret mellan honom och länsstyrelserna i
olika situationer måste studeras vid övningar och krigsspel. Såsom klart
framstår, att civilbefälhavaren, för den händelse förbindelserna med riksstyrelsen
och upplysningscentralen är brutna, bör överta UC:s befogenhet
i vad gäller det psykologiska försvaret inom civilområdet.

Kommittén har vid närmare prövning funnit sig böra frångå den i provisorieförslaget
framlagda planen till en organisation med särskilt tillsatta
ombud i varje kommun. Ansvaret för de kontakter, som behövs runt om
i städer och landskommuner, bör helt åvila länsavdelningarna. De i olika

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

landsdelar mycket olika förhållandena talar mot en likformig organisation.
Det bör överlåtas åt länsstyrelserna att finna bästa möjliga lösning. En god
grund erbjuder härvid de kommunala förtroendemännen. Med fördel bör
man också i samförstånd med den lokala pressen kunna utnyttja dess
finmaskiga nät av lokalredaktörer och ortskorrespondenter. I många städer,
särskilt de större, räcker det inte med dessa två kontaktvägar. Det
kan där, liksom emellanåt eljest, bli anledning att utnyttja hemvärnets
och civilförsvarets rikt förgrenade organisation liksom också folkrörelserna,
vilkas verksamhet därvid bör koordineras med hjälp av lokala
samarbetsorgan.

Yttranden.

Nyhetstjänsten och den offentliga debatten.

Ett tjugotal remissinstanser yttrar sig angående de allmänna riktlinjerna
för nyhetstjänsten och den offentliga debatten och uttalar sin anslutning
till kommitténs rekommendationer om snabba, fylliga och sanna nyheter
samt bibehållande av en så fri offentlig debatt som möjligt.

Överståthållarämbetet konstaterar med stor tillfredsställelse kommitténs
principiella inställning till informationen, nämligen att den skall vara såvitt
möjligt fullständig och att den skall vara sann. Härvidlag bör dock även
understrykas den synnerliga vikten av att pressen såväl i sin information
som i sin kritik ständigt inser nödvändigheten av att det förtroende för
pressen, varpå betänkandet i skilda hänseenden vilar, motsvaras av en
levande ansvarskänsla hos pressen. Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter
sig till principen om tryckfrihet även under krig eller krigsfara. Att detta
förblir en vägledande huvudprincip utgör en viktig förutsättning för motståndsviljan
och försvarsförmågan hos vårt folk. Länsstyrelsen i Västmanlands
län vill likaså understryka, att en fri nyhetsförmedling och en öppen
debatt är förutsättningar för motståndsandans värnande i krig. Motsvarande
uttalanden görs av länsstyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands och
Norrbottens län.

Också skolöverstyrelsen och försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
ansluter sig till utredningens värdesättning av den fria debatten och
opinionsbildningen under skärpta lägen.

Efter ett referat av kommitténs principiella uttalanden anför Publicistklubben.

Det ter sig naturligt för publicistklubben att understryka dessa principer,
som måste vara helt grundläggande för ett svenskt psykologiskt försvar. En
härdig motståndsanda låter sig icke organiseras fram, den kan icke hos
ett demokratiskt folk ingjutas genom aldrig så eggande korstågsparoller,
den växer och får sin styrka ur ett fritt folks på realistiska och öppna informationer
fotade bedömning av sina egna förutsättningar och de värden,
som hotas.

Svenska tidningsutgivareföreningen noterar med tillfredsställelse kommitténs
uttalande om principerna för nyhetsförmedling och offentlig de -

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

batt under krig. Den principiella uppfattningen av pressens uppgifter och
verksamhetsvillkor inom ramen för gällande tryckfrihetslagstiftning går
som ett centralt tema genom de sakkunnigas framställning, framhåller
föreningen. Det råder enligt dennas mening icke något tvivel om, att ett
psykologiskt försvar för att få den effekt, som eftersträvas, i allt väsentligt
måste bygga på en sådan grundsyn. Det är vidare både önskvärt och nödvändigt,
att myndigheterna möter pressen med klar samarbetsvilja.

Som en självklar utgångspunkt för all verksamhet av detta slag vill
svenska journalistförbundet starkt understryka kommitténs uttalande, att
en fullgod nyhetstjänst, som snabbt och korrekt meddelar allt av intresse,
som rimligen kan publiceras, är det främsta psykologiska försvarsmedlet.
Att den fria nyhetsförmedlingen och den fria opinionsbildningen bevaras
okränkta under krigstid finner förbundet vara av grundläggande betydelse.
Att pressen även under krig ostraffat skall kunna framföra kritik mot
rikets ledning och mot samhällets tjänstemän och förtroendemän är en
självklar följd av denna grundinställning. Tidningarnas telegrambyrå vill
för sin del allvarligt understryka vikten av att i en krigssituation en fri
och av statliga myndigheter oberoende nyhetstjänst säkerställes enligt de
riktlinjer, som de sakkunniga enhälligt förordat.

Instämmanden i kommitténs uttalanden om nyhetstjänsten och debattfriheten
föreligger bl. a. även i yttranden från landsorganisationen, kooperativa
förbundets styrelse, högerns ungdomsförbund, folkpartiets ungdomsförbund,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, yrkeskvinnors samarbetsförbund,
föreningen svensk fackpress, frikyrkliga studieförbundet
samt KFUK:s och KFUM:s studieförbund.

Återhållsamhet vid publicering.

I fråga om åtgärder för återhållsamhet vid publicering ansluter sig åtskilliga
remissvar till den av kommittén förordade principen om fritt samarbete
i stället för tvångsmässig censur.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser sålunda, att den nödtvungna
återhållsamheten vid publicering bör åstadkommas på överenskommelsernas
och det förtroendefulla samarbetets väg, icke genom tvångsåtgärder.
Länsstyrelsen i Jämtlands län finner, att det av kommittén rekommenderade
systemet för sin tillämpning i praktiken förutsätter i första hand att
en stark och levande ansvarskänsla städse finns hos hela pressen under
alla förhållanden, och i andra hand att huvuddragen rörande utformningen
av systemet med ett frivilligt samarbete mellan myndigheterna och pressen
fixerats redan i fred. Länsstyrelsen i Västerbottens län delar kommitténs
uppfattning, att en fri överenskommelse naturligen är bättre än tvång,
men har svårt att föreställa sig, att statsledning och krigsledning under
krig skall komma att anse sina anspråk på lojalitet så helt respekterade,
att ej inskränkningar i tryck- och yttrandefrihet åtminstone i enskilda fall

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

kommer att tillgripas. Länsstyrelsen hävdar därför, att utfästelserna för
krigsfall om tryckfrihet och yttranderätt bör vara utformade med sådan
moderation, att befogade anklagelser för svek mot gjorda utfästelser och
för brott mot viktiga grundsatser ej skall kunna göras. Länsstyrelsen i
Uppsala län framhåller, att det torde vara uppenbart, att ett pressorgan av
oaktsamhet eller t. o. in. i förrädisk avsikt kan intaga nyheter eller artiklar
om krig eller folkförsörjningen. Länsstyrelsen förutsätter, att erforderliga
föreskrifter till förhindrande av pressuppgifter, som sätter rikets säkerhet
i fara, lämnas i särskild ordning, när behov därav kan tänkas föreligga.
Överbefälhavaren ansluter sig till kommitténs förslag till åtgärder för att
under krig i fritt samarbete med pressen vinna nödvändig återhållsamhet
beträffande förhållanden, som bör hållas hemliga.

Att i krigstid önskemål om viss återhållsamhet vid publicering kan komma
att aktualiseras är naturligt, framhåller svenska tidningsutgivareföreningen.
Lika naturligt är emellertid pressens krav på att denna begäran om återhållsamhet
icke får gälla annat än fakta och, närmare bestämt, endast sådana
fakta, vilkas omnämnande i den givna situationen skulle kunna få
menliga konsekvenser för rikets säkerhet och svenska liv. Föreningen vill
med kraft understryka, att rådgivningen från upplysningscentralens sida
under inga omständigheter får anta karaktären av ett slags de facto-censur.
Under erinran härom vill föreningen framhålla, att den finner det lämpligt,
att de huvudsakliga riktlinjerna för denna rådgivning dragés upp redan
i fredstid, men att det också är av synnerlig vikt, att dylika publicitetsregler
får klarast möjliga utformning och att de i angivna lägen tillämpas
av vederbörande myndigheter i en informationsvänlig anda. Publicist klubben
anser, att den vanskligaste uppgiften för upplysningscentralen blir avgörandena
beträffande de framställningar, som man anser sig böra rikta
till publicitetsorganen om återhållsamhet beträffande uppgifter, som förmodas
vara till skada för rikets säkerhet. Stor omsorg måste ägnas urvalet
av dem, som i den dagliga rutinen skall handlägga sådana ärenden.
Kommitténs förslag, att i föreskrifterna bör anges, att, myndighet icke äger
direkt till publiceringsorganen rikta sådana allmänna framställningar, bör
beaktas. Svenska journalistförbundet framhåller, att varje tanke på en
tvångsmässig, förebyggande censur måste avvisas och att den betryggande
återhållsamhet i publicering, som pressen tvingas ålägga sig under krig
eller krigsfara, måste baseras på ett fritt frivilligt samarbete mellan statsmakterna
och publicitetsorganen. Tidningarnas telegrambyrå anser det
uppenbart, att hänsyn till rikets säkerhet kommer att tvinga till mycken
återhållsamhet vid nyhetsförmedlingen i krig. Krigsansträngningen får inte
verksamt hämmas eller allvarligt skadas av lösmynt publicitet. Överdrivet
hemlighetsmakeri kan å andra sidan få för krigsansträngningen betänkliga
psykologiska följder. Upplysningscentralen kommer därför städse att
ställas inför besvärliga avvägningsproblem. Det blir säkerligen ofta vansk -

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

ligt att avgöra graden av den skada, som publieitet i det ena eller andra
fallet kan medföra. Säkert är, att krafter ständigt kommer att vara i verksamhet
för att överdriva dessa skadeverkningar. De gör sig påminta redan
i fred och får ofrånkomligen större gehör i krig. Det är angeläget, att anvisningar
meddelas om vad som i krig otvetydigt får publiceras och vad
man bör inhämta råd om.

Även kooperativa förbundet, yrkeskvinnors samarbetsförbund och högerns
ungdomsförbund biträder principen om frivilligt samarbete.

Kommitténs förslag om översyn av gällande sekretessföreskrifter biträdes
av överståthållarämbetet, journalistförbundet och tidningarnas telegrambyrå.

Frågan om åtgärder för återhållsamhet i rundradioprogrammen behandlas
av AB Radiotjänst. Bolaget delar kommitténs uppfattning att programmen
icke bör innehålla något som kan ge fienden sådana upplysningar, att
de kan skada den svenska krigsansträngningen. Radiotjänst betraktar det
som väsentligt för verksamhetens rätta bedrivande, att ett så smidigt och
organiskt utvecklat system som möjligt åstadkommes för skötseln av de
frågor, som gäller rikets säkerhet i samband med uttalanden och nyheter,
vilka sprides genom rundradion. Det engelska systemet, som kommittén
förordar, synes i stort ha fungerat tillfredsställande. Innan en definitiv
ställning tages till tillämpningen av detta system på svenska förhållanden
torde ett ytterligare studium av den engelska rundradions krigserfarenheter
böra äga rum. Den av kommittén föreslagna överenskommelsen om
granskningsverksamheten anser radiotjänst böra ha formen av ett tillägg
till den redan existerande planen för rundradions programverksamhet. Utformningen
av de principer, som anses böra ligga till grund för granskning
av program, som kan befaras ge fienden upplysning eller eljest skada krigsansträngningen,
bör ske i samordning med de principer, som kommer att
tillämpas på det nyhetsmaterial, som genom tidningarnas telegrambyrå
utsändes i rundradio.

Inhemsk upplysningsverksamhet.

De av kommittén föreslagna riktlinjerna för upplysningsverksamheten
i allmänhet under krig till det svenska folket
har icke mötts av några invändningar.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att det är en realistisk syn
att för information och propaganda anknyta till de nyhets- och reklamorgan
samt övriga instrument, vilka redan i fred normalt verkar för tillgodoseende
av publicitetsintresset. Skolöverstyrelsen delar kommitténs allmänna
inställning i fråga om upplysningsverksamheten till allmänheten,
ehuru överstyrelsen -—- som lägger särskild vikt vid folkrörelsernas insatser
-— finner, att avvägningen delvis bör bli en annan än den kommittén

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 162.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

synes förorda, överstyrelsen behandlar även betydelsen av skolundervisning
i krigstid.

Svenska journalistförbundet instämmer helt i kommitténs uppfattning,
att den upplysning och propaganda, som är avsedd att ingå som ett led
i det psykologiska försvaret, under krig i största möjliga utsträckning bör
bedrivas av de organ, som redan under fred är verksamma på dessa områden.
Likaså vill svenska försäljnings- och reklamförbundet instämma
i kommitténs allmänna uttalande, att, ehuru ansvaret att åtgärder vidtas
åvilar staten, denna icke själv bör bedriva upplysning till allmänheten,
utan härför i första hand anlita redan befintliga upplysningsorgan inom
näringslivet. Sveriges köpmannaförbund anser, att centralkommittén folk
och försvar även i krig torde komma att utgöra ett lämpligt organ för att
säkerställa nödvändig samverkan organisationerna och deras medlemmar
emellan. Den direkta opinionspåverkande upplysnings- och propagandaverksamheten
i krig kan enligt förbundet förväntas bli i större utsträckning
än eljest omhändertagen av organisationerna.

Angående rundradion och riktlinjerna för dess verksamhet föreligger
endast få uttalanden i remissvaren.

Telestyrelsen understryker det i betänkandet gjorda uttalandet, att radion
har en central betydelse för det psykologiska försvaret och, särskilt under
svåra krigsförhållanden, för riksledningens möjligheter att upprätthålla
kontakten med befolkningen och med myndigheter runt om i landet. Försvarets
upplysnings- och personalvårdsnåmnd kan i allt väsentligt tillstyrka
utredningens förslag i fråga om rundradion.

AB Radiotjänst understryker kommitténs uttalanden, att det vore olyckligt
att upprätta ett subordinationsförhållande mellan radiotjänst och det
psykologiska försvarets ledning och att ett intimt samarbete under ömsesidig
förståelse och utan någon vidlyftig kodifiering av direktivrätt bör vara
huvudprincipen. Härvid pekar bolaget på att allmänhetens förtroende för
radioutsändningen bäst gagnas, om radiotjänst verkar som ett självständigt
organ i enlighet med den av Kungl. Maj :t fastställda planen av 1949.
Förbindelsen mellan det statliga rådgivningsorganet och radiotjänst synes
i första hand böra koncentreras på frågor rörande vilka publicitetsorganen
kan vara i behov av vägledning och upplysning. I övrigt anser radiotjänst,
att programverksamheten skall skötas så ostört som möjligt. Radiotjänst
kan helt biträda kommitténs uttalande, att för att lyssnarna skall bibehålla
— eller öka — intresset och förtroendet för radioprogrammen dessa under
krig bör redigeras efter samma riktlinjer som i fred. Bolaget framhåller
vidare, att det realistiska betraktelsesätt, som kommittén har haft som
utgångspunkt för sina uttalanden om skälen till att rundradion under krig
bör fortsätta att arbeta under så fria förhållanden som möjligt, överensstämmer
med det som radiotjänst på grund av gjorda erfarenheter anser
sig böra tillämpa. Det står samtidigt klart, att rundradion i kraft av gjorda

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

åtaganden och av fattade beslut har att noga överväga och klarlägga, hur
den skall bidra till fullgörandet av den gemensamma krigsansträngningen.

Folkpartiets ungdomsförbund anser, att frågan om ett införlivande av
radiotjänst — låt vara som självständig organisation — med det allmänna
försvaret »vid krig eller krigsfara från dag som Kungl. Maj :t bestämmer»
hör tas upp till förnyad prövning i syfte att garantera radiotjänst nuvarande
ansvarsförhållanden intill det ögonblick, då det för krigssituationen
avsedda samarbetet med statens upplysningscentral måste inträda.

Även i fråga om filmen, teatern och bokförsörjningen
finns relativt få uttalanden.

Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd kan i allt väsentligt
tillstyrka utredningens förslag i fråga om filmen, teaterverksamheten och
bokförsörjningen.

Föreningen Sveriges filmproducenter framhåller, att den omständigheten,
att det av andra anledningar existerar en filmcensur redan i fredstid, icke
bör utnyttjas till att filmen i krig dirigeras på annat sätt eller i större omfattning
än pressen. Filmens verkan på åskådarens känslor och föreställningar
gäller i första hand spelfilmen; rena upplysnings- och informationsfilmer
har mera sällan den förmåga att engagera åskådaren som ger
filmen dess särställning bland massmedia. Detta bör understrykas, enär
det i betänkandet synes förutsättas, att produktion av spelfilm under krig
bör komma i fråga i sista hand. Denna ståndpunkt torde vara motiverad
av de sakkunnigas åsikt att spelfilmsproduktion av praktiska skäl ej
blir möjlig. Så torde dock endast vara fallet under mer eller mindre akuta
faser av ett krigstillstånd. De av kommittén anvisade möjligheterna att
utnyttja i landet redan befintliga filmer torde icke innebära mera än att
ett blygsamt behov av film kan täckas under en relativt kort tid.

Teatrarnas riksförbund delar kommitténs uppfattning, att teatern har
eu mission att fylla för folkmoralens uppehållande under krig. Teaterverksamheten
under krig bör enligt riksförbundets uppfattning icke avvika
mera från den fredstida teaterverksamheten än som oundgängligen följer
av krigsförhållandena, detta med hänsyn både till effektiviteten i verksamheten
såsom sådan och till den psykologiska effekten på befolkningen.

Skolöverstyrelsen instämmer i att det är av vikt att kulturlivet under
krig får fortleva för att genom teater, musik, litteratur m. in. ge allmänheten
den avspänning och stimulans, som under krigstid mer än eljest kan
vara av betydelse. Överstyrelsen hälsar med tillfredsställelse bl. a. de initiativ,
som från olika håll tagits för att säkerställa bokförsörjningen under
krig.

Svenska bokförläggareföreningen kan helt instämma i vad utredningen
anfört om bokens betydelse som ett värdefullt psykologiskt försvarsmedel.
Dessutom vill föreningen framhålla bokens värde för den inhemska upplysningsverksamheten
under krig, en synpunkt som enligt föreningens mc -

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

ning ej tillräckligt beaktats. Svenska boktryckareföreningen vill understryka
vad i betänkandet sagts om bokförsörjningen i krig och framhålla,
att enligt de erfarenheter, som gjorts inom krigförande länder, boken
torde böra tillmätas en mycket stor betydelse i berörda avseenden.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund vill ifrågasätta, om icke
sammanslagning av kommunal- och förbundsbiblioteken skulle vara ytterligare
ett led i strävandena att säkerställa en god bokförsörjning under
krig.

I flera av yttrandena kritiseras utredningen därför att den icke närmare
behandlat frågan om folkrörelserna och det psykologiska försvaret.

Skolöverstyrelsen erinrar om att den fria folkbildningsverksamheten i
stor utsträckning är anknuten till folkrörelserna och de fria organisationerna
samt anför bl. a. följande.

Folkbildningsverksamheten och organisationernas övriga verksamhet har
betydelse icke blott för medborgarnas bildningsnivå utan även för vårt
folks andliga styrka i svåra lägen. I betänkandet saknas en grundläggande
analys av organisationernas arbetsförhållanden och tänkbara insatser i ett
krigsläge. Ej heller presterar betänkandet någon utredning om förslag eller
riktlinjer för planerings- eller beredskapsåtgärder på detta område. Skolöverstyrelsen
anser detta vara en allvarlig brist i betänkandet och anser,
att starka skäl talar för att en kompletterande utredning av hithörande
frågor igångsättes. Dessa angelägenheter synes väl värda att ägnas samma
uppmärksamhet som pressens, radions och teaterns roll i det psykologiska
försvaret. Vårt land skiljer sig nämligen från många andra länder däri,
att det har förmånen att äga ett system av väl uppbyggda och om sitt ansvar
medvetna organisationer. Man kan svårligen tänka sig uppbyggandet av ett
psykologiskt försvar i vårt land utan att dra fördel av detta förhållande och
låta dessa organisationer medverka vid planeringen av ett sådant försvar.

Också försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd finner det anmärkningsvärt,
att folkrörelsernas möjligheter att föra ut upplysning till
en större allmänhet icke närmare undersökts. Nämnden anser det därför
angeläget, att folkrörelsernas insats snarast blir föremål för utredning och
planläggande åtgärder.

Frikyrkliga studieförbundet vill understryka, att det frivilliga bildningsarbetet
i betydande grad bidragit till att hos medborgarna främja förmågan
att tänka på egen hand, tänka kritiskt, och icke utan vidare godta vad som
sägs eller skrivs. Att en sådan träning och en sådan hållning ur det psykologiska
försvarets synpunkt är värdefull är alldeles klart. Förbundet finner
det därför önskvärt, att detta bildningsarbete även under krigsförhållanden
beredes bästa möjliga förutsättningar att fortsätta sin verksamhet. Förbundet
konstaterar med tillfredsställelse, att utredningen understrukit betydelsen
av att folkrörelserna inte utnyttjas på ett oriktigt sätt.

Uttalanden om att kommittén ej i tillräcklig grad beaktat folkrörelsernas
och folkbildningsarbetets betydelse för det psykologiska försvaret återfin -

37

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 162.

nes även i yttranden av landsorganisationen, kooperativa förbundet, svenska
landsbygdens ungdomsförbund, KFUK:s och KFUM:s studieförbund samt
studieförbundet medborgarskolan.

I kooperativa förbundets uttalande heter det vidare bl. a.

Styrelsen vill betona, att de svenska folkrörelserna inom sig dels rymma
en både kvantitativt och kvalitativt betydende elit av människor, yngre och
äldre, som fått och fortlöpande får en skolning i medborgarkunskap av alla
slag. Kunskap, både teoretisk och praktisk, om det egna landet och om
världen i övrigt samt ett genom studiecirklar, konferenser och diskussioner
uppövat självständigt tänkande måste anses utgöra en hörnsten för den
andliga motståndsvilja, som det psykologiska försvaret vill bidraga till att
skapa.

Den stora betydelsen av folkrörelserna och folkbildningsarbetet understryks
även av tjänstemännens centralorganisation, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund och arbetarnas bildningsförbund.

Till utländsk opinion riktad verksamhet.

Kommitténs synpunkter angående upplysningsverksamheten till utlandet
har i allmänhet mötts av instämmanden.

Svenska institutet vill till alla delar tillstyrka de av kommittén framlagda
förslagen, i den mån dessa berör den till utlandet och utländsk opinion riktade
goodwillskapande upplysningsverksamheten. Institutet instämmer
bl. a. i uttalandet, att de olika upplysningsorganen under krig i princip bör
fortsätta sin verksamhet efter i huvudsak samma linjer som i fred. Det
förefaller sålunda uppenbart, att de olika upplysningsorganens erfarenheter
och kontakter blir bäst och smidigast utnyttjade, om större ingrepp
i deras nuvarande administration och arbetsordning i görligaste mån undvikes.

Svensk-internationella pressbyrån och Sveriges exportförening framhåller
i gemensamt yttrande, att de resultat, till vilka utredningen kommit, ger
anledning till tillfredsställelse. Speciellt önskar föreningen och pressbyrån
taga fasta på den i betänkandet fastslagna principen, att det psykologiska
försvarets organisation skall tillförsäkras största möjliga mått av smidighet
samt att redan existerande informationsorgan så långt möjligt skall
utnyttjas. De vill också understryka kommitténs uttalande, att nu existerande
upplysningsorgan under tider av skärpt beredskap samt vid krigsfall
i princip bör fortsätta sin verksamhet efter i huvudsak samma linjer och
metoder som under normala förhållanden.

Svensk-amerikanska nyhetsbyrån anför bl. a.

Det råder intet tvivel om att de grundprinciper enligt vilka Sverige organiserar
sitt psykologiska försvar under krig eller krigsfara kan komma att
i många avseenden inverka på det svenska upplysningsarbetet i utlandet,
både direkt och indirekt. Åtminstone i Amerika skulle detta arbete avsevärt
försvåras genom vittgående offentliga kontrollåtgärder på nyhetsförmed -

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

lingens och opinionsbildningens område. Svensk-amerikanska nyhetsbyrån
har därför all anledning att med tillfredsställelse hälsa kommitténs betänkande
och särskilt dess bärande idéer.

Kooperativa förbundet anser, att i betänkandet borde i högre grad ha beaktats
den goodwill för Sverige, som skapats genom den informations- och
visningsverksamhet, vilken bedrives av enskilda företag och organisationer:
konsumentkooperationen, bostadskooperationen, jordbrukets föreningsrörelse
och fackföreningsrörelsen in. fl. Denna är dels mycket betydande till
sin omfattning, dels konfronterar den i stor utsträckning besökande utlänningar
med icke endast folkrörelsernas ideologi utan även med de faktiska
problemen och den praktiska utgestaltningen av de idéer, som bär upp olika
samhällsföreteelser.

Insamling och bearbetning av material.

Endast ett par av remissyttrandena innehåller synpunkter på frågan om
opinionsmätningar och andra former för insamling och bearbetning av informationsmaterial
för det psykologiska försvaret.

Statistiska centralbgrån delar kommitténs uppfattning, att opinionsmätningar
bäst utföres genom intervjuundersökningar. Utan att ingå på kommitténs
allmänna motivering för att dylika undersökningar bör göras redan
under fredstid vill ämbetsverket dock framhålla betydelsen ur metodologisk
och administrativ synpunkt av att man samlar erfarenheter av det slags
intervjuundersökningar det här gäller. Kommittén föreslår, att dessa undersökningar
anförtros åt statistiska centralbyråns utredningsinstitut, och
verket är berett att åtaga sig ett dylikt uppdrag men kan icke på utredningens
nuvarande stadium bedöma kostnaderna för en undersökning av
detta slag. Beträffande kommitténs uttalande om särskilda vägar för opinionsundersökningar
i vissa krigslägen framhåller ämbetsverket, att den
föreslagna metoden kräver att förberedelser påbörjas i mycket god tid.
Verket är berett att åtaga sig den planering, som är erforderlig för att i en
krigssituation använda ytsampling vid intervjuundersökningar.

Svenska försäljnings- och reklamförbnndet vill rekommendera ett utökat
användande av opinionsmätningar för att kontinuerligt klarlägga opinionen
gentemot olika problem och framför allt motståndsandans växlingar. Den
provundersökning, som kommittén företagit, är av stort värde och bör upprepas
med lämpliga mellanrum. Förbundet vill tillstyrka, att utförandet
av opinionsundersökningarna anförtros åt utredningsavdelningen vid statistiska
centralbyrån. Dock vill förbundet allvarligt framhäva risken av
att enbart eller i alltför stor utsträckning begagna sig av statliga intervjuare.
Det är sannolikt, att de enskilda opinions- och marknadsundersökningsinstituten
har möjlighet att genom sina intervjuare få fram mindre subjektivt
färgade svar. Åtgärder bör redan i fredstid vidtagas för att organisera

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

verksamheten i likhet med den kollektiva undersökning, som de privata
instituten utfört på kommitténs uppdrag. Den statliga utredningsavdelningens
intervjuare likaväl som de olika marknadsundersökningsinstitutens
intervjuare bör dessutom eventuellt kunna användas för att insamla
förekomsten av olika rykten.

Krigsorganisationen.

Förslaget till krigsorganisation har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats
utan mera väsentliga anmärkningar. De erinringar, som gjorts, avser oftast
sammansättningen av de till upplysningscentralen knutna informationsoch
pressråden. Bland allmänna omdömen märks följande.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser, att organisationsförslaget i sina
huvuddrag är enkelt och redigt utformat. Vad kommittén föreslagit rörande
såväl huvudorganet som den regionala organisationen förefaller länsstyrelsen
i Kalmar län praktiskt och väl avvägt. Denna länsstyrelse framhåller
vidare, att det säkerligen är av vikt, att ett enda organ handhar ledningen
av alla till det psykologiska försvaret hörande verksamhetsgrenar. Även
länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att ett enda organ bör handha samtliga
verksamhetsgrenar. Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att det är
mycket svårt att bedöma, hur krigsorganisationen lämpligen bör vara uppbyggd
och hur arbetsuppgifterna skola fördelas på de olika avdelningarna.
I stort sett torde emellertid kommitténs organisationsförslag kunna godtagas.
Ej heller länsstyrelserna i Södermanlands och Kristianstads län har
några erinringar mot förslagen rörande upplysningscentralens organisation.
Enligt länsstyrelsen i Skaraborgs län synes det innebära en styrka och ge
god möjlighet till smidig anpassning och omställning till ett krigsläge, att
upplysningscentralen bygges upp med fredsorganet såsom kärna.

Överbefälhavaren tillstyrker vad kommittén föreslagit i fråga om upplysningscentralens
organisation. Civilförsvarsstyrelsen delar helt kommitténs
uppfattning, att i centralen icke skall uppgå de olika organ, som redan
finns för presstjänst och liknande uppgifter, samt att centralen i förhållande
till dem främst skall vara samordnande och ledande. Riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap har intet att erinra mot kommitténs förslag
i fråga om krigsorganisationen. Riksnämnden framhåller vidare, att
det enligt dess mening är självfallet, att det föreslagna centralorganets
ledande verksamhet icke kan omfatta även uppgiften att övervaka att olika
myndigheter fatta beslut, som är lämpliga ur »psykologisk försvarssynpunkt».
Däremot bör centralorganet, såsom avses i betänkandet, tillhandagå
myndigheterna med råd och upplysningar.

Skolöverstyrelsen tillstyrker i princip, att vid krig eller krigsfara en
central organisation för det psykologiska försvaret inrättas. Försvarets
upplysnings- och personalvårdsnumnd har ingående övervägt om icke de

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

uPPgifter, som föreslagits tillkomma särskilda organ, borde kunna åvila
redan förefintliga. Då ännu icke något organ finns, som är gemensamt för
totalförsvaret, har nämnden funnit sig i princip kunna tillstyrka den föreslagna
freds- och krigsorganisationen. Statens upplysningsbyrå har ingen
invändning'' mot förslaget att byrån bör i sin helhet uppgå i upplysningscentralen,
när denna träder i funktion.

Svenska tidningsutgivareföreningen vill förorda, att en statens upplysningscentral
i krig inrättas i huvudsak i enlighet med de riktlinjer som
uppdragits i betänkandet. Föreningen vill dock icke underlåta att erinra
om sin redan i yttrande över provisorieförslaget framlagda tvekan beträffande
riktigheten av att centralen jämväl handhar uppgifter av ren propagandakaraktär
gentemot den egna befolkningen. Föreningen vill icke motsätta
sig den föreslagna anordningen med en särskild chef för centralen
under vederbörande statsråd. Publicistklubben anser sig i allt väsentligt
kunna tillstyrka en statlig upplysningscentral under krigstid med de arbetsuPPgifter
som i betänkandet förutsättes. Det bör dock betonas, att denna
tillstyrkan helt grundar sig på de i betänkandet angivna förutsättningarna.
Avgörande för om verkligheten skall komma att motsvara intentionerna
blir den auktoritet, som den tänkta upplysningscentralen kan få och dess
rent personella uppsättning. Kommitténs argument för att den direkta
ledningen ej skall utövas av en ledamot av statsrådet synes övertygande
även om den föreslagna organisationen kan innebära risker för en viss
dualism. Auktoriserade annonsbyråers förening finner förslaget till krigsorganisation
väl utformat. Svenska försäljnings- och reklamförbundet vill
varmt tillstyrka, att det psykologiska försvaret samordnas i ett organ. Förbundet
vill också understödja tanken, att ett konsultativt statsråd handlägger
informationsärendena, även inberäknat de ärenden, som rör radiotjänst.

Kooperativa förbundet vill i huvudsak tillstyrka kommitténs förslag om
inrättandet av en upplysningscentral att fungera under krig och krigsfara.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund tillstyrker i princip förslaget beträffande
den statliga krigsorganisationen. Högerns ungdomsförbund anser, att upplysningscentralens
organisation torde kunna överblickas närmare först
sedan beredskapsnämnden varit i funktion en tid. Förbundet finner det
dock i princip riktigt, att centralen ställes direkt under Kungl. Maj :t med
ett konsultativt statsråd som ansvarig inom regeringen. Folkpartiets ungdomsförbund
anser sig kunna tillstyrka kommitténs förslag om inrättande
av en statlig upplysningscentral under krigstid men med den reservationen,
att en statlig upplysningsverksamhet, som kunde komma att förverkligas
i en gentemot allmänheten mindre tillitsfull anda, än den kommittén ger
uttryck för, säkerligen skulle visa sig mera skadlig än nyttig ur allmän
samhällssynpunkt. Svenska landsbygdens ungdomsförbund har intet att
erinra mot den föreslagna upplysningscentralen.

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Upplysningscentralens inre organisation.

I många av remissyttrandena framförs synpunkter på sammansättningen
av de föreslagna informations- och pressråden.

Länsstgrelsen i Västmanlands län ifrågasätter, om icke pressrådet och
informationsrådet kan sammanslås till en gemensam institution, dock
utan inskränkning i den allsidiga representationen.

Länsstgrelsen i Norrbottens län anser det vara av väsentlig betydelse, att
i informations- och pressråden öka antalet personer, som kan anses företräda
allmänna medborgerliga intressen och som tillika har ett allmänt
erkänt politiskt omdöme. Om informationsrådet utökas från ett tiotal till
ett femtontal ledamöter torde alla rimliga anspråk bli tillgodosedda. Att
en sådan medborgerlig representation »ehuru mindre talrik» i pressrådet
skulle tillföra detta en vidgad allmän kompetens, torde vara ostridigt liksom
även att förtroendet för detsamma bland allmänheten därigenom skulle
ökas.

Övcrsiåthållarämbetet framhåller, att utrikesdepartementet, överbefälhavaren
och civilförsvarsstyrelsen torde komma att stå i en så intim och
kontinuerlig kontakt med upplysningscentralen att det borde övervägas, om
icke företrädare för dessa kunde knytas till centralen på ett mera fast och
varaktigt sätt än såsom ledamöter av ett informationsråd. Därigenom skulle
även antalet ledamöter i rådet minskas. Enligt länsstgrelsen i Göteborgs
och Bohus län synes informationsrådet alltför expertbetonat. Länsstyrelsen
är av den uppfattningen, att en ytterligare förstärkning av det medborgerliga
inslaget i centralorganets ledning skulle vara av betydelse föi
upplysningsorganets ställning i den allmänna opinionen. Länsstyrelsen föreslår,
att inom centralorganet, såväl i krig som i fred, beredes plats för,
förutom expertbetonade representanter, jämväl de demokratiska partierna,
eventuellt också de stora folkliga organisationerna.

Skolöverstgrelsen anser det lämpligt, att ett samarbetsorgan inom folkbildningsarbetet,
förslagsvis statens folkbildningsnämnd, eventuellt även
samverkande bildningsförbunden, blir företrätt i informationsrådet. Det
bör därjämte tillses, att de övriga organisationerna blir på lämpligt sätt
representerade i detta organ. Representationen av folkbildningsintressena
förordas även av landsorganisationen, arbetarnas bildningsförbund och
studieförbundet medborgarskolan. Som lämpligt kontaktorgan föreslår medborgarskolan
samverkande bildningsförbunden.

Kooperativa förbundet och svenska landsbggdens ungdomsförbund vill,
att de stora folkrörelserna skall få åtminstone en representant i informationsrådet.
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser, alt rådet
bör kompletteras med eu företrädare för ungdomsorganisationerna.

Centralkommittén folk och försvar ifrågasätter, om icke dess föreslagne
representant i fredsorganet jämväl bör ingå i informationsrådet. Alt kommittén
blir representerad i rådet önskar även landsorganisationen och grkeskvinnors
samarbetsförbund.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

I- örsvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd anser det kunna övervägas,
att en representant för nämnden blir ledamot i informationsrådet.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet vill ifrågasätta, om i informationsrådet
icke borde ingå flera personer kunniga i propaganda, reklam och
opinionsfrågor, hellre än måhända de föreslagna s. k. medborgarrepresentanterna.
De allmänt medborgerliga synpunkterna, som talas om i betänkandet,
bör främst insamlas genom någon form av opinionsundersökningar.
1 rkeskvinnors sanmrbetsförbund finner det däremot iögonfallande att, enligt
förslaget, en överrepresentation skulle uppstå för de organ, som skall ge
information, mot representationen för de olika befolkningsgrupper, som
skall taga emot information.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner starka skäl tala för att arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen blir företrädda i både freds- och
krigsorganisationen. Också Sveriges exportförening och svensk-internationella
pressbyrån ifrågasätter om icke arbetsmarknadens parter bör vara
representerade. Svenska arbetsgivareföreningen anser det önskvärt, att även
industrin blir företrädd i såväl beredskapsnämnden som statens upplysningscenlral.
Detta anser även yrkeskvinnors samarbetsförbund berättigat.
Sveriges köpmannaförbund anser det böra övervägas, huruvida icke näringslivet
och där framför allt detaljhandeln med hänsyn till dess viktiga och
ansvarsfyllda buffertställning i förhållandet mellan myndigheterna och
konsumenterna bör beredas representation i krigs- och fredsorganen.

Exportföreningen och svensk-internationella pressbyrån anser vidare
det önskvärt, att plats beredes i informationsrådet för en förslagsvis gemensam
representant för utrikeshandelns och sjöfartens organisationer. Enligt
svenska bokförläggareföreningen skulle det vara av stort värde för upplysningscentralen,
om den förstärktes med en representant för bokförlagen.
Föreningen svensk fackpress anser sig böra bestämt påyrka, att en representant
för fackpressen i egentlig mening placeras i informationsrådet.

Telestyrelsen anser, att en kontaktman för verket bör anslutas till informationsrådet.

I fråga om pressrådet ställer sig svenska journalistförbundet något tveksamt
till förslaget om särskild representation för veckopressen, då denna
press är företrädd såväl genom förbundet som genom publicistklubben och
tidningsutgivareföreningen. Landsorganisationen anser, att folkrörelsepressen
bör vara representerad i pressrådet. Förslag att folkrörelsepressen och
den fackliga pressen skall representeras i pressrådet framförs vidare av
skolöverstyrelsen, tjänstemännens centralorganisation, kooperativa förbundet,
yrkeskvinnors samarbetsförbund och högerns ungdomsförbund.

I några av yttrandena behandlas frågor om u p p 1 y s n i n g s centralens
chef och personal.

Svenska tidningsutgivareföreningen understryker nödvändigheten av att
i spetsen för centralen står en chef, som är väl förtrogen med pressens

43

Kungi. Maj:ts proposition nr 162.

speciella arbetsuppgifter, som har pressens förtroende och som förmår
skänka auktoritet åt institutionen. Föreningen vill understryka vikten av
att personalen hos rådgivningsorganet i största möjliga utsträckning rekivteras
från pressen. Publicistklubben framhåller de stora kia\, som maste
ställas på centralens chef. Publicistklubben önskar starkt understryka angelägenheten
av att chefen för upplysningscentralen är intimt förtrogen med
publicitetsorganen och deras sätt att arbeta. Endast den som äger förtrogenhet
med pressen och som har pressens förtroende kan ha utsikter att lyckas
i den ömtåliga uppgift, som väntar ett statligt upplysningsorgan. Det är tilllika
nödvändigt, att övrig personal äger praktisk erfarenhet från de områden,
över vilka upplysningscentralens verksamhet avses komma att
spänna.

ÖverståthåUarämbetet delar uppfattningen, att personalen i upplysningscentralen
i erforderlig omfattning bör rekryteras från pressen, men vill även
förorda, att den stora erfarenhet av psykologisk påverkan på större befolkningsgrupper,
som finns samlad inom reklambranschen, tillvaratages vid
rekryteringen.

Den regionala krigsorganisationen.

De många yttrandena om den regionala krigsorganisationen innefattar i
allmänhet instämmanden i kommitténs förslag. Behov av fastare riktlinjer
framhålles dock i några utlåtanden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har intet att erinra mot de uppgifter
kommittén föreslagit tillkomma en länsstyrelse. Ifraga om den lokala
organisationen finner länsstyrelsen det ändamålsenligt att ej ha särskilda
ombud, dels med hänsyn till svårigheten att finna lämpliga ombud i varje
kommun och dels med hänsyn till den ytterst känsliga ställning, som dessa
ombud skulle komma att intaga gentemot allmänheten. Genom att rätt utnyttja
kommunala förtroendemän, lokalredaktörer och ortskorrespondenter
torde tillfredsställande kontakt med allmänheten kunna ernås.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sig böra påpeka önskvärdheten
av något fastare riktlinjer för organisation och verksamhet vid de regionala
organen. De omfattande uppgifter, som kommer att avila länsavdelningarna,
finner länsstyrelsen i Värmlands län vara väl avvägda. Kommitténs uttalande,
att omfattningen av den regionala krigsorganisationen bör anpassas
efter lokala förhållanden och att »ett par tre tjänstemän jämte skrivhjälp»
i allmänhet torde vara tillräckligt, synes alltför allmänt hållet enligt länsstyrelsen
i Östergötlands län. Huruvida den organisation kommittén tänkt
sig kommer att bli tillräcklig, är svårt att f. n. yttra sig om, framhåller länsstyrelsen
i Gotlands län. Länsstyrelsen vill emellertid erinra om att beträffande
Gotlands län med dess stora risker för avspärrning uppkomma särskilda
problem med krav på mera självständig verksamhet, mera omfattande
beredskapslagring av olika materiel för nyhetsförmedling in. in.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att särskilda sakkunniga bör krigsplaceras
hos civilbefälhavarna och länsstyrelserna. Länsstyrelsen delar kommitténs
uppfattning om att ansvaret för och förbindelsen med de kontakter,
som otvivelaktigt behövas runt om i städer och landskommuner, bör helt
åvila länsavdelningarna. Länsstyrelsen anser, att de kommunala förtroendemännen
i allmänhet torde vara de lämpligaste kontaktmännen i kommunerna.
Också länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att det bör överlåtas åt
länsstyrelserna att närmare utforma den lokala krigsorganisationen. Länsstyrelsen
förutsätter, att anvisningar härutinnan kommer att utfärdas av
beredskapsnämnden.

Länsstyrelsen i Södermanlands län delar kommitténs uppfattning, att
den regionala organisationen bör anknytas till länsstyrelserna genom inrättande
vid envar av dessa av en särskild länsavdelning (sektion) och under
denna en kader av lokalombud. Länsstyrelsen vill särskilt understryka vikten
av att lokalombuden får organiseras efter länsstyrelsens bestämmande
med hänsyn till de lokala förhållandena.

Länsstyrelsen i Kristianstads län kan ifråga om den regionala krigsorganisationen
icke undgå att finna, att kommittéförslaget är för löst skisserat.
Länsavdelningen måste vara så organiserad, att den är funktionsduglig
dygnet runt. I fråga om den lokala organisationen anser länsstyrelsen det
ofrånkomligt, att inom varje kommun i fred utses ett ombud med förslagsvis
två ersättare, vilka vid inträffande beredskap knyts till civilförsvarscentralerna.
Länsstyrelsen finner det också nödvändigt, att såväl den regionala
som den lokala organisationen erhåller en betydligt effektivare utformning
än den av kommittén föreslagna samt att riktlinjer för organisationen
utarbetas centralt sedan länsstyrelserna beretts tillfälle yttra sig ifråga om
personalbehov och kostnader. Länsstyrelsen kan därför icke tillstyrka förslaget
i denna del.

Överbefälhavaren finner det angeläget, att den föreslagna regionala organisationen
i anslutning till länsstyrelser och civilbefälhavare kommer till
stånd.

Svenska tidningsutgivareföreningen vill framkasta tanken på, att till de
regionala organen även knytes representanter för pressen med uppgift att
fungera som en motsvarighet i länet till det centrala pressrådet. Med hänsyn
till de kommunikationssvårigheter, som kan befaras uppkomma, torde de
regionala organen få icke obetydliga, självständiga uppgifter att lösa med
därav betingat behov av särskild pressexpertis.

Departementschefen.

Den verksamhet, som det psykologiska försvaret bör bedriva under
krig, kan icke i förväg utformas och bestämmas i detalj. Det är emellertid
både möjligt och önskvärt att redan i fred fastslå vilka huvudlinjer man

45

Knngl. Maj :ts proposition nr 162.

bör följa, och hur organisationen i stort bör uppbyggas. Förtroendet under
krig för det psykologiska försvaret — och dess effektivitet ar i hög grad
avhängigt av det förtroende det åtnjuter — kan dessutom väntas i betydande
mån bero av fredstida omdömen om grunderna för dess blivande
verksamhet.

Både kommittén och remissinstanserna understryker starkt vikten av
en effektiv nyhetstjänst och fri offentlig debatt under krig. Jag vill oförbehållsamt
ansluta mig till denna principiella ståndpunkt. Det är ytterst
angeläget, att medborgarna inte svävar i ovisshet om statsledningens åtgärder,
om krigshandlingarnas gång och om övriga händelser av betydelse. En
nyhetstjänst, som genom fortlöpande saklig information ger en klar bild
härav och som har läsarens och lyssnarens förtroende, är det bästa medlet
mot skrämmande och splittrande rykten och mot försåtlig propaganda från
fienden. Den intima samverkan mellan myndigheter och publicitetsorgan,
som blir nödvändig, måste grundas på ömsesidig förståelse och tillit.

Om nyhetstjänsten skall kunna få det stora värde, som nu tillmätts
den, måste den kunna meddela allt som icke av säkerhetsskäl måste förtigas
under längre eller kortare tid. Då det totala kriget medför, att många
sidor av samhällslivet har betydelse för krigföringen och att många till
synes oväsentliga fakta får värde för fiendens underrättelsetjänst, måste
man räkna med omfattande krav på förtigande och återhållsamhet. Det
blir därför, såsom kommittén även har understrukit, mycket viktigt att
söka få till stånd en ordning, vilken söker tillgodose berättigade krav på
tystlåtenhet beträffande uppgifter av värde för fienden och samtidigt tar
hänsyn till den enskilde medborgarens behov av information. Jag finner
det riktigt att här bygga på förslagets princip om frivilligt samarbete mellan
myndigheter och publicitetsorgan. Den står i full överensstämmelse
med vår tryckfrihetsförordning, vilken ej medger obligatorisk förhandscensur
ens under krig. Den av kommittén förordade lösningen med ett
rådgivningsorgan, som utfärdar anvisningar om vad som ej bör publiceras
och som står till tjänst vid rådfrågning, förefaller mig också vara lämplig.
Även till den särskilda anordningen ifråga om rundradion med speciellt
uttagna radiomän som granskare kan jag i princip ansluta mig.

Uppgiften att väga sekretessanspråk mot publicitetskrav blir säkerligen
ofta vansklig. Såsom tidningarnas telegrambyrå framhåller får de krafter,
som söker överdriva skadeverkningarna av en publicitet ofrånkomligen
större gehör i krig. Bland annat med hänsyn härtill är det angeläget att i
god tid avgränsa vad som icke bör publiceras. Såsom kommittén föreslagit
bör redan i fred anvisningar härom utarbetas. Detta bör bli en viktig uppgift
för fredsorganet och bör givetvis ske i samarbete med publicitetsorganen
och deras sammanslutningar. Pressen och andra informationsorgan
får på så vis i tid förbereda sig på de inskränkningar i publiciteten som
blir nödvändiga under krig. Härigenom minskas också risken för senare

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

missförstånd om graden av den rörelsefrihet som under krig är tänkbar
för publicitetsorganen.

Jag har icke anledning att här gå närmare in på de olika former av
informations- och upplysningsverksamhet, som behandlas i betänkandet.
Kommitténs principuttalande, att upplysningen i största möjliga utsträckning
bör gå genom de i fred brukliga kanalerna, vill jag instämma i. Såväl
psykologiska som praktiska skäl talar för en sådan ordning. Det blir dock
nödvändigt att från centralt håll leda och samordna den statliga verksamheten.
I vilken utsträckning det psykologiska försvarets ledningsorgan
skall vara aktivt verksamt kan avgöras först i samband med en närmare
planläggning. Klart är, att de enskilda publicitetsorganen måste bibehålla
sin självständighet och att det centrala informationsorganet i förhållande
till dem främst bör vara ett service- och samarbetsorgan.

Kommittén har med all rätt understrukit rundradions stora betydelse
för det psykologiska försvaret. Liksom det är ytterst viktigt att tillse, att
den svenska rundradion under krig skall kunna avlyssnas av så stor del
av befolkningen som möjligt, så är det också viktigt att vad som sänds
på bästa sätt bidrar till att stärka den andliga fronten. Frågan om radioprogrammens
skötsel och om AB Radiotjänsts ställning är därför en fråga
av stor betydelse. Kommitténs överväganden i detta hänseende, vilka utmynnar
i att man icke bör eftersträva en statsdirigerad radio och att önskemål
från det psykologiska försvarets ledningsorgan skall förverkligas, icke
genom någon direktivrätt utan genom intimt samarbete med radiotjänst,
står i god överensstämmelse med vad som föreslagits ifråga om övriga upplysningsmedel
och synes vara en lämplig huvudlinje att följa vid den närmare
planeringen på detta område.

I betänkandet har folkrörelsernas medverkan i det psykologiska försvaret
behandlats tämligen kortfattat även om kommittén samtidigt understryker
den stora uppgift, som folkrörelserna har inom denna del av försvaret.
Flera remissyttranden gör gällande, att kommittén ej i tillräcklig grad
beaktat folkrörelsernas betydelse. Jag är för min del övertygad om, att
folkrörelserna kan göra ovärderliga insatser i arbetet på att värna befolkningens
andliga motståndskraft. En närmare planläggning av sådan verksamhet
är önskvärd och bör utföras i samarbete mellan organisationerna
och ett fredsorgan för det psykologiska försvaret. Jag vill här endast framhålla,
att med hänsyn till den moderna krigföringens verkningssätt och
organisationernas arbetsförhållanden det är sannolikt, att folkrörelserna
kan göra sina största insatser under tiden före ett krigsutbrott och under
relativt lugna krigsskeden.

Utredningens synpunkter och förslag i fråga om film, teater och bokförsörjning
under krig föranleder i huvudsak ingen erinran från min sida.
Vad kommittén har sagt härom innebär en god vägledning för vidare planläggningsarbete.

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Jag saknar anledning att här gå in på frågan om upplysningsverksamheten
till utlandet under krig. De synpunkter kommittén anfört i denna
del synes emellertid vara av värde för de förberedelser som bör vidtagas
redan i fred.

Kommittén har av naturliga skäl upptagit frågan om insamling och
bearbetning av uppgifter till underlag för det psykologiska försvaret till
särskild behandling. För att verksamheten på detta viktiga område av totalförsvaret
skall kunna bedrivas med effektivitet fordras tillgång till många,
delvis svåråtkomliga uppgifter angående bl. a. motståndsandan och dess
växlingar och om vad som påverkar eller kan väntas påverka stämningen
inom olika grupper av befolkningen. Jag delar kommitténs uppfattning,
att en för ändamålet lämpad organisation för opinionsstudier måste vara
tillgänglig för det psykologiska försvaret. Att, såsom kommittén förordat, i
första hand lita till intervjuundersökningar baserade på stickprov och att
anförtro dessa åt statistiska centralbyråns utredningsinstitut finner jag
även lämpligt. Likaså måste metodisk propaganda- och ryktesanalys utföras.
Det psykologiska försvaret har en alltför viktig och intrikat försvarsuppgift
för att man skall avsäga sig de möjligheter, som numera står till
buds att klarlägga förhållanden av primärt intresse för dess verksamhet.

Kommittén anser det önskvärt, att statsmakterna i fred tar ställning
till huvuddragen av den krigsorganisation, som blir nödvändig. Jag vill instämma
häri samtidigt som jag vill betona faran av att fastlåsa organisationen
så att nya erfarenheter och överväganden icke snabbt kan föra
till förbättringar. Jag ämnar också nu endast uttala mig om några huvudpunkter
i förslaget. Ett planerande fredsorgan måste kunna få förslag till
ändringar prövade utan omgång.

Det resonemang, som i betänkandet för fram till ståndpunkten, att det
bör vara ett enda organ, som leder och samordnar alla verksamhetsgrenar
inom det psykologiska försvarets område, finner jag övertygande. Någon
uppdelning på flera organ har ej heller ifrågasatts i något remissyttrande.

Uttalandet att det psykologiska försvaret i princip bör inordnas i administrationen
på samma sätt som övrig försvarsverksamhet anser jag riktigt.
Jag vill också instämma, när kommittén understryker vikten av att detta
organ, som torde få benämnas statens upplysningscentral (UC), får en
auktoritativ ställning och direkt personlig kontakt med regeringen. Erfarenheter
från informationsstyrelsens verksamhet i vårt land och från utlandet
ger otvetydigt vid handen, att detta är en nödvändig förutsättning
för att det psykologiska försvarets ledningsorgan skall kunna lösa sina ofta
vanskliga uppgifter. En av regeringens medlemmar bör därför ha till uppgift
att företräda det psykologiska försvaret. Huruvida detta bör bli hans
enda eller huvudsakliga uppgift får bedömas med ledning av de förhandenvarande
förhållandena. I likhet med kommittén anser jag emellertid det

48 Kangl. Maj.ts proposition nr 162.

vara mindre lämpligt, att detta statsråd samtidigt är chef för upplysningscentralen.

Med kommitténs principiella inställning, att informations- och upplysningsverksamheten
i första hand bör bedrivas av redan i fred verksamma
organ, är det naturligt, att de organ inom statsförvaltningen, som
redan finns för presstjänst och liknande uppgifter icke skall uppgå i upplysningscentralen.
Naturligt är också att härvid göra undantag för statens
upplysningsbyrå, vilken icke har sin verksamhet knuten till något visst
område av statsförvaltningen. Jag kan alltså ansluta mig till kommittén i
båda dessa hänseenden.

Även om sålunda de redan i fred befintliga statliga informations- och
upplysningsorganen jämväl under krig normalt skall vara organisatoriskt
skilda från ledningsorganet, så är det för enhetligheten i verksamheten
nödvändigt, att dessa organ i viss utsträckning blir skyldiga att följa allmänna
riktlinjer, som efter direktiv av regeringen dras upp av upplysningscentralen.
Bestämmelser i dessa hänseenden bör såsom kommittén föreslagit
föreligga redan i fred. Detta gäller även föreskrifter om det närmare
samarbetet mellan exempelvis upplysningscentralen och utrikesdepartementets
pressbyrå och högkvarterets avdelningar för press- och upplysningstjänst.
Kommittén har framlagt ett förslag till kungörelse på detta
område. Detta förslag synes vara en god grundval för de bestämmelser,
som genom fredsorganet snarast bör utarbetas och föreläggas Kungl. Maj :t.

I fråga om upplysningscentralens inre organisation skall jag fatta mig
kort. Det är viktigt att göra organisationen på en gång enkel och elastisk
och att, som kommittén säger, undvika byråkratisk stelbenthet. Med hänsyn
till kraven på snabba beslut kan någon kollegial beslutanderätt icke
komma ifråga. Däremot anser jag det värdefullt, att vid chefens sida finns
de föreslagna informations- och pressråden. Jag finner icke anledning att
i detta sammanhang ta ställning till vilka ledamöter dessa råd bör ha. På
de av överståthållarämbetet angivna grunderna kan det dock ifrågasättas,
om utrikesdepartementet, överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen bör
vara representerade i informationsrådet. Detsamma gäller riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap. Å andra sidan kan det, såsom länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län uttalat, vara anledning att ge plats för de demokratiska
partierna. Det vore även av värde att, såsom flera remissinstanser
yrkat, få starkare representation från folkrörelserna. Man måste dock samtidigt
tillse, att inte råden göres för stora.

Bland annat med hänsyn till förbindelsesvårigheterna under krig är
det uppenbarligen nödvändigt att vid sidan av den centrala krigsorganisationen
ha en regional organisation och denna bör liksom fallet är beträffande
civilförsvaret och det ekonomiska försvaret anknytas till länsstyrelserna.
Vad kommittén anfört ifråga om länsavdelningarnas arbetsuppgifter anser
jag vara väl avvägt. Likaså vill jag ansluta mig till förslaget, att länssty -

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

relserna själva skall svara för uppbyggnaden av de lokala kontakterna. Det
tidigare föreslagna och av länsstyrelsen i Kristianstads län alltjämt förordade
systemet med enligt enhetliga normer tillsatta särskilda ombud i
kommunerna finner jag mindre lämpligt.

III. Åtgärder under fred.

Kommittén.

Kommittén understryker behovet av åtgärder i fred för att trygga en god
psykologisk beredskap, såväl upplysningsverksamhet som förberedelser för
att möjliggöra effektiv verksamhet under krig. Dess resonemang för fram
till nödvändigheten av en beredskapsorganisation.

I inledningen till det kapitel, där frågan om ett fredsorgan behandlas,
uttalar kommittén angående behovet av bereds k apsåtgärder
bl. a.

Ett krig kan komma plötsligt. Vi kan inte vara säkra på att få varsel i
så god tid, att vi då hinner genomföra nödvändiga försvarsförberedelser.
Det psykologiska försvaret måste därför liksom övrig försvarsverksamhet
förberedas i fred, så att det snabbt kan sättas i funktion; även på detta
område krävs kuppberedskap. Endast ett i fred förberett försvar ger oss
möjlighet att värja oss med all vår kraft och därmed också utsikt att avskräcka
en tänkbar angripare. Redan under fred måste den andliga fronten
vara så beredd, att omvärlden övertygas om att vi vill försvara oss, och,
trots vår bristande krigsvana, har andlig kraft att göra det.

Upplysningsverksamhet.

Kommittén har, såsom framgår av det tidigare referatet (s. 7 f.), angivit,
att åtskillig upplysning till den egna befolkningen kan behövas under fred
för att främja viljan till motstånd och för att göra medborgarna bättre
rustade att möta ett modernt krigs psykiska påfrestningar. Kommittén
framhåller, att, ehuru en omfattande inhemsk upplysningsverksamhet f. n.
bedrivs, ytterligare upplysning erfordras.

I betänkandet anföres vidare bl. a. följande.

Vad som saknas och vad som kan behöva ges en annan utformning eller
en intensivare utbredning kan svårligen anges utan närmare utredning. En
genom kommitténs försorg företagen opinionsundersökning (se betänkandet
s. 205—238) kan i detta hänseende endast ge viss allmän ledning. Det blir
en angelägen uppgift för ett fredsorgan för det psykologiska försvaret att
verkställa en sådan undersökning. Kommittén vill emellertid antyda var
behoven av vidgad upplysning är störst. Det är tydligt, att vi behöver utvidga
och intensifiera upplysningen om vad den enskilde kan råka ut för
under krig och vad han bör göra i olika situationer. Den nya versionen av
broschyren »Om kriget kommer» samt de i anslutning till denna utsända
4 — Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 sand. Nr 162.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

radioprogrammen och annan information utgör en god början, men heller
inte mer. En utvidgad uppysning är vidare högeligen önskvärd beträffande
våra möjligheter att försvara oss. Den bör avse både det militära försvaret
och civilförsvaret, inte minst skyddet mot atombombning. Upplysning om
det öde vi kan räkna med, om vi ger efter för en angripare, behöver riktas
till sådana medborgare, som på grund av bristande intresse för förhållandena
utomlands kan ha vaga föreställningar härom eller som på grund av
en ensidig, snedvriden information kan ha en föga verklighetstrogen uppfattning.
Slutligen är det uppenbart, att vi i alltför hög grad saknar upplysning,
som direkt syftar till att immunisera mot psykologisk krigföring
vare sig den visar sig i propaganda, ryktesspridning eller falska meddelanden.

Kommittén riktar uppmärksamheten på det ringa intresse, som en stor
del av allmänheten ägnar utrikespolitiska förhållanden. Bristande utrikespolitisk
överblick kan leda till obehagliga överraskningar, som inverkar
menligt på motståndsviljan. Det är anledning att överväga motåtgärder,
t. ex. i form av ökade anslag till forskning och till objektiv informationsverksamhet.
En önskvärd utökning av utrikespolitiska institutets verksamhet
hindras sålunda av ekonomiska skäl. Även publicitetsorganen skulle
kunna bidra till ett bättre sakernas tillstånd. Pressorganisationerna skulle
kunna medverka, t. ex. genom fortbildningskurser i utrikespolitiska frågor
för journalister.

Kommittén framhåller, att det är angeläget att få till stånd en sådan
utvidgad informations- och upplysningsverksamhet. Tveksamhet kan dock
råda om hur detta önskemål skall förverkligas. Det står klart för kommittén,
att man i det längsta bör undvika att under fred låta något statligt
organ för psykologiskt försvar leda och bedriva verksamhet av denna natur.
Här gäller som huvudregel, att upplysningen bör bedrivas av de organ, som
normalt är verksamma på området. Ett fredsorgan för det psykologiska
försvaret måste dock noggrant följa verksamheten samt medverka till en
för den psykologiska försvarsberedskapen nödvändig upplysning. Härvid
ligger det nära till hands att — vid sidan av de statliga organen — främst
samarbeta med centralkommittén folk och försvar.

Under fred får ej heller den upplysning försummas, som riktas till utlandet
och som måste utgöra grundvalen för den till vänskapligt sinnade
länder riktade upplysningsverksamheten under krig. Det blir också här
fråga om i vad mån ett fredsorgan bör vara verksamt för att önskvärt upplysningsarbete
skall bli utfört. Nackdelarna av en statlig eller statsdirigerad
verksamhet ter sig mindre här än ifråga om upplysning och propaganda
till svenska folket. Liksom ifråga om sådan verksamhet bör dock, om också
delvis av andra skäl, fredsorganet varken bedriva eller dirigera till utlandet
riktad upplysningsverksamhet. Det vore olyckligt att i fred söka klavbinda
de privata och halvstatliga organen genom direktiv om hur deras verksamhet
skall utföras. Kommittén förordar för den skull, att fredsorganet
ifråga om upplysningsverksamheten till utlandet får sin uppgift bestämd
i princip på motsvarande sätt som ifråga om upplysning till svensk opinion.

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Förberedelser för verksamhet under krig.

Kommittén har i åtskilliga sammanhang framhållit nödvändigheten av
förberedelse och planering i fred för att möjliggöra en snabb och effektiv
insats i krig av de olika verksamhetsgrenarna inom det psykologiska försvaret.

I detta hänseende anföres bl. a. följande.

Eftersom verksamheten under krig till väsentlig del bör handhas av icke
statliga organisationer och företag, som verkar redan i fred, så måste det
vara en uppgift för dessa att tillgodose de beredskapsbehov, som faller inom
deras områden. Det ankommer även på olika statliga verk att vidta förberedande
åtgärder för det psykologiska försvaret. Dessa enskilda och allmänna
organ behöver stöd av ett på krigets krav helt inriktat statligt organ.
Upplysningscentralens egen uppgift — att i krig leda och samordna all
psykologisk försvarsansträngning och att med egen verksamhet bidra till
densamma — måste också med omsorg förberedas under fred.

Organisatoriska och tekniska förberedelser för upplysningscentralen.

I fråga om de organisatoriska och tekniska förberedelser, som behövs
för att det centrala krigsorganet skall kunna träda i funktion och verka
effektivt, anför kommittén bl. a. följande.

Ett fredsorgan bör uppgöra detaljerade organisationsplaner för upplysningscentralen
och de regionala organen samt fortlöpande överarbeta
dessa. Likaså måste mobiliseringspianer utarbetas och efter hand förnyas.

Härvid måste sörjas också för sådana nödlösningar, att verksamheten
kan komma i gång även om viktiga delar av organisationen slås ut. Planläggningen
bör vara elastisk, så att den medger partiell mobilisering av
olika grader. Personal måste utväljas och utbildas för olika arbetsuppgifter
både i upplysningscentralens huvuddel och i den regionala organisationen.
Krigsplacerad personal måste fritas från annan tjänstgöringsskyldighet.
Utbildning måste främst ges åt krigsplacerad personal med
kvalificerat arbete. Skriftlig undervisning, eventuellt under medverkan av
försvarets brevskola, kan kompletteras genom kurser och föredrag. Krigsspel
är ett nödvändigt inslag i både utbildningen och planläggningen. Krigsplacerade
högre chefer bör dessutom beredas möjlighet till studier vid
försvarshögskolan. För kvalificerad personal kan utbildningen delvis ske
genom medverkan vid planläggning av verksamheten samt vid insamling
och bearbetning av material. För att underlätta utbildningen bör en handbok
i psykologisk krigföring utarbetas och hållas aktuell. För upprättandet
och den fortlöpande bearbetningen av organisations- och mobiliseringspianer
samt uttagningen och utbildningen av personal krävs tillgång på
kvalificerad personal redan under fred.

För upplysningscentralens verksamhet är även tekniska förberedelser
nödvändiga. Planläggningen måste omfatta olika förläggningsalternativ. Det
psykologiska försvaret ställer stora krav på olika slags teleförbindelser.
Detta gäller såväl för upplysningscentralen och dess regionala organ som
för både svensk och utländsk press och rundradio. Behovet av telefon- och
fjärrskriftsförbindelser samt av radioförbindelser i reserv måste fastställas

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

så att det kan tillgodoses genom främst telestyrelsens försorg. Det psykologiska
försvaret måste också vid sidan av andra försvarsverksamheter ges
en viss prioritet ifråga om telekommunikationernas utnyttjande. Fredsorganet
måste bevaka, att bestämmelser härom utfärdas, samt kontrollera,
att erforderliga installationer förbereds och genomförs och att behövlig
apparatur anskaffas. Icke heller dessa arbetsuppgifter kan lösas en gång
för alla utan måste fortlöpande bearbetas. Även härtill krävs kvalificerad
personal i fred. Den omständigheten, att arbetsuppgifterna till stor del endast
kan lösas i samverkan med andra organ, bidrar till att göra dem tidskrävande.

Planläggning av verksamheten i krig.

Kommittén redogör vidare för behovet att i fred planlägga den verksamhet,
som kan bli nödvändig i krig.

Kommittén betonar härvid, att, för att den psykologiska försvarsberedskapen
skall kunna bedrivas effektivt från första stund, det är nödvändigt
att i fred draga upp riktlinjer för verksamheten och att därvid klargöra
fördelningen av arbetsuppgifterna mellan upplysningscentralen och
andra statliga och enskilda organ samt förbereda samarbetet mellan dessa.
Detta är också nödvändigt för att vinna klarhet om behovet av personal
och utrustning. Anvisningar måste utarbetas och fastställas om vad som
av säkerhetsskäl ej bör publiceras. De måste även fortlöpande överses.
Denna uppgift ankommer på fredsorganet i samverkan med olika statliga
myndigheter, främst övriga försvarsgrenars ledningsorgan, samt med publicitetsorganen
och deras intresseorganisationer. Krigstidens upplysningstjänst
till svensk allmänhet måste förberedas så, att den kan sättas i gång
omedelbart vid ett krigsutbrott. Härför krävs, att de metoder och medel,
som skall användas, är klarlagda på förhand och att det sakliga innehåll,
som upplysningen bör erhålla, blivit föremål för övervägande. Särskild vikt
bör läggas på att verksamheten blir nyanserad och mångskiftande och kan
anpassas efter rådande lägen och uppfattningar. För att nå detta fordras
fortlöpande bearbetning under fred av hela problemkomplexet i syfte att
dra upp riktlinjer.

Särskilt ingående förberedelse kräver informations- och upplysningsverksamheten
dagarna närmast före och efter ett krigsutbrott, då arbetsuppgifterna
hopar sig för det psykologiska försvaret och då opinionen är uppjagad
och överkänslig. Medan det endast i begränsad omfattning är möjligt
att förbereda den allmänna upplysning, som skall beröra det aktuella
läget eller som främst skall syfta till att skänka lugn och förtröstan, så
kan och bör övrig informativ verksamhet planeras i detalj. Planläggningen
av de första dagarnas upplysning till den svenska allmänheten jämte en
fortlöpande översyn av denna planläggning måste bli en förstahandsuppgift
för fredsorganet. På detta bör ankomma den svåra uppgiften att samordna,
sovra och gradera alla de meddelanden av olika slag, som myndigheterna
då vill ha utsända till allmänheten. När meddelanden, kungörelser

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

och kommentarer i ett kritiskt läge går vidare till pressen och radion, bör
de ha fått en för publicering lämplig utformning. Noggrann planläggning
behöver också radioprogrammet för de kritiska dagarna. Den bör utföras
av radiotjänst i intim samverkan med de närmast berörda myndigheterna,
främst organet för psykologisk försvarsberedskap. Pressens och filmens
medverkan kan förberedas på liknande sätt. Det kan även vara lämpligt att
i förväg ha tillgång till reklammaterial, affischer och foldrar. Matriser kan
framställas av annonser och reklammaterial. En del av det färdigställda
materialet kan förvaras på länsstyrelserna för snabb distribution till tidningarna.
Också instruktionsfilmer kan förvaras länsvis.

Det skulle även möta avsevärda svårigheter att efter ett angrepp mot
Sverige improvisera upplysningsverksamheten till utländsk opinion. Det
är därför nödvändigt att under fred ägna uppmärksamhet åt dessa frågor.
Framför allt gäller det att finna de huvudlinjer efter vilka verksamheten
skall bedrivas till olika nationer och att utröna vilka media som kan stå
till buds och utnyttjas med bästa effekt.

Samling och bearbetning av material.

Både för planläggningen i fred och för själva den psykologiska försvarsverksamheten
vid krig eller krigsfara är det nödvändigt att ha tillgång till
särskilt bearbetat material rörande olika förhållanden, framhåller kommittén,
som härom anför bl. a.

En kartläggning av den allmänna opinionen i Sverige och dess förändringar
är erforderlig som underlag för utformningen av upplysande propaganda
till vårt eget folk i ett skärpt läge och vid krig. Det är nödvändigt
att känna svenskars motståndsvilja, tilltro till, resp. misstro mot statsledning
och försvar, åsikter om krigsriskerna och om utsikterna att få
främmande bistånd, utrikespolitiska sympatier och antipatier samt graden
av lyhördhet för främmande propaganda. Av stor vikt är att kunna följa
förändringarna i opinionen. Med hänsyn härtill och till behovet av att få
olika frågeställningar belysta bör opinionsundersökningar utföras förslagsvis
två gånger årligen. Det kan i fred även bli anledning att utföra ryktesanalyser.
Sådana kan ge värdefulla besked om folkstämning och dess
föränderlighet. Undersökningar och analyser i fred ger även lämplig övning
för verksamheten i krig. Fortlöpande analys av främmande propaganda
erfordras både för planläggningen under fred av motåtgärder och som
underlag för verksamheten i krig. Propagandaanalys kan också bidra till
bedömning av det propagerande landets utrikespolitiska och militära planer.

Som underlag för propaganda analysen, för planläggningen av hela den
psykologiska försvarsverksamheten och för dess genomförande i krig är
det nödvändigt att i fred skaffa tillgång till informationsmaterial rörande
både svenska och utländska förhållanden. En viss rundradioavlyssning
under fred är nödvändig för att få material rörande främmande propaganda
till svenska folket samt uppgifter som belyser politiska, sociala och ekonomiska
förhållanden utomlands. Kommittén förordar en centralisering
snarast av den rundradioavlyssning, som under fred behövs för olika myndigheter.
Även om insamlingen av informationsmaterial av intresse för det

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

psykologiska försvaret till stor del kommer att utföras av andra statsorgan,
måste den fortlöpande bearbetningen verkställas i organet för psykologisk
försvarsberedskap. Bearbetningen av inhemskt och utländskt material i
förening med studium av bakgrunden för opinionsutveckling och främmande
propaganda kräver redan i fred tillgång till kvalificerad personal.
Kommittén understryker vikten av att dessa olika förberedande åtgärder
i form av insamling och bearbetning av material genomförs i tid, så att
man inte vid en plötslig skärpning av läget eller vid ett krigsutbrott tvingas
till en improvisation, som måste leda till bristfälliga resultat.

En självklar uppgift för ett fredsorgan är att följa utvecklingen inom
den psykologiska krigföringen. Härigenom kan man få uppslag till förbättring
av den egna verksamheten och kunskap om de medel och metoder,
som en fiende kan komma att använda. För detta ändamål måste facklitteratur
och forskningsrapporter anskaffas och studieresor företas.

Beredskapsåtgärder för press, radio, film etc.

En av de viktigaste uppgifterna ifråga om psykologisk försvarsberedskap,
framhåller kommittén, är att sörja för att massmedia och bland dem
främst pressen och rundradion vid ett krigsutbrott och därefter kan fullfölja
sina arbetsuppgifter. Åtgärderna för en sådan beredskap måste vidtas
dels av företagen själva, dels av olika statliga verk. Ehuru det praktiska
genomförandet ankommer på en rad olika organ är det psykologiska försvaret
en huvudintressent, vars möjligheter att i krig göra en insats beror
på vad de andra gör. Fredsorganet måste därför noga följa utvecklingen
på detta område och ta erforderliga initiativ till utredningar för att tillgodose
de olika behoven.

Kommittén nämner olika åtgärder för nyhetstjänsten, som bör vidtas i
fred för att motverka förbindelsesvårigheterna under krig. Tidningarnas
telegrambyrå kan visserligen genom en relativt enkel åtgärd övergå till
mottagning av utlandsmaterialet med radio-Hell, om teleprinterförbindelserna
avskärs och möjligheterna att få in nyheterna med telefon och telegraf
begränsas. Det kan emellertid också bli nödvändigt alt i stor omfattning
ta upp utländska rundradiosändningar, och härför är förberedelser
erforderliga, som både tar tid och kräver kostnader. Förberedelser i fred
krävs även för att kunna hålla TT:s teleprinternät inom landet i funktion
liksom för den omläggning av förbindelserna, som kan bli nödvändig om
riksstyrelsen byter uppehållsort. Reservmöjligheter måste även ordnas för
den händelse de inrikes trådförbindelserna skulle avbrytas. Genom televerket
bör åtgärder vidtas för att TT under krig skall ha tillgång till en
Hell-sändare med erforderlig räckvidd. Likaså bör tillgång till ett antal
Hell-mottagare säkerställas för placering på TT:s filialer och i vissa större
orter utan filial, där de gemensamt skulle disponeras av tidningarna.

Om beredskapsåtgärder för massmedia anför kommittén vidare.

För pressens beredskap måste en rad åtgärder vidtas för att trygga tidningarnas
råvarutillgång, tekniska produktion och distribution samt för

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

att möjliggöra den redaktionella personalens arbete i fortsatt kontakt med
de nyhets- och informationskällor, vartill de behöver ha tillgång iör att
själva kunna upplysa och kommentera. Ett av de viktigaste problemen ifråga
om pressens tekniska försvarsberedskap är behovet av reservtryckplatser.
Det nödvändiga samarbetet i detta hänseende mellan de olika tidningsföretagen
måste i första hand omfatta tidningar på samma utgivningsort. I
andra hand måste överflyttning till annan ort vara förberedd. Kommittén
finner det angeläget, att pressen genomför en krigsplanering på detta område
under hänsynstagande till olika orters och tidningars behov. Även
för vecko- och fackpressen bör nödlösningar planeras. Det är angeläget,
att tidningarnas lager av tidningspapper ökas, och med hänsyn särskilt
till pappersbrukens läge bör ett antal depålager på olika platser i landet
upprättas. Eu möjlighet vore att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
träffade avtal med tidningsföretag om överlagring. Ökad lagerhållning
är önskvärd också beträffande reservdelar, grafiska utensilier och
grafisk förbrukningsmateriel. Det är även av vikt att undersöka tidningstryckeriernas
reservkraftmöjligheter. Önskvärt vore, att tidningarna på en
ort gemensamt eller, i en del fall, större företag för egen räkning vidtoge
åtgärder för att säkerställa möjlighet till reservkraft. Planläggning under
fred i samarbete mellan pressen, svenska pressbyrån, postverket och de
olika trafikorganen behövs för att så smidigt som möjligt lösa olika distributionsproblem.
Planeringsåtgärder beträffande tillgången på arbetskraft
bör vidtas ej blott vid tidningsföretagen utan även vid samverkande företag
som nyhetsbyråer, viktigare bildbyråer och pressbyrån. Kommittén hälsar
med tillfredsställelse tillkomsten våren 1952 av en pressens beredskapskommitté,
vilken redan utfört ett avsevärt arbete. Den omfattar även en
del av vecko- och fackpressen. Kommittén finner det önskvärt, att ett
gemensamt organ för all dags-, vecko- och fackpress kommer till stånd.

Kommittén understryker, att vårt rundradiosijstem är underdimensionerat
för krigsförhållanden. Det är därför angeläget, att en utredning omedelbart
verkställes och åtgärder snarast vidtages för att förbättra denna situation.
Vid bedömning av frågan om erforderlig utökning av radiostationernas
kapacitet måste hänsyn tagas till det angelägna i att kunna sända även
till utlandet. I Hörby finns våra enda starka kortvågssändare. För eu god
beredskap kräves reservmöjligheter. En stark kortvågssändare i MellanSverige
är behövlig ur denna synpunkt. Det är även i hög grad önskvärt att
kunna sända lokalt, men det nuvarande rundradionätet medger icke ett
smidigt utförande av de lokala sändningar, som kan bli aktuella. Åtgärder
måste vidare vidtas för att så långt som möjligt hindra att viktiga radiostationer
faller i en fiendes händer eller blir obrukbara genom bombning
eller sabotage. Studiolokaler och sändare bör ges gott skydd, helst genom
placering i bergskyddsrum. Reservsändare, fasta och mobila, kan inte undvaras.
Det är eu angelägen beredskapsuppgift att förse åtminstone de större
sändarna med reservkraft. Det är slutligen önskvärt att så många lyssnare
som möjligt får tillgång till batterimottagare.

Även i fråga om filmen, teaterverksamheten och bokförsörjningen pekar
kommittén på en lång rad av förberedelser i olika hänsenden. Dessa bör
enligt kommittén i väsentlig utsträckning utföras av resp. branschorganisationer
i samverkan med ifrågakommande myndigheter, bl. a. fredsorganet
för psykologiskt försvar. Kommittén förordar också inrättande av
motsvarigheter till pressens beredskapskommitté.

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Kommittén framhåller slutligen det angelägna i att det redan i fred blir
sörjt för att sådana organ som centralkommittén folk och försvar samt
svenska institutet, svensk-internationella pressbyrån och andra liknande i
förhållande till utlandet verksamma organ kunna fullfölja och vidga sin
verksamhet i krig. Fredsorganet bör tillsammans med dem söka få till stånd
de härför erforderliga förberedande åtgärderna.

Utformningen av ett fredsorgan.

Enligt vad kommittén förut anfört skulle uppgifterna för eu fredsorganisation
vara i stort sett följande:

att planlägga psykologisk försvarsverksamhet i krig;

att följa utvecklingen på den psykologiska krigföringens område och på
angränsande fält;

att följa svensk opinionsutveckling samt främmande propaganda;

att följa svensk upplysningsverksamhet av betydelse för den psykologiska
försvarsheredskapen och samverka med organen för denna upplysningsverksamhet; att

uppgöra och fortlöpande överarbeta organisations- och mobiliseringsplaner
för det psykologiska försvarets civila statliga organ;

att utvälja, utbilda och krigsplacera personal;

att sörja för att det psykologiska försvarets lokal-, utrustnings- och förbindelsebehov
vid krig blir tillgodosedda; samt

att i samarbete med publicitetsorganen och deras sammanslutningar
verka för deras personella och tekniska beredskap.

Denna verksamhet är enligt kommitténs mening så omfattande och så
speciellt inriktad på krigsförhållanden, att den ej lämpligen kan anförtros
åt en myndighet med rent fredsmässig verksamhet som huvudsaklig uppgift.
Icke heller synes det lämpligt att anknyta verksamheten till exempelvis
civilförsvarsstyrelsen, vilken liksom andra organ av likartad natur är
inriktad pa särskilda, arbetskrävande områden. Det är därför kommitténs
uppfattning, att ett särskilt organ bör upprättas för att i fred handha den
statliga verksamheten för psykologisk försvarsberedskap. Kommittén understryker
i detta sammanhang vikten av att under den för folkets motståndsanda
särskilt påfrestande tiden kring ett krigsutbrott ha ett arbetsdugligt
organ för det psykologiska försvaret. Organet, som bör ges begränsad omfattning,
bör lyda direkt under Kungl. Maj :t och sortera under inrikesdepartementet.
Kommitténs förslag till fredsorgan har utformats så, att
detta kan utgöra kärnan i den upplysningscentral, som bör träda i verksamhet
vid en allvarligare skärpning av läget.

Medan starka skäl tala för att upplysningscentralen såsom krigsorganisation
icke styres kollegialt, har kommittén funnit avgörande skäl tala
för att den planerande och förberedande verksamheten i fred ställes under
ledning av en nämnd, vars ledamöter dela ansvaret för verksamheten. Denna
kan lämpligen benämnas »Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar».

Beredskapsnämndens sammansättning synes böra ansluta till informa -

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

tionsrådets sammansättning i krigsorganisationen, och de personer, som
ingår i nämnden, bör i regel även ingå i rådet. Därigenom vinnes värdefull
kontinuitet och uppnås, att rådet får ingående kännedom om den i fred
utförda planläggningen. Det synes dock ej lämpligt, att nämnden får ett
lika stort antal ledamöter, som här föreslagits för rådet. Enligt kommitténs
mening bör i nämnden ingå förutom ordföranden, som i denna egenskap
tillika är verkets chef, cheferna för tidningarnas telegrambyrå och radiotjänst
samt av Kungl. Maj :t efter förslag förordnade representanter för
utrikesdepartementet, överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen samt för
centralkommittén folk och försvar, svenska tidningsutgivareföreningen och
publicistklubben, ävensom en vetenskapsman, närmast sociolog eller socialpsykolog.
Icke självskrivna ledamöter, utom ordföranden, förordnas för
två år. Samtliga ledamöter utom ordföranden bör tillerkännas ett årligt
arvode om 1 000 kronor.

Ordförandeskapet i nämnden synes kunna bestridas vid sidan av ordinarie
verksamhet. Till ordförande bör utses den person, som är avsedd att
vara chef för upplysningscentralen. Ordföranden bör förordnas för högst
sex år och erhålla ett årligt arvode om förslagsvis 8 000 kronor.

I fråga om nämndens personal anför kommittén i huvudsak följande.

I spetsen för nämndens personal bör stå en kanslichef, som leder det
dagliga arbetet och som vid förfall för ordföranden har säte i nämnden
och där för ordet. Kanslichefen bör själv handlägga ärenden rörande förberedelser
av organisatorisk och administrativ art samt ärenden, som berör
nyhetstjänsten, och i anslutning härtill även ärenden angående pressens
och rundradions beredskap.

Vidare bör i nämndens kansli ingå två tjänstemän i ledande befattning.
Den ene bör främst förbereda den upplysningsverksamhet, som vid ett
skärpt läge och vid krig skall riktas till svenska lolket, samt svara lör
den samling och bearbetning av material, som är nödvändig grundval för
den psykologiska försvar sverksamheten. Den andre bör syssla med planläggning
av verksamhet riktad till främmande opinion och hör även leda
utbildningsverksamheten.

En assistent med juridisk eller statsvetenskaplig utbildning bör biträda
kanslichefen, en assistent med psykologisk utbildning bör biträda de båda
övriga högre tjänstemännen.

För rutingöromål erfordras eu kansliskrivare, tillika arkivarie och redogörare,
ett kanslibiträde och två kontorsbiträden. Under första arbetsåret
bör extra arbetskraft, såväl kvalificerad som annan kunna anlitas.

Om beredskapsnämndens verksamhet anför kommittén i fortsättningen
bl. a.

Det arbete, som skall utföras av fredsorganet, torde vara relativt omfattande.
Vid sidan av de mångskiftande uppgifter, för vilka förut redogjorts,
måste nämndens personal ofta medverka vid krigsövningar inom
totalförsvaret, deltaga i militära och civila krigsspel av olika slag samt i
skilda avseenden lämna bidrag till den allmänna försvarsupplysningen.
Från nämnden måste åtminstone under överskådlig framtid hämtas den

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 162.

lärare vid försvarshögskolan, som där skall svara för undervisning om det
psykologiska försvaret, vilket arbete kan beräknas taga flera månader i
anspråk varje år.

Den här föreslagna organisationen är mycket knappt tillmätt för de
omfattande och krävande arbetsuppgifterna. Med hänsyn till att det här
gäller en för Sverige ny verksamhet, av vilken vi saknar erfarenhet, har
kommittén hellre velat föreslå en för liten ram, som vid behov kan vidgas,
än en för stor, som kanske snart finge skäras ned. Befinnes det framdeles,
att den nu föreslagna organisationen icke förslår, bör kommitténs återhållsamhet
inför starten icke få vara ett skäl mot men väl ett skäl för den uthyggnad,
som erfarenheten visat vara nödvändig. I jämförelse med sin
betydelse för rikets försvar kommer den verksamhet det här gäller under
alla förhållanden att dra små kostnader.

Beträffande löneställningen för nämndens befattningshavare anför kommittén.

Lönesättningen för högre tjänstemän vid beredskapsnämnden måste bli
relativt hög med hänsyn till att det gäller speciella och krävande arbetsuppgifter.
Av dessa befattningshavare bör ingen särskild formell kompetens
krävas, då det kan visa sig mera önskvärt att förvärva personer med publicistisk
och politisk erfarenhet än akademiker med särskilda examina. Vill
man i konkurrens med enskilda företag förvärva väl kvalificerade krafter
och för längre tid behålla dem, så är det nödvändigt att kunna bjuda goda
löneförmåner och trygga anställningsförhållanden. Med hänsyn härtill
föreslås att kanslichefen placeras i lönegrad 14, löneplan 2, och de båda
Övriga högre tjänstemännen i lönegrad 33. För de båda assistenterna, vilka
självständigt bör kunna utföra kvalificerat arbete och av vilka cxamensmeriter
måste krävas, föreslås placering i lönegrad 27. För hela personalen
bör extra ordinarie befattningar inrättas.

Kommittén framhåller vidare, att skäl talar för att knyta en försvarsassistent
till nämnden. Intill dess erfarenhet vunnits om arbetsuppgiftens
omfattning, synes en kvalificerad officer böra vid sidan av annan tjänst
ställas till nämndens förfogande.

Nämnden kommer även att behöva anlita sakkunniga från andra områden,
dels varaktigt, dels för tillfälliga uppdrag. När så lämpligen kan ske,
bör vid upplysningscentralen krigsplacerade personer tagas i anspråk härför.
I avvaktan på närmare erfarenheter kan medelsbehovet för detta ändamål
uppskattas till 20 000 kronor per år.

Som chefer för länsavdelningarna krigsplacerade personer bör medverka
vid avdelningarnas organisatoriska förberedande och vid planläggning av
verksamheten inom sina län. Med hänsyn härtill bör sådan person erhålla
ett mindre årligt arvode, förslagsvis 750 kronor.

Utöver medel till vanliga expenser, vartill uppskattningsvis erfordras
8 000 kronor per år, behöver nämnden medel till kurser och krigsspel samt
till opinionsundersökningar och annan insamling av material, vilket behov
kan uppskattas till 110 000 kronor per år. För nämndens första verksamhetsår,
då endast en opinionsundersökning torde medhinnas, kan detta
medelsbehov tillfälligt inskränkas till 70 000 kronor. Å andra sidan synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. 59

för anlitande av extra arbetskraft under första året böra upptagas ett särskilt
anslag om 25 000 kronor.

Till det övliga anslaget till reseersättningar, som för nämndens del beräknas
till 5 000 kronor, bör läggas ett belopp för utrikesresor enligt Kungl.
Maj :ts beslut om förslagsvis 10 000 kronor. För den svenska psykologiska
försvarsberedskapen är utländska erfarenheter av grundläggande betydelse.
Då dessa erfarenheter i många hänseenden icke kan erhållas på annat sätt
är det angeläget, att åt nämndens tjänstemän beredes tillfälle til! studier
utomlands på deras resp. områden. Utan den kontakt, som därvid vinnes,
skulle den svenska organisationen kunna gå miste om för dess planläggnings-
och utbildningsverksamhet väsentliga impulser.

För inköp av möbler, kontorsmaskiner och andra inventarier samt för
grundande av en boksamling erfordras ett engångsanslag beräknat till
30 000 kronor.

Kommittén uppskattar sålunda nämndens medelsbehov till 186 392 kronor
för avlöningar och 133 000 kronor för omkostnader, vartill kommer
ett anslag till länsstyrelserna på 18 750 kronor för arvoden åt länsavdelningarnas
chefer. För nämndens första verksamhetsår tillkommer 15 000

o

kronor.

Yttranden.

Behovet av åtgärder i fred understrykes i många yttranden. Med något
undantag råder det även enighet om att ett särskilt fredsorgan för det psykologiska
försvaret bör tillsättas. Skilda åsikter föreligger däremot beträffande
ett sådant organs omfattning och uppgifter.

Bland allmänna uttalanden om behovet av bereds k apsåtgärder
märks följande.

Nödvändigheten av planläggning och annan förberedelse, ej minst uttagning
och skolning av lämplig personal, synes länsstyrelsen i Södermanlands
län göra ett skyndsamt förverkligande av de i betänkandet framlagda
förslagen önskvärt. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser, att den
särskilda statliga verksamhet, som blir nödvändig i krig, måste förberedas
under fred icke blott till sitt innehåll utan även så, att formerna för verksamheten
måste klarläggas och i möjligaste män prövas. Det är sålunda
ofrånkomligen nödvändigt, att redan i fredstid och med hänsyn till radande
förhållanden helst ofördröjligen ett organ inrättas, som kan fylla
hithörande uppgifter. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att kommittén
på ett otvetydigt och övertygande sätt åskådliggjort nödvändigheten av att
de av kommittén redovisade åtgärderna vidtages för att snarast möjligt
inhämta den eftersläpning, som kännetecknar vår försvarsberedskap på
det psykologiska försvarets område. Behovet av förberedelser understryks

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

vidare av länsstyrelserna i Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs
och Kopparbergs län.

Överbefälhavaren yttrar.

Det psykologiska försvaret måste förberedas på en rad områden för att
vid krig kunna utvecklas med full effekt. Behovet av förberedande åtgärder
har under senare år blivit allt påtagligare och den eftersläpning som
förefinnes på detta område i förhållande till andra delar av det totala
försvaret, bör snarast tagas igen. Återhämtningen kräver flera års intensivt
arbete. Det är därför angeläget, att beredskapsnämnden inom nära
framtid kan begynna sin verksamhet.

Civilförsvars styr elsen finner det uppenbart, att det psykologiska försvaret
kräver noggranna förberedelser under fred och även riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap understryker vikten av att verksamheten i
krig förberedes redan i fred. Skolöverstyrelsen anser, att klara riktlinjer
och goda förberedelser på detta område är oundgängligen nödvändiga. Det
är fördenskull betydelsefullt, att snabba beslut fattas och åtgärder snarast
vidtas från statsmakternas sida. Det psykologiska försvaret har på grund
av världsläget samt den tekniska och vetenskapliga utvecklingen blivit alltmer
aktuellt, varför bristande beredskap på denna punkt kan bli ödesdiger.

Svenska tidning sutgivar ef öreningen delar kommitténs uppfattning, att
även för det psykologiska försvaret gäller att förberedelse i fred är ett
grundvillkor för hållfast motstånd i krig. Sveriges köpmannaförbund uttalar
en livlig förhoppning om att planläggning och förberedelser utan dröjsmål
vidtas på en rad områden för att åstadkomma ett effektivt psykologiskt
försvar.

Svenska arbetsgivareföreningen anför.

En befolknings moraliska halt byggs ingalunda upp utan långvarig
och minutiös förberedelse. Att snabbt skapa ett effektivt och sammanhållande
psykologiskt försvar låter sig icke göra. Vårt lands tekniska möjligheter
för psykologisk krigföring och psykologiskt försvar kan måhända
utnyttjas på relativt kort varsel, även om uppenbara risker för icke fullvärdiga
planeringar förefinnas. De tekniska resurserna kan emellertid endast
komma till sin rätt, därest vanemomentet i människans praktiska
handhavande av desamma får utvecklas. Härav följer, att tidsfaktorn är
av fundamental betydelse för det psykologiska försvarets uppbyggnad. Det
är därför med glädje man kan konstatera, att kommittén insett vikten av
långsiktig planering samt nödvändigheten av en väl tilltagen tidrymd för
mänsklig anpassning till den extraordinära tekniska och lokala utrustning,
som psykologiskt försvar kräver.

Sveriges lantbruksförbund anser, att med hänsyn till det förlopp ett framtida
krig förmodligen kommer att få, detaljplanläggning av åtgärder att
tillgripas under ett krigsskede torde visa sig sakna större betydelse, åtminstone
såvida icke dessa åtgärder så förberetts, att de kommer till användning
rent rutinmässigt.

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Upplysningsverksamhet i fred.

Åtskilliga remissyttranden understryker behovet av ökad upplysningsverksamhet
i fred.

Övcrståthållarämbetet anser det väsentligt att hos allmänheten öka kännedomen
om krigets verkningar för den enskilde och samhället. Länsstyrelsen
i Uppsala län framhåller, att det vid ett anfall av en fiende är av
vikt, att kunskap om krigets realitet, om angrepps- och försvarsmedel
trängt djupt in i befolkningens olika skikt. Länsstyrelsen anser vidare, att
det psykologiska försvaret skulle kunna gagnas om medel ställdes till länsstyrelsernas
förfogande för upplysning om civilförsvaret genom konferenser
och dylikt. Länsstyrelsen i Södermanlands län finner det vara en angelägenhet
av största vikt, att kunskap om den psykologiska krigföringen
meddelas svensk opinion. Betänkandet synes därför fylla ett stort behov.
Genom sin överskådlighet och klarhet torde det med fördel kunna användas
som introduktion i ämnet för alla dem, som på ett eller annat sätt
kommer att engageras i vårt lands psykologiska försvar. Länsstyrelsen i
Gotlands län vill understryka vikten av att allmänheten redan under fred
erhåller en så ingående kännedom som möjligt om det psykologiska försvarets
organisation, ändamål och arbetssätt. För att man under fredstid
skall nå så stor del av folket som möjligt anser länsstyrelsen det av särskild
vikt, att hela undervisningsväsendet anlitas för spridande av dessa
kunskaper och att alldeles särskilt folkbildningsorganisationernas medverkan
i detta avseende är av största betydelse. Länsstyrelsen i Kopparbergs
län framhåller, att den enskilde medborgaren måste ges en realistisk bild
av framför allt hemortsbekämpningens verkliga ansikte, de prövningar som
civilbefolkningen i en bombad ort får utstå, den belägenhet massor av människor
komma i därigenom att de bliva utbombade, icke hava tillgång till
elektriskt ljus in. m. ävensom de problem, som verkställande av större
folkomflyttningar under krig kommer att medföra.

Överbefälhavaren ansluter sig till vad kommittén anfört om behovet av
ökad utrikes- och militärpolitisk upplysning i fred. Försvarets upplysningsoch
personalvårdsnämnd vill understryka betydelsen av intensifierad upplysningsverksamhet
i fred. Den av utredningen genomförda undersökningen
liksom nämndens egen erfarenhet pekar på att allmänheten f. n.
är alltför obenägen alt söka klargöra för sig de förhållanden, som kan
komma att råda under ett krig. Nämnden delar uppfattningen, att denna
upplysning i betydande utsträckning bör handhavas av enskilda organisationer
såsom Folk och Försvar men förutsätter även att t. ex. försvarsstaben
och skolöverstyrelsen har betydande positiva uppgifter i detta sammanhang.
Nämnden anser även, att det bör undersökas om icke de av
försvarets samarbetsutredning föreslagna samarbetsnäinnderna på garnisonsorterna
skulle kunna bidraga till ökad civil-militär samverkan till
det psykologiska försvarets fromma.

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet anser, att det är av mycket
stor betydelse att det kalla krigets metoder klarlägges för allmänheten.
De åtgärder en presumtiv angripare vidtager bör i god tid klargöras för
folket. Förbundet erinrar om att kommittén icke vill rekommendera, att
ett fredsorgan för det psykologiska försvaret under normala fredsförhållanden
bedriver egen upplysningsverksamhet och ej heller, att den dirigerar
verksamhet, som utövas på andra håll. Förbundet vill ifrågasätta,
om icke en viss sådan verksamhet bör förekomma. Därest den icke bedrives
av fredsorganet direkt, bör den på lämpligt sätt animeras exempelvis
genom inrikesdepartementet.

Arbetarnas bildningsförbund framhäver folkbildningsarbetets betydelse
och dess möjligheter att bidra till den psykologiska försvarsberedskapen.
Sveriges lantbruksförbund anför, att det viktigaste för uppnåendet av ett
gott försvar på det psykologiska planet torde vara väl utbyggd och praktiserad
psykologisk beredskap före ett krigsutbrott. Sålunda bör eftersträvas,
att människan så snart som möjligt inviges i de förhållanden, som
kan tänkas under ett krig, och så uppfostras, att hon i händelse av krig
rent instinktivt följer utstakade riktlinjer. I detta syfte torde redan i folkskolan
viss tid böra ägnas åt utbildning i det psykologiska försvaret. Vidare
bör de frivilliga organisationerna intresseras för medverkan i arbetet under
fred. Sveriges köpmannaförbund instämmer i vad kommittén anfört och
föreslagit angående upplysning i fred för att förbereda befolkningen på
ett krigs påfrestningar. Yrkeskvinnors samarbetsförbund understryker betydelsen
av fredstida information för kvinnornas psykologiska beredskap.

Centralkommittén folk och försvar bekräftar sin villighet att efter måttet
av disponibla arbetskrafter och ekonomiska resurser biträda det psykologiska
försvaret. De insatser kommittén kan komma att göra på ifrågavarande
arbetsområde blir emellertid i hög grad beroende av de penningmedel,
som kan ställas till förfogande i fredstid, och den arbetskraft, som
kan disponeras såväl i fred som under beredskap och krig. Kooperativa
förbundet önskar understryka den vitala betydelse centralkommittén
folk och försvar haft och har när det gäller upplysning, som täcker totalförsvarets
hela område. I själva verket kan kommittén redan nu anses
som ett organ för psykologisk försvarsberedskap. Under fred bör den
kunna bli ett huvudstöd för det på vårt psykologiska försvar inriktade
arbetet. Sveriges köpmannaförbund instämmer i att lämpligaste organet
för vidgad upplysningsverksamhet i nuvarande läge vid sidan av de statliga
torde vara centralkommittén folk och försvar. Denna har tillvunnit
sig en auktoritativ ställning i vida kretsar och dess verksamhet har skänkt
ökad goodwill åt försvarsfrågorna. I den mån verksamheten enligt föreslagna
planer skall utvidgas för vidgad upplysning måste dock ifrågasättas,
om dess huvudsakligen genom bidrag tillskapade resurser förslå och om
därför icke den ur samhällelig synpunkt värdefulla och som nödvändig

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

ansedda merinsatsen måste tryggas genom höjt statsbidrag. Även yrkeskvinnors
samarbctsförbund understryker behovet av höjt statsbidrag om
centralkommittén skall kunna utvidga sin verksamhet i den psykologiska
beredskapens tjänst.

Betänkandets förord för ökade anslag åt forskning och objektiv informationsverksamhet
i syfte att höja allmänhetens intresse för utrikespolitiska
förhållanden synes väl motiverat, även om en sådan verksamhet aldrig kan
uppväga den, som bedrives av publicitetsorganen, yttrar publicistklubben.
De synpunkter utredningen anfört i denna fråga understryker betydelsen
av att statsmakterna här gör en insats, skriver svenska journalistförbundet.
En lämplig förstahandsuppgift i detta hänseende vore, att de statliga resestipendierna
för journalister med det snaraste återinfördes. KFUK:s och
KFUM:s riksstudicförbund vill på det kraftigaste understryka nödvändigheten
av åtgärder, genom vilka intresset för utrikespolitiska frågor och
internationella problem ökas. Förbundet vill peka på att direkt stöd åt
studieorganisationerna i dessa avseenden vore av största värde. Kooperativa
förbundets styrelse anser, att åtgärder bör vidtas för att redan under
fred stimulera till allmännare studier av förhållandena i andra länder.
FN-föreningen mellanfolkligt samarbete bör hållas i minne, om ökade statsanslag
skulle komma att utgå för denna upplysningsverksamhet. Att den
utrikespolitiska upplysningen når långt är enligt högerns ungdomsförbund
eu allmän förutsättning för att immuniteten mot utländsk propaganda skall
stärkas och en fast motståndsvilja skall kunna byggas upp. Ökade krav på
medverkan i detta arbete kan ställas på regering, riksdag, politiska partier
och bildningsorganisationer. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund
vill framhäva behovet av att åtgärder vidtas för att öka allmänhetens
intresse för och förtrogenhet med utrikespolitiska förhållanden.

Frågan om skolundervisning i ämnen av betydelse för det psykologiska
försvaret beröres av skolöverstyrelsen och länsstyrelsen i Uppsala län.

Svenska institutet delar helt kommitténs uppfattning, att de resultat av
goodwillskapande upplysningsverksamhet, som kan uppnås under krigstid,
måste bli beroende av vad som gjorts i fred. De insatser, vilka i krigstid
måste göras från svensk sida för att inom vänskapligt sinnade stater skapa
tilltro till vårt lands försvarskraft och motståndsvilja samt gynnsamma
förutsättningar för erhållande av bistånd i olika former, torde i betydande
utsträckning få komma att bygga på de åtgärder, som tidigare vidtagits i
syfte att sprida ökad kännedom om Sverige och svenska förhållanden.
En upplysningsverksamhet utformad på sådant sätt, att den kan vinna
förtroende och gehör i utlandet, låter sig av uppenbara skäl svårligen improviseras,
sedan ett kritiskt läge redan inträtt. Det är därför angeläget,
att den svenska upplysningsverksamheten redan i nuvarande situation upprätthållcs
på eu tillfredsställande nivå och alt de för denna verksamhet
närmast ansvariga organen bereds tillfälle alt, trots den oavlåtligt växande

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

internationella konkurrensen på informationstjänstens område, bevara och
stärka den utländska opinionens intresse för olika sidor av svenskt samhällsliv
av i dag.

Förberedelser för verksamhet i krig.

Beträffande förberedelser i fred för upplysningscentrålen
och dess verksamhet har relativt få remissinstanser yttrat sig.

Statens upplgsningsbijrå framhåller, att det är nödvändigt att omprövning
av vissa förberedande åtgärder sker med jämna mellanrum för att
hålla alla dispositioner aktuella, t. ex. personalfrågorna. Krigsplaceringen
av lämplig personal kan icke göras en gång för alla, utan måste revideras
tid efter annan.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet anser det vara särskilt viktigt,
att inga av de i fredstid engagerade personerna blir förhindrade av
inkallelse på annat håll att medverka i krigstid. En inventering över lämplig
personal, journalister, reklamfackmän av olika kategorier, bör göras
snarast för att utröna, vilka som redan av olika anledningar är frikallade.

\ad angår planläggningen av verksamheten i krig anser
överståthällarämbetet att kommittén med all rätt har understrukit
behovet av en noggrann planering och samordning av myndigheternas meddelanden
till allmänheten i radio dagarna omkring ett krigsutbrott. Fredsorganets
planläggning måste på denna punkt vara så utformad, att det
i detalj är klart vad som skall sägas, vem som skall säga det och i vilken
ordning de olika meddelandena skall sändas. Genom band- eller trådinspelningar
av meddelandena är det möjligt att minska riskerna av att
viss utsedd talare ej är anträffbar och öka möjligheterna att vid behov
omkasta ordningsföljden mellan meddelandena.

I fråga om yttranden angående behovet av och sättet för insamling
och bearbetning av material vill jag hänvisa till det avsnitt, vari
jag berört verksamheten under krig.

Behovet av åtgärder för att trygga tillgången till telekommunikationer
samt andra beredskapsåtgärder för press, radio och andra
upplysnings media understrykes i flera remissyttranden.

Telestyrelsen vill understryka nödvändigheten av att i första hand behoven
av telekommunikationer av alla slag — rundradioverksamheten
inbegripen — kartlägges så noggrant som möjligt. Detta gäller
givetvis icke endast behoven för det psykologiska försvaret utan i lika hög
grad för alla grenar av det totala försvaret. De av det totala försvarets grenar
sålunda uppgivna behoven bör anmälas till ett organ i regeringsinstans
med uppgift att sammanställa och prioritera desamma. Härigenom skulle
skapas större förutsättningar för såväl ett rationellt utnyttjande av befintliga
tillgångar på teleförbindelser som ernåendet av tekniskt och ekonomiskt
riktiga lösningar när det gäller nyanläggningar för det totala försvaret.

65

Kungi. Maj:ts proposition nr 162.

AB Tidningarnas telegrambyrå framhåller bl. a., att särskilt i fråga om
telekommunikationerna erfordras för en snabb och störningsfri omställning
ingående och väl genomtänkta förberedelser.

Svenska tidningsutgivareföreningen vill framhålla den utomordentliga
vikten av att största uppmärksamhet ägnats och ägnas pressens beredskapsproblem.
Föreningen kan i allt väsentligt ansluta sig till
vad de sakkunniga härutinnan anfört. Publicistklubben understryker vikten
av att statsmakterna — i förekommande fall i samverkan med branschorganisationerna
— vidtar de i betänkandet angivna beredskapsåtgärderna för
att underlätta nyhetstjänsten under krig. Riktmärket måste vara det av
kommittén uppsatta, att pressen ifråga om arbetskraft liksom i fråga om
andra betingelser för verksamheten jämställes med krigsviktiga industrier.

Landsorganisationen i Sverige anser sig böra understryka, att förberedelserna
för pressens beredskap också bör gälla fackpressen. I en sådan förberedande
planläggning bör representanter för de 40 facktidningar, som
utges av till LO anslutna förbund beredas tillfälle att deltaga. Motsvarande
synpunkt framföres av kooperativa förbundet beträffande folkrörelsernas
egen tidningspress och av skolöverstyrelsen för fack- och organisationspressen.

Länsstyrelsen i Kalmar län instämmer i kommitténs uppfattning, att
vårt rundradiosystem är underdimensionerat för krigsförhållanden
och att utredning omedelbart bör verkställas och åtgärder vidtagas för att
förbättra situationen. Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar, att det är uppenbart,
att vårt rundradiosystem är underdimensionerat. De flesta län saknar
egen sändare eller också har de en ej tillräckligt stark sändare. Det är
utan tvivel nödvändigt för ett välordnat psykologiskt försvar att radiosändare
finnes i varje län. Först och främst bör varje civilbefälhavare få möjlighet
att per radio nå befolkningen inom sitt civilområde. F. n. är detta förenat
med mycket stora svårigheter. Utredning bör därför snarast verkställas
och åtgärder vidtas för att åstadkomma en utvidgning av den lokala rundradioverksamheten.
Till beredskapsåtgärderna för det psykologiska försvaret
måste även höra anskaffning av ett tillräckligt antal batterimottagare.
Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att Gotlands radiostation
är oumbärlig för såväl nyhetsförmedling som informationer till befolkningen.
Lantbefolkningen begagnar sig i stor utsträckning av trådradion,
varför den blir ur stånd att höra riksutsändningen, om stationen förstöres.
En reservstation vore därför i hög grad önskvärd.

Överbefälhavaren ansluter sig till kommitténs krav på skyndsam utredning
av rundradions tekniska upprustning. Telestyrelsen bekräftar de i
betänkandet gjorda uttalandena beträffande radionätets otillräcklighet
under krigsförhållanden, radiostationernas sårbarhet, behovet av effektivt
skydd av den tekniska apparaturen och behovet av reservanläggningar
ävenså påpekandet beträffande riskerna för avbrott på programlcdnings5—-
Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 sand. Nr 162.

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

nätet och beträffande svårigheterna att vid luftanfall uppehålla radiosändningen.
Styrelsen framhåller även, att den tekniska beredskapen måste
säkerställas redan under fred.

Föreningen Sveriges filmproducenter anser i likhet med kommittén, att
blivande filmproduktion under krig bör planeras redan under fred.
Planeringen bör taga syfte på såväl ren informationsfilm som på spelfilm.
Åtgärder har vidtagits för bildande av en beredskapskommitté för filmbranschen.

Teatrarnas riksförbund tillstyrker i fråga om teaterverksamheten
livligt åtgärder i enlighet med betänkandet.

Skolöverstyrelsen anser att de förslag till b ok försörjning, som
framlagts ger ett gott underlag för vidare utredningar och åtgärder. Överstyrelsen
är beredd att i samverkan med övriga berörda myndigheter medverka
till erforderlig planering och eventuella förberedelser, varvid dock
måste förutskickas, att detta kräver såväl ytterligare personal som ekonomiska
resurser, om uppgiften skall kunna tillfredsställande lösas.

Svenska bokförläggareföreningen meddelar, att den till en särskild beredskapskommitté
har överlämnat uppgifter angående planering och åtgärder
för bokförlagens beredskap samt förberedelser för framställning av
fältupplagor.

Förberedelsearbetet och planeringen av folkrörelsernas insats
bör skötas av organisationerna själva under erforderlig medverkan från de
statliga myndigheternas sida, framhåller skolöverstyrelsen. För bevarande
av kontakt och samverkan mellan en riksorganisations distrikt och lokalavdelningar
kan erfordras hjälp i fråga om teletekniska och andra förbindelser.
Fn stor roll inom organisations- och föreningsarbetet måste tillmätas
fack- och organisationspressen. Dess arbets- och distributionsmöjligheter
bör underlättas. I organisationernas arbete har de personliga insatserna
stor betydelse, och det synes därför önskvärt att undersöka möjligheten av
att nyckelpersoner inom organisationerna i begränsad omfattning frikallas
från andra försvarsuppgifter för verksamhet inom det psykologiska försvaret.
Slutligen behöver den fria folkbildningsverksamheten erhålla fortsatt
stöd av staten i krigs- och beredskapslägen, varvid man kan överväga
särskilda tilläggsanslag för verksamhet, som i sådana situationer kan äga
särskilt värde eller aktualitet ur samhällets synpunkt.

Användande av organisationernas tränade ledare och instruktörer av
olika slag eller av organisationernas omfattande press- och studieverksamhet
måste planläggas och förberedas, anser försvarets upplysnings- och
personalvårdsnämnd. Av väsentligt intresse hade varit att få redovisat
allmänna riktlinjer för hur dessa opinionsbildande och samlande organisationer
samt dess ledande förtroendemän och funktionärer skulle kunna
stå till förfogande och användas i det psykologiska försvarets tjänst. Vik -

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

ten av förberedelser understrykes vidare av studieförbundet medborgarskolan,
svenska landsbygdens ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund.

Det föreslagna fredsorganet.

Förslaget om ett fredsorgan har, såsom jag redan har antytt, i de flesta
fall hälsats med tillfredsställelse. Utöver de uttalanden om kommittéförslaget
i dess helhet, för vilka jag har redogjort tidigare, förekommer i huvudsak
följande allmänna omdömen.

Förslaget till organisationen i fred biträdes av länsstyrelsen i Södermanlands
län. Behovet av att vårt psykologiska försvar snarast möjligt erhåller
en fast organisation synes länsstyrelsen så angeläget, att betänkligheterna
mot inrättandet av ett nytt centralt ämbetsverk i detta fall måste vika.
Länsstyrelsen i Kopparbergs lån tillstyrker i princip inrättandet av den
föreslagna beredskapsnämnden. Länsstyrelsen i Västmanlands län har
ingen egentlig erinran mot förslaget, och länsstyrelsen i Jönköpings län
anser det väl ägnat att läggas till grund för erforderliga organisatoriska
åtgärder. Förslaget om ett fristående fredsorgan sorterande direkt under
Kungl. Maj:t synes lämpligt, skriver länsstyrelsen i Östergötlands län. Länsstyrelserna
i Kalmar, Malmöhus och Jämtlands län finner det nödvändigt,
att ett fredsorgan inrättas.

Överbefälhavaren och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
tillstyrker kommitténs förslag om inrättande i fred av en beredskapsnämnd.
Likaså tillstyrker skolöverstyrelsen i princip, att i fredstid och snarast ett
särskilt organ skapas för de fredstida förberedelser, som är oundgängligen
nödvändiga. Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd anser sig böra
betona vikten av att det föreslagna fredsorganet blir inrättat.

Svenska tidningsutgivareföreningen anser det vara ett lyckligt grepp
att de sakkunniga föreslagit ett i fredstid arbetande embryo till upplysningscentralen.
Föreningen är ense med de sakkunniga om att den föreslagna
beredskapsnämnden snarast bör komma till stånd. Föreningen vill
emellertid med skärpa betona att verksamheten bör vara begränsad till
praktiska planeringsuppgifter (organisatoriska och tekniska förberedelser
etc.) och att nämnden bör kunna reduceras resp. utbyggas allt efter rådande
läge. Någon upplysningsverksamhet bör således enligt föreningens mening
av såväl principiella som allmänt psykologiska skäl icke bedrivas av fredsorganet
för psykologiskt försvar. Svenska försäljnings- och reklamförbundet
vill starkt understryka vikten av att en tillräckligt fast fredsorganisation
för det psykologiska försvaret inrättas. Vid ett krigsutbrott måste »kärntruppen»
snabbt kunna omvandlas till en effektiv »generalstab» — en hand -

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

full medarbetare måste vara beredda att på en gång taga ansvaret för en
stor och riksomfattande organisation.

Svenska institutet anför.

Det är institutets bestämda mening, att lösningen av hithörande problem
(avseende goodwillskapande upplysningsverksamhet riktad till utlandet och
utländsk opinion) skulle avsevärt underlättas, därest de sakkunnigas förslag
om inrättande av ett särskilt fredsorgan för det psykologiska försvaret
vunne statsmakternas godkännande. De nu existerande organen kan med
hänsyn till sina övriga åligganden knappast ensamma åtaga sig ansvaret
för den nödvändiga planeringen av den svenska upplysningsverksamheten
under ett krig. Då härmed sammanhängande spörsmål torde kräva en ingående
och skyndsam behandling, vill institutet varmt tillstyrka, att ett
sådant fredsorgan upprättas.

Landsorganisationen tillstyrker kommitténs förslag att ett i fred verksamt
organ för psykologisk försvarsberedskap inrättas. Landsorganisationen
anser, att den föreslagna krigsorganisationen icke kan — hur väl den
än är planerad — komma till full effekt vid krig eller vid krigsfara, om
den icke under fredstid uppbygges efter i huvudsak de principer och förslag
som kommittén angivit i betänkandets avsnitt om beredskapsorganisationen
i fred. Kooperativa förbundet vill i huvudsak tillstyrka kommitténs
förslag om beredskapsnämnden.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser, att vida större vikt bör tillmätas
fredsorganet än vad kommittén i enlighet med direktiven har gjort. I ett
land som vårt borde den psykologiska beredskapen icke blott vara inställd
på krig och de omvälvningar ett sådant för med sig. Enligt förbundets
åsikt bör den psykologiska beredskapen ständigt vara vaken. Fredsorganets
verksamhet bör, enligt förbundets uppfattning, icke uteslutande vara av
»krigsplanerande» natur. Beredskapsnämndens i förslaget angivna uppgifter
bör i enlighet härmed vidgas och fördjupas.

Högerns ungdomsförbund ansluter sig till utredningens förslag beträffande
fredsorganet. Beredskapsnämnden bör tillsättas så snabbt som möjligt.
Svenska landsbygdens ungdomsförbund finner det synnerligen väl
motiverat med en beredskapsnämnd. Utredningens förslag om att beredskapsnämnden
bör få karaktären av ett understödjande organ för den verksamhet
som bedrives på annat håll och därjämte med stor vaksamhet följa
utvecklingen och planlägga ett mera krigsmässigt psykologiskt försvar anser
förbundet vara välbetänkt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län är även av den åsikten, att ett särskilt
organ bör inrättas för den psykologiska försvarsberedskapen, men anser
sig dock böra resa invändningar mot förslaget till fredsorganisation. Den
starka disproportionen i förslaget mellan anslagstilldelningen till centralorganet
å ena sidan och till länsorganen faller genast i ögonen.

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Länsstyrelsen i Hallands län ställer sig något tveksam till behovet av en
särskild beredskapsnämnd. Det är visserligen uppenbart, att en planläggning
erfordras i fred för att improvisation skall undvikas vid ett krigsutbrott.
Emellertid kommer en stor del av de fredsmässiga uppgifterna på
det psykologiska försvarets område att åvila icke statliga organ och företag,
som är verksamma redan i fred. Vidare ankommer det på olika statliga
verk att vidtaga förberedande åtgärder för det psykologiska försvaret. Vid
sådant förhållande bör det övervägas, om icke organisationen i fred kan
anknytas till ett redan bestående organ, antingen en myndighet med rent
fredsmässig verksamhet som huvudsaklig uppgift eller ett organ som exempelvis
civilförsvarsstyrelsen. Kommitténs motivering häremot kan enligt
länsstyrelsens uppfattning icke i och för sig utgöra hinder för en anknytning
av verksamheten till redan befintligt organ, främst da civilförsvarsstyrelsen
eller annat organ av likartad natur. Frågan om den fredsmässiga
organisationen bör därför göras till föremål för ytterligare utredning.

Statskontoret anser sig kunna acceptera grundtanken i organisationsförslagen,
vilka syftar till att i fredstid tillskapa en kärna, kring vilken den
erforderliga krigsorganisationen kan byggas upp. Ämbetsverket kan dock
icke inse nödvändigheten av att detta fredsorgan erhåller en så kostnadskrävande
utformning, som de sakkunniga förordat. Statskontoret vill icke
motsätta sig, att en särskild nämnd tillsättes för handhavandet av den
psykologiska försvarsberedskapen men anser att nämnden icke bör utrustas
med i förväg fixerade tjänster.

Huruvida en permanent fredsorganisation, är nödvändig, har för folkpartiets
ungdomsförbund tett sig som en svårlöst fråga. Förbundet anför
vidare.

Det är troligt, att de omfattande försvarsförberedelser för den materiella
sidan av nyhetstjänsten och opinionsbildningen, som handlägges av riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap, kan intensifieras och i detaljer
förbättras, om en särskild beredskapsnämnd för det psykologiska försvaret
kan hos riksnämnden tillvarataga pressens, radions, bokspridningens, teaterns,
filmens m. fl. intressen. Likaså måste en fortsatt planläggning för den
statliga upplysningsverksamheten under en förstärkt försvarsberedskap ske,
eftersom kommittén helt lämnat dessa viktiga frågor öppna och endast
skisserat verksamheten under nuvarande fredsförhållanden å ena sidan och
å andra sidan de förhållanden, som skulle råda, om Sverige vore indraget i
krig. Det förefaller emellertid, som om dessa uppgifter i viss mån är av
engångskaraktär och skulle kunna utföras under loppet av några år. Om
det av allmänna beredskapsskäl anses nödvändigt att nu inrätta den ovannämnda
beredskapsnämnden, bör enligt förbundets mening den möjligheten
övervägas, att beredskapsnämnden redan vid inrättandet får en aktiviletsperiod
på exempelvis tre år angiven. Därefter skulle nämnden kunna förpuppas
för att vid införandet av förstärkt försvarsberedskap — eller vid
det tidigare tillfälle, då Kungl. Maj :t efter riksdagens hörande finner så
erforderligt — åter träda i verksamhet.

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Om f redsorganets arbetsuppgifter finns ytterligare några
särskilda uttalanden.

Länsstyrelsen i Kronobergs län menar, att arbetsuppgifterna i fredstid
torde kunna begränsas till huvudsakligen tekniska förberedelser för att
underlätta nyhetstjänsten under krigstillstånd. Länsstyrelsen i Västerbottens
län undrar om alla de uppgifter, som angivits i betänkandet, nödvändigtvis
bör ligga på ett organ för det psykologiska försvaret och om icke
åtminstone en del av uppgifterna kunde tilläggas redan existerande andra
försvarsorganisationer.

överbefälhavaren anför.

Det är värdefullt, att flera för psykologiska försvaret väsentliga branscher
redan ha bildat egna beredskapskommittéer. Deras insatser för den psykologiska
försvarsberedskapen minska dock ej behovet av ett statligt beredskapsorgan
med ansvar för samlad krigsplanering, för utväljande och utbildning
av den statliga psykologiska försvarsorganisationens personal, för
teknisk planläggning samt för materialinsamling och bearbetning av inhemska
och utländska erfarenheter.

Skolöverstyrelsen anser att beredskapsnämnden kunde som en av sina
första uppgifter få att verkställa en kompletterande utredning angående
folkrörelsernas roll i det psykologiska försvaret jämte förslag och riktlinjer
för planerings- och beredskapsåtgärder. Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
vill framhålla önskvärdheten av att beredskapsnämndens
uppgift som planerande organ starkare understrykes så att den t. ex. ser
som en huvuduppgift att utvälja personal för det psykologiska försvarets
behov, bl. a. ur folkrörelserna. Beredskapsnämnden bör snarast närmare
utreda och avge förslag i de frågor som nämnden ansett icke tillräckligt
har blivit belysta av utredningen (folkrörelsernas medverkan, den andliga
vården under krigsfara eller krig, den sociala verksamheten och den kommunala
självstyrelsens betydelse).

Högerns ungdomsförbund anser, att till nämndens första och viktigaste
uppgifter hör att genom frivilliga överenskommelser få till stånd och aktivera
beredskapskommittéer inom de samhällsområden, där man ännu inte
förberett sig på en omställning till krigsförhållanden. Som utredningen förordar,
bör man inom film- och bokbranscherna upprätta beredskapskommittéer
av den typ, som man har inom pressen. Säkerligen kan det krävas
liknande planering inom andra vitala områden. Nämnden bör såsom utredningen
framhåller, syssla med den tekniska planläggningen av det psykologiska
försvaret, däremot ej med upplysningsverksamhet. Ansvaret för
upplysningen inom och utom landet skall enligt förbundets uppfattning som
hittills åvila redan existerande organ.

I fråga om beredskapsnämndens sammansättning föreligger
åtskilliga önskemål om ändring i kommitténs förslag.

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vill med sannna motivering som
beträffande informationsrådet, att i nämnden skall beredas plats för de
demokratiska partierna, eventuellt också de stora tolkliga organisationerna.

Skolöverstyrelsen föreslår, att ett samarbetsorgan inom folkbildningsarbetet,
förslagsvis statens folkbildningsnämnd, eventuellt även samverkande
bildningsförbunden blir företrätt i nämnden samt att de övriga organisationerna
blir representerade på lämpligt sätt. Studieförbundet medborgarskolan
betonar angelägenheten av att bildningsorganisationerna blir
representerade i fredsorganet och föreslår som lämpligt kontaktorgan samverkande
bildningsförbunden. Svenska landsbygdens ungdomsförbund förordar,
att beredskapsnämnden genom någon representant i densamma har
direkt anknytning till folkrörelserna.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att kvinnorna bör vara
representerade i beredskapsnämnden. Även om fredsorganet bör få så liten
omfattning som möjligt, hemställer Fredrika-Bremer-förbundet, att plats
beredes för en representant för kvinnoorganisationerna. Om kvinnorna hade
en representant i beredskapsnämnden, skulle de sannolikt bli mera medvetna
om den psykologiska försvarsberedskapens betydelse, och den intima
kontakt, som måste skapas med hemmen skulle lättare kunna knytas.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund vill sasom nödvändigt begära, att den
kvinna, som föreslagits skola inga i infonnationsradet, även skall inga i
beredskapsnämnden.

Svenska arbetsgivareföreningen anser det önskvärt, att industrin blir
företrädd med en representant i nämnden. Detta gör även yrkeskvinnors
samarbetsförbund. Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner starka skäl tala
för att svenska arbetsgivareföreningen och svenska landsorganisationen
blir företrädda. Också Sveriges exportförening och svensk-internationella
pressbyrån ifrågasätter, om ej arbetsmarknadens parter borde vara representerade.
De anser det vidare önskvärt med en, förslagsvis gemensam, representant
för utrikeshandelns och sjöfartens organisationer.

Högerns ungdomsförbund ansluter sig till utredningens förslag i fråga
om nämndens sammansättning med det tillägget, att nämnden bör tillföras
sakkunskap även från det ekonomiska försvaret. Lämpligast torde därvid
vara, att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap blir representerad.
Föreningen svensk fackpress vill på det kraftigaste påyrka, att i beredskapsnämnden
måtte ingå även en representant för riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap.

Svenska journalistförbundet finner det överraskande, att förbundet enligt
förslaget ej skall vara representerat i beredskapsnämnden, i synnerhet
som de båda andra pressorganisationerna föreslås få representation där och
kommittén förklarar, att »beredskapsnämndens sammansättning synes böra
ansluta till informationsrådets sammansättning i krigsorganisationen».

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Försvarets upplysnings- och personalvårds nämnd anser det kunna övervägas,
att en representant för nämnden ingår i beredskapsnämnden.

Statens upplysningsbyrå framhåller, att med hänsyn till förslaget, att
byrån skall uppgå i upplysningscentralen, kontakt bör hållas i fredstid
mellan beredskapsnämnden och byrån. Den fredstida samverkan kan enligt
byrån bäst uppnås genom att byrån blir representerad i nämnden.

Svenska boktryckareföreningen anser det lämpligt, att en representant
för den grafiska industrins företagarorganisationer ingår i beredskapsnämnden.

Auktoriserade annonsbyråers förening finner det angeläget, att representanter
för näringslivets olika organisationer på ett vidare sätt än som föreslagits
knytes till fredsorganisationen, exempelvis i form av ett antal expertråd,
som vid behov kan stå till tjänst i rådgivande syfte. För att på tillfredsställande
sätt kunna lösa de uppgifter, som vid ett skärpt läge enligt
betänkandet kommer att åvila annonsbyråerna, önskar föreningen under
alla förhållanden, att några annonsbyråmän knytes till fredsorganisationen
på sådant sätt, att de får tillfälle till kontinuerlig information och utbildning.

Beträffande nämndens kansli och kostnader föreligger delade
meningar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter, om nämnden tilldelats den
arbetskraft, som kan erfordras för de mycket omfattande arbetsuppgifterna.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att det är ytterst svårt att ha
någon bestämd uppfattning om kansliets storlek och bemanning. Den sakkunskap,
som funnits företrädd i kommittén, synes dock länsstyrelsen vara
en garanti för att organisationen icke överdimensionerats och även i övrigt
utformats på ett ändamålsenligt sätt. Då organisationen måste betraktas
såsom en försölcsorganisation bör det efter något års verksamhet göras en
översyn av densamma och vidtagas de korrigeringar, som erfarenheterna
kan påkalla. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att nämnden och den
i denna ingående personalorganisationen icke har givits större omfattning
än vad som är oundgängligen nödvändigt. Länsstyrelsen finner att de belopp,
som krävs i kostnader för det psykologiska försvaret, ter sig ringa i förhållande
till de vådor ett åsidosättande av den psykologiska försvarsberedskapen
skulle innebära samt blygsamma i förhållande till de samlade försvarsutgifterna.

överbefälhavaren framhåller att den föreslagna fredsorganisationen, som
förutom expeditionspersonalen endast utgöres av tre tjänstemän i ledande
befattningar och två assistenter, synes utgöra ett absolut minimum för de
mycket omfattande och krävande uppgifterna, överbefälhavaren understryker
vikten av att beredskapsnämnden ges tillräckliga personella och ekonomiska
resurser för sina tidsödande, hittills i stor utsträckning obearbetade
uppgifter.

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Tjänstemännens centralorganisation anför, att den organisation, som
föreslås, är mycket knappt tillmätt. Kommittén menar dock, att organisationen,
om så erfordras, bör kunna utbyggas. Även om TCO i princip kan
dela denna uppfattning, anser TCO dock, att kvinnorna redan från början
bör vara representerade i detta organ. Kvinnornas insats i det totala försvaret
är numera av sådan omfattning och av så stor betydelse, att det
borde anses naturligt, att deras speciella erfarenheter och förutsättningar
utnyttjades inom beredskapsnämnden. Föreningen svensk fackpress hänvisar
till andra världskrigets erfarenheter om risken med improvisationer i
ett farofyllt läge. Med hänsyn härtill synes det föreningen, som om beredskapsnämnden
och dess kansli fått en alltför ringa omfattning i förhållande
till dess maktpåliggande uppgifter.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund anför.

Då det är förbundets uppfattning, att det psykologiska försvaret bör förberedas
i fred lika grundligt som övriga försvarsgrenar, tillåta vi oss ha en
mot direktiven motsatt uppfattning och anser, att en utbyggnad av det
fredsorgan — beredskapsnämnden — som kommittérade föreslå allvarligt
bör övervägas redan då beslut skall fattas angående dess inrättande.

Högerns ungdomsförbund anser att förslaget till fredsorganisation är begränsat
beträffande både personal och pengar.

Skolöverstyrelsen säger sig sakna möjlighet att yttra sig om dimensioneringen
av nämndens kansli, överstyrelsen framhåller dock att den föreslagit
en utvidgning av organets uppgifter, vilket bör observeras vid uppbyggandet
av den administrativa apparaten, överstyrelsen anser det vara
av stor betydelse, att tillräckliga medel anslås till opinionsundersökningar
och annan insamling av material, som kan ge vägledning för effektiv användning
av det psykologiska försvarets tillgängliga resurser. Bl. a. bör det
finnas ekonomiska möjligheter att överlåta komplicerade och angelägna
undersökningsuppgifter såsom uppdrag till socialvetenskapliga eller psykologiska
institutioner. Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
finner det mycket betydelsefullt, att fredsorganisationens storlek avpassas
efter de ålagda arbetsuppgifterna. Nämnden vill härvid erinra om att fredsorganet
även bör taga hand om i yttrandet angivna uppgifter, som icke
närmare beaktats av utredningen. Fredsorganisationen bör icke heller från
början bindas alltför hårt i konstruktionen utan medgiva vissa alternativa
lösningar under en försöksperiod. Sålunda kan det t. ex. som ett alternativ
visa sig lämpligt med hänsyn till personvalet att kunna kombinera ordförandeposten
och kanslichefstjänsten. Det är icke otänkbart, att ledningen
av beredskapsnämndens arbete härigenom skulle kunna befrämjas.

Publicistklubben anser alt det möjligen kan ifrågasättas, om inte beredskapsnämnden
överdimensionerats. Å andra sidan inses till fullo angelägenheten
av att planläggningen i fredstid sker med sådan omsorg att ej
alltför mycket behöver improviseras, därest krigsförhållanden skulle in -

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

träda. Publicistklubben nöjer sig därför med att framhålla, att organisationen
bör göras så flexibel, att den kan anpassas allt efter lägets skiftningar.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, som framhållit, att arbetsuppgifterna i
fredstid torde kunna begränsas till huvudsakligen tekniska förberedelser
för att underlätta nyhetstjänsten under krigstillstånd, anser, att fredsorganet
har fått alltför stora dimensioner. Det arbete, som enligt länsstyrelsen
bör åvila nämnden, torde kunna utföras av ett fåtal sakkunniga. De fast
anställda tjänstemännens antal bör kunna inskränkas avsevärt. Länsstyrelsen
i Västerbottens lån ifrågasätter om det kan vara välbetänkt att redan
från början inrätta nio extra ordinarie tjänster, varav fem i höga löneställningar.
Då man här rör sig på ett i vårt land relativt oprövat område
synes det länsstyrelsen, att en försöksverksamhet lämpligen borde föregå
ett definitivt ställningstagande till det centrala organets utformning. Den
höga årskostnaden för detta organ, 320 000 kronor, är också i och för sig
ägnad att inge betänkligheter, särskilt när kommittén öppet förklarar, att
den föreslagna organisationen enligt dess mening är mycket knappt tillmätt
för de skisserade uppgifterna.

Statskontoret kan omöjligen finna det påkallat, att ett särskilt ämbetsverk
inrättas för hithörande uppgifter. Enligt statskontoret synes den lämpligaste
lösningen av organisationsproblemet vara att nämnden inom ramen
för dess till förfogande stående medel får efter eget bedömande anställa
personal för sekreterargöromål in. m., varvid i regel arvodesanställningsformen
torde böra ifrågakomma. Statskontoret föreställer sig att i vart
fall tills vidare ett årligt anslag å förslagsvis 50 000 kronor bör vara tillfyllest
för bestridande av samtliga med fredsorganets verksamhet förenade
utgifter. Ämbetsverket har därvid räknat med att ersättningen till nämndledamöterna
skulle utgå i form av dagarvode i enlighet med kommittékungörelsens
bestämmelser.

Statskontoret yttrar vidare.

Då i kostnadskalkylerna belopp upptagits för bl. a. kurser och krigsspel,
synes det naturligt, att nämnden inleder samarbete med myndigheterna
inom det militära försvaret och civilförsvaret och söker tillgodogöra sig
erfarenheterna från den planläggande och utbildande verksamhet, som av
dessa myndigheter bedrives på hithörande områden. Att nämnden skulle
erhålla särskilda medel för anordnandet av kurser och krigsspel, kan således
enligt ämbetsverkets mening icke vara påkallat.

Nåra remissvar innehåller yttranden angående kanslipersonalens
sammansättning.

Civilförsvarsstyrelsen finner det kunna ifrågasättas, huruvida icke till
fredsorganets förfogande bör ställas en civilförsvarsassistent med uppgift
att vid sidan av sin tjänst inom civilförsvaret mera permanent biträda med
frågor av civilförsvarsnatur. Telestyrelsen anser, att en av styrelsen utsedd
tjänsteman bör avdelas att såsom kontaktman följa beredskapsnämndens

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

arbete och biträda nämnden vid behandling av sådana frågor, som direkt
eller indirekt berör teleförbindelser av olika slag.

Svenska psykologsamfundet anför beträffande de föreslagna tjänsterna i
33 lönegraden.

Sjävfallet bör den personliga lämpligheten och erfarenheter från publicistisk
och liknande verksamhet få väga tungt vid tillsättandet av de bägge
nämnda befattningarna. Men med tanke på att psykologer, sociologer och
andra socialvetenskapsmän kommer att ingå i krigsorganet, synes man
böra överväga, huruvida icke den ene av de bägge befattningshavarna, som
ju bl. a. skall syssla med utbildningen av personal, bör ha kvalificerad akademisk
psykologisk-pedagogisk utbildning samt besitta erfarenheter från
den tillämpade psykologiens område. Den ena av de bägge i fredsorganet
ingående assistenttjänsterna föreslås bliva besatt med en psykolog i lönegrad
27. Denna lönegradsplacering synes samfundet vara lämplig.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet vill understryka kommitténs
mening, att för de högre tjänstemännen i beredskapsnämnden ingen särskild
formell kompetens bör krävas, då det kan visa sig vara önskvärt att
t. ex. hellre förvärva personer med publicistisk och politisk erfarenhet än
akademiker med särskilda examina. Enligt förbundets mening bör dock
samma regel gälla även för ett flertal andra föreslagna befattningar, t. ex.
vetenskapligt utbildade socialpsykologer för ryktesanalys. En sådan begränsning
till en mindre krets av personer med viss examen anser förbundet
icke helt lämplig.

Svenska institutet vill varmt tillstyrka, att inom nämnden anställes en
tjänsteman i ledande befattning med uppgift att i samrad med ifragavarande
organ omhänderha planläggningen av den i krigstid till främmande
opinion riktade verksamheten.

Åtgärder under fred beträffande den regionala verksamheten.

I yttrandena angående de regionala beredskapsåtgärderna understrykes
bl. a. behovet av arbetskraft samt av utbildning. Det av kommittén föreslagna
arvodet till länsavdelnings chef anses av många länsstyrelser vara
alltför lågt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför.

Vid sidan av den centrala nämnden måste enligt länsstyrelsens uppfattning
finnas en regional organisation redan i fredstid och det synes naturligt
att denna, såsom kommittén föreslagit, anknytes till landskanslierna
vid länsstyrelserna. Betydande arbetsuppgifter måste redan i fred komma
att åvila den till länsstyrelserna knutna personalen. Chefen för den psykologiska
försvarssektionen i krig lärer icke kunna ensam inom rimlig tid
medhinna de uppgifter, som bör i fred förberedas för det psykologiska försvaret
i länen. Det måste ihågkommas, att det psykologiska försvaret redan
under tiden vid ett krigsutbrott skall vara fullt funktionsdugligt. Samtliga
de personer, som skall ingå i krigsorganisationen för det psykologiska försvaret,
måste vara väl insatta i sina uppgifter. De bör därför i fred deltaga

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

i planläggningen av åtgärder, som skall vidtagas inom skilda verksamhetsområden
och vara väl förtrogna med resp. läns förhållanden. Det är därför
ej tillräckligt att under fred endast sektionschefen deltar i planläggningsarbetet
utan häri böra engageras samtliga personer, som vid krigsutbrott
skall fylla viss funktion inom det psykologiska försvaret vid länsstyrelserna.
Den beräknade kostnaden för fredsorganisationen vid länsstyrelserna är
på grund härav alltför låg. Därtill kommer, att kommittén icke alls räknat
med någon utgift för den biträdeshjälp, som kan vara erforderlig för ändamålet.
Åtminstone för härvarande landskansli har personalramen tillmätts
så knapp, att biträdeshjälpen för normala uppgifter icke förslår för ifrågavarande
nya uppgifter. Erfarenheten från annan krigsplanläggande verksamhet
vid länsstyrelsen ger vid handen, att nu berörda förhållanden måste
regleras. Länsstyrelsernas expensanslag måste även i någon mån påverkas
av tillkomsten av ytterligare personal, för vilken erfordras möbler m. in.
Detsamma gäller anslaget till reseersättningar. En närmare utredning av
nu berörda förhållanden är enligt länsstyrelsens uppfattning erforderlig.

I likhet med kommittén anser länsstyrelsen i Kronobergs län, att som
chefer för länsavdelningarna krigsplacerade personer bör medverka vid
avdelningarnas organisatoriska förberedande och vid planläggning av verksamheten
inom sina län. Största möjliga effektivitet i planläggningsarbetet
torde kunna ernås, om vederbörande chefer bereddes tillfälle att förslagsvis
en vecka årligen tjänstgöra vid länsstyrelserna och helt ägna sig åt
ifrågavarande uppgifter samt därutöver deltaga i vissa övningar med länsstyrelsernas
personal och i krigsspel. Med hänsyn härtill torde böra övervägas,
huruvida icke ersättning bör utgå för förlorad arbetsinkomst jämte
dagarvode i stället för ett mindre årligt arvode. Länsstyrelsen i Kristianstads
län framhåller, att de av länsstyrelsen föreslagna ortsombuden bör
utses under fred och erhålla en med hänsyn till arbetsuppgifterna lämpad
utbildning. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke en medborgerlig skyldighet
i likhet med civilförsvarsplikten bör skapas för underlättande av
rekryteringen till dessa uppdrag. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller,
att man kan antaga, att arbetsuppgifterna med den regionala planeringen
blir både omfattande och krävande och att hänsyn härtill bör tagas,
då det gäller att bestämma storleken av arvodet åt länsavdelningscheferna.
Ett alltför lågt arvode för arbetet i fredstid kan försvåra möjligheten att
få en lämplig person för krigsorganisationen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att för lösande av länsavdelningen
tillkommande uppgifter inom det psykologiska försvaret erfordras,
att sakkunnig personal ställes till länsstyrelsens förfogande i fred
och att denna personal krigsplaceras vid länsstyrelsen. Att belasta nu till
förfogande stående personal med ifrågavarande uppgifter finner länsstyrelsen
ogörligt med hänsyn till dels personalens fredstida arbetsbelastning
och dels till att för uppgifternas lösande kräves särskilt utbildad personal.
Enligt länsstyrelsen i Värmlands län fordras, för att den regionala krigsorganisationen
skall kunna fullgöra sina viktiga uppgifter i ett beredskaps -

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

läge och vid krig, att den för verksamheten uttagna personalen erhåller
erforderlig utbildning. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang särskilt
understryka behovet av den handbok i psykologisk krigföring, som kommittén
rekommenderar.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser det vara en angelägen och brådskande
uppgift för beredskapsnämnden att meddela riktlinjer för länsstyrelsernas
planläggande arbete. Motsvarande synpunkt framförs av länsstyrelsen
i Älvsborgs län. Planläggningen för det psykologiska försvaret på
länsplanet blir, såvitt länsstyrelsen i Gävleborgs län kan bedöma, ganska
omfattande. Icke minst kommer stora anspråk att ställas på vederbörandes
tid. Det är dessutom av allra största vikt att för ändamålet till länsstyrelsen
knyta en förstklassig kraft. Med hänsyn härtill synes det av kommittén
föreslagna årsarvodet böra väsentligt höjas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför angående befattningen som chef
för länsavdelning.

De erfarenheter länsstyrelsen gjort vid sina ansträngningar att tillsätta
andra liknande befattningar inom andra grenar av försvarsberedskapen
ger vid handen, att stora svårigheter kan väntas uppkomma att förvärva
en fullt kompetent person, som tillika är villig åtaga sig ett så arbetskrävande
och kvalificerat uppdrag som det förevarande, såvida länsstyrelsen
icke äger möjlighet att bereda honom en skälig ersättning för hans arbete.
Enligt länsstyrelsens uppfattning kan det av utredningen föreslagna arvodet
icke anses tillfyllest. Det bör bestämmas åtminstone till 1 500 kronor för
år. Slutligen understryker länsstyrelsen, att dess möjligheter att ställa biträdeshjälp
till förfogande för ifrågavarande ändamål är mycket begränsade.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller det önskvärda i att länsstyrelsen
genom ett aktivt deltagande i förberedelsearbetena i fred förskaffar
sig tillräcklig kännedom om föreliggande problem.

Länsstyrelsen yttrar vidare bl. a. följande.

Egendomligt nog har dock kommittén ansett, att en länsstyrelse under
fredsförhållanden kan finansiera sin beredskapsorganisation för det psykologiska
försvaret med 750 kronor om året. Ett förslag av denna beskaffenhet
har naturligtvis icke kunnat framläggas av kommittén med tanke på
att en länsstyrelse i fredstid verkligen skall förbereda det psykologiska försvaret.
Länsstyrelsen ser därför i förslaget ett uttryck för ståndpunkten,
att det psykologiska försvarets ej blott planläggning och organisation utan
även dess till allmänheten riktade verksamhet skall i fredstid vara en angelägenhet,
på vilken länsstyrelserna icke behöver ha något inflytande. Länsstyrelsen
vill med anledning härav erinra om att värdet av en centraldirigerad
verksamhet vad åtminstone propagandan beträffar icke alltid ger
ett mot insatserna svarande resultat. En annan och bättre verkan kan den
upplysning och vägledning väntas få, som lämnas av myndigheter, organisationer
och enskilda med lokal förankring, enär denna kan anpassas efter
lokala förhållanden med beaktande av geografisk struktur, bebyggelseförhållanden,
folkkaraktär o. s. v. Enligt länsstyrelsens mening bör länsstyrelserna
tilldelas ett anslag, som gör det möjligt att i varje fall för förberedelsearbetet
engagera en lämplig dellidsavlönad person.

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Ytterligare vissa uttalanden rörande arvodet åt länsavdelnings chef föreligger.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser arvodet vara tilltaget i underkant
och föreslår en höjning till 1 200 kronor. Länsstyrelsen i Kristianstads län
framhåller, att det endast i undantagsfall torde vara möjligt att erhålla
en kompetent arbetskraft för den föreslagna ersättningen, som beräknat
efter 10 kronor i timmen skulle motsvara knappt 1 % arbetstimma per
vecka. Länsstyrelsen i Hallands län finner arvodet väl knappt tilltaget.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser arvodet blygsamt men vill icke nu
framställa något bestämt yrkande ifråga om personalbehovet. Länsstyrelsen
i Örebro län anser, att arvodet bör höjas till 1 500 kronor, och nämner som
jämförelse att till chefen för länsstyrelsens hälso- och sjukvårdssektion
utgår ett arvode i fredstid å högst 1 500 kronor. Länsstyrelsen i Norrbottens
län anser det vara motiverat att höja arvodet till 1 500 kronor och framhåller
som jämförelse, att det kan vara ytterst svårt att få kompetent väl
kvalificerad personal som chef för den ekonomiska försvarssektionen trots
att arvodet härför utgår med 2 400 kronor per år. Enligt statskontoret synes
ej tillräckliga skäl föreligga att i fredstid anställa befattningshavare vid
länsstyrelserna med ett årsarvode om 750 kronor.

Departementschefen.

Såsom jag förut antytt är det ställt utom allt tvivel, att det psykologiska
försvaret måste förberedas under fred liksom att det fordras ett särskilt
organ för planering och annan förberedande verksamhet på detta område.
Den redogörelse kommittén har lämnat för den verksamhet av denna art, som
är nödvändig, upptar en rad viktiga arbetsuppgifter, vilka icke torde kunna
åsidosättas utan risk för menliga återverkningar på vår motståndsanda eller
på vår försvarsberedskap i allmänhet. Såsom överbefälhavaren framhållit
föreligger på detta område eu eftersläpning i förhållande till andra grenar
av det totala försvaret, som bör tagas igen. Med hänsyn till att det i mycket
är fråga om nya arbetsuppgifter, rörande vilka praktisk erfarenhet saknas
i vårt land, kan dock tvekan råda om hur stor organisation som behövs
för den statliga verksamheten på området.

Såväl i betänkandet som i åtskilliga remissyttranden framhävs behovet
av ökad upplysning under fred till den svenska allmänheten. Den genom
kommitténs försorg utförda opinionsundersökningen ger kraftigt stöd för
denna uppfattning. Övertygande skäl har anförts för alt redan under
fred åtskilligt kan och bör göras utöver nuvarande verksamhet för att
stärka motståndsandan och göra medborgarna andligen rustade för ett
kallt krig och -— i händelse av ett krigsutbrott — för de stora påfrestningar,
som den moderna krigföringen innebär. Jag delar meningen, att
det ankommer på statsmakterna att vidtaga åtgärder för att en verksamhet

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

i sådant syfte skall komma till stånd och vill särskilt understryka behovet
av upplysning i realistisk anda om våra försvars- och skyddsmöjligheter
mot de nya stridsmedlen, om utrymning och andra civilförsvarsfrågor samt
om de förhållanden i allmänhet, som kommer att råda under krig eller
omedelbart före ett krigsutbrott. Å andra sidan synes det vara på goda
grunder, som kommittén varnar för en från centralt statligt håll under
fred bedriven eller dirigerad upplysnings- och informationsverksamhet av
de slag, det här blir fråga om. Jag ansluter mig därför helt till kommitténs
uppfattning, att ett fredsorgan för psykologiskt försvar icke skall självt
bedriva eller dirigera upplysningsverksamhet utan att den härvidlag bör
inskränka sig till att lämna impulser och uppslag. Fredsorganet skall
dock självfallet noga följa vad som åtgöres på området och genom undersökningar
av olika slag klarlägga i vilka hänseenden det kan vara angeläget
att öka eller förändra upplysningsverksamheten.

Jag finner det även välbetänkt att, såsom kommittén har tänkt sig,
fredsorganet ifråga om den inhemska upplysningsverksamheten — vid
sidan av de statliga organen — i försvarsfrågor främst skall samarbeta
med centralkommittén Folk och Försvar. Genom sin direkta anknytning
till de stora folkrörelserna och andra betydelsefulla organisationer bör
centralkommittén, som redan tidigare utfört ett värdefullt upplysningsarbete,
kunna bli ett viktigt centrum för den upplysningsverksamhet, det
här gäller. Centralkommittén, som uttalat sin villighet att härutinnan
biträda det psykologiska försvaret, har emellertid framhållit att, för att
den skall kunna fylla denna nya uppgift, det blir nödvändigt att höja statsbidraget
till kommittén. Frågan om en sådan höjning av bidraget med
hänsyn till nytillkomna arbetsuppgifter för det psykologiska försvaret
bör lämpligen prövas vid det årliga budgetarbetet i samband med avvägningen
av statsbidragen till försvarsupplysning. I dylik ordning torde även
få upptagas frågan om ökade anslag för informationsverksamhet om utrikespolitiska
förhållanden, vilket förordats av kommittén med instämmande
av ett stort antal remissinstanser. För att redan tidigare bereda
möjlighet att genomföra konferenser och kurser synes det mig lämpligt att
i omkostnaderna för det av mig förordade fredsorganet för psykologiskt
försvar inräknas ett belopp om 10 000 kronor att disponeras för upplysningsverksamhet
på det psykologiska försvarets område genom centralkommitténs
Folk och Försvar eller andra organisationers försorg.

De förberedelser, som erfordras för att det psykologiska försvaret skall
kunna fungera effektivt i krig är både många och tidskrävande. Det gäller
såväl att förbereda den statliga verksamheten som att trygga de enskilda
publicitetsorganens beredskap. En mycket stor del av dessa olika förberedelser
kan och bör, såsom också förutsatts av kommittén, utföras av nu
verkande myndigheter eller av enskilda organ och organisationer. I avsevärd
utsträckning är det emellertid nödvändigt att ett särskilt organ för

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 162.

det psykologiska försvaret är verksamt. Detta gäller främst i fråga om förberedelse
av den statliga centrala krigsorganisationen, upplysningscentralen
och dess verksamhet. I denna del vill jag särskilt framhålla, att även om
detta organ bör träda i full funktion först vid ett krigsutbrott, så torde
en förstärkt organisation för det psykologiska försvaret bli nödvändig redan
dessförinnan i ett skärpt läge, och att också denna verksamhet bör förberedas.
Ur denna synpunkt torde det för övrigt vara viktigt, att fredsorganisationen
göres elastisk så att den smidigt och snabbt kan anpassas efter
ett förändrat läge.

Det är även angeläget, att ett organ, som direkt arbetar för den psykologiska
försvarsberedskapen, deltar i arbetet för beredskapen på området
hos andra myndigheter och inom enskild verksamhet. Det torde sålunda
vara lämpligt med ett sådant organ som kan för vederbörande fackmyndighet
motivera och understryka de behov av personal och utrustning som
föreligger för exempelvis pressen och andra publicitetsorgan. Radions
beredskapsfrågor bör i detta sammanhang särskilt uppmärksammas liksom
behovet av stöd och samordning för en effektiv insats från folkrörelsernas
sida i det psykologiska försvaret under krig och i ett skärpt läge.

I likhet med kommittén anser jag det nödvändigt både som ett led i förberedelserna
för det psykologiska försvaret i krig och som ett underlag
för informationen och annan verksamhet i fred att visst material samlas in
och bearbetas. Detta kan ske bl. a. genom opinionsundersökningar samt
ryktes- och propagandaanalys. I nuvarande läge synes det dock icke påkallat
att opinionsundersökningar, vilka företrädesvis bör göras genom
statistiska centralbyråns utredningsinstitut, sker i den omfattning, utredningen
tänkt sig. I fråga om radioavlyssning och propagandaanalys bör
frågan om en centralisering av verksamheten närmare undersökas inom
fredsorganet för det psykologiska försvaret.

Såsom framgår av min föregående redogörelse skall det enligt kommitténs
förslag ankomma på den statliga fredsorganisationen att planlägga
svensk psykologisk försvarsverksamhet i krig, att följa utvecklingen på
den psykologiska krigföringens område och på angränsande fält samt svensk
opinionsutveckling och främmande propaganda, att följa svensk upplysningsverksamhet
av betydelse för den psykologiska försvarsberedskapen och
samverka med organen för denna upplysningsverksamhet, att uppgöra och
fortlöpande överarbeta organisations- och mobiliseringsplaner samt utvälja,
utbilda och krigsplacera personal, att sörja för att det psykologiska försvarets
lokal-, utrustnings- och förbindelsebehov blir tillgodosedda samt
att i samarbete med publicitetsorganen och deras sammanslutningar verka
för deras personella och tekniska beredskap. Jag finner samtliga dessa
arbetsuppgifter ha väsentlig betydelse för den psykologiska försvarsberedskapen
och naturligt ankomma på det statliga beredskapsorganet. Det
kan dock vara lämpligt att till en början koncentrera fredsorganets verk -

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

samhet på vissa primära uppgifter. Till sådana uppgifter, som bör lösas i
främsta rummet, räknar jag såväl de organisatoriska, tekniska och personella
förberedelserna på den statliga sidan som de särskilda beredskapsåtgärderna
för att möjliggöra publicitetsorganens verksamhet under ett
krig. Koncentrationen under den första tiden på dessa grundläggande
arbetsuppgifter bör dock icke få utgöra ett hinder för att övriga av kommittén
angivna uppgifter tages upp. Särskilt angeläget synes det mig
vara att den redan påbörjade översynen av informations- och upplysningsverksamheten
dagarna kring ett krigsutbrott fullföljes och att planerna för
denna verksamhet ständigt hålles aktuella.

Såsom framgår redan av vad jag förut anfört vill jag i likhet med kommittén
förorda, att ett särskilt fredsorgan med de uppgifter som nyss angivits,
inrättas lydande direkt under Kungl. Maj:t och att detta organ ges
formen av en nämnd, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Jag
kan även tillstyrka, att nämnden sorterar under inrikesdepartementet.

Vad angår beredskapsnämndens sammansättning så har kommittén
föreslagit att den skall bestå av en av Kungl. Maj :t utsedd ordförande
samt 9 ledamöter. Av dessa skulle två vara självskrivna (cheferna för TT
och radiotjänst) samt de övriga utses av Kungl. Maj:t, varav sex skulle
representera vissa myndigheter (utrikesdepartementet, överbefälhavaren
och civilförsvar sstyrelsen) och organisationer (centralkommittén Folk och
Försvar, tidningsutgivareföreningen och publicistklubben), medan en skulle
vara vetenskapsman. I huvudsak har jag intet att erinra mot detta förslag;
dock bör representanter för TT och radiotjänst utses av Kungl. Maj :t efter
förslag av vederbörande styrelse, varjämte bör övervägas att låta förslag
till publicistrepresentant avgivas jämväl av journalistförbundet. I åtskilliga
remissvar har emellertid framställts önskemål om komplettering av
nämnden i syfte att ytterligare ett antal intressegrupper skulle bli företrädda.
Flera av dessa förslag är i och för sig väl motiverade. Det är emellertid
angeläget, att nämnden icke göres för stor, då ett alltför månghövdat
organ torde bli mindre arbetsdugligt — jag förutsätter dock, alt nämnden
inom sig kan utse ett arbetsutskott framför allt för beredande av olika
trågor. Med hänsyn härtill kan jag icke förorda, att nämnden utökas med
mer än två ledamöter. Kungl. Maj:t torde dock, därest så finnes påkallat,
tå förstärka nämnden med ytterligare högst tre personer. I första hand
bör enligt min mening utöver de av kommittén föreslagna ledamöterna två
representanter för folkrörelserna, varav minst en kvinna, ingå i nämnden,
båda utsedda av Kungl. Maj:t utan särskilt förslag. Ledamöterna i nämnden
utom ordföranden synes böra erhålla arvode enligt kommittékungörelsen.
Till ordföranden bör lämpligen utgå ett fast arvode, vilket torde få
fastställas av Kungl. Maj:t.

Den arbetskraft, som behöver stå till nämndens förfogande, har av kommittén
beräknats till en kanslichef, två andra högre tjänstemän och två
6 — Ilihang till riksdagens protokoll 195b. 1 sand. Nr 162.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

assistenter samt skrivpersonal. Som framgår av min redogörelse för remisssvaren
har av flera myndigheter och organisationer framhållits, att denna
personal är tilltagen i underkant, medan några remissinstanser uttryckt
motsatt mening.

Då man inte har möjlighet att på förhand bedöma, vare sig hur arbetskrävande
de olika uppgifterna är eller i vad mån de kan lösas med hjälp
av sakkunniga, som icke är anställda vid fredsorganet, är jag icke beredd
att föreslå så många heltidsanställda befattningshavare som kommittén angivit
utan vill endast tillstyrka, att tre kvalificerade tjänstemän samt skrivpersonal
anstälies för att stå till nämndens förfogande. Även med denna
begränsning bör organisationen på ett tillfredsställande sätt kunna fylla
sina viktigaste uppgifter. Jag anser emellertid icke, att ett särskilt, helt
fristående organ bör upprättas för ändamålet. Såsom nämndens kanslipersonal
torde i stället böra tjänstgöra befattningshavare inom inrikesdepartementet,
vars organisation därför bör utökas. I avsaknad av närmare
erfarenheter av arbetets omfattning är jag icke heller beredd att i
enlighet med kommittéförslaget förorda, att extra ordinarie befattningar
inrättas för detta ändamål, utan föreslår, att personalen tills vidare skall
vara anställd såsom extra. Beträffande avlöningsförmånerna till den kvalificerade
personalen torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela
beslut. Då de av kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna för denna
personal synes mig genomgående vara för höga bör enligt min åsikt anslagsbehovet
kunna begränsas. För biträdesgöromål torde — tills vidare på extra
stat -— böra anställas ett kanslibiträde och ett biträde i reglerad befordringsgång.
I övrigt torde i mån av behov tillfällig arbetskraft få anlitas.
Att personaluppsättningen på detta sätt göres elastisk synes viktigt inte
minst med hänsyn till att åtskilligt talar för att nämndens verksamhet i
fredstid kan komma att bli mer omfattande under det grundläggande planeringsarbetet
för verksamheten under krig än i ett senare skede.

Kommittén hade i avvaktan på närmare erfarenheter beräknat ett belopp
av 20 000 kronor i arvoden till sakkunniga, dels för varaktiga, dels för
tillfälliga uppdrag. Jag kan ansluta mig härtill.

Då nämndens kansli skall anknytas till inrikesdepartementet, torde medelsbehovet
för omkostnader bli mindre än enligt kommitténs beräkningar.
1 fråga om utgifter för sjukvård och reseersättningar åt personalen samt
sedvanliga expensutgifter anser jag mig för nästa budgetår icke böra föreslå
någon ökning av de medelsanvisningar, som i årets statsverksproposition
under inrikesdepartementets omkostnadsanslag föreslagits beträffande
posterna sjukvård, reseersättningar och expenser. För kurser och krigsspel
m. m. har kommittén räknat med ett anslag av 70 000 kronor. Enligt
min mening bör medelsanvisningen för nästa budgetår kunna begränsas
till 40 000 kronor, varav 10 000 kronor för bidrag till upplysningsverksamhet
genom enskilda organisationer i form av konferenser och kurser.

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Kommittén har beräknat, att för första verksamhetsåret skulle tillkomma
ett medelsbehov av dels 25 000 kronor i avlöningar till tillfällig personal
och dels 30 000 kronor för inköp av möbler, kontorsmaskiner och andra
inventarier samt grundande av en boksamling. Jag upptager för det förstnämnda
ändamålet 5 000 kronor och för inventarier m. in. 15 000 kronor.

Slutligen har kommittén förordat, att de som chefer för länsavdelningarna
för psykologiskt försvar krigsplacerade personerna — vilka bör medverka
vid planläggning och förberedande av verksamheten inom sina län
•— skulle erhålla ett årsarvode på 750 kronor. Åtskilliga länsstyrelser har
visserligen gjort gällande, att detta belopp är alltför lågt. Jag finner dock
ej anledning till generell höjning utan föreslår i likhet med kommittén,
att för ändamålet beräknas sammanlagt (25 X 750) 18 750 kronor avrundat
till 20 000 kronor. Inom denna ram bör de för de olika länen avsedda beloppen
kunna anpassas efter de skilda förhållandena.

I anledning av vad jag nu förordat bör den i statsverkspropositionen
föreslagna medelsanvisningen till inrikesdepartementets avlöningar, 790 000
kronor, uppräknas med 85 000 kronor, varav till avlöningar till ickeordinarie
personal 57 000 och till rörligt tillägg 28 000 kronor.

Under departementets omkostnadsanslag bör upptagas en ny post, benämnd
omkostnader för beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. För
nästa budgetår bör i denna post ingå förut angivna belopp av 40 000 kronor
till krigsspel och kurser m. in. samt 15 000 kronor till inköp av inventarier
och grundande av en boksamling, tillhopa 55 000 kronor. Från
posten torde även få bestridas kostnader för nämndledamöternas resor
in. m. Den i statsverkspropositionen föreslagna medelsanvisningen till inrikesdepartementets
omkostnader, 70 000 kronor, bör i enlighet härmed
ökas till 125 000 kronor.

Kostnaderna för arvoden åt nämndens ledamöter och för ersättningar
åt särskilt anlitade sakkunniga bör bestridas från ett särskilt anslag till
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, vilket anslag torde böra erhålla
förslagsanslags natur. Anslaget bör för nästa budgetår upptagas med
35000 kronor.

Ersättningarna till länsavdelningarnas chefer torde böra utgå från länsstyrelsernas
avlöningsanslag. Någon uppräkning av detta anslag i anledning
härav torde icke vara påkallat.

I enlighet med vad jag nu föreslagit kan den sammanlagda kostnaden
för det psykologiska försvaret för nästa budgetår beräknas till 195 000
kronor. Kommittén hade uppskattat medelsbehovet för det första verksamhetsåret
till omkring 353 000 kronor.

84

Kungi. Maj.ts proposition nr 162.

Hemställan.

På grund av vad jag förut anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för organisationen av det
psykologiska försvaret, som jag i det föregående angivit;

dels ock —- med ändring av vad därutinnan föreslagits
i årets statsverksproposition elfte huvudtiteln, punkterna
1 och 2 —

a) godkänna följande avlöningsstat för inrikesdepartementet,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till departementschefen............ 31500

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 293 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 260 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 290 500

Summa förslagsanslag kronor 875 000;

b) till Inrikesdepartementet: Avlöningar under elfte huvudtiteln
för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag
av 875 000 kronor;

c) till Inrikesdepartementet: Omkostnader under elfte
huvudtiteln för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag
av 125 000 kronor;

d) till Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar under
elfte huvudtiteln för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag
av 35 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven örtenberg.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Behovet av psykologiskt försvar.................................. 4

Kommittén .................................................. 4

Psykologisk krigföring ...................................... 4

Motståndsandans värnande.................................... 6

Sammandrag av kommitténs förslag beträffande det psykologiska försvarets
verksamhet och organisation.......................... 10

Yttranden........................ 11

Departementschefen ............................................ 14

II. Det psykologiska försvarets verksamhet och organisation under krig .. 17

Kommittén .................................................. 17

Nyhetstjänsten och den offentliga debatten...................... 17

Återhållsamhet vid publicering................................ 19

Inhemsk upplysningsverksamhet .............................. 20

Upplysningsverksamhet till utlandet............................ 23

Insamling och bearbetning av material ........................ 24

Den centrala krigsorganisationen och dess arbetsuppgifter ........ 25

Det centrala organets ställning inom administrationen............ 27

Upplysningscentralens inre organisation ........................ 28

Regional krigsorganisation.................................... 29

Yttranden.................................................... 30

Nyhetstjänsten och den offentliga debatten .................... 30

Återhållsamhet vid publicering................................ 31

Inhemsk upplysningsverksamhet .............................. 33

Till utländsk opinion riktad verksamhet........................ 37

Insamling och bearbetning av material ........................ 38

Krigsorganisation............................................ 39

Upplysningscentralens inre organisation ........................ 41

Den regionala krigsorganisationen.............................. 43

Departementschefen ............................................ 44

III. Åtgärder under fred............................................ 49

Kommittén .................................................. 49

Upplysningsverksamhet ...................................... 49

Förberedelser för verksamhet under krig........................ 51

Utformningen av ett fredsorgan .............................. 56

Yttranden.................................................... 59

Upplysningsverksamhet i fred ................................ 61

Förberedelser för verksamhet i krig............................ 64

Det föreslagna fredsorganet .................................. 67

Åtgärder under fred beträffande den regionala verksamheten........

Departementschefen ............................................ 78

Hemställan ...................................................... 84