Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
1
Nr 154.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 15
december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning
av maltdrgcker, m. m.; given Stockholms
slott den 19 februari 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker; samt
2) förordning angående upphävande av förordningen den 30 januari 1948
(nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck av första klassen;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framlägges förslag till ändrad avvägning av maltdrycksbeskattningen.
Sålunda föreslås att den år 1948 införda särskilda skatten å
s. k. lagrat svagdricka borttages; bifalles detta förslag kommer samtliga
maltdrycker av första klassen att bli skattefria. Den nuvarande skatten å
maltdrycker av andra klassen, 42 öre per liter, skall enligt förslaget utgå
med oförändrat belopp. För maltdrycker av tredje klassen (starköl) föreslås
en skattesats av 1 krona 35 öre för liter, vilket innebär att utminuteringspriset
för en flaska starköl om en tredjedels liter kommer att bli omkring en
krona. Ett genomförande av förslaget förutsätter viss jämkning av tullsatserna
på importerade maltdrycker. Förslag härom framlägges i propositionen.
De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 oktober 1955;
dock att skatten å lagrat svagdricka föreslås borttagen redan den 1 juli
1954.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 154.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 15i.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker.
Härigenom förordnas, att 12—17 §§, 18 § 1, 2 och 4 mom., 19 § 1 och
2 mom., 20 och 21 §§ samt rubriken till 3 kap. förordningen den 15 december
1939 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
3 KAP.
Om beskattning av maltdrycker i
skattepliktigt bryggeri.
12 §.
För maltdrycker av andra och
tredje klasserna, tillverkade i skattepliktigt
bryggeri här i riket, skall
tillverkaren enligt vad nedan närmare
stadgas erlägga skatt.
Från skatteplikt undantagas maltdrycker,
som från bryggeri utlämnas
för utförsel ur riket eller till
svensk frihamn eller såsom prov
för analytisk undersökning, så ock
maltdrycker, som inom bryggeri användas
för tekniskt ändamål eller
där förstöras.
13 §.
Skatten utgår
för maltdryck av andra klassen
med fyrtiotvå öre för liter samt
för maltdryck av tredje klassen
med sjuttioåtta öre för liter.
Vid varje bryggeri skall dock, så
länge tillverkning av maltdrycker
av andra och tredje klasserna må
företagas i bryggeriet, skatt utgå
Om beskattning av maltdrycker i
Öl- och starkölsbryggerier.
12 §.
För Öl och starköl, som tillverkats
vid bryggeri här i riket, skall tillverkare
enligt vad nedan närmare
stadgas erlägga skatt.
Från skatteplikt undantagas maltdrycker,
som från bryggeri utlämnas
för utförsel ur riket eller till
svensk frihamn eller såsom prov
för analytisk undersökning eller
som inom bryggeri användas för
tekniskt ändamål, så ock maltdrycker
som, medan de befinna sig i bryggeriets
besittning, förstöras under sådana
omständigheter, att myckenheten
kan fastställas.
13 §.
Skatten utgår med fyrtiotvå öre
för liter Öl och en krona trettiofem
öre för liter starköl.
Vid varje bryggeri skall dock, så
länge Öl eller starköl får tillverkas
i bryggeriet, skatt utgå med minst
ettusen kronor för helt kalender
-
Senaste lydelse av 13 § se 1950:571 och av 18 § 1 mom. se 1943:325.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr löt.
(Nuvarande lydelse:)
med minst femhundra kronor för
helt kalenderkvartal räknat. I detta
belopp må ej inräknas skatt, som
belöper å maltdrycker, tillverkade
vid annat skattepliktigt bryggeri.
Kontrollstyrelsen må-----
14 §.
1. Tillverkare i skattepliktigt
bryggeri skall föra följande journaler,
vilka för varje klass av maltdrycker,
som rörelsen omfattar,
skola utvisa:
a) bryggjournal: verkställda brygder
samt myckenheten använda råämnen
ävensom vörtens volym och
extrakthalt;
b) tappnings journal: myckenhe
ten
tappade maltdrycker;
c) friöls journal: myckenheten
maltdrycker, som inom bryggeriet
användas för tekniskt ändamål eller
dår förstöras under sådana omständigheter,
att myckenheten kan
fastställas;
d) försäljnings journal: mycken
heten
maltdrycker, som utföras från
bryggeriet eller inom bryggeriet utlämnas
till personalen för förbrukning
därstädes; samt
e) införsel journal: myckenheten
maltdrycker, som efter utlämning
från bryggeriet återinföras till bryggeriets
lager eller som dit införas
från annat bryggeri.
2. Tillverkare är skyldig att föra
sina handelsböcker på sådant sätt,
att jämförelse mellan dem och de
under d) och e) omnämnda journalerna
utan svårighet kan verkställas.
15 §.
Maltdrycker av andra och tredje
klasserna må icke utföras från skattepliktigt
bryggeri annorledes än på
flaskor av den storlek, som kontrollstyrelsen
bestämmer, eller på
andra slutna kärl och behållare,
(Föreslagen lydelse:)
kvartal räknat. I detta belopp må ej
inräknas skatt, som belöper å maltdrycker,
tillverkade vid annat Öl- eller
starkölsbryggeri.
---bryggeri igångsatts.
14 §.
1. Tillverkare i Öl- eller starkölsbryggeri
skall angående sin rörelse
hava sådan bokföring, att därav
tydligt framgår:
a) verkställda maltdrycksbrygder
samt myckenheten använda råämnen
ävensom vörtens volym och
extrakthalt;
b) myckenheten tappade maltdrycker;
c)
myckenheten maltdrycker, som
inom bryggeriet användas för tekniskt
ändamål eller som, medan de
befinna sig i bryggeriets besittning,
förstöras under sådana omständigheter,
att myckenheten kan fastställas;
d) myckenheten maltdrycker,
som utföras från bryggeriet eller
inom bryggeriet utlämnas till personalen
för förbrukning därstädes;
samt
e) myckenheten maltdrycker, som
efter utlämning från bryggeriet
återinföras till bryggeriets lager
eller som dit införas från annat
bryggeri.
2. Tillverkare i Öl- eller starkölsbryggeri
skall på begäran tillhandahålla
kontrollstyrelsen erforderliga
uppgifter för kontroll över försäljningen
och för upprättande av statistik
över densamma. Närmare anvisningar
härom meddelas av kontrollstyrelsen.
15 §.
Öl och starköl må icke utföras
från bryggeri annorledes än på
flaskor av den storlek, som kontrollstyrelsen
bestämmer, eller på andra
slutna kärl eller behållare, vilka
med avseende å rymden blivit märk
-
4
hungl. Maj.ts proposition nr 154.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
vilka med avseende å rymden blivit
märkta på sätt i 14 § lagen om mått
och vikt sägs.
16 §.
1. över maltdrycker, som utföras
från skattepliktigt bryggeri, skall
förteckning (forsedel) upprättas för
varje transport. Forsedel upprättas
i det antal exemplar, som kontrollstyrelsen
bestämmer. Ett exemplar
skall såsom verifikation fogas vid
försäljnings journalen och ett skall
åtfölja transporten, så länge denna
verkställes av tillverkaren.
2. Vid skattepliktigt bryggeri
skall finnas en av tillverkaren utsedd
forsedelskontrollant, som enligt
närmare anvisningar av kontrollstyrelsen
har att tillse, att bestämmelserna
i 1 mom. och de föreskrifter,
som kontrollstyrelsen meddelar
angående tillämpningen av
samma bestämmelser, vederbörligen
iakttagas.
Då förhållandena — ----— —
Finner kontrollstyrelsen-----
Forsedelskontrollant må icke taga
befattning med förandet av de i 14 §
1 mom. omnämnda journalerna för
den tid, under vilken han tjänstgjort
i sådan egenskap. Bryggeriföreståndare
eller ersättare för denne må icke
vara forsedelskontrollant.
17 §.
Med undantag för de fall, som
avses i 13 § andra stycket och 19 §,
beräknas skatten å den i försäljnings
journalen upptagna myckenheten
maltdrycker av andra och
tredje klasserna med avdrag för den
myckenhet maltdrycker av nämnda
båda klasser, som enligt bryggeriets
journaler med tillhörande verifikationer
a)
från bryggeriet utlämnats för
utförsel ur riket eller till svensk frihamn
eller såsom prov för analytisk
undersökning,
ta på sätt i 14 § lagen om mått och
vikt sägs.
16 §.
1. Över maltdrycker, som utföras
från Öl- eller starkölsbryggeri, skall
förteckning (forsedel) upprättas för
varje transport. Forsedeln skall såsom
verifikation till bokföringen behållas
av bryggeriet.
2. Vid Öl- och starkölsbryggerier
skall finnas en av tillverkaren utsedd
forsedelskontrollant, som enligt
närmare anvisningar av kontrollstyrelsen
har att tillse, att bestämmelserna
i 1 mom. och de föreskrifter,
som kontrollstyrelsen meddelar
angående tillämpningen av
samma bestämmelser, vederbörligen
iakttagas,
vid bryggeriet.
---annan forsedelskontrollant.
Forsedelskontrollant må icke, i vidare
mån än kontrollstyrelsen föreskriver,
taga befattning med bryggeriets
bokföring för den tid, under vilken
han tjänstgjort i sådan egenskap.
Bryggeriföreståndare eller ersättare
för denne må icke vara forsedelskontrollant.
17 §.
Med undantag för de fall, som avses
i 13 § andra stycket och 19 §, beräknas
skatten å de enligt bryggeriets
bokföring utlämnade myckenheterna
Öl och starköl med avdrag
för de myckenheter, som enligt bokföringen
-
a) från bryggeriet utlämnats för
utförsel ur riket eller till svensk frihamn
eller såsom prov för analytisk
undersökning,
5
Kanal. Mcij.ts proposition nr 154.
(Nuvarande lydelse:)
b) efter utlämning från bryggeriet
återinförts till bryggeriets lager,
eller
c) från bryggeriet överförts till
annat skattepliktigt bryggeri för att
därifrån försäljas.
Avdrag må icke göras, med mindre
tillverkaren kan förete, beträffande
maltdrycker, som utförts ur
riket eller till svensk frihamn, tullmyndighets
bevis därom samt beträffande
maltdrycker, som avses
under b) och c), intyg av forsedelskontrollant
om återinförandet eller
överförandet. I fall, som avses under
c), skall intyget utfärdas av forsedelskontrollanten
vid det bryggeri,
till vilket överförandet skett.
Lämnade uppgifter —- ---—- —
Maltdrycker av andra eller tredje
klassen, som efter utförsel ur riket
eller till svensk frihamn åter införas,
skola återställas till det bryggeri,
från vilket de utlämnats, eller
överföras till annat skattepliktigt
bryggeri.
18 §.
1. Tillverkare i skattepliktigt bryggeri
skall för varje månad upprätta
och senast å åttonde söckendagen
efter månadens utgång till kontrollstyrelsen
insända en på tro och heder
avgiven deklaration angående
den myckenhet maltdrycker av andra
och tredje klasserna, som under
månaden utförts från bryggeriet
eller inom bryggeriet utlämnats till
personalen för förbrukning därstädes,
ävensom rörande den myckenhet
maltdrycker av nämnda båda
klasser, för vilken avdrag må göras
vid skattens beräknande enligt vad
i 17 § sägs. I deklarationen skall tilllika
angivas den skatt, som belöper
å den i deklarationen upptagna beskattningsbara
myckenheten.
(Föreslagen lydelse:)
b) efter utlämning från bryggeriet
återinförts till bryggeriets lager,
c) från bryggeriet överförts till
annat Öl- eller starkölsbryggeri för
att därifrån försäljas, eller
d) förstörts utanför bryggeriet
medan de befunnit sig i bryggeriets
besittning.
Avdrag må icke göras, med mindre
tillverkaren kan förete, beträffande
maltdrycker, som utförts ur
riket eller till svensk frihamn, tullmyndighets
bevis därom samt beträffande
maltdrycker, som avses
under b), c) och d), intyg av forsedelskontrollant
om återinförandet,
överförandet eller förstöringen. I
fall, som avses under c), skall intyget
utfärdas av forsedelskontrollanten
vid det bryggeri, till vilket
överförandet skett.
— restitutionsgods stadgat.
Öl eller starköl, som efter utförsel
ur riket eller till svensk frihamn åter
införes, skall återställas till det bryggeri,
från vilket det utlämnats, eller
överföras till annat Öl- eller starkölsbryggeri.
18 §.
1. Tillverkare skall för varje månad
upprätta och senast å åttonde
söckendagen efter månadens utgång
till kontrollstyrelsen insända en på
tro och heder avgiven deklaration
angående de myckenheter Öl och
starköl, som under månaden utförts
från bryggeriet eller inom bryggeriet
utlämnats till personalen för förbrukning
därstädes, ävensom rörande
de myckenheter, för vilka avdrag
må göras vid skattens beräknande
enligt vad i 17 § sägs. I deklarationen
skall tillika angivas den skatt,
som belöper på de i deklarationen
upptagna beskattningsbara myckenheterna.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 15i.
(Nuvarande lydelse:)
Å deklarationen skall finnas intyg
av två personer, att densamma överensstämmer
med journalerna och att
beträffande den myckenhet maltdrycker,
för vilken avdrag gjorts,
för intygsgivarna företetts bevis
eller intyg, som avses i 17 § andra
stycket.
2. Tillverkare skall senast å femtonde
dagen i varje månad erlägga
skatten för föregående månad genom
inbetalning å statsverkets
checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens
räkning; och skall vid
inbetalningen för den sista månaden
i varje kalenderkvartal jämväl erläggas
vad som kan brista i den skatt,
som enligt 13 § andra stycket minst
skall utgå.
4. Tillverkare i skattepliktigt bryggeri
är skyldig att, då kontrollstyrelsen
så prövar nödigt, för skattens
behöriga erläggande hos kontrollstyrelsen
ställa säkerhet till belopp,
som styrelsen finner erforderligt.
Ställes ej
(Föreslagen lydelse:)
2. Tillverkare skall senast å femtonde
dagen i varje månad erlägga
skatten för föregående månad genom
inbetalning å kontrollstyrelsens
postgirokonto; och skall vid inbetalningen
för den sista månaden i varje
kalender kvartal jämväl erläggas vad
som kan brista i den skatt, som enligt
13 § andra stycket minst skall
utgå.
4. Tillverkare är skyldig att, då
kontrollstyrelsen så prövar nödigt,
för skattens behöriga erläggande
hos kontrollstyrelsen ställa säkerhet
till belopp, som styrelsen finner
erforderligt.
motsvarande tillämpning.
19 §.
1. Då rörelsen vid skattepliktigt
bryggeri nedlägges, är tillverkaren
pliktig att betala skatt för samtliga
i bryggeriet befintliga maltdrycker
av andra och tredje klasserna.
2. Därest vid granskning av skattepliktigt
bryggeris journaler eller
andra redovisningshandlingar eller
eljest utrönes, att för någon månad
skatt bort utgå med högre belopp
än som för månaden erlagts, eller
att i det i bryggeriet befintliga lagret
av maltdrycker av andra och
tredje klasserna förefinnes brist,
som tillverkaren icke kan nöjaktigt
förklara, är tillverkaren pliktig att
vid anfordran genast erlägga, i förra
fallet den resterande skatten och i
senare fallet skatt för en myckenhet,
som motsvarar bristen.
19 §.
1. Då rörelsen vid Öl- eller starkölsbryggeri
nedlägges, är tillverkaren
pliktig att betala skatt för allt
i bryggeriet befintligt Öl och starköl.
2. Om vid granskning av bryggeriets
bokföring eller eljest utrönes,
att för någon månad skatt bort utgå
med högre belopp än som för månaden
erlagts, eller att i bryggeriets
lager av Öl eller starköl förefinnes
brist, som tillverkaren icke nöjaktigt
kan förklara, är tillverkaren
pliktig att vid anfordran genast erlägga,
i förra fallet den resterande
skatten och i senare fallet skatt för
en myckenhet, som motsvarar bristen.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 15t.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
20 §. 20 §.
Tillverkare i skattepliktigt bryggeri
skall för varje tillverkningsår
upprätta skriftlig redogörelse för
de förändringar, det i bryggeriet befintliga
lagret av maltdrycker under
året undergått (årsredogörelse).
I årsredogörelsen skall för olika
slag av maltdrycker angivas:
a) storleken av lagret vid tillverkningsårets
början,
b) den myckenhet, som under
året tillförts lagret,
c) den myckenhet, som under
året bortförts därifrån,
d) svinnets storlek och
e) lagrets storlek vid tillverkningsårets
utgång.
21 §.
Då särskilda förhållanden beträffande
visst skattepliktigt bryggeri
därtill föranleda, må kontrollstyrelsen
förordna, att den i 9 § 3 mom.
omförmälda vågen skall anslutas
till maltkross i bryggeriet sålunda,
att maltet ej kan krossas utan att
först hava genomgått vågen.
Tillverkare skall för varje tillverkningsår
upprätta skriftlig redogörelse
för de förändringar, det i
bryggeriet befintliga lagret av maltdrycker
under året undergått (årsredogörelse).
I årsredogörelsen skall
för olika slag av maltdrycker angivas:
a) storleken av lagret vid tillverkningsårets
början,
b) den myckenhet, som under
året tillförts lagret,
c) den myckenhet, som under
året bortförts därifrån,
d) svinnets storlek,
e) lagrets storlek vid tillverkningsårets
utgång, och
f) de ytterligare uppgifter, som
kontrollstyrelsen finner erforderliga.
21 §.
Då särskilda förhållanden beträffande
visst bryggeri därtill föranleda,
må kontrollstyrelsen förordna,
att den i 9 § 2 mom. omförmälda
vågen skall anslutas till maltkross
i bryggeriet sålunda, att maltet ej
kan krossas utan att först hava genomgått
vågen.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 154.
Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 30 januari
1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck av första klassen.
Härigenom förordnas, att förordningen den 30 januari 1948 om tillfällig
skatt a viss maltdryck av första klassen skall upphöra att gälla med utgången
av juni 1954; dock skall förordningen fortfarande tillämpas beträffande
tillverkning för vilken skattskyldighet inträtt före nyssnämnda tidpunkt.
Vad i förordningen stadgas i fråga om sådan under tiden för dess giltighet
begången förseelse, som i förordningen avses, skall äga tillämpning även
etter det förordningen i övrigt upphört att gälla.
Kungi. Maj.ts proposition nr 154.
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari
1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om ändring i beskattningen
av maltdrycker m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning.
Genom den tidigare denna dag anmälda propositionen nr 151 framlägges
förslag om ändrade riktlinjer för samhällets nykterhetspolitik. I fråga om
försäljningen av alkoholdrycker har därvid förordats en konsekvent politik
i syfte att främja en övergång till svagare drycker. Såsom ett led i denna
har bl. a. föreslagits att starköl med en högsta alkoholhalt av 4,5 viktprocent
skall, såsom en konkurrentdryck till spritdryckerna, få tillhandahållas
allmänheten i utminuteringsaffärer för rusdrycker och på spritrestauranger.
Alkoholhalten i det vanliga ölet har ansetts böra bibehållas vid den nivå
som nu tillämpas eller 2,8 viktprocent. 1 berörda proposition har vidare
framhållits att avvägningen av beskattningen av olika alkoholdrycker är
av vikt för att tillgodose det nykterhetspolitiska syftet.
Förslagen i nämnda proposition grundar sig delvis på 1944 års nykterhetskommittés
betänkande. Medan detta remissbehandlades, utverkade jag
Kungl. Maj :ts tillstånd att igångsätta vissa kompletterande utredningar.
En av dessa avsåg den inbördes avvägningen av beskattningen på olika drycker.
Utredningen har utförts av överdirektören Sven Almgren. Utredningsmannen
har framlagt förslag till en sådan avvägning såväl i vad angår spritdrycker
och vin som beträffande maltdrycker och läskedrycker.
Utredningsmannens förslag beträffande spritdrycker och vin har, jämte
ett av 1952 års kommitté för indirekta skatter framlagt förslag om höjd
spritbeskattning in. in., behandlats i den vid riksdagens början framlagda
propositionen nr 28.
Beträffande maltdrycker och läskedrycker innebär utredningsmannens
förslag ett försök att avväga skattesatserna på sådant sätt, att en förskjutning
av konsumtionen från alkoholstarkare till svagare eller helt alkoholfria
drycker främjas. Även i fråga om beskattningen av maltdryckerna in
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 15b.
bördes har genom en glidande skatteskala öppnats möjligheter för en övergång
till de mindre alkoholhaltiga av dessa drycker.
Över promemorian har yttranden i de frågor, som nu kommer att behandlas,
avgivits av generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
statens institut för folkhälsan, systembolagens förtroendenämnd,
Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund,
Svenska bryggareföreningen, Föreningen skattepliktiga bryggerier,
Sveriges musteriförbund, Sveriges pomologiska förening och Svenska
fruktföreningen u. p. a. (gemensamt yttrande), Sveriges vattenfabrikanters
riksförbund, Mineralvattenaktiebolaget Tre Kronor, Björkens vattenfabrik,
Vattenfabriksaktiebolaget Kronan i Malmö (de tre sistnämnda i gemensamt
yttrande) samt Sveriges blåbandsförening.
II. Utredningsmannens förslag angående ändrad skatteavvägning
för malt- och läskedrycker.
A. Maltdrycker.
Gällande bestämmelser. Maltdrycksbeskattning i modern mening infördes
från och med den 1 oktober 1903. Skatten utgick enligt 1903 års förordning
på visst sätt i förhållande till maltavverkningen (råämnesskatt). Beskattningen
efter kvantitet använt malt kvarstod i maltdrycksbeskattningen ända
t. o. m. år 1939, da maltskatten ersattes av den nuvarande beskattningen
efter försåld kvantitet skattepliktig maltdryck — produktskatt.
Enligt förordningen den 15 december 1939 (nr 887) om tillverkning och
beskattning av maltdrycker, vilken förordning alltjämt är gällande, indelas
maltdryckerna i tre klasser. Avgörande för denna indelning är alkoholhalten,
uttryckt i viktprocent: klass I högst 1,8 procent, klass II mer än 1,8
men högst 3,2 procent och klass III mer än 3,2 procent.
Alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen har dock efter träffade
överenskommelser sedan hösten 1949 varit begränsad till 2,8 procent, vilket
procenttal tidigare under krigsåren varit ännu lägre. Enligt förordningen
den 22 maj 1953 (nr 198), vilken trätt i kraft den 1 juni 1953, må maltdrycker
av andra klassen, vilkas alkoholhalt överstiger 2,8 viktprocent, med
vissa undantag icke försäljas inom riket eller dit införas.
Skatteplikt föreligger enligt förstnämnda förordning för maltdrycker av
II och III klasserna. I samband med den allmänna skärpning av den indirekta
beskattningen, som genomfördes år 1948, har tillfällig skatt införts
å sådana maltdrycker tillhörande klass I, som på grund av lagring eller annat
förfarande anses sasom förädlade eller som håller högre stamvörtstyrka
än 6 procent (maltdricka). Bestämmelser om denna beskattning av s. k. lagrat
svagdricka är meddelade i en särskild förordning den 30 januari 1948
(nr 21). Skattesatserna å maltdrycker har under tiden sedan den 1 januari
1940 successivt höjts på sätt belyses av följande sammanställning.
Kungl. Mnj:ts proposition nr 15b.
11
Maltdrycksklasser |
|||
I |
11 |
in |
|
Tid |
(lagrat) |
||
öre per liter |
|||
1/1 1940 31/1 1948........... |
_ |
30 |
54 |
1/2 1948—30/11 1950........... |
9 |
39 |
72 |
1/12 1950—..................... |
12 |
42 |
78 |
Det må i detta sammanhang även erinras om att maltdryck av tredje
klassen — frånsett för användning till tekniskt och vetenskapligt in. fl. ändamål
— för närvarande uteslutande får inom landet försäljas å apotek mot
läkarrecept.
Utredningsmannens förslag. Utredningsmannen framhåller inledningsvis,
att omläggningen av maltdrycksskatten från råämnesskatt till produktskatt
år 1939 väsentligen föranleddes av den samtidigt genomförda skärpningen
av inaltdrycksbeskattningen, som påkallades av statens vid krigsutbrottet
starkt ökade behov av intäkter. Enligt en direkt omräkning skulle
mot maltskatten före omläggningen ha svarat en skatt å den färdiga varan
av ca 21 öre för liter. Skattesatsen fastställdes emellertid av statsfinansiella
skäl till 30 öre för liter, vilket sålunda innebure en skattehöjning per flaska
av 3 öre. Utredningsmannen understryker, att denna skattesats fastställdes
med utgångspunkt från en övre alkoholgräns vid 3,2 viktprocent,
vilket är den i förordningen medgivna högsta alkoholhalten, till skillnad
från den för närvarande provisoriska gränsen vid 2,8 viktprocent.
Oaktat de väsentliga höjningar av skatten å maltdrycker, som i olika
sammanhang genomförts sedan skattens tillkomst år 1903, fortsätter utredningsmannen,
hade omsättningen icke minskats utan visat en tydligt stigande
tendens. Konsumtionen hade dock i viss, ehuru mindre omfattning
påverkats i återhållande riktning av de åren 1948 och 1950 genomförda
skattehöjningarna.
Skattehöjningarna å maltdrycker av klass II och III liksom införandet av
den tillfälliga skatten å lagrat svagdricka hade, framhålles vidare i promemorian,
helt föranletts av statsfinansiella skäl. Vid en avvägning av skattesatserna
för olika slag av alkoholhaltiga drycker borde emellertid beaktas
önskemålet att ernå sådan beskattning, att allmänhetens konsumtion inriktades
på alkoholsvagare drycker. Härvid borde det lagrade svagdrick
a t s ställning i beskattningsavseende tagas under omprövning. Då
dessutom svårigheter på senare tid uppkommit att åstadkomma en klar
gränsdragning mellan lagrat svagdricka och det skattefria vanliga färsksvagdrickat,
vore detta en ytterligare anledning till att nämnda skattefråga
nu borde ägnas uppmärksamhet. Berörda svårigheter sammanhängde
med att tillverkning nu börjat upptagas av mera lagringsdugliga typer av
färsksvagdricka, som icke av tillverkningstekniska skäl behövde lagras, en
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
utveckling som ur nykterhetspolitiska synpunkter kunde betraktas som en
tördel. Med hänsyn härtill och då intäkterna av denna beskattning vore
relativt obetydliga — för närvarande knappt 1 milj. kr. för år — talade
enligt utredningsmannens uppfattning starka skäl för att den tillfälliga beskattningen
av omhandlade slag av maltdrycker av första klassen avvecklades
i förevarande sammanhang. Härigenom skulle alkoholsvaga maltdrycker
av samma typ som de danska sorterna »Hvidt-öl» och »Skibsöl»
bli fritagna från beskattning.
Vad därefter beträffade skattesatsen för maltdrycker av a n d r a
klassen syntes till utgångspunkt vid bedömandet av frågan om deras
beskattning böra tagas den nu gällande skattesatsen av 42 öre per liter.
Denna skattesats vore som nämnts avpassad med hänsyn till en övre alkoholgräns
hos drycken av 3,2 viktprocent. Då denna reguljära gräns tills
vidare vore suspenderad och nedsatt till 2,8 viktprocent, vilken gräns i praktiken
varit gällande under lång tid, borde skäligen skattesatsen för maltdryck
med denna lägre styrka i princip sänkas med hänsyn till den enklare
kvalitet, som drycken erhållit. Med beaktande emellertid av den penningvärdeförsämring,
som inträtt sedan skattesatsens bestämmande år
1950, syntes skattesatsen, därest alkoholgränsen i fortsättningen komme att
bibehållas vid 2,8 viktprocent, böra sänkas till 39 öre för liter. Komme åter
alkoholgränsen 3,2 viktprocent att ånyo träda i tillämpning för andra klassens
maltdrycker, borde skattesatsen höjas. För att denna maltdryck skulle
erhålla någon betydelse i strävandena från statsmakternas sida att om möjligt
ernå en konsumtionsövergång från de alkoholstarkare dryckerna till
svagare sådana, syntes höjningen av skattesatsen böra begränsas till 6 öre
per liter, varigenom skatten skulle bli 48 öre per liter.
Utredningsmannen diskuterar i detta sammanhang frågan om att införa
en högre beskattning av sådana kvalificerade typer av maltdrycker av andra
klassen med högre stamvörtstyrka, som representeras av det under år 1953
utsläppta s. k. jubileumsölet. Då emellertid erfarenheterna rörande avsättningen
av sådana drycker i vårt land ännu vore begränsade och tillgången
till drycker av nämnda typ kunde äga sin betydelse för åstadkommande
av den berörda övergången till alkoholsvagare drycker, finner utredningsmannen,
att frågan om att uttaga högre maltdrycksskatt å nu åsyftade
extraktrika maltdrycker av andra klassen tillsvidare borde anstå.
Med hänsyn till 1944 års nykterhetskommittés förslag att s. k. starkö
1 — med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent — skall få säljas i utminuteringsaffärer
för rusdrycker och på restauranger efter samma regler
som skall gälla för vin framlägges i betänkandet vidare förslag till ändrad
beskattning av maltdrycker av tredje klassen. Utredningsmannen framhåller
därvid till en början, att enär denna maltdryckssort för konsumtion
inom landet för närvarande endast får försäljas å apotek mot läkarrecept,
skattesatsen icke avvägts efter nykterhetspolitiska grunder utan allenast
satts i viss relation till skattesatsen för maltdryck av andra klassen. Med
ett eventuellt frisläppande av starkölet måste bedömningsgrunden bli en
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 15b.
annan. Med beaktande av att beskattningen av lättvin, med vilken vara
starkölet i utminuterings- och utskänkningshänseende vore avsett att jämställas,
för billigare märken skulle utgöra omkring 2 kr. för liter och med
hänsynstagande jämväl till farhågorna ur nykterhetssynpunkt för att frisläppa
starkölet, torde skattesatsen böra tillmätas relativt hög. Enligt utredningsmannens
uppfattning torde en skattesats av 1,35 kr. för liter vara
lämpligt avvägd. Med en dylik beskattning beräknar utredningsmannen utminuteringspriset
för starköl till omkring 1 kr. per flaska om en tredjedels
liter.
I detta sammanhang berör utredningsmannen vidare möjligheten att även
införa en särskild omsättningsskatt vid utskänkning av starköl. Då emellertid
i den tidigare behandlade del av betänkandet, som rör vinbeskattningen,
förordats att utskänkningsskatten beträffande lätta viner skulle slopas, finner
utredningsmannen en dylik skatt å det väsentligt svagare starkölet icke
böra förekomma.
Den nu föreslagna skatteomläggningen beräknas av utredningsmannen
komma att påverka skatteintäkterna på följande sätt. Maltdryckerna tillförde
för närvarande statsverket en skatteinkomst av omkring SO milj. kr.
per år. Beträffande lagrad klass I skulle slopandet av skatten medföra ett
inkomstbortfall av omkring 1 milj. kr. I fråga om maltdrycker av klass II
skulle med utgångspunkt från att högsta alkoholhalten för maltdryck av
andra klassen fastställdes till 3,2 viktprocent, statsverket vid en skattesats
av 48 öre per liter erhålla en merintäkt av omkring It milj. kr. i förhållande
till nu inflytande inkomst åt hithörande skattetitel. Komme åter alkoholhalten
2,8 procent att bibehållas, skulle vid en sänkning av skattesatsen till
39 öre för liter skatteintäkterna nedgå med omkring 5 milj. kr. I båda
fallen hade därvid antagits, att konsumtionen bibehölles på nuvarande nivå
— omkring 185 milj. liter för år. Vad anginge starköl påpekar utredningsmannen,
att utgångspunkter för ett bedömande av omsättningens storlek
efter ett eventuellt frigivande av försäljningen saknades. I promemorian
göres emellertid en jämförelse med omsättningssiffrorna i Danmark för
maltdrycker av skatteklass I, vilken i konsumtionshänseende ungefär motsvarade
vår klass II, och för »luksusöl» med en alkoholhalt av ca 4,5 procent
alkohol. Med ledning härav utgår utredningsmannen från en försäljningsvolym
för starköl av omkring 10 milj. liter; i Danmark utgjorde försäljningen
av luksusöl omkring 5 procent av försäljningen av Öl av skatteklass
I. I enlighet härmed beräknar utredningsmannen skatteintäkten av
starkölet till ca 13 milj. kr. vid en skattesats av 1,35 kr. för liter. För hela
maltdrycksgruppen komme sålunda, under förutsättning att starkölet frigavs,
merintäkten, med hänsyn även tagen till bortfallet av skatten å lagrat
svagdricka, för statsverket enligt beräkningarna att uppgå till (— 1 — 5 +
13 =) 7 milj. kr., om alkoholhalten fastställdes till 2,8 viktprocent, samt
till (— 1 -j- 11 + 13 =) 23 milj. kr., om alkoholhalten fastställdes- till
3,2 viktprocent alkohol. Frigavs icke starkölet, skulle intäktsökningen för
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 15t.
detta Öl bortfalla, vilket skulle innebära en intäktsminskning i förra fallet
av omkring 5 milj. kr. och en intäktsökning i det senare fallet av omkring
It milj. kr.
B. Läskedrycker.
Gällande bestämmelser. Läskedrycksbeskattningen beslöts av 1939 års
riksdag för att tillföra statsverket ökade inkomster. Förordning i ämnet utfärdades
av Kungl. Maj :t den 22 december 1939 (nr 919) med tillämpning
från och med den 1 februari 1940. Beskattningen omfattar läskedrycker,
varmed i allt väsentligt förstås kolsyrade alkoholfria drycker, vilka indelas
i mineralvatten och söta läskedrycker. Såsom mineralvatten avses även naturligt
vatten innehållande fasta ämnen eller gaser i sådan mängd och av
sådan beskaffenhet, att vattnet kan användas såsom läskande dryck. Till
gruppen söta läskedrycker hänföres vissa slag av fruktsaft i konsumtionsfärdigt
skick, exempelvis lingondricka, däremot ej outspädd fruktmust.
Skatten å läskedrycker utgick ursprungligen med 10 öre för liter men
höjdes sedan från och med den 26 maj 1941 till 12 öre för liter. I samband
med den allmänna skärpningen av den indirekta beskattningen våren 1948
höjdes skatten till 18 öre per liter. Sedermera genomfördes med tillämpning
från och med den 1 december 1950 ytterligare skattestegring å läskedryckerna
till den nuvarande skattesatsen 21 öre per liter.
Utredningsmannens förslag. Utredningsmannen påpekar, att den från och
med den 1 februari 1940 införda beskattningen å läskedrycker knappast kunde
sägas ha medfört någon nämnvärt minskad omsättning av dessa drycker,
och de successivt höjda skattesatserna hade — även om de i viss mån inneburit
anpassning efter det försämrade penningvärdet — avspeglat en icke
obetydlig förmåga hos läskedryckskonsumtionen att bära den pålagda skatten.
Omsättningen av läskedrycker i Sverige hade under tiden fram till
år 1948 undergått en kraftig expansion. Anledningen härtill torde framför
allt ligga däri, att krisårens ransonering av socker och den höjda levnadsstandarden
varit ägnade att medverka till en omläggning av allmänhetens
konsumtionsvanor.
Efter nämnda tidpunkt hade läskedrycksförbrukningen emellertid i huvudsak
stagnerat efter att under åren 1942—1948 ha ökat från omkring
65 milj. till omkring 165 milj. liter och därmed nått samma omfattning
som pilsnerdrickskonsumtionen. Anledningen till att konsumtionsökningen
hejdades år 1948 och att utvecklingen sedan dess icke präglats av någon
tydlig tendens hade icke med bestämdhet kunnat fastställas. Det förefölle
dock som om läskedryckerna varit särskilt priskänsliga, varför i en vikande
högkonjunktur en omsättningsminskning framstode såsom tänkbar. En viss
återhållsamhet syntes därför böra iakttagas vid uttagande av skatt å läskedryckerna.
I linje med de i promemorian framlagda förslagen att borttaga utskänk -
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 754.
ningsskatten å lättvin1 och den tillfälliga skatten å maltdrycker av första
klassen borde i detta sammanhang, då man siktade till en avvägning av
skatteförhållandena beträffande alkoholdrycker och andra drycker, ligga att
överväga en relativt betydande skattesänkning lör läskedryckerna för att
därigenom främja användningen av läskedrycker vid sidan av eller framför
alkoholdrycker. Utredningsmannen uttalar emellertid, att det av statsfinansiella
skäl torde vara uteslutet att vidtaga en alltför långtgående nedsättning
av skattesatsen. Men då även en relativt måttlig sänkning av denna
skatt kunde antagas bidraga till att öka konsumtionen av läskedrycker, föreslås
i promemorian en reducering av skatten från 21 öre till 15 öre för liter
eller med 2 öre för flaska om V3 liter. Utredningsmannen beräknar, att den
förordade sänkningen av läskedrycksbeskattningen skulle komma att medföra
en omsättningsökning med överslagsvis 15 milj. liter, d. v. s. från 170
milj. till omkring 185 milj. liter för år, varigenom skattebortfallet skulle bli
begränsat till (170 • 0,21 — 185.0,15 =) 8 milj. kr.
Utredningsmannen diskuterar härefter frågan om införande av en
skärpt läskedryck sbeskattning å koladryckerna. Dessa
drycker innehölle koffein samt — i regel — fosforsyra och borde enligt utredningsmannens
uppfattning fördenskull i beskattningshänseende icke helt
jämställas med övriga läskedrycker utan torde snarare kunna betraktas som
stimulerande njutningsmedel, vilka vid beskattningen borde bedömas på särskilt
sätt. En jämförelse göres här med förhållandena i Danmark, där koladryckerna
belagts med en speciell skatt — 1 kr. för liter mot 12 öre för
liter för andra läskedrycker. Skattehöjningen hade där enligt uppgift verkat
prohibitivt i fråga om tillhandahållandet av dessa drycker.
Därest man vore av den uppfattningen, att koladryckerna borde i Sverige
påläggas en högre skatt än den föreslagna läskedrycksskatten, syntes
den —■ fortsätter utredningsmannen — i varje fall icke böra fastställas till
så högt belopp som i Danmark. En skatteskärpning för koladryckerna
kunde över huvud taget vara tveksam ur den synpunkten, att dessa drycker
representerade en för vårt land ny typ av alkoholfria drycker. Skulle det
emellertid anses, att koladryckerna borde åsättas en viss högre beskattning
än vanliga läskedrycker, torde den höjda skattesatsen för koladryckerna icke
böra bestämmas till högre belopp än 50 öre per liter.
Utredningsmannen, som framhåller, att omsättningen av koladrycker för
närvarande endast kunde ungefärligt uppskattas, nämner en antaglig kvantitet
av omkring 5 milj. liter för år, vilken vore ägnad att tjäna till ledning
för bedömande av den merinkomst av läskedrycksskatten, som skulle erhållas
vid en eventuell högre beskattning av koladryckerna.
Slutligen behandlas i betänkandet även en framställning om införande
av skattefrihet för vissa läskedrycker som innehåller
must, tillverkad av svenska äpplen. Utredningsmannen
anför härom.
I en den 23 april 1953 dagtecknad framställning till Kungl. Maj :t, vilken
överlämnats för övervägande vid förevarande utredning, har Sveriges mus
-
1 Sc promemorian s. 71—77 samt prop. 1954: 28.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 7,54.
teriförbund, Fruktodlingens förhandlingsorgan och Föreningen Fruktdrycker
gjort framställning om skattefrihet för läskedrycker, vilka innehålla
minst 36 procent ren must, tillverkad av svenska äpplen. I framställningen
anföres, att större mängder frukt måste nyttiggöras genom konservering
eller mustning, varför det vore en viktig angelägenhet, att en läskedryckstillverkning,
baserad på äpplemust, komme till stånd i största möjliga
utsträckning. Ur folkhälso-, nykterhets- och trafiksäkerhetssynpunkt
vore det av intresse, att en kvalitetsgaranterad fruktdryck kunde säljas till
lågt pris.---
Inom landet torde must enligt tillgängliga uppgifter tillverkas vid omkring
70 musterier, av vilka ett tiotal svara för den helt övervägande delen
av produktionen eller för omkring 550 000 liter för år. Förutom vid musterier
bedrives tillverkning av must såsom ett led i tillverkningen av koncentrat
för läskedrycksindustrien eller av läskedrycker direkt, vilket sker
vid ett mindre antal företag. Antalet extraktfabriker och läskedrycksfabriker,
som sålunda framställa must, torde för närvarande icke överstiga 10.
Med nuvarande omsättning tillföres läskedrycksindustrien årligen omkring
350 000 liter äpplemust. Att märka är emellertid, att flera läskedrycksfabriker
upptagit tillverkningen av äpplemustdrycker relativt nyligen, varför
läskedrycksindustriens nuvarande förbrukning av must icke kan tagas
som utgångspunkt för någon säkrare bedömning av nästa års mustförbrukning.
De läskedrycksfabriker, som framställa äpplemustdrycker direkt av inköpt
eller av dem själva producerad must, tillämpa i allmänhet en musthalt
mellan lägst 20 och högst 35 ä 40 procent. Där äppledrycken framställes
av extrakt, försättes drycken i allmänhet med extrakt till en kvantitet, som
svarar mot en musthalt av något över 20 procent i den färdiga drycken. I
viss mindre omfattning nyttjas inom läskedrycksindustrien must eller extrakt
av äpple för framställning av lemonader, vilka icke kunna karakteriseras
som äppledrycker. I dessa och liknande drycker är musttillsatsen högst en
eller annan procent.
I promemorian framhålles vidare, att kontrollstyrelsen hade med föranledande
av uttalande av första särskilda utskottet i samband med behandlingen
vid 1939 års urtima riksdag av proposition nr 81 — varigenom bland
annat föreslogs införande av skatt å läskedrycker — och då icke heller
annan outspädd natursaft beskattades, ansett fruktmust såsom icke skattepliktig
vara. Detta hade emellertid endast gällt fruktmuster, som försålts
utan tillsats av vatten eller med endast obetydlig sådan tillsats. Utgjorde
fruktmusten endast en mindre del av drycken — exempelvis såsom enligt
den förevarande framställningen 36 procent — eller hade musten försatts
med kolsyra, hade emellertid enligt kontrollstyrelsens uppfattning skatteplikt
förelegat. Utredningsmannen anför vidare härom.
Därest skattefrihet skulle medgivas för mustdrycker, varmed i detta sammanhang
finge förstås läskedrycker, som innehålla äpplemust, komme detta
att innebära en subventionering av mustindustrien, som härigenom försattes
i ett förbättrat konkurrensläge. Detta skulle uppstå därigenom, att
läskedrycksindustrien kunde betala ett högre pris för råvaran genom att
skatt helt eller delvis'' icke behövde erläggas för färdigvaran ävensom därigenom,
att sagda industri på grund av ökade vinstmöjligheter, vilka bland
annat kan sätta den i stånd att utvidga reklamverksamheten för mustdryckerna,
kan höja omsättningen av dessa, varigenom mustindustriens avsätt
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 15-1.
ningsförhållanden i motsvarande mån förbättras. Huruvida mustindustrien
för framtiden skall erhålla direkt subvention av statsmedel är eu fråga som
torde falla utanför förevarande utredning, då densamma synes böra prövas
utifrån andra synpunkter, främst med beaktande av de svenska truktodlarnas
avsättningssvårigheter under goda fruktår. Vad innevarande åis fruktskörd
beträffar är densamma enligt enstämmiga uppgifter kvantitativt otillräcklig
för tillgodoseende av det normala behovet av bords- och matfrukt,
varför frågan om understöd åt musterinäringen i avsikt att underlätta avsättningen
av svensk frukt i varje fall icke kan vara aktuell under produktionsåret
1953/54.
Vad angår spörsmålet om och på vilket sätt skattefrihet ur tekniska synpunkter
skulle kunna anordnas för läskedrycker, tillverkade av äpplemust,
må till en början framhållas, att det icke låter sig göra att genomfora denna
skattefrihet på så sätt, att läskedrycksskatten nedsättes för mustdryckerna
allt efter den myckenhet äpplemust de innehålla. Det är nämligen icke möjligt
att i praktiken i en färdig mustdryck kunna med tillräcklig noggrannhet,
för att en skattenedsättning skall kunna grunda sig därpå, faststalla
halten av fruktmust. Det vore visserligen möjligt att draga en gräns vid en
viss musthalt hos drycken, där skattebefrielse skulle inträda, vilket kunde
i någon mån förenkla kontrollen, men varest denna gräns skall gå, darom
skulle meningarna säkert bli delade. Enligt den remitterade framställningen
skulle skattefriheten avse drycker, vilka innehålla minst 36 procent fruktmust;
enligt uppgifter lämnade från läskedrycksindustrien åter borde musthalten
i läskedryckerna lämpligen ligga vid omkring 20 ä 25 procent.
Den utvägen synes i stället i förekommande fall böra övervägas, att läskedryckstillverkare,
som tillverkar mustdrycker, skulle äga att i den skattedeklaration,
som han har att avge till kontrollstyrelsen för läskedrycksbeskattningen,
göra avdrag, icke efter kvantiteten utlämnade färdiga mustdrycker
utan i stället efter den kvantitet äpplemust, som han under deklarationsperioden
använt för tillverkningen av läskedrycker, varvid avdraget skulle beräknas
efter den för läskedrycksskatten gällande skattesatsen. Genom stickprovsgranskning
hos läskedryckstillverkarna i samband med rutinmässiga
inspektioner torde med ledning av lagerhållning av must och täidiga mustdrycker
samt tillverknings- och försäljningsbokföring kunna någorlunda
tilifredsställande kontrolleras, att uppgiven kvantitet äpplemust verkligen
nyttjats för framställning av läskedrycker. Det synes emellertid med en
dylik anordning föreligga risk för skattesvek eller i varje fall ojämnhet i
frå«a om skattebefrielsen såtillvida, att äpplemusten kan ha varit försatt
med vatten. Med hänsyn härtill bör gälla, att vid beräkning av skatteavdrag
för förbrukad must omräkning i förekommande fall skall ske till outspadd
must. Detta påkallar emellertid en definition å begreppet must. Även om en
sådan definition kan angivas, komma svårigheter att föreligga, då det gäller
att fastställa, huruvida den till läskedryckstillverkningen levererade musten
verkligen förelegat i outspätt skick. Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund
bär rörande detta problem inhämtat utlåtande från aktiebolaget Stockholmsbryggeriers
laboratorium. Enligt utlåtande skulle det erbjuda stoia
svårigheter att analytiskt påvisa, huruvida fruktmust utspätts med vatten.
Riksförbundet bär även införskaffat yttrande från Svenska institutet for
konserveringsforskning, i vilket yttrande berörda svårigheter understrykas,
samtidigt som det dock uttalas,''att man för praktiskt bruk med nöjaktig
noggrannhet torde kunna ange den ungefärliga mängden must i färdig läskedryck
samt att vissa möjligheter skulle förefinnas att påvisa eventuella töifalskningar.
I anslutning till dessa utlåtanden må framhållas, att en systematiskt
genomförd analyskontroll å färdiga mustdrycker samt övrig lut
g
Ililwiuj till i''ilisdttijcns protokoll ltuiml. År 151.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 15i.
höi ande kontroll skulle bland annat av kostnadsskäl knappast vara genomförbar.
I stället borde varje musteri åläggas skyldighet att på anfordran
förete kontrollstyrelsen handlingar i form av exempelvis inköps-, tillverknings-
och försäljningsböcker, ur vilka tillverkad och försåld kvantitet must
kan mom vissa gränser beräknas. I regel ligger det också i läskedryckstillverkarens
intresse, att inköpt must är av fullgod kvalitet. Även om den skisserade
anordningen för skattelindring för läskedrycker innehållande must
icke kan anses helt tillfredsställande ur kontrollsynpunkt, skulle den dock
möjligen kunna prövas, om det befinnes angeläget, att helt eller delvis medge
skattefrihet för äpplemustdrycker, som i annan form än ren fruktmust
tillföras marknaden.
En särskild fråga är i förevarande sammanhang, på vilken väg skattelättnad
skall anordnas för de fruktdrycker, som beredas av äpplemustkoncentrat,
framställda vid extraktfabrik. Då detta koncentrat är berett av must och
extraktberedningen i huvudsak innebär, att musten berövas större delen av
sitt vatten — enligt uppgift erhålles av 6 kilogram must ungefär 1 kilogram
extrakt — böra must och extrakt, berett av must, behandlas lika i förevarande
hänseende. Därest läskedrycksindustrien skall äga göra avdrag vid
redovisning av Iäskedrycksskatt för använd must, bör den i de fall mustextrakt
nyttjas få göra avdrag för de kvantiteter extrakt, som förbrukas,
därvid dock kvantiteterna skola omräknas till must.
Utredningsmannen framhåller slutligen, att den av honom skisserade tekniska
anordningen skulle innebära, att musterinäringen — räknat efter den
senaste tidens försäljningssiffror — komme att erhålla ett statligt ekonomiskt
stöd av endast omkring 60 000 kr. för år. Även om mustförbrukningen
inom läskedrycksindustrien vid en gynnsam utveckling och under förutsättning
av goda fruktskördar skulle fördubblas eller måhända tredubblas,
kunde det knappast anses motiverat att införa det omständliga förfarande,
som en skattebefrielse i av utredningsmannen antydd form skulle innebära
för att åstadkomma det avsedda understödjandet åt musterinäringen med
så relativt blygsamma belopp.
Utredningsmannen finner sålunda, att övervägande skäl talade för att
utvecklingen rörande förekomsten av mustdrycker och erfarenheterna rörande
deras tillverkning och försäljning ytterligare borde avvaktas, innan
frågan om skattelindring för dessa läskedrycker eller beredande av mera
permanent statligt stöd på annat sätt för fruktmusteriernas produkter omprövades
av statsmakterna.
I betraktande av det stora intresse, som tillhandahållandet av fruktdrycker
av god kvalitet otvivelaktigt innebure, då det gällde att hålla tillbaka
bruket av alkoholdrycker, anser utredningsmannen det emellertid vara motiverat
att i samband med frågan om en eventuell allmän kampanj för minskat
alkoholbruk undersöka, om icke medel borde anvisas av staten till en
särskild reklamverksamhet till förmån för de inhemska fruktdryckerna.
Spörsmålet härom fölle emellertid närmast inom området för den 1953
igångsatta utredningen angående en upplysningskampanj under övergångstiden
efter ett eventuellt avskaffande av motbokssystemet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
19
III. Remissyttrandena.
A. Maltdrycker.
Den föreslagna avvecklingen av skatten å lagrat svagdricka
har allmänt tillstyrkts av remissmyndigheterna.
Under framhållande av att ett tillhandahållande av en skattefri och därmed
prisbilligare lagrad maltdryck av första klassen skulle kunna medverka
till en minskning av konsumtionen av alkoholstarkare maltdrycker,
tillstyrker kontrollstyrelsen förslaget i denna del. Styrelsen understryker
därvid utredningsmannens uttalande om svårigheterna att ernå en klar avgränsning
mellan skattepliktig och skattefri maltdryck av första klassen.
Svenska bryggareföreningen yttrar.
Utredningen innehåller förslag om borttagande av den år 1948 av statsfinansiella
skäl införda tillfälliga beskattningen av lagrat svagdricka. Ett
sådant förslag är att hälsa med tillfredsställelse, då det jämväl skulle underlätta
tillhandahållandet av vissa alkoholsvaga men extraktrika maltdrycker
av en för vårt land ny typ, för vilken man vid bibehållen skatt icke kunnat
påräkna någon nämnvärd omsättning i konkurrens med alkoholstarkare
maltdrycker.
Även socialstyrelsen hälsar förslaget med tillfredsställelse. Då substitution
mellan konsumtion av lättöl och av starkare maltdrycker torde förekomma
i någon omfattning, kunde en sänkning av priset på lättöl därför
medföra någon övergång av konsumtionen från alkoholstarkare till svagare
drycker.
Jämväl Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund
och Sveriges blåbandsförening har yttrat sig i tillstyrkande
riktning.
I fråga om avvägningen av skattesatsen beträffande
maltdrycker av klass II har vissa erinringar framställts.
Kontrollstyrelsen anser att avvägningen icke bör göras beroende av ställningstaganden
i fråga om högsta medgivna alkoholhalt eller stamvörtstyrka
och förordar att skattesatsen för klass II bibehålies vid 42 öre per liter. Styrelsen
anför härom.
I fråga om maltdrycker av klass II har utredningsmannen uttalat, att den
nuvarande skattesatsen av 42 öre per liter är anpassad efter en övre alkoholgräns
av 3,2 viktprocent och att, då denna gräns tills vidare är nedsatt till
2,8 viktprocent, skattesatsen skäligen borde sänkas med hänsyn till dryckens
enklare kvalitet. I anslutning härtill och med beaktande av penningvärdets
försämring, vilket verkat i motsatt riktning, har skattesatsen föreslagits
sänkt till 39 öre per liter. Skulle alkoholhalten åter höjas till 3,2 viktprocent,
borde enligt utredningsmannen även skattesatsen höjas. En dylik höjning
borde emellertid för att underlätta en övergång från alkoholstarkare till
alkoholsvagare drycker begränsas till 6 öre per liter. Skattesatsen skulle sålunda
under denna förutsättning bli 48 öre per liter.
Enligt kontrollstyrelsens uppfattning bör skattesatsen för en maltdryck
av viss klass icke göras beroende av ställningstaganden i fråga om högsta
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 15b.
medgivna alkoholhalt eller stamvörtstyrka; i varje fall icke när ändringen
såsom i det förevarande fallet understiger 0,5 viktprocent. Anledning torde
icke heller föreligga att sänka den nuvarande skattesatsen, som sedan den 1
december 1950 utgör 42 öre per liter. Visserligen är en relativt stor prisskillnad
mellan spritdrycker och maltdrycker önskvärd ur nykterhetspolitisk
synpunkt, men den önskvärda prisspänningen torde kunna'' ernås genom
den höjning av spritpriserna som förordats av 1952 års kommitté för indirekta
skatter; i varje fall kan icke en prissänkning med ett eller annat öre
per flaska Öl vara av betydelse i detta sammanhang. Kontrollstyrelsen får
sålunda för sin del förorda att skattesatsen för klass II, oberoende av en förhöjning
av alkoholhalten med upp till 0,5 viktprocent, bibehålies vid 42 öre
per liter.
För det fall att ölets alkoholhalt komme att fastställas till högst 2,8 viktprocent
ifrågasätter Sveriges centrala restaurangaktiebolag, huruvida tillräckliga
skäl att sänka skattesatsen föreligger. Såväl penningvärdeförsämringen
som den höjda levnadsstandarden torde innebära, att en sänkning
med ett öre för tredjedels liter icke framstode såsom någon alltför betydande
angelägenhet för konsumenterna. Att den föreslagna sänkningen skulle
kunna stimulera konsumtionen av en alkoholsvagare dryck torde få anses
uteslutet med hänsyn till sänkningens ringa storlek per flaska. För statsverket
skulle sänkningen däremot innebära en minskning av intäkten å maltdrycksskatten
med ett så pass stort belopp som cirka fem milj. kr.
Sveriges blåbandsförening avstyrker även den föreslagna sänkningen av
skattesatsen.
Föreningen skattepliktiga bryggerier anser däremot, att om den lägre
alkoholhalten fastställes, skatten bör sänkas ytterligare. Föreningen anför
härom.
Skulle statsmakterna av skäl som ligga utanför föreningens bedömande
komma att fastställa 2,8 viktprocent såsom högsta alkoholstyrka för Öl, anser
föreningen att skatten bör sänkas i ännu högre grad än vad utredningsmannen
föreslagit, nämligen med fyra öre per flaska, d. v. s. tolv öre per
liter. Enligt föreningens mening blir en dylik kraftig skattesänkning nödvändig
om man över huvud taget ville använda ölkonsumtionen i nykterhetsfrämjande
riktning. En så fadd och föga tilltalande måltidsdryck som
den nuvarande pilsnern utgör har icke utövat och kommer heller icke i
framtiden att utöva någon lockelse såsom ersättningsdryck för alkoholstarka
drycker blott och bart genom sin existens. Skall en dylik dryck kunna locka
till sig konsumenter i önskvärd nykterhetsfrämjande riktning måste den
göras lockande genom andra medel, nämligen genom en kraftig prissänkning.
Skatteinkomstbortfallet synes icke vara en faktor, som har någon avgörande
betydelse för statsmakterna därest man går in för att definitivt fastställa
2,8 viktprocent såsom övre alkoholgräns för maltdrycker klass II.
Skulle nämligen ett sådant fastställande äga rum måste nämligen den allt
överskuggande — enligt föreningens mening felaktigt eller överdrivet tilllämpade
— faktorn komma att vara av nykterhetspolitisk art, i vilket fall
skattebortfall icke får spela någon roll. Göres icke i ifrågavarande läge en
speciellt kraftig prissänkning av den storleksordning föreningen här föreslagit
kommer med största sannolikhet konsumtionen att relativt snabbt i
stigande omfattning inriktas mot starköl och starkviner och ändå alkoholstarkare
drycker, en utveckling som icke är önskvärd ur någon synpunkt.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Skulle en gräns för alkoholhalten av högst 3,2 viktprocent komma att fastställas,
avstyrker föreningen den föreslagna skattehöjningen av 48 öre per
liter. Föreningen föreslår i detta sammanhang införande av ett s. k. normalöl
om 3,2 -3,5 viktprocent alkohol, alternativt en extrakthalt om 10,5 procent
med en oförändrad skattesats av 42 öre per liter. Det vore föreningens
övertygelse att en dylik maltdryck med oförändrad skattebelastning komme
att bliva ett viktigt led i den önskade förskjutningen till alkoholsvagare
drycker beroende på en sannolik övergång hos många människor till ett
sådant mera fylligt och välsmakande Öl från drycker med större alkoholhalt.
Jämväl Svenska brgggareföreningcn avstyrker förslaget i denna del och
förordar i stället en sänkning av skatten. Föreningen yttrar, att av de av utredningsmannen
framlagda förslagen till ändrad avvägning av rusdrycksbeskattningen
exempelvis skatten å absolut rent brännvin, som vore den
i vårt land vanligaste förekommande starkspriten, föreslagits höjd med 32
öre per liter eller med 2,5 %, medan skatten å maltdrycker av 3.2 % alkoholstyrka
höjts med 6 öre per liter eller 14 %. Det förefölle knappast troligt, att
en dylik skatteavvägning skulle få den verkan som avsetts, tillgängligt material
rörande priselasticiteten gåve vid handen, att efterfrågan å spritdrycker
vore mindre priskänslig än efterfrågan å maltdrycker. Utvecklingen av
spritdrycks- och maltdryckskonsumtionen i vårt land, som hade att uppvisa
en stark ökning av spritdryckerna, medan maltdryckskonsumtionen legat
praktiskt taget stilla, bekräftade denna uppfattning. I promemorian framhölls
vidare, att trots de väsentliga höjningar av maltdrycksskatten, som
vidtagits sedan skattens tillkomst, omsättningen av maltdrycker icke minskat
utan visat en tydligt stigande tendens. Detta uttalande vore baserat på
i utredningen redovisade omsättningssiffror uttryckta i liter, men gåve icke
något rättvisande utslag. En riktigare bedömningsgrund vore att välja konsumtionen
av Öl per invånare, och denna visade, att konsumtionen icke ökat
trots att ölets realpris, såsom framginge av kontrollstyrelsens yttrande över
1944 års nykterhetskommittés betänkande, i dag vore endast ungefär 70 %
av 1914 års realpris. En jämförelse av den totala konsumtionen i medeltal
per år under 1920-talet med motsvarande siffror för tiden efter andra världskriget
uppvisade en ökning av spritdrycksomsättningen med 30 % och en
ökning av vinkonsumtionen med 100 %. Ökningen av ölkonsumtionen däiemot
begränsade sig till mindre än 20 %. Såsom framginge av Sveriges officiella
statistik och nykterhetskommitténs betänkande, hade konsumenternas
realutgifter för spritdrycker i vårt land fördubblats sedan 1920-talet, medan
realutgiften för maltdrycker av klass II vore praktiskt taget oförändrad.
Denna ur de av nykterhetskommittén framförda synpunkterna mindre tilltalande
konsumtionsutveckling måste bl. a. tillskrivas en för maltdryckerna
ogynnsam avvägning av de i olika sammanhang företagna skattehöjningarna
för drycker av olika typer.
För 3,2-procentiga maltdrycker hade föreslagits eu icke oväsentlig skattehöjning,
vars verkningar på omsättningen ej torde kunna kompenseras av
den kvalitetsförbättring, som skulle ernås genom en återgång till tidigare
tillämpad alkoholhalt för maltdrycker av klass II. Att detta skulle medföra
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
konsekvenser ur statsfinansiell synpunkt kunde ej lämnas obeaktat. En
sänkning av inaltdrycksskatten kunde däremot förväntas medföra en viss
omsättningsökning, vilken med sannolikhet skulle neutralisera den inverkan
på statsinkomsterna, som en skattesänkning eljest förde med sig.
I detta sammanhang har föreningen även berört det av utredningsmannen
gjorda uttalandet om en eventuell framtida strängare beskattning av maltdrycker
av klass II som tillverkas med högre in^ryggningsstyrka
än för denna skatteklass gängse. Genom en högre
beskattning av bär avsedda drycker skulle man enligt föreningens förmenande
ej blott handla stick i stäv mot ovan refererad princip om beskattning
efter dryckens alkoholskadlighet utan direkt motarbeta vid upprepade tillfällen
ur nykterhetssynpunkt uttalade önskemål om tillhandahållandet av
extraktrika drycker med låg alkoholhalt.
Den föreslagna skattesatsen beträffande maltdrycker
av klass III tillstyrkes i princip av kontrollstyrelsen, Sveriges
centrala restaurangaktiebolag samt systembolagens förtroendenämnd.
Förtroendenämnden yttrar.
Beträffande den föreslagna skatten på starköl finner förtroendenämnden
att densamma ar val avvägd i förhållande till skatten på lättvin.___
För att starkölet med framgång skall kunna konkurrera med de alkoholstarkare
dryckerna synes det önskvärt, att priset icke sättes för högt. Ett
pris av en krona per flaska inom utminuteringen synes vid jämförelse med
nuvarande vin- och spritpriser icke böra överskridas.
Socialstyrelsen, Föreningen skattepliktiga bryggerier och Svenska bryggareföreningen
har däremot framställt erinringar.
Enligt socialstyrelsens uppfattning framstode den föreslagna skatten på
stat köl såsom jämförelsevis hög. Om starkölet skulle i nämnvärd mån kunna
ersätta brännvinet såsom rusdryck, måste priset å detta givetvis sättas så,
att starkölet av konsumenterna uppfattades såsom relativt billigt i jämförelse
med brännvin. Det av utredningsmannen framförda förslaget på denna
punkt syntes dock icke vara grundat på överväganden härom.
Jämväl Svenska bryggareföreningen ifrågasätter den nykterhetsfrämjande
effekten av den föreslagna beskattningen av starkölet och förordar att skatten
sättes lägre. Föreningen anför härom.
I utredningen har föreslagits en skattesats av kr 1,35 per liter starköl
samtidigt som lättvinerna föreslås bli beskattade med ca kr 2:_ per liter.
Då lättvinernas alkoholhalt i genomsnitt torde vara dubbelt så stor som
starkölets, för vilket alkoholgränsen i nykterhetskommitténs betänkande
maximerats till 4,5 viktprocent, skulle den föreslagna beskattningen för
starkölet innebära, att ölalkoholen blir väsentligt hårdare beskattad än vinalkoholen,
trots att den senare föreligger i en sammansättning och koncentration,
som enligt vetenskapliga undersökningar visat sig ha en högre påverkningseffekt
än alkoholen i Öl. Föreningen kan sålunda ej finna att utredningen
vid avvägningen av skatten å starköl beaktat ovannämnda lättvinerna
berörande omständigheter.
Utredningsmannen har med förslaget till beskattning av starköl ansett
sig böra beakta framkomna farhågor ur nykterhetssynpunkt i samband med
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
försäljningen, vilka tagits som motiv till en väsentlig skatteskarpning. Foreningen
anser, att med hänsyn till formerna för tillhandahållandet av starköl,
dessa farhågor äro överdrivna och uppvägas av de fördelar, som nykterhetskommittén
bl. a. anfört som motiv för sitt förslag om tillhandahallande
av starköl, nämligen att eu dylik dryck kan förväntas minska konsumtionen
av starksprit, en uppfattning som för övrigt bestyrkts av erfarenheterna i
Finland. Därest starkölet emellertid skall kunna bidraga till en önskvärd
konsumtionsförskjutning, måste enligt föreningens förmenande skatten a
starkölet sättas väsentligt lägre än som föreslagits.
Föreningen skattepliktiga bryggerier förordar en högre skattesats. Föreningen
påpekar till en början att starkölet enligt föreningens uppfattning
gott kunde undvaras, därest ett fylligt och kvalitativt tillfredsställande normalöl
om 3,2—3,5 viktprocent tillätes. Skulle emellertid starkölet tillåtas
och jämställas med viner ur kontroll- och försäljningssynpunkt borde även
beskattningen jämställas med vinerna, d. v. s. då närmast ett prisbilligare
lättvin. Starköl borde sålunda belastas med en skatt av 60 öre per flaska,
d v s 1-80 kr. per liter, vilket i beskattningshänseende innebure samma skattebelopp
som föreslagits för en flaska lättvin med ett utminuteringspris av
4 kronor.
Frågan om jämkning av tullsatserna för importerade maltdrycker
har berörts av systembolagens förtroendenämnd och generaliullstyrelsen.
Sistnämnda myndighet yttrar.
Tullen för maltdrycker (tulltaxenr 145—146; statistiska nr 323-—324)
uppgår nu, om varan inkommer på fat, till 69 öre per kilogram efter bruttovikten
räknat och, om den inkommer på andra karl, till 78 ore per liter. Maltdrvckerna
äro således i tulltaxan icke uppdelade i klasser efter alkoholhalten.
Det är vidare att märka, att tullen for alla maltdrycker på andi a karl
än fat utgår med samma belopp som skatten för maltdrycker av tredje
klassen. . „ 1*4
Därest skatten differentieras såsom i betänkandet föreslagits, böra en ig
styrelsens mening, särskilt om handeln med maltdrycker av tredje klassen
skulle frigivas, de nuvarande tullsatserna icke lämpligen bibehållas oförändrade.
Skäl tala för att maltdryckerna då även i tulltaxan hora uppdelas
i tre klasser enligt de grunder, som angivas i skatteforfattmngen Tullsatserna
böra fastställas under iakttagande av att de skota innefatta dels belopp,
som motsvara de nya skattesatserna, dels erforderligt tullskydd för
den inhemska tillverkningen. Den nu gallande tullsatsen för maltdrycker p
andra kärl än fat lämnar i fråga om maltdrycker av andra klassen vilka
drvcker utgöra den huvudsakliga importvaran, den inhemska tillverkningen
ett skydd av 78 öre — 42 öre, det vill säga 36 ore per liter.
Rörande avvägningen av tullsatserna å maltdrycker har kommerskollegium
i en den 3 februari 1954 dagtecknad underhandspromemoria framhållit
följande Då frågan om tullbeskattning av maltdrycker för narvarande
vore föremål för utredning av 1952 års tulltaxekommitté borde man utgå
från den nu gällande tullsatsen 78 öre per liter. Kollegium hade under
band från Svenska bryggareföreningen inhämtat vissa uppgifter rörande
tillverknings- och försäljningskostnader. Som bas för beräkningarna, prisindex
= 100, hade satts det f. n. tillämpade typpriset på maltdrycker klass
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
H, varvid med typpris avsåges den vanligast förekommande noteringen till
återförsäljare 35 öre per 33 cl inkl. 14 öre skatt. För klass I och III bleve
motsvarande index då 90 resp. 143. I avvaktan på tulltaxekommitténs förslag
har kollegium föreslagit, att tullskyddet måtte differentieras i enlighet
med angivna prisindex och följande sammanställning.
Pris index -
Klass 1...................... 90
* 11...................... 100
» in...................... 143
Tullskydd |
Skatt |
Tull sats |
32 |
— |
32 öre/liter |
36 36 |
42 |
78 » |
51 |
135 |
186 » |
B. Läskedrycker.
Den föreslagna sänkningen av läsked rycksskatten från
21 ore till 15 öre per liter lämnas utan erinran av Sveriges centrala
restaurangaktiebolag och Sveriges hotell- och restaurantförbund
Socialstyrelsen framhåller, att ett bibehållande av läskedrycksbeskattningen
torde sakna betydelse från nykterhetssynpunkt, enär någon av prissättningen
föranledd övergång från konsumtionen av alkoholdrycker till helt
alkoholfria drycker icke torde vara att påräkna.
Jämväl kontrollstyrelsen ställer sig tveksam till möjligheterna att genom
en mindre skattesänkning å läskedrycker kunna till någon del överföra
konsumtionen från alkoholhaltiga till alkoholfria drycker. För att ernå en
förskjutning i konsumtionen från alkoholhaltiga drycker till läskedrycker
torde enligt styrelsens mening erfordras, att läskedrycksskatten i sin helhet
slopades. Då styrelsen utginge från att detta främst med hänsyn till budgetläget
och pågående skatteutredning icke vore genomförbart, ansåge styrelsen
sig böra avstyrka den förordade skattesänkningen.
Sveriges vattenfabrikanters riksförbund föreslår — med instämmande av
Svenska bryggareföreningen — i första hand ett borttagande av läskedrycksbeskattningen
i dess helhet. I andra hand förordas att skattesatsen sättes
betydligt under det av utredningsmannen föreslagna beloppet. Förbundet
anför.
- När ska11 å läskedrycker infördes 1940 fastställdes skattesatsen till 10
ore per liter; 1941 höjdes den till 12 öre, 1948 till 18 öre och 1950 till 21
ore per liter. Läskedrycksskatten är alltså mer än fördubblad på 10 år och
utgor nu en betydande del av läskedryckernas relativt ringa produktvärde.
Efter nedgången under de första åren efter skattens införande uppvisar
laskedryckskonsumtioneii fram till 1948 en oavlåtlig stegring. Denna torde
emellertid fa tillskrivas faktorer, vars konsumtionsbefrämjande verkan varit
starkare an skattens hammande verkan. Bland dessa faktorer må förutom
den hoj da levnadsstandarden främst nämnas den smidiga sockerransoneringen
under krisåren, vilken gjorde det möjligt att tillhandahålla läskedrycker
med enbart socker som sötningsmedel. Icke minst betydelsefullt
tor den gynnsamma utvecklingen var vidare att skattesatsen under dessa år
var begränsad till 12 öre per liter.
Utvecklingen av läskedryckskonsumtionen efter 1948 kännetecknas av en
viss stagnation. Anledningen till denna kan givetvis icke med säkerhet an
-
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 15b.
givas, men det är förbundets uppfattning att särskilt höjningen av läskedrycksskatten
nämnda år till 18 öre per liter varit en väsentligt bidragande
orsak. Vid sidan av skattehöjningen medgav PKN 1948 även en ökning av
handelns marginaler å läskedrycker med belopp motsvarande skattehöjningen.
Läskedryckerna kom därför att på en gång få vidkännas en prishöjning
med inte mindre än 12 öre per liter. Detta blev för mycket och den tidigare
expanderande konsumtionsutvecklingen bröts. Läskedryckerna visade sig
vara mer priskänsliga än som antagits.---
Vid den höjd, läskedrycksskatten nu nått, är varje sänkning välkommen
och ägnad att stimulera läskedryckskonsumtionen. Det förefaller emellertid
förbundet som om utredningen gått alltför försiktigt fram och endast toppat
de allra största ojämnheterna i den nuvarande skatteavvägningen mellan de
berörda dryckesgrupperna.
Utredningen har enligt förbundets mening icke gjort den fria skatteavvägning
ur nykterhetsfrämjande synpunkt, som direktiven givit anledning vänta,
utan varit alltför bunden av statsfinansiella hänsyn, när det gällt att bedöma
skattebelastningen för de enskilda dryckesgrupperna.--- —
Förbundet finner förslaget att lagrade maltdrycker klass I fritages från
beskattning vara helt i överensstämmelse med direktiven för utredningen,
men anser samtidigt att inte bara samma utan t. o. in. starkare skäl föreligger
för en skattebefrielse för läskedrycker. Om man genom en omfördelning
av beskattningen vill söka inrikta konsumtionen på alkoholfria och
alkoholsvagare drycker, bör väl de alkoholfria dryckerna först av alla befrias
från beskattning.
Även bortsett från nykterhetspolitiska synpunkter finner förbundet det
oriktigt att läskedrycker är beskattade. Läskedrycker är nämligen numera
ett ordinärt livsmedel i hushållen och bör lika litet som övriga sådana livsmedel
vara underkastade beskattning. Av den samlade läskedryckskonsumtionen
sker nära tre fjärdedelar i hemmen. 41 % härav konsumeras i samband
med måltider. Läskedryckerna ha således kommit att inta en alltmer
framträdande plats bland måltidsdryckerna.
Med stöd av vad ovan anförts vill förbundet därför hemställa att läskedryckerna
i likhet med övriga alkoholfria drycker helt fritages från beskattning.
Om detta emellertid av statsfinansiella skäl icke skulle anses möjligt,
hemställer förbundet, som nästa alternativ, att skattesatsen sättes så lågt
som möjligt, betydligt under det av utredningen föreslagna beloppet. En sådan
kraftig skattesänkning skulle enligt förbundets mening få en stimulerande
effekt på konsumtionen och leda till en konsumtionsökning, som skulle
göra att den totala skatteintäkten av läskedrycker icke skulle komma att
avsevärt minskas.
I detta sammanhang vill förbundet även peka på tvenne andra omständigheter,
vilka utgör ytterligare starkt stöd för förbundets yrkande, nämligen
den frestelse till att söka'' undandraga skatt som förefinnes samt den diskriminering
i förhållande till närliggande alkoholfria drycker, som den nuvarande
beskattningen av läskedrycker innebär.
Det ligger i sakens natur att en så hög skatt som 7 öre per 1/3 literflaska
utgör en stark frestelse, särskilt för företag som arbetar under knappa omständigheter,
att i sin skattedeklaration uppge lägre tillverkning än den faktiska
för att därigenom förbättra rörelseresultatet. Det är förbundets uppfattning
alt antalet sådana fall ökat under senare år. De i fjol genomförda
ändringarna av läskedrycksskattcförordningen i syfte att utvidga kontrollbefogenheterna
för Kontrollstyrelsens tjänstemän vittna om samma erfarenhet.
Enligt förbundets mening kan man emellertid icke ens med de mest
ingripande kontrollåtgärder uppnå eu fullt betryggande kontroll vid kon
-
26
Kangl. Maj.ts proposition nr 154.
sumtionsvarubeskattningen. En viss möjlighet att undandraga skatt kommer
därför alltid att finnas och frestelsen att utnyttja denna ökar med skattens
höjd.
En beskattning av läskedrycker diskriminerar dessa i förhållande till närliggande
alkoholfria drycker framställda av frukt- och bärsafter och juicer.
Skillnaden mellan dessa drycker och en läskedryck är oftast endast den, att
läskedrycken är kolsyrad och levereras i butelj i utspätt, konsumtionsfärdigt
skick. Till läskedrycker, alltså skattepliktiga alkoholfria drycker, hänföres
enligt utredningen även fruktsafter i konsumtionsfärdigt skick, t. ex. lingondricka.
Konstituerande för skatteplikten är sålunda att "drycken levereras till
konsumenten i utspätt, konsumtionsfärdigt skick. Om konsumenten i stället
endast köper saft- eller fruktjuicekoncentratet och själv blandar drycken,
blir denna skattefri. Den fördel ur allmän synpunkt, som ligger däri att
läskedryckerna blandas av tillverkaren under hygienisk kontroll och med
analyserat och godkänt vatten, diskriminerar dem till en beskattning, som
ställer dem i ett sämre läge i konkurrensen med de övriga alkoholfria
dryckerna.
Tidigare har detta ur rättvisesynpunkt mindre tillfredsställande förhållande
kanske ej betytt så mycket. Men allteftersom utvecklingen går framåt
inom saft- och juiceområdet, framstår den ur skattesynpunkt olika behandlingen
av de sinsemellan så närliggande dryckerna, de av tillverkaren utspädda
saftläskedryckerna och de av konsumenten utspädda saft- och juicekoncentraten,
alltmer diskriminerande för de förra.---Förbundet fin
ner
det icke rimligt och rättvist att den svenska läskedrycksindustrien belastas
med en betungande beskattning, medan de till landet importerade närliggande
dryckerna av saft- och juicetyp äro skattefria. Ur rättvisesynpunkt
bör alla alkoholfria drycker i beskattningshänseende behandlas lika.
Jämväl Sveriges blåbandsförening ifrågasätter en ytterligare sänkning av
skattesatsen.
Frågan om en skärpt beskattning av koladrycker beröres
i ett flertal yttranden.
Socialstyrelsen säger sig icke ha någon uppfattning om riktigheten av
utredningsmannens uttalande att ifrågavarande drycker mindre vore att
anse såsom läskedrycker än såsom stimulerande njutningsmedel. Styrelsen
finner sig emellertid böra framhålla, att förutsättningen för en specialbeskattning
av koladryckerna torde böra vara, att konsumtionen av dessa
drycker lätt kan bli föremål för vanebildning på grund av dryckernas sammansättning.
En skärpt beskattning förordas av kontrollstyrelsen, medicinalstyrelsen
och Föreningen skattepliktiga bryggerier.
Kontrollstyrelsen yttrar.
För koladrycker har utredningsmannen ifrågasatt en särskild skattesats
av 50 öre per liter. Kontrollstyrelsen får i anslutning till utredningsmannens
uttalanden beträffande koladryckernas karaktär av stimulerande njutningsmedel
förorda, att dessa drycker göras till föremål för särbeskattning. Huruvida
den av utredningsmannen nämnda skattesatsen, 50 öre per liter, kan
anses väl avvägd med hänsyn till de anförda skälen för en skärpt beskattning
undandrager sig kontrollstyrelsens bedömande.
Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsen, för att medverka till begränsning
av en ur allmän hälsosynpunkt icke önskvärd konsumtion av
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 15''r.
koffeinhaltiga läskedrycker principiellt ville tillstyrka den ifrågasatta merbeskattningen
av läskedrycker av denna typ. Om koffein inginge i en koladryck
torde det i och för sig icke bidraga till dryckens smak. Ur hygienisk
synpunkt hade det emellertid ansetts innebära bestämda fördelar att våra
läskedrycker icke innehölle stimulerande ämnen som koffein. Även om koffeinet
i och för sig icke inginge i skadlig mängd, torde det icke vara utan
betydelse och ha viss benägenhet att verka vanebildande. En sådan tillvänjning
vore ägnad att väcka betänkligheter med hänsyn till det här i landet
förekommande kaffemissbruket och den höga kaffeförbrukningen i övrigt.
Det fanns människor, på vilka även små kvantiteter koffein utövade relativt
stark verkan — särskilt barn. Här avsedda koladrycker komine sannolikt
att mest användas av barn och ungdom, vars konsumtionsvanor måhända
ännu ej i någon högre grad fixerats. Medicinalstyrelsen hade därför vid
upprepade tillfällen framhållit, att den icke önskade medverka till införandet
av koladrycker i landet.
Föreningen skattepliktiga bryggerier föreslår att koladryckerna åsättes
dubbel beskattning i förhållande till övriga läskedrycker, enär de enligt föreningens
mening icke kunde räknas till vanliga ordinära läskedrycker, eftersom
de innehölle för människokroppen stimulerande och delvis skadliga
ämnen såsom koffein och fosforsyra.
I avstyrkande riktning uttalar sig statens institut för folkhälsan, Svenska
bryggareföreningen, Sveriges vattenfabrikanters riksförbund samt Mineralvattenaktiebolaget
Tre Kronor m. fl.
Statens institut för folkhälsan anför.
Utredningsmannen har anfört att vissa skäl kan tala för en förhöjd skatt
på koladrycker, men har dock icke ansett sig böra framlägga något direkt
förslag därom. Med läskedrycker förstås enligt utredningen » i allt väsentligt
kolsyrade alkoholfria drycker, vilka indelas i mineralvatten och söta läskedrycker».
Koladryckerna tillhör den senare typen, vilkas huvudbeståndsdelar
utgörs av vatten oeh socker. Halten av sistnämnda ämne bestämmer
praktiskt taget dryckernas näringsvärde. Härutöver innehåller de söta läskedryckerna
olika ämnen, som ger dem deras speciella smak och utseende.
En stor del av de svenska söta läskedryckerna är av frukttyp, men det finns
av gammalt också andra, t. ex. sockerdricka och ingefärsdricka. På senare
tid har söta läskedrycker av kolatyp börjat användas i större utsträckning
än tidigare, ehuru konsumtionen, såsom framgår av utredningen, hittills
varit ganska obetydlig och sannolikt utgör endast omkring 3 % av hela
läskedrycksförbrukningen. I likhet med åtskilliga andra söta läskedrycker
innehåller även koladryckerna syror.
Naturligtvis kan inte den omständigheten att det här rör sig om en för vårt
land relativt ny typ av söta läskedrycker i och för sig utgöra anledning till
att ge den en särställning i beskattningshänseende. Utredningsmannen framhåller,
alt koladryckerna innehåller koffein samt — i regel — fosforsyra,
och att de därför i beskattningshänseende icke helt bör jämställas med övriga
läskedrycker, utan snarare torde kunna betraktas som stimulerande
njutningsmedel, vilka vid beskattningen bör bedömas på särskilt sätt.
Till en början vill institutet framhålla att det från dessa utgångspunkter
torde komma att stöta på betydande svårigheter att på ett tillfredsställande
sätt definiera begreppet koladrycker. Det finns nämligen sådana med och
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 15''t.
utan fosforsyra och sådana med — och i vart fält utomlands — utan koffein.
Ej heller torde någon annan för analys lättillgänglig beståndsdel kunna
betecknas som enbart tillhörande denna typ av läskedrycker. I själva verket
torde man vid avgörandet om en söt läskedryck skall merbeskattas i praktiken
bli nödsakad att antingen utgå från benämningen (varumärket) eller
från en relativt subjektiv smak- och utseendebedömning.
Som syratillsats till söta läskedrycker används bär i landet vanligen vinsyra
eller citronsyra. I äldre tider användes också här fosforsyra, vilket
fortfarande sker mångenstädes i utlandet. Anledningen till att tillsats av fosforsyra
under några år före den nya livsmedelsstadgans ikraftträdande varit
förbjuden var, att det förekommit, att fosforsyra i allt för hög koncentration
satts til! andra livsmedel än läskedrycker. Enligt nu gällande bestämmelser
är tillsatsen maximerad på ett sådant sätt, att den måste anses
helt oskadlig. Att lägga fosforsyrahalt till grund för eu beskattning torde ej
vara möjligt, därför att om en läskedryck samtidigt surgjorts med annan
syra, t. ex. vinsyra, bildas fosforsyra av i extraktct ev. normalt förekommande
fosfat. Såsom ovan nämnts finns det också koladrycker utan tillsats
av fosforsyra.
Då det gäller koffein, som är att betrakta som ett stimulerande ämne,
har man uppenbarligen att vid sitt ställningstagande fästa avgörande avseende
vid den halt i vilken ämnet förekommer. Genom beslut av kommerskollegium
i samråd med representanter •för medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen
och statens institut för folkhälsan har denna maximerats till
0,015 %. Det torde inte kunna antagas att denna mängd under normala förhållanden
skulle kunna bli skadlig. På grund härav torde den omständigheten,
att dessa drycker innehåller koffein, icke böra föranleda, att de sätts
i särställning till andra koffein- eller teobrominhaltiga födoämnen, såsom
kaffe, te och kakao samt produkter därav. Det må också nämnas, att då det
enligt gällande bestämmelser är tillåtet att sätta små mängder av koffein
till livsmedel, det skulle kunna tänkas förekomma att koffein sätts till
någon annan typ av läskedrycker än till dem av kolatyp. De förra skulle då
enligt skatteförslagets utformning vara befriade från tilläggsskatt, medan en
dryck av kolatyp utan koffein skulle tilläggsbeskattas.
Sveriges vattenfabrikanters riksförbund yttrar bland annat.
Ett konsekvent genomförande av en skärpt beskattning för läskedrycker
innehållande koffein och fosforsyra skulle leda till en differentiering av
läskedrycksbeskattningen som — om den ur kontrollsynpunkt över huvud
taget är genomförbar — skulle avsevärt komplicera skattekontrollen.
Förbundet finner det vidare överraskande att utredningen i nu förevarande
sammanhang — där det gäller att genom en omfördelning av dryckesbeskattningen
söka främja konsumtionen av alkoholfria och alkoholsvaga
drycker tar upp frågan om en skärpning av beskattningen av vissa av de
alkoholfria dryckerna. Utredningen har tydligen varit medveten om denna
bristande konsekvens, när den avstått från att avge ett direkt förslag i
frågan.
Koladrycker innehållande koffein och fosforsyra blev tillåtna för tillverkning
och försäljning i vårt land den 1 januari 1953, sedan kommerskollegium
fr. o. in. samma dag godkänt dessa båda ämnen i vissa begränsade
mängder som tillsatser till läskedrycker. Härefter har denna typ av läskedrycker
i allt större utsträckning utförts i marknaden och. såvitt man kan
se, fått ett uppskattat mottagande från allmänhetens sida.
Tillverkningen av koladrycker grundar sig sålunda för industriens del på
myndigheternas ställningstagande till dessa drycker. När de båda ämnena
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
koffein och fosforsyra godkändes som tillsatsämnen, avsåg godkännandet
som tidigare nämnts alla slags läskedrycker och någon åtskillnad gjordes
då icke mellan koladrycker och övriga läskedrycker. Industrien utgick därvid
givetvis från att någon åtskillnad heller icke skulle göras i fråga om
beskattningen, utan att för koladrycker skulle gälla samma skatt som för
övriga läskedrycker.
Det är från denna utgångspunkt, som tillverkningen av koladrycker upptagits
med de betydande kapitalinvesteringar detta krävt. Om en skatteskärpning
för koladrycker skulle anses befogad, borde detta ha övervägts av
myndigheterna redan i samband med godkännandet av dessa drycker, så att
industrien fått tillfälle alt ta hänsyn därtill vid sin planering av tillverkningen.
Som av den tidigare redogörelsen framgår, är skattens höjd av väsentlig
betydelse på grund av läskedryckernas priskänslighet. Det bör i detta sammanhang
nämnas att den i prohibitivt syfte införda skärpningen av kolabeskattningen
i Danmark genomfördes, innan tillverkningen av koladrycker i
egentlig mening upptagits. Skärpningen har där även fått åsyftad verkan och
hållit nämnda drycker borta från landet. Det är emellertid en väsentlig
skillnad mellan detta fall och vårt fall i Sverige, där koladryckerna efter vederbörligt
ställningstagande från myndigheternas sida redan är etablerade
i marknaden.
Förbundet tar för sin del sålunda bestämt avstånd från varje form av differentiering
av läskedrycksskatten, vare sig det gäller skärpning eller lindring
av skatten, och anser att om läskedryckerna skall vara beskattade,
skattesatsen skall vara lika för alla läskedrycker oberoende av smaktyp. Med
anledning härav och på i övrigt ovan anförda grunder vill förbundet avstyrka
den skärpning av beskattningen av koladrycker, som av utredningen ifrågasatts.
Liknande synpunkter anföres av Mineralvattenaktiebolaget Tre Kronor
ni. fl., som bland annat uttalar.
En särbehandling i beskattningsavseende, sådan den här diskuterade, måste
antagas komma att få åtskilliga icke önskvärda följder i ekonomiskt avseende,
vartill man icke gärna kan underlåta att ta hänsyn vid bedömandet
av frågan. Sedan saluförande i Sverige av Coca-Cola som läskedryck tillåtits
av vederbörande myndigheter i slutet av år 1952, har vi var för sig anskaffat
och iordningställt fastigheter och utrustning, som erfordras för att kunna
tillverka Coca-Cola, och i övrigt byggt upp en organisation för att kunna
saluföra och distribuera drycken. Detta har inneburit, att vi lagt ned betydande
kapital i fabriksanläggningar, maskiner, bilar, lådor och flaskor samt
anställt personal med uppgift att sköta verksamheten. Det förtjänar framhållas,
att i företagen arbetande kapital är heltigenom svenskt och alt huvuddelen
av maskinutrustningen liksom alla bilar, flaskor och lådor samt
de flesta av de råvaror och förbrukningsartiklar, som kommer till användning
i vår rörelse, tillverkas i Sverige. Det enda undantaget härvidlag utgör
det koncentrerade extrakt, som kommer till användning vid framställning
av drycken. Detta importeras utifrån men representerar endast en ringa del
av varans pris. En särbeskattning, som skulle drabba Coca-Cola, skulle i
grund förändra förutsättningarna för vår verksamhet. Läskedryckerna är
nämligen, såsom utredningsmannen också påpekat, särskilt priskänsliga,
och en av beskattning föranledd prishöjning på vår produkt kan därför
väntas få ödesdigra följder för vår försäljning och även medföra att rörelsen
åsamkas sådana förluster, att de gjorda investeringarna går förlorade. Eu
minskning eller ett upphörande av vår verksamhet skulle också komma alt
medföra sämre arbetstillfällen hos oss och mindre inköp från våra leveran
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 15b.
törer samt dessutom förorsaka en nedgång i omsättningen hos våra återförsäljare,
för vilka läskedryckerna representerar en icke oväsentlig del i rörelsen.
För oss själva samt våra leverantörer och återförsäljare skulle konsekvensen
således bli en ekonomisk diskriminering, som måste föranleda allvarliga
gensagor.
Men en särbeskattning, som drabbar Coca-Cola, måste också komma att
möta invändningar från konsumenternas sida. Läskedryckerna överlag har
genom god kvalitet och lågt pris vunnit allmänhetens uppskattning och konsumeras
numera i stora kvantiteter av alla befolknings- och åldersgrupper,
kanske speciellt dock av ungdom och personer med lägre och moderata inkomster.
Läskedryckerna användes såväl vid måltider som till förfriskning
mellan måltiderna i såväl vardagliga som festliga sammanhang och utgör
således ett befäst inslag i allmänhetens vanor. Genom att de förekommer i
en mångfald olika typer, erbjuder de stora möjligheter att tillfredsställa
olika smakriktningar hos konsumenterna. En särbeskattning av speciella sådana
drycker skulle emellertid vara ägnad att begränsa konsumenternas valmöjligheter
och således icke gärna kunna uppfattas som något annat än ett
försök att dirigera eller inskränka konsumtionen, varför något fog icke
finnes.
Även ur allmän synpunkt måste det anses betänkligt med en särbeskattning
av Coca-Cola, då fråga här är om en för Sverige ny men över hela världen
välkänd och uppskattad alkoholfri dryck, som enligt vår uppfattning
bör kunna spela en icke obetydlig roll, då det gäller att utveckla och vidmakthålla
hyfsade dryckesvanor.
Som tidigare omnämnts har en framställning av Sveriges musteriförbnnd
in. fl. angående skattefrihet för läskedrycker av äpplen
med en musthalt av minst 36 procent, behandlats i promemorian.
Över utredningsmannens förslag i detta hänseende har musteriförbundet
avgivit yttrande, vari framhålles bland annat följande. En sanering
av marknadsförhållandena för svensk frukt förutsatte ett industriellt
tillvaratagande i tillräcklig omfattning av de sortiment, som vore mindre
lämpade för direkt konsumtion. Vid sidan av frukt till konservindustrien
utgjorde mustfabrikationen det avsättningsområde, som främst kunde
komma i fråga för fabriksfrukten. Marknaden för fruktmusten för direkt
konsumtion vore dock otillräcklig. Under senaste år hade därför ansträngningar
gjorts att introducera musten på läskedrycksmarknaden genom
framställning av en kolsyrad läskedryck innehållande ren fruktmust. Vid
överläggningar med Sveriges vattenfabrikanters riksförbund hade förbundet
ställt i utsikt, att åtgången av äpplemust för läskedrvcksändamål skulle
belöpa sig till 530 000 liter under det närmaste året. En försäljning av denna
storleksordning kunde dock uppnås endast under den förutsättningen,
att genom skattefrihet eller en häremot svarande subvention läskedrycken
kunde saluföras till konkurrenskraftiga priser. I anslutning till utredningsmannens
uttalande att den ifrågasatta skattefriheten vid nuvarande omsättning
skulle tillföra musterinäringen ett årligt belopp av allenast 60 000
kronor har musteriförbundet förklarat, att även nämnda belopp vore väsentligt
för den under blygsamma ekonomiska villkor arbetande musterinäringen.
Tillverkningen befunne sig dessutom i begynnelsestadiet, varför
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
31
några slutsatser knappast kunde dragas av hittills tillgängliga omsättningssiffror.
En skattefrihet för ifrågavarande läskedrycker sammanfölle med
de principer i fråga om äpplemustet, som fastslagits genom 1939 års riksdagsbeslut
beträffande beskattningen av läskedrycker. 1944 års nykterhetskommitté
framhölle ävenledes att konsumtionen av alkoholfria fruktmuster
och läskedrycker ur nykterhetssynpunkt borde uppmuntras. Musteriförbundet
ansåge liksom utredningsmannen att skattefriheten skulle baseras
på den kvantitet äpplemust som läskedrycksfabrikanterna använt för
tillverkning av läskedrycker under en viss period. Alternativt föresloges
— för det fall att kontrollåtgärderna vid skattebefrielse skulle anses bli
alltför komplicerade — att en subvention motsvarande den eljest utgående
skatten skulle utbetalas till de musterier, som levererat must, med visst belopp
per liter must.
Kontrollstyrelsen finner i likhet med utredningsmannen, att frågan om
statsunderstöd åt musterinäringcn genom skattelindring eller direkta bidrag
borde anstå tills ytterligare erfarenheter vunnits rörande tillverkningen och
försäljningen av mustdrycker. Kontrollstyrelsen framhåller därvid, att styrelsen
visserligen funne den av utredningsmannen skisserade anordningen
för genomförande av viss skattefrihet för mustdrycker tekniskt möjlig men
att styrelsen för sin del måste avstyrka, att musterinäringen skattevägen bereddes
det begärda understödet. Härvid hade styrelsen särskilt beaktat de av
utredningsmannen antydda kontrollsvårigheterna. För erhållande av en tillfredsställande
kontroll skulle det nämligen bli erforderligt för styrelsen att
utöva viss tillsyn över leverantörerna av must, vilket med hänsyn bl. a. till
det stora antalet mindre musterier skulle bli relativt betungande. Vid ett genomförande
av den ifrågasatta skattefriheten skulle statsverket komma att
åsamkas kontrollkostnader, som kunde beräknas bli oproportionerligt stora
i förhållande till det belopp skattebefrielsen skulle gälla, av utredningsmannen
beräknat till (50 000 kronor för år. Därest understöd funnes böra beviljas
denna näring av nykterhetspolitiska eller andra skäl, borde enligt kontrollstyrelsens
mening detta ske på annat sätt.
Sveriges vattenfabrikanters riksförbund avstyrker av principiella skäl att
här ifrågavarande läskedrycker sättes i en privilegierad ställning. Förbundet
yttrar.
I likhet med utredningen anser förbundet att eu skattefrihet för läskedrycker
tillverkade av äpplemust är liktydig med eu subventionering åt svensk
fruktodling. En sådan premiering är av föga eller ingen betydelse såsom åtgärd
i nykterhetsfrämjande syfte, enär den i detta hänseende skulle bli i det
närmaste utan effekt. För närvarande utgör nämligen nämnda slag av drycker
mindre än 2,5 % av den totala läskedryckstillverkningen och även om
omsättningen av dem efter en sådan premiering skulle öka, skulle den ändock
komma att förbli en relativt obetydlig del av den samlade läskedryckskonsumtionen.
Skall man effektivt kunna leda konsumtionen över på alkoholfria
drycker, inåsle de stora av allmänheten uppskattade dryckesgrupperna
premieras, sålunda även drycker beredda av utländska frukter och bär såsom
apelsin, grapefrukt och andra citrusfruktcr.
Rent principiellt anser förbundet det oriktigt att viss dryck eller vissa
drycker premieras framför andra.-------
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 15b.
Med åberopande av vad sålunda anförts vill förbundet för sin del av principiella
skäl bestämt avstyrka att läskedrycker beredda av svensk frukteller
bärmust sättes i en privilegierad ställning genom att beviljas skattefrihet
eller skattelindring i förhållande till övriga läskedrycker. Detta skulle
innebära en skattedifferentiering. Förbundet vill i detta hänseende hänvisa
till vad förbundet anfört beträffande en differentiering av skatten för coladrycker.
De skäl, som där anförts mot en sådan anordning, kan med samma
styrka åberopas i detta fall.
Om det, trots de principiella betänkligheter som anförts däremot, likväl
skulle övervägas att premiera läskedrycker beredda av svensk frukt- och bärmust,
hemställer förbundet att denna premiering ges formen av en direkt
subvention av statsmedel, som utgår till musterierna och icke läskedryckstillverkarna.
Sveriges pomologiska förening och Svenska fruktföreningen u. p. a. förordar
skattebefrielse. Föreningarna framhåller, att eftersom svenska frukter
och bär på grund av bl. a. klimatologiska förhållanden besutte utomordentligt
fördelaktiga konsumtionsegenskaper torde det få anses välbetänkt
att på alla sätt underlätta och gynna deras omsättning i vårt folkhushåll.
Jämväl Sveriges blåbandsförening är av den uppfattningen att skattebefrielse
borde medges för ifrågavarande typ av läskedrycker.
IV. Departementschefen.
Såsom inledningsvis omnämnts har de av utredningsmannen framlagda
förslagen rörande ändrad avvägning av beskattningen av spritdrycker och
vin redan behandlats i den tidigare i år avlämnade propositionen nr 28.
Nu återstår sålunda att ta ställning till den i promemorian förordade omläggningen
av skatterna å maltdrycker och läskedrycker.
Vad först angår beskattningen av maltdrycker av första klassen
bär utredningsmannen föreslagit att den år 1948 införda tillfälliga skatten
å vissa maltdrycker av första klassen (lagrat svagdricka) nu borttages. Detta
förslag har allmänt tillstyrkts av remissinstanserna. Svenska bryggareföreningen
har särskilt understrukit att ett borttagande av skatten skulle
underlätta tillhandahållandet av vissa alkoholsvaga men extraktrika maltdrycker
av en för vårt land ny typ. Även enligt min uppfattning skulle ett
skattefritt och därmed prisbilligare lättöl — särskilt som måltidsdryck —
ha vissa möjligheter att ersätta Öl med högre alkoholhalt och jag tillstyrker
därför förslaget om skattens borttagande. Ett bifall härtill kommer att
medföra ett inkomstbortfall för staten av ca 1 miljon kronor om året. Skattefriheten
bör genomföras redan från och med den 1 juli 1954.
Beträffande skattesatsens avvägning för maltdrycker av andra klassen
har i promemorian framförts två alternativ. Under förutsättning av bibehållen
alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent förordas en sänkning av skatten
från 42 till 39 öre per liter. Skulle alkoholgränsen däremot komma att
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
bestämmas högre, t. ex. till 3,2 viktprocent, har utredningsmannen ansett
en höjning av skatten till 48 öre per liter befogad. Den föreslagna sänkningen
av skattesatsen till 39 öre har motiverats med att den nu gällande
skattesatsen vore avpassad med hänsyn till en övre alkoholgräns av 3,2
viktprocent.
Såsom tidigare framhållits har jag i propositionen nr 151 föreslagit, att
alkoholhalten för det vanliga ölet skall bibehållas oförändrad vid 2,8 viktprocent.
Jag kan emellertid icke finna, att denna omständighet i och för
sig utgör tillräcklig anledning att sänka skatten. Enligt min mening måste
avvägningen av skattesatsen helt ske med utgångspunkt från nu aktuella
förhållanden. Genom förändringen i penningvärdet sedan december 1950,
då den nuvarande skattesatsen fastställdes, har i själva verket en reducering
av beskattningen redan kommit till stånd. Vidare bör beaktas att
vid ett genomförande av det tidigare i år framlagda förslaget om höjning
av spritskatterna spännvidden i priset mellan spritdrycker och maltdrycker
kommer att öka ganska avsevärt. Med hänsyn härtill anser jag mig
böra förorda, att skatten å maltdrycker av andra klassen bibehålies vid
sin nuvarande nivå eller sålunda 42 öre per liter.
I fråga om starköl innebär det av mig tidigare i dag framlagda förslaget,
att sådant Öl skall få säljas till allmänheten i utminuteringsaffärer och på
spritrestauranger. Den nuvarande skattesatsen för maltdrycker av tredje
klassen — 78 öre per liter — har icke avvägts efter nykterhetspolitiska
grunder. Som bekant får ju starköl för närvarande endast försäljas å apotek
mot läkarrecept. Genomföres förslaget om friare försäljning av starköl
kommer frågan om beskattningen av detta Öl i annat läge. Då de av mig
förordade försäljningsformerna för starköl ingår som ett led i strävandena
att främja en förskjutning av efterfrågan från starkare till svagare alkoholdrycker
bör skattesatsen för starkölet icke sättas så högt, att priset på detta
Öl i jämförelse med sprit- och vinpriserna motverkar det angivna syftet. Å
andra sidan bör skattesatsen avvägas så att skillnaden i försäljningspris mellan
starkölet och det vanliga ölet blir tillräckligt markerad. Med utgångspunkt
från omsättningsskatten å prisbilligare viner förordar utredningsmannen
en skattesats av 1 krona 35 öre för liter, motsvarande ett utminuteringspris
av omkring 1 krona per flaska om en tredjedels liter. Den föreslagna
skattesatsen har tillstyrkts av kontrollstyrelsen och systembolagens
förtroendenämnd. Föreningen skattepliktiga bryggerier har däremot förordat
en skattesats av 1 krona 80 öre, medan socialstyrelsen och Svenska
bryggareföreningen uttalat sig till förmån för en lägre skattesats än den av
utredningsmannen förordade. Med hänsyn till den för starkölet föreslagna
alkoholhalten av högst 4,5 viktprocent är enligt min mening en skatt av
1 krona 35 öre för liter lämpligt avvägd i förhållande till vinbeskattningen.
Då försäljningspriset för en flaska vanligt Öl är 41 å 42 öre synes jämväl
tillräcklig prisdifferens erhållas mellan detta Öl och starkölet. Från dessa
utgångspunkter har jag ansett mig böra tillstyrka förslaget om en skattesats
av 1 krona 35 öre per liter för starkölet.
3 Bilutng till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 154
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Utredningsmannen har — med understrykande av osäkerheten i bedömningen
—• beräknat, att skatteintäkterna av starkölet kommer att uppgå till
ca 13 miljoner kronor för helt år vid en skattesats av 1 krona 35 öre.
Det nu framlagda förslaget rörande maltdrycksbeskattningens anordnande
innebär sålunda dels att lättöl blir skattefritt, dels att skattesatsen för
vanligt Öl bibehålies oförändrad vid 42 öre per liter och dels att för starköl
fastställes en ny skattesats av 1 krona 35 öre per liter. De av mig i annat
sammanhang förordade nya bestämmelserna om försäljning av rusdrycker
och Öl har föreslagits skola träda i kraft den 1 oktober 1955. Bifalles detta
förslag av riksdagen bör jämväl skatteomläggningen beträffande starkölet
tillämpas från och med denna dag. Borttagandet av skatten på lättöl bör däremot
ske med utgången av innevarande budgetår. I författningstekniskt hänseende
påkallas dels upphävande av förordningen den 30 januari 1948 (nr 21)
om tillfällig skatt å viss maltdryck av första klassen, dels ock ändring av
bestämmelsen om skattesatsen för maltdrycker av tredje klassen i 3 kap.
13 § förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker. I detta sammanhang bör vidare i 3 kap.
sistnämnda förordning vidtagas vissa smärre jämkningar, i huvudsak överensstämmande
med vad nykterhetskommittén härutinnan föreslagit i sitt
betänkande del VII och därutöver innefattande bl. a. vissa förenklingar i
enlighet med av kontrollstyrelsen under hand framförda önskemål. Därjämte
föreslås en höjning av det i 3 kap. 13 § avsedda minimiskattebeloppet per
kvartal från 500 till 1 000 kronor, vilken höjning är motiverad bl. a. med
hänsyn till tillkomsten av den högre beskattade starkölsproduktionen samt
önskemålet att såvitt möjligt begränsa antalet s. k. försvarsbryggerier. Innebörden
av de nu förordade ändringarna i maltdryckstillverkningsförordningen
framgår närmare av ett inom finansdepartementet upprättat författningsförslag,
till vilket jag får hänvisa. På sätt generaltullstyrelsen påpekat
föranleder en omläggning av maltdrycksbeskattningen även vissa ändringar
i tulltaxan. I detta hänseende tillstyrker jag det förslag, som framlagts av kommerskollegium
i den tidigare omnämnda underhandspromemorian. Av praktiska
skäl bör dessa ändringar, även såvitt de avser lättöl, träda i kraft den
1 oktober 1955.
Beträffande läskedrycker har utredningsmannen föreslagit en
sänkning av skatten från 21 till 15 öre för liter. Ett genomförande av förslaget
skulle komma att medföra ett årligt inkomstbortfall för staten av ca
8 miljoner kronor. Förslaget har motiverats med att en nedsättning av skattesatsen
i syfte att främja användningen av läskedrycker vid sidan av eller
framför alkoholdrycker låge i linje med de förordade skattelättnaderna för
lätta viner och lättöl. I fråga om koladrycker ifrågasätter dock utredningsmannen,
huruvida icke dessa dryckers speciella karaktär av stimulerande
njutningsmedel borde föranleda att desamma beskattades hårdare än vanliga
läskedrycker. Något direkt förslag till förhöjd beskattning framlägges emellertid
icke.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
I likhet med några av de hörda myndigheterna anser jag det icke troligt,
att en skattesänkning av denna begränsade omfattning — vilken skulle
möjliggöra en nedsättning av priset för en flaska om en tredjedels liter
med 2 öre — skulle få någon nämnvärd nykterhetspolitisk effekt. Å andra
sidan torde en längre gående skattelindring för läskedrycker av statsfinansiella
skäl icke nu kunna komma i fråga. Under sådana förhållanden —
och med beaktande jämväl av att jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga
för en skärpt beskattning av koladrycker — anser jag mig icke böra framlägga
något förslag om ändrad avvägning av skatten å läskedrycker.
Slutligen har i promemorian upptagits till behandling en framställning
av Sveriges musteriförbund om införande av skattefrihet för vissa
läskedrycker, nämligen läskedrycker med en musthalt av minst
36 procent, vilka tillverkats av svenska äpplen. Utredningsmannen har kommit
till den slutsatsen, att med hänsyn bland annat till de stora tekniska
svårigheter, som förelåge att anordna en dylik skattefrihet, man tills vidare
borde avvakta utvecklingen beträffande förekomsten i marknaden av
läskedrycker, beredda av fruktmust. Kontrollstyrelsen har i sitt yttrande
ytterligare understrukit svårigheterna att erhålla en tillfredsställande kontroll.
Med hänsyn till de invändningar som framkommit mot att skattevägen
understödja tillverkningen av dessa drycker, anser jag mig böra avstyrka
bifall till den gjorda framställningen. Därest stöd åt musterinäringen kan
anses påkallat torde denna fråga få utredas och övervägas i annat sammanhang.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till
a) förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker; och
b) förordning angående upphävande av förordningen den
30 januari 1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck
av första klassen; samt
dels ock besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4
oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med
den 1 oktober 1955 i nedan angiven del erhålla ändrad lydelse
på sätt av det följande framgår.
145 |
Maltdrycker med en alkoholhalt: |
|
! 146 |
icke överstigande 1.8 viktprocent (lättöl) .... 100 liter |
32:- |
146: 1 |
överstigande 1.8 men icke 2.8 viktprocent (Öl).. 100 liter |
78:- |
överstigande 2.8 viktprocent (starköl) ......... 100 liter |
186: — 1 |
|
Anm. Angående införsel — — — är stadgat. |
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Karl-Ingmar Edstrand.
547058. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag