Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
1
Nr 148.
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående förstärkning av
statens lånefond för den mindre skeppsfarten; given
Stockholms slott den 5 mars 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att från rederilånefonden skall överföras ett belopp
av 2,5 milj. kronor såsom förstärkning till statens lånefond för den
mindre skeppsfarten.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 148.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr H8.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 mars 195i.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga angående förstärkning
av statens lånefond för den mindre skeppsfarten samt anför därvid
följande.
Statliga stödformer för sjöfartsnäringen.
Rederilånefonden tillkom år 1903. Bestämmelser om lån från fonden har
meddelats i kungörelse den 18 maj 1928 (nr 129, ändr. 1936: 313 och 1937:
624). Under årens lopp har fonden tillförts tillhopa 23 milj. kronor. Sedan
år 1937 har från fonden icke utlämnats något nytt lån och det sista utestående
lånet inlöstes under budgetåret 1940/41. För närvarande föreligger
emellertid ansökningar om lån ur fonden å sammanlagt 610 000 kronor.
Genom att medel upprepade gånger överförts från fonden för att tillgodose
bl. a. andra sjöfartsändamål har fondens kapitalbehållning nedbragts så att
den nu utgör allenast omkring 3,3 milj. kronor.
Rederilånefonden är huvudsakligen avsedd att främja den svenska skeppsfarten
på utrikes orter i avlägsna farvatten; rederiföretag för inrikes sjöfart
bör endast undantagsvis stödjas med lån från fonden. Lån utlämnas icke
för ändamål, som ligger inom ramen för Svenska skeppshypotekskassans
verksamhet och lämpligen bör tillgodoses genom lån från kassan. De ändamål,
för vilka fonden kan disponeras, blir därför närmast dels anskaffande
av s. k. andrahandstonnage, dels nybyggnad m. m. av mindre fartyg i den
utrikes skeppsfarten. Lånefonden kan därjämte anlitas, då rederiföretag eljest
är i behov av ekonomiskt stöd i allmänhet för själva rörelsen. Lånebeloppet
bestämmes av Kungl. Maj :t.
Sedan Kungl. Maj :t i anslutning till uttalande i propositionen nr 51/1951
uppdragit åt kommerskollegium att utreda om och i vilken mån anledning
fanns att avveckla rederilånefonden, redovisade kollegium uppdraget i en
skrivelse den 9 mars 1953. Kollegium ansåg att fonden borde bibehållas och
med hänsyn till de vikande sjöfartskonjunkturerna förstärkas, så att dess
3
Kungl. Maj.ts proposition nr H8.
kapitaltillgång uppgick till 10 milj. kronor. Kollegiets förslag jämte däröver
avgivna yttranden anmäldes för 1953 års riksdag (prop. nr 191), varvid jag
framhöll att jag icke då var beredd taga ställning till dessa frågor.
Svenska skeppshypotekskassan inrättades år 1929. Verksamheten bedrives
jämlikt förordning den 6 juni 1929 (nr 129, ändr. 1936: 314, 1944: 209 och
1952: 295) samt enligt reglemente den 22 november 1929 (nr 364, ändr.
1944:210).
Kassans ändamål är att driva lånerörelse genom att lämna lån mot säkerhet
av inteckning i svenskt fartyg, som är maskindrivet. Lån får icke beviljas
till högre belopp än 50 procent av fartygets värde. Vid prövning av ansökningar
om lån skall i allmänhet företräde lämnas åt fartyg, som är byggt
i Sverige. Därvid skall i främsta rummet tillgodoses ansökningar, som avser
byggande av nya eller modernisering av äldre fartyg eller eljest finansiering
av dylika företag.
Såsom grundfond för kassan har staten ställt till förfogande obligationer
till ett nominellt belopp av numera 15 milj. kronor. För anskaffande av medel
till lånerörelsen äger kassan utfärda räntebärande obligationer. Det sammanlagda
beloppet av kassans utelöpande obligationer får dock icke uppgå
till mera än tio gånger grundfondens belopp.
Kassans låneverksamhet avser främst fartyg över 500 bruttoton. Enligt
beslut av föregående års riksdag (prop. nr 191) skall kassan tills vidare icke
bevilja lån för fartyg med en bruttodräktighet över 3 000 ton utan att Kungl.
Maj:t för varje särskilt fall lämnat tillstånd därtill.
Statens sekundärlånefond för rederinäringen tillkom år 1936 och har enligt
kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 185, ändr. 1951:210) angående allmänna
villkor och bestämmelser för lån ur fonden numera till ändamål att
lämna lån mot säkerhet av inteckning i fartyg som är belånat i Svenska
skeppshypotekskassan. Lån från sekundärlånefonden får lämnas endast för
nybyggnad eller modernisering av fartyg och till belopp motsvarande högst
20 procent av fartygets värde; inteckningssäkerheten skall ligga inom 70
procent av värdet. I övrigt äger bestämmelserna angående skeppshypotekskassan
i huvudsak tillämpning. Av fondens hela kapitaltillgång, vilken utgör
2,5 milj. kronor, var vid årsskiftet 1953/54 ca 2 milj. kronor utlånade.
Statens lånefond för den mindre skeppsfarten inrättades år 1939 (prop.
nr 119; r. skr. nr 210) för att söka åstadkomma förnyelse av det mindre tonnaget,
d. v. s. fartyg med en bruttodräktighet av högst 500 ton. För låneverksamheten
gäller kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 184, ändr. 1951:209
och 1953: 261) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur fonden.
Lånerörelsen handhas av nämnden för statens lånefond för den mindre
skeppsfarten.
Fondens kapitalbelopp var ursprungligen 3 milj. kronor men nedsattes vid
slutet av år 1939 till 1,5 milj. kronor.
4
Kungi. Maj.ts proposition nr 148.
Efter förslag av Kungl. Maj :t till 1951 års riksdag (prop. nr 51) beslöt
riksdagen viss utökning av lånemöjligheterna samt medgav, att från rederilånefonden
till lånefonden för den mindre skeppsfarten överfördes ett belopp
av 2 milj. kronor. Lånefonden för den mindre skeppsfarten ökades därigenom
till 3,5 milj. kronor.
I 1952 års statsverksproposition (bil. 31) föreslog Kungl. Maj :t, att såsom
kapitaltillskott till fonden för den mindre skeppsfarten måtte för budgetåret
1952/53 anvisas ett investeringsanslag av 2 milj. kronor. I två motioner yrkades,
att riksdagen måtte anvisa ett investeringsanslag av 4 milj. kronor.
Riksdagen (skr. nr 82) biföll Kungl. Maj:ts förslag om anslag med 2 milj.
kronor men godkände härutöver ett uttalande av i huvudsak följande innehåll.
Med hänsyn till den mindre skeppsfartens stora betydelse ej blott som
ett viktigt och under krigsförhållanden för försvar och folkförsörjning oumbärligt
transportmedel utan även såsom rekryteringskälla för den större handelsflottans
bemanning syntes det lämpligt att Kungl. Maj :t vidtog åtgärder
för att ytterligare 2 milj. kronor överfördes från rederilånefonden till lånefonden
för den mindre skeppsfarten.
På grund av vad sålunda förekommit ökades lånefonden för den mindre
skeppsfarten till (3,5 —f- 2 2 =) 7,5 milj. kronor.
1953 års riksdag beslöt i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag i propositionen
nr 191, att såsom säkerhet för lån från statens lånefond för den mindre
skeppsfarten skulle få godtagas försäkring i ömsesidigt försäkringsbolag
utan hinder av att försäkringsavtal innehöll förbehåll om viss självrisk. Detta
beslut innebar en icke oväsentlig lättnad i ekonomiskt hänseende för låntagare
i fonden och syftade till att befordra intresset att förnya det mindre
fartygsbeståndet.
Kommerskollegium hade i detta sammanhang förordat en fördubbling av
lånefonden för den mindre skeppsfarten genom att tillföra den ytterligare
7,5 milj. kronor. Av fondens kapital var då ungefär 3 milj. kronor tillgängliga
för utlåning; dock förelåg underhandsförfrågningar och bordlagda ansökningar
om ca 2 milj. kronor. Kungl. Maj :ts förslag i denna del innebar,
att frågan om kapitaltillskott till fonden åter borde prövas, om fartygsbyggandet
skulle öka i den omfattning, att fondens kapitalresurser skulle visa
sig otillräckliga.
I anledning av propositionen i ärendet yrkades i en inom andra kammaren
av herr Nyberg m. fl. väckt motion (nr 574) bl. a., att till förstärkning
av fonden måtte anvisas ett belopp av 2,5 milj. kronor att täckas av lånemedel.
Riksdagen (statsutsk. uti. nr 124; r. skr. nr 257) delade uppfattningen,
att frågan om kapitaltillskott borde omprövas, därest kapitalresurserna
skulle visa sig otillräckliga, och avslog yrkandet om omedelbar förstärkning
av fonden.
I detta sammanhang bör vidare nämnas, att — såsom förutskickades i
propositionen 1953: 191 — av svenska kreditinrättningar bildats Svensk fartygskredit
aktiebolag. Detta kreditinstitut har bl. a. till syfte att lämna lån
för det större tonnaget, d. v. s. fartyg över 3 000 bruttoton.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1U8.
5
Framställning om förstärkning av lånefonden för den mindre
skeppsfarten m. m.
Nämnden för statens lånefond för den mindre skeppsfarten framhåller
(skr. 2/2 1954) att anspråken på fonden nu blivit så stora, att dess kapitalresurser
icke längre torde vara tillräckliga. Den 1 februari 1954 utestående
lån uppgick sålunda till 2 953 400 kronor under det att beviljade men icke
utbetalda lån uppgick till 4 345 000 kronor. Det belopp, som kvarstår disponibelt
för utlåning, utgör därför endast (7 500 000 — 2 953 400 — 4 345 000
= ) 201 600 kronor. Förfrågningar om lån finns redan till ett belopp av ca
800 000 kronor. Dessa förfrågningar kan lätt leda till verkliga låneansökningar.
Amorteringar inflyter ännu så länge och några år framåt med endast
blygsamma belopp. Varje ny låneansökan av någon betydelse måste därför
avvisas av brist på medel. Nämnden hemställer om en ökning av fonden med
3 milj. kronor.
Yttranden över nämndens skrivelse har avgivits av statskontoret, kommerskollegium,
utredningen angående aktuella spörsmål berörande det
mindre och medelstora tonnaget samt fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret.
I samtliga yttranden förordas en förstärkning av lånefonden för den
mindre skeppsfarten. Kommerskollegium hänvisar till vissa preliminära uppgifter
om utvecklingen under år 1953 i fråga om motorseglare i storleken
50—400 bruttoton samt motortorrlastfartyg i storleken 50—500 bruttoton.
Enligt dessa uppgifter har gruppen motorseglare minskat med 20 fartyg och
2 641 ton till sammanlagt 530 fartyg medan gruppen motortorrlastfartyg ökat
med endast 8 fartyg och 2 231 ton till sammanlagt 202 fartyg. Av sistnämnda
8 fartyg är blott två nybyggda, varför den synnerligen otillfredsställande
åldersfördelningen inom den mindre skeppsfartens fartygsbestånd blivit
alltmer markerad. Kollegium tillstyrker därför nämndens framställning.
Utredningen angående aktuella spörsmål berörande det mindre och medelstora
tonnaget understryker att det icke minst för vår försvarsberedskap
är oundgängligen nödvändigt att ha tillgång till mindre och medelstort tonnage.
Vår handelsflottas nuvarande bestånd av fartyg upp till 500 bruttoton
är otillräckligt ur beredskapssynpunkt; tonnaget är dessutom genomsnittligt
mycket ålderstiget. Det är av stor vikt att bygga upp detta tonnagebestånd
till sådan kvantitativ och kvalitativ nivå, som erfordras för vår beredskap.
Utredningen kommer i sitt betänkande att föreslå en förstärkning
av lånefonden för den mindre skeppsfarten. Den av lånenämnden nu föreslagna
förstärkningen anser utredningen vara ett minimum. Det skulle enligt
utredningens mening vara mycket olyckligt, om nämnden på grund av brist
på medel skulle nödgas avvisa låneansökningar. Utredningen tillstyrker därför
starkt nämndens framställning samt förordar, att anslag för ändamålet
anvisas på tilläggsstat för löpande budgetår.
Fullmäktige i riksgäldskontoret bar icke funnit anledning till erinran mot
en förstärkning av fonden med 3 milj. kronor och tillstyrker därför bifall
6
Kungl. Maj:ts proposition nr lb8.
till nämndens framställning. Fullmäktige i riksbanken anser likaledes, att
nämnden bör ges möjligheter till fortsatt låneverksamhet genom kapitalökning
av fonden, men ifrågasätter om icke en reduktion av det föreslagna
beloppet kan ske. En reservant inom fullmäktige anser dock, att någon reduktion
icke bör ifrågasättas.
Statskontoret erinrar om att ämbetsverket tidigare föreslagit, att behållningen
i rederilånefonden — ca 3 310 000 kronor — vilken fond icke tagits
i anspråk för utlåning sedan budgetåret 1936/37, skulle överföras till lånefonden
för den mindre skeppsfarten. Då skeppshypotekskassans utlåning
numera begränsats till det medelstora tonnaget, föreligger än mindre skäl
att bibehålla rederilånefonden. Statskontoret förordar därför en avveckling
av rederilånefonden genom att dess behållning överföres till lånefonden för
den mindre skeppsfarten.
Departementschefen.
1 propositionen nr 191 till föregående års riksdag angående vissa frågor
om det mindre och medelstora handelstonnaget framhöll jag, att läget för
detta tonnage blivit alltmer ogynnsamt. De svenska fartygen hade svårt att
hävda sig i konkurrensen mellan olika länders tonnage i östersjö- och nordsjöfart.
Orsaken härtill var främst de svenska fartygens högre driftskostnader,
vilket berodde icke blott på den i vissa fall jämförelsevis bättre sociala
standarden utan även på att fartygen i stor utsträckning var gamla och till
följd därav oekonomiska i drift. I anslutning härtill erinrade jag emellertid,
att såväl 1951 som 1952 års riksdagar meddelat vissa beslut, som syftade till
en förnyelse av det föråldrade svenska fartygsbeståndet.
Riksdagens beslut år 1953 i anledning av de förslag, som framlades i nyssnämnda
proposition, innebar i fråga om det mindre tonnaget, d. v. s. fartyg
under 500 bruttoton, viss ändring av lånebestämmelserna i statens lånefond
för den mindre skeppsfarten. Härigenom bereddes låntagarna en lättnad i
ekonomiskt hänseende. För att underlätta finansieringsmöjligheterna beträffande
fartyg mellan 500 och 3 000 ton beslöt riksdagen, att lån från
Svenska skeppshypotekskassan tills vidare skulle förbehållas fartyg av
denna storleksordning.
I detta sammanhang vill jag vidare erinra om att jag enligt Kungl. Maj :ts
bemyndiganden tillkallat två särskilda utredningar, den ena angående möjligheterna
till avgiftslättnader för det mindre tonnaget m. in., den andra angående
aktuella spörsmål berörande det mindre och medelstora tonnaget.
Utredningarna torde komma att slutföras under innevarande år.
Frågan om ytterligare medel till lånefonden för den mindre skeppsfarten
har nu aktualiserats. Spörsmålet om en förstärkning av fonden antingen
genom anlitande av rederilånefonden eller över budgeten behandlades även
av föregående års riksdag. Med hänsyn bl. a. till storleken av det vid denna
tid disponibla beloppet — ca 3 milj. kronor — ansågs, att en förstärkning
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
7
av fonden icke då borde genomföras. Samtidigt framhölls emellertid att frågan
om kapitaltillskott till fonden borde omprövas, om fartygsbyggandet
skulle öka i en sådan omfattning, att fondens kapitalresurser visade sig
otillräckliga.
Nämnden för lånefonden har nu anmält, att endast ca 200 000 kronor är
tillgängliga för utlåning, och därför hemställt om förstärkning av fonden
med 3 milj. kronor. Samtliga remissinstanser har i princip tillstyrkt att
fonden förstärkes. Betydelsen för landet av tillräckligt antal mindre fartyg
har upprepade gånger belysts. Då lånefondens medel till största delen tagits
i anspråk för utlåning och några nämnvärda belopp icke väntas inflyta i
amorteringar under de närmaste åren, synes det nu önskvärt, att fonden
erhåller ett kapitaltillskott. Statskontoret har föreslagit, att lånefonden för
den mindre skeppsfarten skall förstärkas genom att till denna överföres
behållningen i rederilånefonden, som uppgår till ca 3,3 milj. kronor. Sistnämnda
lånefond har icke tagits i anspråk sedan 1937 men ansökningar om
lån på ca 600 000 kronor föreligger.
För egen del förordar jag i anslutning till vad riksbanksfullmäktige anfört,
att lånefonden för den mindre skeppsfarten utökas med 2,5 milj. kronor.
Jag anser det i nuvarande läge lämpligt, att sistnämnda belopp överföres
från rederilånefonden till lånefonden för den mindre skeppsfarten. I övrigt
finner jag — med hänsyn bl. a. till pågående utredning — ej anledning förorda
någon ändring beträffande rederilånefonden.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att till statens lånefond för den mindre
skeppsfarten överföres 2 500 000 kronor från rederilånefonden.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Augustinsson.
647239. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag