Kungl. Maj.ts proposition nr 111.

1

Nr 111.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förvaltningen
av vissa stödlån; given Stockholms slott den 26 februari
195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt nu gällande ordning handhar lantbruksnämnderna förvaltningen
av de stödlån, som beviljats jordbrukare, vilka lidit förlust på grund av
skördeskador under åren 1950—1952. I propositionen föreslås, att nämnda
förvaltning skall från och med den 1 juli 1954 överföras till riksbanken.

1 Dihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 111.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 111.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
26 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om förvaltningen
av stödlån till jordbrukare, som lidit förlust på grund av skördeskador,
samt anför därvid.

I skrivelse den 4 december 1953 har lantbruksstyrelsen hemställt, att förvaltningen
av stödlån, som beviljats jordbrukare, vilka lidit förlust på grund
av skördeskador under åren 1950—1952, skall från och med den 1 juli
1954 överföras från lantbruksnämnderna till riksbanken. Vid skrivelsen har
fogats utdrag av protokoll hos fullmäktige i riksbanken den 26 november
1953.

Över framställningen har, efter remiss, utlåtande avgivits av statskontoret.

Innan jag närmare redogör för lantbruksstyrelsens framställning torde
jag få lämna en översikt rörande omfattningen av låneverksamheten, medelsanvisningen
till denna ävensom de författningsbestämmelser, vilka ligger
till grund för verksamheten.

Låneverksamhetens omfattning m. m.

Med anledning av de förluster, som under åren 1950 och 1951 åsamkades
jordbrukare till följd av felslagen skörd respektive svartrostangrepp å vete,
stormskada å oljeväxter eller översvämnings- eller därmed jämförlig regnskada,
anvisades under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån
till jordbrukare dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/
51 ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor (Prop. 1951:79; Rskr. 332),
dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52 ett investeringsanslag
av 20 000 000 kronor (Prop. 1951: 2|19; Rskr. 381). Vidare
medgav 1952 års riksdag (Prop. 253; Rskr. 448), att nämnda två investeringsanslag
fick enligt i huvudsak de grunder, som förordats i propositionen,
tagas i anspråk för utlämnande av stödlån med anledning av skörde -

Kungl. Maj.ts proposition nr 111.

3

skador under år 1952. Slutligen anvisade 1953 års riksdag å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1952/53 (Prop. 47; Rskr. 64) för sistnämnda
ändamål ytterligare ett investeringsanslag av 30 000 000 kronor.

Bestämmelser rörande ifrågavarande låneverksamhet meddelades i kungörelserna
den 8 juni 1951 (nr 369), den 14 december 1951 (nr 766) och
den 19 december 1952 (nr 764). Enligt förstnämnda kungörelse, avseende
skördeskador år 1950, kunde lån beviljas med högst 3 000 kronor. Om synnerliga
skäl förelåg, kunde dock lånebeloppet ökas till högst 5 000 kronor.
Enligt sistnämnda två kungörelser, avseende skördeskador åren 1951 och
1952, fick lån i allmänhet ej beviljas till högre belopp än som motsvarade
hälften respektive två tredjedelar av den förlust, sökanden kunde beräknas
ha lidit av skörden. Återbetalning av lån skall ske med en femtedel om
året, dock att lantbruksnämnd om särskilda skäl föreligger kan medge
förlängning av amorteringstiden till högst tio år. I kungörelsen 1952:764
föreskrevs, att lån skall vara amorteringsfritt under två år.

I fråga om verksamhetens omfattning må nämnas, att lantbruksnämnderna
beviljat 18 774 stödlån med ett sammanlagt lånebelopp av 47 469 915
kronor. Därav avser 17 692 lån med ett sammanlagt lånebelopp av 43 947 675
kronor skördeskador under år 1952. Av dessa lån har 429 ännu icke utbetalats
i sin helhet.

Verkställda utbetalningar och inbetalningar intill den 1 september 1953
framgår av följande sammanställning.

Kungörelse

Utbetalda

lånebelopp

Inbetalningar
å lån

Utestående
lånebelopp
S1/s 1953

Kronor

Kronor

Kronor

369/51 ...............

54 220

192 830

766/51 ...............

113 609

2 898 659

764/52 ...............

39 997

42 710 067

Lantbruksstyrelsens framställning och yttrandet däröver.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att förvaltningen av stödlånen redan nu
medför ett betydande arbete för lantbruksnämnderna. Detta arbete kommer
emellertid att ökas högst väsentligt, sedan ränte- och amorteringsskyldighet
inträtt för samtliga inemot 19 000 stödlån. Det bör enligt styrelsen
beaktas, att nämnderna — bortsett från de statsbidrag för rationaliseringsändainål,
som utgår i form av avskrivningslån — icke handhar låneförvaltande
uppgifter och att nämndernas organisation ej heller uppbyggts för
dylika uppgifter i någon större utsträckning. Ett av de motiv, som låg till
grund för införandet av kreditgarantisystemet, var sålunda, att nämnderna
icke skulle betungas med någon mera omfattande låneförvaltning. Härtill
kommer enligt styrelsen, att arbetsbördan för nämndernas tjänstemän är
orimligt stor även utan den extra belastning, som förvaltningen av stödlånen
utgör.

Styrelsen anser sålunda starka skäl föreligga för att befria nämnderna

4

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

från ifrågavarande förvaltning. Vid överläggningar i ämnet med fullmäktige
i riksbanken har styrelsen därför föreslagit, att förvaltningen skall
övertagas av riksbanken. Fullmäktige har enligt ett vid styrelsens skrivelse
fogat protokollsutdrag förklarat, att riksbanken är villig därtill.

Enligt styrelsens mening synes det lämpligast, att riksbanken övertager
förvaltningen av stödlånen från och med den 1 juli 1954. Inom den närmaste
tiden skall nämnderna vidtaga åtgärder för årsuppbörden å de tidigare
lånen, och de får några månader på sig för att driva in annuiteterna.
Slututbetalning å beviljade lån bör ske i god tid före budgetårets utgång.
Lånerörelsen hos nämnderna avstämmes vid bokslutet, och samtliga kontanta
medel, såväl kapital som räntor, skall enligt givna föreskrifter per
den 30 juni inbetalas till riksgäldskontoret eller inlevereras till budgeten.
Riksbanken synes icke böra besväras med ytterligare utbetalningar å lånen.
Samtliga utestående fordringar är specificerade hos nämnderna i debiterings-
och uppbördslängder, och överflyttningen till riksbanken av
låneverksamheten bör ske på grundval av dessa centralt avstämda noteringar
på samma sätt, som skedde vid överflyttningen per den 1 juli 1948
av de utav egnahemsstyrelsen förvaltade lånen. Den rent redovisningsmässiga
överföringen av stödlånen kan ske centralt mellan styrelsen och riksbankens
huvudkontor.

Styrelsen upptager till sist frågan om ersättning till riksbanken för bestyret
med ifrågavarande förvaltning. Det torde enligt styrelsen få förutsättas,
att dylik ersättning skall utgå. Av nyssnämnda protokollsutdrag framgår
emellertid, att riksbanken icke ansett sig böra taga ställning till frågan om
ersättningens storlek, förrän erfarenhet vunnits om det ökade arbete, som
övertagandet av förvaltningen kan komma att medföra. Några medel för
att bestrida sådan ersättning synes därför enligt styrelsens mening icke
behöva beräknas å riksstaten för nästa budgetår. Styrelsen erinrar emellertid
om att riksbanken för förvaltningen av tidigare övertagna egnahemslån
m. in. uppbär ersättning med 3 kronor 50 öre för lån och år. Denna ersättning
bestrides från förslagsanslaget till Ersättning åt riksbanken för förvaltningen
av vissa lånefonder in. m. Gottgörelsen för förvaltningen av nu
ifrågavarande stödlån synes dock, såvitt styrelsen kan bedöma, kunna bestämmas
lägre med hänsyn till deras i jämförelse med egnahemslånen enklare
beskaffenhet.

Yttrande. Statskontoret förklarar sig icke ha något att erinra mot bifall
till styrelsens framställning.

Departementschefen.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att lantbruksnämnderna bör
befrias från den fortsatta förvaltningen av ifrågavarande stödlån. En förutsättning
för att nämnderna skall kunna utnyttja fördelarna ur administrativ
synpunkt med det statliga kreditgarantisystem, som införts på jordbruks -

Kungl. Maj.ts proposition nr 111.

5

rationaliseringens område, synes nämligen vara, att de icke i någon större
omfattning betungas med låneförvaltande uppgifter. Såsom framgår av styrelsens
skrivelse handhar nämnderna ■— bortsett från de statsbidrag för
rationaliseringsändamål, som utgår i form av avskrivningslån — icke heller
några dylika uppgifter. Sålunda överflyttades i samband med införandet av
det statliga kreditgarantisystemet på nyssnämnda område från och med
den 1 juli 1948 förvaltningen av vissa utav egnahemsnämnderna och hushållningssällskapen
utlämnade lån från dessa organ till riksbanken. En
liknande överflyttning synes lämplig i nu ifrågavarande fall. Riksbanken har,
såsom framgår av det vid styrelsens skrivelse fogade protokollsutdraget,
förklarat sig villig att övertaga förvaltningen.

Jag ansluter mig alltså till lantbruksstyrelsens förslag, att förvaltningen
av de stödlån, varom nu är fråga, skall från och med den 1 juli 1954 överföras
till riksbanken. Lånen bör efter överföringen redovisas å riksbankens
delfond av fonden för låneunderstöd. Det torde i övrigt få ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela erforderliga detalj föreskrifter i samband med överföringen.
Såsom framgår av styrelsens skrivelse torde frågan om ersättning
till riksbanken för förvaltning av lånen icke behöva upptagas till behandling
i nu förevarande sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att medge,

att förvaltningen av de stödlån, som beviljats jordbrukare,
vilka lidit förlust på grund av skördeskador under åren
1950—1952, må från och med den 1 juli 1954 överföras från
lantbruksnämnderna till riksbanken.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Kerstin

547201. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag