Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
priserna på fisk under budgetåret 1954/55 in. fn.;
given Stockholms slott den 5 mars 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
m. in.;

dels bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet i övrigt hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Hj. R. Nilson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen begäres bemyndigande att under budgetåret 1954/55 reglera
priserna på fisk ävensom importen och exporten av fisk enligt i huvudsak
de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår.

De nu gällande förordningarna om viss reglering av handeln med fisk,
m. m„ angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
ävensom angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
in. m„ vilkas giltighetstid utgår den 30 juni 1954, föreslås skola förlängas
att gälla till den 1 juli 1955. 1

1 liihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 121.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj 1952 (nr 320)
om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 maj 1952 om viss reglering
av handeln med fisk, m. m.,1 vilken förordning gäller till och med den
30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1955.

1 Senaste lydelse se 1953: 373.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur.

■ i '' ) .. *

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, vilken förordning gäller
till och med den 30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1955.

F ö r s 1 a g
till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och

skaldjur m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m., vilken förordning
gäller till och med den 30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1955.

Kungi. Maj:ts proposition nr 121.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson.
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler statsrådet Hjalmar Nilson vissa frågor angående regleringen
av priserna på fisk m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

I förordningen den 30 maj 1952 (nr 320; ändrad genom förordningen
1953: 373) om viss reglering av handeln med fisk m. m., vilken förordning
gäller till och med den 30 juni 1954, är bestämmelser meddelade om handelsreglering
— grundad på auktorisation av s. k. producentföreningar —
och om prisregleringsavgift på fisk. Importen och exporten av fisk och fiskprodukter
regleras med stöd av kungörelsen den 14 mars 1947 (nr 82) angående
allmänt importförbud samt förordningarna den 5 juni 1953 (nr 372
och 374) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
respektive utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur in. m. Enligt
sistnämnda förordningar, vilka likaså äger giltighet till och med den 30
juni 1954, fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för import
och export av fisk och fiskprodukter.

Genom beslut den 5 juni 1953 bemyndigade Kungl. Maj:t statens jordbruksnämnd
att för tiden till och med den 30 juni 1954, i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som angivits i propositionen nr 197 till 1953
års riksdag samt jordbruksutskottets utlåtande 1953:35, anordna reglering
av priserna på fisk samt av importen och exporten av fisk och skaldjur utav
vissa slag ävensom förordna om upptagande av prisregleringsavgift å svenskfångad
fisk och importfisk enligt 5 och 8 §§ nyssnämnda förordning 1952:
320. F samma beslut föreskrev Kungl. Maj:t att de lån å 500 000, 2 500 000
och 500 000 kronor, som Kungl. Maj:t genom särskilda beslut år 1946 beviljat
de tre s. k. prisregleringsföreningarna, nämligen Ostkustfisk, centralförening
u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a och Sydkustfisk, förening u. p. a., skulle

4

Kungl. Mcij:ts proposition nr 121.

få innehas räntefritt jämväl för tiden den 1 juli 1953—den 30 juni 1954, såvitt
gällde lånens halva belopp, samt att lånen till återstående del under samma tid
skulle löpa med 3,5 procent ränta. Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att kostnaderna
för kvalitetskontroll av fisk och fiskprodukter, i den mån de icke kunde
täckas av inflytande kontrollavgifter, skulle till ett belopp av högst 75 000
kronor bestridas ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. Slutligen bemyndigade
Kungl. Maj:t jordbruksnämnden att för bestridande av kostnaderna
under budgetåret 1953/54 för den befattningshavare, som har till uppgift
att främja fiskexporten, disponera ett belopp av högst 100 000 kronor,
varav 40 000 kronor från reservationsanslaget till Främjande av beredning
och avsättning av fisk m. m. och återstoden från nyssnämnda clearingkassa.

I skrivelse, som inkommit till jordbruksdepartementet den 8 februari
1954, har statens jordbruksnämnd framlagt förslag till reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1954/55 m. m. Nämnden har anmält, att den i de
frågor, som berörts i skrivelsen, dels haft överläggningar med nämndens råd
i fiskregleringsfrågor, dels samrått med fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök
och statens priskontrollnåmnd. Fiskeristyrelsen har därvid förklarat
sig i sak biträda jordbruksnämndens förslag. Priskontrollnämnden har i särskild
skrivelse den 12 februari 1954 uttalat, att den — i avvaktan på resultatet
av vissa utredningar på fiskets område — ansett sig kunna lämna
utan erinran, att det nuvarande systemet för prisregleringen på fisk upprätthålles
jämväl under nästa budgetår i huvudsaklig överensstämmelse
med de av jordbruksnämnden angivna riktlinjerna.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att 1951 års fiskhandelsutredning
inkommit med en i januari 1954 dagtecknad promemoria angående
frågan om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1952 (nr
320) om viss reglering av handeln med fisk m. m. samt om auktorisationssystemet
på ostkusten. Promemorian är för närvarande föremål för remissförfarande,
vilket icke kommer att vara avslutat å sådan tid, att därå grundade
förslag kan föreläggas innevarande års riksdag.

II. Reglering av priserna på fisk, m. m.

Nuvarande förhållanden.

Innebörden av prisregleringen. Prisregleringen innebär i huvudsak att jordbruksnämnden,
i samråd med statens priskontrollnämnd, för västkusten
och sydkusten efter överläggning med fiskarorganisationerna därstädes
fastställer minimipriser på de viktigaste fiskslagen. Beträffande ostkusten
har föreningen Ostkustfisk medgivits rätt att utan nämndens hörande fastställa
partinoteringar på färsk och frusen strömming. Regleringen förutsätter
vidare att fisk, för vilken minimipriser eller garantipriser icke kan utfås,
övertages såsom överskott och nyttiggöres av vederbörande prisregleringsförening.
Till denna verksamhet erhåller föreningarna av jordbruksnämn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

5

den vissa statliga bidrag, beträffande strömming prisutjämningsinedel och
i övrigt s. k. pristillägg. Bidragen utgår för närvarande i princip oberoende
av sättet för fisköverskottets tillvaratagande, dock med vissa inskränkningar
beträffande exporten. Ett bemyndigande för jordbruksnämnden att utvidga
prisregleringen på strömming till foder- och konservströmming har under
år 1953 tagits i anspråk endast såvitt gäller foderströmmingen. Förutsättningar
har icke ansetts föreligga att genomföra en tidigare förordad prisreglering
på torsk på ostkusten norr om Blekinge enligt det på väst- och
sydkusten gällande systemet.

Kostnaderna för prisregleringen täckes i första hand av prisregleringsavgifterna.
Dessa utgår för svenskfångad fisk med 5 procent av inköpssumman
för fisk, som ilandföres på västkusten och sydkusten, samt med 4 öre
per kilogram strömming. För importfisk, som i samband med införsel försäljes
på kommunal fiskauktion, utgör avgiften 5 procent av inköpspriset.
Avgiften för annan importfisk utgör för färsk och frusen saltvattensfisk
5 procent av värdet enligt tulltaxeförordningen, för islandssill 4,1 öre per
kilogram av nettovikten samt för annan beredd importsill 3,6 procent av
nyssnämnda värde. Avgiften på importfisk är så avvägd, att den i stort
sett motsvarar den avgift, som utgår för svenskfångad fisk.

Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsemedel täckes till stor del av
de förut omförmälda statslånen. Föreningen Västkustfisk och föreningen
Sydkustfisk åtnjuter enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 maj 1947 och den
9 juni 1950 därutöver rätt att i riksbanken mot sedvanlig ränta erhålla lån
intill 2 500 000 respektive 2 000 000 kronor. Enligt beslut av 1953 års riksdag
(Prop. 197; Rskr. 338) har nämnda lån å 2 500 000 kronor utökats till
3 000 000 kronor.

Fångst- och prisutvecklingen m. m. Jordbruksnämnden lämnar i sin skrivelse
inledningsvis vissa uppgifter rörande fångst- och prisutvecklingen
inom fisket, exporten av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen inom
landet, prisutvecklingen för fiskets förnödenheter, lönsamheten inom fisket
samt det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande verksamhet i fråga
om prisregleringen av fisk.

Vad angår fångstutvecklingen framgår av nämndens uppgifter, att det
svenska havsfiskets avkastning under åren 1951 och 1952 uppgick till cirka
183 respektive 204 miljoner kilogram med ett värde av omkring 109 respektive
122 miljoner kronor. Fångsten under år 1953 beräknas komma att uppgå
till cirka 200 miljoner kilogram med ett värde av i runt tal 126 miljoner
kronor. I fråga om fisket efter viktigare prisreglerade fiskslag meddelar
nämnden, att vintersill- och garnmakrillfisket på västkusten år 1953 varit
av väsentligt mindre omfattning än under år 1952, medan fladensillfisket
varit av ungefärligen samma storleksordning som år 1952. På sydkusten
har år 1953 produktionen av sill ökat med drygt 50 procent, medan torskfisket
gått tillbaka. På ostkusten har strömmingsfisket under våren och försommaren
1953 totalt sett givit ett bättre fångstresultat än år 1952. ökning -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

en av fångsterna hänför sig till södra och mellersta Sverige, medan för Norrland
redovisas en fortlöpande försämring av fisket efter strömming.

Till belysande av fiskprisernas utveckling har nämnden upprättat en
tablå över de genomsnittliga fiskarepriserna samt minimipriserna på fisk
under tiden juli 1949—september 1953. Priserna i denna tablå, vilken såsom
bilaga 1 torde få bifogas detta protokoll, avser västkustfisk av olika slag,
torsk och sill vid sydkusten ävensom partipriserna på strömming i Stockholm,
allt kvartalsvis.

Beträffande den prisutveckling, som framgår av tablån, anför nämnden,
att för västkustens vidkommande skett en fortsatt, i vissa fall rätt betydande
höjning av det genomsnittliga fiskarepriset för all fisk. Priset på sill har
legat obetydligt under prisnivån 1952, medan för torsk och makrill redovisas
en prishöjning. På sydkusten har priserna på sill och torsk under
1953 något avvikit från priserna under motsvarande kvartal år 1952. Partinoteringarna
på strömming har i allmänhet under år 1953 legat under de
noteringar, som gällt år 1952. Minimipriserna har under det gångna året —-frånsett sedvanliga säsongmässiga variationer beträffande västkustsillen —
ej undergått några förändringar.

Nämnden upplyser vidare, att fångstbegränsningar i likhet med vad som
varit fallet under år 1952 upprätthållits under år 1953 i fråga om västkustsill
och makrill samt tidvis även beträffande strömming. Även i fråga om
sill på sydkusten har tidvis upprätthållits en viss fångstbegränsning.

Vidare anför nämnden, att exporten av fisk och fiskprodukter — inklusive
den utrikes ilandföringen till och med november månad — under år
1953 beräknas ha uppgått till 81,2 miljoner kilogram till ett värde av 48,7
miljoner kronor, medan motsvarande tal för år 1952 utgjorde 86,2 miljoner
kilogram och 54,6 miljoner kronor. Härvid påpekar nämnden, att ilandföringen
av fisk i utlandet under år 1953 ökat med cirka 3 miljoner kilogram.
Importen av fisk och fiskprodukter uppgick för år 1953 till 38,2 miljoner
kilogram och 58,7 miljoner kronor mot 36,4 miljoner kilogram och 53,9
miljoner kronor för år 1952. Värdemässigt hänför sig ökningen i huvudsak
till fiskfiléer, lax, saltade torskfiskar, sockersaltad sill samt vissa konserver
av fisk och skaldjur. Beträffande exporten ävensom importen av fisk och
fiskprodukter hänvisar nämnden i övrigt till en inom nämnden upprättad
sammanställning, vilken som bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll.

I fråga om konsumtionen inom landet av fisk och fiskprodukter anför
nämnden, att denna, efter avdrag för svinn, år 1951 uppgick till totalt 102
miljoner kilogram, medan för år 1952 preliminärt redovisas 104 miljoner
kilogram. För år 1953 räknar nämnden uppskattningsvis med en konsumtion
av 108,5 miljoner kilogram. Konsumtionsvärdet år 1953 beräknas preliminärt
överstiga 1952 års tal med omkring 9 procent för fisk och fiskprodukter
av alla slag samt med cirka 8 procent för färsk fisk.

Beträffande prisutvecklingen för fiskets förnödenheter framhåller nämnden,
att under det senaste året skedde endast obetydliga förändringar. Sålunda
steg priset på 45-kilos fisklådor från 2 kronor 40 öre till 2 kronor

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

50 öre. Genomsnittligt var emellertid lådpriset lägre år 1953 än år 1952.
Motox-brännoljan betingade (i O-zon) ett pris av 22 öre för liter mot 23 öre
vid samma tidpunkt år 1952. De genomsnittliga priserna på fiskredskap
var år 1953 ungefär desamma som år 1952.

Nämnden påpekar vidare, att lönsamheten inom fisket även under år
1953 varit föremål för undersökningar med ledning av material från självdeklarationer.
Undersökningarna ger vid handen, att nettointäkterna av fisket
år 1951, jämfört med år 1950, genomsnittligt ökat på samtliga kuststräckor.
Vidare har Svenska västkustfiskarnas centralförbund företagit
särskilda undersökningar av fladen- och makrillfiskets lönsamhet år 1952
jämfört med år 1951. Av dessa synes framgå, att lönsamheten av makrillfisket
år 1952 varit något bättre än år 1951, medan lönsamheten av fladensillfisket
varit i stort sett oförändrad.

Vad slutligen angår det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande
verksamhet i fråga om prisregleringen av fisk åberopar nämnden en inom
denna upprättad tablå, vilken som bilaga 3 torde få bifogas statsrådsprotokollet.
Tablån utvisar, bland annat, att å prisregleringsverksamheten per
den 1 januari 1954 föreligger en behållning av nära 6 miljoner kronor,
medan behållningen ett år tidigare utgjorde ej fullt 4 miljoner kronor. Under
år 1953 har i regleringsavgifter influtit omkring 4,7 miljoner kronor,
varav drygt 1,35 miljoner kronor utgöres av importregleringsavgifter. Av
tablån framgår vidare, att för väst- och sydkustens prisregleringsområden
summan av de inom respektive områden efter systemets införande influtna
regleringsavgifterna överstiger utgifterna vid årsskiftet i form av pristillägg
m. m. med omkring 700 000 respektive 820 000 kronor, medan för strömmingsregleringen
på ostkusten underskottet från årsskiftet 1952/1953 ökat
med omkring 265 000 kronor och nu utgör nära 1 400 000 kronor.

De tre prisregleringsföreningarnas egen ekonomiska ställning betecknas
av nämnden såsom tillfredsställande. Föreningen Västkustfisk hade ar 1953
•enligt preliminära siffror övertagit omkring 33,5 miljoner kilogram fisk för
cirka 11,5 miljoner kronor, medan föreningen Sydkustfisk övertagit 5,8 miljoner
kilogram fisk för 1,7 miljoner kronor. Motsvarande siffror för år
1952 var 43,2 miljoner kilogram och 15,1 miljoner kronor respektive 7 miljoner
kilogram och 2,3 miljoner kronor. Föreningen Ostkustfisk har under
1952 prisreglerat ett överskott av cirka 3,4 miljoner kilogram strömming. För
år 1953 kan motsvarande kvantitet beräknas uppgå till omkring 4,5 miljoner
kilogram.

Frågan om fortsatt prisreglering m. m.

Jordbruksnämndens överläggningar med berörda parter. I sin skrivelse
meddelar nämnden, att den vid överläggningar med representanter för vederbörande
fiskarorganisationer samt sammanslutningar av fiskhandlare
och saltsillhandlare in. fl. berett dessa tillfälle att framföra sina synpunkter
på frågan om eu fortsatt prisreglering på fisk efter utgången av budgetåret

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

1953/1954. Överläggningar i ämnet har därjämte ägt rum med nämndens
råd i fiskregleringsfrågor.

Beträffande vad som förekommit vid dessa överläggningar anför nämnden
inledningsvis, att det från fiskarorganisationernas sida framhållits, att
behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk. Denna reglering innebär
bland annat, att nämnden, om förutsättningar därför föreligger, äger rätt
att dels utvidga prisregleringen att omfatta foder- och konservströmming
samt på sydkusten ilandförd makrill, horngädda och skrubba, dels ock genomföra
prisreglering på torsk för ostkusten norr om Blekinge enligt det
för väst- och sydkusten gällande systemet. Från västkustfiskarhåll har härvid
uttalats önskemål om att möjligheter skall finnas att prisreglera även
andra än de för närvarande prisreglerade fiskslagen. Vidare har prisregleringsföreningarna
anhållit, att de även under nästa budgetår skall få åtnjuta
räntefrihet för halva beloppet av de till dem utlämnade statslånen.
I anslutning härtill har föreningen Västkustfisk upprepat en föregående
år gjord hemställan om ytterligare rörelsemedel till sin verksamhet. I motsats
till föregående år, då en höjning av statslånet begärdes, har föreningen
nu hemställt, att den föreningen tillerkända riksbankskrediten måtte höjas
med 3 miljoner kronor till ett belopp av 5,5 miljoner kronor. Såsom motivering
härför har anförts, bland annat, att den omläggning av prisregleringen
på islandssill, som under nästa budgetår sannolikt kommer att genomföras
medför ett ökat behov av likvida medel. I samband härmed har föreningen
lramhållit, att föreningen icke kunnat utnyttja den kredit, som beretts föreningen
genom den föregående år beslutade höjningen av riksbankskrediten
med 0,5 miljoner kronor, då genom riksgäldskontoret icke ställts någon garanti
för den ökade krediten. Föreningen har vidare hemställt, att krediten av
praktiska skäl måtte överflyttas från riksbanken till Aktiebolaget Sveriges
kreditbank. Vad angår regleringen av handeln med fisk samt av importen
och exporten av fisk har föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk förordat
en förlängning på minst två år av gällande förordningar i ämnet. Föreningen
Ostkustfisk har anhållit, att förordningen om viss reglering av handeln
med fisk måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1955
i avvaktan på de förslag, som 1951 års fiskhandelsutredning kan komma att
framlägga.

Nämnden meddelar även, att färskfiskhandelns representanter i stort sett,
liksom tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande prisregleringssystemet.
Från saltsillhandlarnas sida har — bortsett från vissa förslag rörande
tillämpningen av importregleringen på saltsill — icke anförts några särskilda
synpunkter i fråga om gällande regleringar.

Jordbruksnämndens förslag. För egen de! anför nämnden i sin skrivelse,
att den funnit övervägande skäl tala för att det nuvarande systemet för
prisregleringen på fisk skall bibehållas jämväl under budgetåret 1954/55.
Sålunda har, även om produktions- och avsättningsförhållandena under
det gångna året varit relativt gynnsamma, behov dock förelegat att med

9

Kungi. Maj.ts proposition nr 121.

bidrag av regleringsmedel stödja priserna på överskottsfisken, då inkomstnivån
för i vart fall viss del av yrkesutövarna eljest skulle ha blivit alltför
låg. Nämnden framhåller, att upprätthållandet av garantipriser på överskottsfisken
också medverkar till en utjämning av de förluster, som i överskottssituationer
kan drabba enskilda fiskare. En avveckling av minimiprissystemet
skulle vidare med all sannolikhet få till följd en ur fiskarnas synpunkt
ej skälig sänkning av genomsnittspriserna på fisk.

Erfarenheterna under år 1953 har enligt nämnden visat, att det inom landet
finns en betydande marknad för fiskfiléer, varvid särskilt en påtaglig
ökning kunnat konstateras i efterfrågan på frysta fiskfiléer. Ett uttryck härför
är den under det gångna året stegrade importen av sådana filéer. Nämnden
anför härom i övrigt följande.

Under år 1953 har ökad uppmärksamhet ägnats de problem, som sammanhänger
med tillhandahållandet av fryst fisk, särskilt i fileterat skick.
I syfte att minska överskotten av s. k. massfisk har prisregleringsföreningarna
sålunda under året lämnat ekonomiska bidrag till forskningsverksamhet
för undersökning av möjligheterna för djupfrysning och lagring av fisk
med hög fetthalt, företrädesvis sill, strömming och makrill. Vidare har föreningen
Sydkustfisk även under 1953 främjat en beredning av djupfrysta
torskfiléer genom att till partihandeln utbetala bidrag till kostnaderna för
fryshuslagring av dylika filéer, avsedda för avsättning inom landet. Bidragen
har nära nog i sin helhet bekostats av prisregleringsmedel. Nämnden
bär beslutat att även innevarande år med bidrag av prisregleringsmedel
stödja en fortsatt fryshuslagring av torskfilé på sydkusten. På syd- och ostkusten
har vidare ett antal företag anskaffat eller beställt maskiner för
filetering av sill och strömming. Djupfrysta sådana filéer har i begränsad
omfattning även börjat marknadsföras. Slutligen har överläggningar inför
nämnden hållits med representanter för fiskarorganisationerna och för handeln,
varvid diskuterats frågor sammanhängande med produktionen och
försäljningen av frysta fiskfiléer ävensom möjligheterna att i ökad utsträckning
tillgodose föreliggande behov med beredning inom landet av frysta
filéer.

Delade meningar torde icke råda om att ett ökat tillhandahållande av
frysta fiskfiléer skulle medföra en utvidgning av fiskmarknaderna inom
landet, vilket icke minst ur fiskets avsättningssynpunkt är av särskild betydelse.
Genom ett dylikt tillhandahållande kan nämligen allmänheten tillförsäkras
en mera regelbunden tiIIgång på fisk, varjämte den djupfrysta varan
kan utbjudas till försäljning icke blott från traditionella fiskaffärer utan
även från andra livsmedelsbutiker, som är utrustade med frysboxar och
som mera regelbundet besöks av allmänheten. Härtill kommer, alt genom
möjlighet till djupf rysning av fiskvaror förutsättningar skapas för en utvidgning
av försäljningen till sådana områden inom landet, där tillförseln
av färsk fisk varit obetydlig och den saluförda fisken ej sällan av mindre
god kvalitet.

En förutsättning för att på längre sikt en ökad konsumtion av frysta
filéer skall kunna erhållas är, bland annat, att garantier skapas för att den
frysta varan får eu jämn och hög kvalitet. Genomförandet av obligatorisk
kvalitetskontroll på frysta fiskfiléer för den inhemska marknaden kan härvidlag
sedermera visa sig erforderligt med hänsyn till att avsättningen kan
komma att äventyras, därest olämplig råvara kommer till användning eller
beredningen, distributionen eller försäljningen av den frysta varan ej sker
på tillfredsställande sätt.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Den antydda marknadsutvecklingen beträffande frysta fiskfiléer bär skapat
särskilda problem i fråga om importregleringen av dessa varor. Stora
svårigheter har sålunda redan uppkommit att på ett nöjaktigt sätt kvantitativt
importreglera ifrågavarande fisk. Enligt nämndens mening torde därför
kvantitativ importreglering av frysta fiskfiléer icke i längden böra bibehållas
utan ett system med införselavgift i stället prövas. Då detta system
avses skola tillämpas försöksvis, torde dock licenstvånget tills vidare böra
upprätthållas. Härigenom möjliggöres för nämnden att, därest särskilda
olägenheter skulle uppstå vid tillämpningen av systemet med införselavgift,
återgå till kvantitativ importreglering. Av praktiska skäl synes systemet med
införselavgift böra avse samtliga fiskfiléer, även färska sådana. Avsikten
härmed skulle vara att tillförsäkra fisket ett visst skydd av prisnivån på
den inhemska fisken samtidigt som marknadsutvecklingen beträffande djupfryst
fisk icke skulle löpa risken att hämmas eller snedvridas. En sådan
åtgärd borde jämväl ge erforderliga impulser och utgöra en stimulans för
inhemsk beredning av fiskfiléer. Nämnden har velat anmäla nu ifrågavarande
förhållanden och avser att sedermera, efter överläggningar med berörda
intressenter, inkomma till Kungl. Maj :t med särskild framställning i ämnet.
Vid fastställandet av införselavgifter förutsättes givetvis, att samråd äger
rum med vederbörande representanter för fiskareorganisationerna och för
handeln.

Med hänsyn till prisregleringsverksamhetens omfattning tillstyrker jordbruksnämnden,
att regleringsföreningarna även under nästa budgetår får
disponera hela det dem tillerkända statliga lånekapitalet, däribland den
föreningen Västkustfisk och föreningen Sydkustfisk beviljade riksbankskrediten.
Nämnden anser, att plan för de egentliga lånens amortering bör
fastställas först längre fram, sedan föreningarna själva hunnit samla erforderligt
kapital för rörelsens bedrivande.

Vad angår föreningen Västkustfisks hemställan om ytterligare rörelsemedel
tillstyrker nämnden, i likhet med föregående år, att föreningens
riksbankskredit ökas med 3 miljoner kronor till ett belopp av 5,5 miljoner
kronor samt att genom riksgäldskontoret garanti ställes för den utökade
krediten. Nämnden framhåller därvid, att föreningen på grund av utestående
exportfordringar nödgats upplåna betydande belopp. Härtill kommer, att
under de senaste åren en successiv ökning skett av föreningens omsättning.
Nämnden understryker särskilt behovet för föreningen av ytterligare rörelsekapital,
därest prisreglering även under nästa budgetår genomföres på
islandssill. Även föreningens anhållan om ett överflyttande av krediten på
Aktiebolaget Sveriges kreditbank anser sig nämnden böra tillstyrka.

I fråga om den av regleringsföreningarna begärda räntefriheten för statslånen
erinrar nämnden om att föredragande statsrådet i propositionen
1953: 197 ansett sig böra förorda, att föreningarna, i avvaktan på resultatet
av eu utredning rörande riktlinjerna för prisregleringen på fiskets område,
för innevarande budgetår skulle bibehållas vid förmånen att vara befriade
från att betala ränta på lånens halva belopp. Med hänsyn härtill anser
nämnden skäl föreligga för att föreningarna skall komma i åtnjutande
av samma förmån även under nästa budgetår.

Vad beträffar det från västkustfiskarehåll framförda önskemålet om en

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

utvidgning av prisregleringen till att omfatta ytterligare fiskslag, framhåller
nämnden, att enligt gällande direktiv prisreglering må anordnas på de
viktigaste fiskslagen. Då sålunda redan enligt nuvarande direktiv möjlighet
finns att prisreglera de fiskslag, som är av betydelse, synes enligt nämnden
någon ändring icke böra vidtagas i direktiven.

I fråga om prisregleringen på strömming erinrar nämnden om att denna
reglering — efter överenskommelse med ostkustfiskets organisationer — är
så utformad, att nämnden för övervägande delen av den strömming, som ej
kan avsättas på färskmarknaden inom landet (saltströmming, färsk strömming,
som säljes på export, och — under vissa förutsättningar — strömming,
som användes för djurföda; under 1953 även strömming, som försålts
till fodermedel) utbetalar vissa statliga medel, s. k. prisutjämningsbidrag.
Under vart och ett av åren 1952 och 1953 har sålunda till föreningen
Ostkustfisk utbetalats ett engångsbelopp av 800 000 kronor att av föreningen
användas för nämnda prisreglering. Utanför denna faller den övervägande
delen av produktionen, nämligen den strömming, som avsättes på
färskmarknaden inom landet, motsvarande cirka 75 procent av produktionen.
Härvidlag gäller, att föreningen Ostkustfisk medgivits rätt att tills
vidare från och med den 1 juli 1950, utan jordbruksnämndens hörande, fastställa
partinoteringarna på färsk och frusen strömming. Vidare äger de
auktoriserade producentföreningarna rätt att, envar inom sitt område, bestämma
en högre partinotering än den av föreningen fastställda. Myndigheternas
inverkan på förstahandspriset på strömming är sålunda begränsad
till att genom bidrag av prisutjämningsmedel möjliggöra att ett skäligt pris
betalas för den mindre del av produktionen, som blir föremål för prisreglering.

Nämnden framhåller, att den genom relativt generösa utbetalningai av
prisutjämningsmedel för överskottsströmming sökt bidraga till ett förbättrat
inkomstläge för strömmingsfiskarna. Salunda har för prisiegleringen på
strömming — bortsett från de fonder på tillhopa 543 168 kronor, som vid
prisregleringssystemets införande ställdes till ostkustens förfogande ur
prisregleringskassan för fisk redan utdelats inemot 1 400 000 kronor utöver
influtna strömmingsavgifter för prisutjämning av överskottsströmming.

I detta sammanhang upplyser nämnden, att en av nämnden verkställd
undersökning visar, att det ekonomiska utbytet vid försäljningen av strömmingsöverskottet
varit mycket otillfredsställande. På grund härav avser
nämnden att snarast företaga en närmare utredning angående anledningen
härtill ävensom beträffande de möjligheter, som kan föreligga att mera ekonomiskt
än hitintills skett nyttiggöra strömmingsöverskotten och därmed tillförsäkra
de enskilda fiskarna ett bättre utbyte av fisket. Enligt nämnden
bör även övervägas, om icke inom prisregleringens ram en sådan ändring
bör ske av grunderna för utbetalande av prisutjämningsbidrag, som kan
anses påkallad av de framkomna förhållandena.

Beträffande medelsbehovet för att upprätthålla prisregleringen under tiden
till den 1 juli 1955 förutsätter nämnden, att detta i stort sett skall

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

kunna täckas av de prisregleringsavgifter, som under samma tid beräknas
inflyta. Enligt nämndens mening erfordras sålunda alltjämt bemyndigande
att upptaga regleringsavgifter efter i huvudsak samma grunder som för närvarande.
Den behållning å inemot 6 miljoner kronor, som vid årsskiftet förelåg
på prisregleringsverksamheten, torde enligt nämnden få anses utgöra en
nödvändig säkerhet för att bestrida de utgifter av kanske ännu större storleksordning,
som kan bli erforderliga i händelse av tillstötande svårigheter
i fråga om avsättningen av fisk, eller för att täcka förluster på kreditförsäljningar.
Behållningen torde under särskilda förhållanden även kunna användas
för att lämna regleringsföreningarna lån för tillfällig finansiering av
kreditförsäljningar på export.

l örordningen den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med
fisk m. in., vars giltighetstid såsom tidigare nämnts utgår den 30 juni 1954,
föreslås av nämnden skola erhålla förlängd giltighet till och med den 30
juni 1955 för den händelse 1951 års fiskhandelsutrednings delbetänkande rörande
auktorisationsfrågan icke hinner bli föremål för slutlig behandling
före utgången av innevarande budgetår.

I fråga om fladensillfisket uttalar nämnden, att enligt dess uppfattning
vissa på kortare sikt verkande statliga åtgärder alltjämt torde vara erforderliga
i syfte att trygga avsättningen av sådan sill. Sålunda bör enligt nämnden,
såvida ett ändrat läge icke uppkommer, förbud mot försäljning av islandssill
upprätthållas i ungefär samma utsträckning som för närvarande.
För annan beredd sill än islandssill synes vidare importlicens böra vägras
under tiden för nämnda försäljningsförbud. Nämnden framhåller i detta
sammanhang, att inköpen av fladensill för saltning inom landet under det
gångna året, jämfört med år 1952, nedgått med omkring 20 procent. För
att på längre sikt söka bibringa fladensillen en i förhållande till andra sillsorter
ökad konkurrenskraft anser nämnden det vara av betydelse att så
långt möjligt vidtaga åtgärder i kvalitetsfrämjande och kostnadsbesparande
syfte. Nämnden upplyser, att den i sådant syfte haft överläggningar med
fiskets organisationer på västkusten.

Stödet för avsättningen av fladensill bör emellertid enligt nämnden icke
få medföra hinder för en ytterligare utveckling av svenskt islandsfiske. Detta
fiske har under år 1953 starkt ökat. Nämnden upplyser, att fångstvärdet under
åren 1952 och 1953 utgjort omkring 4 respektive 5 miljoner kronor. Vidare
meddelar nämnden, att inom densamma för närvarande pågår en utredning
avseende islandsfiskets lönsamhet under år 1953.

III. Utrikeshandeln med fisk*

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningarna
angående reglering av införseln och utförseln av vissa slag av
lisk och skaldjur den 30 juni 1954. Jordbruksnämnden föreslår, att dessa
båda förordningar skall förlängas att gälla ytterligare ett år. Nämnden anser

Kangl. Maj.ts proposition nr 121.

13

att så bär ske i avvaktan på resultatet av utredningen rörande riktlinjerna
för prisregleringen på fiskets område.

Vad angår den fortsatta tillämpningen av importregleringen på fisk förutsätter
nämnden, att regleringen anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som för närvarande tillämpas. Nämnden finner det dock
önskvärt, att Kungl. Maj :t meddelar närmare direktiv rörande ifrågavarande
tillämpning.

Nämnden erinrar i detta sammanhang om att i propositionen 1953: 197 förutsatts,
att intill dess översyn ägt rum av riktlinjerna för prisregleringen, möjligheten
att uttaga import- och exportavgifter på fisk icke utnyttjas, såvida
ej väsentligt ändrade förhållanden föranleder därtill. Nämnden utgår ifrån
att detta uttalande icke lägger hinder i vägen för att, innan nämnda utredning
slutförts, beslut skall kunna meddelas om uttagande av importavgifter,
därest behov därav ådagalägges genom undersökning i annan ordning och
Kungl. Maj:t efter förslag av nämnden finner anledning att förordna om uttagande
av sådana avgifter. Nämnden anmäler i detta sammanhang, att den
ämnar företaga särskilda undersökningar i syfte att utröna möjligheterna
att för vissa fiskslag eller fiskvaror tillämpa en importreglering, baserad på
införselavgifter i stället för kvantitativa begränsningar. Undersökningarna
torde enligt nämnden i första hand böra avse en avgiftsbeläggning av fiskfiléer
och vidare även uttagande av införselavgifter på islandssill.

I anslutning till jordbruksnämndens uttalande rörande en på införselavgifter
i stället för kvantitativa begränsningar grundad importreglering understryker
priskontrollnämnden i sin föremämnda skrivelse den 12 februari
1954, att starka principiella skäl talar mot införandet av införselavgifter i
allmänhet. Priskontrollnämnden framhåller, att under vissa förhållanden
införandet av dylika avgifter dock kan vara att föredraga framför nuvarande
kvantitativa och geografiska begränsningar av importen. Enligt priskontrollnämndens
mening är det framför allt på grund av svårigheten att förse
landsbygdens hushåll med färsk fisk angeläget att underlätta landets försörjning
med exempelvis frusna fiskfiléer. Därest man för att lösa detta problem
beslutar sig för att reglera fiiskimporten på detta område genom införselavgifter,
bör enligt priskontrollnämnden avgifterna icke sättas så högt
eller i övrigt tillämpas på sådant sätt, att importen i mera avsevärd grad
försvåras. En lämplig avvägning av införselavgifternas storlek synes vara,
att dessa icke sättes högre än att importpriset med tillägg av regleringsavgiften
och införselavgiften i huvudsak överensstämmer med priset på motsvarande
färdigprodukt av svenskfångad sill och fisk, då detta pris är baserat
på respektive minimipriser. Priskontrollnämnden förutsätter därvid, att
kvantitativa begränsningar och införselavgifter icke vid något tillfälle kominer
till användning samtidigt.

För export av fisk och fiskprodukter fordras, såsom redan nämnts, i
princip licens av jordbruksnämnden. Dessa produkter är emellertid alltsedan
den 1 december 1950 upptagna bland de varuslag, som är föremål för s. k.
villkorlig exportfrilistning. Detta innebär, att de under vissa förutsättningar

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

tills vidare får exporteras utan särskild licens till länder och valutaområden
inom det s. k. OEEC-blocket och dessutom till samtliga länder i Nord-,
Mellan- och Sydamerika med undantag av Argentina. Bland de förutsättningar,
som nämnden uppställt för frilistningen, märkes dels att denna får
utnyttjas endast av affärsföretag, som är infört i svenskt firma-, föreningseller
aktiebolagsregister, dels att fisk, som exporteras, skall vara inköpt
enligt gällande bestämmelser om reglering av handeln med fisk och om prisreglering
beträffande fisk, dels ock att företag, som önskar utnyttja frilistningen,
låter hos nämnden registrera en förbindelse om iakttagande av de
för licensfriheten uppställda villkoren.

Nämnden anför i sin skrivelse, att nämnden i sådana frågor, som är av
intresse för hela den svenska fiskerinäringen eller eljest av mera allmän betydelse,
inhämtar utlåtande från det s. k. fiskexportrådet. Härom anför
nämnden följande.

Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena
— fiskarna, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien —
på västkusten (Göteborgs och Bohus län samt Halland), sydkusten (Skåne
och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt).

Rådet kallas av nämnden till sammanträde, bland annat, för att utröna
olika exportönskemål inför förestående handelsavtalsförhandlingar, diskutera
fördelning mellan olika kustområden av redan erhållna exportkontingenler
i handelsöverenskommelser mellan Sverige och länder, där importen
av fisk och fiskprodukter är centraliserad, samt rådgöra om olika möjligheter
att främja och stödja fiskexporten i allmänhet. Behov har förelegat
av regelbundet återkommande sammanträden för behandling av uppkommande
spörsmål.

Vad beträffar exporten till främmande länder med centraliserad import
har denna koncentrerats till vissa organ, som under särskilda förutsättningar
tillerkänts ensamrätt till exportlicenserna på ifrågavarande länder. Beträffande
dessa organs sammansättning och de förutsättningar, som gäller för
att exportlicenserna skall förbehållas dem, anför nämnden följande.

För fisk från västkusten med undantag av skarpsill och de fiskslag i övrigt,
som nämnden kan komma att bestämma, utställes exportlicenser för
närvarande endast på föreningen Västkustfisk. Såsom villkor för att föreningen
ensam skall erhålla licenserna gäller, att föreningen skall, på sätt
nämnden godkänner, bereda den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln
och salteriföretagen) tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut med
den utländske köparen och i leveranserna på träffat avslut. När det gäller
export av salt sill äger samverkan mellan fiskare och exporthandel rum
inom ett särskilt organ, kallat exportutskottet för svensk saltsill. I detta fall
utställes exportlicens på föreningen Västkustfisk för exportutskottets räkning.
Frågan om en fastare organisationsform för samarbetet mellan de
olika exportintressena synes efter de överläggningar, som ägt rum med berörda
parter, för närvarande icke vara aktuell.

För fisk från sydkusten med undantag för fiskslag, som nämnden kan
komma att bestämma, beviljas under vissa förutsättningar exportlicenser
tills vidare uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande exporten
med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk exportfisk,
förening u. p. a. Som förutsättning för att föreningen skall åtnjuta

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

ensamrätt till licenser har, bland annat, föreskrivits att föreningen och dess
verksamhet skall vara underkastad nämndens överinseende och att dess styrelse
skall ha en opartisk ordförande, utsedd av nämnden. Vidare skall föreningens
verksamhet bedrivas efter vissa av nämnden godkända riktlinjer.
Föreningen skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de beslut rörande
medlemskap, styrelsens sammansättning, kvoteringar, stadgar, vinstutdelning
och dylikt, som kan komma att meddelas av nämnden.

Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse, att allas
berättigade intressen av att deltaga i exporten blir tillgodosedda och att exporten,
om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt
grunder som fastställes av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen,
om nämnden så finner angeläget, skall (exempelvis genom att utlysa särskilda
exportauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes
tävla om exposrtleveranserna.

I detta sammanhang framhåller nämnden, att behovet av ett organ motsvarande
fiskexportrådet och av en centralisering utav fiskexporten till särskilda
organ, såvitt gäller länder med centraliserad import, har bestyrkts
vid upprepade tillfällen även under det gångna året. Enligt nämndens mening
är det, om exportmöjligheterna skall kunna tillvaratagas rationellt,
oundgängligen erforderligt att exporten även i fortsättningen skall kunna
regleras i den omfattning som nu sker.

Nämnden erinrar härefter om att Kungl. Maj :t den 23 oktober 1952 meddelat
föreskrifter om tillsättande av en fiskexportrepresentant med uppgift
att verka för fiskexport. Denne avlönas med anlitande av clearingkassan för
fisk och reservationsanslaget till Främjande av beredning och avsättning av
fisk m. m. Nämnden framhåller vidare, att den i tidigare sammanhang -senast i sin skrivelse den 25 augusti 1953 rörande anslagsäskanden för budgetåret
1954/55 — anhållit, att ett särskilt anslag skulle uppföras till bestridande
av kostnaderna för fiskexportrepresentanten. Som skäl härför åberopade
nämnden, att verksamheten i fråga kunde beräknas bli av bestående
art samt att de medel, som innestod på sagda clearingkassa och reservationsanslag,
kunde behöva disponeras för andra ändamål. Då numera tillgångarna
i clearingkassan och under anslaget ytterligare minskat, anser nämnden
att större skäl än tidigare talar för att ett särskilt anslag anvisas för ändamålet.
Under hänvisning härtill hemställer nämnden nu att ett särskilt
anslag av 90 000 kronor skall för ifrågavarande ändamål uppföras å riksstaten
för nästa budgetår. Till stöd för sin framställning anför nämnden
följande.

De skäl, som talat för inrättandet av ifrågavarande befattning, torde göra
sig gällande även under nästa budgetår med hänsyn till de svårigheter,
som alltjämt föreligger beträffande exporten av fisk. Vid de överläggningar
som nyligen hållits inom fiskexportrådet, har också understrukits värdet
av att befattningen även i fortsättningen bibehålies. I samband därmed har
inom exportrådet framhållits angelägenheten av att kostnaderna för befattningen
bestrides genom etl särskilt anslag på riksstaten. För egen del tillstyrker
nämnden att så sker. Med ledning av de kostnader, som varit förenade
med befattningen under den första 12-månadersperioden efter dess till -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

komst, har nämnden beräknat medelsbehovet för denna under nästa budgetår
till 65 000 kronor, därest Stockholm bibehålies som stationeringsort
för befattningshavaren. Därest befattningshavaren stationeras utomlands •—
varvid närmast Schweiz eller Västtyskland torde komma i fråga — uppskattar
nämnden medelsbehovet till 90 000 kronor. Nämnden, som avser att
sedermera i annan ordning närmare redovisa nämndens och fiskerinäringens
synpunkter i fråga om fiskexportrepresentantens stationeringsort, vill
redan nu upplysa, att fiskexportrådet uttalat sig för en stationering utomlands
och föreslår, att anslag å sist nämnda belopp tills vidare beräknas till
kostnaderna för representanten under nästa budgetår. Skulle kostnaderna
anses icke böra täckas genom ett särskilt anslag, hemställer nämnden, att
de skall utgå i första hand från reservationsanslaget till Främjande av beredning
och avsättning av fisk m. in., eventuellt till någon del även ur clearingkassan
för fisk.

Nämnden framlägger härefter förslag i fråga om bestridande av kostnaderna
för kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter. Inledningsvis erinrar
nämnden om att Kungl. Maj :t den 5 juni 1953 föreskrivit, att ifrågavarande
kostnader under innevarande budgetår, i den mån de icke kan täckas genom
inflytande kontrollavgifter, skall till ett belopp av högst 75 000 kronor
bestridas ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. Vidare anför nämnden.

Kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter är dels obligatorisk och dels
frivillig. Den obligatoriska kontrollen omfattar för export avsedd saltad och
torkad fisk, fiskkonserver samt fiskfiléer ävensom för försäljning på hemmamarknaden
avsedd salt strömming. Den av jordbruksnämnden inrättade
frivilliga kontrollen omfattar på sydkusten ilandförd färsk torsk och sill,
som blir föremål för export, ävensom på sydkusten framställda fiskfiléer,
avsedda för försäljning inom landet. Sistnämnda kontroll inbegriper vidare
på västkusten saltad fladensill och höstsill, som försäljes på den inhemska
marknaden.

De åtgärder, som nämnden tidigare år vidtagit för att anpassa avgifterna
för kvalitetskontrollen efter behovet av medel för kontrollens upprätthållande,
har icke varit tillräckliga för att göra kontrollen självförsörjande, överläggningar
har därför även under 1953 ägt rum med representanter för konservindustrin
i syfte att genom höjning av avgiften för konservkontrollen
minska det regelbundet uppkommande underskottet för kvalitetskontrollen.
Nämnden har ännu icke tagit ställning till frågan om höjning
av berörda avgift. För budgetåret 1952/53 har inkomsterna i form av
löpande kontrollavgifter understigit utgifterna för kvalitetskontrollen med
inemot 40 000 kronor, varav 25 000 kronor hänför sig till konservkontrollen.
Det totala underskottet för budgetåren 1950 51 och 1951/52 har uppgått till
41 000 respektive 47 000 kronor. För innevarande budgetår saknas möjlighet
att nu beräkna det tillskott, som — utöver kontrollavgifterna — erfordras
för kontrollens fullgörande. Storleken av detta tillskott är nämligen beroende
av, bland annat, exportens omfattning och sammansättning. Ovissheten
angående ifrågavarande förhållanden gör det ej heller möjligt att beräkna
storleken av det tillskott, som erfordras för nästa budgetår. Nämnden
har emellertid ansett sig kunna utgå ifrån att behovet av tillskottsmedel
för budgetåret 1954/55 ej kommer att överstiga 50 000 kronor.

Fiskexportrådet, som beretts tillfälle att yttra sig angående kvalitetskontrollens
finansiering under nästa budgetår, har tillstyrkt, att — i den mån

17

Kungl. Maj:is proposition nr 121.

utgifterna för kontrollen ej kan bestridas av inkommande avgifter — clearingkassan
för fisk skall tagas i anspråk för täckning av underskottet.

Nämnden, som förklarar sig dela fiskexportrådets uppfattning, hemställer
under åberopande av det anförda om bemyndigande att under nästa budgetår
för kontrollens genomförande använda ett belopp av 50 000 kronor ur
clearingkassan för fisk. I detta sammanhang upplyser nämnden att, därest
för innevarande budgetår anvisade medel ur clearingkassan i sin helhet anlitas,
behållningen i kassan per den 1 juli 1954 kommer att uppgå till cirka
130 000 kronor.

IV. Föredraganden.

Medan fiskerinäringen under åren 1949 och 1950 hade att kämpa med avsevärda
svårigheter i form av sjunkande priser och minskad efterfrågan,
redovisades för de två därpå följande åren stigande fångstvärden. För år
1953 beräknas fångstvärdet ha ytterligare ökat. Samtidigt har avsättningsförhållandena
varit jämförelsevis tillfredsställande och endast obetydliga
förändringar har skett i fråga om priserna på fiskets förnödenheter.

Även om utvecklingen under år 1953 sålunda får anses ha varit relativt
gynnsam, synes dock såsom statens jordbruksnämnd framhållit övervägande
skäl tala för att prisreglering på fisk bibehålies under nästa budgetår. Den
av mig i propositionen nr 197 till 1953 års riksdag omförmälda utredningen
för omprövning av riktlinjerna för prisregleringen på fiskets område har
numera tillsatts. I avbidan på resultatet av utredningens arbete torde prisregleringen
under nästa budgetår böra handhas i huvudsak på samma sätt
som hittills, d. v. s. i enlighet med de uttalanden i ämnet, som gjorts av föredragande
departementschefen i propositionen 1951:81.

Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in. Giltighetstiden
för denna utgår den 30 juni 1954. I avbidan på behandlingen av 1951
års fiskhandelsutrednings förslag, bör förordningen erhålla fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1955.

Av den redogörelse, jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna
för upprätthållandet av prisregleringen, framgår att utbetalningarna av pristillägg
och prisutjämningsmedel för år 1953 rätt avsevärt understigit summan
av de under året influtna regleringsavgifterna. Behållningen av prisregleringsmedel
uppgick sålunda den 1 januari 1954 till nära 6 miljoner kronor
mot cirka 4 miljoner kronor vid ingången av år 1953. I likhet med jordbruksnämnden
förutsätter jag, att medelsbehovet för att upprätthålla prisregleringen
under nästa budgetår skall i huvudsak kunna täckas av inflytande
prisregleringsavgifter. Den föreliggande behållningen å verksamheten
torde såsom jordbruksnämnden anfört kunna behöva användas vid uppkommande
avsättningssvårigheter eller för att täcka förluster på kreditförsäljningar.
Under särskilda förhållanden torde hinder icke böra möta att använda

2 Ili It ang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. AV 121.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

densamma för lån till regleringsföreningarna för tillfällig finansiering av
kreditförsäljningar på export. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t all
fastställa de närmare villkoren för dylik utlåning.

Med hänsyn till omfattningen av prisregleringsverksamheten förordar
jordbruksnämnden, att prisregleringsföreningarna skall få disponera sina
statslån och de riksbankskrediter, för vilka staten ställt garanti, till deras
fulla belopp jämväl under budgetåret 1954/55. Jordbruksnämnden tillstyrker
vidare i anledning av därom framställt förslag, att den riksbankskredit,
som tillerkänts föreningen Västkustfisk, skall ökas med 3 miljoner kronor
till 5,5 miljoner kronor. Som skäl härför åberopas — förutom vad som anfördes
föregående år till stöd för en liknande framställning — att föreningen
kommer att behöva ytterligare rörelsekapital, därest prisreglering även
under nästa budgetår genomföres på islandssill. Vidare biträder jordbruksnämnden
eu anhållan av föreningen om att få överflytta krediten till Aktiebolaget
Sveriges kreditbank. För egen del anser jag mig böra tillstyrka, att
regleringsföreningarna även under nästa budgetår skall disponera över sina
statslån samt åtnjuta viss kredit. Dock är jag icke beredd att tillstyrka någon
ny höjning av föreningen Västkustfisks kredit. Mot sistnämnda förenings
anhållan om överflyttande av krediten till Aktiebolaget Sveriges kreditbank
har jag däremot intet att erinra.

Prisregleringsföreningarna har under de senaste budgetåren tills vidare
varit befriade från skyldigheten att betala ränta å halva beloppet av beviljade
statslån, medan för återstoden utgått ränta efter 3,5 procent. I
avbidan på närmare utredning i ämnet synes jämväl för budgetåret 1954/55
samma bestämmelser böra gälla.

Den centralisering av exporten till särskilda organ, som för
närvarande tillämpas i förhållande till länder med centraliserad import, synes
fungera tillfredsställande. Såsom jordbruksnämnden framhållit torde en dylik
anordning erfordras även under nästa budgetår. Jag förordar därför, att
exporten jämväl under budgetåret 1954/55 skall regleras enligt i huvudsak
de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår.

För budgetåret 1953/54 har medgivits, att till kostnaden för eu befattning
som fiskexportrepresentant får tagas i anspråk högst 100 000 kronor,
därav 40 000 kronor ur reservationsanslaget till Främjande av beredning
och avsättning av fisk in. in. samt återstoden ur clearingkassan för fisk och
fiskprodukter.

I likhet med jordbruksnämnden anser jag, att behov av ifrågavarande
befattning kommer att föreligga även i fortsättningen. Däremot kan jag
icke biträda jordbruksnämndens förslag, att till bestridande av kostnaderna
för densamma skall anvisas ett särskilt anslag å riksstaten. Kostnaderna
torde sålunda i likhet med vad nu är fallet bestridas dels ur reservationsanslaget
till Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in., dels ur
clearingkassan för fisk och fiskprodukter. Med hänsyn till att från skilda

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

håll framkommit önskemål om att befattningshavaren skall stationeras utomlands,
torde i enlighet med jordbruksnämndens förslag för nästa budgetår
böra beräknas ett belopp av 90 000 kronor. Då medelstillgången är ringa i
fiskclearingkassan bör enligt min mening endast 30 000 kronor av beloppet
bestridas ur denna samt återstoden ur nyssnämnda reservationsanslag.

Frågan om stationeringsorten torde jag senare få anmäla för Kungl. Maj :t.

Kostnaderna under innevarande budgetår för kvalitetskontroll
av fisk och fiskprodukter bestrides jämlikt beslut av 1953 års riksdag liksom
tidigare av inflytande kontrollavgifter jämte ett tillskott av högst 75 000
kronor ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. I enlighet med jordbruksnämndens
förslag torde tillskottsmedlen för budgetåret 1954/55 kunna
nedsättas till högst 50 000 kronor att utgå ur clearingkassan.

Vad jordbruksnämnden anfört rörande åtgärder till skydd för f 1 a d e noch
islandssillfisket föranleder icke någon erinran från min sida.

Regleringen av importen och exporten av fisk och fiskprodukter
sker för närvarande med stöd av, bland annat, förordningarna den 5
juni 1953 angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
(nr 372) samt angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
(nr 374). Båda förordningarna gäller endast till och med den 30 juni
1954. I avbidan på resultatet av förut nämnda omprövning av riktlinjerna
för prisregleringen torde såsom jordbruksnämnden föreslagit förordningarna
böra fortsätta att gälla för tiden till och med den 30 juni 1955. Även för
nästa budgetår torde importregleringen böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som jordbruksnämnden tillämpat under innevarande
budgetår.

I detta sammanhang har jordbruksnämnden erinrat om att i propositionen
1953: 197 uttalats, bland annat, att — intill dess resultatet av nyssnämnda
översyn föreligger — möjligheten att uttaga import- och exportavgifter
på fisk icke bör utnyttjas, såvida ej väsentligt ändrade förhållanden
föranleder därtill. Någon ändring härutinnan är jag icke beredd att förorda
utan samma föreskrift torde böra gälla även för nästa regleringsår.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats
förslag till dels förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den
.30 maj 1052 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in., dels förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, dels ock
förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 371)
angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur in. in. Förslagen
torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

A. antaga förut omförmälda förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med
fisk, m. in.,

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5
juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa
slag av fisk och skaldjur, och

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5
juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa
slag av fisk och skaldjur m. in.; samt

B. medge, att för tiden till och med den 30 juni 1955
reglering av priserna på fisk ävensom av importen och exporten
av fisk av vissa slag jämte därmed sammanhängande
frågor må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Arne Beckman.

Bilaga 1.

Genomsnittliga fiskarepriser och minimipriscr på fisk under tiden juli 1949—september 1953. Öre/kg.

Tid

Västkusten

Sydkusten

Genom-snittet
av parti-notering-ar på
strömming
i Stockholm0

Genomsnittliga fiskarepriser1

Minimipriser3

Genomsnitt-liga fiskare-priser

Minimipriser3

All

fisk*

Sill

Torsk

Mak-

rill

An-

nan

fisk1 2

Sill nr l4 * 6

Sill
nr 34

Torsk
nr 1

Torsk
nr 2

Mak-rill (ej
liten)

Sill

Torsk

Sill
nr 1

Sill
nr 3

Torsk
nr 1

Torsk
nr 2

1919

3:e kv.....

47,3

34,9

53,5

58,5

79,5

49 (40)

22

50

35

40

53,9

35,2

45

20

39

30

90,0

4:e kv.....

46,1

30,5

78,2

58,8

85,6

40 (33)

22

50

35

40

55,7

38,2

45

20

39

30

90,1

1950

„ . _ j

l:a kv.....

40,6

27,3

57,4

20,8

81,2

33 (22)

22

50

35

40

49,1

31,9

45

20

39

30

84,6

2:a kv.....

51,1

28,2

34,4

45,9

67,9

33 (22)

22

50

35

40

40,0

34,0

45

20

39

30

81,5 |

3:e kv.....

50,0

36,9

58,6

63,0

76,5

47 (36)

22

50

35

40

46,1

34,6

45

20

39

30

92,0

4:e kv.....

51,2

33,5

89,0

40,8

88,7

44 (31)

22

50

35

40

52,6

47,4

45

20

39

30

100,8

1951

47,9

33,7

69,3

39,1

85,7

40 (30)

27

50

35

40

52,3

42,4

45

20

42

38

101,2

2:a kv.....

60,6

37;i

6&; i

48,6

77,4

40 (30)

27

55

45

40

45,7

39,0

45

20

42

38

107,7

53,7

42,1

78,3

68,0

98,3

53 (42)

28

55

45

40

51,1

41,9

55

20

42

38

108,0

4:e kv.....

53,4

37;9

103,3

57,5

99,9

53 (42)

28

55

45

40

51,8

53,2

55

20

42

38

113,6

1952

l:a kv.....

44,7

34,5

72,6

41,0

90,2

47 (31)

36 (20)

55

45

40

54,2

48,1

65

55

49

46

111,0

2:a kv.....

66,8

45,8

76,3

56,0

80,1

47 (31)

36 (13)

63

53

50

51,5

44,4

65

55

49

46

113,7

60,3

47!0

74,6

66,5

95,7

56 (45)

36 (31)

63

53

50

49,6

48.4

65

55

49

46

122,8

4:e kv.....

55,3

37,8

94,2

74,6

95,9

53 (39)

36 (27)

63

53

50

55,2

53,8

65

55

49

46

106,1

1953

1

4:a kv.....

53.3

33,5

84,3

102,1

98,3

49 (36)

36 (20)

63

53

50

47,8

49,9

65

55

49

46

102,1

2:a kv.....

75,4

41,1

77,1

59,2

93,1

49 (36)

36 (20)

63

53

50

48,6

46,5

565

655

49

46

100,0

! 3 e kv.....

64,0

46,7

76,3

79,6

101,2

56 (42)

36 (28)

63

53

50

51,4

50,9

65

OO

49

46

122,6

1 Uppgifterna avser försäljningen vid fiskauktionerna i Göteborg, Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad (exkl. Strömstad för dec. 1949).

2 Skarpsill och skaldjur ej medtagna.

3 Minimipriserna på sill och makrill avser orensad vara; minimipriserna på torsk avser rensad vara med huvud.

4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning på
s. k. andra auktion (för exportörer och beredare).

3 Fr. o. m. 2 kv. 1953 gäller ett gemensamt minimipris av 58 öre för sill, som ilandföres i Blekinge.

6 Partinoteringen på strömming är det pris, som producentföreningen fastställt att gälla vid försäljning till återförsäljare 1 och för dennes
rörelse, och är sålunda ej jämförbart med de i kolumnerna redovisade fiskarepriserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Utrikeshandeln med fisk, fiskrom, ostron och kräftdjur samt fiskkonserver
omfattande stat. nr 27—63 och 315—317.

Bilaga 2.

to

to

\

Utförsel

I

n f ö r s e 1

Differens

År

Kommersiell export

Direktland-ningar i
utlandet*

Kommersiell import

Utförsel-

(fisk m. m.) J (fiskltonser-stat. nr | ver) stat. nr
27-63 | 315-317

Summa

(fisk m. m.)
stat. nr
27—63

(fiskkonser-ver) stat. nr
315-317

Summa

överskott +
Införsel-överskott —

1935/39 ........

25,6

0,8

M i
14,8

1 j o n e r
41,2

k i 1 o g r a
50,2

in

1,4

51,6

- 10,4

1940/44 ........

5,6

0,2

1,7

7,5

11,7

0,3

12,0

- 4,5

1945 ....

6,8

6,7

13,5

16,8

0,2

17,0

— 3,5

1946 .......

34,1

2,4

13,0

49,5

28,4

0,7

29,1

+ 20,4

1947 .......

17,6

2,5

10,1

30,2

30,1

1,2

31,3

- 1,1

1948 ........

47,8

1,4

12,9

62,1

28,5

0,7

29,2

+ 32,9

1949 ..........

46,2

2,2

18,1

66,5

23,5

0,8

24,3

+ 42,2

1950 ..........

35,5

2,7

24,5

62,7

26,8

1,5

28,3

+ 34,4

1951 ............

51,1

1,7

19,0

71,8

31,1

1,2

32,3

+ 39,5

1952 .................

55,3

1,7

28,8

85,8

34,8

1.6

36,4

+ 49,4

1953 ..........................

48,0

1,0

s30,6

79,6

36,2

2,0

38,2

+ 41,4

1935/39 ..........

8,0

1,1

M

3,1

i 1 j o n e
12,2

r k r o n o

23,1

r

2,4

25,5

- 13,3

1940 44 ...........

2,9

0,2

0,3

3,4

10,5

1,6

12,1

- 8,7

1945 ..........

4,1

25,6

0,2

7,0

11,3

19,6

1,3

20,9

- 9,6

1946 ..............

o,4

10,1

41,1

32,2

4,3

36,5

+ 4,6

1947 .....................

17,7

7,4

5,1

30,2

30,6

5,2

35,8

— 5,6

1948 ..........................

33,6

4,9

5,9

44,4

29,7

2,5

32,2

+ 12,2 !

1949 ..........................

28,0

5,7

6,8

40,5

24,7

2,9

27,6

+ 12,9

1950 ..........................

23,5

7,6

8,8

39,9

29.9

6,5

36,4

+ 3,5

1951 ..........................

33,8

5,6

8,7

48,1

37,4

5,8

43,2

+ 4,9

1952 ..........................

38,9

5,5

11,0

55,4

47,1

6,8

53,9

+ 1,5

1953 ..........................

34,3

3,6

210,7

48,6

50,1

8,6

58,7

-10,1

1 Skrapfisk är icke inkluderad.
a Siffrorna är preliminära.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

547206. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Bilaga 3.

Tablå

över inkomster (prisrcgleringsavgifter m. in.) och utgifter för prisregleringen på fisk under tiden

15/i'' 1946—3,/i« 1953, allt i kronor.

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten (strömming)

Importfisk

Överfört
från clea-ringkassan
för fisk

Tid

prisreglerings-

avgifter

utgifter

prisreglerings-

avgifter

utgifter

prisreglerings-a vgifter

utgifter

prisreglerings-

avgifter

“A1-”/»» 1946........

1 117 780:21

Pristillägg

1 276 724:82

124 086:57

Pristillägg

80 276:72

113 425:88

Utbetalt för
prisutjämn.3

80 167: 09

1 000 000: —

Vi —31/i2 1947........

1 699 532: 08

1 507 945: 02

196 826: 53

224 512:86

191 648: 54

140 726

—

295 221:73

Vi —Sl/12 1948........

2 239 833:72

1 949 812: 46

381 401:55

8 323: 68

245 834: 98

132 597

—

240 298: 87

Vi —3Yis 1949........

2 000 733: 09

1 928 838: 41

306 089: 17

292115: 77

254 064:84

831 289

46

247 384: 72

V i —31/t2 1950........

1 546 655: 26

2 560 254: 65

225 914: 41

581 793:96

236 396:81

485 874

74

324 952: 84

Vi —3Yis 1951........

2 026 991:10

1 441 531: 28

314 686:10

138 400: 72

310 511:65

525 000

—

836 301:45

Vi -3Yi2 1952........

2 152 916: 51

1 713 595: 81

488 976: 85

145 048: 07

448 015: 42

800 000

—

1 326 222: 23

Yi —3,/i2 1953........

2 309 384: 26

21820 000: —

528 363: 87

214 768: 99

534 810: 05

800 000

—

1 352 397: 96

•5/i> 1946—31, is 1953...

Summa

15 093 820: 23

Omkostnader

191 327: 23

14390029:68

2 500 345:05

Omkostnader

61011:21

1 740 251:98

2 334208:17

Omkostnader

3 154:80

3 718 642: —

4 702 946:89

1000 000: —

Behållning ( + )resp.
underskott ( —)......

+ 703

<90. 55

+ 820 093: 07

- 1 384 433:83

4 702 946:89

1 000 000: —

Ränteinkomst under
1952-1953..........

+ 5 842 402:0S

129 318: 83

+ 5971721:51

1 Beträffande strömmingsregleringen ''/■*•

2 Beloppet är preliminärt.

3 Bortsett från fonder å tillhopa 543 168 kronor, vilka vid regleringssystemets införande ställts till ostkustens förfogande för prisutjämningsbidrag
och sedermera helt åtgått.

Anm. Beloppen i kolumnerna »prisregleringsavgifter» avser under respektive år faktiskt influtna inkomster, medan beloppen i kolumnerna
»utgifter» avser de pristillägg, som belöper på respektive år. oo

Kungl. ftlaj.ts proposition nr 121.