Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående sänkning
av vissa postavgifter; given Stockholms slott den 5
mars 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Avgifterna för kontanta in- och utbetalningar till och från postgirokonto
föreslås fr. o. m. den 1 juli 1954 sänkta från nuvarande 25 till 20
öre.

1—37454 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 118.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 195A.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I skrivelse den 23 februari 1954 har generalpoststgrelsen föreslagit en
sänkning av avgifterna för kontant inbetalning till och kontant utbetalning
från postgirokonto från 25 till 20 öre för tillämpning fr. o. in. den 1 juli
1954.

Styrelsen erinrar om att dessa avgifter fr. o. in. den 1 juni 1952 höjdes
till 25 öre. Dessförinnan utgick de med 20 öre.

Såsom skäl för höjningen år 1952 anförde styrelsen, att de då förestående
löneökningarna och allmänna prisstegringarna beräknades för postgirorörelsen
medföra en sådan försämring av det ekonomiska resultatet,
att en höjning av vissa avgifter ansågs ofrånkomlig. Höjningen beräknades
medföra en inkomstökning av ca 3,i milj. kr för inbetalningarna och ca
l,i milj. kr för utbetalningarna, eller sammanlagt omkring 4,2 milj. kr.
Denna inkomstökning beräknades motsvara de för postgirokontorets del
väntade utgiftsstegringarna. Den var alltså icke avsedd att påverka postverkets
överskott utan skulle helt tagas i anspråk av postgirokontoret för
täckning av utgiftsstegringar. Vad lönsamheten av postgirorörelsen beträffar,
räknade man med ett oförändrat årligt överskott av 4 milj. kr
att levereras till postverket, vilket belopp ansetts utgöra skälig vinst.

Den genom ifrågavarande portohöjning vunna inkomstökningen har
visat sig väl motsvara utgiftsstegringarna i girorörelsen. Portohöjningen
har därför enligt styrelsen varit lämpligt avvägd. Emellertid har en ändring
numera inträtt i postgirots ekonomiska läge, framförallt genom en
kraftig stegring av ränteinkomsterna. Enligt beräkningarna för 1953 års
bokslut för girorörelsen kommer ränteinkomsterna under år 1953 att överstiga
ränteinkomsterna år 1952 med åtminstone 7 milj. kr. Styrelsen anser
sig ha anledning antaga, att det nuvarande gynnsamma ekonomiska läget
för girorörelsen icke är av tillfällig natur utan kommer att bestå under
den framtid, som nu kan överblickas. Med hänsyn härtill synes det styrelsen
skäligt, att den förbättrade ekonomien utnyttjas för ett förbilligande
av postgirots tjänster gentemot allmänheten. Den lämpligaste forme

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

härför synes i nuvarande läge vara, att avgifterna för utbetalning från
postgirokonto resp. för inbetalning till sådant konto återställes till den
nivå, de hade före den senaste höjningen den 1 juni 1952.

Enligt styrelsens beräkningar skulle en sänkning av nämnda avgifter
med vardera 5 öre, d. v. s. från nuvarande 25 öre till 20 öre, medföra ett
inkomstbortfall för år räknat av sammanlagt ca 4,5 milj. kr. Det nuvarande
och nu förutsebara ekonomiska läget inom postgirorörelsen anses
såsom framgår av det anförda medge en portosänkning av denna omfattning.
Sänkningen bedömes icke komma att medföra någon minskning av
det belopp, som postgirot årligen levererar till postverket såsom vinstmedel.

Departementschefen.

Ökade ränteinkomster har medfört en förbättring av postgirorörelsens
ekonomiska läge. Till följd härav anser generalpoststyrelsen, att de merinkomster,
som avgiftshöjningen fr. o. m. den 1 juni 1952 syftade till
att inbringa för att täcka utgiftsstegringarna i samband med den allmänna
pris- och löneökningen, icke längre är behövliga för girorörelsens ekonomi.
Styrelsen föreslår med hänsyn härtill en återgång till de taxor, som gällde
före nämnda datum. En sådan sänkning av avgifterna från 25 till 20 öre
per in- resp. utbetalning skulle medföra ett inkomstbortfall av ca 4,5 milj.
kr för år räknat. Denna minskning av inkomsterna skulle emellertid icke
påverka den vinst, vilken postgirot årligen inbetalar till postverket och
som ingår i det av postverket till staten levererade årliga överskottet, utan
i stället reducera det belopp, som användes för ur bankmässig synpunkt
normalt erforderliga avskrivningar å postgirorörelsens obligationsinnehav.
Så vitt nu kan bedömas, kommer dock även efter detta inkomstbortfall
sådan avskrivning att kunna ske i betryggande omfattning.

Jag delar generalpoststyrelsens uppfattning, att den förbättring i postgirots
ekonomi, som sammanhänger med ökade ränteinkomster på kundernas
i rörelsen insatta kapital, bör komma kunderna tillgodo genom nedsättning
av avgifterna till den nivå, som gällde före den senaste avgiftshöjningen.
De nya avgifterna bör lämpligen äga tillämpning fr. o. in. den
1 juli 1954.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att besluta, att avgifterna för kontanta in- och utbetalningar
i postgirorörelsen skall fr. o. in. den 1 juli 1954 utgå
med 20 öre.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
(iösta Kahn