Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändring i militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261); given Stockholms
slott den 5 mars 195b.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261).
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Till följd av de ändringar som i propositionen nr 60 till årets riksdag
föreslagits på yrkesskadeförsäkringens område föreslås sadana ändringar
i militärersättningsförordningen som erfordras för bibehållande av den hittillsvarande
likformigheten i fråga om ersättningar m. in.
Detta innebär att högsta beloppet av den årliga arbetsförtjänst som får
medräknas vid bestämmande av sjukpenning eller livränta höjes från
7 200 till 15 000 kronor. Vidare anknytes sjukpenningskalan till den för
sjukförsäkringens del redan antagna tabellen. Förslaget innebär vidare
att barntillägg om en, två eller tre kronor skall kunna utgå å sjukpenningen
och att denna vid sjukhusvistelse utbytes mot s. k. hempenning. På grund
av höjningen av maximibeloppet för årlig arbetsförtjänst stiger livräntornas
maximibelopp avsevärt. Begravningshjälpen höjes från 500 till 600
kronor. I fråga om rätten till efterlevandelivräntor sker en del ändringar,
som i regel innebär utvidgning av de ersättningsberättigades krets.
Någon sådan samordning, som för yrkesskadeförsäkringens del skall
gälla i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen, är tills vidare icke
avsedd i fråga om militärersättningarna.
1—335 64 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 130.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Förslag
till
Förordning om ändring i militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261).
Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2—4, 6—19 samt 21 och 22 §§
militärersättningsförordningen den
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
1
1 mom. Varder i denna förordning
avsedd värnpliktig, till manskap
hörande fast anställd, förste
fältflygare, icke ständigt tjänstgörande
fast anställd eller frivillig under
militärtjänstgöring å tid, då riket
icke befinner sig i krig, skadad
till följd av olycksfall eller ådrager
sig person, som nu nämnts, annorledes
under dylik tjänstgöring sjukdom,
utgives av allmänna medel ersättning
enligt nedan stadgade grunder.
I denna------denna
2
Militärtjänstgöring anses hava varit
för handen icke blott då vederbörande
deltagit i sådan tjänstgöring
utan även under tid,
då han eljest på grund av tjänstgöringen
uppehållit sig inom kasernområde,
fartyg eller annan förlägg
1
Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se 1953
2 juni 19501 skola erhålla ändrad
(Föreslagen lydelse.)
§•
1 mom. Drabbas i denna förordning
avsedd värnpliktig, till manskap
hörande fast anställd, förste
fältflygare, icke ständigt tjänstgörande
fast anställd eller frivillig under
militärtjänstgöring å tid, då riket
icke befinner sig i krig, av skada
till följd av olycksfall eller ådrager
sig person, som nu nämnts, annorledes
under dylik tjänstgöring
sjukdom, utgives av allmänna medel
ersättning enligt nedan stadgade
grunder.
förordning.
Med skada till följd av olycksfall
avses icke blott kroppsskada
utan även skada å konstgjord lem
eller därmed jämförlig anordning,
som är i bruk för sitt ändamål.
§•
Militärtjänstgöring anses hava varit
för handen icke blott då vederbörande
deltagit i sådan tjänstgöring
utan även under tid,
då han eljest på grund av tjänstgöringen
uppehållit sig inom kasernområde,
fartyg eller annan förlägg
:
672 och av 9 § se 1953:256.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
ningsplats eller i omedelbart samband
med tjänstgöringen lovligen
uppehållit sig å allmän plats inom
tjänstgöringsorten eller den omgivning
därav, där personal tillhörande
manskapet vanligen vistas under fritid,
samt
då han färdats till eller från
tjänstgöringen samt färden föranletts
av och stått i omedelbart samband
antingen med tjänstgöringen
eller med permission eller annan ledighet.
Med militärtjänstgöring----
3
Sjukdom, som utan att vara förorsakad
av olycksfall yppas under
militärtjänstgöring, skall anses vara
ådragen under denna, såvida skälig
anledning ej finnes att antaga, att
sjukdomens framträdande föranletts
av annan orsak än tjänstgöringen
och att denna icke väsentligen bidragit
därtill.
Annan sjukdom, som icke förorsakats
av olycksfall, skall anses vara
ådragen under tjänstgöringen, därest
denna skäligen kan antagas hava väsentligen
bidragit till sjukdomen.
Nedan givna bestämmelser angående
skada till följd av olycksfall
skola tillämpas även beträffande
sjukdom, som icke förorsakats av
olycksfall; och skall därvid skadan
(Föreslagen lydelse.)
ningsplats eller i nära samband med
tjänstgöringen lovligen uppehållit
sig å allmän plats inom tjänstgöringsorten
eller den omgivning därav,
där personal tillhörande manskapet
vanligen vistas under fritid, samt
då han färdats till eller från
tjänstgöringen samt färden föranletts
av och stått i nära samband
antingen med tjänstgöringen eller
med permission eller annan ledighet.
------eller prövning.
§•
1 inom. Har någon i i § avsedd
person, som ådragit sig skada, varit
utsatt för olycksfall varom här är
fråga, skall orsakssamband anses
föreligga mellan olycksfallet och skadan,
såvida icke övervägande skäl
tala däremot.
2 mom. Sjukdom, som utan att
vara förorsakad av olycksfall yppas
under militärtjänstgöring, skall anses
vara ådragen under denna, såvida
skälig anledning ej finnes att
antaga, att sjukdomens framträdande
föranletts av annan orsak än
tjänstgöringen och att denna icke
väsentligen bidragit därtill.
Annan sjukdom, som icke förorsakats
av olycksfall, skall anses vara
ådragen under tjänstgöringen, därest
denna skäligen kan antagas hava väsentligen
bidragit till sjukdomen.
3 mom. Nedan givna bestämmelser
angående skada till följd av
olycksfall skola tillämpas även beträffande
sjukdom, som icke förorsakats
av olycksfall; och skall där
-
4
Kiingl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
anses hava inträffat den dag sjukdomen
yppades.
(Föreslagen lydelse.)
vid skadan anses hava inträffat den
dag sjukdomen yppades.
Ersättningsärenden, som avses
denna förordning, avgöras med de
undantag, som i 6 och 7 §§ angivas,
av riksförsäkringsanstalten.
över beslut av riksförsäkringsanstalten
i sådant ärende må klagan
föras hos försäkringsrådet genom
besvär, som skola hava inkommit
till försäkringsrådet sist å trettionde
dagen efter den, då klaganden erhöll
del av beslutet.
Försäkringsrådet äger----
Över försäkringsrådets — —--
Med avseende-------
Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens
beslut i omförmälda
ärenden meddelas kostnadsfritt.
4 §•
Ersättningsärenden, som avses i
denna förordning, avgöras med det
undantag, som angives i 6 § 3 mom.,
av riksförsäkringsanstalten.
Över beslut av riksförsäkringsanstalten
i sådant ärende må klagan
föras hos försäkringsrådet genom
besvär, som skola hava inkommit till
försäkringsrådet senast inom en månad
efter det klaganden erhållit kännedom
om beslutet.
---denna paragraf.
----ej föras.
försäkringsrådet stadgas.
0 §.
1 mom. Har någon skadats till
följd av olycksfall, som ovan avses,
skall i ersättning tillhandahållas honom
erforderlig läkarvård jämte
läkemedel och andra till arbetsförmågans
höjande eller eljest till lindrande
av menliga följder av olycksfallet
nödiga särskilda hjälpmedel,
såsom kryckor, konstgjorda lemmar
och glasögon, allt i den mån den
skadade icke eljest äger erhålla sådana
förmåner på statens bekostnad.
Den skadade är skyldig underkasta
sig vård eller föreskrift av läkare,
som vederbörande militära
myndighet eller riksförsäkringsanstalten
må tillkalla. Kan läkarvård
ej anskaffas utan oskälig omgång
1 mom. Föranleder skada till följd
av olycksfall, som ovan avses, behov
av läkar-, tandläkar- eller sjukhusvård
eller av läkemedel, skola erforderliga
kostnader härför ävensom
nödiga utgifter för resor ersättas.
Med läkarvård likställes sjukgymnastik
eller eljest behandling med
bad, massage, elektricitet eller hetluft
eller annan därmed jämförlig
behandling, som meddelas efter läkares
föreskrift. Kan läkarvård ej
anskaffas utan oskälig omgång eller
kostnad, må ersättning i stället lämnas
för annan lämplig vård.
Ersättning skall ock utgå för erforderliga
kostnader för särskilda
hjälpmedel till lindrande av menliga
Kuiujl. Maj:ts proposition nr 130.
5
(Gällande lydelse.)
eller kostnad, må i stället annan
lämplig vård beredas den skadade.
Tillika gäldas behövlig kostnad
för läkarbetgg, som erfordras för bestämmande
av ersättning enligt denna
förordning eller för prövning huruvida
ersättning bör utgå.
Erfordras förnyelse av sådana
särskilda hjälpmedel, som avses i
första stycket, må, när skäl därtill
prövas föreligga, i stället för nya
hjälpmedel utgivas ersättning med
ett årligt belopp, svarande mot den
sannolika årliga kostnaden för förnyelsen,
eller ett belopp för en gång,
motsvarande sagda ersättnings kapitalvärde
enligt gällande beräkningsgrunder.
2
2 mom. Har olycksfallet medfört
sjukdom, som varat mer än två dagar
efter dagen för olycksfallet, utgives,
där ej annat följer av 4 inom.,
från och med dagen efter sistnämnda
dag sjukpenning så länge sjukdomen
förorsakar förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av denna
med minst en fjärdedel. Vid förlust
av arbetsförmågan utgives för varje
dag hel sjukpenning, bestämd i förhållande
till den skadades årliga arbetsförtjänst
på sätt nedan angives,
och vid nedsättning av arbetsförmågan
sjukpenning med det lägre belopp
för dag som svarar mot graden
av nedsättningen.
Hd sjukpenning skall, där ej annat
följer av vad i tredje och fjärde
styckena stadgas, utgå med belopp
som framgår av följande tabell, där
-
(Föreslagen lydelse.)
följder av olycksfallet, såsom kryckor,
konstgjorda lemmar och glasögon.
Erfordras förnyelse av dylika
hjälpmedel må, när skäl därtill prövas
föreligga, kostnaden härför ersättas
genom ett årligt belopp, som
svarar mot den sannolika årliga
kostnaden för förnyelsen, eller genom
ett belopp för en gång, motsvarande
kostnadens kapitalvärde enligt
beräkningsgrunder som fastställas
av Konungen.
Tillika gäldas nödiga utgifter för
läkarintyg, som erfordras för bestämmande
av ersättning enligt denna
förordning eller för prövning huruvida
ersättning skall utgå.
Ersättning enligt detta moment
utgår endast i den mån den skadade
icke eljest äger erhålla däri angivna
förmåner på statens bekostnad.
2 mom. Har olycksfallet medfört
sjukdom, som varat mer än två dagar
efter dagen för olycksfallet, utgives,
där ej annat följer av 5 inom.,
från och med dagen efter sistnämnda
dag sjukpenning så länge sjukdomen
förorsakar förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av denna
med minst hälften. Vid förlust av
arbetsförmågan utgives för varje dag
hel sjukpenning och vid nedsättning
av arbetsförmågan halv sjukpenning.
Sjukpenningens storlek bestämmes,
där ej annat följer av vad i
femte stycket sägs, av den sjukpenningklass,
till vilken den skadade
med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst
är att hänföra.
Sjuk penningklasserna och beloppet
av hel sjukpenning inom varje
klass framgå av följande tabell:
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
vid sjukpenning med familjetillägg
utgår, om den skadade sammanlever
med hustru eller om den skadade
har hemmavarande barn eller adoptivbarn
under sexton år:
Den årliga arbetsför-tjänsten uppgår |
Sjukpenningens belopp |
||||
utan |
med |
||||
till |
men ej |
familje- tillägg |
familje- tillägg |
||
(kronor) |
(kronor) |
kronor |
öre |
kronor |
öre |
1 785 |
3 |
50 |
5 |
||
1 785 |
2 040 |
4 |
— |
5 |
50 |
2 040 |
2 295 |
4 |
50 |
6 |
— |
2 295 |
2 805 |
5 |
— |
6 |
50 |
2 805 |
3 315 |
6 |
— |
7 |
50 |
3 315 |
3 825 |
7 |
— |
8 |
50 |
3 825 |
4 335 |
8 |
— |
9 |
50 |
4 335 |
4 845 |
9 |
— |
10 |
50 |
4 845 |
5 355 |
10 |
— |
11 |
50 |
5 355 |
5 865 |
11 |
— |
12 |
50 |
5 865 |
6 375 |
12 |
— |
13 |
50 |
6 375 |
6 885 |
13 |
— |
14 |
50 |
6 885 |
— |
14 |
— |
15 |
50 |
Uppgår den skadades årliga arbetsförtjänst
ej till ettusensexhundra
kronor, skall beloppet av hel sjukpenning
för tiden till och med den
månad, varunder den skadade fyller
aderton år, och för tiden från och
med månaden näst efter den, varunder
han fyllt sextiosju år, nedsättas
till tre kronor, om den skadades
årliga arbetsförtjänst uppgår till
minst ettusentvåhundra kronor, och
till två kronor, om den årliga arbetsförtjänsten
understiger ettusentvåhundra
kronor. Detsamma gäller beträffande
sjukpenning för annan tid
än nyss nämnts, såvida den skadades
arbetsförmåga vid olycksfallet
var höggradigt nedsatt i följd av
lyte, kronisk sjukdom eller annan
varaktig omständighet.
(Föreslagen lydelse.)
Sjuk- pen- ning- klass nr |
Den skadades |
Beloppet av hel |
||
till kr. |
men ej kr. |
för tid t. o. m. |
för tid |
|
1 |
1 800 |
3 |
3 |
|
2 |
1800 |
2 400 |
4 |
4 |
3 |
2 400 |
3 000 |
5 |
5 |
4 |
3 000 |
3 600 |
6 |
5 |
5 |
3 600 |
4 200 |
7 |
6 |
6 |
4 200 |
5 000 |
8 |
6 |
7 |
5 000 |
5 800 |
9 |
7 |
8 |
5 800 |
6 800 |
10 |
7 |
9 |
6 800 |
8 400 |
12 |
8 |
10 |
8 400 |
10 200 |
14 |
9 |
11 |
10 200 |
12 000 |
16 |
10 |
12 |
12 000 |
14 000 |
18 |
It |
13 |
14 000 |
— |
20 |
12 |
Halv sjukpenning utgör hälften
av hel sjukpenning.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
Har livränta utgått enligt 3 mom.,
motsvarande förlust av arbetsförmågan,
skall hel sjukpenning under tid
omedelbart därefter, med undantag
för tid då den skadade i anledning
av skadan är intagen å sjukvårdsanstalt,
utgöra lägst en fyrahundradedel
av sådan livräntas årsbelopp.
Föreligger vårdbehov som i 3 mom.
tredje stycket sägs, skall hänsyn därtill
tagas vid nämnda årsbelopps beräkning.
3 mom. Har olycksfallet, efter
upphörande av därav förorsakad
sjukdom, medfört under längre eller
kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av
denna med minst en tiondel, utgives,
där ej annat följer av 4 mom., livränta
under tiden, utgörande för år
räknat
a) vid förlust av arbetsförmågan
ett belopp motsvarande två tredjedelar
av den skadades årliga arbetsförtjänst,
beräknad på sätt i 9 § sägs,
och
b) vid nedsättning av arbetsförmågan
den del av nyssnämnda belopp
som svarar mot graden av nedsättningen.
Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av
denna med minst tre tiondelar, förhöjes
livränta för tiden från och
med månaden näst efter den, varunder
den skadade fyllt aderton år,
till och med den månad, varunder
den skadade fyller sextiosju är, till
ett årligt belopp, motsvarande
(Föreslagen lydelse.)
För tid, beträffande vilken livränta,
som tillerkänts den skadade,
enligt 3 mom. första stycket andra
punkten icke må uppbäras, må hel
sjukpenning jämte barntillägg, som
avses i nästa stycke, icke utgå med
lägre belopp än som motsvarar livräntan
för dag räknad.
1 fråga om utgivande av barntilllägg
till sjukpenningen och av hempenning
i stället för sjukpenning
skola bestämmelserna i 74 och 15 §§
lagen om yrkesskadeförsäkring äga
motsvarande tillämpning.
3 mom. Har olycksfallet efter
upphörande av därav förorsakad
sjukdom medfört under längre eller
kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av
denna med minst en tiondel, utgives,
där ej annat följer av 5 mom., livränta
under tiden till den skadade.
Medför samma olycksfall ånyo sjukdom,
på grund varav sjukpenning
skall utgå, äger den skadade dock
icke uppbära livräntan under sjukdomstiden.
Livräntan beräknas på
grundval av den skadades årliga arbetsförtjänst,
i förekommande fall
nedsatt efter vad i tredje stycket
sägs, (ersättningsunderlaget) samt
utgår för tid till och med den månad,
under vilken han fyller sextiosju
år, med belopp som för år räknat
motsvarar
a) vid förlust av arbetsförmågan:
elva tolftedelar av ersättningsunderlaget.
b) vid nedsättning av arbetsförmågan
med minst tre tiondelar: en
mot graden av nedsättningen svarande
del av ersättningsunderlaget,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
n) nid förlust au arbetsförmågan
elva tolftedelar av den skadades årliga
arbetsförtjänst, beräknad på sätt
i 9 § sägs, och
b) vid nedsättning av arbetsförmågan
ett mot graden av nedsättningen
svarande belopp av sagda arbetsförtjänst,
minskat med en tolftedel
av denna.
Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan
och tillika behov av
särskild vård som ej avses i 1 inom.,
förhöjes livränta under den tid förhållandet
varar med ett årligt belopp,
bestämt med hänsyn till vårdbehovets
omfattning, högst ettusenåttahundra
kronor för år räknat
(vårdbidrag); och må sådan förhöjning
utgå jämte förhöjning enligt
föregående stycke.
På därom av den skadade gjord
ansökan må försäkringsrådet, när
skäl därtill prövas föreligga, besluta
att i stället för livränta eller del därav
skall till den skadade utgivas ett
kapital för en gång, till belopp motsvarande
högst livräntans eller livräntedelens
kapitalvärde enligt gällande
beräkningsgrunder.
(Föreslagen lydelse.)
minskad med en tolftedel av detta,
och
c) vid nedsättning av arbetsförmågan
med mindre än tre tiondelar:
den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget,
som svarar mot
graden av nedsättningen.
För tid från och med månaden
näst efter den, under vilken skadad
fyllt sextiosju år, utgör livräntan
tre fjärdedelar av det belopp, vartill
livräntan skall beräknas jämlikt
första stycket.
Vid fastställande av ersättningsunderlaget
medräknas årlig arbetsförtjänst,
som icke överstiger sjutusentvåhundra
kronor, till hela sitt
belopp, den del av arbetsförtjänsten,
som överstiger sjutusentvåhundra
men ej tiotusenåttahundra kronor,
till tre fjärdedelar och den del därav,
som överstiger tiotusenåttahundra
kronor, till hälften.
På ansökan av den skadade må
försäkringsrådet, när skäl därtill
prövas föreligga, besluta att livränta
eller del därav eller livränta för viss
tid skall utbytas mot ett belopp för
en gång, motsvarande högst de utbytta
livräntebeloppens kapitalvärde
enligt beräkningsgrunder som fastställas
av Konungen.
i mom. Är skadad till följd av
olycksfallet under längre tid ur
stånd att reda sig själv, förhöjes honom
tillkommande sjukpenning eller
livränta under tiden med vårdbidrag,
varvid bestämmelserna i 17 §
lagen om yrkesskadeförsäkring skola
äga motsvarande tillämpning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
9
(Gällande lydelse.)
\ mom. Ersättning enligt 2 och 3
mom. utgår icke till fast anställt
manskap, så länge anställningen varar,
ej heller till värnpliktiga, icke
ständigt tjänstgörande fast anställd
personal eller frivilliga för tid, under
vilken tjänstgöringen varar.
(Föreslagen lydelse.)
5 mom. Ersättning enligt 2—4
mom. utgår icke till fast anställt
manskap eller förste fältflygare, så
länge anställningen varar, ej heller
till värnpliktiga, icke ständigt tjänstgörande
fast anställd personal eller
frivilliga för tid, under vilken tjänstgöringen
varar.
7 §•
Har olycksfallet medfört den skadades
död, skall i ersättning utgivas:
a) begravningshjälp med femhundra
kronor;
b) livräntor till efterlevande,
nämligen:
till änka eller änkling, när äktenskapet
slutits före olycksfallet, en
livränta från dödsfallet, så länge livräntetagaren
lever ogift, å ett årligt
belopp motsvarande en tredjedel av
den avlidnes årliga arbetsförtjänst;
till varje den avlidnes barn som
ej fyllt sexton år, evad det fötts inom
eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn
under nämnda ålder, som
adopterats före olycksfallet, en livränta
från dödsfallet till dess barnet
uppnått samma ålder å ett årligt belopp
motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;
samt
till den avlidnes fader eller moder,
adoptivfader eller adoptivmoder
eller, om båda föräldrarna eller
adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt,
därest de för sitt uppehälle
varit av den avlidnes arbete
väsentligen beroende, en livränta å
ett årligt belopp motsvarande värdet
av det underhåll de av den avlidne
åtnjutit, dock högst en fjärdedel av
den avlidnes arbetsförtjänst.
1 mom. Har olycksfallet medfört
den skadades död, skall utgivas begravningshjälp
med sexhundra kronor
och, enligt vad nedan i 2—5
mom. sägs, för år beräknade livräntor
till efterlevande.
2 mom. Änka efter den avlidne
äger uppbära livränta, så länge hon
lever ogift. Livräntans belopp skall
för tid till och med den månad, under
vilken änkan fyller sextiosju år,
motsvara en tredjedel och för tid
därefter en fjärdedel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst. Levde makarna
åtskilda efter vunnen hemskillnad,
skall livränta dock ej utgå
till änkan med mindre hon enligt
dom eller avtal var berättigad till
underhåll av den avlidne.
Var den avlidne ogift, skall livränta
efter samma grunder som angivits
i första stycket utgå till ogift
kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde
med den avlidne under
äktenskapsliknande förhållanden, så
ock till kvinna, som var trolovad
med den avlidne och som hade eller
haft barn med honom eller var havande
med barn till honom. Har
kvinna som nu nämnts varit gift
och äger hon åtnjuta underhåll av
sin förutvarande man eller, om han
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
Där livräntor till efterlevande enligt
nu angivna grunder skulle, för
år räknat, tillsammans överstiga fem
sjättedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
skola de, så länge anledningen
härtill fortfar, nedsättas
till sammanlagt detta belopp. Härvid
skall iakttagas, att livräntor till
efterlevande make och barn eller
adoptivbarn skola utgå före livränta
till föräldrar eller adoptivföräldrar
samt att förstnämnda livräntor skola
i den mån så erfordras nedsättas i
förhållande till vad på varje livräntetagare
belöper.
Livränta till änkling skall ej utgå,
med mindre han för sitt uppehälle
varit av den avlidnas arbete
beroende, och må ej åtnjutas av
änkling, som väsentligen åsidosatt
den honom gentemot hustrun åliggande
försörjningsplikt eller väsentligen
åsidosätter sin försörjningsplikt
mot makarnas barn eller adoptivbarn.
Skall på grund av försumlighet,
som nu sagts, livränta till
änkling ej utgå, må försäkringsrådet
besluta, att livräntan i stället
skall utgå till den avlidnas barn eller
adoptivbarn, som ej fyllt sexton
år.
Till änka eller änkling, som uppbär
livränta och före fyllda sextio
år ingår nytt äktenskap, utgives ett
kapital för en gång, motsvarande den
avlidnes årliga arbetsförtjänst.
(Föreslagen lydelse.)
är avliden, i egenskap av efterlevande
till honom uppbära livränta, pension
— annan än folkpension —
skadestånd eller annan därmed jämförlig
ersättning, som skall upphöra
att utgå därest hon ingår nytt äktenskap,
skall för tid, under vilken hon
äger rätt till dylik förmån, henne
tillkommande livränta enligt detta
stycke minskas med vad som svarar
mot värdet av förmånen. Avdrag
som nu sagts skall ock ske för vad
kvinnan äger uppbära i livränta efter
man, med vilken hon tidigare
sammanlevat under äktenskapsliknancle
förhållanden eller varit trolovad.
Rätten till livränta enligt första
eller andra stycket upphör, därest
den efterlevande avsevärd tid under
äktenskapsliknande förhållanden
sammanlever med annan.
Efterlämnar den som avlidit änkling
och kommer denne genom dödsfallet
att sakna erforderligt underhåll,
skall livränta tillerkännas honom
efter vad som med hänsyn till
omständigheterna prövas skäligt.
Livränta må dock utgå endast så
länge änklingen lever ogift samt må
för tid till och med den månad, under
vilken han fyller sextiosju år,
motsvara högst en tredjedel och för
tid därefter högst en fjärdedel av
den avlidnas årliga arbetsförtjänst.
Var den som avlidit pliktig att
till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
å särskilda tider
utgiva bidrag till förutvarande make,
äger denne, så länge bidraget
skolat utgå, erhålla livränta med belopp,
som motsvarar bidraget. Liv
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
räntan må dock för tid till och med
den månad, under vilken den berättigade
fyller sextiosju år, motsvara
högst en tredjedel och för tid därefter
högst en fjärdedel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst.
Finnas flera livränteberättigade
och skulle enligt ovan angivna beräkningsgrunder
livräntornas sammanlagda
belopp överstiga eu tredjedel
av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
skola livräntorna, så länge
anledningen härtill fortfar, nedsättas
proportionellt så att de tillhopa uppgå
till nyssnämnda andel av den årliga
arbetsförtjänsten.
Skall livränta, varom sägs i detta
inom., utgå så länge livräntetagaren
lever ogift och ingår livräntetagaren
äktenskap före fyllda sextio
år, utgives ett belopp för eu gång,
motsvarande tre årsbelopp av livräntan,
beräknad utan hänsyn till
stadgandena i nästföregående stycke
och i 5 mom. här nedan.
3 mom. Varje barn till den avlidne
äger till den dag det fyller sexton
år uppbära livränta med belopp,
som motsvarar en sjättedel av den
avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är
barnet efter sagda tidpunkt till följd
av sjukdom eller annan dylik orsak
ur stånd att själv försörja sig, skall
livräntan utgå, så länge anledningen
till den bristande försörjningsförmågan
fortfar, dock längst till den
dag barnet fyller tjuguett år. Till
barn, som var adopterat av annan
än den avlidnes make, skall livränta
dock ej utgivas, med mindre adoptanten
samt, om han var gift, hans
make vid tiden för dödsfallet voro
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
<Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
ur stånd att fullgöra sin underhållsskyldighet
mot barnet. Ej heller
skall livränta utgå till barn utom
äktenskap, därest den avlidne enligt
avtal, som är bindande för barnet,
åtagit sig att till dess underhåll utgiva
visst belopp en gång för alla.
Adoptivbarn äger samma rätt till
livränta som eget barn.
Var den avlidne gift, skall med
eget barn likställas jämväl makens
barn i tidigare gifte eller utom äktenskap
eller adoptivbarn, såvida
barnet stod under makens vårdnad;
dock skall livränta till barn som nu
nämnts ej utgå efter kvinna, med
mindre barnet genom hennes frånfälle
kommer att sakna erforderligt
underhåll.
4 mom. Kommer den avlidnes fader,
moder eller adoptant att till
följd av dödsfallet sakna erforderligt
underhåll, äger sådan efterlevande
under sin återstående livstid
erhålla livränta med belopp, som
med hänsgn till omständigheterna
prövas skäligt, dock högst motsvarande
en sjättedel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst.
5 mom. Skulle enligt de i 2—4
mom. angivna beräkningsgrunderna
samtliga livräntor till efterlevande
överstiga fem sjättedelar av det i 6 §
3 mom. angivna ersättningsunderlaget,
skola livräntorna, så länge anledningen
härtill fortfar, nedsättas
proportionellt så att de tillhopa uppgå
till nyssnämnda andel av ersättningsunderlaget;
dock skola livräntor
till efterlevande, som avses i 2
och 3 mom., utgå före livräntor till
efterlevande, varom sägs i 4 mom.
Kurigl. Majds proposition nr 130.
13
(Gällande lydelse.)
8
Vid bedömandet, i vad mån viss
kroppsskada åstadkommit nedsättning
av arbetsförmågan, skall hänsyn
tagas ej blott till skadans beskaffenhet
och inverkan på den skadades
förmåga i allmänhet att försörja
sig genom arbete, utan även
till skadans inflytande på de särskilda
färdigheter, som för drivande
av den skadades yrke må vara erforderliga,
samt till den skadades
ålder. Var den skadade vid olycksfallet
behäftad med kroppsskada eller
lyte, skall hänsyn jämväl därtill
tagas.
Undergår den skadade yrkesutbildning,
som är ägnad att väsentligt
minska skadans inverkan på hans
förmåga att framdeles bereda sig arbetsinkomst
och som, med hänsyn
till skadans beskaffenhet, utbildningens
omfattning och omständigheterna
i övrigt, kan anses huvudsakligen
syfta därtill, skall vid bedömande
av arbetsförmågans nedsättning
under utbildningstiden även
beaktas i vad mån utbildningen medför
hinder för den skadade att utföra
förvärvsarbete. Vid bedömande
av arbetsförmågans nedsättning efter
utbildningens upphörande må,
om utbildningen kan antagas hava
varaktigt minskat skadans inverkan
på arbetsförmågan, skälig hänsyn
tagas därtill.
(Föreslagen lydelse.)
§•
Vid bedömande i vad mån skada
medfört nedsättning av arbetsförmågan
skall hänsyn tagas till skadans
beskaffenhet och dess inverkan ej
blott på den skadades förmåga i allmänhet
att bereda sig inkomst av
arbete utan även på hans förmåga
att utöva sitt yrke. Var den skadade
vid olycksfallet behäftad med
kroppsskada eller lyte, skall hänsyn
tagas jämväl därtill.
Om någon genom skada till följd
av olycksfall varom här är fråga får
sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt
med mindre än en tiondel och ånyo
skadas till följd av sådant olycksfall,
skall vid bedömande av arbetsförmågans
nedsättning på grund av det
senare olycksfallet den tidigare skadan
anses hava orsakats av detta.
Därest den skadade undergår yrkesutbildning,
som huvudsakligen
syftar till och är ägnad att väsentligt
minska skadans inverkan på
hans förmåga att framdeles bereda
sig arbetsinkomst, skall vid bedömande
av arbetsförmågans nedsättning
under utbildningstiden beaktas
i vad mån utbildningen medför hinder
för honom att utföra förvärvsarbete.
Vid bedömande av arbetsförmågans
nedsättning efter utbildningstidens
upphörande må, om utbildningen
kan antagas hava varaktigt
minskat skadans inverkan på
arbetsförmågan, skälig hänsyn tagas
därtill.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
9
Den skadades i 6 och 7 §§ omförmälda
årliga arbetsförtjänst beräknas
i överensstämmelse med 9 § lagen
om försäkring för olycksfall i
arbete.
Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än fyratusenåttahundra
kronor. Detsamma
gäller beträffande fast anställt manskap
och hemvärnspersonal, då fråga
är om sjukpenning för tid efter
det kalenderår, under vilket den skadade
fyllt tjugu år, eller om livränta.
10
Har den skadade i anledning av
skadan intagits å sjukvårdsanstalt,
äger riksförsäkringsanstalten att å
sjukpenning för vårdtiden avdraga
en krona 50 öre för dag, dock högst
hälften av sjukpenningen.
Riksförsäkringsanstalten äger ock
att under viss tid i stället för sjukpenning
eller livränta eller del därav
bereda den, som är hemfallen åt
dryckenskap eller allvarligt läkemedelsmissbruk,
ersättning i naturaförmåner
samt, efter samtycke av
ersättningstagaren eller dennes målsman,
bereda ersättningstagaren uppehälle
å ålderdomshem, barnhem
eller annan dylik anstalt.
i Föreslagen lydelse.)
§•
Den skadades i 6 och 7 §§ omförmälda
årliga arbetsförtjänst beräknas
i överensstämmelse med 9 § lagen
om yrkesskadeförsäkring.
Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än femtusen
kronor. Detsamma gäller beträffande
fast anställt manskap och
hemvärnspersonal, då fråga är om
ersättning för tid efter det den skadade
fyllt tjugu år eller om livränta
till efterlevande.
§•
Riksförsäkringsanstalten äger att,
om anledning föreligger härtill, i
stället för sjukpenning eller livränta
eller del därav bereda den, som är
hemfallen åt dryckenskap eller allvarligt
läkemedelsmissbruk, ersättning
i naturaförmåner.
It §.
1 mom. Skall av-----— statens bidrag.
Såsom understöd-------avdrags bestämmande.
Avdrag må-------för behövande.
Innehar eller-------därtill föranleda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
15
(Gällande lydelse.)
2 mom. Har i anledning av skadan
erkänd sjukkassa till den skadade
utgivit sjukpenning, som enligt
kassans stadgar ej må utgå samtidigt
med ersättning enligt denna förordning,
skall vid utgivande till den
skadade av sjukpenning, som enligt
denna förordning tillkommer honom
för samma tid, på begäran av kassan
göras avdrag för vad kassan utgivit
och det avdragna beloppet utbetalas
till kassan.
Från ersättning —-------
3 mom. Skall, i------
(Föreslagen lydelse.)
Finnas i detta mom. givna bestämmelser
i särskilt fall icke tilllämpliga,
prövar riksförsäkringsanstalten,
huruvida och med vilket belopp
avdrag å ersättningen enligt
denna förordning skäligen skall äga
rum.
2 mom. Har skadad från allmän
sjukkassa uppburit ersättning, som
skolat utgivas enligt denna förordning,
skall, därest förhållandet kommer
till riksförsäkringsanstaltens
kännedom, vad som utgivits från
kassan avdragas från ersättning,
som i anledning av skadan tillkommer
honom enligt denna förordning,
samt det avdragna beloppet utbetalas
till kassan.
till pensionsstyrelsen.
Konungen föreskriver.
15 §.
Har skadan uppsåtligen förorsakats
av den skadade, utgår ej ersättning
enligt denna förordning. Ej
heller må, där skada, som medfört
den skadades död, uppsåtligen eller
genom grovt vållande förorsakats av
efterlevande, ersättning utgå till
denne.
12 §.
Har olycksfall föranletts därav,
att den skadade ej ställt sig till efterrättelse
gällande anordning eller
föreskrift om åtgärder för undvikande
av olycksfall, och äro omständigheterna
sådana, att han därigenom
måste anses hava gjort sig
12 §.
1 mom. Ersättning enligt denna
förordning utgår icke i anledning av
skada, som någon uppsåtligen åsamkat
sig.
Har skada medfört döden, utgår
livränta ej till efterlevande, som genom
brottslig gärning uppsåtligen
bragt den skadade om livet eller, där
annan förövat gärningen, medverkat
till brottet såsom i 3 kap. b eller 5 §
strafflagen sägs.
2 mom. Sjukpenning jämte barntillägg
samt livränta, som tillkommer
den skadade, må skäligen nedsättas,
såframt denne ådragit sig
skadan vid förövande av handling,
för vilken straff genom lagakraftägandc
dom ådömts honom, eller,
sedan skadan inträffat, gör sig skyl
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
skyldig till grov vårdslöshet, eller
har olycksfallet föranletts därav, att
den skadade varit av starka drycker
berusad, må ersättning enligt 6 §
skäligen nedsättas.
Skälig nedsättning av ersättning
enligt 6 § må ock äga rum, där den
skadade ej ställt sig till efterrättelse
anordning eller föreskrift om sjukhus-
eller läkarvård, som givits på
grund av denna förordning, så ock
där genom försummelse av den skadade
underrättelse enligt 5 § icke
lämnats; dock att nedsättning av ersättningen
ej må ske, såvida ej skadan
väsentligen förvärrats därigenom,
att den skadade i följd av förseelsen
kommit att sakna lämplig
vård.
13
Sedan riksförsäkringsanstalten
erhållit kännedom om skadan, skall
anstalten, så snart ske kan, ändå
att ansökan om ersättning icke blivit
gjord, besluta om de åtgärder,
som för den skadades vård må vara
av nöden, samt bestämma den ersättning,
som enligt denna förordning
skall utgivas.
Kan ej med ledning av inkomna
handlingar eller eljest erhållna upp
-
(Föreslagen lydelse.)
dig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt
eller medvetet eller av
grov vårdslöshet lämnar oriktig eller
vilseledande uppgift angående förhållande,
som är av betydelse för
rätten till ersättning.
Vägrar den skadade utan giltig
anledning att rätta sig efter föreskrift,
som i syfte att förkorta sjukdomstiden
eller eljest lindra menliga
följder av skadan givits av militär
myndighet, riksförsäkringsanstalten
eller läkare, och har till följd härav
skadan medfört väsentligt mera
långvarig eller höggradig nedsättning
av arbetsförmågan, må ock skälig
nedsättning ske av ersättning
som avses i första stycket.
Livränta till efterlevande må skäligen
nedsättas, såframt denne annorledes
än i 1 mom. sägs vållat
dödsfallet genom handling, för vilken
straff genom lagakraftågande
dom ådömts honom, eller medvetet
eller av grov vårdslöshet lämnar
oriktig eller vilseledande uppgift angående
förhållande, som är av betydelse
för rätten till livräntan.
§■
Sedan riksförsäkringsanstalten
erhållit kännedom om skadan, skall
anstalten bestämma den ersättning
som skall utgivas samt, där så finnes
påkallat, vidtaga åtgärder för
vård av den skadade.
Därest det ej genast kan avgöras,
huruvida ersättning bör utgå, skall,
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
lysningar genast avgöras, huruvida
ersättning bör utgå, skall, om sannolika
skäl därtill finnas, ersättning
ändock provisoriskt utgivas.
Kan ej med ledning av erhållna upplysningar
beloppet av sjukpenning
eller livränta genast bestämmas, utgives
provisoriskt skäligt belopp. Ersättning,
som enligt vad nu är sagt
blivit provisoriskt bestämd, utgives
utan återbetalningsskyldighet, därest
sedermera ersättningen bestämmes
till lägre belopp eller ersättning finnes
icke böra utgå.
Inträder, sedan ersättning till den
skadade blivit av riksförsäkringsanstalten
bestämd, väsentlig förändring
i de förhållanden, vilka voro
avgörande för ersättningens bestämmande,
må jämkning i ersättningen
äga rum. Sådan jämkning må dock,
där fråga är om minskning eller indragning
av ersättning, ej avse tid
före den dag, då jämkningen beslutas.
Beslut om ersättning skall, så fort
ske kan, meddelas den ersättningsberättigade
och utan hinder av förd
klagan tills vidare lända till efterrättelse.
(Föreslagen lydelse.)
om sannolika skäl äro därtill, ersättning
utgivas provisoriskt. Kan ej beloppet
av sjukpenning eller livränta
genast bestämmas, utgives provisoriskt
skäligt belopp. Ersättning som
nu sagts utgives utan återbetalningsskyldighet
för fall, att ersättningen
sedermera bestämmes till lägre belopp
eller ersättning finnes icke böra
utgå.
Beslut om ersättning skall meddelas
så snart det kan ske och lända
till efterrättelse utan hinder av förd
klagan.
Därest väsentlig ändring inträtt i
de förhållanden, som voro avgörande
för beslut om ersättning till skadad,
äger riksförsäkringsanstalten
upptaga ärendet till ny prövning.
Ersättning för förfluten tid må dock
ej minskas eller indragas.
14 §.
Begravningshjälp ävensom kapital
enligt 6, 7 och 21 §§ utbetalas så
fort ske kan. Sjukpenning utbetalas
för varje kalendervecka å veckans
sista dag och livränta för varje månad,
räknad från den dag, rätten till
livränta inträtt, å månadens första
dag; dock att jämväl sjukpenning
må utbetalas månadsvis i förskott
och att livränta må, med livränteta
Bihang
till riksdagens protokoll
Sjukpenning utbetalas för varje
kalendervecka å veckans sista dag
men må utbetalas i förskott för högst
en månad.
Livränta, som ej utgår i form av
ett belopp för en gång, utbetalas, såvida
ej annat överenskommes med
livräntetagaren, för varje månad,
räknat från den dag rätten till livränta
inträtt, å månadens första dag.
1.954. 1 samt. Nr 130.
2—335 54
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
garens samtycke utbetalas för längre
betalningsterminer än månad. Beträffande
tiden för utbetalning av
årlig ersättning enligt 6 § 1 mom.
tredje stycket äger riksförsäkringsanstalten
meddela sådana bestämmelser,
som må anses lämpliga för
vinnande av säkerhet, att ersättningen
användes för det därmed avsedda
ändamålet. Förskottsvis utgiven
ersättning för tid, under vilken
rätten till ersättning upphör eller
ersättningen minskas, må icke
till någon del återkrävas. Uppkommer
vid bestämmande av belopp,
som skall utbetalas, bråktal av öre,
utföres beloppet med närmast högre
antal ören.
Har ersättningstagaren ej före utgången
av året näst efter det, under
vilket ersättningsbelopp skolat utbetalas,
vare sig uppburit beloppet eller
hos riksförsäkringsanstalten påfordrat
utbetalning av detsamma, är
rätten till beloppets utfående förverkad.
Angående sättet
(Föreslagen lydelse.)
1 den mån livränta finnes böra för
viss tid, under vilken anpassning efter
skadans verkningar beräknas inträda,
utgå med högre belopp ån för
tiden därefter, må utbetalningen ske
enligt föreskrifter som meddelas av
försäkringsrådet.
Beträffande tiden för utbetalning
av årlig ersättning enligt 6 § 1 mom.
andra stycket äger riksförsäkringsanstalten
meddela sådana bestämmelser,
som må anses lämpliga för
vinnande av säkerhet, att ersättningen
användes för det därmed avsedda
ändamålet.
Annan ersättning än sådan som
avses i första, andra och tredje styckena
utbetalas så snart det kan ske.
Förskottsvis utgiven ersättning
för tid, under vilken rätten till ersättning
upphör eller ersättningen
minskas, må icke till någon del återkrävas.
Slutar sjukpenning- eller livräntebelopp,
som skall utbetalas, ej å helt
tiotal ören, avrundas det till närmast
högre, å helt tiotal ören slutande
belopp.
förordnar Konungen.
15 §.
Framställning om ersättning enligt
denna förordning skall göras
inom två år, beträffande sjukpenning
och livränta från den dag ersättningen
avser, i fråga om begravningshjälp
från dagen för dödsfallet
samt såvitt angår annan ersättning
från den dag då den skadade guldit
det belopp, för vilket ersättning begäres,
allt vid äventyr att rätten förloras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
19
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
(Se 14 § andra stycket.) Underlåter någon att uppbära er
sättning
inom sex månader efter det
riksförsäkringsanstalten meddelat
honom att så kunnat ske, må utbetalning
av ersättningen vägras.
16 §.
Äger någon rätt till ersättning enligt
denna förordning, är han ej därav
hindrad att göra gällande det anspråk
på skadestånd utöver ersättningen,
som i följd av skadan må
tillkomma honom enligt allmän lag
eller särskild författning.
Vad i ersättning enligt denna förordning
utgivits må av riksförsäkringsanstalten
för statsverkets räkning
sökas åter av den, som vållat
skadan eller oberoende av vållande
enligt lag är skgldig att utgiva skadestånd,
där ej även han drabbats
av olycksfallet och på grund därav
är berättigad till ersättning enligt
denna förordning. På grund av vad
i detta stycke sägs skall riksförsäkringsanstalten
dock äga att återkräva
allenast vad ersättningstagaren
varit berättigad att utbekomma av
den skadeståndspliktige.
Äger någon rätt till ersättning enligt
denna förordning, är han ej därav
hindrad att göra gällande det anspråk
på skadestånd utöver ersättningen,
som i följd av skadan må
tillkomma honom.
Vad i ersättning enligt denna förordning
utgivits må riksförsäkringsanstalten
för statsverkets räkning
återkräva av den som uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet
vållat skadan eller, där denna uppkommit
i följd av trafik med motorfordon
som avses i 2 § lagen
den 10 maj 1929 om trafikförsäkring
å motorfordon, enligt lag är
skyldig att utgiva skadestånd evad
han är vållande till skadan eller ej.
På grund av vad i detta stycke sägs
skall riksförsäkringsanstalten dock
äga att återkräva allenast vad den
ersättningsberättigade ägt utbekomma
av den skadeståndsskyldige.
17 §.
Rätt till ersättning enligt denna Fordran å ersättning, som inneförordning
kan icke överlåtas och står hos riksförsäkringsanstalten,
må förty ej tagas i mät för gäld. må ej för gäld tagas i mät.
Ej heller må rätt till ersättning
överlåtas, innan den ersättningsberättigade
äger lyfta ersättningen.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.)
18
Riksförsäkringsanstalten ävensom
försäkringsrådet äga att till vidare
utredning rörande tillämpning av
någon i denna förordning given bestämmelse
låta vid allmän domstol
avhöra vittnen eller sakkunniga
samt av vederbörande polismyndighet
påfordra undersökning.
19
Vad som finnes stadgat rörande
skyldighet för arbetsgivare att till
försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten
lämna uppgifter, som
erfordras för bestämmande av ersättning
enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete, och rörande
ansvar, då någon underlåter att lämna
sådan uppgift eller lämnar veterligen
oriktig uppgift, äger motsvarande
tillämpning beträffande uppgifter
till ledning för bestämmande
av ersättning enligt denna förordning.
(Föreslagen lydelse.)
§■
På begäran av riksförsäkringsanstalten
eller försäkringsrådet må, till
vinnande av utredning i ärende angående
ersättning enligt denna förordning,
vid allmän underrätt höras
vittne eller sakkunnig eller förhör
under sanningsförsäkran äga rum
med den som saken rör. Ej vare någon
skyldig att inställa sig vid annan
underrätt än den, inom vars
område han vistas. Om förhöret
skall i tillämpliga delar gälla vad
om bevisupptagning utom huvudförhandling
är stadgat. Ersättning till
den som inställt sig för att höras
skall utgå efter vad rätten prövar
skäligt och utgivas av riksförsäkringsanstalten.
Riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet
äga även att för det i
första stycket avsedda ändamålet av
vederbörande polismyndighet påfordra
undersökning.
§•
Vad som finnes stadgat rörande
skyldighet för arbetsgivare att på
begäran till försäkringsrådet eller
riksförsäkringsanstalten lämna uppgifter,
som erfordras för bestämmande
av ersättning enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring, och rörande
ansvar, då någon underlåter att lämna
sådan uppgift eller i uppgift lämnar
oriktigt meddelande, äger motsvarande
tillämpning beträffande
uppgifter till ledning för bestämmande
av ersättning enligt denna
förordning.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
21 §.
Är någon, som har rätt till sjukpenning
eller livränta enligt denna
förordning, icke svensk medborgare,
och är han ej i riket bosatt, äger
riksförsäkringsanstalten att med
hans samtycke, när som helst, i stället
för sådan ersättning till honom
utgiva ett kapital för en gång till
belopp motsvarande högst femtio
och minst tjugu procent av ersättningens
kapitalvärde enligt gällande
beräkningsgrunder. Har utbyte av
ersättning mot kapital ägt rum, är
rätten till vidare ersättning på grund
av skadan förfallen.
Är någon, som har rätt till sjukpenning,
barntillägg eller livränta enligt
denna förordning, icke svensk
medborgare, och är han ej i riket bosatt,
äger riksförsäkringsanstalten
att med hans samtycke när som helst
i stället för sådan ersättning till honom
utgiva ett belopp för en gång,
motsvarande högst femtio och minst
tjugu procent av ersättningens kapitalvärde.
Har utbyte som nu nämnts
ägt rum föreligger ej rätt till vidare
ersättning på grund av skadan.
22 §.
Har i 1 § avsedd person blivit
borta, samt har all underrättelse om
honom upphört, och kan skäligen
antagas, att han omkommit till följd
av olycksfall, som avses i denna förordning,
äger anhörig, som i 7 § b)
omförmäles, uppbära livränta efter
de i 7 § stadgade grunder.
Riksförsäkringsanstalten är berättigad
att av sådan anhörig, såsom
villkor för utbetalning av livränta,
fordra förklaring på heder och samvete,
att han saknar varje underrättelse
om den försvunne. I fråga om
omyndig må sådan förklaring infordras
från förmyndaren.
Rätten till livränta upphör, därest
den försvunne finnes vara vid liv
eller hava avlidit av annan orsak än
olycksfall som avses i denna förordning.
Har i 1 § avsedd person blivit
borta och kan det antagas att han
avlidit till följd av olycksfall, som
avses i denna förordning, skola till
hans efterlevande utbetalas livräntor
enligt vad i 7 § 2—5 mom. sägs.
Riksförsäkringsanstalten är dock berättigad
att såsom villkor för utbetalningen
fordra förklaring på heder
och samvete av efterlevande, att
han saknar varje underrättelse om
den försvunne. I fråga om omyndig
må sådan förklaring infordras från
hans förmyndare.
Finnes den försvunne sedermera
vara vid liv eller hava avlidit av annan
orsak än olycksfall som avses i
denna förordning, upphör rätten till
livränta.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955. Ersättningsanspråk
på grund av skada, som inträffat dessförinnan, skola alltjämt bedömas
enligt äldre bestämmelser; dock att, därest till följd av äldre bestämmelser
rätten till ersättning skulle förloras efter den 31 december 1954, vad som
stadgats i 15 § första stycket i den nya lydelsen skall tillämpas samt att
vad som stadgats i 8 § andra stycket om tidigare skada skall gälla även
skada, som inträffat före den 1 januari 1955, där ej den tid, inom vilken
fordran på grund av den skadan skolat bevakas, gått till ända före sistnämnda
dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
23
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 mars 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, fråga om
ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) samt
anför följande.
Genom propositionen nr 60 till årets riksdag har Kungl. Maj :t avgivit
förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. Förslaget innebär bl. a.,
att 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete skall upphävas och
ersättas med en ny lag innefattande betydelsefulla ändringar. Avhängiga
av lagstiftningen på berörda område är bl. a. bestämmelserna i militärersättningsförordningen.
På grund härav har jag inom försvarsdepartementet
låtit utarbeta förslag till de ändringar i sistnämnda bestämmelser,
vartill den föreslagna nya lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring föranleder.
Jag anhåller att få till behandling upptaga frågan om dessa ändringar.
Gällande bestämmelser.
De grundläggande bestämmelserna om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, innefattas i militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261).
Efter en från och med den 1 juli 1953 gällande ändring (SFS 1953: 672)
äger förordningen tillämpning på värnpliktiga, huvuddelen av det fast anställda
manskapet, förste fältflygare, vissa grupper av icke ständigt tjänstgörande
fast anställd personal och på hemvärnspersonal samt sådan annan
frivillig personal som enligt Konungens förordnande hänföres under förordningen.
Om någon, tillhörande de vid försvarsväsendet anställda personalgrupper
som omfattas av förordningen, drabbas av kroppsskada i tjänsten,
anses sålunda ersättningsfrågan skola bedömas enligt förordningen i stället
för enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om försäkring
för vissa yrkessjukdomar.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Såsom kroppsskada räknas enligt förordningen icke blott skada till följd
av olycksfall utan även sådan under militärtjänstgöring ådragen sjukdom,
som icke förorsakats av olycksfall.
Enligt förordningen anses såsom militärtjänstgöring under vissa förutsättningar
även vistelse under fritid i tjänstgöringsorten eller dess omgivning
och färder till eller från tjänstgöringen.
I fråga om ersättningsförmånerna ansluter sig militärersättningsförordningen
i allt väsentligt till olycksfallsförsäkringslagen. Då en sammanfattande
redogörelse för lagens bestämmelser lämnats i propositionen med
förslag till lag om yrkesskadeförsäkring in. m. (prop. nr 1954: 60, sid.
31—34) torde det icke vara behövligt att här närmare redogöra för förmånerna.
Vissa särbestämmelser bör dock nämnas.
Sålunda stadgas i 9 § förordningen, att för den som ådragit sig skada
under värnpliktstjänstgöring må den årliga arbetsförtjänsten, vilken lägges
till grund för bestämmande av sjukpenning och livränta, icke beräknas till
lägre belopp än 4 800 kronor; detsamma gäller beträffande fast anställt
manskap och hemvärnspersonal, då fråga är om sjukpenning för tid efter
det kalenderår, under vilket den skadade fyllt tjugu år, eller om livränta.
Till följd härav är i nyssnämnda fall lägsta beloppet av hel sjukpenning
utan familjetillägg nio kronor för dag, lägsta livränta till helinvalid under
67 år 4 400 kronor, lägsta änkelivränta 1 600 kronor och lägsta barnlivränta
800 kronor för år.
Utmärkande för militärersättningsförordningen är vidare, att sjukpenning
och livränta icke börjar utgå, förrän tjänstgöringen eller anställningen
upphört.
Gällande militärersättningsförordning, som trädde i kraft den 1 juli
1950, föregicks av 1927 års förordning i samma ämne och denna i sin tur
av en förordning från 1909. Flertalet av de ersättningar som alltjämt
utgår enligt dessa äldre militärersättningsförordningar bestämmes efter
grunder, som stadgats i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering
av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, vilken förordning trädde i kraft samtidigt med den nuvarande
militärersättningsförordningen. Ifrågavarande ersättningar, som
tidigare alltefter tiden för skadans inträffande och andra omständigheter utgått
enligt varierande bestämmelser och med olika belopp, har genom
nämnda omregleringsförordning i stort sett blivit enhetliga. Från och med
den 1 juli 1953 utgår enligt omregleringsförordningen hel sjukpenning till
skadad i åldern 25—66 år med 12 kronor för dag, om han är ensamstående,
och med 13 kronor 50 öre, om han sammanlever med hustru eller har hemmavarande
barn under 16 år. Livränta till helinvalid i åldern 25—66 år
utgör 460 kronor för månad samt livränta till änka 150 och till barn 75
kronor för månad. I vissa av dessa äldre fall kan utöver ersättningar av
nämnda slag efter behovsprövning utgå s. k. ersättningsfyllnader, vilka
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 25
utgör en övergångsvis anordnad fortsättning på tidigare utgående familjebidrag.
Det åligger riksförsäkringsanstalten att bestämma och utgiva de förut
nämnda ersättningarna, dock att ersättningsfyllnaderna bestämmes av försvarets
socialbyrå och utgives av familjebidragsnämnderna. I fråga om
tillämpningen av 1927 och 1950 års förordningar fungerar försäkringsrådet
som besvärsinstans.
Förslag till lag om yrkesskadeförsäkring.
Den i propositionen nr 60 föreslagna lagen om yrkesskadeförsäkring är
avsedd att ersätta bl. a. lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Förslaget
är utformat med hänsyn till det av statsmakterna redan fattade
principbeslutet om en samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.
I förhållande till nu gällande bestämmelser innebär förslaget
därjämte väsentliga ändringar, som icke är direkt betingade av samordningen
utan utgör resultatet av den oberoende därav bedrivna revisionen
av lagstiftningen på yrkesskadeförsäkringens område.
Beträffande innehållet i förslaget hänvisas till nyssnämnda proposition.
Här må endast framhållas, att enligt 5 § första stycket skall Konungen
äga att från försäkringen undantaga arbetstagare, som är anställda hos
staten eller kommun och som på grund härav tillförsäkrats ersättningar
vid yrkesskada, vilka finnes väsentligen motsvara försäkringsförmånerna.
En bestämmelse av motsvarande innehåll finnes i 3 § olycksfallsförsäkringslagen.
I samband med förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring har i propositionen
föreslagits vissa ändringar i lagen om allmän sjukförsäkring, däribland
en ny lydelse av 31 §. Den föreslagna lydelsen av detta lagrum
innebär bl. a., att vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om yrkesskadeförsäkring
eller enligt särskild författning (t. ex. militärersättningsförordningen)
eller enligt Konungens förordnande medför rätt till ersättning
från riksförsäkringsanstalten, skall sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen
utgivas endast i den mån sjukhjälpens belopp överstiger vad som i
motsvarande hänseende utgår i sådan ersättning.
De i propositionen nr 60 föreslagna lagbestämmelserna är avsedda att
träda i kraft den 1 januari 1955. De avses icke skola äga tillämpning i
fråga om skada, som inträffat dessförinnan, dock att en ny preskriptionsregel
med viss begränsning är avsedd även för äldre fall.
De par teinentsclief en.
Rätten till ersättning på grund av skada eller sjukdom, som någon
ådrager sig under militärtjänstgöring, regleras främst genom militärer
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
sättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Förordningens bestämmelser
är nära anslutna till lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
I vissa avseenden medger dock förordningen en vidare ersättningsrätt än
olycksfallsförsäkringslagen och dennas komplement, lagen om försäkring
för vissa yrkessjukdomar. Så t. ex. föreligger enligt förordningen ersättningsrätt
även för under tjänstgöring ådragna sjukdomar, som varken förorsakats
av olycksfall eller är yrkessjukdomar i yrkessjukdomsförsäkringslagens
mening.
Av militärersättningsförordningen omfattas främst de värnpliktiga,
huvuddelen av det fast anställda manskapet och personalen i krigsmaktens
reserver ävensom vissa frivilliga. Till de sistnämnda hör bl. a. hemvärnspersonalen.
Den gällande militärersättningsförordningen ersatte 1927 års förordning,
vilken i sin tur föregicks av 1909 års förordning i samma ämne. I flertalet
fall där ersättning alltjämt utgar enligt dessa båda äldre förordningar har
ersättningen omreglerats efter grunderna i den samtidigt med 1950 års
militärersättningsförordning utfärdade s. k. omregleringsförordningen.
Beträffande tillkomsten av de gällande författningarna i fråga om
militärersättning vill jag erinra om följande. Efter andra världskrigets
utbrott vidtogs flera gånger åtgärder för att förbättra villkoren för de
under militärtjänstgöring skadade och deras efterlevande. Till väsentlig
del var det fråga om åtgärder av provisorisk karaktär. En mera allmän
omprövning av ersättningsgrunderna förutsattes skola ske i samband med
socialvärdskommitténs översyn av lagstiftningen angående försäkring för
olycksfall i arbete in. m. Då det ansågs angeläget att snarast ersätta det
rådande provisoriet med bestämmelser av mera definitiv karaktär, avgav
socialvårdskommittén i januari 1949 — innan dess arbete med översyn av
lagstiftningen om försäkring för olycksfall i arbete var slutfört _ be
tänkande
med förslag till ändrade bestämmelser om militärersättning.
Man torde ha räknat med att slutresultatet av kommitténs arbete med
olycksfallsförsäkringslagstiftningen i sinom tid skulle ge anledning till
jämkningar i de föreslagna militärersättningsbestämmelserna. Socialvårdskommitténs
förslag lades till grund för propositionen 1950: 96, vari Kungl.
Maj :t avgav förslag till de nu gällande militärersättningsbestämmelserna.
I augusti 1951 avgav sedermera socialvårdskommittén ett betänkande
(SOU 1951:25) med förslag till yrkesskadeförsäkringslag, avsedd att ersätta
1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag.
Efter remissbehandling av förslaget har utvecklingen blivit
den att statsmakterna på förslag av socialförsäkringsutredningen (SOU
1952:39) beslutat en samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen. Härvid var avsikten att en med hänsyn till
samordningen utarbetad yrkesskadeförsäkringslag skulle träda i kraft den
1 januari 1955 samtidigt med lagen om allmän sjukförsäkring. Ett inom
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
socialdepartementet utarbetat förslag till dylik lag om yrkesskadeförsäkring
har nu förelagts riksdagen (propositionen 1954: 60).
Den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete, vartill det hittills
använda systemet för utgivande av militärersättning såväl författningsmässigt
som administrativt är nära anslutet, avses nu skola göras till
föremål för betydande ändringar. Ombildad till en yrkesskadeförsäkring
skall olycksfallsförsäkringen samordnas med den allmänna sjukförsäkringen
och i samband därmed skall lagbestämmelserna i fråga undergå
väsentliga förändringar. En följd av samordningen med sjukförsäkringen
är att en stor del av arbetet med den nu centralt administrerade försäkringen
för skador i arbetet kommer att överföras till de lokala organen för
sjukförsäkringen.
I och för sig är det väl icke givet, att systemet för utgivande av ersättning
för skador under militärtjänstgöring skall vara direkt knutet till försäkringen
för skador i arbete. Med skäl har man dock valt en sådan anknytning.
I nuvarande läge, då strävan råder att samordna olika socialförmåner,
finner jag ingen anledning att ifrågasätta ett avbrott i den hittillsvarande
anknytningen. I enlighet härmed bör i militärersättningsbestämmelserna
de ändringar göras, som erfordras för att förmånerna skall
motsvara den nya yrkesskadeförsäkringens förmåner. Där så erfordras
för överensstämmelse kommer jämväl rent formella justeringar i fråga.
Närmare redogörelse för ändringsförslaget lämnas i en följande specialmotivering.
I rådande läge har frågan om andra ändringar i militärersättningsförordningen
än sådana som omedelbart betingas av den föreslagna lagen
om yrkesskadeförsäkring icke kunnat upptagas till behandling.
Vad angår frågan om en samordning mellan militärersättningen och
den allmänna sjukförsäkringen må framhållas att förutsättningarna för
en sådan samordning icke är desamma som beträffande yrkesskadeförsäkringen.
Såsom framgår av det i samband med förslaget till lag om
yrkesskadeförsäkring avgivna förslaget till lag angående ändring i lagen
om allmän sjukförsäkring (31 §) föreslås ej heller för militärersättningarnas
del tills vidare någon sådan samordning. Frånvaron av en samordningstid
för militärskadefallens del innebär att i dessa fall ersättningen
redan från ersättningstidens början skall utgå enligt militärersättningsförordningens
regler under det att i yrkesskadefallen ersättningen under
en samordningstid av 90 dagar med vissa undantag skall utgå enligt sjukförsäkringslagens
regler och först därefter enligt yrkesskadeförsäkringslagens.
Härvid är att märka, att ersättningarna i vissa avseenden är förmånligare
för den skadade enligt förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring
— liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen och gällande militärersättningsförordning
— än enligt sjukförsäkringslagen. Så t. ex. är rätten
till ersättning för läkarvård in. in. större. Vidare kan sjukpenning enligt
28
Kungi. Maj:ts proposition nr 130.
den föreslagna yrkesskadeförsäkringslagen i en del fall bli högre än enligt
sjukförsäkringslagen, emedan reglerna för årsinkomstens beräkning är
förmånligare.
Jag kan för närvarande icke förorda, att särbestämmelser motsvarande
dem som vid yrkesskadorna skall gälla under samordningstiden införes i
militärersättningsförordningen. I detta avseende föreslår jag alltså, att för
militärskadornas del såsom hittills enhetliga bestämmelser skall gälla under
hela ersättningstiden.
Då de aktuella ändringarna i militärersättningsbestämmelserna icke i
nämnvärd grad torde påverka medelsbehovet för budgetåret 1954/55, har
jag såsom framgår av årets statsverksproposition (bil. 6, sid. 209) ansett
hänsyn till ändringarna icke behöva tagas vid beräkningen av anslaget
för ifrågavarande ändamål.
Specialmotivering.
1 §•
Vid tillämpningen av såväl olycksfallsförsäkringslagen som militärersättningsförordningen
likställes med kroppsskada enligt praxis i viss utsträckning
skada å proteser, nämligen såvitt fråga är om fasta tandproteser.
I förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring1 har rätten till ersättning
för protesskador fastslagits och utvidgats. Detta har skett genom införande
i lagförslaget av en bestämmelse enligt vilken med skada skall avses
kroppsskada ävensom skada å konstgjord lem eller därmed jämförlig anordning,
som är i bruk för sitt ändamål (6 §). En motsvarande definition
av begreppet skada har i förevarande förslag till ändring i militärersättningsförordningen2
införts såsom ett sista stycke i 1 § 1 mom. På grund
härav har en redaktionell ändring blivit erforderlig i första stycket.
2 §•
I denna paragraf finnes nu en bestämmelse, enligt vilken militärtjänstgöring
skall anses ha varit för handen även under färd till eller från
tjänstgöringen, om färden föranletts av och stått i »omedelbart samband»
antingen med tjänstgöringen eller med permission eller annan ledighet.
En motsvarighet till denna bestämmelse finnes i olycksfallsförsäkringslagen
(1 §), där det stadgas att olycksfall vid färd till eller från
arbetsstället skall anses såsom olycksfall i arbetet, där färden föranledes
av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen. Enligt lagförslaget
skall kravet på »omedelbart samband» utbytas mot ett krav på
»nära samband». Ändringen avser att ge de tillämpande myndigheterna en
1 I det följande benämnt lagförslaget.
2 I det följande benämnt ändringsförslaget.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
något större frihet vid bedömningen (prop. 1954:60 s. 112). Då det icke
synes motiverat att upprätthålla strängare krav i fråga om färder till eller
från militärtjänstgöring än till eller från arbetsställe i lagförslagets mening,
har en motsvarande ändring gjorts i militärersättningsförordningen. I
ifrågavarande författningsrum förekommer nu uttrycket »omedelbart samband»
även på ett tidigare ställe, nämligen i fråga om uppehåll inom tjänstgöringsorten
eller dess omgivning. Då skillnaden i betydelse mellan de
båda uttrycken synes ringa och de därför ej bör förekomma jämsides bar
uttrycket »nära samband» ansetts böra införas även på det tidigare stället
i författningsrunnnet.
3 §.
I 7 § lagförslaget har införts en bestämmelse enligt vilken orsakssamband
mellan å ena sidan olycksfall — eller sådan inverkan som avses
i 6 § första stycket b) eller c) lagförslaget — och å andra sidan skada
skall anses föreligga såvida icke övervägande skäl tala däremot.
Enligt militärersättningsförordningen avser den medicinska sambandsfrågan
vanligen ej endast en skadas eller sjukdoms orsaksförhållande till
en viss händelse eller omständighet utan även relationen till tjänstgöringen
i dess helhet. En regel av nyssnämnda innebörd blir därför på detta område
mer sällan av aktualitet. Emellertid är det icke uteslutet, att regeln
skulle kunna få betydelse i vissa fall. I ändringsförslaget har därför en
motsvarighet till lagförslagets bestämmelse intagits och placerats såsom
ett första moment i 3 §. I anledning härav har det ansetts lämpligt uppdela
paragrafens nuvarande bestämmelser på ett andra och ett tredje
moment.
4 §•
I denna paragraf har redaktionella ändringar gjorts. Motsvarande bestämmelser
återfinnes i 44 § lagförslaget. Såsom i motiveringen till sistnämnda
paragraf anförts torde bestämmelsen om att beslut meddelas kostnadsfritt
ha sin plats i stämpelförordningen, varför den uteslutits även här. 6
6 § 1 mom.
Detta moment i nuvarande förordning liksom 6 § 1 mom. olycksfallsförsäkringslagen
motsvaras i huvudsak av 12 § lagförslaget och har i
ändringsförslaget anpassats därefter.
Första styckets andra mening i gällande lydelse motsvaras av 20 §
tredje punkten olycksfallsförsäkringslagen men saknar motsvarighet i lagförslaget.
Nämnda mening torde därför böra utgå även ur förevarande
författningsrum.
6 § 2 mom.
Detta moment i ändringsförslaget innehåller bestämmelserna om sjukpenning
och motsvaras av 13—15 §§ lagförslaget. Sistnämnda paragrafer
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
i sin tur ansluter sig till bestämmelser i lagen om allmän sjukförsäkring.
Förevarande moment har i vad avser förmånernas beräkning anpassats
efter lagförslaget och sjukförsäkringslagen.
I fråga om karenstid finnes ingen bestämmelse i lagförslaget, eftersom
sjukförsäkringens karenstid blir gällande för yrkesskadeförsäkringen på
grund av samordningen. Sålunda kommer för yrkesskadornas del en
absolut karenstid om två dagar utom skadedagen att gälla. Enligt olycksfallsförsäkringslagen
och gällande militärersättningsförordning är karenstiden
bestämd efter en för den skadade gynnsammare regel, i det att sjukpenning
kan utgå fr. o. in. dagen efter skadedagen under förutsättning,
att skadeverkningarna är sådana att sjukpenning skall utgå för någon dag
efter den andra dagen efter skadedagen. För det övervägande antalet fall,
som bedömes enligt militärersättningsförordningen, saknar en regel om
karenstid varom här är fråga betydelse, enär sjukpenning ändå icke
skall utgå förrän efter tjänstgöringens slut. En sådan regel får dock betydelse
för sådana fall, där skadan inträffar dagen före utryckningen eller
senare, samt i fråga om sådan personal, t. ex. hemvärnsmän, vars tjänstgöring
i regel icke överstiger ett fåtal dagar i följd. Det synes skäligt att
med tanke på dessa senare fall bibehålla den gynnsammare karenstidsregeln
i militärersättningsförordningen.
Den i 13 § femte stycket första meningen lagförslaget intagna garantibestämmelsen
i fråga om sjukpenningklass och sjukpenningbelopp har på
grund av innehållet i 31 § i förslag till lag om ändring i sjukförsäkringslagen
(prop. 1954: 60 s. 26 och 27) ej intagits i förevarande ändringsförslag.
Enligt olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen i
gällande lydelse utgår familjetillägg å sjukpenning, om den skadade sammanlever
med hustru eller har hemmavarande barn under 16 år. I stället
för detta tillägg skall i yrkesskadeförsäkringen införas s. k. barntillägg å
en, två och tre kronor. I lagförslaget återfinnes bestämmelser härom i 14 §.
Vidare stadgas i olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen,
att om den skadade i anledning av skadan intagits å sjukvårdsanstalt
avdrag å sjukpenningen må göras med en krona 50 öre för
dag, dock högst hälften av sjukpenningen. Förordningens bestämmelse
härom finnes i 10 § första stycket. Inom yrkesskadeförsäkringen skall
motsvarigheten till denna bestämmelse icke vara utformad som en avdragsregel
utan som ett stadgande enligt vilket i stället för sjukpenning s. k.
hempenning skall utgå, då skada föranleder sjukhusvård. Med vissa undantag
skall hempenningen utgå med belopp, som motsvarar sjukpenningens
belopp, minskat med tre kronor för dag, dock med högst hälften av sjukpenningen.
Bestämmelserna om hempenning är intagna i 15 § lagförslaget.
I militärersättningsförordningen torde bestämmelserna om barntillägg
och hempenning böra inrymmas i samma moment som bestämmelserna
Kungl. Maj:ls proposition nr 130.
31
om sjukpenning. För undvikande av jämförelsevis utförliga bestämmelser,
som skulle erfordras med tanke på vissa undantagsfall, har i ändringsförslaget
beträffande barntillägg och hempenning hänvisning gjorts till
motsvarande paragrafer i lagförslaget. Bestämmelsen i nuvarande 10 §
första stycket torde som framgår av det anförda böra utgå.
6 § 3—5 mom.
3 inom. av gällande förordning, som innehåller bestämmelser om invalidlivränta,
har ändrats så att det överensstämmer med 16 § lagförslaget.
I sin gällande lydelse innehåller momentet bestämmelser om förhöjning
av livränta med vårdbidrag. Enligt 17 § lagförslaget skall vårdbidrag
kunna utgå även under sjukdomstid såsom förhöjning av sjukpenning.
Bestämmelse om vårdbidrag har i 6 § ändringsförslaget införts under ett
särskilt moment, 4 mom., vari hänvisning skett till motsvarande bestämmelser
i yrkesskadeförsäkringslagen. Villkoret för vårdbidrag skall enligt
ordalydelsen vara att den skadade »under längre tid är ur stånd att reda
sig själv». I fråga om yrkesskador blir bestämmelserna om vårdbidrag
tillämpliga först efter samordningstidens slut. Ehuru enligt förevarande
förslag någon samordning tills vidare ej är avsedd för militärskadornas
vidkommande, torde detta dock ej behöva föranleda särbestämmelser i
militärersättningsförordningen.
Till följd av utökningen av antalet moment kommer nuvarande 4 mom.
att betecknas 5 mom. I detta moment har gjorts ett tillägg, betingat av
1953 års ändring av 1 § 1 mom. förordningen.
7 §•
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om ersättning i anledning av
dödsfall, motsvaras av 19—23 §§ lagförslaget. Bestämmelserna har här
uppdelats i moment i överensstämmelse med lagförslagets paragrafindelning.
8 §.
De i denna paragraf givna reglerna om bedömningen av arbetsförmågans
nedsättning är anpassade efter 10 § lagförslaget.
I andra stycket sistnämnda paragraf har införts en bestämmelse av
innebörd att om någon genom yrkesskada åsamkats invaliditet, som icke
uppgår till tio procent och alltså icke i och för sig berättigar till livränta,
skall denna invaliditet, om han ånyo ådrager sig yrkesskada, medräknas
vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning. Denna sammanläggningsrätt
torde närmast ha införts med tanke på vissa yrkesutövare, vilka
under relativt lång verksamhet är utsatta för upprepade skador, vilka var
för sig icke är i högre grad invalidiserande. Ehuru en motsvarande regel
i militärersättningsförordningen icke torde få lika stor betydelse, har en
32
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
sådan införts i ändringsförslaget för likformighetens skull. Såsom enligt
lagförslaget bör i förekommande fall även skador som inträffat före de
nya bestämmelsernas ikraftträdande få medräknas vid en sådan sammanläggning
varom här är fråga, såvida icke rätten till ersättning är preskriberad
vid ikraftträdandet. Föreskrift härom har i ändringsförslaget införts
i övergångsbestämmelserna.
9 §.
Här återfinnes bestämmelserna om den årliga arbetsförtjänstens beräkning.
I den gällande lydelsen föreskrives i första stycket att beräkningen
skall ske i överensstämmelse med 9 § olycksfallsförsäkringslagen.
Sistnämnda paragraf motsvaras av 9 § lagförslaget, vars bestämmelser
innebär ändringar, däribland ökade möjligheter att uppräkna arbetsförtjänsten
för skadade yngre personer efter vissa åldersgränser, nämligen
efter 18-, 21- och 25-årsdagarna. Bestämmelser i sistnämnda avseende
synes i huvudsak vara väl ägnade att tillämpas just i fråga om militärersättningar;
dessa utgår ju i stor utsträckning till skadade, vilka ännu
icke slutligt inplacerats i förvärvslivet eller ens inträtt däri.
Nyssnämnda paragraf i lagförslaget innefattar även en höjning av
maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens beräkning från 7 200 till
15 000 kronor.
I 9 § andra stycket gällande förordning föreskrives ett minimibelopp i
fråga om beräknad årlig arbetsförtjänst för värnpliktiga m. fl. Under tiden
den 1 juli 1950—den 30 juni 1953 utgjorde minimibeloppet 3 600 kronor.
Genom en år 1953 beslutad ändring (prop. 1953: 162; SFS 1953: 256)
höjdes beloppet fr. o. m. den 1 juli 1953 till 4 800 kronor. Om detta
minimibelopp skulle lämnas oförändrat, skulle på grund av sjukpenningskalans
omkonstruktion lägsta sjukpenningens dagsbelopp för ifrågavarande
personalkategorier nedgå från nio till åtta kronor. Denna mindre önskvärda
konsekvens förhindras, om minimibeloppet ändras till 5 000 kronor. Så
har även skett i ändringsförslaget. Med hänsyn till utformningen av bestämmelserna
i lagförslaget föreslås därjämte mindre ändringar i sista
punkten.
10 §.
Beträffande första stycket i gällande lydelse hänvisas till vad tidigare
anförts under 6 § 2 mom. angående hempenning.
10 § ändringsförslaget motsvarar nuvarande andra stycket, därvid anpassning
skett efter 37 § lagförslaget.
11 § 1 mom.
Detta moment innehåller för närvarande bestämmelser om avdrag från
ersättningen för annat motsvarande understöd av statsmedel. Det ansluter
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
33
sig till 11 § 1 mom. olycksfallsförsäkringslagen, vilket motsvaras av 25 §
lagförslaget. Med anledning av vad som anförts i motiveringen till sistnämnda
paragraf (prop. 1954: 60 s. 232 och 233) angående bestämmelsen
i paragrafens sista stycke har ett motsvarande stadgande ansetts böra införas
i ändringsförslaget.
11 § 2 mom.
Detta moment motsvarar 26 § lagförslaget.
12 §.
Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall ersättning till
skadad i vissa fall nedsättas på grund av förfarande som orsakat skadefallet
eller på grund av visst beteende efteråt. I 15 § finnes nu bestämmelser
om att ersättning ej skall utgå om den skadade uppsåtligen förorsakat
skadan och ej heller utgå till efterlevande, som uppsåtligen eller
genom grovt vållande förorsakat skada, vilken medfört den skadades död.
Motsvarande bestämmelser återfinnes i 25 respektive 24 § olycksfallsförsäkringslagen.
I lagförslaget har föreskrifter om förlust av ersättningsrätt införts i
27 § och om nedsättning av ersättning i 28 §.
Med hänsyn till det samband som finnes mellan här berörda stadganden
har de i ändringsförslaget efter anpassning till bestämmelserna i lagförslaget
införts i en och samma paragraf, nämligen 12 §. Därvid har de bestämmelser
som motsvarar 27 § lagförslaget betecknats såsom 1 mom.
och de som motsvarar 28 § lagförslaget betecknats såsom 2 mom. Såsom
framgår av det följande kommer bestämmelser av annat innehåll att föreslås
bli införda under det ledigblivna paragrafnumret 15.
13 §.
Denna paragraf, som bl. a. innehåller bestämmelser om provisorisk ersättning
och om jämkning i redan beslutad ersättning, har anpassats efter
34 och 35 §§ lagförslaget.
14 §.
Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om utbetalning
av ersättningar. Andra stycket, som har en motsvarighet i 29 §
andra stycket lagförslaget, har i ändringsförslaget överflyttats till 15 §.
15 §.
Såsom tidigare nämnts under 12 § har bestämmelser motsvarande dem
i nuvarande 15 § överförts till förstnämnda paragraf i ändringsförslaget.
Under den sålunda lediga paragrafbeteckningen har i ändringsförslaget
intagits regler om preskription.
3—335 54 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 130.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
I likhet med vad som gäller i fråga om anspråk på ersättning enligt
olycksfallsförsäkringslagen är anspråk på militärersättning i allmänhet
underkastade reglerna om tioårig preskription. Sedan år 1949 äger emellertid
Kungl. Maj :t riksdagens bemyndigande att under förutsättning av riksförsäkringsanstaltens
eller försäkringsrådets tillstyrkande besluta om ersättning
av statsmedel i sådana fall, där rätten till ersättning gått förlorad
till följd av preskription. Vid bemyndigandet förutsattes, att nya preskriptionsregler
i sinom tid skulle införas.
I 29 § första stycket lagförslaget har nu en ny preskriptionsregel införts,
av vilken följer, att de allmänna reglerna om tioårig preskription
icke blir tillämpliga på fordringar, som grundar sig på yrkesskadeförsäkringslagen.
En motsvarande preskriptionsregel bär i ändringsförslaget intagits såsom
ett första stycke i 15 §. I de föreslagna övergångsbestämmelserna har
liksom i lagförslaget föreskrivits, att regeln med angiven begränsning
skall gälla även beträffande äldre fall (jfr prop. 1954: 60 s. 241).
Som ett andra stycke har införts en mot 14 § andra stycket nuvarande
förordning svarande bestämmelse, ändrad i enlighet med 29 § andra stycket
lagförslaget.
16 §.
Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om rätt för ersättningstagare
att göra anspråk på skadestånd utöver ersättningen och om regressrätt
för riksförsäkringsanstalten, har bragts i överensstämmelse med 51 §
lagförslaget.
17 §.
Bestämmelsen har ändrats i enlighet med 50 § lagförslaget.
18 §.
Denna paragraf innehåller i sin gällande lydelse bestämmelser om rätt
för riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet att låta höra vittnen och
sakkunniga vid allmän domstol och att påfordra polisundersökning. Den
har i lagförslaget sin motsvarighet i 52 §. Någon bestämmelse om rätt att
påfordra polisundersökning har icke upptagits i lagförslaget, enär sådan
rätt ansetts kunna regleras annorledes än genom lagen (jfr SOU 1951: 25
s. 398). I fråga om militärersättningsförordningen är omständigheterna ej
desamma, varför det ansetts lämpligast att medtaga en bestämmelse även
om sistnämnda rätt i ändringsförslaget.
19 §.
Förutom redaktionella ändringar har en ändring i anslutning till 57 §
lagförslaget vidtagits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
35
21 och 22 §§.
Redaktionella ändringar har gjorts i anslutning till 30 resp. 24 § lagförslaget.
Den föreslagna förordningen torde böra träda i kraft samtidigt med
sjukförsäkrings- och yrkesskadeförsäkringslagarna eller sålunda den 1
januari 1955. Härvid synes som huvudregel böra gälla att ersättningsanspråk
på grund av skada som inträffat före ikraftträdandet skola bedömas
enligt äldre bestämmelser. Beträffande undantag från denna regel
hänvisas till vad förut anförts under 10 och 15 §§.
Departementschefens hemställan.
Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen att
antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag till
förordning om ändring i militärersättningsförordningen den
2 juni 1950 (nr 261).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Brita Wassén.