Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisationen
av försvarets centrala tyg-, intendentur- och
civilförvaltning m. m.; given Stockholms slott den 5
mars 195å.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Propositionen innefattar förslag om eu genomgripande reformering av
den centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten inom försvaret.
Sålunda föreslås, att krigsmaterielverket indras och dess uppgifter fördelas
på övriga centrala för svar sförvaltningar. Arméförvaltningen delas upp på
två ämbetsverk, armétygförvaltningen och arméintendenturförvaltningen.
Förvaltningarnas inre organisation rationaliseras. Enligt den föreslagna
organisationen minskas antalet befattningshavare inom försvarsförvaltningarna
med omkring 300. I propositionen föreslås vidai e, att ett samordnande
organ, försvarets förvaltningsdirektion, inrättas med bl. a. företrädare
för näringslivet som ledamöter, överbefälhavaren skall äga rätt att
inträda som ordförande.

Den nya organisationen föreslås skola genomföras med början den 1 juli
1954.

Slutliga anslagsäslcanden framläggs beträffande de anslag under tjärdc
huvudtiteln, som bör redovisas under de av förvaltningsreformen berörda
förvaltningsmyndigheterna och som i förslaget till riksstat upptagits med
allenast beräknade belopp.

1—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utdrag av protokollet över försvar särenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, följande.

Vid anmälan av fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition uttalade
jag min avsikt att senare framlägga förslag beträffande organisationen av
försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning. Med hänsyn
härtill var det icke möjligt för mig att framlägga slutliga anslagsäskanden
för de ämbetsverk, som jag väntade närmast skulle bli berörda av
det kommande organisationsförslaget, nämligen försvarets civilförvaltning,
krigsmaterielverket, arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen.
På anförda skäl upptogs därför vid anmälan av statsverkspropositionen
under dessa ämbetsverk beräknade anslagsbelopp under
samma anslagsrubriker som redovisats i riksstaten för budgetåret 1953/54.
Jag torde nu, sedan beredningen av ifrågavarande ärende avslutats, få anmäla
frågan om organisationen av försvarets centrala tyg-, intendenturoch
civilförvaltning jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. I
samband härmed framlägger jag jämväl slutliga äskanden i fråga om de
anslag, som bör redovisas under berörda förvaltningsmyndigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

AVD. I. PRINCIPER OCH ORGANISATION.

KAP. I. INLEDNING.

Organisationen av försvarets centrala förvaltning har till sina grunddrag
fastställts efter beslut av 1943 års riksdag. Beslutet innebar i stort,
att den dittills i princip försvarsgrensvis ordnade förvaltningen för vissa
områden organiserades gemensamt för samtliga försvarsgrenar under det
att på andra områden en försvarsgrensvis utövad förvaltning bibehölls.

Inom tygförvaltningens område bibehölls visserligen en försvarsgrensvis
ordnad förvaltning inordnad under armé-, marin- och flygförvaltningarna,
vilka var och en för sin försvarsgren har ansvaret såväl för vilka slag och
vilka kvantiteter av krigsmateriel som skall anskaffas som för projektering
och konstruktion av dylik materiel. Vid sidan av försvarsgrenarnas förvaltningsorgan
tillskapades emellertid ett för försvarsgrenarna gemensamt
industriorgan — krigsmaterielverlcet -— med huvudsaklig uppgift att
omhänderha det industriella krigsförberedelsearbetet (viss del av detta
arbete, som tidigare åvilat ett särskilt organ -— rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap — men som under beredskapstiden överflyttats
till olika krisorgan, skulle dock tills vidare alltjämt tillkomma
dessa), att för försvarsgrensförvaltningarnas räkning utföra anskaffningar
av såväl sådan materiel som är att hänföra till mass- eller standardvaror
som även viss annan krigsmateriel, att utöva merkantil avtalsgranslcning
och rådgivning, att handlägga standardiserings- och vissa konstruktionsfrågor,
att utöva leveranskontroll samt att handha s. k. industriförråd
(omfattande bl. a. råvaror, halvfabrikat, sammansatt ammunition, verktygsmaskiner
och mätdon).

Även i fråga om intendenturförvaltningen bibehölls genom 1943 års beslut
en försvarsgrensvis ordnad förvaltning förlagd till intendenturavdelningarna
inom armé-, marin- och flygförvaltningarna. I icke obetydlig utsträckning
överläts emellertid anskaffningen av intendenturmateriel åt
krigsmaterielverket, som på detta område tillagts likartade befogenheter
som beträffande tygmateriel.

Ledningen av försvarets fabriker samt vissa anläggningar för reparations-
och underliållsverksamhet undantogs från försvarsgrensförvaltningarna
och anförtroddes åt ett med utgångspunkt från försvarsväsendets
verkstadsnämnd nytillskapat verk, försvarets fabriksstyrelse.

Vad angår den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen bibehölls
genom 1943 års beslut en försvarsgrensvis ordnad organisation inordnad
under armé-, marin- och flygförvaltningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Försvarets centrala sjukvårdsförvaltning blev genom 1943 års beslut
ordnad helt och hållet gemensam för samtliga försvarsgrenar. Det gemensamma
organet benämndes försvarets sjukvårdsförvaltning.

På civilförvaltningens område slutligen skapades genom inrättandet av
försvarets civilförvaltning även här en för försvarsgrenarna gemensam
organisation. Såväl försvarsgrensförvaltningarna som de vid sidan av försvarets
civilförvaltning upprättade, för försvaret gemensamma förvaltningarna
erhöll emellertid administrativa organ med uppgift att tillgodose
det behov av civil sakkunskap, som ansetts föreligga inom verken i den
löpande tjänsten, för kassa- och räkenskapsföring m. m.

Vid anmälan år 1943 av frågan om organisationen av försvarets centrala
förvaltning (prop. 1943: 180) erinrade föredragande departementschefen,
att den föreslagna organisationen i åtskilliga avseenden innefattade
betydelsefulla nyheter i jämförelse med dittillsvarande organisation. Det
syntes med hänsyn härtill vara uteslutet att på förhand med säkerhet bedöma
varje detalj i den nya organisationen, varför jämkningar kunde visa
sig erforderliga eller önskvärda.

Frågan om en översyn av den sålunda fastställda förvaltningsorganisationen
eller delar därav har senare i olika sammanhang aktualiserats.

Sålunda framhöll 1945 års riksdag vid behandlingen av frågan om krigsmaterielverkets
avlöningsanslag, att ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag
om inrättande av ett antal nya extra ordinarie befattningar i krigsmaterielverket
varit i hög grad svårbedömbart, då säkrare hållpunkter saknades
rörande verkets arbetsomfång vid en återgång till fredsförhållanden. Det
hade närmast förefallit riksdagen, som om verkets ansvällning icke skulle
komma att bli sådan, att behovet av nya tjänster i den omfattning, som av
Kungl. Maj :t föreslagits, kunde anses till fullo motiverat. Att riksdagen
det oaktat icke velat motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag berodde därpå,
att riksdagen utgått från att krigsmaterielverkets organisation skulle
komma att bli föremål för närmare undersökning i samband med den blivande
översynen av försvarsorganisationens framtida utformning. Därest
det vid denna utredning skulle visa sig, att en omvärdering av verkets personalbehov
var påkallad, syntes möjligheter föreligga att återflytta eu del
av personalen till försvarsgrensförvaltningarna.

Riksdagens revisorer ingick i sin berättelse för år 1945 på en granskning
av verksamheten vid krigsmaterielverket. I anledning härav uttalade
riksdagen i skrivelse 1946: 212 (p. 3), att under beredskapsperioden uppenbarligen
svårigheter måst föreligga att rätt bedöma verkets till fredsförhållanden
hänförliga personalbehov. Vad revisorerna anfört gav enligt
riksdagens mening vid handen, att i och med att genom avvecklingen av
beredskapen därmed sammanhängande anslcaffningsuppgifter slutförts en
omprövning av verkets personalorganisation borde företas. Riksdagen
funne det naturligt, att i samband därmed jämväl verkställdes en förnyad,
mer definitiv omprövning av frågan om omfattningen under fred av ver -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

kets arbetsuppgifter. Under beredskapen vunna erfarenheter syntes därvidlag
böra ägnas särskild uppmärksamhet.

Överbefälhavaren anförde i yttrande över krigsmaterielverkets medelsäskanden
för budgetåret 1946/47, att den fortgående ansvällningen av utgifterna
för de centrala förvaltningsmyndigheterna syntes honom vara
ägnad att inge allvarliga betänkligheter med hänsyn till den rätta proportionen
mellan dessa utgifter och kostnaderna för de olika försvarsgrenarna.
Överbefälhavaren förutsatte, att jämväl frågan om organisationen
av och kostnaderna för de centrala förvaltningsmyndigheterna
skulle komma att upptas till prövning av 1945 års försvarskommitté och att
vid den avvägning av kostnaderna för olika ändamål, som därvid syntes
bli ofrånkomlig, alla utvägar försöktes för nedbringande av de avsevärda
kostnaderna för förvaltningsmyndigheterna.

Vid anmälan i statsrådet den 4 januari 1946 av de frågor, som tillhörde
regleringen för budgetåret 1946/47 av utgifterna under riksstatens fjärde
huvudtitel, framhöll chefen för försvarsdepartementet vid behandlingen av
krigsmaterielverkets medelsäskanden angelägenheten av att kostnaderna
för förvaltningsverksamheten inom försvaret icke stod i oskäligt förhållande
till försvarets utgifter i övrigt. De näraliggande erfarenheterna från
beredskapstiden syntes emellertid snarast ge vid handen, att onödiga kostnader
i högst avsevärd omfattning förekommit på områden, där förvaltningsorganisationen
varit för svag och ej kunnat tillräckligt hastigt omställas
till den större aktivitet, som krävts under beredskapen. Den avvägning
mellan förvaltningskostnader och andra försvar sutgifter som måste
ske blev, anförde departementschefen vidare, med nödvändighet svår att
genomföra. Även om hesparingssynpunkterna måste skänkas det största
beaktande vid prövningen av förvaltningsmyndigheternas medelsbehov, fick
man icke förbise, att för stor återhållsamhet på detta område kunde — vid
det förhållandet att förvaltningsverksamheten i stor utsträckning var inriktad
på tekniska och ekonomiska frågor samt kontroll av militära myndigheters
dispositioner i ekonomiskt hänseende — få allvarliga konsekvenser
på andra och i ekonomiskt hänseende viktigare områden. Departementschefen
uttalade vidare, att det i fråga om såväl krigsmaterielverket
som återstående delar av den centrala försvarsförvaltningen under alla förhållanden
syntes bli erforderligt att verkställa organisationstelcniska under -

sökningar, i den mån tillräckligt underlag för ett bedömande av verkens
personalbehov icke framkom vid pågående utredningar.

I skrivelse den 10 januari 1946 angående organisationen av försvarets
högsta ledning in. in. återkom överbefälhavaren till frågan om organisationen
av försvarets centrala förvaltning, överbefälhavaren anförde därvid
all, även om den år 1943 fastställda förvaltningsorganisationen inneburit
betydande förbättringar jämfört med tidigare förhållanden, vissa allvarliga
olägenheter dock framkommit, vilka var av den art, att åtgärder för deras
avhjälpande var nödvändiga. Allvarligast var oklarheten rörande uppdel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningen i fråga om uppgifter, befogenheter och ansvar mellan krigsmaterielverket
och övriga centrala förvaltningsmyndigheter. Denna oklarhet hade
lett till slitningar mellan de berörda myndigheterna och hade vidare medfört,
att orsakerna till begångna misstag och uppkomna leveransförseningar
icke kunnat klarläggas. Erfarenheterna från beredskapstiden syntes
emellertid ge vid handen, att en fortsatt utveckling av samordnandet av
försvarets förvaltning skulle kunna innebära såväl ökad effektivitet som
besparingar.

Det må även framhållas att 1943 års beslut rörande den centrala förvaltningsorganisationen
på tre punkter lämnade i viss mån öppet huru
denna organisation borde i detaljerna närmare gestaltas. Sålunda kunde
vid detta tillfälle i brist på närmare utredning icke slutligt avgöras på vad
sätt krigsindustriplaneringen borde infogas i sitt sammanhang med verksamheten
för central samordning och handläggning av landets försörjningsfrågor
i dess helhet. Det lämnades öppet, huruvida icke den framtida
lösningen av denna mera generella planeringsfråga kunde föranleda vissa
jämkningar i krigsmaterielverkets organisation och befogenheter. — Vidare
kunde, vad förvaltningarnas personalorganisation beträffar, vid 1943 års
beslut ställning i huvudsak tas endast till behovet av vissa nyckelbefattningar.
Personalbehovet i lägre lönegrader kunde i allmänhet under pågående
förstärkt försvarsberedskap icke tillförlitligt bedömas. Det förutsattes
att denna fråga skulle upptas framdeles, sedan normala förhållanden
inträtt, samt att vissa utökningar av den för fredstid avsedda personalen
då kunde bli erforderliga, främst med hänsyn till den beslutade
utbyggnaden av den militära organisationen och till förlängningen av de
värnpliktigas övningstid. — Slutligen utgick man vid 1943 års beslut från
att närmare utredning skulle verkställas rörande organisationen av försvarets
byggnads- och fortifikationsförvaltning; dock fastslogs, att denna
på tre organ fördelade verksamhet skulle centraliseras.

Sedan den förstärkta försvarsberedskapen upphört och det därmed
sammanhängande awecklingsarbetet börjat närma sig sin fullbordan,
blev möjligheterna bättre att bedöma förvaltningsorganisationens belastning
under normala förhallanden och att beräkna därav betingade personalbehov
samt att i övrigt lösa de organisationsfrågor som ställts på
framtiden.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 oktober 1946 tillkallade
chefen för försvarsdepartementet sakkunniga med uppdrag att verkställa
översyn av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters organisation
(194-6 års militära förvaltningsutredning)1.

1 Sakkunniga har varit generaldirektören E. R. Stridsberg och efter dennes död i
oktober 1949 numera landshövdingen G. A. Widell, ordförande, dåvarande chefen för
försvarsstabens kvartermästaravdelning, numera översten N. A. G. Bergh, ledamoten av
riksdagens andra kammare, redaktören K. H. Hagberg, numera t. f. landshövdingen
K. E. H. von Heland, ledamoten av riksdagens första kammare, driftsingenjören K. E.
Hesselbom samt generaldirektören €. T. Sällfors.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 7

I direktiven till utredningen anförde departementschefen i huvudsak
följande.

Den översyn av förvaltningsorganisationen, som jag förordar, bör kunna
ske på grundvalen av de riktlinjer för denna organisation som fastslagits
genom 1943 års beslut och som visat sig i stort sett ändamålsenliga. Någon
anledning att mer från grunden revidera denna organisation, som efter
mycket långvariga och omfattande utredningsarbeten beslutats så sent som
år 1943, föreligger enligt min mening icke. Vid utredningen bör övervägas
i vad mån arbetsuppgifter bör och kan överflyttas från ett verk till ett
annat i rationaliserings- och besparingssyfte. Härvidlag torde de sedan
år 1943 vunna erfarenheterna kunna vara till god vägledning. Dubbelarbete
inom verken och verken emellan måste självfallet undvikas. Även bör
undersökas i vad mån en ytterligare samordning av försvarets förvaltning,
utöver vad som skett genom 1943 års beslut, kan medföra ökad
ekonomi och effektivitet i förvaltningsarbetet. Härvid träder frågan om
intendenturförvaltningens ordnande i förgrunden. I samband härmed bör
beaktas att arméförvaltningens nuvarande uppdelning på två verksenheter
icke torde utgöra en tillfredsställande organisation. Den blivande
utredningen bör givetvis även i övrigt föreslå de jämkningar i verks- och
personalorganisationen som kompletterande utredningar och vunna erfarenheter
visar vara påkallade. Självklart bör förvaltningsorganisationens
omfattning anpassas till den ram som kan bli bestämd för försvaret i dess
helhet.

Utredningen har att uppmärksamma den av riksdagen berörda frågan
om krigsmaterielverkets uppgifter och organisation, vilken fråga måste
skärskådas i sitt samband med spörsmålet om den ekonomiska försvarsberedskapens
fortsatta handhavande. Även synes vara motiverat att närmare
överväga frågan om förhållandet mellan krigsmaterielverket och
övriga centrala förvaltningsorgan inom försvaret. Beträffande denna
fråga håller jag för min del ej för otroligt, att den av överbefälhavaren
påtalade oklarheten beträffande fördelningen av uppgifter, befogenheter
och ansvar mellan nämnda verk och myndigheter i viss mån kan ha sin
grund i bristfälligheter i organisationen av andra centrala förvaltningsmyndigheter
än krigsmaterielverket. Vid översynen bör strävan vara att
åvägabringa större klarhet vid gränsdragningen mellan de olika centrala
förvaltningsmyndigheter, som handhar försörjningen med krigsmateriel,
samt att framlägga förslag om därav pakallade organisatoriska åtgärder,
oavsett vilka myndigheter som därav berörs. Särskild uppmärksamhet
torde härvid böra ägnas åt de betydelsefulla och svårlösta frågorna om anskaffningens
och kontrollens handhavande.

I den mån så finns behövligt bör organisationstekniska undersökningar
föregå ställningstagandet i de föreliggande frågorna. För dessa undersökningar
bör utredningen anlita skitens organisationsnämnd.

Redan före igångsättandet av 1946 års militära förvaltningsutredning
gjordes vissa med försvarets centrala förvaltningsorganisation sammanhängande
frågor till föremål för specialutredningar, vilka numera — i förekommande
fall efter medverkan av förvaltningsutredningen — resulterat
i vissa organisatoriska omläggningar på förevarande område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sålunda har de uppgifter i fråga om krigsindustriplaneringen, som
tidigare åvilat rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och
under beredskapstiden skilda krisorgan, enligt beslut av 1946 och 1948
års riksdag anförtrotts åt ett nyinrättat verk, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap. Beredskapsplaneringen av industriens tillverkningar i
krig för försvaret ombesörjs — dock utan att helt undandras riksnämnden
— av försvarets egna organ.

Efter särskilda utredningar av frågan om byggnads- och fortifikationsförvaltningens
organisation inom försvaret har enligt beslut av 1947 års
riksdag för huvuddelen av ifrågavarande förvaltningsverksamhet inrättats
ett för försvaret gemensamt ämbetsverk, benämnt fortifikationsförvaltningen.
Ärenden rörande de militära flygfälten handläggs dock alltjämt
av flygförvaltningen på en särskild byrå, flygfältsbyrån.

Slutligen har den år 1944 tillskapade försvarets sjukvårdsförvaltning
enligt beslut av 1949 års riksdag omvandlats till försvarets sjukvårdsstyrelse
med vissa vidgade arbetsuppgifter.

Vad angår återstående grenar av försvarets centrala förvaltningsverksamhet
fann 1946 års militära förvaltningsutredning beträffande den verksamhet,
som handhas av försvarets fabriksstyrelse, att någon anledning
att i rationaliserings- eller besparingssyfte överflytta arbetsuppgifter från
fabriksstyrelsen till annat centralt förvaltningsorgan eller att från sådant
organ tillföl a styrelsen nya göromål icke förelåg. På grund härav och då
några väsentliga vinster enligt utredningens mening icke var att förvänta
av mera detaljerade undersökningar av styrelsens uppbyggnad och personalbestand,
fann utredningen sig icke böra ingå på en omprövning av
den för styrelsen fastställda organisationen.

I fråga om den förvaltningsverksamhet åter, som utövas av lcrigsmatei
ielverket, försvarets civilförvaltning och de tre försvarsgrensförvaltningarna,
fann utredningen ett ställningstagande böra föregås av ingående
organisationstekniska undersökningar. På därom av utredningen i anslutning
till utredningsdirektiven gjord framställning uppdrog Kungl. Maj:t
åt statens organisationsnämnd att för utredningens räkning verkställa
organisationsundersökningar vid nämnda verk. Undersökningarna, vilka
pågick under en tidrymd av inemot tre år, resulterade i ingående beskrivningar
och analyser av gällande organisation. Med ledning av analyserna
samt — beträffande rutinarbeten — i viss utsträckning företagna arbetsstudier
utarbetades detaljerade förslag till ny organisation. På grundval
av det omfattande undersökningsmaterial, som sålunda tillfördes utredningen,
avgav densamma den 16 oktober 1950 betänkande med förslag
röiande försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning (SOU
1950:36 och 37).

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

A. 1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningens förslag, för vilket i vissa delar närmare redogörelse senare
lämnas, innebar i huvudsak följande. Tygförvaltningstjänsten skulle även
i fortsättningen ankomma på de tre försvarsgrensförvaltningarna. Arbetsfördelningen
förvaltningarna emellan skulle ske enligt den redan tidigare i
viss utsträckning tillämpade principen (av utredningen benämnd huvudförvaltnings
principen) att den förvaltning, som för sin försvarsgren hade att
anskaffa den största mängden av ett för flera försvarsgrenar gemensamt
materielslag, skulle omhänderha huvudförvaltningen av detsamma, d. v. s.
projektering, konstruktion, försök, utarbetande av tekniska underlag för
anskaffning, inköp, leveranskontroll o. s. v. Den tekniska bearbetningen av
uppgjorda konstruktioner, inköpsverksamhet och kontroll, som vid tidpunkten
för förslagets avgivande åvilade krigsmaterielverket, föreslogs
skola bli uppdelad på försvarsgrensförvaltningarna, som till sitt förfogande
skulle erhålla inköpsorgan med kvalificerad merkantil sakkunskap. Den
verksamhet för planeringen av krigsmaterielför sörj ningen under beredskap
och krig, som ålåg krigsmaterielverket, föreslogs bli överförd till ett
nytt ämbetsverk, försvarets industriplanering, vilket även skulle samordna
standardiseringsverksamheten, konstruera och anskaffa mätdon, fungera
som försvarets patentorgan, utarbeta kontrollmetoder etc. För att åstadkomma
samordning i fråga om projekt- och konstruktionsverksamheten
beträffande telematerielen föreslogs ett för försvarsgrensförvaltningarna
gemensamt teletekniskt laboratorium bli inrättat, vilket skulle organisatoriskt
anknytas till försvarets industriplanering. Sistnämnda myndighet
skulle därjämte samordna och övervaka förvaltningarnas inköpsverksamhet
samt bestämma, vilken förvaltning som skulle omhänderha huvudförvaltningen
av för flera försvarsgrenar gemensam materiel. Intendenturförvaltningsorganen
föreslogs skola utbrytas ur försvarsgrensförvaltningarna
och bilda ett nytt för försvaret gemensamt verk, försvarets intendenturförvaltning.
Försvarets civilförvaltning skulle kvarsta med delvis utökade
uppgifter. Krigsmaterielverket föreslogs skola helt utgå ur organisationen.
I fråga om försvarsgrensförvaltningarnas och försvarets civilförvaltnings
inre organisation föreslogs icke obetydliga förändringar i
rationaliserings- och besparingssyfte.

Remissyttranden.

över förvaltningsutredningens betänkande har yttranden avgivits av
överbefälhavaren, chefen för armén och arméförvallningen, chefen för
marinen och marinförvaltningen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,
försvarets civilförvaltning, krigsmaterielverket, försvarets sjukvårdsstyrelse,
fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt,
justitiekanslern, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd,
statens organisationsnämnd, statens sakrevision, byggnadsstyrelsen, general -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

poststyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens
handels- och industrikommission, granskningsnämnden för vissa patentansökningar
m. m., Sveriges industriförbund, svenska teknologföreningen,
svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets
civilmilitära ingenjörers förbund, civilmilitära tjänstemannaförbundet,
svenska militärveterinärsällskapet, försvarets civila tjänstemannaförbund,
försvarsverkens civila personals förbund, Sveriges arbetsledareförbund,
Sveriges juristförbund, statsverkens ingenjör sförbund, tekniska läroverkens
ingenjör sförbund, civilförvaltningens personalförbund samt civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund. Över betänkandets avsnitt Dirigeringen
av krigsmaterielutvecklingen i vårt land har vidare yttranden avgivits av
ingenjörvetenskapsakademien, vetenskapsakademien, universitetskanslern,
överstyrelsen för de tekniska högskolorna, svenska nationalföreningen
för fysik, svenska nationalföreningen för kemi samt atomkommittén.

Eu närmare redogörelse för innehållet i yttrandena — vilka avgavs
sommaren 1951 — lämnas i det följande under de olika avsnitt, som därav
berörs. I förevarande sammanhang skall blott en översikt lämnas över
de synpunkter på förslaget i stort, som framfördes i yttrandena.

överbefälhavaren ansåg, att det med hänsyn till kravet på beredskap i
då rådande världsläge över huvud taget icke var tillrådligt att genomföra
så genomgripande reformer som förvaltningsutredningen föreslagit. De
omfattande, viktiga materielanskaffningar som pågick skulle allvarligt
kunna störas under det säkerligen långvariga omorganisationsskede, som
en vittgående reform innebar. Överbefälhavaren föreslog därför att endast
sådana reformer skulle vidtas, som — inom ramen för gällande förvaltningsorganisation
— kunde undanröja vissa förefintliga olägenheter och
därmed åstadkomma rationellare arbetsformer inom de berörda förvaltningarna
och främja samverkan förvaltningsmyndigheterna emellan. Vid
•ett bibehållande av den gällande förvaltningsorganisationen var enligt
överbefälhavarens mening ett i möjligaste mån klart särskiljande av befogenheterna
mellan krigsmaterielverket och försvarsgrensförvaltningarna
samt sjukvårdsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen nödvändigt. Materiel
utan för masstillverkning tillräckligt fixerat underlag borde icke anskaffas
genom krigsmaterielverket. Principiellt borde därför verket anskaffa
materiel i mass- eller standardutförande, varvid anskaffningen endast
borde omfatta större mängder.

I enlighet med sin sålunda angivna uppfattning avgav överbefälhavaren
förslag till bestämmelser angående reviderade anskaffningsuppdrag för
krigsmaterielverket ävensom, med anledning av den ändrade uppgiftsfördelningen,
förslag till ändringar i instruktionen för krigsmaterielverket.

Överbefälhavaren framhöll i sitt yttrande vidare, att beträffande den
materielanskaffning, som skulle åvila försvarsgrensförvaltningarna, huvudförvaltningsprincipen
borde tillämpas i de fall, då materielen var av samma
eller likartat slag för två eller flera försvarsmyndigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För att säkerställa samarbetet och samordna verksamheten avseende
militärtekniska och produktionstekniska frågor berörande materielanskaffningen
för krigsmakten föreslog överbefälhavaren att befintliga tekniska
delegationer skulle utnyttjas, eventuellt utbyggas, och nya sådana
delegationer tillskapas när så erfordrades samt att såsom ett högre forum
i samarbetsfrågor skulle inrättas en försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation,
i vilken borde inga chefen för krigsmaterielverket, cheferna
för arméförvaltningens tyg- och intendenturavdelningar samt souscheferna
i marin- och flygförvaltningarna.

Överbefälhavaren framhöll slutligen att för att åstadkomma rationellare
arbetsformer inom de skilda förvaltningarna de åtgärder i stort
borde vidtas, som förvaltningsutredningen förordat. I samband härmed
borde även aktuella personalfrågor lösas, vilket borde i viss utsträckning
kunna ske oberoende av att krigsmaterielverket bibehölls i organisationen.

Försvarsgrens chef erna, f örsvarsgrensf ör vattningar na, krigsmaterielverket,
fortifikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse förklarade
sig —- på de skäl överbefälhavaren anfört mot en mera genomgripande
omorganisation av förvaltningstjänsten under rådande förhållanden
-— eniga med överbefälhavaren beträffande av denne framlagda
förslag men ingick likväl, i motsats till överbefälhavaren, pa en sakbedömning
av utredningsförslagen.

Även statskontoret, statens sakrevision, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, Sveriges industriförbund, svenska teknologföreningen
och försvarets civila tjänstemannaförbund förordade försiktighet med företagande
av mera väsentliga ändringar i förvaltningsorganisationen med
hänsyn till det utrikespolitiska läget.

Utredningens förslag om tygförvaltningstjänstens ombesörjande av de
tre försvarsgrensförvaltningarna och om krigsmaterielverkets avskaffande
tillstyrktes i princip av försvarsgrcnschcferna och försvarsgrensförvaltningarna
ävensom av förvarets civilförvaltning, statens organisationsnåmnd,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och civilmilitära tjänstemannaförbundet
men avstyrktes av krigsmaterielverket, som ansåg att den
mest effektiva förvaltningsorganisationen utgjordes av en för de tre försvarsgrenarna
gemensam teknisk-ekonomisk organisation och att det
därför var oklokt att rasera den grund som lagts härför genom krigsmaterielverkets
tillskapande. Statskontoret gav uttryck för liknande synpunkter.

Förslaget om inrättande av ett nytt ämbetsverk, försvarets industriplanering,
avstyrktes av försvarsgrcnschcferna och försvarsgrensförvaltningarna
samt av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens
handels- och industrikommission och Sveriges industriförbund. De arbetsuppgifter,
som avsetts skola åvila det nya verket, ansags utan större olägenheter
kunna fördelas på redan befintliga organ -— riksnämnden, försvars -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

staben och försvarsgrensförvaltningarna eller särskilda av förvaltningarna
tillsatta samarbetsorgan. Det föreslagna teletekniska laboratoriet ansågs
organiskt böra anslutas till försvarets forskningsanstalt.

Den av utredningen förordade huvudförvaltningsprineipen godtogs av
försvarsgrensförvaltningarna, därvid emellertid såväl marinförvaltningen
som flygförvaltningen framhöll, att principen i fråga icke fick drivas för
långt och sistnämnda myndighet därutöver uttalade, att ställningstagandet
till frågan om vilken materiel, som skulle anskaffas gemensamt,
borde ske genom överenskommelser mellan förvaltningarna.

Tillskapandet av ett för försvaret gemensamt intendenturförvaltningsverk
tillstyrktes blott av statens sakrevision medan försvarsgrenscheferna,
försvarsgrensförvaltningarna, försvarets civilförvaltning, statens organisationsnämnd
och försvarets civila tjänstemannaförbund i stället förordade
en uppdelning även i fortsättningen av intendenturförvaltningstjänsten
på olika organ för varje försvarsgren med tillämpning i större eller mindre
omfattning av huvudförvaltningsprineipen. Chefen för armén och arméförvaltningen
förordade att arméns tygförvaltningstjänst och intendenturförvaltningstjänst
skulle handhas av skilda organ, av arméförvaltningen
förslagsvis benämnda armétygförvaltningen och arméintendenturförvaltningen.

Den överflyttning av vissa till civilförvaltningstjänsten hänförda arbetsuppgifter
från försvarsgrensförvaltningarna till försvarets civilförvaltning,
som föreslagits av utredningen, tillstyrktes av sistnämnda ämbetsverk och
statens organisationsnämnd men mötte motstånd från försvarsgrensförvaltningarnas
sida.

Beträffande den inre organisationen av de skilda ämbetsverken framfördes
i yttrandena olika från utredningsförslaget avvikande yrkanden,
för vilka närmare redogörelse lämnas i det följande i den mån desamma
alltjämt är aktuella.

B. 1951 års organisationsändringar m. m.

Med föranledande av överbefälhavarens yttrande föreskrev Kungl. Maj :t
genom brev den 28 september 1951, att krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet
i princip skulle omfatta endast anskaffning av materiel i
större mängder, samt förordnade om sådana provisoriska ändringar i instruktionen
för krigsmaterielverket och om sådana ändrade föreskrifter
angående anskaffning av krigsmateriel att fördelningen av anskaffningsverksamheten
skulle komma att ske efter de av överbefälhavaren förordade
riktlinjerna. Berörda anskaffningsföreskrifter innehåller, bland annat,

att krigsmaterielverket skall ombesörja endast sådan provtillverkning,
som avser tillverkningsunderlagets anpassning för massanskaffning;

att under sådan av försvarsgrensförvaltning bedriven provtillverkning,
som erfordras för att nykonstruerad materiel skall kunna ur tillverknings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

synpunkt i erforderlig grad tekniskt fixeras, krigsmaterielverket skall beredas
tillfälle framlägga synpunkter och önskemål;

att i från försvarsgrensförvaltning till krigsmaterielverket överlämnat
underlag för anskaffning, tillverkning eller kontroll ändring må ske eller
avvikelse göras endast efter medgivande av vederbörlig försvarsgrensförvaltning; att

försvarsgrensförvaltning beträffande till krigsmaterielverket överlämnat
anskaffningsuppdrag skall beredas tillfälle att, då så erfordras, med
teknisk personal deltaga i överläggningar av teknisk art mellan verket och
dess leverantörer; samt

att krigsmaterielverket genom kontinuerlig rapportering skall hålla
försvarsgrensförvaltning orienterad om beställnings- och leveransläge.

I brevet föreskrevs vidare, i enlighet med överbefälhavarens förslag, att
för främjande av samverkan försvarets förvaltningsmyndigheter emellan
i frågor avseende materiel på såväl konstruktions- och försöksstadiet som
under tillverkning skall verka tekniska delegationer, som tillskapas på
tider och med sammansättning, varom överenskommelser för varje särskilt
fall träffas mellan berörda myndigheter, samt att för samordnande
och sammanhållande av de tekniska delegationernas verksamhet skall
finnas en försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation. Delegationen
skall jämväl verka för ömsesidig orientering i frågor rörande anskaffning
av materiel för krigsmakten.

Delegationen består av chefen för krigsmaterielverket, cheferna för
arméförvaltningens tyg- och intendenturavdelningar samt souscheferna i
marin- och flygförvaltningarna. Vid handläggning av ärenden som berör
försvarets sjukvårdsstyrelses och fortifikationsförvaltningens verksamhetsområden
ingår även cheferna för nämnda verk i delegationen. Ledamöterna
äger rätt att vid sammanträde biträdas av experter. Vid sammanträde äger
även chefen för försvarsstaben eller den han utser närvara och delta i
överläggningarna; han äger dock icke rösträtt. Till sammanträde kan
även kallas representant från riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
samt från handels- och industrikommissionen. Ordförande är den till
tjänsteställningen främste verkschefen.

Kungl. Maj:t uppdrog i brevet åt armé-, marin- och flygförvaltningarna
att, efter samråd såväl inbördes som med fortifikationsförvaltningen och
försvarets sjukvårdsstyrelse, inkomma med förslag till bestämmelser rörande
vilken förvaltningsmyndighet som enligt den i förvaltningsutredningens
betänkande angivna huvudförvaltningsprincipen borde vara anskaffande
och förvaltande organ i avseende på materiel, som är av samma
eller likartat slag för två eller flera försvarsmyndigheter.

Sedan de infordrade förslagen inkommit från förvaltningarna, meddelade
Kungl. Maj :t genom beslut den 24 april 1953 vissa bestämmelser
rörande huvudförvaltningsprincipens tillämpning in. m. Däri föreskrevs

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att huvudförvaltningsmyndighet skall den försvarsgrensförvaltning anses
vara, som för sin försvarsgren har att anskaffa den största mängden
av ett för flera försvarsgrenar gemensamt materielslag, varvid nämnda förvaltning
skall handha projektering, konstruktion, försök, utarbetande av
tekniskt underlag för tillverkning (upphandling) samt materielbeskrivningar
och underhållsinstruktioner ävensom ombesörja inköp, leveranskontroll
och krigsindustriplanering;

att teknisk huvudförvaltningsmyndighet skall den försvarsgrensförvaltning
anses vara, som handhar samtliga i det föregående angivna uppgifter
med undantag av inköp, leveranskontroll och krigsindustriplanering;

att upphandlande myndighet skall den myndighet anses vara, som beträffande
viss materiel handhar inköp, leveranskontroll och krigsindustriplanering; att

avsteg från ovanstående allmänna grunder för huvudförvaltningsprincipens
tillämpning in. m. må göras efter samråd mellan vederbörliga
förvaltningsmyndigheter, exempelvis i de fall då huvudförvaltningsprincipens
tillämpande helt eller delvis för viss materiel eller vid visst tillfälle
■— såsom vid vissa inköp i utlandet — anses ur ekonomisk synpunkt omotiverat
eller ur standardiserings- och arbetssynpunkt eller av annan anledning
obehövligt eller opraktiskt.

Begreppet teknisk huvudförvaltningsmyndighet har skapats med tanke
på sådan materiel, beträffande vilken krigsmaterielverket är upphandlande
myndighet.

Till föreskrifterna är fogade dels förteckning över de olika materielslag,
i fråga om vilkas anskaffning huvudförvaltningsprincipen skall gälla,
varvid huvudtörvaltningsmyndighet respektive teknisk huvudförvaltningsmyndighet
angetts, dels en förteckning över materiel, beträffande vilken
krigsmaterielverket är upphandlande myndighet.

Genom ifrågavarande föreskrifter har huvudförvaltningsprincipen gjorts
tillämplig på flera viktiga materielslag, såsom viss vapenmateriel (handvapen,
markkulsprutor, raketgevär, lättare pjäser m. m.), all slags ammunition,
handgranater, landminor, största delen av fordonsmaterielen, viss
teleteknisk och elektrisk materiel, fältarbetsmateriel samt viss intendenturmateriel.

Krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet omfattar ammunition med
visst undantag, minor, sprängmedel och explosivämnen, viss teleteknisk
och elektrisk materiel, gasskyddsmateriel, röjningsmateriel, häst- och hundutredningsmateriel,
cykelmateriel, de viktigaste slagen av intendenturmateriel,
viss sjukvårds-, veterinär- och fortifikationsmateriel samt viss
allmän materiel av eller liknande handelsvarutyp och sådan materiel, som
ej särskilt framställs för försvarsändamål. Exempel på den sista materielgruppen
utgör färger, fernissor, tvätt- och rengöringsmedel, järnhandelsvaror,
lysrör, tågvirke, förpacknings- och distributionsmateriel m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I brevet den 28 september 1951 gjordes det uttalandet att Kungl. Maj:t,
under beaktande av att krigsmaterielverket bibehölls som ett organ i den
militära förvaltningsorganisationen, likväl fann det angeläget att de av förvaltningsutredningen
framlagda förslagen om ändringar i försvarsgrensförvaltningarnas
interna organisation vann beaktande i och för åstadkommande
av besparingar och mera rationella arbetsformer. Med hänsyn till
dels de förändringar, som beträffande organisation och personaluppsättning
inträtt efter de av förvaltningsutredningen gjorda organisationsundersökningarna,
dels den omvärdering av organisation och personaluppsättning,
som måste företas på grund av krigsmaterielverkets bibehållande i
organisationen, borde frågan om förändringar i förvaltningsmyndigheternas
organisation och personaluppsättning dock tas under ytterligare övervägande.
I anslutning härtill uppdrog Kungl. Maj :t, dels åt försvarets civilförvaltning,
arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen
att inkomma med de förslag till ändringar i förvaltningsutredningens förslag,
som — med beaktande av då rådande förhållanden — kunde finnas
påkallade i förvaltningens organisation, därest krigsmaterielverket bibehölls
med i brevet preciserade uppgifter och den av utredningen föreslagna
försvarets industriplanering icke organiserades samt beträffande intendentur
förvaltningstjänsten valdes ett av förvaltningsutredningen med II
betecknat alternativ (innebärande försvarsgrensvis organiserad förvaltning,
modifierad enligt huvudförvaltningsprincipen), dels ock åt krigsmaterielverket
att inkomma med de Sörslag till ändringar i organisationen
av de i utredningens förslag till försvarets industriplanering hänförda
enheterna standardiseringssektion och kontrollmetodiksektion, som befanns
påkallade, därest dessa organisationsenheter ingick i krigsmaterielverket.

De sålunda infordrade uppgifterna inkom från de berörda myndigheterna
i slutet av år 1951. Sedermera har från myndigheternas sida i
olika sammanhang framförts förslag, innebärande frångående i vissa avseenden
från tidigare framlagda synpunkter, främst på den inre organisationen
av vederbörande verk. För förslagen lämnas — i den mån de berör
spörsmål som omfattas av föreliggande proposition — närmare redogörelse
i det följande.

C. 1953 års utredning m. m.

Efter ytterligare beredning av organisationsfrågan inom försvarsdepartementet
anmodade jag genom skrivelse den 30 juli 1953 överbefälhavaren
att efter samråd med berörda centrala förvaltningsmyndigheter inkomma
med dels besked huruvida de i yttrandet över förvaltningsutredningens betänkande
den 29 juni 1951 anförda synpunkterna enligt överbefälhavarens
mening alltjämt var aktuella, dels de synpunkter rörande försvarets centrala
förvaltning som kunde anföras med stöd av erfarenheter vunna efter

Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

Kungl. Maj:ts beslut den 28 september 1951 med vissa föreskrifter beträffande
försvarets centrala förvaltning.

I skrivelsen erinrades om att överbefälhavarens — liksom flera andra
remissmyndigheters — yttranden över ifrågavarande förslag till stor del
kommit att präglas av världsläget vid tidpunkten för yttrandenas avgivande.
Ett avgörande av denna för försvaret viktiga organisationsfråga
borde icke baseras på delvis inaktuella bedömanden. Det framhölls vidare,
att underlag dåmera borde finnas att bedöma huruvida de genom beslutet
den 28 september 1951 vidtagna åtgärderna kunde anses ha varit tillfyllest
för att åstadkomma de rationellare arbetsformer inom berörda förvaltningar
och främja den samverkan förvaltningarna emellan, som avsetts.

Med anledning härav har överbefälhavaren med skrivelse den 12 augusti
1953 till mig överlämnat en promemoria med vissa synpunkter rörande
organisationen av försvarets centrala förvaltning. Det förslag, i vilket promemorian
utmynnar, innebär i huvudsak, att krigsmaterielverket bör avvecklas
och dess uppgifter fördelas på andra organ. Armé-, marin- och
flygförvaltningarna har i allt väsentligt anslutit sig till vad som anförts i
promemorian. Försvarets civilförvaltning har framhållit, att de synpunkter
som anförts i väsentliga avseenden ligger utanför civilförvaltningens verksamhetsområde.
Ämbetsverket har emellertid i och för sig icke funnit anledning
till erinran. Yttranden med vissa detalj synpunkter från marinförvaltningen,
försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets civilförvaltning och
försvarets fabriksstyrelse har fogat§ till överbefälhavarens skrivelse.

Krigsmaterielverket, som ansett sig förhindrat att teckna samråd på
promemorian, har i stället till mig avlåtit en särskild skrivelse i frågan.
Till denna har fogats eu promemoria, i vilken vissa av de utav överbefälhavaren
framförda synpunkterna kritiseras. Med anledning härav har
överbefälhavaren ingett en tilläggspromemoria med sammanställning av
vissa synpunkter på vad krigsmaterielverket anfört.

Slutligen har chefen för krigsmaterielverket i särskild skrift till mig
framfört vissa synpunkter och förslag.

Över här ovan berörda skrivelser och promemorior har yttranden inhämtats
från statskontoret, statens sakrevision, statens organisationsnämnd,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Sveriges industriförbund.

En närmare redogörelse för nyssnämnda skrivelser och promemorior
ävensom däröver avgivna yttranden lämnas i det följande under kap.
II. A.

För att erhålla erforderligt underlag att bedöma detalj organisation och
personalbehov har jag infordrat förslag härom från berörda förvaltningar.
Detta har skett genom skrivelse den 30 oktober 1953. Till ledning för berörda
förslag har lämnats vissa direktiv samt en promemoria angående
grundlinjerna för en förvaltningsreform jämte tablåer, utvisande den till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tänkta inre organisationen i huvuddrag. Myndigheterna har anmodats att
vid utarbetande av ifrågavarande förslag, för så vitt ej annat följde av de
allmänna riktlinjerna, så långt möjligt beakta vad förvaltningsutredningen
förordat. Ifrågavarande förslag har ingetts till mig genom överbefälhavaren,
som därtill fogat ett sammanfattande yttrande.

Departementschefen.

När frågan om organisationen av försvarets centrala tyg-, intendenturoch
civilförvaltning nu tas upp till statsmakternas prövning, sker detta efter
ett långvarigt och omfattande utredningsarbete. Tillfälle har beretts ett
stort antal myndigheter och organisationer inom och utom försvaret att
framföra sina synpunkter och förslag i olika hänseenden. Med hänsyn till
att det världspolitiska läget år 1951 bedömdes lägga hinder i vägen för
en mera genomgripande förvaltningsreform, vidtogs endast begränsade
jämkningar inom den gällande organisationens ram genom Kungl. Maj :ts
beslut den 28 september 1951. Överbefälhavarens den 12 augusti 1953
avgivna förslag jämte yttranden däröver har byggt jämväl på erfarenheterna
av berörda organisationsändringar. Då det utrikespolitiska läget
inte längre anses stå i vägen för en förvaltningsreform, torde tiden vara
inne att från grunden ompröva den centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänstens
organisation. Det förslag, som jag i det följande framlägger,
stämmer i vissa delar icke överens med huvudpunkterna i 1946
års förvaltningsutrednings förslag. De viktigaste skiljaktigheterna består
i att försvarets industriplanering inte föreslås skola inrättas liksom
ej heller en för försvaret gemensam intendenturförvaltning. I gengäld
innebär mitt förslag tillkomsten av en försvarets förvaltningsdirektion
med vissa samordnande och ledande uppgifter. Med hänsyn till den utveckling,
som ägt rum på olika områden, är förvaltningsutredningens
organisationsförslag, som bygger på undersökningar åren 1946 1950, nu mera

i vad rör detaljerna delvis inaktuellt. Även beträffande huvuddragen
av förvaltningarnas inre organisation har vissa jämkningar i jämförelse
med utredningens förslag ansetts påkallade. Utredningens personal- och
kostnadsberäkningar kan av lätt insedda skäl numera inte oförändrade
läggas till grund för ett beslut i förvaltningsfrågan.

Även om det förslag jag här framlägger således i organisatoriskt hänseende
innebär delvis icke oväsentliga avvikelser från förvaltningsutredningen,
har jag emellertid strävat efter att så långt möjligt, ehuru understundom
i annan form än utredningen tänkt sig, tillvarata grundtankarna
bakom utredningens förslag. Jag torde i det följande fa lämna en översikt
över de allmänna principer för den centrala försvarsförvaltningens
organisation, som varit vägledande vid utformande av förslaget.

Huvudintresset knyter sig av naturliga skäl till tygförvaltningstjänsten
med hänsyn till dess ekonomiska och militära betydelse. Beträffande denna
2—49 04 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

har min strävan varit att skapa förutsättningar för en effektiv materielanskaffning
och att förverkliga av förvaltningsutredningen uppställda principer:
klar ansvarsfördelning, rationellt utnyttjande av de tekniska specialisterna
samt god kontakt mellan konstruktörer och tillverkare. Mot
denna bakgrund har övervägande skäl ansetts tala för att krigsmaterielverket
utgår ur organisationen och att garantier i annan ordning skapas
för att de kommersiella och ekonomiska synpunkterna skall vinna tillbörligt
beaktande.

Det har bedömts vara en angelägenhet av första ordningen att eliminera
det dubbelarbete, som f. n. förekommer såväl vid viss krigsmaterielanskaffning
som på andra områden, exempelvis i fråga om vissa delar av
civilförvaltningstjänsten. Jag har särskilt sökt tillse att den nya organisationen
icke rymmer någon grundval för dubbelarbete.

Målsättningen i fråga om förvaltningarnas inre organisation har varit
att ge de olika underavdelningarna klart och sakligt avgränsade arbetsuPPgifter
samt att till särskilda organ inom respektive förvaltningar sammanföra
sådana funktionella uppgifter, som lämpligen kan handhas centralt
för myndigheten i dess helhet. Organisationen tar vidare sikte på
att säkra erforderligt inflytande för den kommersiella och ekonomiska
sakkunskapen. Den interna organisationen är bl. a. avsedd att skapa förutsättningar
tör ett fortlöpande rationaliseringsarbete i personal- och kostnadsbesparande
syfte. Det syns mig ofrånkomligt att en dylik verksamhet
bedrivs kontinuerligt, om risken för överorganisation skall kunna förebyggas-
Vidgade möjligheter bereds förvaltningarna att anlita experter
utifrån. Jag återkommer till detta spörsmål vid behandlingen av förvaltningsmyndigheternas
m. m. organisation.

Särskilt intresse har samordningsfrågorna tilldragit sig. Först må nämnas
den redan nu i stor utsträckning genomförda huvudförvaltningsprincipen,
som avses skola ytterligare byggas ut och som förhindrar att anskaffning
av för försvarsgrenarna gemensam materiel av mera standardmässig natur
splittras pa flera händer. I olika sammanhang utgår jag från att samarbetsoch
samordningsorgan för olika frågor inrättas, i den mån så ej redan
skett, och jag förutsätter att nya dylika i mån av behov skall växa fram
inom den nya organisationen. Tanken bakom inrättandet av dessa organ,
som föreslås skola benämnas samarbetsdelegationer, är att likartad verksamhet
inom de olika förvaltningarna bör regleras likformigt och att förvaltningarna
skall såväl tillgodogöra sig varandras rön och erfarenheter
som hämta impulser från områden utom försvaret. Samarbetsorganen bör
givetvis aven ägna uppmärksamhet åt att den allmänna tekniska och vetenskapliga
utvecklingen inom respektive områden kommer försvaret tillgodo.

Jag räknar vidare med att det redan nu i stor utsträckning mera formlöst
bedrivna samarbetet mellan förvaltningarna och underavdelningar inom
olika förvaltningar skall utvecklas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Som ett samordnande och i viss mån ledande organ på ett högt plan
föreslås som jag i det föregående antytt, att en försvarets förvaltningsdirektion
inrättas med representanter för bl. a. näringslivet som ledamöter.
Organisationens byggnad i detta hänseende är icke avsedd att återverka på
förvaltningens egenskap av Kungl. Maj :t underställda ämbetsverk.

Som resultat av bl. a. de samordnande åtgärderna kan förväntas att den
centrala försvarsförvaltningen i större utsträckning än f. n. såväl utåt
som inåt skall komma att fungera som en enhet. På denna väg kan förutsättningar
organiskt växa fram för en förenklad och på flera områden
gemensam förvaltningsorganisation. Framtiden får utvisa lämpligheten av
att skapa ytterligare gemensamma organ för den centrala förvaltningen.
Detta spörsmål sammanhänger givetvis även med frågan om den framtida
försvarsordningens utseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

KAP. II. PRINCIPIELLA SYNPUNKTER PÅ FÖRVALTNINGSVERKSAMHETEN
INOM TYG-, INTENDENTUROCH
CIVILFÖRVALTNINGSTJÄNSTENS OMRÅDEN.

A. Tygförvaltningstjänsten.

1. 1946 års militära förvaltningsutreclniiig.

Under ett särskilt avsnitt av sitt betänkande (s. 24—29) benämnt »Utvecklingstendenser
inom krigsmaterielområdet» framhåller utredningen
att, då tygförvaltningen har att svara för att landets försvarskrafter är
försedda med för deras krigsberedskap erforderlig, tidsenlig egentlig krigsmateriel,
en framträdande uppgift för tygförvaltningens målsmän är att
städse följa den tekniska utvecklingen på alla de områden denna krigsmateriel
omspänner. I vår tid går, konstaterar utredningen, denna utveckling
framåt med större snabbhet än någonsin tillförne och ställer därför
allt större anspråk på de myndigheter, som skall handha materielens förvaltning.
För att något belysa de problem, som dessa myndigheter har att
i förevarande hänseende bemästra, lämnar utredningen att flertal exempel
på utvecklingstendenserna i fråga om de viktigare krigsmaterielslagen.

Av de anförda exemplen anser utredningen det framgå, att det tekniska
fortskridandet på krigsmaterielens område icke numera, såsom
tidigare var fallet, karakteriseras av ett långsamt och kontinuerligt fogande
av länk till länk i en utvecklingskedja utan fastmer av en snabb och ofta
språngvis skeende nydaning. Även om alltjämt mycken möda nedläggs på
en förbättring av de traditionella stridsmedlen inriktas krafterna dock i
stor utsträckning på tillskapandet av nya och för blivande motståndare
okända hjälpmedel för krigföringen. De ledande stormakterna offrar
ofantliga summor på forsknings- och konstruktionsarbete för framställande
av sådana medel. Den materiella överlägsenhet, som ett snabbt utnyttjande
av nya tekniska rön kan ge, kan icke i samma utsträckning som
förr uppvägas av kvantitet, personligt mod, god disciplin och skicklig
strategi. Tvärtom tenderar krigföringen att bli alltmer beroende av den
tekniska standarden inom respektive länders krigsmakter. Framgång i
krig kommer, anser utredningen, för vårt lands del icke längre att vara
möjlig, om icke försvarskrafterna är utrustade med vapen, som kan mäta
sig med andra länders. För att vi icke skall komma efter i utvecklingen
erfordras att forsknings-, konstruktions- och försöksverksamhet kan bedrivas
i all den omfattning våra resurser medger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Krigsmaterielområdets oerhörda omfattning och vårt lands begränsade
möjligheter nödvändiggör emellertid enligt utredningens mening en stark
sovring av forsknings- och konstruktionsobjekten. Utredningen finner det
därvid vara en angelägenhet av vikt att på ett så tidigt stadium som möjligt
kunna avgöra om ett objekt förtjänar att bearbetas och, om sa är fallet,
vilken inriktning bearbetningen bör få. Härför erfordras i första hand en
bedömning av det tilltänkta stridsmedlets militära värde och användningsområde.
Problem av berörd art kan enligt utredningens uppfattning
endast lösas i samarbete mellan de militära staberna och vetenskapsmännen.
Utredningen erinrar om att organ för sådant samarbete under
andra världskriget i Förenta Staterna och Storbritannien utförde ett mycket
värdefullt arbete. Med hänsyn till den stora betydelsen av att såväl forsknings-
som konstruktionsverksamheten på förevarande område inriktas
mot de lämpligaste målen, anser utredningen det angeläget, att även i vårt
land ett organ skapas för en till en sådan inriktning syftande operativ och
taktisk analys.

Detta organ bör enligt utredningens förslag anknytas till försvarsstaben
samt bestå av taktiskt och strategiskt väl skolade officerare från samtliga
försvarsgrenar samt vetenskapsmän och tekniker. Genom organets verksamhet
skulle berörda myndigheter på tidigt stadium kunna få klara
direktiv om vilken inriktning forskning, materielutveckling och anskaffning
bör ges. Härigenom minskas, anser utredningen, riskerna för att de
stora summor vårt land årligen offrar på materielanskaffning för försvaret
används på felaktigt sätt samt att de delar av landets vetenskapliga och
tekniska resurser som tas i anspråk härför förslösas på olämpliga forsknings-
och anskaffningsobjekt.

Den avgörande betydelse, som numera måste tillmätas stridsmedlens
modernitet, nödvändiggör enligt utredningens uppfattning en sådan organisation
av den centrala krigsmaterielförvaltningen, att den har möjlighet
att framgångsrikt fylla sina uppgifter i fråga om projektering och konstruktion
samt att, med den snabbhet utvecklingen kräver, i erforderlig
omfattning framskaffa färdig materiel. I fråga om förvaltningsorganisationens
anpassning efter krigsmaterielutvecklingen anför utredningen
vidare i huvudsak följande.

Av utomordentlig vikt är, att organisationen möjliggör och underlättar
en intim kontakt mellan alla de tekniker, som har med ett materielslags
projektering, konstruktion och tillverkning att skaffa. Det organ, som
projekterat en apparat för visst ändamål, måste kunna följa den vidare
bearbetningen av projektet och kontrollera tillverkningen så, att den färdiga
produkten verkligen lämpar sig för den avsedda användningen.
Under tillverkningens gång vinns ofta erfarenheter, vilka, om de görs tillgängliga
för konstruktören, kan bidra till en förbättrad konstruktion. Ett
direkt samarbete mellan konstruktören och tillverkaren är även av denna
anledning av stor betydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Också vid köp av redan färdigkonstruerad materiel — främst gäller
detta vid inköp från utlandet — är det angeläget med en sådan kontakt
mellan den för materielens lämplighet ansvariga förvaltningsmyndigheten
och leverantören, att garantier finns för att den inköpta materielen kan
användas för avsett ändamål. Organisationen får icke lägga hinder i vägen
för en dylik kontakt.

För att förvaltningsorganisationen skall kunna fylla sitt syfte måste
den vidare förfoga över tekniskt utbildad personal i erforderlig omfattning,
i synnerhet mera kvalificerad sådan, och denna personal skall kunna
utnyttjas på effektivast möjliga sätt. Den långt drivna tekniska utvecklingen
har i förut oanad omfattning ökat komplicitetsgraden hos den
moderna krigsmaterielen. Detta framtvingar i sin tur en långt gående
specialisering av den personal, som är sysselsatt med materielens projektering,
konstruktion och underhåll. För att en tekniker skall kunna
tränga så djupt in i de problem, som sammanhänger med ett stridsmedels
användning och konstruktion, att han har utsikt att kunna utveckla eller
förbättra detsamma, måste han inskränka sin verksamhet till ett mycket
begränsat materielområde. På varje sådant område kan vårt land frambringa
endast ett fåtal specialister. Förvaltningsorganisationen måste därför
vara sådan, att den kräver minsta möjliga antal specialister, samt även
sådan, att specialisterna så långt sig göra låter får odelat ägna sig åt sina
specialiteter. De bör alltså så litet som möjligt belastas med förvaltningsuppgifter,
som verkar hindrande på deras huvudsysselsättning och för
vilka de kanske är mindre väl lämpade.

Slutligen måste förvaltningsapparaten för att kunna tillgodose de angivna
syftena vara så uppbyggd, att fördelningen av förvaltningsansvaret
är absolut klar. Det får exempelvis icke råda någon tvekan om vem som
skall ställas till svars för eventuella materielfel eller anskaffningsförseningar.

Av de undersökningar, som för utredningens räkning utförts på tygförvaltningens
område, finner utredningen det otvetydigt framgå, att den nuvarande
organisationen av krigsmaterielförvaltningen icke motsvarar de
krav, som numera måste ställas på en sådan organisation. Härom anför
utredningen, bland annat, följande.

Inom de områden av tygförvaltningen, där förvaltningsverksamheten för
närvarande är delad mellan försvarsgrensförvaltningarna och krigsmaterielverket,
ledes projektering, konstruktion och försök av respektive försvarsgrensförvaltningar,
vilka även handhar behovsberäkningar och ekonomisk
planering. Sedan konstruktionsverksamheten fortskridit så långt att en
prototyp skapats och provserier tillverkats, överlämnas det tekniska underlaget
till inköpsorganet, krigsmaterielverket, som helt tar upp och håller
kontakt med tillverkarna — statliga eller icke statliga. Krigsmaterielverket
har en egen teknisk byrå, som granskar det tekniska underlaget och omarbetar
detta med hänsyn till massfabrikationens krav, vilket bl. a. kan
innebära ändring av bearbetningsmetoder, operationsföljder och konstruktioner,
allt i tillverkningsförenklande syfte. Bearbetningen för förenkling
och förbilligande av tillverkningen sker som regel i samråd med och efter
förslag från den offererande industrien. Leveranskontroll av den materiel,
som köpts av krigsmaterielverket, utförs i huvudsak av verkets egen kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

trollbyrå. Undantag utgör materielinköpen från AB Bofors samt inköpen
av viss telemateriel, vilka på uppdrag av krigsmaterielverket kontrolleras
av de beställande försvarsgrensförvaltningarna. Sedan materielen ^ levererats,
ankommer uppbördskontrollen och materielens underhåll på försvarsgrensförvaltningarna.

Den sålunda tillämpade fördelningen av förvaltningsverksamheten har
redan före utredningens tillsättande i olika sammanhang varit föremål
för kritik.

Genom försvarsdepartementets ämbetsskrivelse den 13 november 1946
har till utredningen för att tas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande
överlämnats en på uppdrag av chefen för försvarsdepartementet
genom statens sakrevision verkställd undersökning angående vissa förhallanden
i samband med anskaffningen genom lcrigsmaterielverkets försorg
av krigsmateriel för armémyndighets räkning. Undersökningen, som
efter det påståenden om fel och försummelser från lcrigsmaterielverkets
sida offentligen framförts — tillkommit på därom av chefen för nämnda
ämbetsverk gjord framställning, ger vid handen, att — även om grövre
fel och försummelser från verkets sida icke kunnat påvisas brister
förelegat bl. a. beträffande tillverlcningskontrollen och uppgjorda leveransplaner
samt framför allt i samarbetet mellan verket och arméförvaltningen.
Vilken av nämnda myndigheter, som i de särskilda fallen burit ansvaret för
förekommande felaktigheter, har ofta varit oklart med därav följande
tekniska och ekonomiska konsekvenser.

Såsom i utredningsdirektiven framhållits har även överbefälhavaren
framställt vissa anmärkningar i här förevarande hänseende. Uti sin i direktiven
åberopade skrivelse den 10 januari 1946 angående organisation av
försvarets högsta ledning in. m. har överbefälhavaren bl. a. framhållit,
att vissa allvarliga olägenheter i den år 1943 fastställda förvaltningsorganisationen
framkommit, av vilka den allvarligaste var oklarheten rörande
uppdelningen i fråga om uppgifter, befogenheter och ansvar mellan krigsmaterielverket
och övriga centrala förvaltningsmyndigheter. Denna oklarhet
hade lett till slitningar mellan de berörda myndigheterna och hade
vidare medfört, att orsakerna till begångna misstag och uppkomna leveransförseningar
icke kunnat klarläggas.

Även utredningen har kommit till den uppfattningen, att den nuvarande
fördelningen av förvaltningsverksamheten på förevarande område icke
är tillfredsställande. Det har sålunda förekommit, att krigsmaterielverket
vid granskningen av det tekniska underlaget för materielanskaffningen
företagit justeringar i av vederbörande försvarsgrensförvaltning gjorda
konstruktioner utan att samråd ägt rum med förvaltningen i fråga. Åtgärderna,
vilka som regel företagits för att bättre anpassa konstruktionerna
efter tillverkningstekniska krav, har understundom lett till att materielen
icke funktionerat på sätt som avsetts. I fråga om leveranskontrollen har
det visat sig, att försvarsgrensförvaltningarna icke litar på krigsmaterielverlcets
kontroll utan i vissa fall utför noggrann övervakning av densamma.
De angivna förfaringssätten medför mycket dubbelarbete, särskilt beträffande
kontrollverksamheten men även i fråga om bearbetningen av det
tekniska underlaget. En påtaglig olägenhet av den rådande organisationen
är, att tekniska specialister på samma matcrielslag måste finnas både inom
krigsmaterielverket och försvarsgrensförvaltningarna. Såsom överbefälhavaren
framhållit, har systemet även medfört oklarhet i ansvarsfördel -

Kungl. Maj:t$ proposition nr i09.

ningen och svårigheter att klarlägga orsakerna till begångna misstag och
uppkomna leveransförseningar. Den allvarligaste följden av det nuvarande
systemet är emellertid enligt utredningens uppfattning, att de konstruerande
och beställande förvaltningarna icke får direkt kontakt med tillverkarna.
De erfarenheter, som krigsmaterielverkets tekniker erhåller i
sitt samarbete med tillverkningen dels vid utarbetande av fabrikationsbestämmelser
förslag till sådana bestämmelser kommer ofta från de
offererande fabrikerna — och dels vid tillverkningskontrollen, kommer
icke i önskvärd omfattning försvarsgrensförvaltningarna tillgodo.

Det är emellertid icke blott förvaltningsfunktionernas uppdelning på
krigsmaterielverket å ena sidan och försvarsgrensförvaltningarna å den
andra som är otillfredsställande i den nuvarande förvaltningsorganisationen.
Fördelningen inom de centrala verken av förvaltningsuppgifterna
på olika enheter kan i många fall ske efter rationellare grunder än för närvarande.
I icke ringa utsträckning förekommer det sålunda, att den inre
organisationen av verken är så ordnad, att teknisk sakkunskap på samma
materielslag måste vara tillfinnandes inom flera verksenheter, vilket innebär
en misshushållning med teknisk personal. Genom att därvid de tekniska
funktionerna icke i tillräcklig grad renodlats utan sammanblandats
med andra uppgifter, får teknikerna ofta icke i önskvärd utsträckning
ägna sig åt den verksamhet för vilken de huvudsakligen avsetts och erhållit
särskild utbildning.

Utredningen finner för sin del, att för att den centrala krigsmaterielförvaltningen
skall motsvara de krav, man enligt utredningens uppfattning
måste ställa på densamma — klar ansvarsfördelning, god kontakt
mellan konstruktörer och tillverkare samt rationellt utnyttjande av de
tekniska specialisterna — det är nödvändigt att i den utsträckning sig
göra låter samla handläggningen av alla tekniska funktioner beträffande
visst materielslag inom en och samma centrala förvaltningsmyndighet och
inom denna myndighet inom en och samma avdelning eller byrå. En
inaterielförvaltande centralmyndighet bör således enligt utredningen i
första hand bestå av ett antal sakavdelningar eller sakbyråer, var och en
för handhavande av alla de tekniska funktionerna beträffande viss likartad
materiel. I fråga om sammansatt krigsmateriel, t. ex. flygplan, fartyg och
stridsvagnar, finner utredningen det emellertid nödvändigt med en enhetlig
sammanhållning av hela stridsmedlets projektering och konstruktion.
Fördelningen av materielförvaltningen mellan olika förvaltningsmyndigheter
och mellan olika underavdelningar av en myndighet får icke, betonar
utredningen, ske så, att denna sammanhållning äventyras.

För att icke materielspecialisterna skall behöva åläggas sådana med
materielens förvaltning sammanhängande uppgifter för vilka de kanske
är mindre lämpade och som hindrar dem i deras tekniska verksamhet bör
enligt utredningens förslag sådana arbetsuppgifter, som icke förutsätter
detaljerad materielkunskap men väl fackutbildning inom en viss arbetsfunktion,
t. ex. inköpsverksamhet, verkstadsdrift och litteraturtjänst, icke
belasta sakavdelningarna (-byråerna) utan handläggas inom särskilda

Kungl. Ma):ts proposition nr 109.

funktionella organ av personal med erforderliga speciella kvalifikationer.
Härutöver erfordras enligt utredningen inom en materielförvaltande myndighet
vissa stabsorgan för ledning och planering av myndighetens verksamhet
m. m.

Även i övrigt bör enligt utredningens mening alla de åtgärder vidtas,
som är ägnade att renodla ifrågavarande teknikers arbetsuppgifter. En
sådan åtgärd finner utredningen vara att från de centrala förvaltningarna
och till lokalförvaltningarna delegera beslutanderätten i frågor, som icke
ovillkorligen kräver central handläggning, samt att förenkla kommunikationerna
mellan central- och lokalförvaltningarna.

Utredningen har under sina försök att åstadkomma en lämplig organisation
på tygmaterielförvaltningens område till en början undersökt om icke
en sådan skulle kunna ernås genom att låta försvarsgrensförvaltningarna
själva omhänderha den tekniska bearbetningen och kontrollen av den
materiel förvaltningarna själva projekterat. I den nuvarande förvaltningsorganisationen
skulle alltså — förutom en viss rationalisering av försvarsgrensförvaltningarnas
inre organisation — allenast göras den ändringen,
att dessa uppgifter överflyttades från krigsmaterielverket till respektive
försvarsgrensförvaltningar. Krigsmaterielverket skulle således i fråga om
anskaffning av krigsmateriel övergå till att bli ett rent inköpsorgan. Utredningen
har emellertid funnit, att även den rena inköpsverksamheten
så intimt sammanhänger med de tekniska funktionerna vid materielens
anskaffande, att ansvaret härutinnan icke bör delas på flera instanser.
Erfarenheterna från den nuvarande organisationen utvisar enligt utredningens
uppfattning, att en sådan delning icke kan ske utan slitningar instanserna
emellan, vilka kan menligt inverka på anskaffningen.

Utredningen har funnit, att endast två organisationsalternativ kan
tänkas, som på ett tillfredsställande sätt motsvarar kraven på tygmaterielförvaltningens
handhavande.

Enligt det ena alternativet, av utredningen kallat alternativ I, skulle all
förvaltning av krigsmateriel koncentreras till ett enda för försvaret gemensamt
centralt ämbetsverk, vilket verk skulle överta samtliga de uppgifter
på tygförvaltningens område, som nu åvilar krigsmaterielverket samt armé-,
marin- och flygförvaltningarna. Ett sådant verk bör enligt utredningen
lyda omedelbart under Kungl. Maj :t. Chefskapet för verket bör utövas antingen
av överbefälhavaren med en souschef för den direkta ledningen av
verket eller också av en överbefälhavaren ej underställd chef.

Det andra alternativet (av utredningen kallat alternativ II), efter vilket
en lösning av föreliggande organisationsproblem enligt utredningens mening
låter sig tänkas, är en uppdelning även i fortsättningen av tygmaterielförvaltningen
på de tre försvarsgrensförvaltningarna, armé-, marin- och
flygförvaltningarna.

Därvid kan emellertid, framhåller utredningen, en återgång till det

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tidigare rådande systemet med helt och hållet försvarsgrensvis ordnad
förvaltning icke ifrågakomma. Utredningen anför härom följande.

Inom tygförvaltningens område finns i icke ringa omfattning materiel,
som i samma eller liknande utförande används inom samtliga försvarsgrenar
eller inom två av dem. En försvarsgrensvis helt genomförd uppdelning
av konstruktion och anskaffning av sådan materiel skulle icke stå
i överensstämmelse med kravet på koncentration av förvaltningsverksamheten
i vad avser samma eller liknande materielslag. I stället bör enligt
detta alternativ fördelningen av krigsmaterielens handhavande mellan de
tre försvarsgrensförvaltningarna ske efter principen att den försvarsgrensförvaltning,
som för sin försvarsgren har att anskaffa den största mängden
av ett för flera försvarsgrenar gemensamt materielslag, skall handha huvudförvaltningen
av detsamma. Med huvudförvaltning förstår utredningen i
detta sammanhang projektering, konstruktion, försök, utarbetande av
tekniskt underlag för anskaffning, inköp, leveranskontroll samt upprättande
av materielbeskrivningar och underhållsinstruktioner. I de fall där
en försvarsgrensförvaltning sålunda skall utöva huvudförvaltningen beträffande
viss materiel för annan försvarsgrensförvaltnings räkning, skall
denna andra försvarsgrensförvaltning handlägga allenast frågor rörande
krigsförberedelsearbete, ekonomisk planering, materielinspektion, förrådshållning
och reparationstjänst. Vissa undantag från sistnämnda princip blir
dock nödvändiga med hänsyn till den sammansatta materielen.

Vidare finns inom tygförvaltningens område funktioner, vilka otvivelaktigt
icke bör anförtros var och en av försvarsgrensförvaltningarna utan
bör handhas av för hela försvaret gemensamma organ med direktivrätt i
förhållande till försvarsgrensförvaltningarna.

Hit hör i första hand vissa uppgifter i samband med den s. k. industriplaneringen,
d. v. s. den verksamhet för planering av krigsmaterielförsörjningen
under beredskap och krig, som redan nu i viss utsträckning undantagits
från försvarsgrenschefernas bestämmande och ålagts dels riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap och dels krigsmaterielverket. Det
ligger i sakens natur att på detta område måste finnas av försvarsgrenscheferna
oberoende instanser för bl. a. fördelningen av tillgänglig industrikapacitet
såväl mellan militära och civila behov som ock mellan försvarsgrenarna.

Ett annat område där ett samordnande organ för försvarsgrenarnas verksamhet
erfordras är standardiseringens. Erfarenheten från såväl statlig
som enskild företagsamhet visar nödvändigheten av att det inom varje
större organisation, som handhar materiel, finnes en i standardfrågor
ledande och samordnande instans, som med viss tyngd kan hävda standardiseringssynpunkter.
Inom försvaret bör ett dylikt organ dessutom
självt utge standard för viss materiel, främst sådan, som är gemensam för
flera försvarsgrenar och som skall krigstillverkas eller ur förrådshållningsoch
krigsreparationssynpunkt är av väsentlig betydelse. Organet bör vidare
ha att utarbeta för försvaret gemensam nomenklatur och materielkod,
vilken utgör grunden för standardiseringsverksamheten. Inom gällande
förvaltningsorganisation åvilar ifrågavarande standardiseringsuppgifter
krigsmaterielverket.

Ett nära samband med berörda uppgifter på standardiseringens område
har den verksamhet, som avser att utveckla och samordna kontrollmetodiken.
Vid all materieltillverkning är en ändamålsenlig och tillförlitlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

kvalitetskontroll av väsentlig betydelse. För försvarets del torde det vara
nödvändigt, att de teoretiskt matematiska grunderna för kontrollmetodiken
behandlas av ett för försvarsgrenarna gemensamt organ. De teoretiska
utredningarna inom detta organ bör praktiskt omsättas i bl. a. utarbetande
av allmänna kontroll- och leveransbestämmelser samt tabeller
och normer för statistisk kontroll. För sin verksamhet behöver organet
underlag i form av tillförlitliga mätresultat och skall därjämte kunna prova
nya mätinstrument. Med hänsyn härtill och da flertalet mätdon är gemensamma
för hela försvaret, är “det naturligt, att åt organet i fråga jämväl
anförtros uppgiften att konstruera och anskaffa mätdon. En stor del av
mätdonsanskaffningen sammanhänger för övrigt intimt med planeringen
av krigsmaterieltillverkningen under beredskap och krig. Även den nu
berörda verksamheten handhas för närvarande av krigsmaterielverket.

Sistnämnda ämbetsverk fungerar bl. a. även såsom försvarets patentorgan.
Det torde vara ändamålsenligt, att patentärenden avseende uppfinningar
beträffande krigsmateriel eller eljest av betydelse för rikets försvar
även i fortsättningen behandlas inom en för försvarsgrenarna gemensam
institution.

Försvarets teletekniska materiel har visserligen i stor utsträckning
olika användningsområden inom de olika försvarsgrenarna och maste därför
i skilda hänseenden ges olika utföranden inom armén, marinen och
flygvapnet. Såväl på det systematiska området som inom detaljtekniken
finns dock så mycket för telematerielen gemensamt att vid en försvarsgrensvis
ordnad förvaltning en samordning i nagon form är nödvändig.
Konstruktionsverksamheten utförs beträffande telemateriel i huvudsak
på laboratorium. Genom att inrätta ett för försvarsgrenarna gemensamt
teletekniskt laboratorium, som kan ställa högkvalificerade tekniker inom
de olika materiel- och systemområdena till försvarsgrensförvaltningarnas
förfogande och där den personal, som inom sistnämnda verk är sysselsatt
med anpassning och konstruktion av telemateriel, kan utföra sina försök,
bör en samordning i önskvärd omfattning kunna komma till stånd
på förevarande område.

Till ett för försvarsgrenarna gemensamt organ måste slutligen också
överlåtas att bestämma vilken försvarsgrensförvaltning som skall handha
huvudförvaltningen av för flera försvarsgrenar gemensam materiel samt
att samordna och övervaka dessa förvaltningars inköpsverksamhet.

De funktioner, som enligt vad sålunda anförts borde handhas av utanför
försvarsgrenarna stående organ, är enligt utredningens uppfattning
alla — med undantag av de uppgifter, som åvilar riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap och vilka alltjämt bör tillkomma nämnden av
den art, att de i alternativ II bör kunna inordnas under ett och samma
verk, förslagsvis benämnt försvarets industriplanering. Detta verk bör
enligt utredningen lyda direkt under Kungl. Maj:t. Då på verket skulle
ankomma att i olika avseenden verkställa avvägning mellan försvarsgrenarna
och slita tvister mellan försvarsgrensförvaltningarna, föreslås detsamma
skola ställas under chefskap av överbefälhavaren. Under honom
föreslås den direkta ledningen av verket skola utövas av en souschef.

Chefskapet över försvarsgrensförvaltningarna föreslås såsom för när -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

varande skola utövas av respektive försvarsgrenschefer. För den direkta
ledningen av förvaltningsverksamheten bör enligt utredningen liksom nu
finnas en souschef för varje verk.

Vid sina överväganden beträffande vilket av de båda ovan angivna
alternativen för tygmaterielförvaltningens ordnande som bör väljas har
utredningen (betänkandet s. 37—40) verkställt jämförelser mellan alternativens
för- och nackdelar med avseende på såväl var och en av de huvudmaterielgrupper
i vilka tygmaterielen låter sig indelas som ock envar av
de förvaltningsfunktioner, som enligt utredningens förut återgivna uppfattning
bör frånskiljas den rent tekniska verksamheten. Jämförelserna
ger enligt utredningens mening till resultat, att för alternativ I främst talar,
att krigsplaneringen och inköpsverksamheten bättre kan samordnas samt att
i fråga om materielslagen vapen, ammunition och teleteknisk materiel
kravet på standardisering lättare kan tillgodoses och verksamheten i viss
mån kan bedrivas rationellare med undvikande i stort sett av dubbelarbete.
Till förmån för alternativ II anförs i första hand, att detsamma beträffande
projektering och konstruktion av sammansatta stridsmedel
skapar större förutsättningar för åstadkommande av snabba och kvalitativt
fullgoda arbetsresultat samt möjliggör intimare kontakt mellan försvarsgrenscheferna
och förvaltningsorganen. Enligt utredningens uppfattning
finns således skäl, som talar till förmån för båda alternativen. Båda
anses av utredningen innebära väsentliga förbättringar i förhållande till
den nuvarande organisationen av tygförvaltningstjänsten. Rent principiellt
får enligt utredningens mening alternativ I anses innefatta den lämpligaste
organisationsformen pa förevarande område. Emellertid lämpar sig, framhåller
utredningen, detta alternativ mindre väl för den nuvarande försvarsordningen
där de tre försvarsgrenscheferna svarar envar för sin försvarsgrens
materielutrustning. Försvarsgrenschefernas inflytande säkerställs
däremot enligt alternativ II, i vilket bibehålls den nuvarande, i detta
hänseende erfarenhetsmässigt ändamålsenliga organisationsformen med
dessa chefer såsom samtidigt chefer för försvarsgrensförvaltningarna.

Med beaktande av vad utredningen sålunda anfört har utredningen för
sin del stannat vid att sasom sitt förslag till organisation av försvarets
centrala tygmaterielförvaltning framlägga alternativ II. Utredningen har
emellertid framhållit, att därest i framtiden en försvarsordning skulle
genomföras, som icke i samma mån som den nuvarande bygger på tre
från varandra avgränsade försvarsgrenar och en tredelning av ansvaret
för försvarskrafternas stridsduglighet, frågan om en ytterligare samordning
av tygförvaltningstjänsten syns böra upptas till förnyad prövning.

Beträffande motiveringen för valet av alternativ II såsom utredningens
förslag till tygförvaltningstjänstens ordnande har särskilt yttrande avgivits
av herr von Heland, som anfört, att enligt hans mening en organisation
av ifrågavarande verksamhet enligt alternativ II även rent principiellt är
att föredra framför alternativ I.

Kungl. May.ts proposition nr 109.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren ansåg, såsom i det föregående berörts, med hänsyn till
kravet på beredskap i då rådande världsläge det överhuvudtaget icke vara
tillrådligt att genomföra så genomgripande reformer, som utredningen föreslagit,
utan förordade i stället vidtagande av vissa, tidigare angivna åtgärder,
vilka avsåg att — inom ramen för gällande förvaltningsorganisation
— undanröja vissa förefintliga olägenheter och därmed åstadkomma
rationellare arbetsformer inom de berörda förvaltningarna och fiämja
samverkan förvaltningsmyndigheterna emellan, överbefälhavaren ansåg,
att man hade anledning hysa förhoppning att värdet av de av honom föreslagna
åtgärderna skulle kunna bli bestående. Framtida erfarenheter
borde få ge utslag till ett bedömande härutinnan. Huruvida resultat skulle
kunna uppnås berodde emellertid helt på den personliga insatsen och
viljan till samarbete. Måhända kunde det komma att visa sig att förvaltningsapparaten
med de föreslagna förändringarna även på längre sikt
kunde behålla sin hittillsvarande utformning. Varom icke, blev det enligt
överbefälhavarens mening nödvändigt att ånyo ta frågan om den militära
förvaltningsorganisationen till omprövning.

Samtliga berörda förvaltningsmyndigheter samt försvarsgrenscheferna
förklarade sig vara eniga med överbefälhavaren om dennes förslag och
beredda att genom samarbete medverka till en lösning efter de av honom
angivna riktlinjerna. Flertalet av ifrågavarande myndigheter uttalade sig
likväl, såsom i det föregående i korthet berörts, rörande de av utredningen
framlagda principerna för, bl. a., tygförvaltningstjänstens ordnande.

Chefen för armén ansåg sålunda att tygförvaltningstjänsten, principiellt
sett, i stort borde organiseras enligt det framlagda alternativet II och med
tillämpning av huvudförvaltningsprincipen. Arméchefen delade utredningens
uppfattning, att den rena inköpsverksamheten så nära sammanhängde
med de tekniska funktionerna vid materielens anskaffande, att
ansvaret härutinnan icke borde fördelas på flera händer. Då det enligt
arméchefens mening var en angelägenhet av vikt, att klara ansvarslinjer
skapades vid materielanskaffningen, var det ett önskemål att utredningens
förslag i detta hänseende — innefattande även krigsmaterielverkets avskaffande
— genomfördes så snart det lämpligen kunde ske. Förslaget om
inrättandet av ett nytt verk, försvarets industriplanering, kunde arméchefen
av samma skäl som åberopats av arméförvaltningen icke biträda.

Arméförvaltningen uttalade sitt fulla instämmande i vad utredningen
anfört i fråga om förvaltningsorganisationens anpassning efter kngsmaterielutvecklingen.
Efter att ha gett sin anslutning till utredningens
uppfattning rörande principerna för anskaffningsverksamhetens ordnande
och förslaget om krigsmaterielverkets avskaffande anförde ämbetsverket
beträffande valet mellan de av utredningen uppställda båda organisationsalternativen,
bl. a., följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

En organisation med ett för försvaret gemensamt s. k. materieldepartement,
ungefär i likhet med vad alternativ I skulle innebära, föreslogs på
sin tid^ av 1940 års militära förvaltningsutredning men föranledde icke
någon åtgärd på grund av de vägande skäl, som då anfördes mot ett dylikt
centralorgan. Krigföringen på marken, på sjön och i luften kräver av
den för stridsverksamheten grundväsentliga materielen egenskaper av
helt skilda slag. Denna omständighet torde i själva verket vara den närmaste
anledningen. till stridskrafternas uppdelning på tre försvarsgrenar
och som en naturlig följd härav den tekniska handläggningen av materielfrågorna
vid tre försvarsgrensförvaltningar, direkt samarbetande med
vederbörlig försvarsgren. Arméförvaltningen instämmer därför i det av
herr von Heland i särskilt yttrande gjorda uttalandet, att en organisation
av tygförvaltningstjänsten enligt alternativ II även rent principiellt är att
föredra.

Genom den av utredningen föreslagna utökade användningen av den
redan tidigare i viss utsträckning tillämpade s. k. huvudförvaltningsprincipen
blev enligt arméförvaltningens mening önskemålet om sammanhållning
och koncentrering av tygförvaltningen ytterligare tillgodosett. Arméförvaltningen
erinrade om de sedan flera år tillbaka verkande samarbetskommittéerna
för sammanhållning av likartade materielfrågor inom förvaltningarna
m. m. och framhöll, att erfarenheterna av dessa kommittéer
var synnerligen goda. Det syntes arméförvaltningen som om vissa av de
för försvaret gemensamma funktioner, som enligt utredningens alternativ
II skulle uppdras åt försvarets industriplanering helt eller delvis skulle
kunna omhänderhas av dels respektive huvudförvaltande myndigheter,
dels samarbetsorgan liknande förutnämnda samarbetskommittéer. Arméförvaltningen
föreslog att industriplaneringsverksamheten skulle uppdelas
mellan överbefälhavaren (med handläggning inom försvarsstabens kvartermästaravdelning),
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap samt
försvarsgrensförvaltningarna. Standardiseringsverksamheten borde handhas
av vederbörande huvudförvaltande myndighet med den redan befintliga
försvarets standardiseringsdelegation såsom samordnande organ.
Uppdraget att sammanhalla kontrollmetodikfrågorna för försvaret borde
kunna anförtros nagot av de nu förefintliga organen, exempelvis
försvarets fabriksstyrelse. En samarbetsdelegation under ledning av
fabriksstyrelsen och med representanter från förvaltningarnas kontrollorgan
borde tills vidare kunna lösa gemensamma frågor rörande
mätmetodik och mätdon. Mätdonsfrågorna horde i övrigt kunna skötas av
förvaltningarna respektive huvudförvaltningarnas kontrollorgan, vilka
har personal som i praktiken sysslar med hithörande frågor. Erfordras ett
särskilt förråd för eventuellt gemensamma mätdon och kontrollapparater,
ansåg arméförvaltningen detta lämpligen kunna förläggas i anslutning till
något redan befintligt organ, exempelvis Stockholms tygstation, där tillgång
även fanns till den av utredningen föreslagna mindre serviceverkstaden.
Patentfrågorna syntes utan olägenhet kunna knytas till något

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

annat redan befintligt verk, till exempel försvarets forskningsanstalt. Uppkommande
frågor rörande fördelningen av för försvarsgrenarna gemensam
materiel på olika huvudförvaltningar borde kunna lösas genom samråd
förvaltningarna emellan. Förslaget om inrättande av ett för försvaiet
gemensamt teletekniskt laboratorium tillstyrktes av arméförvaltningen.
Laboratoriet borde emellertid anslutas till försvarets forskningsanstalt.

Marinledningen (chefen för marinen och marinförvaltningen) anslöt sig
i princip till vad utredningen anfört rörande förvaltningsorganisationens
anpassning efter krigsmaterielutvecklingen. Av utredningen gjorda uttalanden
rörande vikten av ett direkt samarbete mellan konstruktör och
tillverkare, rörande erforderlig tillgång till tekniskt utbildad personal och
denna personals effektiva utnyttjande ävensom betydelsen av en klarare
fördelning av förvaltningsansvaret var enligt marinledningen i hög grad
beaktansvärda. Det syntes dock icke vara möjligt att i den utsträckning
utredningen förutsatt frigöra den mera kvalificerade tekniska personalen
från förvaltningsuppgifter, som verkade hindrande på dess huvudsysselsättning.
Arbetsuppgifterna syntes icke kunna i större omfattning uppspaltas
så, att den tekniska personalen skulle uteslutande få ägna sig åt
de tekniska uppgifternas lösning. Marinledningen ansåg det högst angeläget
att organisationen i sin helhet utformades så, att förvaltningsarbetet
underlättades och att förvaltningsrutinen gjordes så enkel som möjligt.
De av utredningen anförda synpunkterna, hur riktiga de än var, fick sålunda
icke tillmätas utslagsgivande betydelse vid förvaltningsorganisationens
uppbyggande. Härvid borde bl. a. beaktas att det för försvarets
stridsduglighet, uthållighet och effektivitet var nödvändigt att underhållstjänsten
vid de stridande förbanden fungerade tillfredsställande. En av
förvaltningarnas viktigaste uppgifter var att i tekniska och ekonomiska
avseenden vara ledande organ för de lokala myndigheterna, såsom regementen,
örlogsvarv, skolor m. in. Ett behörigt hänsynstagande härtill
krävde, att försvarsgrenschefernas inflytande på förvaltningen i dess helhet
under fred såväl som krig var säkerställd.

Beträffande bristerna i den nuvarande förvaltningsorganisationen vitsordade
marinförvaltningen, att tillskapandet av krigsmaterielverket medfört
oklarhet i ansvarsfördelningen, dubbelarbete i icke ringa utsträckning
samt otillräcklig kontakt mellan konstruktör och tillverkare.

Marinledningcn instämde i de av förvaltningsutredningen gjorda uttalandena
rörande förvaltningsorganisationens utformning, i den mån de
avsåg att tillförsäkra försvarsgrenscheferna ett avgörande inflytande på
tygmaterielförvaltningen. Detta kunde icke ske med mindre förvaltningen
i princip ordnades försvarsgrcnsvis. Härav följde att marinledningen icke
kunde ge sin anslutning till det av utredningen diskuterade, såsom alternativ
I betecknade organisationsförslaget innebärande koncentration av all
förvaltning av krigsmateriel till ett enda för försvaret gemensamt ämbetsverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Vad angick det lämpligaste sättet för ordnandet av tygmaterielförvaltningen
kunde marinledningen i princip godta utredningens förslag i
vad detsamma innebar indragning av krigsmaterielverket. Med hänsyn till
den inledningsvis anförda synpunkten att större ändringar icke borde
företas under rådande förhållanden ansåg marinledningen dock att med
verkets indragning borde tills vidare anstå. För att avhjälpa de olägenheter
och anmärkningar, vartill samarbetet mellan krigsmaterielverket
och marinförvaltningen gett anledning, borde emellertid en översyn ske
av verkets organisation och arbetsformer.

Marinledningen avstyrkte förslaget om inrättande av en försvarets industriplanering.
Särskilt måste marinledningen bestämt motsätta sig
den övervakande verksamhet som enligt förslaget skulle tillkomma nämnda
verk beträffande inköpsverksamheten.

Även om försvarets industriplanering icke tillädes nämnda övervakande
uppgift, syntes densamma genom de ämbetsverket i övrigt tilltänkta uppgifterna
ändock komma att erhålla en ställning av chefsverk för försvarsgrensförvaltningarna.
Detta gällde främst befogenheten att bestämma,
vilken försvarsgrensförvaltning, som skulle handha huvudförvaltningen
av för flera försvarsgrenar gemensam materiel. En sådan organisation var
enligt marinledningens mening icke lämplig. Omfattningen av den materiel,
som en försvarsgrensförvaltning hade att förvalta, borde fastställas av
Kungl. Maj :t och föreskrifterna intas i förvaltningens instruktion; eventuellt
behövliga närmare överenskommelser borde kunna träffas mellan
förvaltningarna. Tvister i dessa frågor mellan ämbetsverken borde avgöras
av Kungl. Maj :t.

Övriga industriplaneringen tillagda uppgifter var, anförde marinledningen,
jämväl av den art, att de kunde och borde handläggas utan att
särskilt ämbetsverk härför inrättades. Förslaget att dit förlägga det krigsindustriella
planeringsarbetet syntes sålunda mindre lämpligt. Krigsindustriplaneringen
syntes nämligen icke kunna bli fullt effektiv med
mindre saväl anskaffning som planering omhänderhades av samma myndighet.
Även om i enlighet med utredningens av marinledningen avstyrkta
förslag industriplaneringen skulle dirigera försvarsförvaltningens inköpsverksamhet,
kunde det vara tveksamt, om verket härigenom skulle få den
intima kännedom om tillverkarnas aktuella resurser och produktionsmöjligheter,
som de köpande myndigheterna kunde få vid sin direkta kontakt
med tillverkarna och som måste vara av utomordentligt värde för planläggningen.
Enligt marinledningens mening talade vägande principiella
skäl för att anskaffning och industriplanläggning samordnades. De tilltänkta
planerande uppgifterna för krigsmaktens försörjning med krigsmateriel
och andra förnödenheter under beredskap och krig borde fördelas
på de materielanskaffande ämbetsverken och riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap. Detta gällde även för det fall att krigsmaterielverket
skulle bestå.

Kungi. Majrts proposition nr 109.

Även de uppgifter, som avsåg standardisering och kontrollmetodik,
kunde uppdelas på förvaltningarna eller tilldelas riksnämnden. Handläggningen
av patentfrågor, i den mån denna ansetts böra ankomma på industriplaneringsverket
såsom patentorgan för försvaret, borde kunna överflyttas
på regementsofficeren för forskningsärenden i försvarsstaben, vilken
för dessa och andra tekniska frågor borde tillföras lämplig personal. Processer
i försvaret berörande patentärenden borde i enlighet med utredningens
förslag föras av juridiska byrån i försvarets civilförvaltning.

Tanken att inrätta ett för försvarsgrenarna gemensamt teletekniskt
laboratorium fann marinledningen riktig. Laboratoriet borde emellertid
icke blott som utredningen förutsatte lokalt förläggas till försvarets forskningsanstalt
utan även organisatoriskt underställas densamma. Frågan om
gränsdragningen mellan verksamhetsområdena för laboratoriet och forskningsanstaltens
avdelning 3 borde därvid uppmärksammas.

Marinledningen anslöt sig i princip till det av utredningen förordade
huvudförvaltningssystemet på tygförvaltningens område. Riktigheten av
de konkreta förslag i fråga om huvudförvaltningsprincipens tillämpning,
som utredningen framlagt i samband med behandlingen av de särskilda
förvaltningsmyndigheternas organisation, var emellertid icke möjlig att
bedöma utan ingående prövning i varje särskilt fall, vilken prövning borde
ske i samband med det instruktionsmässiga reglerandet av denna fråga.
Härvid borde emellertid uppmärksammas vikten av att centraliseringen
icke drevs för långt; främst borde undersökas vad i varje särskilt fall
kunde befinnas ändamålsenligt. Försiktighet borde i varje fall iakttas
innan säkra erfarenheter beträffande systemets lämplighet vunnits. En viss
frihet måste tillåtas förvaltningarna vid fastställandet av materielfördelningen.
Även om viss försvarsgrensförvaltning angivits som huvudförvaltning
för visst materielslag, borde principen icke fastlåsas så, att den
andra förvaltningen icke skulle äga rätt att vid behov efter samråd med
huvudförvaltningen anskaffa materiel. Det skulle eljest kunna inträffa,
att en anskaffning av för huvudförvaltningen mindre angelägenhetsgrad
i jämförelse med andra objekt, skulle kunna bli åsidosatt även i fall, då
sådan anskaffning var av stor betydelse för den beställande förvaltningen.
Denna fråga var enligt marinledningens mening principiellt ytterst betydelsefull,
enär vederbörande försvarsgrenschef hade ansvaret för den
egna försvarsgrenens ltrigsberedskap. Vid tillämpningen av huvudförvaltningsprincipen
borde vidare iakttas en sådan återhållsamhet, som utredningen
förordat beträffande centralupphandling. Smärre och brådskande
inköp borde sålunda kunna ske genom den »egna» förvaltningen även av
ett materielslag, beträffande vilket huvudförvaltningen ålåg annan försvarsgrensförvaltning.
Slutligen blev det såsom även utredningen framhållit
nödvändigt att göra vissa undantag från huvudförvaltningsprincipen
i fråga om de sammansatta stridsmedlen. Även i andra avseenden kunde
3—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

undantag förekomma exempelvis beträffande vissa för marinen speciella
motorfordon och släpvagnar, vilka borde projekteras och konstrueras
inom marinförvaltningen. Utformningen av huvudförvaltningsprincipen
borde på grundval av närmare överenskommelser förvaltningarna emellan
fastställas av Kungl. Maj :t.

Flygledningen (chefen för flygvapnet och flygförvaltningen) förklarade
sig i princip dela utredningens val av alternativ för tygförvaltningsorganisationens
utformning. De problem, som var förenade med projektering,
anskaffning och underhåll av fartyg, flygplan och stridsvagnar,
var så vitt skilda att en central handläggning av dessa frågor inom ett för
försvaret gemensamt ämbetsverk icke innebar några fördelar men däremot
avsevärda nackdelar genom den fördröjning av frågornas handläggning,
som tillkomsten av ett nytt »overhead» skulle innebära. Då flygplanen med
motorer och utrustning jämte all den speciella markmateriel, som erfordrades
för flygplanens och flygtjänstens bedrivande, representerade
c:a 80 % av flygvapnets materielkostnader fanns med de grundförutsättningar
för förvaltningsorganisationens effektivitet, som utredningen själv
anfört, icke någon saklig motivering för en centralisering av tygförvaltningstjänsten
enligt alternativ I.

Om således huvuddelen av flygförvaltningens materielanskaffning enligt
flygledningens mening erbjöd sådana speciella problem att en för hela
försvaret centraliserad tygförvaltningstjänst icke var praktiskt genomförbar
förekom dock materiel, som till sin art och användning var lämpad för
gemensam anskaffning med övriga försvarsgrenar. Det system med huvudförvaltning
för projektering och anskaffning av denna materiel som utredningen
föreslagit fann flygledningen vara i princip riktigt i vad avsåg ett
samgående mellan försvarsgrenarna vid materielens anskaffning. Projektering
och utveckling av ny materiel måste dock förbehållas respektive
försvarsgren så att av utvecklingen betingade förändringar i de taktiska
kraven kunde bli tillgodosedda. Den väsentligaste förutsättningen för tilllämpning
av systemet med huvudförvaltning syntes enligt flygledningens
uppfattning vara att systemet begränsades till anskaffning av sådan
materiel för vilken utförandet och den taktiska användningen var densamma.
Ställningstagandet till vilken materiel, som var av sådan karaktär
att den lämpade sig för gemensam anskaffning i den ena eller andra försvarsgrenens
regi, borde ske genom sucessiva överenskommelser försvarsgrensförvaltningarna
emellan och icke genom direktiv från ett helt sidoordnat
organ (försvarets industriplanering) på sätt som förvaltningsutredningen
föreslagit. Det var flygledningens uppfattning att man endast
genom ett förtroendefullt samarbete kunde nå de fördelar man härmed
åsyftade. Att ett dylikt på gemensamt förtroende uppbyggt samarbete kunde
åstadkommas när förutsättningarna härför fanns bestyrktes av det redan
åstadkomna frivilliga samgåendet mellan försvarsgrenarna med avseende

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 109.

på anskaffning av viss materiel. Kärnpunkten härvid var att den materiel,
som anskaffades verkligen var likartad så att ett samgående gav en reell
vinst och icke ledde till att den ena försvarsgrenens speciella behov blev
eftersatta enbart på grund av en strävan att standardisera där förutsättningarna
härför saknades.

Beträffande de övriga funktioner, som enligt utredningens förslag skulle
omhänderhas av försvarets industriplanering, anförde flygledningen i huvudsak
följande.

Krigsindustriplaneringen borde helt ombesörjas av den i fred anskaffande
myndigheten med — såsom för närvarande — försvarsstabens
kvartermästaravdelning såsom sammanhållande instans och såsom överbefälhavarens
kontaktorgan med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Utredningens förslag, att souschefen för försvarets industriplanering
skulle tillse, att de centrala förvaltningarnas inköpsverksamhet bedrevs
efter ekonomiska grunder, fann flygledningen icke lämpligt med hänsyn,
bl. a., till de konsekvenser en sådan anordning måste få med avseende på
försvarsgrensförvaltningarnas ställning gentemot leverantörerna. Dessa
måste bibringas den uppfattningen, att förvaltningscheferna i ekonomiska
frågor icke åtnjöt myndigheternas odelade förtroende.

Standardiseringsfrågorna inom försvaret borde enligt flygledningens
mening kunna lösas inom ramen för den redan befintliga försvarets
standardiseringsdelegation, vilken dock borde kompletteras med ett sekretariat,
lämpligen förlagt till en av försvarsgrensförvaltningarna. Grunden
för en systematisk standardiseringsverksamhet förutsatte en klassificering
av all försvarets materiel som underlag för en inventering och för uppgörande
av en typstandard. Flygledningen erinrade om att flygförvaltningen
utarbetat en egen materielkod, vilken även låg till grund för det
klassificeringsarbete, som bedrevs inom armén och marinen. Det intima
samarbete, som i denna fråga inletts mellan de tre försvarsgrenarna, utgjorde
ett exmepel på, hur dylika gemensamma frågor bäst fick sin praktiska
lösning genom samverkan mellan de aktivt berörda parterna.

Frågor berörande kontrollmetodiken syntes även kunna lösas enligt
samarbetslinjen genom tillsättande av en kontrolldelegation. Fn möjlig
lösning syntes även vara att hänskjuta härmed sammanhängande frågor
till försvarets fabriksstyrelse, som genom sin egen verksamhet hade de
praktiska förutsättningarna för handhavande av kontrollmetodikens utveckling.

Patentfrågorna borde anförtros ett mindre organ, som borde kunna anslutas
till någon av försvarsgrensförvaltningarna, lämpligen den, som
hade det största antalet patentärenden.

Ett för försvaret gemensamt teletekniskt laboratrium borde, såsom utredningen
föreslagit, tillskapas men borde i administrativt hänseende knytas
till försvarets forskningsanstalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Krigsmaterielverket gjorde i sitt yttrande gällande, att utredningen
genom att bygga på den förutsättningen, att krigsmaterielverkets verksamhet
i allt väsentligt skulle återföras till försvarsgrensförvaltningarna
och verket upphöra, gått vid sidan av givna direktiv. Utredningen hade
därvid icke undersökt eller redovisat, i vad mån 1943 års organisation
med krigsmaterielverket såsom centralt upphandlingsorgan varit eller
kunde göras ändamålsenligt. Verket hade under senare år varit väl medvetet
om att vissa förbättringar skulle kunna genomföras med avseende
å verkets organisation. Några mera omfattande åtgärder härför hade
dock med hänsyn till den pågående utredningen och de för denna lämnade
direktiven icke lämpligen kunnat vidtas.

Beträffande utredningens synpunkter på förvaltningsorganisationens
anpassning efter krigsmaterielutvecklingen hävdade krigsmaterielverket,
bl. a., att det var olämpligt att, såsom utredningen förordat, konstruktören
(sakorganet) kontrollerade serietillverkningen av sina egna konstruktioner.
Vad som främst behövdes vid serietillverkning var produktionsteknisk
expertis. En konstruktör var nämligen sällan verkstadstekniker
och det var icke ändamålsenligt att låta serietillverkning dirigeras
och kontrolleras av konstruktörer. Därtill kom, att, om så skedde, det
var tänkbart, att fel beroende på konstruktionssvagheter icke tillräckligt
energiskt påtalades.

Vad utredningen uttalat rörande det direkta samarbetet mellan konstruktör
och tillverkare, ansåg krigsmaterielverket allenast gälla tillverkning
i mindre omfattning av viss försöksmateriel el. dyl. När serie- eller
masstillverkning ingångsattes i full utsträckning, skulle tillverkningsunderlaget
vara praktiskt taget färdigställt. Det kunde icke vara ändamålsenligt
att tillhandahålla ett sådant ofullständigt eller bristfälligt underlag
för serie- och masstillverkning, som under tillverkningens gång måste i
större omfattning ändras eller kompletteras. Tyvärr hade detta dock skett
alltför ofta under den tid krigsmaterielverket haft att ombesörja massanskaffningen.

Utredningens uppfattning att förvaltningsorganisationen måste vara
sådan, att den krävde minsta antal specialister, samt även sådan, att
specialisterna så långt sig göra lät fick odelat ägna sig åt sina specialiteter
biträddes av krigsmaterielverket. Verket framhöll, att 1943 års förvaltningsorganisation
också var uppbyggd på denna princip, nämligen att om
möjbgt var och en av försvarets verk borde vara företrädare för en specialitet,
så t. ex. försvarets civilförvaltning å kassa och räkenskapsväsendet,
fortifikationsförvaltningen å byggnad och underhåll etc. Krigsmaterielverket
skulle i likhet härmed vara specialist på upphandling och de därmed
sammanhängande frågorna. Det syntes krigsmaterielverket ologiskt
att samtidigt som utredningen ville tillskapa ytterligare ett specialistorgan,
försvarets industriplanering, utredningen föreslog indragningen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ett sådant, krigsmaterielverket, vars arbetsuppgifter, upphandling, skulle
uppdelas på ett flertal myndigheter. Lämpligt hade i stället varit att söka
från övriga förvaltningsmyndigheter utrensa sådant arbete, som i förhållande
till krigsmaterielverkets specialitet utgjorde dubbelarbete. Det hade
vid bedömande av denna fråga varit värdefullt, om utredningen till belysning
av detta spörsmål utrett och redovisat motsvarande förhållanden
i främmande länder med större erfarenhet på området än som kunde förvärvas
vid studium av svenska förhållanden. I England t. ex. fanns ett
särskilt organ för, bl. a., konstruktion och upphandling av krigsmateriel.
Efter vissa övergångssvårigheter hade erfarenheterna därstädes visat att
sagda organisation varit till stor fördel. Krigserfarenheterna under senaste
världskrig ledde för övrigt till en än starkare centralisering av materielanskaffningen
i England efter detta krigs slut.

Krigsmaterielverket medgav, att den gällande organisationen ur ansvarssynpunkt
icke var fullt tillfredsställande, men det var enligt verkets mening
ingalunda svårt att genom viss justering av gränsdragningen mellan
verkets och förvaltningarnas arbetsuppgifter få ansvarsfrågan löst. I en
reviderad organisation borde verket icke såsom sådant ha befattning med
granskning av förvaltningarnas i samband med materielanskaffningen
tillhandahållna tillverkningsunderlag. Förvaltningarna borde ha det odelade
ansvaret härför. Härigenom skulle svårigheterna att utpeka vem som
var skyldig till ej blott konstruktionsfel utan även materielfel och leveransförseningar
elimineras. Felen borde nämligen alltid kunna hänföras till
antingen tillverkningsunderlaget eller till tillverkningen såsom sådan eller
eventuellt till bägge dessa sålunda avgränsade ansvarsområden, i vilket
senare fall ävenledes en gränsdragning i fråga om ansvaret var möjlig. Den
produktionstekniska granskningen av underlaget borde insättas på ett
tidigt stadium, sålunda innan tillverkningsunderlaget var fastställt. I och
med att detta i fastställt skick överlämnades till verket för tillverkning
borde den uppdragsgivande förvaltningen ha ansvaret för alla fel och förseningar
som uppstod på grund av underlagets ofullständighet eller eventuella
felaktigheter under det verket borde ha ansvar för tillverkningsfel
och leveransförseningar.

Beträffande den kritik, som riktats mot krigsmaterielverket, erinrade
verket, att den av utredningen åberopade, genom statens sakrevision verkställda
undersökningen bl. a. utvisat att en sådan grad av fullkomlighet,
som syntes vara, särskilt från tygavdelningens sida, förutsatt och fordrad
för krigsmaterielverkets del i dess verksamhetsutövning, utan tvivel ej
heller syntes ha kunnat uppnås för tygavdelningens egen del, om avdelningen
haft att själv svara för såväl konstruktioner och leveransbestämmelser
in. m. å ena, som anskaffningen av materielen med allt vad
därmed sammanhörde, å andra sidan. Man mötte nog vid eu jämförelse
härvidlag egentligen endast den skillnaden, att kritiken från de leveran -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

serna mottagande militära förvaltningsorganen över fel och brister hos
leveranserna hållits mera intern, om allt vilat hos och berott på arméförvaltningens
tygavdelning. Det var ingen hemlighet, hade undersökningen
konstaterat, att även de militära i sammanhanget berörda organen — tygavdelningen
och intendenturavdelningen — haft att anteckna flera misslyckanden
och missräkningar i sin anskaffningsverksamhet.

Utredningens påstående därom, att det förekommit, att krigsmaterielverket
vid granskningen av det tekniska underlaget för materielanskaffningen
företagit justeringar i av vederbörande försvarsgrensförvaltning
gjorda konstruktioner utan att samråd ägt rum med förvaltningen i fråga,
vilket stundom lett till att materielen icke funktionerat på sätt som avsetts,
syntes enligt krigsmaterielverkets mening till stor del bero på missförstånd,
sannolikt till följd av att utredningens arbetande organ förskaffat
sig otillräckliga eller ensidiga informationer. Därest i enstaka fall
ändringar i det tekniska underlaget gjorts utan att samråd därvid förekommit
med vederbörande försvarsgrensförvaltning, hade detta skett i
strid mot fastställd arbetsordning och gällande föreskrifter. Varje ändring
av det tekniska underlaget, som av den ena eller andra orsaken var erforderlig,
skulle nämligen omedelbart underställas vederbörande beställare
för godkännande. I allmänhet hade det varit så, att omarbetning av
det tekniska underlaget visat sig vara nödvändig för att möjliggöra en
rationell fabriksmässig tillverkning. Men när omarbetning företagits av
verket, hade den också godkänts av vederbörande beställare.

I fråga om de påtalade bristerna i kontrollförfarandet framhöll krigsmaterielverket,
att ett anskaffningsärende omfattade icke blott själva
affärsuppgörelsen utan alla tempon i anskaffningen till dess godkänd vara
levererats. Det blev ohållbart icke minst för säljaren om en myndighet
skötte vissa tempon i upphandlingen och annan eller andra myndigheter
övriga tempon i samma upphandling, då alla de olika delarna av upphandlingen
grep in i varandra och borde avgöras av samma organ. Skulle
exempelvis ett centralt anskaffningsorgan blott ombesörja inköpet för
försvarsgrensförvaltningarnas räkning men dessa själva — vilket redan
nu i viss omfattning skedde — utöva kontrollen under tiden varan tillverkades,
ledde detta till att en och samma tillverkare kunde få med icke
mindre än tre andra myndigheter att göra beträffande kontrollen av samma
tillverkningsobjekt. De olika förvaltningarnas bedömanden i kontrollfrågor
var icke heller alltid detsamma. Det kunde mycket väl inträffa
och hade också inträffat, att vad en förvaltning godkänt underkänts av
en annan förvaltning, trots att det rört sig om identiskt lika materiel.
Detta måste te sig egendomligt åtminstone för tillverkaren. Anskaffning
och kontroll hörde ihop och måste ligga hos samma organ. Att såsom i
diskussionen om verkets bestånd framhållits dessa uppgifter eventuellt
skulle kunna skiljas från varandra ansåg verket uteslutet.

Kungl. Maj:is proposition nr 109-

Vad kontrollens bedrivande angick, erinrade krigsmaterielverket, att
kontrollen i allmänhet skedde enligt av respektive beställande myndighet
i detalj fastställda föreskrifter. Erfordrades avsteg från eller uppmjukning
av kontrollbestämmelserna, vilka tillhörde tillverkningsunderlaget,
inhämtades vederbörande förvaltnings godkännande härtill. De till krigsmaterielverket
överlämnade anskaffningsuppdrag, som hänförde sig till
tygmateriel, åtföljdes i regel av tekniska bestämmelser för tillverkning och
kontroll eller hänvisade till tidigare överlämnade dylika. Sedan dessa bestämmelser
granskats ur tillverkningsteknisk synpunkt ehuru endast
ytligt på grund av brådskan att få tillverkning i gång och eventuella
ändringar verkställts efter samråd med den beställande förvaltningens
sakorgan, överlämnades de för beställningens utläggande och för kontrollens
planläggande och verkställande.

I enlighet med krigsmaterielverkets instruktion utövades kontrollen i
allmänhet av verkets kontrollpersonal. För skjutprov och liknande slutprov
samt i de fall verket saknade sakkunnig kontrollpersonal i erforderlig
utsträckning, beställdes kontrollen hos förvaltningarna underställda
organ eller rekvirerades biträde från dem. Detta sistnämnda förfaringssätt
användes t. ex. vid besiktning av elektronrör och vid köp av teleteknisk
materiel och fordon från utlandet.

Därest materielen vid kontrollen befanns tillverkad i enlighet med de
av vederbörande förvaltning utarbetade kontrollbestämmelserna, godkändes
materielen av krigsmaterielverket. I annat fall underställdes frågan om
godkännandet det beställande organet. Under hela kontrollen skedde ett
intimt samarbete med vederbörande förvaltning, varvid även i vissa fall
representant från densamma vid förekommande behov besökte tillverkaren
tillsammans med representant för verket.

Ett visst dubbelarbete hade dock därvid förekommit i det att frågan om
godkännande av en tveksam leverans icke hos vederbörande förvaltning
behandlats av dess sakorgan utan av eller i samråd med dess kontrollbyrå.
Ett sådant förfaringssätt måste anses sakligt felaktigt och därjämte direkt
stridande mot av Kungl. Maj :t fastställda instruktioner. Då verket verkställde
kontroll, utfördes den av sakkunnig personal under tjänstemannaansvar
med samma kompetens som förvaltningarnas egen kontrollpersonal,
varför en överkontroll genom vederbörande förvaltnings kontrollkontor
var obefogad.

Huruvida anledning till den av utredningen påtalade bristande kontakten
mellan projekterande organ å ena sidan samt anskaffande organ
och industrier å andra sidan blev undanröjd genom det av utredningen
förordade förslaget kunde enligt krigsmaterielverkets mening starkt sättas
i fråga. Möjligheten för den projekterande specialisten att upprätthålla
kontakt med den materiellevererande industrien syntes i stort sett vara likvärdig
vid nuvarande organisation och vid en organisation enligt alternativ

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

II. I ena fallet var förmedlaren av kontakten ett nära lierat verk (krigsmaterielverket),
i andra fallet var det en sidoordnad byrå inom ett stort
verk. Den avgörande punkten var i båda fallen viljan till samarbete.

Krigsmaterielverket påpekade, att utredningens förslag till organisation
av tygförvaltningstjänsten innebar en principiell avvikelse från nuvarande
ordning bl. a. såtillvida, som varje försvarsgrensförvaltning icke
längre själv skulle konstruera och utprova all materiel med hänsyn till
de speciella funktionskrav som måste tillgodoses för tjänsten vid försvarsgrenen.
För detta ändamål hade man hittills från militärt håll ansett det
ofrånkomligt, att vederbörande försvarsgrensförvaltning — bl. a. med
hänsyn till försvarsgrenschefens ansvar — själv konstruerade och utprovade
materielen. Varje försvarsgrens speciella krav beträffande prestanda
å sådan materiel, som var av samma slag eller likartad vid två eller
tre försvarsgrenar, tillgodosågs för närvarande ofta genom att några få
detaljer i materielen gavs ett speciellt utförande, medan övriga detaljer
utfördes identiskt lika. Detta innebar med gällande ordning ur organisatorisk
synpunkt icke något problem eller borde icke innebära något problem,
enär varje förvaltnings särskilda krav på materielen framgick av de
tillverkningsunderlag, som krigsmaterielverket erhöll från förvaltningarna.
Annorlunda skulle det bli, om skiljaktigheter i vissa prestandakrav hos
likartad materiel skulle leda därtill, att sådan materiel blev anskaffad vid
varje förvaltning, varvid anskaffningen av de identiskt lika detaljerna
svårligen kunde samordnas.

I fråga om de arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag skulle
ankomma på försvarets industriplanering, framhöll krigsmaterielverket, att
industriplaneringen blott berörde sådan materiel som då anskaffades centralt,
d. v. s. av krigsmaterielverket. Även om man hade den uppfattningen,
att försvarsgrensförvaltningarna borde omhänderha den anskaffning som
ombesörjdes av krigsmaterielverket, borde man ändock enligt verkets mening
överväga, om icke anskaffningen likväl borde ske centralt av samma
organ, som hade att handlägga industriplaneringen. Risken förefanns nämligen
för att denna mycket betydelsefulla planering blev, om den skildes
från anskaffningen, mer eller mindre verklighetsfrämmande. Det syntes
vara en allmän uppfattning bland dem inom och utom försvaret, som
haft med anskaffning och industriplanering att göra, att en effektiv industriplanering
blott kunde åstadkommas i intim samverkan med motsvarande
normala materielanskaffning, d. v. s. anskaffning under fredstid.

Krigsmaterielverket hade för sin del utgått ifrån att i enlighet med de
för utredningen givna direktiven någon större omorganisation av den centrala
försvarsförvaltningen icke kom att äga rum. En genomgripande
organisationsändring under rådande förhållanden syntes krigsmaterielverket
framstå såsom oförsvarbar. Härtill kom, att några verkliga förslag
till hur övergången från den nuvarande organisationen till den av ut -

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

redningen föreslagna skulle äga rum icke avgetts av utredningen. Verket
ansåg, att den mest effektiva förvaltningsorganisationen utgjordes av en
för de tre försvarsgrenarna gemensam teknisk-ekonomisk organisation
liknande »Ministry of Supply» i England. För verket framstod en sådan
organisation som den enda rätta och verket var övertygat om att frågan om
försvarets tekniska och ekonomiska ledning först skulle slutligt lösas då
ett gemensamt administrativt verk inrättades. Av detta skäl var det synnerligen
oklokt att rasera den grund som redan var lagd härför genom att
avskaffa krigsmaterielverket. Verket ansåg sig sålunda ej böra uttala sig
om organisationen av det föreslagna försvarets industriplanering och
ej heller detta föreslagna verks förbindelser med de övriga centrala förvaltningsmyndigheterna.
I stället avgav verket förslag om huru med i
huvudsak bibehållen förvaltningsorganisation krigsmaterielverket borde
vara organiserat och vilka arbetsuppgifter som borde tillkomma detta.

Försvarets forskningsanstalt ansåg, att en utbyggnad av försvarsstaben
med ett centralt organ, dit vetenskapsmän, tekniker och industrimän
samt eventuellt även politiker knöts för en kontinuerlig analys av hur våra
försvarsresurser med hänsyn till möjliga krigsfall borde imiktas, kunde
bli av stort värde. Ett sådant organs arbetsuppgifter och organisation
borde dock närmare utredas. Värdefulla erfarenheter för den fortsatta
utredningen skulle enligt anstaltens mening säkerligen kunna vinnas om
ett provisoriskt organ kunde skapas snarast möjligt för upptagandet av
aktuella delproblem.

Även om utredningens förslag av olika skäl ej kunde i detalj genomföras,
syntes partiella reformer i utredningens anda med framförallt en
vidgad möjlighet att utan allt för manga mellaninstanser koncentiera
tekniska arbetsuppgifter på tekniskt högt kvalificerad personal böra utföras.

Inrättandet av ett för försvarsgrenarna gemensamt teletekniskt laboratorium
i lokal anslutning till anstaltens avdelning 3 tillstyrktes av anstalten.
Organisationen borde genomföras, sa snart byggnadssituationen det medgav.
I forskningsanstaltens förslag till nybyggnad för dess avdelning 3 hade
också ingått såsom ett väsentligt led att försvarsgrensförvaltningarnas
telelaborationer, oberoende av om de var självständiga eller tillhörde en
annan organisation, skulle beredas utrymme i direkt anslutning till avdelningens
lokaler.

Den av utredningen föreslagna inre organisationen av det teletekniska
laboratoriet syntes dock i åtskilliga avseenden ej lämplig. Ej heller kunde
utredningens förslag att ankyta laboratoriet till försvarets industriplanering
tillstyrkas av forskningsanstalten. Enda sambandet mellan industriplaneringen
och laboratoriet var att ett visst samarbete borde ske beträffande
standardiseringsverksamheten. Däremot hade laboratoriet många
anknytningspunkter med anstaltens avdelning 3 och åtskilliga av labora -

42 Kungl. May.ts proposition nr 109.

toriets funktioner skulle säkerligen mer rationellt kunna utföras av befintliga
organ vid nämnda avdelning efter vissa utvidgningar av dessa.

Forskningsanstalten fann att en sådan anknytning till anstalten skulle
gagna den teletekniska försvarsforskningen i sin helhet, allrahelst som
den erforderliga organisationen i stort sett redan fanns och blott tarvade
en måttlig utökning. Oaktat detta skulle medföra en viss belastning för
anstalten, föreslog anstalten att det teletekniska laboratoriet organiserades
och upprättades i nära anslutning till anstaltens avdelning 3.

Om detta förslag skulle vinna beaktande, var forskningsanstalten villig
att framlägga ett detaljerat förslag, som redan utarbetats, och i övrigt att
medverka till den ändamålsenligaste utformningen av ifrågavarande
laboratorium.

Statskontoret föreslog, att med avseende å tygförvaltningstjänsten i dåvarande
läge endast sådana av behovet påkallade jämkningar skulle
vidtas i den bestående organisationen, som kunde ske utan att rådande
principer för förvaltningsorganisationens utformning rubbades, men att
vid lämplig tidpunkt utredning skulle komma till stånd rörande möjligheterna
att erhålla en från försvarsgrensindelningen fristående tygförvaltningstjänst.

Statens sakrevision ansåg, att krigsmaterielverket intog en nyckelställning
då det gällde utformningen av den centrala tygmaterielförvaltningen.
Under sin granskningsverksamhet hade sakrevisionen i olika sammanhang,
bl. a. vid undersökningar av anskaffningen genom krigsmaterielverkets
försorg av krigsmateriel för såväl arméns som flygvapnets räkning, i likhet
med utredningen kunnat konstatera brister i nuvarande ordning. Man
kunde enligt sakrevisionens mening ej frigöra sig från intrycket att
orsaken till dessa brister i viss utsträckning torde kunna tillskrivas ett
på rent psykologiska skäl grundat mindre gott samarbete mellan verket
och försvarsgrensförvaltningarna. Det ville emellertid synas, som om
under de allra senaste åren en markerad förbättring i sistnämnda avseende
gjort sig märkbar. Sakrevisionen delade dock — med denna reservation
— utredningens uppfattning, att huvudorsaken till de påtalade svagheterna
\ar att söka i organisationen. För att åvägabringa en bättre ordning måste
man tänka sig en viss omorganisation. Hur långt man därvid skulle eller
behövde gå var en omdömesfråga.

Rent allmänt sett syntes det utrikespolitiska läget och det i samband
därmed stående intensifierade arbetet på försvarets uppbyggnad och utveckling
påkalla en viss varsamhet beträffande mera väsentliga omläggningar
inom försvaret, icke minst i dess centrala förvaltning. Redan med
hänsyn härtill var ett förslag, som bl. a. syftade till avskaffande av det
så sent som år 1943 tillskapade krigsmaterielverket och till uppdelning
å andra myndigheter av för försvarets effektiva upprustning helt avgörande
uppgifter, ägnat att inge starka betänkligheter. För att man i

Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

dagens läge skulle våga påta sig risken av en sådan genomgripande omorganisation
måste enligt sakrevisionens mening påvisas mycket allvarliga
olägenheter av den bestående ordningen och därjämte förebringas övertygande
skäl för att man funnit vägar att undanröja dessa olägenheter utan
att samtidigt andra nya sådana uppkom. Det ville synas sakrevisionen,
som om dessa förutsättningar icke var för handen i detta fall.

Verksamheten för planering av krigsmaterielför sörj ningen under beredskap
och krig var en angelägenhet, som sakrevisionen i likhet med utredningen
fann alltjämt böra handhas centralt av ett för hela försvaret gemensamt
organ. Emellertid syntes krigsindustriplaneringen icke kunna bli
fullt effektiv med mindre den kunde äga rum i intimt samarbete med
anskaffningen av krigsmateriel redan i fredstid.

Enligt sakrevisionens mening var det ytterst tveksamt, om föi svarets
industriplanering med den direktivrätt beträffande utläggning av provbeställningar,
som utredningen föreslagit, i fredstid verkligen skulle kunna
få den intima kännedom om tillverkarnas aktuella resurser och produktionsmöjligheter,
vilken de anskaffande myndigheterna erhöll vid sin
direkta kontakt med tillverkarna och som måste vara av väsentlig vikt
för planläggningsarbetet. Härtill kom att det var av avgörande betydelse
för industrins leveranskapacitet under krig att sa rnanga som möjligt av
fabrikerna haft tillfälle att i fred fullgöra leveranser — helt eller i detaljer
—- för försvarets räkning. Detta mål, vartill planeringen ytterst syftade,
kunde enligt sakrevisionens mening icke nås, om den i fred planerande
myndigheten icke hade det direkta bestämmandet över anskaffningen. Förfogade
denna myndighet över de för en beställning erforderliga medlen,
hade den ock möjlighet att få sina planeringssynpunkter för krigstillverkningen
tillgodosedda på ett helt annat sätt, än om andra myndigheter utlade
beställningarna. Det var även ett intresse för industrin att ha endast
en myndighet med vilken den kunde diskutera saväl beställnings- som
krigstillverkningsfrågor. Om försvarets industriplanering över huvud skulle
få något inflytande och dess krigsindustriplanerande verksamhet någon
effekt av verkligt praktiskt värde, måste verket därför äga möjlighet att
själv beställa i fred och bära ansvaret för gjorda beställningar. Det kunde
icke vara tillfyllest för en rationell och verklighetsbetonad planering att
såsom utredningen tänkt sig låta denna bygga på från förvaltningarna
insänt skriftligt material i form av kopior på av dem gjorda beställningar.
Sakrevisionen erinrade om att statens krisrevision i remissyttrande över
1941 års militära förvaltningsutrednings förslag, som låg till grund för
krigsmatericlverkets tillkomst, med styrka betonat, att det enligt kiisievisionens
mening var en given förutsättning för att verket skulle kunna
genomföra arbetet med krigsindustriplaneringen att även krigsmaterielanskaffningen
huvudsakligen förlädes till detta verk och att undantag
från denna huvudregel borde ifrågakomma blott då vägande militära skäl

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

kunde åberopas härför. Även sakrevisionen var av den åsikten, att anskaffning
och planering i princip icke horde skiljas åt. Redan av detta skäl ansåg
sig sakrevisionen icke kunna tillstyrka, att anskaffningsverksamheten
helt överfördes på de militära förvaltningarna.

Emot ett sadant överförande talade emellertid enligt sakrevisionens uppfattning
ytterligare ett viktigt skäl. De intressemotsättningar, som kommit
till uttryck mellan krigsmaterielverket och försvarsgrensförvaltningarna,
kunde i viss mån tillskrivas den motvikt krigsmaterielverket representerade,
då det gällde att gentemot de rent tekniska och militära önskemålen
göra ekonomiskt affärsmässiga synpunkter gällande på krigsmaterielanskaffningen.
De ekonomiska fördelar, som vunnits genom denna
motvikt, var icke möjliga att direkt ange, men man vågade utan vidare
påstå att de måste vara betydande.

Om man med dessa utgångspunkter förutsatte, att anskaffningsverksamheten
såsom hittills i princip skulle åvila krigsmaterielverket, borde
emellertid samtidigt klarhet skapas i fråga om vilka inköpsuppdrag, som
i de enskilda fallen verkligen skulle tillkomma detta ämbetsverk. En revidering
av gällande bestämmelser härutinnan syntes påkallad för att man
skulle erhalla klara linjer och i fortsättningen undgå sådana av sakrevisionen
uppmärksammade fall där en försvarsgren själv verkställt anskaffningen
av ett visst materielslag och staten gått miste om de betydligt gynnsammare
villkor, som krigsmaterielverket eljest lyckats ernå vid sin upphandling
av samma materielslag för en annan försvarsgrens räkning.

Beträffande utredningens förslag att inom försvarets industriplanering
inrätta ett för försvarsgrenarna gemensamt teletekniskt laboratorium
höll sakrevisionen för sin del före, att laboratoriet borde ingå i försvarets
forskningsanstalt, och ville särskilt understryka det principiellt oriktiga
i att — såsom fallet blev enligt förslaget — organisatoriskt sammanföra
forskningsverksamhet och därav icke betingade administrativa uppgifter
i ett och samma ämbetsverk. Frågan syntes böra närmare omprövas.

Slutligen ansåg sakrevisionen i fråga om försvarets industriplanering,
att principiella betänkligheter mötte mot utredningens förslag, att chefskapet
för denna centrala förvaltningsmyndighet skulle utövas av överbefälhavaren.

De erfarenheter sakrevisionen vunnit under sin granskningsverksamhet
inom tygområdet var av den art, att sakrevisionen ansåg sig kunna instämma
i utredningens uppfattning, att en av de mest väsentliga svagheterna
i den nuvarande ordningen var att söka i det förhållandet, att icke
hela arbetet med framskaffandet av det tekniska underlaget för anskaffning
av krigsmateriel var samlat i en hand, utan att projektering, konstruktion
och försöksverksamhet låg hos militärförvaltningarna, medan
granskningen av det tekniska underlaget för att få detta på bästa sätt
anpassat efter masstillverkningens krav ankom på krigsmaterielverket.

Kungl. Maj:ts proposition lir 109.

Sakrevisionen hade för sin del funnit, att krigsmaterielverkets nuvarande
uppgifter i fråga om produktionsteknisk granskning och leveranskontroll
borde överföras å militärförvaltningarna, som skulle få det fulla
ansvaret härför. Enligt sakrevisionens mening borde förefintliga brister
i den nuvarande organisationen kunna avhjälpas genom dessa i förhållande
till utredningens förslag mera begränsade åtgärder. Vidare syntes den av
sakrevisionen tänkta omorganisationen mycket väl kunna förenas med
den uppläggning, som utredningen förordat för tygmaterieltjänstens utövande
i tekniskt avseende, en uppläggning, som sakrevisionen fann sig i
princip med tillfredsställelse kunna acceptera.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap kunde med hänsyn till
de av utredningen påtalade och även av nämnden konstaterade olägenheterna,
som var förknippade med den nuvarande organisationen när det
gällde inköp av tygmateriel, och med anslutning jämväl till de synpunkter
utredningen i övrigt anfört beträffande krigsmaterielverkets anskaffningsuppgifter
etc., i princip förorda att verkets uppgifter överfördes på andra
organ. I rådande internationella läge syntes det dock icke vara lämpligt att
vidta alltför genomgripande förändringar i organisatoriskt hänseende.
Riksnämnden föreslog därför, att inköpsverksamheten beträffande tekniskt
komplicerad materiel successivt överflyttades från krigsmaterielverket
till försvarsgrensförvaltningarna. Anskaffning av materiel av masseller
standardkaraktär syntes däremot, i den utsträckning överfälhavaren
efter försvarsgrensförvaltningarnas hörande fann lämpligt, tills vidare
kunna ske genom krigsmaterielverkets försorg.

Den organisatoriska utformning av det nya ämbetsverket, föis\ arets
industriplanering, under överbefälhavarens chefskap, som utredningen förordat,
var enligt riksnämndens mening icke tillfredsställande. Vad först
angick planeringsverksamheten ville riksnämnden framhålla, att erfarenheterna
av det planeringsarbete som genomförts och pågick inom nämnden
klart gett vid handen, att krigsindustriplaneringen icke lämpligen
borde handläggas under sådana former som utredningen förutsatt. En
planläggning av denna art kunde nämligen i regel icke bli effektiv med
mindre än att såväl detaljplanering som anskaffning omhänderhades av
samma myndighet. Härigenom skulle också nu förekommande dubbelarbete
kunna avsevärt reduceras. För att överbefälhavaren skulle kunna tillförsäkras
erforderligt inflytande på och kontinuerlig överblick över den
planläggning som skedde i fråga om krigsmaterielförsörjningen, borde
hithörande frågor handläggas inom försvarsstaben, vars kvartermästaravdelning
för ändamålet borde förstärkas med viss expertis. Denna avdelning
borde inför överbefälhavaren föredra dels typfrågor av beskaffenhet
att böra underställas dennes prövning, dels förekommande frågor om
förtursrätt och dels ärenden angående avvägning av olika militära behov
som framkom under planläggningsverksamheten och vilka var av den prin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

cipiella betydelse att de påfordrade ett avgörande av överbefälhavaren.
Organet borde därjämte självfallet fortlöpande kunna ge denne en samlad
bild av planeringsarbetet.

Spörsmålet om krigsmaterielförsörjningens planläggning måste emellertid
enligt riksnämndens mening betraktas ur vidare synvinkel. Det militära
försvarets önskemål i fråga om materielleveranser av olika slag
måste nämligen samordnas med de materielbehov av motsvarande art, som
förelåg inom övriga grenar av det totala försvaret. För t. ex. kommunikationsverkens
m. fl. myndigheters del handlades hithörande samordningsfrågor
av riksnämnden, som var det enda centrala ämbetsverk som hade
en samlad överblick över landets materieltillgångar och produktionskapaciteter.
Det var därför naturligt att samordningen även av de militära
önskemålen ägde rum inom riksnämnden.

Den enklaste formen för att tillgodose de militära kraven på förevarande
område borde vara, att den militära planläggningen ävensom sammanställningar
över behov av materiel, arbetskraft etc. i möjligaste mån skedde i
intim kontakt med motsvarande verksamhet inom övriga grenar av det
totala försvaret och under hänsynstagande därjämte till övriga samhällskrav.
Denna samordnande och överblickande uppgift borde ankomma på
riksnämnden även beträffande försvarsgrensförvaltningarnas önskemål.
Det borde sålunda åvila riksnämnden att inom industrin medverka till
att nämnda önskemål tillgodosågs med beaktande av tillgänglig produktionskapacitet,
materialslag etc. De närmare överläggningarna angående
utförande av detaljplanläggning o. s. v. borde däremot äga rum mellan
vederbörande försvarsgrensförvaltning och industrin. På detta sätt åstadkoms
regelmässigt den intima kontakt mellan försvarsgrensförvaltning
och leverantör som för viss materiel med nuvarande organisation i regel
icke ernåddes. Genom att den samordnande planeringen förlädes till riksnämnden,
erhöll man även möjlighet att tillgodogöra sig erfarenheterna
hos den personal som sysslade med motsvarande arbetsuppgifter beträffande
kommunikationsverken och övriga civila materielkrävande myndigheter.
Härigenom kunde sålunda tillgänglig teknisk expertis utnyttjas
rationellare, vartill kom att likartade arbetens fördelning på olika händer
undveks.

De arbetsuppgifter, som i övrigt skulle ankomma på försvarets industriplanering,
syntes riksnämnden utan större svårigheter kunna omhänderhas
av redan nu befintliga organ.

Uppgiften att vara sammanhållande organ för försvarsgrensförvaltningarnas
standardiseringsverksamhet syntes sålunda utan olägenhet
kunna ingrupperas under riksnämnden. Verksamheten syntes i stor utsträckning
böra bedrivas sasom kommittéarbete därvid hänsyn i möjligaste
mån borde tas till industriella och tillverkningstekniska synpunkter. Vid
bedömningen av standardiseringsspörsmål i fråga om modeller och typer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

som ägde samband med vapnens taktiska utformning, borde avgörandet,
när enighet icke kunde uppnås mellan förvaltningarna, hänskjutas till
överbefälhavaren. Dylika ärenden syntes lämpligen kunna handläggas
inom försvarsstabens kvartermästaravdelning, sedan denna förstärkts på
sätt riksnämnden i det föregående förordat.

Försvarets industriplanerings tilltänkta arbetsuppgifter med avseende
å kontrollmetodiken syntes utan större olägenhet kunna ombesörjas av
någon av försvarsgrensförvaltningarna.

De patentärenden, som skulle handläggas inom försvarets industriplanering,
syntes till huvudsaklig del vara av den art att den sakliga behandlingen
därav måste ske med anlitande av tillgänglig teknisk expertis inom
de olika vapengrenarna. De ekonomiska uppgörelser som var förbundna
med patentärendena, syntes också kunna handläggas av vederbörande försvarsgrensförvaltning.
Den speciella sakkunskap pa området som härutöver
kunde erfordras, syntes vid behov från fall till fall kunna tillkallas
av förvaltningarna. Om så ansågs erforderligt kunde ett samordnande organ
tillskapas, förslagsvis i form av en kommitté med företrädare för de olika
förvaltningarna. Inom denna kommitté skulle kunna gemensamt diskuteras
de problem som sammanhängde med patentfrågor och de principiella
riktlinjer som borde följas vid dylika ärendens behandling.

Utredningens förslag om inrättande av ett för försvarsgrenarna gemensamt
teletekniskt laboratorium, anknutet till försvarets industriplanering,
kunde riksnämnden icke biträda. Då försvarets industriplanering avsågs
stå under chefskap av överbefälhavaren, skulle ett realiserande av förslaget
i nyss angiven del innebära, att överbefälhavaren i betänklig grad
belastades med uppgifter, vilka icke borde handläggas av en stabsorganisation.
Ansågs inrättande av det föreslagna laboratoriet vara erforderligt
borde detsamma anknytas till försvarets forskningsanstalt eller till en
förvaltningsmyndighet.

Avgörandet beträffande fördelningen av huvudförvaltningen borde, i
den mån försvarsgrensförvaltningarna ej inbördes kunde enas, träffas av
överbefälhavaren. Detta borde även vara fallet då frågor om förtur till
följd av bristande industriell kapacitet uppkom. Hithörande ärenden borde
liksom nu handläggas av försvarsstabens kvartermästaravdelning.

Statens handels- och industrikommission uttalade att, därest krigsmaterielverket
ansågs böra slopas, det borde sörjas för att de centrala
uppgifter, för vilka verket inrättats, i stället kom att fullgöras av annat
eller andra organ. Tillräckliga skäl syntes likväl icke föreligga att i stället
för krigsmaterielverket inrätta ett nytt stort ämbetsverk med de uppgifter,
som enligt utredningens förslag avsetts för försvarets industriplanering.
De ifrågavarande uppgifterna syntes kunna förläggas till redan befintliga
organ. Det syntes emellertid icke tillrådligt att under den tid av ovisshet
om den utrikespolitiska utvecklingen som rådde ta de olägenheter och

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

risker, som var förenade med en mera omfattande reform av den militära
förvaltningen. Detta borde dock ej hindra, att man i avvaktan på en lämpligare
tidpunkt efter hand och eventuellt försöksvis vidtog mindre långtgående
anordningar.

Granskningsnämnden för vissa patentansökningar m. m. anslöt sig till
utredningens förslag att patentärenden avseende uppfinningar beträffande
krigsmateriel eller eljest av betydelse för rikets försvar även i fortsättningen
skulle behandlas inom en för försvaret gemensam institution.

Sveriges industriförbund förordade, att man med hänsyn till det dåvarande
internationella läget undvek omorganisationer, som för en längre
tid framåt kunde förutsättas komma att minska effektiviteten av förvaltningsverksamheten,
och i stället i stort sett bibehöll den gällande
organisationen med de ändringar, som kunde erfordras för att i möjligaste
mån avhjälpa förefintliga brister. Med denna utgångspunkt gick förbundet
icke närmare in på utredningens omorganisationsförslag. Ett par
punkter i förslaget upptogs dock till granskning.

Bl. a. uttalade förbundet den uppfattningen, att den föreslagna försvarets
industriplanering skulle komma åt! sakna erforderlig kontakt med
tillverkarna. Den skulle dessutom bli en onödigt komplicerad och fördröjande
organisation mellan riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
och försvarsgrensförvaltningarna, vilka måste utföra en väsentlig del
av planeringsarbetet. Därest utredningens organisationsförslag i övrigt
skulle komma att förverkligas, borde därför den föreslagna industriplaneringen
utgå ur organisationen. De planerande uppgifterna syntes kunna
omhändertas av en krigsindustriell grupp inom riksnämnden i nära samverkan
med försvarsgrensförvaltningarna. Industriplaneringens övriga
uppgifter syntes utan större svårigheter kunna omhändertas av andra
redan befintliga myndigheter.

För att råda bot på de av utredningen berörda bristerna beträffande
kontakten mellan konstruktörer och tillverkare samt i fråga om ansvarsfördelningen
vid materielanskaffningen borde den produktionstekniska
granskningen överföras från krigsmaterielverket till förvaltningarna, vilka
sålunda borde helt ombesörja och ansvara för utarbetande av tekniskt
underlag för anskaffning, så att det tekniska underlaget överlämnades
komplett färdigt till krigsmaterielverket. Det var därvid viktigt, att förvaltningarna
kunde förfoga över erforderlig produktionsteknisk expertis.
Detta kunde ske dels genom förvaltningarnas egen ingenjör spersonal, dels
genom kontakt med tillverkarnas eller krigsmaterielverkets experter. Det
var enligt förbundets mening ofrånkomligt, att förvaltningarna hade tillgång
till såväl konstruktörer som produktionstekniker, och förvaltningarnas
ingenjör spersonal måste rekryteras med tanke härpå. Produktionstekniker,
antingen de var anställda i krigsmaterielverket eller i en försvarsgrensförvaltning,
måste ha fortlöpande kontakt med tillverkarna, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

de skulle kunna följa med i utvecklingen. Den omständigheten alt svårigheter
särskilt framkommit beträffande den mer komplicerade materielen
tydde på att krigsmaterielverket fått om hand anskaffningsuppgifter, som
verket icke var lämpat att ombesörja. Förbundet ville för sin del förorda,
att området för krigsmaterielverkets anskaffning gjordes till föremål fölen
översyn och att anskaffningen av varor av mer komplicerad natur överlämnades
till vederbörande militära förvaltning.

Ett förhållande, där missnöje försports från industriföretagens sida,
var den långsamhet med vilken krigsmaterielverket understundom fullgjorde
förvaltningarnas framställningar om inköp av viss materiel. Ibland
hade försök pågått länge och industrin fått meddelande från vederbörande
förvaltning att inköp skulle ske. Det kunde därefter gå lång tid innan
krigsmaterielverket tog ställning i ärendet. För att industrin skulle få
möjlighet att på ett rationellt sätt planera in en sådan tillverkning var
det önskvärt, att krigsmaterielverket handlade med större skyndsamhet.

Av vikt var även att någon oklarhet icke vidlådde frågan om leveranskontrollen.
Ansvaret för kontrollen borde ligga på en myndighet, och det
naturliga syntes vara, att den som gjorde inköpet också svarade för kontrollen.
Det dubbelarbete, som utredningen påtalat härvidlag, borde vara
onödigt och möjligt att undvika genom ett intimare samarbete mellan
krigsmaterielverket och förvaltningarna. Skulle oenighet om en vara
kunde godkännas uppstå mellan krigsmaterielverket och en förvaltning,
borde vederbörande tillverkare stå utanför en sådan meningsskiljaktighet
och vara berättigad att anse sin leverans slutförd och att erhålla betalning,
när krigsmaterielverket godkänt leveransen.

Enligt krigsmaterielverkets instruktion skulle vid generaldirektörens
sida som rådgivande organ stå krigsmaterielverkets råd. Rådet skulle ha
att verka för ett effektivt utnyttjande av landets industriella tillgångar i
försvarets tjänst ävensom att lämna råd och biträde i frågor rörande
planeringen av krigsindustrin samt vid krig eller krigsfara jämväl i frågor
rörande principerna för anskaffning av krigsmateriel. Rådet hade aldrig
blivit tillsatt. Enligt förbundets mening hade tanken på att tillskapa en
dylik institution i princip varit riktig och åtgärder borde vidtas för att
föra denna tanke vidare och på denna väg få till stånd ett samarbetsorgan.
För att kunna bli effektivt och kunna sammankallas utan större omgång
borde det icke göras alltför stort. Organet borde innehålla representanter
för försvarsstaben, för försvarsgrensförvaltningarna, för industrin,
för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap samt givetvis för krigsmaterielverket
självt. Huruvida det borde organiseras som ett råd eller
om det kunde antas nå bättre arbetsresultat i en annan organisationsform
borde närmare övervägas. Inom ett sådant organ borde eventuella
motsättningar förvaltningarna—krigsmaterielverket—producenterna
kunna överbryggas och grunden läggas för ett gott samarbete dessa

4—49 64 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

parter emellan till gagn för deras strävanden att förse krigsmakten med
så god utrustning som våra industriella resurser och tillgängliga medel
medgav.

Svenska teknologföreningen ansåg det med hänsyn till det världspolitiska
läget betänkligt att sätta en bestående organisation ur funktion, då
den nya organisationen inom de närmaste åren inte kunde beräknas bli
effektiv. Då det vidare framgick av utredningen att de förhållanden som
utsatts för kritik icke enbart kunde hänföras till organisatoriska brister
utan till stor del berodde på mindre gott samarbete inom och mellan de
arbetande organen och deras personal, syntes det föreningen än mer
naturligt att en omorganisation i enlighet med förslaget under dåvarande
förhållanden icke genomfördes. Den pågående anspänningen av alla i vårt
försvars utbyggande verksamma krafter framtvingade ett bättre och effektivare
samarbete. Nya vägar borde därvid kunna finnas för att inom den
bestående organisationsrainen nå det väsentliga av utredningsförslagets
syfte. Det syntes föreningen vara en nödvändighet att den sakkunskap i
tekniska frågor som fanns samlad inom försvarsgrensförvaltningarna till
fullo utnyttjades och att krigsmaterielverkets resurser, redan hårt ansträngda,
koncentrerades på sådan materiel för vars handläggande verkets
organisation uppbyggts. Sålunda borde verket till dess en eventuell omorganisation
företogs endast handlägga inköp av standardiserad och till
sin beskaffenhet fullständigt definierad materiel, under det att tekniskt
komplicerad utrustning och sådan materiel, som var stadd i utveckling,
omhändertogs av respektive försvarsgrensförvaltningar, vilka redan förfogade
över den tekniska sakkunskap, som krävdes för bedömande av
materielens lämplighet. Därvid borde det av utredningen föreslagna förfarandet,
där en förvaltning handlade anskaffning av samma materiel
även för övriga förvaltningars räkning, utnyttjas. När den världspolitiskt
lugnare tid kom, då omorganisationsfrågan åter kunde tas upp, var det
föreningens övertygelse, att de under tiden vunna erfarenheterna och vidtagna
förändringarna skapat helt andra förutsättningar för frågornas
bedömande än vid den tidpunkt då förvaltningsutredningens betänkande
avgavs.

Ingenjör svetenskapsakademien, vetenskapsakademien, universitetskanslern,
överstyrelsen för de tekniska högskolorna, svenska nationalföreningen
för fysik samt atomkommittén har, såsom förut nämnts, haft att jdtra sig
allenast beträffande vad utredningen anfört rörande dirigeringen av krigsmaterielutvecklingen
i vårt land. Institutionerna ifråga tillstyrkte samtliga
utredningens förslag om inrättande av ett organ för operativ och taktisk
analys. I allmänhet framhölls emellertid, att frågan borde ytterligare utredas
och ett mera konkret förslag utformas innan slutlig ställning till
spörsmålet kunde tas.

Av övriga myndigheter och organisationer, som uttalat sig rörande

Iiungl. Maj:ts proposition nr 109.

organisationen av tygförvaltningstjänsten, förordade försvarets civilförvaltning,
statens organisationsnämnd och civilmilitåra tjänstemannaförbundet,
att det av utredningen framlagda alternativet II lades till grund för förvaltningens
ordnande på ifrågavarande område. Försvarets civila tjänstcmannaförbund
anslöt sig till utredningens uppfattning, att den centrala
tygmaterielförvaltningen alltjämt borde vara försvarsgrensvis organiserad
men ansåg, att huvudförvaltningsprincipen icke var praktiskt genomförbar.
Förbundet förutsatte, att krigsmaterielverket bibehölls. Förutom de
arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag skulle åvila försvarets
industriplanering, borde på krigsmaterielverket ankomma att anskaffa sådan
för två eller flera försvarsgrenar gemensam materiel, vilken var
fullt tekniskt klar och anpassad för serietillverkning, ävensom vissa massartiklar,
t. ex. ammunition.

2. 1953 års utredning m. m.

Såsom närmare framgår av redogörelse under kap. I anmodade jag
genom skrivelse den 30 juli 19o3 överbefälhavaren att efter samrad med
berörda centrala förvaltningsmyndigheter inkomma med dels besked huruvida
de i yttrandet över förvaltningsutredningens betänkande den 29 juni
1951 anförda synpunkterna enligt överbefälhavarens mening alltjämt var
aktuella, dels de synpunkter rörande försvarets centrala förvaltning som
kunde anföras med stöd av erfarenheter vunna efter Kungl. Maj :ts beslut
den 28 september 1951 med vissa föreskrifter beträffande försvarets centrala
förvaltning.

Med anledning härav har överbefälhavaren med skrivelse den 12 augusti
1953 till mig överlämnat en promemoria med vissa synpunkter rörande
organisationen av försvarets centrala förvaltning. Yttranden med vissa
detalj synpunkter från marinförvaltningen, försvarets sjukvårdsstyrelse,
försvarets civilförvaltning och försvarets fabriksstyrelse har fogats till överbefälhavarens
skrivelse.

Krigsmaterielverket har till mig avlåtit en särskild skrivelse i frågan.
Till denna har fogats en promemoria, i vilken vissa av de utav överbefälhavaren
framförda synpunkterna kritiseras. Med anledning härav har
överbefälhavaren ingett en tilläggspromemoria med sammanställning av
vissa synpunkter på vad krigsmaterielverket anfört.

Chefen för krigsmaterielverket har i särskild skrift till mig framfört
vissa synpunkter och förslag.

Yttranden har inhämtats från statskontoret, statens sakrevision, statens
organisationsnämnd, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och
Sveriges industriförbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

a. Frågan om krigsmaterielverkets bibehållande i organisationen.

Överbefälhavaren lämnar först en översikt över förvaltningsutredningens
förslag, vissa yttranden över detsamma samt huvuddragen av de föreskrifter,
som utfärdades den 28 september 1951. Därefter behandlas de
motiv, som enligt överbefälhavarens mening talar för krigsmaterielverkets
indragande.

Till en början framhålls, att den kompromiss, som överbefälhavaren
år 1951 mot bakgrunden av då rådande världsläge föreslog och som resulterade
i föreskrifterna den 28 september 1951, icke återgav överbefälhavarens
slutliga ståndpunkt utan innebar ett försök att utan omfattande
och effektivitetsminskande omorganisationer åstadkomma en snabb förbättring
av samarbetet mellan krigsmaterielverket och förvaltningarna. Enär
detta försök enligt överbefälhavarens mening endast delvis lyckats och
frågan om krigsmaterielverkets upphörande åter aktualiserats, finns det
skäl som talar för mera genomgripande åtgärder i enlighet med förvaltningsutredningens
förslag. En sådan omorganisation syns numera överbefälhavaren
möjlig att genomföra utan att kravet på erforderlig beredskap
eftersätts.

Överbefälhavaren framhåller vidare, att försvarsgrensförvaltningarna vid
tiden för andra världskrigets utbrott var relativt små och icke organiserade
för att med tillgänglig personal bemästra de stora anskaffningsproblem,
som uppstod i samband med krigsmaktens upprustning. Det förutsattes
tidigare att under krig och av krig föranledda särskilda förhållanden speciella
organ skulle tillskapas för anskaffning av i första hand ammunition.
I och med att statens ammunitionsnämnd, som från början var ett
provisorium, utvecklades till ett självständigt ämbetsverk, kunde de militära
förvaltningsmyndigheterna icke längre på samma sätt som förut följa
anskaffningarna.

Den omständigheten att försvarsgrensförvaltningarna själva ombesörjer
huvuddelen av materielanskaffningen anser överbefälhavaren utgöra ett
skäl mot bibehållandet av ett speciellt ämbetsverk för viss materielanskaffning.
I detta hänseende anförs.

Enligt krigsmaterielverkets egna beräkningar torde dess anskaffningar
för försvarets räkning utgöra cirka tjugofem procent i värde räknat av försvarets
totala anskaffning. Dessa tjugofem procent utgörs av materiel
av standardkaraktär (ur tillverkningssynpunkt tekniskt fixerad materiel).
Sådana anskaffningar har ofta föregåtts av provtillverkningar, som av försvarsgrensförvaltningarna
utlagts på industrin. I värde räknat har det således
ålegat försvarsgrensförvaltningarna att svara för sjuttiofem procent
av försvarets totala anskaffning. Efter tillämpning av Kungl. Maj:ts beslut
den 24 april 1953 angående huvudförvaltningsprincipen torde den på försvarsgrensförvaltningarna
ankommande anskaffningen komma att uppgå
till cirka åttio procent. Under de år, som förflutit sedan krigsmaterielverkets
tillkomst, har förvaltningarna utökats, och de är således redan

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

nu i huvudsak organiserade för att anskaffa huvuddelen — och därtill den
ur anskaffningssynpunkt mest komplicerade delen — av materielen. Det
torde därför icke i samma grad som tidigare vara motiverat, att ett speciellt
ämbetsverk anskaffar viss standardmateriel och viss ammunition.
Det finns icke anledning förmoda, att upphandlingen av denna materiel
skulle ske på ett mindre tillfredsställande sätt, därest den omhänderhas
av den tekniska och ekonomiska sakkunskap som finns inom försvarsgrensförvaltningarna.
Genom tillämpning av huvudförvaltningsprincipen torde
de synpunkter beträffande behovet av samordning m. m. av landets tekniska,
ekonomiska och produktiva resurser inom ett anskaffningsområde,
som bl. a. motiverade krigsmaterielverkets tillkomst, i huvudsak tillgodoses
av den huvudförvaltande myndigheten.

Erfarenheterna från inköpsverksamheten vid flygförvaltningen — f. n.
den enda av försvarsgrensförvaltningarna, som har en organiserad inköpscentral
i enlighet med förvaltningsutredningens förslag — tyder på att man
genom en sådan organisation kan uppnå en synnerligen ekonomisk upphandling,
fullt jämförbar med och i varje fall icke underlägsen den som
presteras av krigsmaterielverket.

Överbefälhavaren vill i icke ringa grad härleda de friktioner och det
mindre goda samarbete, som upprepade gånger konstaterats i förhållandet
mellan krigsmaterielverket och förvaltningarna — även efter det att
försvarsförvaltningarnas samax-betsdelegation trätt i verksamhet — ur organisatoriska
förhållanden, framför allt den omständigheten att specialister
på samma område finns på båda sidorna. Följden har blivit oklara ansvarsförhållanden
och minskad effektivitet. Skarpast har detta framträtt vid
leveranskontroll, vid bearbetning ur produktionsteknisk synpunkt av det
tekniska underlaget till anskaffningar, vid konstruktionsändringar samt
vid utnyttjande av krigsmaterielverkets maskiner och anläggningar för
annan myndighets räkning.

Rådande organisation medför enligt överbefälhavaren dubbelarbete för
tekniska specialister, på vilka tillgången är knapp. Den omfattande skriftväxlingen
mellan krigsmaterielverket och förvaltningarna i anskaffningsärenden
anses verka fördröjande och fördyrande.

Överbefälhavaren påtalar även att kontakten mellan konstruktörer och
tillverkare är bristfällig och anför i detta hänseende.

En allvarlig nackdel med nuvarande organisation, som även framhållits
av 1946 års förvaltningsutredning, är att krigsmaterielverket såsom fristående
ämbetsverk inkopplats mellan konstruktörer och tillverkare. Detta
försvårar den kontakt mellan dessa som är nödvändig både ur utvecklingssynpunkt
och med hänsyn till konstruktionernas anpassning efter tillverkningssynpunkter.
Den av anskaffningen mest intresserade parten (försvarsgrensförvaltningen)
förlorar möjligheten till effektiv överblick, kontroll
och bevakning av leveranserna, samtidigt som eventuella ändringar blir
svåra att genomföra. Den förståelse för masstillverkningstekniken, som
är nödvändig från konstruktörernas sida, blir även mindre. Detta förhållande
kan få olägliga följder, om läget skulle kräva en forcerad tillverkning
i samband med beredskapstillstånd eller krig.

Kungl. May.ls proposition nr 109.

Överbefälhavaren uttalar som sin mening att ledningen av ammunitionsförrådstjänsten
vid armén skulle underlättas om krigsmaterielverkets centralförråd
för ersättningsammunition i likhet med arméns övriga ammunitionsförråd
underställs arméförvaltningens tygavdelning. Denna fråga behandlas
förhållandevis ingående.

I krigsmaterielverkets centralförråd av ammunition förvaras»en stor del
av ersättningsammunitionen för de tre försvarsgrenarna. Denna utgörs
till omkring sjuttiofem procent av arméns ammunition. Arméns ersättningsammunition
fördelas på de olika förråden av överbefälhavaren. Vid
fördelningen av ammunitionen måste hänsyn tas till hur ammunitionen
är fördelad på arméns egna ammunitionsförråd. Uppgifter beträffande förrådsläget
måste således lämnas av såväl arméförvaltningens tygavdelning
som krigsmaterielverket. Svårigheten härvid är att få samstämmighet mellan
dessa uppgifter, bl. a. emedan uppgifterna grundas på den leveranskontroll
som sker dels av arméförvaltningens tygavdelning, dels av krigsmaterielverket.
Svårigheter föreligger även med hänsyn till att xörsändning
av ammunition regelbundet äger rum i viss utsträckning. Då ammunitionsuppgifterna
skall ligga till grund för krigsplanläggningen och tillgången
på ammunition är knapp, är det betydelsefullt att uppgifterna är tillförlitliga.
Ur denna synpunkt skulle det underlätta arbetet, om all ammunition
förrådshålls och redovisas av en myndighet. Med tillämpning av huvudförvaltningsprincipen
bör denna myndighet vara arméförvaltningens tygavdelning.
Genom att förråden på detta sätt för arméns del skulle komma
att lyda under en myndighet, torde möjligheten bli större att genom ökad
samordning planera och utnyttja förråden på lämpligaste sätt. Det borde
därvid ankomma på överbefälhavaren att liksom tidigare fördela tillgängligt
förrådsutrymme mellan försvarsgrenarna. Således skulle det ur marinens
och flygvapnets synpunkt icke inträffa någon principiell förändring i
förhållande till nuvarande system.

Motsvarande synpunkter anförs beträffande de i centralförråden ingående
sammansättningsverkstäderna.

Med utgångspunkt i det förhållandet, att dubbelarbete f. n. förekommer
på materielanskaffningens område, ger överbefälhavaren uttryck åt den
uppfattningen, att krigsmaterielverkets hela nuvarande personal vid verkets
upphörande icke behöver flyttas över till andra myndigheter, varför man
bör kunna räkna med vissa lönebesparingar.

Krigsindustriplaneringen skulle enligt överbefälhavaren främjas, om den
myndighet, som handhar konstruktion och planering i övrigt, även ansvarar
för tillverkningen i krig. Det mellanled, som krigsmaterielverket utgör,
sägs utgöra en hämmande faktor, bl. a. i vad gäller övergång till förenklade
tillverkningsförfaranden, som lämpar sig för krigsindustritillverkning.

Sammanfattningsvis anser sig överbefälhavaren kunna konstatera brister
i nuvarande organisation såväl i ekonomiskt hänseende som ur effektivitetssynpunkt.
överbefälhavaren framhåller, att det inom den militära förvaltningsorganisationen
krävs ett intimt samarbete mellan konstruktionsoch
inköpspersonal, varför båda personalkategorierna bör finnas i samma
ämbetsverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Försvarets sjukvårdsstyrelse riktar i fråga om krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet
erinringar mot de långa leveranstiderna och den
långa tidrymd, som förflyter mellan anskaffningsuppdrag och inköp. Ett
omfattande dubbelarbete, som bl. a. hänför sig till diskussioner om leveransvillkor
m. m., förefinns enligt styrelsen allt fortfarande beträffande huvuddelen
av den sjukvårdsmateriel, som anskaffas av krigsmaterielverket.

Marinförvaltningen framhåller, att olika tydning av bestämmelserna om
krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet förorsakat svåra slitningai
mellan marinförvaltningen och verket. Någon tillfredsställande lösning är
enligt marinförvaltningen ej skönjbar. Vidare påtalas bristande sannåd i
fråga om planeringen av tillverkningen vid krig eller krigsfara av materiel,
som krigsmaterielverket anskaffar för förvaltningens räkning.

Krigsmaterielverket betecknar överbefälhavarens förslag som en tillbakagång
till en tidigare tillämpad och efter grundlig utredning för omkring
tio år sedan helt utdömd organisation. Verket fortsätter:

Verket erinrar, att vid andra världskrigets utbrott försvarsgrensförvaltningarna
i princip hade den organisation, som nu föreslås. Den visade
sig icke effektiv och måste kompletteras med män från näringslivet, vilka
arbetade inom industrikommission, ammunitionsnämnd etc. Ur dessa forhållanden
växte krigsmaterielverket fram. Utan tvivel har den kunskap
och erfarenhet, som på det sättet kommit försvaret tillgodo, varit av nytta
för försvarets materielanskaffning. Tillverkningskapaciteter har skapats,
standardisering vuxit fram, rationella tillverkningsmetoder har kommit att
tillämpas varigenom priser reducerats, en bättre krigsindustriplanering
genomförts etc. Det är av största värde för vårt försvar och även för skattebetalarna,
att ekonomiskt och industriellt tänkande och erfarenhet finns
representerat inom försvarets förvaltning. Sådan erfarenhet måste finnas
och utgör ett värdefullt komplement till den militära kunskapen och bör
kunna berika vederhäftigheten i anslagsäskanden, avtal med industrin etc.
Det är också nödvändigt, att beslutanderätten i ekonomiska och industriella
frågor ligger i händerna på härför utbildade, erfarna befattningshavare.

Då nu frågan om försvarets centrala förvaltning på nytt tagits upp, vill
krigsmaterielverket framhålla som sin bestämda mening, att berörda värden,
för närvarande till stor del koncentrerade till krigsmaterielverket, bör
tillvaratas. Man bör nu icke riva ned den organisation, som för detta ändamål
finns, utan i stället bygga vidare så att så mycket som möjligt blir
sammanfört dit för sakkunnig handläggning.

De friktioner, som förekommit, anser verket i stort sett ha berott på att
organiserad kontakt på ett tillräckligt tidigt stadium saknas. En sådan
intim kontakt på tidigt stadium skulle medföra, att projekt, som framkommer,
är väl genomdiskuterade under hänsynstagande till såväl militära
som ekonomiska och tekniskt-industriella synpunkter. Detta gäller icke
blott olika långtidsprogram, de stora linjerna för anslagsäskanden, större
konstruktionsprojckt och avtal utan även det administrativa och ekonomiska
handlandet i stort. Samtliga dessa ärenden bör alltså redan från
början vara allsidigt belysta, varigenom ernås att t. ex. arbete icke i onödan
nedläggs på projekt, som enligt för närvarande tillämpat förtal ingssätt
först senare — ur andra synpunkter än förslagsställaren företräder
visar sig olämpliga eller ogenomförbara.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Förvaltningen av försvaret bör sålunda i stort ledas av ett organ med
största möjliga samlade erfarenhet på alla områden av betydelse. Erhålls
ett sådant organ bör även vad detta beslutar vinna största förtroende hos
såväl myndigheter som industri och allmänhet. Verket anser det sålunda
vara ett intresse av främsta ordningen att vid uppbyggande av organisationen
visserligen fasta specialorgan för olika arbetsuppgifter finns men
att dessa specialorgan erhåller ett sådant organisatoriskt samband att de
— trots att de kan komma att representera olika militära eller andra facklntressen
— dock utgör en oskiljaktig enhet. Verket anser, att förutsättningarna
för en sådan anordning bör skapas. Detta torde bäst ske genom
ett gemensamt förvaltningsorgan.

Verket erinrar därefter om den som alternativ I betecknade organisation
av tygförvaltningstjänsten, som dryftats av förvaltningsutredningen och
enligt vilken all förvaltning av krigsmateriel skulle koncentreras till ett
för försvaret gemensamt centralt ämbetsverk. Även om — såsom förvaltnmgsutredningen
funnit — denna organisation lämpar sig mindre väl för
den nuvarande föisvarsordningen, där var och en av de tre försvarsgrenscheferna
svarar för sin försvarsgrens materielutrustning, ifrågasätter
krigsmatei ielverket dock, om icke tiden nu är mogen att närmare överväga
och utveckla de tankegångar som ligger bakom nämnda alternativ I. Med
hänsyn till den samverkan, som måste finnas i ett modernt krig, torde det
vara lämpligt att ompröva försvarsgrenschefernas ställning. Enligt ett av
verket skisserat förslag bör en med försvarsgrenscheferna jämställd civil
chef jämte honom underställda sakkunniga organ svara för anskaffning
och förvaltning av all materiel. De högsta militära cheferna jämte nyssnämnde
förvaltningschef bör bilda en försvarets direktion. I fortsättningen
anför verket.

Krigsmaterielverket är övertygat om att utvecklingen förr eller senare
kommer att gå i denna riktning. Det skulle då vara synnerligen olyckligt,
om den första början till ett sådant gemensamt upphandlande verk, som
dock krigsmaterielverket utgör, skulle försvinna på grund av de slitningar,
som i början av dess tillvaro förelegat. Det bör erinras om att försvarsgrensförvaltningarna
är frukten av en månghundraårig utveckling, som
langt ifrån alltid varit friktionsfri under det krigsmaterielverket såsom
sadant bestått endast i omkring tio år. För övrigt torde väl icke krigsmaterielverkets
avskaffande undanröja de slitningar, som verket ofta varit
i tillfälle att konstatera mellan de olika försvarsgrenarna.

Slutligen dryftas möjligheterna att inom nuvarande organisations ram
på ett tidigt stadium skapa bättre kontakt myndigheterna emellan. En lösning
anser verket ligga i att utbygga försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation
till en direktion för försvarets förvaltning, inför vilken planer
och projekt kan framläggas på ett tidigt stadium och bli allsidigt diskuterade,
varvid det kollegiala samarbetet inom delegationen enligt verkets
mening bör vara ägnat att skapa större inbördes respekt och förståelse.

Avslutningsvis anför krigsmaterielveiket.

Kangl. May.ts proposition nr 109.

Det är givet, att även andra lämpliga lösningar med krigsmaterielverkets
bibehållande kan finnas. Med hänsyn till den korta tid, som statt ämbetsverket
till buds, bär verket endast velat med det anförda framhalla, att
ärendet långt ifrån kan anses tillfyllest utrett. Verket anser darfor, att
under alla omständigheter en principutredning bor tillsattas och att i denna
utredning de industriella synpunkterna bör få stort inflytande. ^ er ket ar
villigt att för sin del acceptera varje förslag som innebär att det ekonomiska
och industriella inflytandet blir säkerställt och att salunda avgoiandet
i sådana frågor icke helt läggs i militära händer.

Den promemoria, som är fogad till krigsmaterielverkets skrivelse, innehåller
i icke ringa utsträckning detalj erinringar, lör vilka en redogörelse
här icke torde vara påkallad. Vissa upplysningar och synpunkter ar emellertid
av mera allmän räckvidd. Sålunda framhålls att det ofta visat sig,
att verket med sin industriella och ekonomiska sakkunskap kunnat uppnå
väsentligt förmånligare priser och rabatter än förvaltningarna. Vidare uttalas
den uppfattningen att specialisterna på samma område inom verket
och förvaltningarna i största utsträckning har ett mycket gott samarbete.
Huvudförvaltningsprincipen, särskilt om den utvecklas ytterligare, anses
i samma grad som anskaffning genom krigsmaterielverket ägnad att ge
upphov till fördyrande och fördröjande skriftväxling. Det framhålls att
sammanställningen av uppgifter å förrådsläget beträffande ammunition
är en redovisningsteknisk fråga, som ej behöver medföra svårigheter. Verket
understryker, att kostnaderna för verket uppgår till mindre belopp
än normal kassarabatt på anskaffningen, och ifrågasätter om detta ej äi
en låg kostnad för att säkerställa sakkunnig handläggning av de på verket
ankommande ärendena. Det syns verket otänkbart att förvaltningarna
kan uppnå samma effektivitet till lägre kostnad. Slutligen uttalas att ett
visst motsatsförhållande helt naturligt måste komma att råda mellan konstruktions-
och inköpsverksamhet, även om dessa bägge delar förläggs
till samma ämbetsverk, och att konstruktionsintressena sannolikt kommer
att tillmätas avgörande betydelse, om inköpen skall ske genom forsvarsgrensförvaltningarna.

Den av överbefälhavaren avlämnade tilläggs promemorian innehåller
vissa bemötanden av vad krigsmaterielverket anfört.

Projektet att utbygga försvarsgrensförvaltningarnas samarbetsdelegation
till en direktion för försvarets förvaltning bortser enligt överbefälhavaren
från gällande förvaltningsprinciper. Varje förvaltning måste svara
för sitt område och kan icke dela detta ansvar med ett kollegialt organ,
vars övriga medlemmar icke kan överblicka räckvidden och heller inte
behöver dra konsekvenserna av fattade beslut.

Förslaget att tillsätta en principutredning avvisas under hänvisning till
förvaltningsutredningen och under framhållande av att så lång lid förflutit
efter 1943 års förvaltningsbeslut att tillräckliga erfarenheter vunnits
för att bedöma den då beslutade organisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I anslutning till vad krigsmaterielverket anfört om att verket är villigt
att acceptera varje förslag, som innebär att det ekonomiska och industriella
inflytandet säkerställs och sålunda avgörandet i anskaffningsfrågor
icke helt läggs i militära händer, görs följande uttalande.

Verket syns härvid utgå från att förvaltningarna saknar insikt i ekonomiska
och industriella ting och förståelse för därmed sammanhängande
förhållanden. Det får icke förbises, att vid uppdelning av krigsmaterielverkets
funktioner på förvaltningarna dessa skall tillföras vtterligare
expertis trån krigsmaterielverket. Anskaffningen av krigsmateriel måste
allsidigt bedömas och för att fylla sitt ändamål grundas på såväl överväganden
beträffande de ekonomiska och industriella faktorerna som kännedom
om materielens användning och funktion.

Det betonas, att vid upphandling av krigsmateriel icke blott industriella
och ekonomiska utan även militärt fackliga synpunkter måste beaktas. En
av huvudanmärkningarna mot krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet
har enligt överbefälhavaren varit att besparingar kommit att ske på
kvalitetens bekostnad.

Enarenheten anses visa, att vid tillämpning av huvudförvaltningsprincipen
skriftväxlingen kan avsevärt inskränkas i jämförelse med vad som
är fallet i fråga om krigsmaterielverkets anskaffningar.

Det framhålls, att det i praktiken visat sig förenat med stora svårigheter
att få rättvisande uppgifter om omfattningen av krigsmaktens totala
ammunitionstillgångar vid en viss tidpunkt på grund av bristande samstämmighet
vid redovisning av sådan ammunition, som är under leverans,
revidering eller försändning. På grund härav har kompletterande uppgifter
från berörda myndigheter måst infordras direkt till försvarsstaben.

De av krigsmaterielverket uttalade farhågorna för att konstruktionsintressena
skulle komma att dominera i förhållande till de ekonomiska
intressena vid inköp genom förvaltningarnas försorg föranleder följande
kommentar.

Det torde vara ställt utom allt tvivel, att ett sådant motståndsförhållande
lättare gar att balansera eller upphäva, om verksamheterna förläggs
till samma ämbetsverk. Eftersom medelstilldelningen är begränsad, måste
varje berörd myndighet alltid beakta konstruktions- och inköpssynpunkterna
i ett sammanhang. Om den ifrågavarande verksamheten förläggs
till samma ämbetsverk vinner man dessutom, att direkt kontakt kan
erhållas mellan konstruktören-beställaren och industrin.

Chefen för krigsmaterielverket berör i sin skrift vissa speciella mellanhavanden
mellan verket och de militära myndigheterna. Härutöver
anför han.

Krigsmaterielverket har i sin skrivelse framfört tvenne alternativa
principförslag beträffande den militära förvaltningsorganisationen, båda
med verkets bibehållande. Det torde väl utan vidare vara helt klart att
den organisation, som fanns vid det senaste krigsutbrottet, var mindre
ändamålsenlig bl. a. på grund av de krav på sakkunnigt inflytande å de

Kung!. Maj:ts proposition nr 109.

ekonomiska, industriella och merkantila områdena, som i samband med
materielanskaffningens oerhörda expansion då icke var tillgodosedda. Detta
underströks särskilt av dåvarande departementschefen vid framstallande
av propositionen om krigsmaterielverkets bildande. Den stora upphandlin"
av försvarsmateriel, som alltjämt pågår och den planläggning a\ en
mångfaldig dubblering av materieltillverkningen vid krig eller krigsfara, som
fortfarande är aktuell, har gjort det nödvändigt att försvarets förvaltningsorganisation
tillförs verkligt sakkunnigt folk på nämnda områden och att
sålunda den militära och konstruktionstekniska sakkunskapen vid försvaret
kompletteras med produktions- och affärsmän. Forvaltmngsutrednin«en
har ansett att sådan sakkunskap skall kunna tillföras de militära
förvaltningarna genom att där inrättas särskilda civila upphandlingsorgan,
men då givetvis på en lägre nivå än om ett särskilt, de militära myndigheterna
icke underordnat verk, representerar ifrågavarande sakkunskap
inom försvaret. Detta bör enligt förvaltningsutredningen dock kunna kompenseras
genom att chefen för det föreslagna industnplanenngsverket far
inflytande å de nämnda särskilda organens verksamhet, överbefälhavaren
anser dessa särskilda organ tillfyllest och finner ett sådant civilt inflytande
icke erforderligt. Jag håller bestämt före, att med hänsyn till de oerhorda
anskaffningar det här är fråga om, allt måste göras för att icke blott den
bästa sakkunskapen blir tillförd försvaret utan också och främst att denna
sakkunskap får inflytande på de ekonomiska och industriella avgöranden,
som träffas. Enligt “överbefälhavaren och delvis också enligt förvaltmngsutredningens
förslag blir detta avgörande lagt i händerna på högre militärer,
som varken utbildats eller har tillräcklig erfarenhet harav. De särskilda
upphandlingsorganen blir underställda icke blott en militär avdelningschef
utan också en militär förvaltningschef och i sista hand försvarsgrenschefen.
Gencm sakkunskap vid val av leverantörer, vid förhandlingar,
granskning av tillverkningarnas uppläggning, val av lämpliga tillverkare
med hänsyn till maskiner och metoder in. m. bör nog 100 miljoner kronor
per år f. n. kunna inbesparas. Trots att redan de beslut oia förvaltningsorganisationen,
som träffades under kriget, förutsatte såvitt jag
förstår — inrättandet av sådana organ inom förvaltningarna har blott
flygförvaltningen under de år, som sedan dess förflutit, haft ett sådant
organ. Meningen var att den betydande anskaffning, som förvaltningarna
själva skulle ombesörja, skulle handläggas om också icke beslutas av sakkunnigt
folk. Anskaffning till ett värde av sammanlagt mer än en miljard
kronor har under dessa år handlagts av folk utan utbildning ellei tillräcklig
erfarenhet på det ekonomiska och industriella området och beslutats
av folk utan annan utbildning än militära skolor. Detta kan icke
vara riktigt och måste betraktas som synnerligen otillfredsställande icke
minst från skattebetalarnas synpunkt.

Enda sättet alt få det ekonomiska inflytandet säkerställt är att låta
upphandlingarna i möjligaste mån handläggas och beslutas av clt självständigt
verk, för såvitt icke clt gemensamt förvaltningsverk inrattas under
civil sakkunnig ledning på sådant sätt att de militära kraven blir säkerställda,
såsom skett i England efter detta lands erfarenheter av militär
upphandling och tillvcrkningsplanering. Jag föreslår att förutsättningarna
härför skapas och att till dess krigsmaterielverket bibehålls och successivt
utbyggs med sikte på att utformas till ett sådant gemensamt verk,
som i allt fall så småningom blir den enda organisationstorm som slutligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

löser förvaltningsfrågan. Även om krigsmaterielverket organiseras bort,
vilket är och ända från tidpunkten för verkets inrättande varit försvarsgrenarnas
gemensamma strävan, upphör nämligen därmed icke det rivaliserande
förhållande mellan försvarsgrenarna, som i många hänseenden
återspeglas i de tre förvaltningarnas arbete och ofördelaktigt inverkar på
arbetets effektivitet.

Remissyttranden.

Statskontoret anknyter till sitt yttrande över förvaltningsutredningens
betänkande och erinrar om däri framförda synpunkter beträffande en från
försvarsgrensindelningen fristående tygförvaltningstjänst. Ämbetsverket
fortsätter.

Vid bedömandet av överbefälhavarens nu framlagda förslag må till eu
början konstateras, att endast mycket summariska uppgifter lämnats,
ägnade att belysa de konsekvenser i olika hänseenden, som uppkommer
vid en omorganisation efter i ärendet antydda riktlinjer. Detta gäller ej
minst statsverkets kostnader för den tilltänkta förvaltningsorganisationen.
I detta avseende har endast utsagts, att de sammanlagda avlöningskostnaderna
för försvarets centrala förvaltningsmyndigheter torde komma att
minska. Statskontoret måste bestämt hävda, att — innan ett principbeslut
fattas — en ingående och klarläggande utredning föreligger rörande det
ekonomiska utfallet av den förordade förvaltningsorganisationen. Oavsett
det nu anförda kan statskontoret icke anse, att överbefälhavarens förslag
kan läggas till grund för ett dylikt beslut. Skälen härtill är följande.

Statskontoret har icke funnit anledning frångå sina i utlåtandet den
17 maj 1951 anlagda synpunkter på frågan om organisationen av försvarets
centrala förvaltningsmyndigheter. I avbidan på en utredning rörande möjligheterna
att erhålla en samordnad och från försvarsgrensindelningen
skild tygförvaltningstjänst bör enligt ämbetsverkets uppfattning några
mera genomgripande organisationsändringar icke vidtas beträffande krigsmaterielförsörj
ningen. De fördelar av ekonomisk art, som — principiellt
sett — måste vara förenade med ett anskaffningssystem, vilket i
sig imymmer ett civilt centralt inköpsorgan, lär icke kunna förringas. I
detta sammanhang må jämväl uttalas, att den militära fackutbildningen
näppeligen i någon högre grad kan vara ägnad att tillgodose de fordringar
på ingående förtrogenhet med industriell affärsverksamhet, som måste
ställas på försvarets upphandlande personal. Det syns emellertid å andra
sidan uppenbart, att olägenheter är förknippade med gällande organisationsform,
främst beroende på att tekniska specialister på samma materielslag
ansetts behövliga inom såväl krigsmaterielverket som försvarsgrensförvaltningarna
samt att samarbetet mellan krigsmaterielverket och Övriga
militära förvaltningsorgan icke löpt friktionsfritt. I förstnämnda hänseende
har statskontoret svårt att föreställa sig, att icke möjligheter föreligger
att komma till rätta med förekommande dubbelorganisation utan alltför
stora ingrepp i den bestående ordningen. Det torde i sådant syfte kunna
övervägas att beträffande ett visst materielslag undersöka — eventuellt
med anlitandet av utomstående expertis — om icke genom omdisponering
av personalen och dess koncentrering till en myndighet förutsättningar
kan skapas för mera rationella arbetsformer. Med ledning av härigenom
vunna erfarenheter kan dessa undersökningar utsträckas till andraÖmate -

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

rielslag, inlill dess alla tänkbara anstalter vidtagits för en eliminering av
dubbelarbetet. Beträffande samarbetet mellan krigsmatenelverket och
Övriga myndigheter må ifrågasättas, om redan nu några mera sakra slutsatser
kan dras rörande verkningarna av de åtgärder, som av Kungl.
Maj:t vidtagits genom beslutet den 28 september 1951 och som för övrigt
kompletterats genom ett beslut så sent som under innevarande år. Det ma
dock uttalas, att från Kungl. Maj:ts sida välgrundade och bestamda krav
lär kunna ställas på att de myndigheter, som har att svara för försvarets
matericlanskaffning, ådagalägger god samarbetsvilja vid fullgörandet av
dem åvilande arbetsuppgifter.

Statens sakrevision ger uttryck åt den uppfattningen att, även om världsläget
numera icke anses lägga hinder i vägen för en mera genomgripande
omorganisation, omständigheter av sådan betydelse likväl icke har förebragts
att de kan föranleda sakrevisionen att frångå sina tungt vägande
principiella erinringar i sak mot förvaltningsutredningens förslag om krigsmatericlanskaffningens
återförande till de militära förvaltningsmyndigheterna.
Det har enligt sakrevisionen icke visats att krigsmaterielanskaffningen
härigenom blir bättre utförd ur ekonomiska synpunkter eller att
besparingar i förvaltningskostnaderna av större betydelse kan åvägabringas.

Sakrevisionen förutser att de allvarliga skäl, som på sin tid föranledde
krigsmaterielverkets inrättande, i ett ansträngt läge kommer att göra sig
gällande med stor styrka, ehuru de måhända ej framträder på samma sätt
under rent fredsmässiga förhållanden.

Slitningar mellan de olika myndigheterna får icke inverka på bedömandet
av organisationen ur principiella och sakliga synpunkter. Sakrevisionen
avråder för en återgång till den ordning på krigsmaterielanskaffningens
område, som gällde vid andra världskrigets utbrott. Även enligt sakrevisionens
uppfattning har dock de militära förvaltningarna väsentligt upprustats
sedan dess. Sakrevisionen anför vidare.

Såvitt framgår av överbefälhavarens promemoria har försöken att uppnå
ett bättre samarbete genom de 1951 och 1953 lämnade direktiven endast
delvis lyckats. Även sakrevisionen har under sin granskningsverksamhet
kunnat konstatera såväl ett mindre gott samarbete i av sakrevisionen uppmärksammade
fall som bristfälliglieter i handläggningen av anskaffmngsärenden
på såväl den ena som den andra sidan. Den omständigheten, att
ett ärende handläggs på ett otillfredsställande sätt av en eller flera tjänstemän
inom civila eller militära förvaltningsmyndigheter, får dock enligt
sakrevisionens mening icke vara utslagsgivande för bedömande av en organisations
ändamålsenlighet. Sakrevisionen vill därför, bland annat med
hänsyn till den korta tid de nya direktiven varit gällande, icke dra den
slutsatsen, att de nuvarande svårigheterna, i den mån de ligger på det
personliga planet, icke kan utjämnas. Sakrevisionen är för sin del icke
heller övertygad om att krigsmaterielverkets slopande framdeles skulle utesluta
besvärliga slitningar och omgång mellan de berörda militärförvaltningarna,
dä den enligt huvudförvaltningsprincipcn anskaffande myndigheten
kommer att inta i stort sett samma ställning i förhållande till den
beställande myndigheten som det nuvarande krigsmaterielverket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sakrevisionen upprepar sitt i yttrandet över förvaltningsutredningens
betänkande framförda förslag, att krigsmaterielverkets uppgifter i fråga
om produktionsteknisk granskning och leveranskontroll bör överföras till
militärförvaltningarna, som skulle bära det fulla ansvaret för dessa uppgifter.

Ledamoten av sakrevisionen Wistrand har anmält avvikande mening och
i huvudsak anfört.

Frågan om statens inköp av krigsmateriel borde handhas av ett från försvarsgrensförvaltningarna
fristående organ har allt ifrån krigsmaterielverkets
tillkomst varit omtvistad och erfarenheterna av krigsmaterielverkets
behandling av dessa uppgifter har föranlett upprepade klagomål för
byråkratisk försening och bristande kompetens. Det syns mig påtagligt,
att de förväntningar man hyst vid krigsmaterielverkets upprättande icke
blivit infriade. Oavsett vilken uppfattning man principiellt må hysa angående
lämpligheten av att sådan verksamhet handhas av ett fristående verk,
äger man rätt att beteckna den nuvarande ordningen som otillfredsställande.
Trots en prövotid på tio år har verket icke förmått skaffa sig det
förtroende, det bör äga hos utomstående och främst hos de militära myndigheterna.
Det syns mig uppenbart, att verket icke kan tillfredsställande
fullgöra sina uppgifter utan gott samarbete med dessa. Huruvida en ändring
kan åstadkommas uteslutande genom reformer i krigsmaterielverkets
metoder eller om den kräver en nydaning, som går ut över verkets
existens, är svårt att utan ingående undersökningar taga ställning till. De
resultat, som framlagts av 1946 års militära förvaltningsutredning, och
de synpunkter, åt vilka överbefälhavaren i sin ifrågavarande skrivelse gett
uttryck, kan icke utan vidare åsidosättas och de förtjänar enligt min uppfattning
Kungl. Maj :ts synnerliga beaktande.

Statens organisationsnämnd erinrar om att nämnden i sitt yttrande över
förvaltningsutredningens betänkande tillstyrkt att krigsmaterielverket utgår
ur organisationen och att krigsmaterielanskaffningen i dess helhet
uppdras åt försvarsförvaltningarna. Vad som därefter inträffat har icke
rubbat nämndens uppfattning. Det syns nämnden angeläget, att övergången
till den nya organisationen sker snarast möjligt.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap erinrar likaledes om sitt
yttrande över förvaltningsutredningens betänkande i vilket de olägenheter
närmare berördes, som enligt riksnämndens mening var förknippade med
gällande ordning för krigsmaterielanskaffningen.

Nämnden fortsätter.

Olägenheterna har endast delvis undanröjts efter tillkomsten av kungl.
brevet den 28 september 1951. Beträffande viss materiel, vars anskaffande
alltjämt ankommer på krigsmaterielverket, kan nämnas att riksnämnden
trots upprepade påstötningar hittills fått del av krigsproduktionsbesked
allenast i begränsad omfattning. Detta förhållande medför betydande svårigheter
för riksnämnden, när det gäller att bedöma belastningen på
industrin och hur tillgängliga tillverkningsresurser skall kunna utnyttjas
på mest ändamålsenliga sätt.

För att man skall kunna komma till rätta med nuvarande olägenheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

syns det erforderligt att genomföra en mera omfattande omorganisation.
De beredskapsskäl, som 1951 talade mot en dylik åtgärd, torde ej längie
föreligga. Riksnämnden får därför för sin del förorda, att krigsmaterielverkets
nuvarande uppgifter överförs på andra organ.

De farhågor, som krigsmaterielverket uttalat, att försvarsgrensförvaltningarna
vid handläggning av materielanskaffningsfrågor efter en omorganisation
av ifrågasatt slag skulle sakna erforderlig ekonomisk och industriell
expertis, är enligt riksnämndens mening överdrivna. Såsom överbefälhavaren
framhållit omhänderhar försvarsgrensförvaltningarna, oberoende
av krigsmaterielverket, stora upphandlingar till betydande värden, vilka
fordrar bl. a. ekonomisk sakkunskap. Utvecklingen har även medfört, att
tekniska experter efter hand erhållit ökat inflytande inom försvarsgrensförvaltningarna,
vilket bl. a. tagit sig uttryck i att förekommande ärenden
i många fall handläggs och föredras av tekniker direkt inför chefen
eller souschefen (avdelningschefen) för vederbörande försvarsgrensförvaltning.
Det må vidare beaktas, att det nuvarande samarbetet mellan krigsmaterielverket
och försvarsgrensförvaltningarna av de senare fordrar en
omfattande teknisk verksamhet, innan de upphandlingar, som avses ske
genom krigsmaterielverkets försorg, kan äga rum.

Sveriges industriförbund har av remisshandlingarna fått det intrjcket
att samarbetet mellan förvaltningarna, å ena, samt krigsmaterielverket, å
andra sidan, icke fungerar så som är önskvärt. Då uppgift ofta står mot
uppgift, är orsakerna härtill inte lätta att få fram ur det föreliggande
materialet. Några nya synpunkter för organisationsfrågans bedömande
kan dock enligt förbundets mening knappast sägas ha framkommit.

Förbundet anser, att tillskapandet av ammunitionsnämnden och därefter
krigsmaterielverket på sin tid innebar en riktig för att icke säga nödvändig
åtgärd. De militära förvaltningarna var vid denna tid ej rustade för de
stora anskaffningsuppgifterna utan de behövde kompletteras med ett organ,
inom vilket kommersiell och industriell sakkunskap var företrädd. Förbundet
pekar på den organisatoriska och personella förstärkning av förvaltningarna,
som därefter ägt rum. Numera kräver den mycket omfattande
anskaffningsverksamhet, som de själva har att ombesörja, tillgång
till kommersiell och industriell sakkunskap. Man kan därför enligt förbundets
mening icke, när det gäller att bedöma den lämpligaste organisationsformen,
utgå från situationen i början av 1940-talet, utan hänsyn
måste tas till det förändrade läget i fråga om förvaltningarnas organisation
och omfattningen av deras anskaffning.

I anslutning härtill fortsätter förbundet.

Ovissheten om vilken organisationsform som slutligt skall komma att
väljas har säkerligen stört arbetsförhållandena inom förvaltningarna och
förorsakat svårigheter, särskilt inom det i detta hänseende mest utsatta
förvaltningsorganet, krigsmaterielverket. Denna osäkerhet i fråga om framtiden
har sannolikt också bidragit till det otillfredsställande samarbetet
mellan försvarsgrensförvaltningarna och krigsmaterielverket. Förbundet
anser det därför vara angeläget, att ståndpunkt nu tas till den princip
enligt vilken förvaltningstjänsten skall organiseras på något längre sikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Två olika lösningar syns härvid i första rummet möjliga, nämligen ett
bibehållande av den nuvarande organisationsformen med ett gemensamt
verk — krigsmaterielverket — för anskaffning av materiel, som är av masseller
standardkaraktär, eller ett återförande av anskaffningen till de olika
försvarsgrensförvaltningarna under tillämpande av huvudförvaltningsprincipen.
Följs den förstnämnda vägen, torde det vara nödvändigt att närmare
överväga behandlingen av de produktionstekniska frågorna och kontrollen
samt möjligheterna att befordra en förbättrad kontakt mellan konstruktörer
och leverantörer i syfte att i görlig mån undvika dubbelarbete
och förbättra samarbetet. De hittillsvarande erfarenheterna, sådana de
redovisas i nu föreliggande utredningsmaterial, ger emellertid ett starkt
intryck av att föga är att vinna med att ånyo göra ett försök att bibehålla
den nuvarande organisationen med krigsmaterielverket som inköpsorgan
åt förvaltningarna av materiel av mass- och standardkaraktär, även om
ytterligare åtgärder i syfte att förbättra samarbetet vidtas.

En ytterligare möjlighet är att upptaga 1946 års förvaltningsutrednings
tanke att sammanföra hela förvaltningstjänsten till ett centralt organ,
vilket skulle överta krigsmaterielverkets och de militära förvaltningarnas
uppgifter. En sådan lösning torde emellertid för närvarande sakna aktualitet
redan med hänsyn till den genomgripande förändring av nuvarande
försvarsordning, som en sådan organisationsform förutsätter. I denna
situation har förbundet, med hänsyn till att förvaltningarna numera är
avsevärt bättre rustade för anskaffning av krigsmateriel än vid tidpunkten
för krigsmaterielverkets tillkomst och då möjligheter bör föreligga att ytterligare
förstärka förvaltningarnas ekonomiska och industriella sakkunskap,
funnit sig böra förorda att en omorganisation av den centrala militära förvaltningen
sker i huvudsak enligt överbefälhavarens förslag.

Förbundet uttalar sitt beklagande av att tanken bakom krigsmaterielverkets
tillkomst — en centraliserad anskaffning av materiel av massoch
standardkaraktär, främst ammunition — icke kunnat förverkligas så
som var avsett. Det syns icke förbundet uteslutet att det i ett skärpt läge
skulle visa sig ändamålsenligt att ånyo sammanföra sådan anskaffning till
ett självständigt organ. Förbundet betonar vikten av att de förvaltningar,
som skall överta krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet, erhåller en
sådan organisation, att industriell och kommersiell sakkunskap får möjlighet
att göra sina synpunkter gällande på ett högt plan såväl i vad avser
den mera långsiktiga planläggningen av materielanskaffningen som principerna
för den direkta upphandlingsverksamheten.

Överbefälhavaren har yttrat sig över chefens för krigsmaterielverket
skrivelse. Med anledning av det däri gjorda uttalandet om att etthundra
miljoner kronor årligen f. n. nog bör kunna inbesparas vid materielanskaffningen
anför överbefälhavaren.

För att i någon mån belysa frågan redovisas här hur materielanskaffningsanslagen
inom försvaret är disponerade för budgetåret 1953/54. Dessa
anslag uppgår sammanlagt till cirka 900 miljoner kronor. Härav anskaffas
materiel för cirka 180 miljoner kronor av krigsmaterielverket självt medan
350 miljoner kronor är avsedda för anskaffning av flygmateriel. Sistnämnda

Kungl. May.ts proposition nr 109.

belopp torde böra frånräknas, eftersom detta till sin huvuddel inryms
i det särskilda, av Kungl. Maj:t godkända avtal, som träffats med SAAB.
Återstår 370 miljoner kronor, vilken summa även innefattar materiel som
bestäils direkt vid försvarets fabriksverk liksom materiel från utlandet.
Värdet härav överstiger 100 miljoner kronor. Möjligheten att på angiven
upphandlingsvolym kunna göra inbesparingar på omkring 100 miljoner
kronor genom en ökad effektivisering av upphandlingsverksamheten torde
kräva en betydligt mera ingående belysning än den som framlagts i
skrivelsen.

Närmast med anledning av att chefen för krigsmaterielverket åberopat
den i Storbritannien tillämpade ordningen för krigsmaterielanskaffning,
har under hand från försvarsstaben överlämnats en promemoria angående
krigsmaterielanskaffningens organisation i Storbritannien och Amerikas
Förenta Stater. Till översikten över det brittiska systemet, enligt vilket ett
försörjningsministerium med vissa undantag omhänderhar all anskaffning
av krigsmateriel, har fogats följande kommentarer.

En blick på den brittiska organisationen kan möjligen leda till den
reflexionen att man även i Sverige borde koncentrera krigsmaterielanskaffningen
till ett från de militära förvaltningarna fristående verk d. v. s.
krigsmaterielverket, som närmast svarar mot det brittiska försörj ningsministeriet.

Emellertid torde ett beaktande av de grundläggande skiljaktigheter, som
finns mellan de båda organisationssystemen, närmast leda till motsatt
resultat. De viktigaste skiljaktigheterna torde vara:

1. Försörj ningsministeriet är så organiserat att representanter för försvarsgrenarna
inom alla instanser är knutna till ministeriet.

2. Försörj ningsministeriet är direkt underställt den myndighet, försvarsministeriet,
som fullgör de uppgifter vilka i Sverige faller på försvarsstaben
i vad gäller högsta ledningen av underhållstjänsten, krigsproduktion
in. m.

3. I den brittiska organisationen är de »centrala» förvaltningsmyndigheterna
inlemmade i ministeriet. De ansvariga politikerna utövar sålunda
direkt ledningen inom sina respektive områden. Politikerna och fackmännen
är sammanknutna inom organisationen på ett i grund olika sätt mot
vad fallet är i Sverige, där sedan äldsta tid de centrala förvaltningarna
intar eu självständig ställning.

Det torde därför kunna sägas att eu organisation som den brittiska med
en särskild krigsmaterielanskaffande myndighet kan fungera därför att,
dels det militära fackmannainflytandet är garanterat inom myndigheten,
dels den anskaffande myndigheten är direkt underställd det »militära»
organ som svarar för underhållstjänstens högsta ledning, dels slutligen
cheferna för de berörda myndigheterna är medlemmar av samma regering,
varigenom samarbetet är garanterat av den gemensamma politiska ledningen.
I Sverige är icke dessa omständigheter för handen.

b. Inrättande av en försvarets industriplancring.

I samband med överbefälhavarens förslag om indragning av krigsmaterielverket
har frågan om inrättande av eu försvarets industriplanering
ånyo tagits upp till kortfattad behandling.

5—49 04 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

överbefälhavaren avstyrker en dylik åtgärd ock anför till stöd härför.

Enligt förvaltningsutredningens förslag skulle det nya ämbetsverket, försvarets
industriplanering, lyda under överbefälhavaren. Vissa av de arbetsuppgifter,
som enligt förslaget ålagts detta verk, är av sådan art och hör
så nära samman med förvaltningstjänsten i övrigt, att de bör handläggas
av förvaltningarna. De arbetsuppgifter, som skulle komma att åvila
industriplaneringen, skulle i viss utsträckning även bestå i att förse förvaltningarna
med informationer m. in. Ett organ med ovannämnda uppgifter
bör icke lyda direkt under överbefälhavaren. Endast sådana arbetsuppgifter,
som ur beredskapssynpunkt och vid uppgörandet av krigsindustriplaner
m. m. kräver samordning av högsta militära instans, bör åvila
överbefälhavaren. Med anledning härav avstyrks, att en försvarets industriplanering
inrättas. De arbetsuppgifter, som enligt förvaltningsutredningen
skall åvila denna, bör fördelas på andra myndigheter inom krigsmakten.

Remissyttranden.

Statens organisationsnämnd erinrar att nämnden i sitt yttrande över
förvaltningsutredningens betänkande tillstyrkt förslaget om inrättande av
det nya ämbetsverket. Nämnden förklarar emellertid sig numera icke ha
något att erinra mot att verket i fråga icke kommer till stånd under förutsättning
att den centrala sammanhållning, som är nödvändig i fråga om
flertalet av de verksamhetsgrenar, som förvaltningsutredningen avsett skola
falla under försvarets industriplanering, icke äventyras. Denna sammanhållning
bör enligt nämnden kunna säkerställas, om försvarsstabens kvartermästaravdelning
i enlighet med överbefälhavarens förslag åläggs vissa
hithörande uppgifter.

I övrigt har frågan om försvarets industriplanering ej närmare berörts
av remissmyndigheterna.

c. Fördelningen av krigsmaterielverkets nuvarande arbetsuppgifter på andra myn digheter.

Under förutsättning att krigsmaterielverket avvecklas och försvarets
industriplanering icke kommer till stånd måste ställning tas till en rad
spörsmål om fördelningen av dels krigsmaterielverkets nuvarande uppgifter
dels vissa sammanhållande funktioner, som avsetts skola ankomma
på industriplaneringen. Den viktigaste frågan, vilken helt naturligt dominerat
meningsbrytningarna kring krigsmaterielverkets fortsatta bestånd,
är krigsmaterielanskaffningen. Om krigsmaterielverket upphör får den lösningen
anses självklar att verkets anskaffningsverksamhet övertas av försvarsförvaltningarna
efter erforderlig personalförstärkning och under iakttagande
och utveckling av huvudförvaltningsprincipen. På denna punkt
råder inga meningsskiljaktigheter. Särskild uppmärksamhet påkallar dock
vissa speciella anskaffningsuppgifter, som nu åligger krigsmaterielverket,
nämligen upphandling av kontorsmateriel för försvaret, motsvarande den
som för statsförvaltningen i övrigt enligt SFS 850/45 skall ombesörjas av

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

generalpoststyrelsen, samt upphandlingen av kontorsinventai''ier (möblei,
kassaskåp, armatur, gardiner, mattor m. m.) för hela statsförvaltningen
(SFS 18/50 och 22/50). Upphandlingen av kontorsmateriel har icke berörts i
1953 års utredning i annan mån än att försvarets civilförvaltning eiinrat
om att detta spörsmål måste tas under övervägande. Generalpoststjrelsen
har emellertid i sitt yttrande över förvaltningsutredningens betänkande
förklarat sig villig att i enlighet med utredningens förslag handha ifrågavarande
anskaffning även för försvaret. Beträffande upphandlingen av
kontorsinventarier anför lcrigsmaterielverket.

Slutligen får verket erinra att verket även har andra viktiga arbetsuppgifter,
som ej alls berörs i överbefälhavarens promemoria. Dit hör bl. a.
de inköp av möbler, textilier m. m. för hela statsförvaltningen, som verket
ombesörjer och där avsevärda belopp årligen inbesparas genom central
handläggning av dessa ärenden. Denna del av verksamheten har under
senare år vuxit betydligt och bör i statens ekonomiska intresse ytterligare
utvecklas.

I överbefälhavarens tilläggspromemoria erinras om förvaltningsutredningens
förslag, enligt vilket denna verksamhet skall överföras till försvarsförvaltningarna
med tillämpning av huvudförvaltningsprincipen.

1 detta sammanhang torde en skrivelse från statens sakrevision den 14
december 1953 böra beröras. Sakrevisionen erinrar i denna skrivelse om
vissa speciella anskaffningsuppdrag som åvilar krigsmaterielverket och anför
härom.

Under sin hittillsvarande verksamhet har statens sakrevision sökt, att
där så varit lämpligt, koncentrera upphandlingar till myndighet, som
redan haft större anskaffningar av de ifrågakommande varuslagen. Förutom
anknytningar i enskilda fall till träffade överenskommelser eller
tillfälliga anskaffningar efter särskild framställning härom har mera regelbundet
återkommande anskaffningsuppdrag in. in. i olika sammanhang hänförts
till krigsmaterielverket. Utom upphandlingen av kontorsinventaner
upphandlar sålunda krigsmaterielverket glödlampor för alla statliga verk
och myndigheter med undantag för postverket, televerket,
verket och statens järnvägar samt några till sistnämnda myndigheters
centralavtal anknutna myndigheter. Jämväl upphandlingen av tvätt- och
rengöringsmedel samt husbyggnadsfärger för de statliga, sjukhusens del
sker genom krigsmaterielverket. I båda dessa upphandlingsfall äger anskaffningen
rum för de civila myndigheterna samtidigt med anskaffning
för de militära och avser årsbehov med avropsköp. Även upphandlingen
av gasskyddsmateriel för civilförsvaret skall enligt Kungl. Maj :ts beslut
den 16 juli 1943 ske genom krigsmaterielverkets försorg. Krigsmaterielverket
har ock enligt Kungl. Maj :ts beslut den 26 september 1947 att
träffa avtal om leverans av tvätt- och rengöringsmedel till statliga verk
och myndigheter i Stockholm. Härjämte aligger det verket enligt kungörelsen
den 14 juni 1946, nr 334, all utöva förmedlingsverksamhet till främjande
av ett ekonomiskt utnyttjande av statsmyndigheterna tillhörig teknisk
materiel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sakrevisionen hävdar, att det är av väsentlig ekonomisk betydelse, att
ifrågakommande huvudförvaltningsmyndighet efter krigsmaterielverkets
indragning övertar de uppgifter, som enligt vad sakrevisionen anfört ankommer
på krigsmaterielverket. I detta syfte anses vederbörande huvudförvaltningsmyndigheter
böra instruktionsmässigt åläggas att efter uppdrag
av Kungl. Maj:t eller i den mån det kan ske utan åsidosättande avförsvarets
intressen, efter överenskommelse med statlig myndighet, som
icke tillhör försvaret, ombesörja anskaffning för sådan myndighets räkningav
materiel likartade med den, vilken det åligger verket att anskaffa för
försvaret, eller vars tillverkning huvudsakligen sysselsätter av'' myndigheter
anlitade leverantörer. De arbetsuppgifter, som härigenom kan komma att
åläggas huvudförvaltningsmyndigheterna, är enligt sakrevisionens uppfatining
i allmänhet icke av'' den art, att förvaltningarnas personalbehov'' påverkas
därav.

I det följande lämnas en redogörelse för de synpunkter som framkommit
beträffande fördelningen av övriga i och för sig betydelsefulla på krigsmaterielverket
ankommande arbetsuppgifter. Därvid kommer varje uppgift
att behandlas i ett sammanhang.

1) KRIGSINDUSTRIPLANERINGEN.

Krigsindustriplaneringen beträffande krigsmateriel handhas av den myndighet,
som ombesörjer upphandling och leveranskontroll, och är alltså uppdelad
mellan krigsmaterielverket och försvarsgrensförvaltningarna. I dessa
frågor har överbefälhavaren direktivrätt, varjämte han avgör bl. a. prioritetsfrågor.
Avvägningen i stort mellan försvarets, andra statliga verksamhetsområdens
och folkförsörjningens behov ankommer på riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap.

Överbefälhavaren utgår från att försvarsförvaltningarna skall handha
krigsindustriplaneringen beträffande materiel, vars anskaffning övertas
från krigsmaterielverket. Eftersom en väl planlagd fredsproduktion utgör
den bästa grunden för krigsproduktionen, avser överbefälhavaren att liksom
hittills i erforderlig omfattning bedriva leveransuppföljning samt
följa och påverka frågor rörande krigsmaterielens utveckling i en med hänsyn
till krigsberedskapen avpassad omfattning. En särskild industridetalj
bör enligt överbefälhavaren inrättas inom försvarsstabens kvartermästaravdelning.
För denna bör två å tre befattningar tillkomma.

Överbefälhavaren anser att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
skall överta förandet av krigsmaterielverkets maskinregister.

Krigsmaterielverket berör förslaget om inrättande av en industridetalj
inom försvarsstaben. I detta hänseende anföres bl. a.

överbefälhavaren motiverar sitt avstyrkande beträffande försvarets
industriplanering med att dess arbetsuppgifter i viss utsträckning skulle
vara av servicekaraktär i förhållande till förvaltningarna och av denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

anledning icke borde åvila ett direkt under överbefälhavaren lydande organ.
Icke desto mindre föreslås att en industridetalj inrättas vid försvarsstabens
kvartermästaravdelning. Denna detalj kan icke undgå att få uppgifter
av servicekaraktär. Oavsett detta inå framhållas att ett utbyggande av
denna industridetalj lätt kan få till följd att den försvarsgrensförvaltning,
som har att ombesörja krigsindustriplaneringen på visst område och varest
den största sakkunskapen på området måste finnas, får motta direktiv
rörande själva planläggningen av tillverkningen från ett organ med väsentligt
mindre sakkunskap på området.

Remissyttranden.

Statskontoret avstyrker att en industridetalj inrättas bl. a. under framhållande
av överbefälhavarens övriga maktpåliggande uppgifter, som kommer
det att framstå som mindre välbetänkt att han i större utsträckning
skall leda krigsindustriplaneringen.

Statens organisationsnämnd anser, att överbefälhavaren bör utöva en
långt gående samordnande och övervakande verksamhet beträffande krigsindustriplaneringen
och ifrågasätter om icke — förutom att industridetaljen
inrättas -— en person med erkänd erfarenhet och skicklighet på det industriella
området bör ställas till överbefälhavarens förfogande för att vid behov
vara rådgivare i dylika frågor.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap uppehåller sig förhållandevis
utförligt vid förevarande spörsmål. Nämnden uttalar som sin
mening att överbefälhavaren genom den föreslagna industridetaljen torde
komma att tillförsäkras erforderligt inflytande på och kontinuerlig överblick
över planläggningen på krigsmaterielförsörjningens område. Denna
planläggning måste dock inordnas i ett större sammanhang. Till belysande
härav återger nämnden vissa avsnitt ur sitt yttrande över förvaltningsutredningens
betänkande. Dessa avsnitt har tidigare refererats.

Riksnämnden framhåller, att ett intimt samarbete måste etableras mellan
överbefälhavaren, försvarsförvaltningarna och riksnämnden för att de angivna
synpunkterna skall bli beaktade i erforderlig grad. I enlighet med
vad som förutsätts i riksnämndens instruktion bör riksnämnden och berörda
myndigheter träffa närmare överenskommelse om detaljregleringen
av detta samarbete.

Riksnämnden förklarar sig beredd att överta maskinregistret över den
svenska industrin och med ledning därav lämna anvisningar till de krigsindustriplanläggande
myndigheterna om lämpliga industriföretag.

2) STANDARD1SERINGSFRÅGOR.

överbefälhavaren finner, att krigsmaterielverkets uppgift att vara sammanhållande
organ för standardisering av för försvaret gemensam materiel
bör handhas av försvarets standardiseringsdelegation. Då dessa frågor kan
vara av största ekonomiska betydelse för riksförsvaret bör även riksnämn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

den för ekonomisk försvarsberedskap vara representerad i delegationen,
som nu består av representanter för vissa försvarsmyndigheter och Sveriges
standardiseringskommission. Även forskningsanstalten bör enligt överbefälhavarens
mening vara företrädd med hänsyn till det standardiseringsarbete
som anstalten utför på teleteknikens område. Delegationen har behov
av ett arbetande sekretariat, som anses lämpligen kunna inordnas i flygförvaltningen,
i vilken ingår försvarets klassifikationscentral. Med anledning
av framförda förslag om sekretariatets anslutning till annan myndighet
framhåller emellertid överbefälhavaren, att denna fråga närmast är
av formell natur.

Remissyttranden.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har förklarat sig beredd
att utse representant i standardiseringsdelegationen.

3) MÄTDON OCH KONTROLLMETODIK.

Förvaltningsutredningen föreslog att tillverkning och förvaltning av
mätdon samt frågor om kontrollmetodik skulle förläggas till försvarets
industriplanering.

Överbefälhavaren förordar, att frågor rörande kontrollmetodik handläggs
av försvarsgrensförvaltningarna med en teknisk delegation som samordnande
organ. I denna bör även fabriksstyrelsen vara företrädd.

Mätdon bör enligt överbefälhavaren anskaffas och förrådshållas av den
huvudförvaltning, som anskaffar den materiel, för vilken mätdonen avses.
Sådana mätdon, som avser krigsmateriel, vilken tillverkas inom försvarets
fabriksverk, bör övertas av fabriksstyrelsen. Erforderligt samarbete tryggas
genom den tekniska delegationen för kontrollmetodik.

Försvarets fabriksstyrelse har förklarat sig beredd att fullgöra ifrågavarande
uppgift.

Krigsmaterielverket finner det vara av största vikt ur såväl ekonomiska
synpunkter som med hänsyn till standardiseringen att ej blott konstruktion
utan även anskaffning, kontroll och förrådshållning av mätdon sker
centralt av en myndighet och ej delas upp på flera.

Remissyttranden.

Statens organisationsnämnd tillstyrker överbefälhavarens förslag. Nämnden
anser det nuvarande mätdonslaboratoriet i krigsmaterielverket böra
anslutas till arméförvaltningen, eftersom huvuddelen av de mätdon, som
i fred bör anskaffas centralt, avser materiel (ammunition) som skall anskaffas
av denna förvaltning.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap tillstyrker likaledes överbefälhavarens
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sveriges industriförbund framhåller, att krigsmaterielverkets mätdonsdetalj
åtnjuter gott anseende och finner det tveksamt, om det är lämpligt
att dela upp denna organisation på förvaltningarna. Det bör övervägas att
även i fortsättningen bibehålla detaljen som en enhet och förlägga den till
en speciell till försvarsstabens industridetalj ansluten arbetsgrupp, som
bör överta även vissa andra av krigsmaterielverkets uppgifter.

4; PATENTFRÅGOR.

Överbefälhavaren förordar att krigsmaterielverkets uppgifter som försvarets
patentorgan övertas av försvarets forskningsanstalt, vilken ar ett
från förvaltningarna fristående organ, som genom sin verksamhet har intim
kontakt med dylika ärenden. Det framhålls dock att andra lösningar
är tänkbara.

Marinförvaltningen drar i tvivelsmål, om forskningsanstalten är den
lämpligaste instansen för patentärenden, som i avsevärd grad är dels
militära, dels administrativa och juridiska. Förvaltningen ifrågasätter om
det inte är mest ändamålsenligt att förlägga dessa ärenden till en militär
arbetsgrupp (militärassistent) ansluten till patent- och registreringsverket.

Krigsmaterielverket anför i denna fråga.

För handläggning av patentavtal och överenskommelser med uppfinnare
erfordras förutom rent teknisk sakkunskap även merkantil och juridisk
sådan med hänsyn till de förhandlingar, som måste föras med uppfinnarna.
För den skull ifrågasätts lämpligheten av att överföra patentverksamheten
till ett så speciellt organ som forskningsanstalten. För övrigt har erfarenheten
gett mycket starka belägg för att frågor om ersättning till uppfinnare
—- vilka som regel är anställda vid forskningsanstalten eller förvaltningarna
— bör handläggas av annan myndighet än den till vilken uppfinnaren
är bunden.

Remissyttranden.

Statens organisationsnämnd framhåller att det organ, som skall handha
patentfrågorna, skall vara ett serviceorgan åt förvaltningarna. Nämnden
anser det därför icke ändamålsenligt, att organet ansluts till forskningsanstalten,
som icke är avsedd eller organiserad för handläggning av förvaltningsärenden.
I stället bör det anslutas till någon av försvarsgrensförvaltningarna,
förslagsvis flygförvaltningen.

Sveriges industriförbund anser det böra övervägas att förlägga patentfrågorna
till samma organ som förbundet ifrågasatt beträffande mätdon
och kontrollmetodik, nämligen en till försvarsstabens industridetalj knuten
speciell arbetsgrupp.

5) SKUGGFABRIKER OCH MASKINER.

överbefälhavaren föreslår att av krigsmaterielverket förvaltade s. k.
skuggfabriker och till industrin utlånade maskiner bör övertas av fabriksverket
och utvecklar sina synpunkter sålunda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt gällande instruktion för försvarets fabriksverk åligger det försvarets
fabriksstyrelse, att, därest ej annat av Kungl. Maj:t föreskrivs, i
sina räkenskaper redovisa krigsmaterielverket underställda, staten tillhöriga
industriella anläggningar ävensom, i den mån så av Kungl. Maj:t
bestäms, andra statliga kapitaltillgångar. — Härmed avses bl. a. krigsmaterielverkets
skugglabriker och till industrin utlånade maskiner. Dessa
skuggfabriker och maskiner m. m. är i huvudsak avsedda för tillverkning
av ammunition och vapenmateriel. Eftersom fabriksstyrelsen genom sin
verksamhet är väl förtrogen med dylika maskiner och tillverkningar och
krigsmaterielverkets maskinlond redan nu redovisas av styrelsen, bör med
stöd av ovanstående bestämmelse i styrelsens instruktion såväl skuggfabrikerna
som krigsmaterielverkets maskiner i övrigt omhändertas av
fabriksstyrelsen. Genom lämplig planering skapas möjligheter att minska
ränteförlusterna för dessa anläggningar under fredstid genom att de utnåttjas
föi fabriksstyrelsens affärsdrivande verksamhet. De merkostnader,
som kommer att belasta fabriksstyrelsen, bör redovisas vid sidan om dess
affärsdrivande verksamhet, förslagsvis under anslaget »Bestridande av
beredskapskostnader vid försvarets fabriksverk».

Försvarets fabriksstyrelse har förklarat sig beredd att överta denna
uPP§ift» under framkallande likväl av att den avviker från de uppgifter,
som styrelsen i egenskap av affärsdrivande verk i övrigt har sig anförtrodda.

Krigsmaterielverket motsätter sig förslaget med följande motivering.

Fabriksstyrelsen är ett affärsdrivande verk, som tillverkar i konkurrens
med den privata industrin. Uppslaget att fabriksstyrelsen skall uthyra
maskiner till sina konkurrenter kan näppeligen vara genomtänkt utan
förefaller fullständigt verklighetsfrämmande. Ett sådant arrangemang
skulle omedelbart leda till motsättningar mellan uthyrare och förhyrare
och härigenom skulle fabriksstyrelsen få en aldrig avsedd ställning i förhållande
till den Övriga industrin. Fabriksstyrelsen skall vara självständig
i förhållande till sina konkurrenter och icke kunna utöva inflytande på
dessa. Detta har ju också varit den ursprungliga avsikten, då fabriksstyi
elsen inrättades som ett affärsdrivande verk. Det förklaras att genom
lämplig planering av verkets skuggfabriker möjligheter skapas att få dessa
anläggningar räntebärande under fredstid genom att utnyttja dem för
fabriksstyrelsens affärsdrivande verksamhet. Härtill må erinras att skuggfabrikerna
utgör en kapacitetsreserv, som icke kan utnyttjas ekonomiskt
vid normal tillverkning. De är inrättade såsom ett led i krigsindustriplaneringen
och bör givetvis vara underställda den direkt planerande myndigheten.
Vidare är skuggfabrikerna byggda för drift genom enskilda företag
och törlagda antingen i anslutning till dessas fabriker eller på avsides belägna
platser. Hade det varit möjligt att i fredstid göra anläggningarna
räntebärande, skulle detta givetvis för länge sedan ha skett genom de enskilda
företagen. Igångsättning av skuggfabrikerna skulle endast medföra
avsevärda merkostnader.

Remissyttranden.

Statskontoret framhåller att det med hänsyn till fabriksstyrelsens egenskap
av affärsdrivande verk är mindre lämpligt att styrelsen övertar här
ifrågavarande uppgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sveriges industriförbund motsätter sig bestämt den av överbefälhavaren
föreslagna anordningen, som förutses komma att leda till motsattmngai
och svårigheter. Det kan enligt förbundets mening icke accepteras att
fabriksverket, som är ett affärsdrivande verk och i princip skall vara
jämställt med den privata industrin och på likställd grund konkurrera
med den, på denna väg får inblick i sina konkurrenters produktionsförhållanden.
Förbundet föreslår i stället att ifrågavarande skuggfabnker och
maskiner övertas av arméförvaltningen eller av den utav förbundet föreslagna
speciella arbetsgruppen vid försvarsstaben.

IVytt förslag från försvarsstaben.

Med anledning av invändningarna mot fabriksstyrelsens övertagande av
maskiner och skuggfabriker har i en särskild promemoria från försvarsstaben
följande alternativa lösning av frågan skisserats.

Envar huvudförvaltningsmyndighet övertar den del av krigsmaterielverkets
maskinpark, som faller inom myndighetens anskaffningsområde.

Som krigsindustriplanläggande myndighet åligger det huvudforvaltningsmyndigheten
att inom sitt område svara för underhåll, omsättning,

placering och utnyttjande av maskinparken.

Årskostnader och engångskostnader för industriell krigsberedskap äskas
av varje huvudförvaltningsmyndighet för sig i samråd med försvarsstaben
och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. För den gemensamma
planläggningen på detta område inrättas eu delegation för krigsindustriplanläggning
mellan förvaltningsmyndigheterna (dessas centralplaneringar),
försvarsstaben och riksnämnden.

Av praktiska skäl redovisas maskinfonden även i fortsättningen på försvarets
fabriksfond. Särskilda delfonder inrättas för de olika huvudforvaltande
myndigheterna.

Arméförvaltningens tygavdelnings skrivelse den 14 december 1953 angaende förvaltningen
av krigsmaterielverkets skuggfabriker och maskinet.

1 skrivelse den 30 oktober 1953 anmodade jag arméförvaltningen att
senast den 15 december 1953 efter samråd med berörda förvaltningar inkomma
med yttrande, huruvida armétygförvaltningen lämpligen kan och
bör överta förvaltningen av samtliga krigsmaterielverkets skuggfabnkei
och till industrin utlånade maskiner lör krigsmaterieltillveikning.

Den 14 december 1953 har arméförvaltningens tygavdelning efter samråd
med försvarets fabriksstyrelse, marinförvaltningen och flygförvaltningen
avgett sålunda begärt förslag.

Beträffande skuggfabrikerna anför tygavdelningen bland annat.

Enligt Kungl. Maj :ts proposition angående bildandet av försvarets
fabriksfond (nr 75/1944) är skuggfabriker en sammanfattande benämning
»å kapitaltillgångar, vilka utgörs av andra staten tillhöriga anläggningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

inom krigsmaterielverkets anskaffningsområde än fabriksstyrelsen underställda
fabriker och anstalter och vilka är avsedda att för försvarets räkning
utnyttjas i drift vid privata företag». Emellertid har benämningen
skuggfabriker kommit att tillämpas även på privatägda anläggningar, i
vilka staten på olika sätt investerat medel för alt säkerställa viss tillverkningskapacitet
för försvarets behov. Sålunda ingår i krigsmaterielverkets
förteckning över avtal angående skuggfabriker 15 st. privatägda anläggningar
och 12 st., som ägs av staten, av vilka i huvudsak endast de senare
ingår i försvarets fabriksfond.

I samtliga tall — utom ett — har emellan krigsmaterielverket och privata
företag upprättats kontrakt, som innehåller bestämmelser om anläggningarnas
användning i samband med krigsmaterieltillverkning, underhåll av
byggnader och kontroll därav, villkor och hyresersättning, därest lokalerna
utnyttjas för andra ändamål av företaget.

För underhåll av byggnaderna utan eller mot ersättning svarar det privata
företag, med vilket kontrakt upprättats. Expertis för tillsyn av byggnadernas
skötsel och underhåll har i regel erhållits av fabriksstyrelsen på
uppdrag av krigsmaterielverket. Undantag från övriga skuggfabriker bildar
en berganläggning för tillverkning av spårljusgranater, med vilken kontrakt
angående denna tillverkning ej upprättats med något privat företag.
Anläggningen är för närvarande uthyrd till privat företag för sammansättning
av ammunition.

Tygavdelningen framhåller vidare, att kapitalinvesteringarna i skuggfabrikei
har tillkommit för att tillgodose försvarsgrenarnas, huvudsakligen
arméns behov av ammunitionstillverkning och att huvuddelen av investeringarna
avser anläggningar för tillverkning av nitrocellulosakrut.
Visst mindre belopp har investerats i anläggningar för laddning av flygbomber.
Dessa anläggningar är emellertid enligt uppgift av flygförvaltningen
numera icke erforderliga för sitt ändamål, varför de utnyttjas av
krigsmaterielverket som förråd.

Med hänsyn till att planläggningen av ifrågavarande ammunitionstillverkning
enligt huvudförvaltningsprincipen framdeles kommer att åvila
armétygförvaltningen, tinns enligt tygavdelningens åsikt ingen anledning
att uppdela skuggfabrikerna på olika förvaltningar, utan de bör sammanhållas
under armétygförvaltningens ledning.

Beträffande skuggfabrikernas redovisning föreslår tygavdelningen, att
i princip ingen ändring görs utan att fabrikernas kapitaltillgångar alltjämt
redovisas av fabriksstyrelsen, vilken i samma ordning som hittills efter
överenskommelse med armétygförvaltningen bör ombesörja underhåll och
skötsel av byggnaderna. De s. k. dimsyreanläggningarna, som är inrymda
i krigsmaterielverkets, av tortifikationsförvaltningen förvaltade berganläggningar,
anses dock böra överföras till försvarets fastighetsfond, befästningars
delfond.

Tygavdelningen har berett fortifikationsförvaltningen tillfälle att yttra
sig över föreliggande förslag beträffande skuggfabrikerna. I sitt yttrande
anför fortifikationslörvaltningen, att enligt ämbetsverkets uppfattning de

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

anläggningar, varom här är fråga, principiellt bör redovisas å armens respektive
befästningars delfond av försvarets fastighetsfond. Med hansyn till att
fortifikationsförvaltningen inom en snar framtid väntar att ändrad regiona
och lokal fastighetsförvaltning skall genomföras och detta anses komma
att medföra betydande påfrestningar för ämbetsverket, vill emellertid förvaltningen
icke nu motsätta sig tygavdelningens förslag angående skuggfabrikernas
redovisning. Sedan den nya organisationen genomförts, bor
emellertid frågan om de under den blivande armétygförvaltmngen sorterande
skuggfabrikernas redovisning tas upp till slutlig provning.

I fråga om de maskiner, om vilka det här rör sig, anför tygavdelningen.

Vad beträffar krigsmaterielverkets maskiner (motsvarande) ar dessa
uppställda vid statliga eller privata tillverkare, i skuggfabnker ellei för
varade i förråd. Även beträffande maskinerna galler att de anskaffats för
ammunitionstillverkning. Den ojämförligt största delen av inasl^uieL

för tillverkning av ammunitionseffekter (utom krut) antingen i i
svarets fabriksverk eller vid privatindustrin (ev. skuggfabnker). Återstående
maskiner utgörs dels av sådana, som används for tillverkning i s limfabriker
av nc, nckrut, och toluol m. in. dels sadana, som befinnei si*, vid
verkstäder i anslutning till krigsmaterielverkets centralforrad. Några
maskiner, helt avsedda för eller endast anvandbara för viss speciell tillverkning
för marin- eller flygförvaltningarnas behov mgar for narvarande
icke, varför en uppdelning av maskinerna på olika förvaltningar icke kan
anses vara befogad. Maskintillgångarna föreslås darfor i princip Överflyttad
från krigsmaterielverket till armétygförvaltmngen, som beträffande användningen
av maskinerna vid tillverkning, tillhörande andra forva -ningars verksamhetsområde, bör ha att träffa överenskommelse harom med
respektive förvaltning.

Ifrågavarande maskiner ingår i försvarets fabriksfond och redovisas å
krigsmaterielverkets maskinkonto. Samtliga maskiner, som representerar
ett anskaffningsvärde av över fyrtiotre xniljonor kronor, ar helt avskrivna.

Tygavdelningen anser, att olägenheter är förenade med den nuvarande
ordningen, enligt vilken inkomster för uthyrda maskiner inlevereras till
statskontoret för att tillgodoföras särskild inkomsttitel å driftbudgeten,
under det att anslagsmedel måste begäras för förnyelse, modernisering eller
större reparationer. Tygavdelningen framhåller att det ur beredskaps- och
planeringssynpunkt skulle medföra fördelar, om hyresmedel fick användas
för nu angivna ändamål ävensom för bekostande av andra krigsindustriella
förberedelseåtgärder. Med hänsyn härtill föreslås, att maskinerna avförs
ur fabriksfonden och ställs under armétygförvaltningens direkta förvaltning.
Detalj spörsmål ifråga om vissa handvapenammunitionsmaskiner i
drift vid fabriksstyrelsens ammunitionsfabriker anser tygavdelningen lämpligen
kunna lösas genom direkt överenskommelse mellan fabriksstyrelsen
och förvaltningen. Tygavdelningen finner övervägande skäl tala för att
apparatur och andra anordningar, som ingår i skuggfabriker för nitrocellulosa
och nitrocellulosakrut och vilkas användning är bunden till viss

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

lokal, kvarblir i iabriksfonden. Slutligen berörs frågan om maskiner vid
krigsmaterielverkets sammansättningsverkstäder. Då driften vid dessa verkstäder
kommer att underställas armétygförvaltningens verkstadsavdelning,
vilken skall ha att svara för driften vid övriga arinétygförvaltningen underställda
verkstäder, bör maskinerna redovisas enligt samma grunder, som
gäller vid nämnda tygverkstäder.

I detta sammanhang tar tygavdelningen till behandling upp frågan om
försvarets fabriksverks medverkan i det krigsindustriella förberedelsearbetet
och anför härom.

o Kungl. Maj:ts instruktion för försvarets fabriksverk (SF nr 341/44) innehåller
bl. a. föreskrifter om fabriksstyrelsens åliggande att i sina räkenskaper
redovisa krigsmaterielverket underställda, staten tillhöriga industriella
anläggningar samt vidare att för drift av dylika anläggningar tillhandahålla
inom fabriksverket tillgänglig teknisk sakkunskap.

„ F.ör att de* krigsindustriella förberedelsearbetet skall kunna bedrivas
pa tillfredsställande sätt, är det emellertid av nedan angivna skäl erforderligt,
att även fabriksverket deltar i dylikt arbete.

All detaljplanering av en tillverkning måste ske av företag och personal,
som sysslar med och äger kunskap om ifrågavarande verksamhet, huru
dritten skall organiseras och vilka materiella åtgärder, som bör vidtas.
Dylik kunskap finns vid fabriksstyrelsen underställda företag för tillverkning
av t. ex. handvapenammunition, finkalibriga vapen, krut m. m. Dessa
företag ar därför i planeringshänseende att anse som moderfabriker.

Ansvaret för krigsplanläggningen på nyssnämnda område kommer i
anslutning till huvudförvaltningsprincipens tillämpning att åvila armétygtorvaltningen
och innebär i detta hänseende en återgång till förhållandena
i ore ar 1940, då motsvarande uppgifter åvilade det''dåvarande tygdepartementet.
Under detta lydde emellertid ammunitionsfabriken med sina båda
avdelningar, gevärsfaktoriet och Åkers krutbruk, vilka enligt givna direktiv
ombesörjde den erforderliga detaljplaneringen, däri även inbegripet provkörning
och renovering av maskiner, anskaffning av erforderliga verktvs
och ovng utrustning m. m.

På denna grundval igångsattes krigsindustriproduktionen inom berörda
matenelomraden. Den kom snabbt i gång och fungerade under hela beredskapstiden.
Om systemets riktighet torde inga delade meningar råda. Då
alm k er na alltjämt forutsatts ingå i fabriksverket, torde det enligt tygavde
ningens mening vara erforderligt, att det i samband med den nya förvaltningsorganisationens
tillkomst även meddelas bestämmelser rörande
fabriksverkets deltagande i det krigsindustriella förberedelsearbetet.

6) KRIGSMATERIELVERKETS LOKALFÖRVALTNINGAR.

Överbefälhavaren föreslår att krigsmaterielverkets lokalförvaltningar
< örråd och sammansättningsverkstäder) övertas av arméförvaltningen.
Häremot har ingen remissinstans i och för sig funnit anledning till erinran.

7) KRIGSINDUSTRIOMBUDEN.

Frågan om krigsmaterielverkets krigsindustriombud har berörts av
endast riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Ombud finns i

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

varje län (i vissa fall del av län). Enligt för dem den 14 december 1945
av Kungl. Maj:t utfärdad provisorisk instruktion har de att med utnyttjande
av sin lokalkännedom biträda krigsmaterielverket i vissa planläggningsfrågor.
Dessutom skall de fungera som rådgivande organ i krigsindustriella
frågor åt länsstyrelser och militära myndigheter. Riksnämnden
har utförligt motiverat sin uppfattning att ombuden i fråga kan avskaffas.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni och den 20 juli 1951 angående
den ekonomiska försvarsberedskapens anknytning till länsstyrelserna
såsom regionala organ och organiserande i fred av en ekonomisk försvarssektion
vid varje länsstyrelse, har ett betydelsefullt steg tagits för
att ernå regional medverkan i beredskapsarbetet på det ekonomiska området.
Som"chefer för detaljen för produktion av förnödenheter i övrigt,
inom vilken frågor, som sammanhänger med den krigs- och för sörj ningsviktiga
produktionen, handläggs, har länsstyrelserna i allmänhet lyckats
förvärva personer med ingående kännedom om industriella förhållanden
inom länen. Dessa är för närvarande sysselsatta med att enligt riksnämndens
anvisningar skaffa sig eu överblick över förutsättningarna för att
råvaror, bränsle etc. för den enligt önskemål av såväl militära som civila
myndigheter planerade produktionen under beredskapstillstånd eller krig
skall kunna tillhandahållas företag, som är upptagna i riksnämndens företagsregister,
samt att bilda sig en uppfattning om de förberedelser, som
från länsstyrelsens sida kan vidtas för att förekommande behov för dessa
industrier skall kunna tillgodoses. Härigenom har goda förutsättningar
skapats för att landets resurser i fråga om råvaror, arbetskraft etc. under
beredskapstillstånd och krig skall kunna utnyttjas på bästa sätt.

Även om de centrala myndigheterna jämväl under krig så långt det är
möjligt kommer att ange riktlinjerna för produktionen vid de krigs- och
försörjningsviktiga industriföretagen med ledning av planer, som i fred
uppgjorts av riksnämnden i samråd med övriga berörda myndigheter,
kommer länsstyrelsernas medverkan på förevarande område att bli av stor
betydelse när det gäller att biträda företagen enligt de centrala myndigheternas
anvisningar. Än större roll kommer länsstyrelserna att spela för
det fall att viss landsdel blir avskuren eller förbindelserna med de centrala
myndigheterna icke kan upprätthållas. I dylika fall måste länsstyrelserna
på grundval av sin inblick i planläggningen och kännedom om
företagens behov av olika förnödenheter kunna ingripa för att avhjälpa
akuta bristsituationer i den mån detta under då rådande förhållanden
över huvud taget är möjligt.

Genom den verksamhet på ifrågavarande område, som sålunda bedrivs
inom länsstyrelsernas ekonomiska försvarssektioner, och med hänsyn till
det biträde, som länsstyrelserna under krig vid behov avses lämna de
krigs- och försörj ningsviktiga industriföretagen, torde krigsmaterielverkets
krigsindustriombud i länen icke längre ha någon funktion att fylla och
följaktligen kunna utgå ur organisationen.

8) FÖRSVARETS TELETEKNISKA LABORATORIUM.

överbefälhavaren föreslår, att ett teletekniskt laboratorium för försvaret
i enlighet med förvaltningsuIredningens förslag inrättas och förläggs till
forskningsanstalten. Detta förslag har icke mött några gensagor vid
remissbehandlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

9) VISSA FRÅGOR OM SAMORDNING.

Det syns vara en allmän uppfattning hos de olika myndigheterna, att utvecklingen
mer och mer aktualiserar kravet på samordnande åtgärder. Förutom
den samordnande verksamhet, som f. n. bedrivs av överbefälhavaren i
vissa större frågor av betydelse för krigsberedskapen, utövas dylik verksamhet
inom den centrala förvaltningen av försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation
och de tekniska delegationerna. Det frivilliga, oorganiserade
samarbetet mellan förvaltningarna måste även tillmätas stor betydelse.

Överbefälhavaren, som i olika sammanhang förordar inrättande av nya
tekniska delegationer, framhåller, att samordningen mellan de organ, som
enligt hans förslag skall överta krigsmaterielverkets uppgifter, kan tryggas
genom att försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation alltjämt består
i någon form. Även chefen för försvarets fabriksstyrelse bör vid behov
ingå i den. Avgöranden om huvudförvaltningsprincipens tillämpning bör
så långt möjligt överlåtas på samarbetsdelegationen, i den mån de icke
bör ankomma på Kungl. Maj :t. I fall av oenighet bör sådana frågor underställas
överbefälhavaren. Vidare har överbefälhavaren betonat vikten av
samordnande verksamhet från sin egen sida i fråga om krigsindustriplanläggning
och viss anskaffning i fredstid.

Tidigare har redogjorts för krigsmaterielverkets förslag att — utan att
verket slopas — utbygga samarbetsdelegationen till en direktion för försvarets
förvaltning.

Remissyttranden.

Statens organisationsnämnd framhåller angelägenheten av att nya
initiativ ständigt tas beträffande huvudförvaltningsprincipens tillämpning
och finner det naturligt, att överbefälhavaren genom kvartermästaravdelningen
övervakar, att denna princip tillämpas i alla de fall, då så är
lämpligt.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har såsom framgår av
tidigare redogörelse betonat vikten av samordning på krigsindustriplaneringens
område. Riksnämnden är beredd att — möjligen efter en obetydlig
personalförstärkning — överta vidgade uppgifter i detta hänseende.

Sveriges industriförbund har i sitt yttrande berett samordningsfrågorna
förhållandevis stort utrymme. Förbundet understryker bl. a. betydelsen
av samordning i fråga om planering och anskaffning. Särskilt angeläget
finner förbundet det vara att anskaffningen planeras så, att belastningen
på industrin blir så jämn som möjligt. Om man förbiser detta krav, blir
resultatet lätt fördyringar och förseningar. Det är därför enligt förbundets
mening av betydelse att all militär anskaffning planeras på lång sikt.

I anslutning till vad förbundet anfört i yttrande över förvaltningsutredningens
betänkande återkommer förbundet till tanken att på ett högt plan
inrätta ett samarbetsorgan med få ledamöter, vilket organ skulle ställas

Kungl. May.ts proposition nr 109.

till överbefälhavarens förfogande. Det kan lämpligen innefatta representanter
för försvarsstaben, de tre försvarsgrensförvaltningarna samt dessutom
två eller tre erfarna och skickliga industrimän. För att få erforderlig
fasthet bör det hålla ett visst antal protokollförda sammanträden
varje år. Förbundet framhåller, att ett sådant organ skulle tillföra förvaltningsorganisationen
högtstående industriell sakkunskap och skapa möjligheter
att på ett tidigt stadium dryfta tveksamma anskaffningsfrågor
samt bidra till att utjämna motsättningar och underlätta förståelsen mellan
förvaltningarna och industrin.

Förbundet understryker vikten av att de svåra frågorna om den
militära kvalitetskontrollen tas upp till behandling i samband med ett eventuellt
nedläggande av krigsmaterielverket så att denna kontroll icke kommer
att fastlåsas i mindre lämpliga former. Det är enligt förbundet angeläget för
såväl beställande myndighet som tillverkare, att enhetliga kvalitetskontrollbestämmelser
utarbetas.

3. Materielhanteringsfrågor.

Här må i korthet beröras materielhanteringsfrågorna och den verksamhet
som är i gång för att rationalisera detta område. Allteftersom själva tillverkningsprocesserna
mer och mer rationaliseras har inom näringslivet
hanteringsfrågor — frågor om transporter, emballage, förrådsuppläggning
m. m. __ tilldragit sig stigande intresse. Även för försvarets del har det
framstått som ett betydelsefullt spörsmål att få problem i samband med
transporter och hantering av material och materiel allsidigt belysta och så
långt möjligt enhetligt behandlade. Enär det syntes påkallat att för ifrågavarande
syfte tillsätta ett särskilt utredningsorgan, anmodade jag genom
skrivelse den 10 april 1953 chefen för försvarsstaben, krigsmaterielverket,
försvarets fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets sjukvårdsstyrelse,
arméförvaltningens tygavdelning, arméförvaltningens intendenturavdelning,
marinförvaltningen och flygförvaltningen att utse representanter
i eu delegation. Som ordförande utsågs direktören Erik Hjalmar Lindström.

Delegationen, som antagit benämningen Försvarets materielhanteringsdelegation
(FMDj, bar uppdragit följande riktlinjer för sin verksamhet,
nämligen

ntt utgöra ett gemensamt organ för materielhanteringsfrågor inom försvaret,

att skapa samverkan inom försvaret och söka ernå enhetliga linjer vid
hanteringsprocesser, metodval och hanteringsmed el (fordon och hjälpmedel),

att uppgöra förslag till hanteringsprocesser och därvid behandla förråd,
transportmedel och hjälpmedel etc.,

att föreslå försöksverksamhet och följa denna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att följa internationell utveckling på området samt
att vara utredande och rådgivande organ till beslutande myndigheter.
Delegationen består av en fast och en rörlig del samt ett sekretariat.
Den fasta delen utgörs av ordföranden jämte de ledamöter, som utsetts
av i det föregående nämnda myndigheter.

Den rörliga delen indelas i arbets- och materielgrupper, vari allt efter
behov ingår, dels ledamöter av delegationens fasta del, dels expertis, främst
från de centrala förvaltningsmyndigheterna. Hittills har i anslutning till
angelägenhetsgrad bildats tre grupper, nämligen för ammunition, drivmedel
och livsmedel. Grupper för intendenturmateriel, tygmateriel, sjukvårdsmateriel,
fortifikationsmateriel och verkstadsrörelse kommer atl
bildas successivt. Som förebild har tjänat ingeniörsvetenskapsakademiens
transportforskningskommission och dess materialhanteringskommittés organisation
med kommittéer för olika branscher, såsom järnbruk, mekaniska
verkstäder, sågverk, cellulosaindustri, konsumentvaruindustrier etc.

Departementschefen.

förvaltnings tjänstens ordnande får anses vara huvudfrågan vid en
reformering av den centrala försvarsförvaltningen. Anledningarna härtill
ligger i öppen dag. Ifrågavarande förvaltningsgren måste tilldra sig statsmakternas
särskilda uppmärksamhet redan på grund av de betydande
kostnaderna för krigsmaterielanskaffningen samt den stora personal -— i
icke ringa utsträckning tekniska specialister — som krävs inom detta område.
Krigsmaterielen har vidare avgörande betydelse för vårt lands militära
värnkraft. Såsom 1946 års militära förvaltningsutredning närmare utvecklat
måste stora krav ställas på tygförvaltningstjänsten för att den skall
kunna fylla sitt ändamål under ständig anpassning till krigsmaterielutvecklingen.
Dessa krav accentueras särskilt genom vårt lands begränsade
resurser, som gör eu fortgående omsorgsfull avvägning mellan olika stridsmedel
nödvändig. Härvidlag måste de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
för olika alternativ tillhandahållas av tygförvaltningstjänstens
företrädare, på vilka även verkställigheten ankommer. Jag erinrar
i detta sammanhang om det organ för operativ och taktisk analys, som
förvaltningsutredningen förordat som ett medel att utröna den för vårt
land lämpligaste inriktningen av forsknings- och konstruktionsverksamhet.
Ehuru jag nu inte är beredd att ta ställning till denna fråga finner
jag likväl förslaget beaktansvärt och anser att det bör göras till föremål
för ytterligare utredning och överväganden.

Ett ställningstagande till tygförvaltningstjänsten innefattar spörsmålet
om krigsinaterielverket skall bibehållas i organisationen eller icke. I det
föregående har såväl förvaltningsutredningens som remissinstansernas inställning
till denna fråga utförligt redovisats. Den år 1953 verkställda ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

redningen domineras helt av frågan om krigsmaterielverkets ställning.
De synpunkter och förslag, som där framförts, bygger även på de erfarenheter,
som vunnits i fråga om de år 1951 vidtagna jämkningarna i oiganisationen.
Jag har i det föregående utförligt återgett meningsbrytningarna
om krigsmaterielverkets fortbestånd, eftersom frågan är av sådan betydelse
att dess olika aspekter bör erhålla en allsidig belysning.

När krigsmaterielverket såsom efterträdare till dåvarande statens krigsmaterielnämnd
efter förslag av 1941 års militära förvaltningsutredning inrättades
genom beslut av 1943 års riksdag (prop. nr 180) förelåg inga
mera djupgående meningsskiljaktigheter om behovet av ett för försvaret
gemensamt industriverk, dit teknisk, industriell och kommersiell expertis
skulle vara samlad och komma försvaret i dess helhet tillgodo.

Materielanskaffningen ansågs i vissa delar böra centraliseras till industriorganet.
Från den centrala anskaffningen skulle undantas sådan
materiel som hade karaktär av specialmateriel. Stor betydelse fästes även
vid de uppgifter på bl. a. krigsindustriplaneringens område, som avsågs
skola åvila det nya verket, ävensom vid dess rådgivande verksamhet. Det
kan under sådana förhållanden synas överraskande, att förvaltningsutredningen,
endast ett fåtal år efter det att verket inrättats, på grundval av
sina undersökningar kommit till den uppfattningen att verket böi a\-vecklas och dess uppgifter överföras på, dels andra förvaltningsorgan, dels
ett av utredningen föreslaget nytt ämbetsverk, försvarets industriplanering.
Då frågan om krigsmaterielverkets slopande icke berörts i utredningsdirektiven
— men väl frågan om en effektivisering av krigsmaterielanskaffningen
inom ramen för en organisation med bibehållet krigsmaterielverk
— måste man utgå från att utredningen funnit allvarliga
brister i rådande organisation. De principer för krigsmaterielanskaffningen,
som utredningen uppställt som grund för sitt bedömande, nämligen
klar ansvarsfördelning, god kontakt mellan konstruktörer och tillverkare
samt ett rationellt utnyttjande av de tekniska specialisterna, finner
jag för min del bärande. Vad förvaltningsutredningen anfört syns
mig därför värt stort beaktande, så mycket mera som det erhållit stöd
från många remissinstanser. Huvudtanken bakom krigsmaterielverkets
tillkomst, nämligen att till ett industriellt och kommersiellt betonat centralt
verk sammanföra massanskaffning av krigsmateriel av mera standardmässig
karaktär, kan emellertid icke frångås enbart på den grunden,
att olägenheter och svårigheter yppat sig i fråga om bl. a. samarbetet
med de beställande förvaltningarna. Dylika olägenheter och svårigheter
kan bottna i organisatoriska svagheter, som det är möjligt att avhjälpa,
samt även i personliga motsättningar, som kan utjämnas. Denna
utväg försöktes också genom de föreskrifter om försvarets centrala förvaltning,
som utfärdades år 1951. Åtgärden var så mycket mera naturlig,
som det världspolitiska läget då bedömdes lägga hinder i vägen för en
fl—40 54 Ttihnnq till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

så genomgripande förvaltningsreform, som utredningen föreslagit. Genom
1951 års bestämmelser fastslogs huvudförvaltningsprincipen som grundläggande
vid krigsmaterielanskaffningen, d. v. s. för försvaret gemensam
materiel skall så långt möjligt anskaffas av den förvaltning, som för sin
del har den största anskaffningen av materielen i fråga. Krigsmaterielverkets
anskaffning bestämdes till att omfatta materiel av mass- och standardkaraktär,
som är ur tillverkningssynpunkt tekniskt fixerad. Detta
innebar bl. a. att viss anskaffning återfördes från verket till förvaltningarna.
Reglerande bestämmelser utfärdades om samarbetet mellan krigsmatexdelverket
och förvaltningarna i syfte att i möjligaste mån skapa klarare
ansvarsfördelning och eliminera det dubbelarbete, som förvaltningsutredningen
kunnat konstatera.

Av den utredning, som verkställts år 1953 av överbefälhavaren, och
däröver avgivna remissyttranden, torde få anses framgå, att materielanskaffningen
genom krigsmaterielverkets försorg trots de vidtagna jämkningarna
i organisationen allt fortfarande ger upphov till oklarhet och
friktioner samt föranleder dubbelarbete. Den av överbefälhavaren bestämt
hävdade uppfattningen att krigsmaterielverket bör utgå ur organisationen,
delas av såväl försvarsgrensförvaltningarna som tre av de fem remissinstanserna,
nämligen statens organisationsnämnd, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap och Sveriges industriförbund. Statskontoret och
statens sakrevision har på i huvudsak principiella grunder och under hänvisning
i stor utsträckning till sina yttranden över förvaltningsutredningens
betänkande avstyrkt, att krigsmaterielverket avvecklas. Båda myndigheterna
har emellertid vitsordat, att den nuvarande ordningen icke fungerar
i allo tillfredsställande.

De ansvariga militära instanserna har förklarat att enligt deras uppfattning
beredskapsskäl numera icke lägger hinder i vägen för en mera
genomgripande förvaltningsreform. Under sådana förhållanden och med
hänsyn till de resultat, vartill den 1953 verkställda utredningen lett, syns
mig tiden nu vara inne att ompröva frågan om handhavandet av malerielanskaffningen
inom försvaret. Man har då att välja mellan en mera radikal
lösning, som innebär krigsmaterielverkets indragning, och mindre radikala
utvägar, som går ut på att genom ytterligare jämkningar inom den gällande
organisationens ram söka avlägsna förefintliga olägenheter. I sistnämnt
hänseende må erinras om sakrevisionens ånyo framförda förslag, att
den produktionstekniska granskningen och leveranskontrollen skulle övertas
av vederbörande försvarsgrensförvaltning. Härigenom skulle krigsmaterielverket
förvandlas till ett rent inköpsorgan. Förvaltningsutredningen har
emellertid förkastat detta alternativ, som även avböjts av krigsmaterielverket
under framhållande av det nära samband som råder mellan inköpsfunktionen
och berörda gransknings- och kontrollmoment. För egen
del kan jag icke biträda tanken att ett särskilt ämbetsverk bibehålls som

Kungl. Maj:ts proposition nr t09.

ett rent inköpsorgan för den relativt begränsade del av försvarets materielanskaffning,
varom här är fråga. Över huvud taget har jag efter noggranna
överväganden kommit till den uppfattningen att intet väsentligt står att
vinna genom ytterligare jämkningar i gällande organisation. Jag har därför
stannat vid att förorda att krigsmaterielverket indras och dess uppgifter
fördelas på andra organ. Jag vill i det följande närmare utveckla
de skäl som varit avgörande för mig vid detta ställningstagande.

Till en början önskar jag understryka att krigsmaterielverkets inrättande
— med hänsyn till då rådande beredskapsläge och försvarsförvaltningens
dåvarande möjligheter att handha massanskaffning av materiel,
främst ammunition — otvivelaktigt innebar ett steg mot effektivisering
av krigsmaterielanskaffningen. Det torde också vara en allmän uppfattning,
att verket gentemot leverantörer och tillverkare på ett förtjänstfullt
sätt tillvaratagit de kommersiella och ekonomiska intressena. Den kritik
mot vissa av verkets upphandlingar, som vid olika tillfällen framförts
rubbar icke detta allmänna omdöme. Vad beträffar förhållandet mellan
krigsmaterielverket och de beställande förvaltningarna kan jag icke underlåta
att framhålla, att jag — i likhet med vissa remissmyndigheter — icke
är främmande för tanken att de friktioner som förekommit till en del
bottnat i personliga motsättningar och i prestigesynpunkter på ömse håll.
Dylika företeelser syns mig dock icke kunna på långt när godtas som en
lillfyllestgörande förklaring till förefintliga brister. Dessa måste enligt min
mening i huvudsak anses ha sin grund i själva organisationsstrukturen.
F. ö. anser jag ett rubbat förtroende mellan organ med huvuduppgifter på
krigsmaterielförvaltningens område, vilket det trots avsevärda jämkningar
i organisationen ej visat sig möjligt att återställa, vara en så allvarlig företeelse
att radikala åtgärder är påkallade. Det måste konstateras, att det
av olika, från början knappast förutsebara anledningar icke visat sig möjligt
att i den fredsmässiga organisationen på ett friktionsfritt och helt
effektivt sätt inpassa krigsmaterielverket med dess för försvaret i dess helhet
gemensamma uppgifter. Läget har försvårats av den osäkerhet, som
under senare år rått i fråga om den blivande organisationsformen. Denna
osäkerhet har givetvis varit ägnad att verka effektivitetshämmande och utgör
därför ett starkt skäl för att ett avgörande nu träffas.

De utredningar som verkställts i förvaltningsfrågan syns ge vid
handen att den nuvarande organisationen icke står i överensstämmelse
med de av förvaltningsutredningen uppställda huvudprinciperna för
krigsmaterielanskaffningen, som jag tidigare berört och skänkt min anslutning
till. Jag finner det särskilt betänkligt, att organisationen i viss
utsträckning lett till att tekniska specialister inom samma område måste
finnas hos såväl förvaltningarna som krigsmaterielverket. Frånsett att
tillgången på tekniska specialister är knapp, är detta förhållande otillfredsställande
med tanke på att ifrågavarande specialister representerar

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

en förhållandevis dyrbar arbetskraft. Alla tänkbara utvägar bör anlitas
för att utan men för effektiviteten nedbringa den centrala försvarsförvaltningens
personalkostnader. Detta bör enligt min mening vara ett av
förvaltningsreformens huvudsyften. För detta ändamål bör allt dubbelarbete
elimineras inom den nya organisationens ram. Även om de tekniska
specialisterna hos förvaltningarna huvudsakligen bar konstruktionsoch
försöksuppgifter, under det att motsvarande specialister hos krigsmaterielverket
har produktionstekniska uppgifter och kontrolluppgifter,
förefaller det uppenbart, att ett sammanförande av samtliga anskaffningsfunktioner,
från projektering och försök till leveranskontroll, till en och
samma myndighet är ägnat att minska behovet av teknisk personal. Sådant
dubbelarbete i fråga om leveranskontroll, som förvaltningsutredningen
kunnat påvisa som en följd av att förvaltningarna i vissa fall icke helt
litar på krigsmaterielverket i detta hänseende, skulle elimineras om anskaffningsuppgifterna
sammanförs till samma myndighet. Den kontakt
mellan konstruktörer och tillverkare, som kan skapas under nyss angivna
förutsättning, måste antas bli till båtnad för konstruktionsverksamheten.
Utvecklingen efter det att krigsmaterielverket inrättades har otvivelaktigt
gått i den riktningen att såväl konstruktionsverksamheten som tillverkningen
blivit mera komplicerade. Det är därför av största vikt att konstruktionsverksamheten
från början bedrivs under beaktande av de produktionstekniska
förutsättningarna för mass- eller serietillverkning till
rimliga kostnader. Man undviker därigenom i stor utsträckning att färdiga
konstruktioner måste underkastas produktionstekniskt betingade
ändringar, som drar kostnader och verkar försenande.

Vid bedömandet av den militära förvaltningsfrågan bör uppmärksammas
att förefintligheten av ett självständigt upphandlingsverk i och för
sig är ägnad att medföra att ekonomiska hänsyn i första hand gör sig gällande
vid upphandling. Det förhållandet att det upphandlande organet icke har
något fortsatt ansvar för materielen medför emellertid lätt att militära
funktions- och kvalitetskrav i någon mån undanskjuts. Vidare bör
materielens anskaffningskostnader vägas mot dess underhållskostnader.
Dessa synpunkter torde icke kunna göra sig till fullo gällande med mindre
det anskaffande och materielförvaltande organet är ett och samma. Vid
krigsmaterielanskaffningen måste militära, tekniska och ekonomiska synpunkter
vägas mot varandra. Förebragta utredningar har enligt min
mening påvisat starka skäl för att denna avvägning bör göras enhetligt
hos en och samma myndighet, utrustad med sakkunska.p i angivna hänseenden.
Jag finner det vara av utomordentlig vikt att de ekonomiska
och kommersiella synpunkterna på krigsmaterielanskaffningen får göra
sig gällande på ett auktoritativt sätt inom den nya organisationens ram.
Jag torde senare få ta upp frågan om skapande av erforderliga garantier
härför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag kan icke dela den av krigsniaterielverket och statens sakrevision
framförda uppfattningen, att verkets indragande skulle innebära en återgång
till de förhållanden på krigsmaterielanskaffningens område, som
rådde vid tiden för andra världskrigets utbrott. Sedan dess har försvarsförvaltningarna
kraftigt byggts ut personellt och organisatoriskt och i
växande omfattning fått sig anförtrodda stora och komplicerade anskaffningsuppgifter.
Det är i detta sammanhang värt att uppmärksamma, att
krigsmaterielverkets anskaffning, värdemässigt sett, omfattar endast en
fjärdedel av den totala materielanskaffningen för försvaret. Genomförandet
av bestämmelserna om huvudförvaltningsmyndighet beräknas ytterligare
sänka denna andel. Försvar sförvaltningarna ombesörjer således redan
nu den värdemässigt långt övervägande delen av materielanskaffningen
och därtill den tekniskt mest komplicerade, såsom anskaffning av fartyg,
flygplan, stridsvagnar och tyngre vapen med utrustning. För dessa uppgifter
är redan nu industriell och ekonomisk sakkunskap företrädd inom
förvaltningarna. En förstärkning av detta inflytande är emellertid enligt
vad jag senare skall närmare utveckla avsedd att komma till stånd. Jag vill
vidare erinra att huvudförvaltningsprincipen innebär garantier för att massanskaffning
av för försvaret gemensam, standardiserad materiel inte splittras
på flera händer. Det finns därför enligt min mening icke anledning att
förutsätta annat än att försvarsförvaltningarna skall kunna omhänderha
från krigsniaterielverket överförda anskaffningsuppgifter på ett sådant
sätt att industriella, kommersiella och ekonomiska synpunkter
tillbörligen beaktas. Under sådana förhållanden måste de personalbesparingar,
som krigsmaterielverkets slopande beräknas medföra och som
redovisas i ett senare sammanhang, tillmätas avgörande betydelse.

Innan jag övergår till att närmare behandla fördelningen av krigsmaterielverkets
nuvarande uppgifter, torde jag få beröra de av förvaltningsutredningen
framlagda båda alternativen för tygförvaltningstjänstens
organisation. Jag är icke nu beredd att ta slutlig ställning till förmån
för något av utredningens alternativ. Såsom utredningen framhållit,
kan starka skäl åberopas för såväl alternativ I, innebärande ett för försvaret
gemensamt tygförvaltningsverk, som alternativ II, vilket innebäi
en försvarsgrensvis ordnad tygförvaltningstjänst. De militära remissmyndigheterna
har kraftigt motsatt sig alternativ I, som emellertid förordats
av statskontoret. Utredningen själv har med hänsyn till bl. a.
rådande försvarsorganisation stannat vid att förorda alternativ II. På
av utredningen anförda skäl finner jag alternativ I icke f. n. böra komma
i fråga. Det syns mig dessutom förenat med praktiska svårigheter och
knappast tillrådligt ur beredskapssynpunkt att i ett sammanhang både avveckla
krigsniaterielverket och bygga upp en gemensam tygförvaltningsorganisation.
Jag vill dock understryka, att jag icke är främmande för
tanken all gemensamma förvaltningsorgan även på krigsmaterielförvalt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningens område framdeles kan komma att visa sig innebära den mest
fördelaktiga lösningen. Förutsättningarna härför bör emellertid organiskt
växa fram på grundval av de åtgärder till samordning i olika hänseenden,
%ilka ingar som viktiga beståndsdelar i den nu aktuella förvaltningsreformen.
Ett dylikt sammanförande torde vidare förutsätta en ändrad försvarsordning.
Jag ansluter mig till utredningens uttalande att, därest i
tiamtiden en försvarsordning skulle genomföras som icke i samma mån
som den nuvarande bygger på tre från varandra avgränsade försvarsgrenai
och cn tredelning av ansvaret för försvarskrafternas stridsduglighet,
frågan om en ytterligare samordning av tygförvaltningstjänsten bör
tas upp till förnyad prövning.

Med hänvisning till vad jag i det föregående anfört anser jag mig böra
föreslå att tygförvaltningstjänsten förläggs till ett tygförvaltningsverk
föi armén, benämnt armétygförvaltningen, i stort sett motsvarande nuvarande
arméförvaltningens tygavdelning, samt till marin- och flygför^
altningarna, vilka sistnämnda två förvaltningar även får vissa uppgifter
av annan natur. Den uppdelning av den nuvarande arméförvaltningen,
som förslaget innebär, utgör ingen genomgripande förändring,
enär tyg- och intendenturavdelningarna alltsedan den nuvarande arméförvaltningens
tillkomst i stor utsträckning fungerat som fristående ämbetsverk.

Armétygförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen bör
sta under chefskap av vederbörande försvarsgrenschef och för den omedelbara
ledningen ha souschefer. För att urvalet till souschefsbefattningarna
skall bli så stort som möjligt finner jag det angeläget att dessa — såsom
fallet redan är med souschefstjänsterna i marin- och flygförvaltningarna
— skall kunna besättas med alternativt militär, civilmilitär eller civil
person. Verkens inre organisation bör rationaliseras. Därvid bör eftersträvas
att i största möjliga utsträckning begränsa personaluppsättningen
bl. a. genom utläggning av konstruktionsuppgifter på industrin och ianspråktagande
även i övrigt av expertis utifrån m. in.

Ifrågavarande förvaltningar skall vid krigsmaterielverkets slopande
överta den långt övervägande delen av dess anskaffningsuppgifter med
tillämpning av huvudförvaltningsprincipen. Som framgår av vad i kap. I
anförts har s. k. tekniska huvudförvaltningsmyndigheter utsetts beträffande
en avsevärd del av den materiel, varom här är fråga. Det bör tillses
att de kontakter mellan olika förvaltningar, som föranleds av huvudförvaltningsprincipen,
försiggår i smidiga och arbetsbesparande former.

Då huvudförvaltningsprincipen medför att en försvarsgrensförvaltning
anskaffar materiel, som skall bekostas från annan försvarsgrens anslag,
aktualiserar den vissa redovisningsfrågor, som kräver en rationell
lösning. Jag har därför i den i annat sammanhang berörda skrivelsen den
30 oktober 1953 till överbefälhavaren m. fl. anmodat försvarets civilför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

valtning att i samråd med berörda myndigheter utreda nämnda redovisningsfrågor
och inkomma med redogörelse för resultatet ävensom av
utredningen betingade förslag.

Som jag tidigare understrukit anser jag det utomordentligt angeläget
att fullgoda garantier skapas mot att ensidigt tekniska och militära intressen
dominerar anskaffningsfrågornas behandling. Förvaltningarna
bör för att de merkantila och ekonomiska synpunkterna skall vinna erforderligt
inflytande i enlighet med förvaltningsutredningens förslag utrustas
med souschefen direkt underställda inköpsorgan, benämnda inköpsavdelningar,
under högt kvalificerad ledning. Cheferna för dessa organ
måste ges en sådan ställning att de med auktoritet kan hävda sina synpunkter.
Inom flygförvaltningen har ett gemensamt inköpsorgan varit organiserat
sedan länge. Erfarenheterna av detta är goda. Motsvarande enheter
har nyligen provisoriskt organiserats vid armé- och marinförvaltningarna
enligt beslut av 1953 års riksdag.

Jag kommer att under ett särskilt avsnitt till mera utförlig behandling
ta upp idssa samordningsfrågor som bör lösas i samband med förvaltningsreformen.
Bl. a. avser jag att föreslå inrättande av en försvarets förvaltningsdirektion,
som på ett högt plan skall utgöra ett samordnande och i
viss utsträckning övervakande organ på framförallt krigsmaterielf Öl vattningens
område. De nuvarande tekniska delegationerna föreslås ersatta
med samarbetsdelegationer och nya samarbetsdelegationer avses skola inrättas.
Vidare förutsätts att det mera formlöst bedrivna samarbetet mellan
förvaltningarna, som förekommer i icke ringa omfattning, skall utvidgas
och intensifieras. Bl. a. ligger det i sakens natur, att chefer för underavdelningar
inom de olika förvaltningarna med likartade eller besläktade
arbetsuppgifter regelbundet samlas för överläggningar och utbyte av erfarenheter.
Dessa åtgärder, som här endast skisserats, har som ett huvudsyfte
att samordna och effektivisera materielanskaffningen och sörja för
att anskaffningsfrågorna underkastas det allsidiga bedömande som erfordras
för att de skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.

.lag vill slutligen i detta sammanhang framhålla det i och för sig önskvärda
i att en välorganiserad apparat för försvarets materielanskaffning
kan komma även andra myndigheter, exempelvis civilförsvarsmyndigheterna,
till godo. Förefintliga möjligheter att utan att försvarets intressen
eftersätts tillhandagå andra myndigheter i anskaffningsfrågor bör därför
framdeles beaktas och utnyttjas. Vad statens sakrevision i detta hänseende
anfört i sin skrivelse den 14 december 1953, för vars huvudsakliga
innehåll redogjorts i det föregående, finner jag beaktansvärt. .lag raknar
med att i de nya instruktionerna tas in en bestämmelse av innehåll, att
vederbörande ämbetsverk efter uppdrag av Kungl. Maj:t eller, i den män
det kan ske utan åsidosättande av försvarets intressen och utan särskild
kostnad för verket, efter överenskommelse med statlig myndighet, som

Kungl. Maj:ts proposition nr JOO.

icke tillhör försvaret, skall ha att ombesörja anskaffning för sådan myndighets
räkning av materiel, likartad med den, vilken det åligger verket att
anskaffa för försvaret, eller vars tillverkning huvudsakligen sysselsätter av
verket anlitade leverantörer.

Förvaltningsutredningens förslag till fördelning av de uppgifter utöver
materielanskaffning, som åvilar krigsmaterielverket, innebär överflyttning
av de mest betydelsefulla arbetsuppgifterna till ett nytt överbefälhavaren
direkt underställt ämbetsverk, försvarets industriplanering, som skulle
handha krigsindustriplaneringen och viss samordning och övervakning av
materielplaneringen i fredstid, standardiseringsfrågor samt frågor om
mätdon och kontrollmetodik. Verket skulle vidare vara försvarets patentorgan
och slutligen skulle däri ingå det försvarets teletekniska laboratorium,
som utredningen ansåg böra inrättas.

Förslaget om inrättande av ifrågavarande ämbetsverk har mött gensagor
från så gott som alla remissinstanser. Även statens organisationsnämnd,
som tidigare ställt sig välvillig därtill, har i sitt yttrande över överbefälhavarens
senaste förslag frångått sin tidigare uppfattning, under förbehåll
dock att verkets tilltänkta arbetsuppgifter icke äventyras.

För egen del anser jag i likhet med remissinstanserna att fördelningen
av krigsmaterielverkets uppgifter bör kunna ske efter enklare linjer än
genom att ett nytt gemensamt förvaltningsverk skapas. Jag delar också
av vissa myndigheter uttalade betänkligheter mot att ett förvaltningsverk
direkt underställs överbefälhavaren. Jag kan därför icke biträda förvaltningsutredningens
förslag om att ett gemensamt förvaltningsverk med
angivna uppgifter inrättas.

Jag övergår nu till att behandla fördelningen av krigsmaterielverkets
uppgifter. För sammanhangets skull anser jag mig därvid icke böra begränsa
mig enbart till de uppgifter, som faller inom tygförvaltningstjänsten
eller direkt anknyter till denna.

Anskaffningsverksamheten, som av naturliga skäl blivit den dominerande
frågan, torde i detta sammanhang icke behöva beröras ytterligare
i annan mån än att jag anser mig böra erinra om vissa speciella anskaffningsuppgifter,
som nu åligger krigsmaterielverket, nämligen upphandling
av kontorsmateriel för försvaret, motsvarande den som för statsförvaltningen
i övrigt ombesörjs av generalpoststyrelsen (SFS 850/45) samt upphandlingen
och försäljningen av kontorsinventarier för statsverkets räkning
(SFS 18/50 och 22/50).

Generalpoststyrelsen bör överta upphandlingen av kontorsmateriel
även för försvaret. Styrelsen har förklarat sig villig härtill i sitt yttrande
över förvaltningsutredningens betänkande.

Upphandlingen av kontorsinventarer (möbler, kassaskåp, armatur,
gardiner, mattor m. m.) kan för försvarets del äga rum enligt huvudförvaltningsprincipen.
Med hänsyn till betydelsen av en centraliserad upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

handling för statsverket på detta område bör huvudförvaltningsmyndiglieten
(arméintendenturförvaltningen) överta krigsmaterielverkets uppgifter
för statsförvaltningen i dess helhet. I min inledningsvis berörda skrivelse
den 30 oktober 1953 anmodades arméförvaltningen att utreda möjligheterna
för en dylik anordning. Armeförvaltningens intendentui avdelning
har vid utarbetande av anbefallda organisations- och personalförslag
för arméintendenturförvaltningen räknat med att nämnda ämbetsverk
skall överta ifrågavarande anskaffningsuppgifter.

De smärre anskaffningsuppgifter för myndigheter utom försvaret, för
vilka statens sakrevision redogjort i sin tidigare berörda skrivelse den 14
december 1953, anser jag böra i enlighet med sakrevisionens förslag föras
över till vederbörande huvudförvaltningsmyndighet.

Krigsindustriplcineringen framstår som en angelägenhet av första ordningen.
Den ägnades stor uppmärksamhet redan i samband med 1943
års förvaltningsreform. Emellertid kunde vid detta tillfälle icke slutligt
avgöras på vad sätt krigsindustriplaneringen borde infogas i sitt sammanhang
med verksamheten för central samordning och handläggning av
landets försörjningsfrågor i dess helhet. Det lämnades öppet, huruvida
icke denna mera generella planeringsfråga kunde föranleda vissa jämkningar
i krigsmaterielverkets organisation och befogenheter. Sedan dess
har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap tillkommit. Denna
är enligt sin instruktion (SFS 552/48) under Kungl. Maj:t centralorgan
för landets ekonomiska försvarsberedskap och har i denna egenskap att
leda, övervaka och samordna landets försvarsförberedelser pa det ekonomiska
området i syfte att vid krig och andra utomordentliga förhållanden
försvarets behov av förnödenheter må kunna tillgodoses och folkförsörjningen
tryggas. Planeringen inom försvaret handhas f. ö. numera av de
anskaffande myndigheterna med överbefälhavaren som samordnande myndighet.
Uppgörandet av krigsmaterielplaner, krigsammunitionsplaner, krigsdrivmedels-
och krigsbränsleplaner, krigsförplägnadsplaner, krigsveterinärvårdsplaner
med hästanskaffningsplaner samt krigsindustriplaner ankommer
sålunda på försvarsgrensförvaltningarna utom i vad avser sådan
materiel, som anskaffas av krigsmaterielverket. Beträffande denna materiel
handhar verket krigsindustriplaneringen. Detta samband mellan anskaffning
och krigsindustriplanering, som slagits fast genom bestämmelserna
om försvarets centrala förvaltning den 28 september 1951, återspeglar
enligt min mening en riktig princip. Emellertid tyder vissa tecken på
att krigsindustriplaneringen för försvarets del f. n. är behäftad med
brister i vad gäller dess samordning och inpassande i ett större sammanhang.
Antydningar om dessa brister ges i olika myndigheters yttranden.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har i yttranden över
såväl förvaltningsutredningens betänkande som överbefälhavarens senaste
förslag icke utan skärpa påtalat ifrågavarande brister och närmare ut -

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

\ecklat
varande spörsmål. Jag är av den uppfattningen, att frågan om en effektiv
krigsindustriplanering icke kan anses i allo tillfredsställande löst. Vissa
huvudprinciper för hur planeringen bör ordnas kan uppställas utan större
svårighet. Planeringen bör handhas av de anskaffande myndigheterna.
Härom torde i stort sett råda full enighet. Planeringen för försvarets del
måste samordnas och övervakas. Härvidlag bör vissa funktioner utövas av
den i andra sammanhang berörda försvarets förvaltningsdirektion. Samordningen
av försvarets planering med motsvarande uppgifter för landet i
dess helhet ankommer på riksnämnden. Det vill av riksnämndens yttranden
synas som om riksnämnden vid samarbetet med krigsmaterielverket icke erhållit
önskvärt inflytande på planeringsfrågorna. Det säger sig självt,
att cn effektiv krigsindustriplanering förutsätter ett intimt samarbete
mellan berörda myndigheter.

Då jag tillmäter här ifrågavarande spörsmål mycket stor betydelse och
följaktligen finner det angeläget att förefintliga brister snarast avhjälps,
har jag i min i flera andra sammanhang nämnda skrivelse den 30 oktober
1953 anmodat överbefälhavaren att i samråd med riksnämnden och berörda
myndigheter förbereda en effektiv krigsindustriplanering inom den
tilltänkta organisationens ram och att i sinom tid inkomma med redogörelse
för vidtagna åtgärder ävensom i förekommande fall förslag till
de bestämmelser i ämnet som må böra utfärdas av Kungl. Maj :t. Jag
ämnar med största uppmärksamhet följa frågans vidare utveckling och
föreslå Kungl. Maj:t av omständigheterna betingade åtgärder.

Jag vill i detta sammanhang ge uttryck för min anslutning till de av
arméförvaltningens tygavdelning i skrivelse den 14 december 1953 angående
förvaltningen av krigsmaterielverkets skuggfabriker och maskiner
fi amförda synpunkterna på vikten av att försvarets fabriksverk deltar i
det krigsindustriella förberedelsearbetet. Jag räknar med att denna fråga
kommer att beaktas av överbefälhavaren vid fullgörandet av nyssnämnda
uppdrag. Under D. Försvarets förvaltningsdirektion och vissa samordningsfrågor
berör jag vissa frågor om krigsindustriplaneringen.

Även standardiseringsfrågorna var föremål för stort intresse i samband
med 1943 års förvaltningsreform. Dåvarande chefen för försvarsdepartementet
anförde härom i samband med förvaltningspropositionens framläggande.

Erfarenheten har på ett övertygande sätt ådagalagt den vikt, som måste
tillmätas en väl genomförd standardisering av försvarets materiel. Om
standardiseringssträvandena ej tillräckligt beaktas, blir materielanskaffningen
fördyrad och en verklig rationalisering av tillverkningen försvårad.
Framställningen av varje typ av materiel och materieldelar kräver nämligen
små särskilda mät- och arbetsverktyg. En bristande rationalisering på
sätt nyss antytts betyder också minskad leveransförmåga från en redan i
och för sig till omfånget begränsad produktionsapparat. Med många olika

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

materieltyper kompliceras vidare frågorna om reparationer och anskaffning
av reservdelar, varjämte vid krigsfall underhållstjänsten försvåras
och risken för felexpedieringar ökas.

Jag förbiser icke, att fordran på högsta grad av funktionsförmåga kan
komma att stå i motsatsförhållande till önskemålet om standardisering och
förenkling. Härvid uppkommer givetvis avvägningsspörsmål, som för sin
lösning kräver ett säkert omdöme. De fördelar, som ur funktionssynpunkt
kan vara förenade med en speciell konstruktion, måste noggrant vägas
mot de vinster en standardisering medför i nyssnämnda hänseenden. Det
bör i detta sammanhang även beaktas, att en standardkonstruktion mången
gång i praktiken i det hela kan visa sig mer användbar än en särartad
konstruktion, även om den sistnämnda i händerna på en tekniskt förfaren
person måhända i det särskilda fallet kan avvinnas en något högre
grad av effektivitet.

Det ligger i sakens natur, att standardiseringsverksamheten måste
sammanhållas av ett enda organ. Först därigenom kan ett enhetligt samlande,
samordnande och bearbetande av de på olika områden vunna erfarenheterna
äga rum. Detta är givetvis en förutsättning för att standardiseringen
skall kunna bli fullt effektiv. För mig framstår det som uppenbart,
att detta sammanhållande arbete bör förläggas till krigsmaterielverket
och bli en av dettas huvuduppgifter. Självfallet måste verksamheten
så långt möjligt inriktas på ett utnyttjande av civil standard och bedrivas
i nära kontakt med standardiseringssträvandena utanför försvarets
område.

Då fråga är om materiel, som skall anskaffas genom krigsmaterielverkets
försorg, kommer dettas standardiseringsorgan helt naturligt att
få tillfälle att ur sina synpunkter granska ifrågakommande konstruktioner.
För att standardiseringens verkningar skall kunna sträcka sig
även till materiel, som alltjämt skall anskaffas av försvarsgrensförvaltningarna,
syns mig lämpligt att fastslå en allmän skyldighet för dessa
att då fråga om standardisering uppkommer hänvända sig till krigsmaterielverket.

Enligt sin ursprungliga instruktion (SFS 339/1944) hade krigsmaterielverket
att leda standardiseringen av försvarets materiel. Samtidigt med
verkets inrättande tillkom försvarets standardiseringsdelegation med uppgift
att i anslutning till verksamheten inom Sveriges standardiseringskommission
uppgöra standard för i krigsmateriel ingående materiel,
element och detaljer. Delegationen, för vilken chefen för krigsmaterielverket
är ordförande, består av representanter för nämnda verk, överbefälhavaren,
försvarsgrensförvaltningarna, försvarets fabriksstyrelse samt
Sveriges standardiseringskommission.

Provisoriska bestämmelser för delegationens verksamhet har utfärdats
av Kungl. Maj:t den 4 maj 1945. Delegationen fastställer efter förslag av
vederbörande myndigheter s. k. FSD-standard, i förekommande fall provisorisk
FSD-standard. Förslag bör vara utarbetat med hänsyn till såväl
militära som vetenskapliga, tekniska och ekonomiska fordringar samt uppfylla
krav på god formgivning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Krigsmaterielverkets uppgifter på standardiseringens område har i viss
man begränsats genom den provisoriska ändring av verkets instruktion,
som
förvaltning, som utfärdades den 28 september 1951. Enligt sagda ändring
skall verket vara sammanhållande organ för standardisering av för försvaret
gemensam materiel. Standardiseringsverksamhet bedrivs sålunda
bos samtliga materielförvaltande centrala förvaltningar.

Jag delar överbefälhavarens mening att ifrågavarande samordnande verksamhet
bör kunna övertas av standardiseringsdelegationen, förstärkt med
företrädare för försvarets forskningsanstalt och riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap. Delegationen, som nu är i kanslihänseende knuten till
krigsmaterielverket, har behov av ett kansli. Det förefaller mig vara en
ändamålsenlig lösning att försvarets förvaltningsdirektions kansli får anlitas
för ändamålet. Delegationen blir liksom alla samarbetsdelegationer
underkastad tillsyn från förvaltningsdirektionens sida. Det säger sig självt
att standardiseringsverksamheten, vars betydelse tilltar med den tekniska
utvecklingen och vars ekonomiska betydelse får bedömas vara mycket stor,
bör bedrivas i intimt samarbete med Sveriges standardiseringskommission.
Detaljarbetet kommer att åvila de olika förvaltningarna enligt huvudförvaltningsprincipen.
Enligt min mening bör ifrågavarande arbete bedrivas
bos samma myndighet, som svarar för konstruktions- och anskaffningsverksamheten.

I likhet med överbefälhavaren anser jag att tillverkning och förvaltning
av måtdon bör handhas av vederbörande anskaffande myndighet med
tillämpning av huvudförvaltningsprincipen. Försvarets fabriksstyrelse bör
anskaffa mätdon för sin egen tillverkning. Mätdonslaboratoriet bör lämpligen
övertas av armétygförvaltningen. Erforderlig samordning och ledning
av frågor om mätdon och kontrollmetodik bör säkras genom att en
samarbetsdelegation inrättas. Även denna blir av den betydelse att den
bör få anlita försvarets förvaltningsdirektions kansli. Det är enligt min
mening av utomordentlig betydelse, att kontrollmetodiken för försvarets
del följer med den tekniska utvecklingen på detta område. Det är känt
att denna fråga tilldrar sig ett stigande intresse inom industriella kretsar
både här hemma och i utlandet. Bl. a. syns det mig angeläget att de
statistiska och matematiska metoder, som utarbetats inom förevarande
område och är stadda i snabb utveckling, utnyttjas vid kontroll å försvarets
massbeställningar.

I detta sammanhang gör sig behovet påmint av ett samordnande organ
för utarbetande av leverans- och kontrollbestämmelser inom försvaret.
Krigsmaterielverket hade fram till den 28 september 1951 instruktionsenligt
sig ålagt att i samverkan med övriga centrala förvaltningsmyndigheter
verka för enhetliga leverans- och kontrollbestämmelser. Det syns mig befogat
att för detta ändamål inrätta en eller flera samarbetsdelegationer med

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tillgång till försvarets förvaltningsdirektions kansli. Inrättas flera delegationer,
bör de givetvis samarbeta inbördes. Med hänsyn till sambandet med
standardiserings- och kontrollmetodikfrågorna bör vidare samarbete äga
rum med för nämnda uppgifter avsedda organ. Fortlöpande uppmärksamhet
bör ägnas kontrollfrågorna ur exempelvis den synpunkten, att kontrollverksamheten
ges en rationell omfattning och i förekommande fall reduceras
i förhållande till tillverkare som har en erkänt effektiv egenkontroll.
Det bör givetvis eftersträvas att en effektiv egenkontroll organiseras vid
försvarets egna fabriker och verkstäder. Man får icke förbise, att kvalitetsfel
hos krigsmateriel ofta medför betydande risker för olycksfall vid materielens
användning. En effektiv leveranskontroll bidrar däiföi att töre
bygga ofta svåra personella och materiella skador.

Beträffande förfarandet i fråga om av krigsmaterielverket förvaltade
maskiner för krigsmaterieltillverkning och s. k. skuggfabriker har armé■lorvaltningens
tygavdelning i skrivelse den 14 december 1953 avgivit
förslag för vilkas huvudsakliga innehåll en redogörelse lämnats i det föregående.
Tygavdelningen har inhämtat yttrande över förslaget från
f or tif ikationsf örvaltningen.

Beträffande skuggfabrikerna anser jag att bärande skäl förebragts för
att underställa dem armétygförvaltningen. Fabriksstyrelsen torde i samma
ordning som hittills och efter överenskommelse med förvaltningen böra
ombesörja underhåll och skötsel av byggnaderna.

Jag delar fortifikationsförvaltningens principiella uppfattning, att har
ifrågavarande anläggningar rätteligen bör redovisas å arméns respektive
befästningars delfond av försvarets fastighetsfond. Med hänsyn till av
fortifikationsförvaltningen anförda förhållanden finner jag det emellertid
befogat, att anläggningarna tills vidare liksom hittills redovisas under
fabriksfonden men att frågan tas under omprövning, sedan ny regional
och lokal organisation av den militära fastighetsförvaltningen genomförts.

Vad gäller de maskiner, om vilka här är fråga, kan jag i huvudsak
biträda tygavdelningens förslag. Jag förordar sålunda, att förvaltningen
i fråga om maskinerna överförs till armétygförvaltningen, dock med undantag
för maskiner, som är avsedda för driften vid fabriksstyrelsens
fabriker samt sådan apparatur in. in. för tillverkning av krut vid skuggfabriker,
vars användning är knuten till viss lokal.

.Tåg är icke beredd att nu ta slutlig ställning till frågan om redovisningen
av ifrågavarande maskiner. Jag ifrågasätter därför lör närvarande
ingen ändring i gällande ordning, enligt vilken de redovisas av fabriksstyrelsen
under försvarets fabriksfond. I samband med den nya oiganisationens
genomförande kommer jag att föranstalta om närmare utiedning
beträffande lämplig redovisningsform och i sinom tid framlägga darav
betingade förslag.

Delade meningar torde knappast behöva råda om att krigsmateriel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

verkets lokalförvaltningar (ammunitionsförråd och sammansättningsverkstäder)
bör överföras till armétygförvaltningen.

Med hänsyn till den på senare tid tillkomna, till länsstyrelserna knutna
regionala ekonomiska för svar sberedskapsorganisationen anser jag i likhet
med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, att krigsmaterielverkets
krigsindustriombud kan indras.

Riksnämnden bör i enlighet med överbefälhavarens förslag överta förandet
av maskinregister över industrin och med ledning därav lämna förslag
på lämpliga leverantörer.

Beträffande vilken myndighet som bör överta krigsmaterielverkets uppgift
som försvarets patentorgan har skiftande förslag framlagts. Ifrågavarande
uppgifter har alternativt ansetts böra knytas till någon av försvarsgrensförvaltningarna,
försvarets forskningsanstalt, patent- och registreringsverket
eller försvarsstaben. Jag delar den av krigsmaterielverket
uttalade meningen, att patentfrågor bör handläggas av ett organ
som är fristående i förhållande till den myndighet, hos vilken vederböiande
uppfinnare är anställd, samt att patentärendenas viktiga merkantila
och juridiska aspekter måste beaktas. Vad forskningsanstalten beträffar,
är den ej organiserad med tanke på att den skall handha för försvaret
gemensamma administrativa ärenden. Vid mina överväganden av frågan
har jag kommit till den slutsatsen, att försvarets civilförvaltning lämpligen
bor åläggas att fungera som försvarets patentorgan. För detta ändamål
bör viss personal flyttas över från krigsmaterielverket till civilförvaltningen.

I övrigt bör civilförvaltningen kunna påräkna biträde i tekniskt hänseende
från patentverket, försvarsförvaltningarna och forskningsanstalten.
Handläggningen av försvarets patentfrågor måste ske under beaktande av,
förutom den allmänna patentlagstiftningen, lagen den 18 juni 1949 om
rätt till arbetstagares uppfinningar samt den särskilda lagstiftningen om
uppfinningar av betydelse för försvaret. Jag anser det därför påkallat
att patentärendena förläggs till en myndighet där juridisk sakkunskap
är starkt företrädd. De juridiska synpunkterna får för den skull självfallet
icke i alltför hög grad dominera patentfrågornas handhavande utan
denna verksamhet, som är av stor betydelse, måste präglas av allsidig hänsyn
till även ekonomiska och tekniska synpunkter samt allmänna försvarssynpunkter.

Jag anser mig slutligen i detta sammanhang böra behandla frågan om
inrättande av ett försvarets teletekniska laboratorium. Samtliga remissinstanser
som tagit upp detta spörsmål har i och för sig tillstyrkt förvaltningsutredningens
förslag. Enighet syns också råda om att laboratoriet,
om försvarets industriplanering inte kommer till stånd, bör anslutas till’
försvarets forskningsanstalt. Enligt förvaltningsutredningen skall laboratoriet
vara ett konstruktions- och standardiseringsorgan på det teletekniska
området.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För egen del anser jag det uppenbart, att en för hela försvaret
organiserad verksamhet på teleteknikens område bör komma
till stånd. Teleteknikens mångsidiga och växande militära användning,
exempelvis för förbindelsetjänst, navigering till sjöss och i luften, spaning,
strids- och eldledning, trafikledning in. m., medför ett starkt behov av ett
gemensamt organ av ifrågavarande slag. En effektiv teleutrustning för
försvarets olika grenar skapar möjligheter att bättre utnyttja bade de
personella och de materiella resurserna. Betydelsen härav för ett land som
vårt ligger i öppen dag. Jag tillstyrker därför att ett försvarets teletekniska
laboratorium inrättas och ansluts till försvarets forskningsanstalt
i enlighet med det organisationsförslag, som jag framlägger i annat sammanhang.

B. Intendenturförvaltningstjänsten.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Under det att tygförvaltningens uppgift främst är att hålla krigsmakten
försedd med egentliga stridsmedel av olika slag har intendenturförvaltningen
huvudsakligen att svara för stridskrafternas beklädnad, förplägnad
och förläggning samt deras förseende med hästar och hundar, drivmedel,
expeditionsmateriel in. in. Till intendenturförvaltningens område hänförs
även handhavandet av för försvaret anslagna medel för undervisning och
övningar.

Såsom framgår av det inledningsvis anförda utövas den centrala intendenturförvaltningstjänsten
enligt gällande förvaltningsorganisation försvarsgrensvis
av armé-, marin- och flygförvaltningarna å dessa ämbetsverks
intendenturavdelningar, varvid dock i viss utsträckning något av
verken — i första hand arméförvaltningens intendenturavdelning — övertagit
förvaltningsuppgifter även för de andras räkning. Sålunda inköper
arméförvaltningens intendenturavdelning vissa livsmedel (magasinsvaror),
kol och bilbensin även för flygvapnet samt färsk fisk och salt sill för
större delen av försvarsmakten. Samma avdelning handhar vidare kontroll
av bränsleförbrukningen för hela försvaret, uppgör krigsreparationsplaner
för intendenturmateriel även för flygvapnet samt krigsförplägnadsplaner
i vad avser ersättningsbehovet för hela krigsmakten. Flygförvaltningens
intendenturavdelning tillhandahåller flygbensin även för drift av marinens
motortorpedbåtar. Liksom i fråga om tygförvaltningstjänsten har krigsmaterielverket
även på intendenturförvaltningens område att ombesörja
vissa uppgifter beträffande industriplanering, standardisering, patent in. in.
ävensom att handha upphandling av materiel. Vissa centrala intendenturanstalter
är underställda försvarets fabriksstyrelse.

För val tningsu tred ningen har framhållit, att försvarsgrensförvaltningarnas
intendenturavdelningar för närvarande är ålagda vissa uppgifter, som
icke kan anses hänförliga till intendenturförvaltningstjänst ulan i stället

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

avser tygförvaltning. Så är förhållandet i fråga om handhavandet av viss
inaterialutredning för fartyg och framför allt flygförvaltningens intendenturavdelnings
uppgifter med avseende å motorfordon och motorbåtar,
cyklar och fotografiska förbrukningsmaterialier. Vid sin detalj genomgång
av tygförvaltningens organisation har utredningen funnit det ändamålsenligast
att förlägga förvaltningen av denna materiel till de enheter inom
de av utredningen föreslagna försvarsgrensförvaltningarna, som handhar
motsvarande materielslag i övrigt. Ärenden angående berörda materiel bör
alltså enligt utredningens mening icke vidare belasta de intendenturförvaltande
organen. I vilken utsträckning en överflyttning av förvaltningsuppgifter
från intendentur- till tygförvaltningssidan enligt utredningens
uppfattning bör ske framgår närmare av det följande.

Vad angår vissa andra intendenturavdelningarna nu åvilande arbetsuppgifter
har utredningen funnit det tveksamt, huruvida de även i fortsättningen
bör åläggas intendenturföx-valtningsorganen.

Hit hör i första hand förvaltningen av driv- och smörjmedel för fordon,
fartyg och flygplan. Endast de organ, som handhar anskaffningen av
motordrivna transportmedel, har enligt utredningens mening möjlighet
att ange de tekniska fordringarna på driv- och smörjmedlen. Föreskrifter
angående driv- och smörjmedlens användning måste utarbetas av motorspecialister.
Även lokalt måste förrådshållning och utlämning av driv- och
smörjmedel ombesörjas av personal med god kännedom om dessa — särskilt
smörjmedel — och om motorer. Såväl centralt som lokalt finns den
sålunda angivna sakkunskapen främst företrädd inom tygförvaltningstjänsten.
Inom armén har därför driv- och smörjmedlen vid förbanden
underställts tyguppbördsmannen, som i sådant hänseende sorterar under
intendenten.

Kostnaderna för underhållet av motorer och för driv- och smörj medelsförbrukningen
påverkar varandra i hög grad. Genom åsidosättande av
underhållet och användningen av förslitna motorer ökar sålunda drivoch
smörj medelsförbrukningen medan omvänt begagnande av driv- eller
smörjmedel av låg kvalitet kan orsaka onormal förslitning av motorerna
och därmed öka underhållskostnaderna.

Förvaltningsutredningen har på grund av angivna förhållanden funnit,
att förvaltningen av driv- och smörjmedel ur rent teknisk synpunkt bör
hänföras till tygförvaltningens område.

Med hänsyn till att för de fasta anläggningarna en övergång i viss utsträckning
skett från fasta bränslen till brännoljor, syns emellertid enligt
utredningen ekonomiskt sett vissa fördelar vara förenade med att anskaffningen
av drivmedel och av bränslen för fasta anläggningar omhänderhas
av ett och samma organ. Anförda förhållande talar enligt utredningen
för att drivmedelsanskaffningen alltjämt skall åvila de intendenturförvaltande
organen, åtminstone så länge dessa såsom nu är fallet

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

handhar inköpen av bränslen för fasta anläggningar. För arméns vidkommande
är, framhåller utredningen, vidare att märka, att de regionala
och lokala intendenturförvaltningsorganen för närvarande förfogar över
med drivmedelstjänsten i fält förtrogna officerare, som bl. a. deltagit i
krigsförberedelsearbetet och trupputbildningen på detta område. De i den
lokala och regionala tygförvaltningstjänsten placerade officerarna tillhör
icke såsom intendenturofficerarna en särskild för förvaltningstjänst avsedd
personalkår och har först på senare år getts en mera omfattande
utbildning i sådan tjänst. Utredningen anser därför att vid armén intendenturtjänstens
personal för närvarande är bättre lämpad att omhänderha
bl. a. den betydelsefulla mobiliseringsplanläggningen för drivmedelstjänsten
än motsvarande tygpersonal. Även om stor vikt måste fästas vid
sambandet mellan motormaterielen samt driv- och smörjmedlen förklarar
sig utredningen med hänsyn särskilt till angivna omständigheter icke
beredd att i nuvarande läge föreslå ett överförande av driv- och smörjmedlens
hela handhavande från intendentur- till tygförvaltningen. När
tygförvaltningstjänstens personalorganisation blivit utbyggd enligt av utredningen
i annat sammanhang föreslagna riktlinjer och denna organisation
vunnit stadga, bör emellertid enligt utredningens uppfattning spörsmålet
i fråga tas upp till förnyad prövning.

I avvaktan härpå bör enligt utredningens mening vad driv- och smörjmedelsförsörjningen
beträffar anskaffning, förrådshållning, distribution
och krigsförberedelsearbete ankomma på intendenturförvaltningen (de
lokala drivmedelsförråden inom armén bör dock såsom för närvarande
sortera under vederbörande tygförrådsförvaltare) under det att utarbetande
av inköpsspecifikationer, leveranskontrollbestämmelser samt den kvalitativa
anbudsbedömningen bör åvila de centrala tygförvaltningsorganen.
Dessa bör även delges resultaten av utförda prov för kvalitetsövervakning
av förrådshållna driv- och smörjmedel samt ges möjlighet att öva inflytande
på förbrukningsföljden beträffande desamma. Allmänna föreskrifter
för användningen in. in. bör enligt utredningen utarbetas av tygförvaltningsorganen
i samråd med organ för intendenturförvaltningen. Den
sålunda föreslagna arbetsfördelningen mellan tyg- och intendenturförvaltningsorganen
motsvarar, framhåller utredningen, i stort sett den fördelning
på detta område som redan tillämpas mellan materiel- och intendenturavdelningarna
i den nuvarande flygförvaltningen.

Såsom förut nämnts tillhör anskaffningen av bränslen för försvarets
fasta anläggningar för närvarande intendenturförvaltningen. Uppförandet
och underhållet av anläggningarna ankommer däremot på fortifikationsförvaltningen.
Inom arméförvaltningens intendenturavdelning inrättades
år 1942 ett för hela försvaret avsett organ för kontroll av bränsleförbrukningen
vid dessa anläggningar. Med hänsyn till det samband som råder
mellan bränsleförbrukningen och fasta anläggningars underhåll har seder7—49
54 Biharig till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

mera diskuterats till vilken central förvaltningsmyndighet ifrågavarande
bränslekontroll lämpligast bör vara förlagd. Spörsmålet var föremål för
behandling av 1944 års fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredning,
som föreslog, att ifrågavarande bränslekontroll tillika med statens bränslekontrollerande
verksamhet i övrigt skulle förläggas till byggnadsstyrelsens
värmetekniska avdelning. Statens organisationsnämnd avstyrkte detta förslag
och förordade i stället, att försvarets bränslekontroll skulle inordnas
under fortifikationsförvaltningen, varvid även bränsleinköpen för försvarets
fasta anläggningar borde överflyttas till sistnämnda ämbetsverk.
Nämnden ifrågasatte vidare huruvida icke försvarets bränslekontrollerande
verksamhet borde utsträckas att även omfatta förbrukningen av gas, vatten
och elektrisk energi. Förvaltningsutredningen anförde vid avgivande av
förslag till organisation av den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen
inom försvaret i denna fråga följande:

De i försvarets bränsleförsörjning och bränsleförbrukning ingående
verksamheterna hör så nära tillsammans, att en så långt möjligt är enhetlig
ledning syns önskvärd. Ur denna synpunkt är den för närvarande
tillämpade organisationen — där gemensam bränslekontroll utövas av den
myndighet, som har de största anskaffningsuppgifterna — att föredra
framför den av 1944 års utredning föreslagna, vilken skulle innebära ett
fullständigt skiljande av de tre huvudverksamheterna anskaffning, kontroll
och underhåll.

Inrättandet av en gemensam ledning för försvarets bränsleförsörjning
och bränsleförbrukning liksom även för kontrollen av förbrukningen av
vatten och elektrisk energi torde — i enlighet med vad statens organisationsnämnd
framhållit — utgöra en ekonomiskt tillfredsställande lösning
av hithörande spörsmål. Detta skulle leda till att hos den gemensamma
iortifikations- och byggnadsförvaltningen borde sammanföras icke blott
underhållsverksamheten utan även bränsleanskaffningen, bränslekontrollen
samt forsknings- och försöksverksamheten. Vad den senare beträffar ombesörjs
den emellertid redan nu för hela statsförvaltningen av byggnadsstyrelsens
värmetekniska avdelning. I likhet med 1944 års utredning anser
utredningen, att ett dylikt gemensamt organ är av stort värde. Något skäl
för ändring härutinnan föreligger alltså icke. Det praktiska underlag, som
erfordras för forskningen, torde avdelningen utan svårighet kunna förvärva
genom samarbete med de organ, som handhar den rutinmässiga
bränslekontrollen.

Anskaffningen av bränsle för försvaret avser icke endast bränsle för
uppvärmningsändamål. Stora kvantiteter av flytande eller fasta bränslen
åtgår därjämte för drift av motorfordon, fartyg och flygmaskiner. Utredningen,
som fått sig ålagt att verkställa en översyn över försvarets hela
centrala förvaltning, har därvid beaktat, att fördelar möjligen kan vara
förenade med ett sammanförande av all bränsleanskaffning för försvaret
till ett organ. Ett sådant sammanförande torde dock — i varje fall för
närvarande — icke kunna ske till fortifikationsförvaltningen. Då utredningen
ännu icke blivit i tillfälle att ta ställning till denna mera omfattande
fråga, anser sig utredningen nu böra föreslå, att bränsleanskaffningen
tills vidare liksom hittills ombesörjs av vederbörliga försvarsgrensförvaltningars
intendenturavdelningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I fråga om bränslekontrollens inordnande i organisationen har skäl
anförts såväl för att bibehålla kontrollen hos arméförvaltningens intendenturavdelning
som att överföra densamma till fortifikationsförvaltningen.
Utredningen har därvid kommit till den uppfattningen, att motiven
för att sammanhålla kontrollen med underhållet syns mera bärande, vilket
skulle innebära, att kontrollverksamheten borde överföras från arméförvaltningens
intendenturavdelning till fortifikationsförvaltningen. Härigenom
skulle den för försvaret gemensamma bränslekontrollen komma
att skötas av den myndighet, som hade att ombesörja den gemensamma
underhållsverksamheten. I likhet med vad ovan berörts beträffande
bränsleanskaffningen syns emellertid en dylik omläggning kunna föregripa
de resultat, vartill utredningen kan komma vid den fortsatta översynen
av bl. a. de centrala intendenturförvaltningsorganen. Vid denna
översyn torde nämligen försvarets spörsmål beträffande icke blott bränsleanskaffningen
utan jämväl i vad avser bränslekontroll samt kontroll av
förbrukningen av vatten, gas och elektrisk energi böra upptas till enhetlig
granskning. Med anledning härav syns bränslekontrollen tills ''vidaie böra
ombesörjas av arméförvaltningens intendenturavdelning.

I proposition nr 142 till 1947 års riksdag angående omorganisation av
fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret m. in. förklarade
sig föredragande departementschefen dela militära förvaltningsutredningens
uppfattning rörande den bränslekontrollerande verksamheten och
ansåg sig därför icke för det dåvarande böra föreslå någon ändring i den
gällande organisationen. Bränslekontrollen syntes enligt departementschefens
mening lämpligen inom ramen för den dåvarande personalorganisationen
böra utsträckas att avse även förbrukning av vatten, gas och elektrisk
energi. Mot vad departementschefen sålunda anförde hade riksdagen
intet att erinra.

Bränslekontrollen ombesörjs alltså alltjämt av arméförvaltningens intendenturavdelning
och har numera utsträckts att omfatta även förbrukningen
av vatten, gas och elektrisk energi.

Utredningen har nu framhållit, att den genom de för utredningens
räkning verkställda organisationsundersökningarna stärkts i sin tidigare
uttalade uppfattning, att övervägande skäl talar för ett sammanförande
av den bränslekontrollerande verksamheten beträffande försvarets fasta
anläggningar med de organ, som handhar underhållet av dessa anläggningar.
Detta skulle innebära att bränslekontrollen överflyttades till fortifikationsförvaltningen.
Genom en sådan överflyttning bör, enligt utredningen,
bl. a. möjligheterna bli större att avväga kostnaderna för planerade
bräiislebesparande byggnadsåtgärder mot därav följande besparingar i
bränslekostnaderna och på så sätt förutsättningarna ökas för att ernå de
totalt sett bästa ekonomiska resultaten. Vidare kan genom en sådan anordning
besiktningar och andra kontrollåtgärder beträffande anläggningarnas
underhåll och bränsleförbrukningen rationellt samordnas. En
avgjord fördel är slutligen enligt utredningens uppfattning åt! samtliga

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

instruktioner och direktiv till underlydande myndigheter beträffande verksamheten
för värmeanläggningarnas personal kommer att lämnas från en
och samma centrala förvaltningsmyndighet, vilken myndighet dessutom
har att handlägga anställningsärendena i fråga om nämnda personal. I
samband med en överflyttning av bränslekontrollen på fortifikationsförvaltningen
bör, föreslår utredningen, även anskaffningen av bränsle för
de fasta anläggningarna överföras dit.

Emellertid har utredningen funnit att såväl bränsleanskaffning som
bränslekontroll handhafts av arméförvaltningens intendenturavdelning på
ett synnerligen tillfredsställande sätt. Utredningen har vidare funnit, att
då fortifikationsförvaltningen är ett nyorganiserat ämbetsverk, som knappast
ännu helt hunnit växa sig in i alla de uppgifter som pålagts verket,
detsamma för närvarande icke utan tvingande skäl bör belastas med ytterligare
arbetsuppgifter. Utredningen har därför kommit till den uppfattningen,
att bränsleanskaffningen för de fasta anläggningarna och bränslekontrollen
tills vidare bör ombesörjas av de organ, som kommer att motsvara
arméförvaltningens nuvarande intendenturavdelning. Härför kan,
framhåller utredningen, även tala de fördelar, som enligt vad förut
nämnts är förknippade med en sammanhållning av all bränsleanskaffning
såväl för fordon, fartyg och flygplan som för fasta anläggningar.

Utredningen föreslår alltsa, att anskaffningen av bränslen för försvarets
fasta anläggningar samt kontrollen av bränsleförbrukningen vid dessa anläggningar
tills vidare alltjämt hänförs till intendenturförvaltningstjänsten.
Kontrollen bör såsom för närvarande avse även förbrukningen av vatten,
gas och elektrisk energi. Utredningen anser emellertid att förevarande
spörsmål, när fortifikationsförvaltningen vunnit ytterligare organisatorisk
stadga, bör upptas till förnyad prövning.

Enligt utredningens uppfattning har på intendenturförvaltningens område
icke i lika hög grad som på tygförvaltningens olägenheter gjort sig
märkbara till följd av den rådande uppdelningen av förvaltningsuppgifterna
mellan törsvarsgrensförvaltningarna å ena sidan och krigsmaterielverket
å den andra. Detta sammanhänger enligt utredningen därmed
att föremålen för intendenturförvaltningen till stor del utgörs av produkter,
som förekommer såsom handelsvaror på den allmänna marknaden,
och att de för försvaret speciella intendenturförnödenheterna ur konstruktiv
synpunkt som regel är enklare än tygmaterielen. Kravet på en sammanhållning
av alla i anskaffningen ingående tekniska funktioner inbördes
samt av dessa funktioner och inköpsverksamheten gör sig därför i fråga
om intendentunnaterielen icke i samma mån gällande som beträffande
tygmateriel.

Även om inom intendenturförvaltningstjänsten tyngdpunkten icke i lika
hög grad som inom tygförvaltningstjänsten ligger på den tekniska verk -

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

samheten är utredningen likväl av den uppfattningen, att även på intendenturförvaltningens
område den rationellaste organisationen erhålls med
tillämpning av de principer, utredningen förordat för tygförvaltningens
utformning. Också på förevarande område bör således enligt utredningens
mening handläggningen av alla tekniska funktioner beträffande visst
materielslag samlas inom en och samma centrala förvaltningsmyndighet
och inom denna myndighet på en och samma verksenhet.

Liksom i fråga om tygförvaltningen anser utredningen i första hand
två alternativ vara tänkbara, då det gäller att åstadkomma en tillfredsställande
ordning för den centrala intendenturförvaltningens utövande.

Det ena alternativet — av utredningen kallat alternativ I — är att
koncentrera intendenturförvaltningen till ett enda för försvaret gemensamt
centralt ämbetsverk, försvarets intendenturförvaltning. Detta verk
skulle överta i stort sett de uppgifter på intendenturförvaltningens område,
som nu åvilar armé-, marin- och flygförvaltningarnas intendenturavdelningar
samt krigsmaterielverket, dock att den av utredningen till
inrättande föreslagna försvarets industriplanering skulle ha att beträffande
intendenturförvaltningen utöva i huvudsak motsvarande verksamhet, som
förutsatts skola åligga densamma i fråga om tygförvaltningen. Försvarets
industriplanering skulle alltså även på förevarande område handha krigsindustriplanering,
standardisering, kontrollmetodik, patentärenden m. m.

Det för försvaret gemensamma intendenturförvaltningsverket anser utredningen
böra lyda omedelbart under Kungl. Maj :t. Chefskapet för verket
bör enligt utredningen utövas antingen av överbefälhavaren med en souschef,
generalintendenten, för den direkta ledningen av verket eller också
omedelbart av generalintendenten. För det förstnämnda alternativet talar,
enligt utredningens uppfattning, att intendenturförvaltningsverket, som
skall vara ett serviceorgan för den militära tjänsten i såväl fred som krig,
med överbefälhavaren såsom chef direkt skulle knytas till den militära
ledningen och större säkerhet därigenom erhållas för en samverkan mellan
denna och intendenturförvaltningstjänsten. Mot detta alternativ kan å
andra sidan — framhåller utredningen — anföras, att överbefälhavaren
icke bör belastas med rena förvaltningsuppgifter. Anses så icke böra ske
återstår alternativet med generalintendenten som omedelbar verkschef.
För att avlasta generalintendenten en del av den betydande arbetsbörda,
som eljest skulle komma att åvila honom, föreslår utredningen att åt en
av verkets byråchefer uppdras att mot särskilt arvode vara ställföreträdare
för generalintendenten med uppgift att avgöra de ärenden generalintendenten
bestämmer.

Såsom ett andra alternativ — av utredningen kallat alternativ II —
för ett rationellt ordnande av försvarets intendenturförvaltning har utredningen
tänkt sig en uppdelning även i fortsättningen av densamma på olika
förvaltningsenheter för envar av de Irc försvarsgrenarna.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt detta alternativ bör liksom enligt alternativ I försvarets industriplanering
omhänderha viss verksamhet i fråga om krigsindustriplanering,
standardisering, kontrollmetodik, patent m. m. Åt sistnämnda verk
bör enligt alternativ II dessutom anförtros avgörandet av vissa avvägningsfrågor
de olika försvarsgrenarna emellan.

Det stora flertalet förvaltningsobjekt inom intendenturområdet är av
samma eller likartat slag inom samtliga försvarsgrenar, varvid armén i
allmänhet är den största förbrukaren. Med tillämpning av7 den på tygförvaltningsområdet
föreslagna huvudförvaltningsprincipen bör därför
marinens och flygvapnets intendenturförvaltningsorgan komma att utöva
huvudförvaltningen endast beträffande ett ringa antal förnödenheter. Med
hänsyn härtill och för att alla standardiseringsmöjligheter så långt sig
göra låter skall kunna tillvaratas föreslår utredningen, att arméns centrala
intendenturförvaltningsorgan skall åläggas huvudförvaltningen i fråga om
alla intendenturförnödenheter. Projekt- och försöksverksamhet beträffande
för marinen och flygvapnet speciell materiel bör dock åvila dessa
försvarsgrenars intendenturförvaltningsorgan. Med hänsyn till de olika
materielslagens överensstämmelse inom försvarsgrenarna är det vidare
enligt utredningens mening mest rationellt att låta arméns organ sköta
jämväl den centrala förrådshållningen i fråga om alla hithörande förnödenheter.
Härigenom anses möjligheterna ökas att upplägga förnödenheter
avsedda för flera försvarsgrenar i samma förråd och på så sätt
åstadkomma en ur beredskapssynpunkt önskvärd spridning av varje försvarsgrens
intendenturförnödenheter till ett större antal platser. Vidare
skulle gemensamma förråd möjliggöra ett bättre utnyttjande av förrådsutrymmena.
För marinens och flygvapnets intendenturförvaltande organ
skulle da i huvudsak återstå att ombesörja behovsberäkningar, krigsförberedelsearbete
och ekonomisk planering beträffande förnödenheter, som
erfordras inom marinen respektive flygvapnet, att handha förrådshållning
och leda det tekniska underhållet av sadan vederbörande försvarsgren
tillhörande materiel, som icke förvaras i centralförråd, samt att handha
förvaltningen av den egna försvarsgrenens anslag till undervisning och
övningar. Härjämte skulle nämnda organ utöva förekommande projektoch
försöksverksamhet beträffande för marinen respektive flygvapnet
speciell materiel. Arméns intendenturförvaltande organ skulle således
komma att få en jämförelsevis stor omfattning under det att marinens
och flygvapnets motsvarande organ skulle bli av relativt ringa storleksordning.

För arméns del skulle organet i fråga utformas såsom ett eget under
Kungl. Maj :t lydande centralt ämbetsverk — arméns intendenturförvaltning
— under chefskap av chefen för armén och med generalintendenten
såsom souschef. Den nu existerande gemenskapen mellan arméns centrala
tyg- och intendenturförvaltningsorgan, vilken i huvudsak är endast

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

formell, skulle alltså upphöra. Liksom enligt alternativ I borde souschefen
till sin hjälp ha en ställföreträdare.

De marinen och flygvapnet berörande intendenturförvaltningsuppgifterna
blir enligt utredningens uppfattning i alternativ II ej av den omfattningen
att de utgör tillräckligt underlag för självständiga verk. Nämnda båda
försvarsgrenars intendenturförvaltningsorgan anser utredningen därför
böra såsom intendenturbyråer infogas i de försvarsgrensförvaltningar utredningen
föreslagit för handhavande av marinens respektive flygvapnets
tygförvaltning.

Utredningen har jämfört de båda alternativens för- och nackdelar och
därvid anfört följande.

Intendenturmateriel förekommer i motsats till tygmateriel endast i
obetydlig omfattning (inredning av fartyg) inbyggd i större stridsenheter.
Den intima samverkan, som enligt vad som tidigare framhållits inom
tygförvaltningstjänsten måste äga rum mellan de instanser som handhar
utformningen av de för respektive försvarsgrenar speciella storre stridsenheterna
(stridsvagnar, fartyg, flygplan) samt de organ som konstruerar
den för inbyggnad i dessa enheter avsedda materielen (vapen, telematenel
m. in.), har ingen motsvarighet inom intendenturförvaltningstjänsten. Det
krav på sammanhållning av de sammansatta stridsmedlen, som avgjort
utredningens val av försvarsgrensvis organiserad förvaltning inom tygområdet,
gör sig därför icke gällande vad beträffar intendenturfoi \ a -ningstjänsten. Med hänsyn till det tidigare påpekade förhållandet, att
intendenturförnödenheterna till struktur och anvandnmg ar i stort sett
likartade inom samtliga försvarsgrenar (i fråga om livsmedel praktiskt
taget helt överensstämmande) föreligger tvärtom ur ren matenelsynpunkt
intet hinder för en centralisering av hela försvarets intendenturforvalt ningstiänst

till ett gemensamt ämbetsverk.

Till förmån för en sådan centralisering och alltså för det ovan angivna
alternativ I talar främst, att den enhetliga ledningen av intendenturforvaltningstjänsten,
som detta alternativ innebär, bör medge storre mojligheter
till standardisering av materielen än en organisation enligt ovannämnda
alternativ II, vilka möjligheter i sin tur bör skapa bättre förutsättningar
för en ekonomisk produktion och underlätta underhallstjansten
särskilt i krig. Betydelsefulla lättnader för denna tjänst ernas vidare därigenom
att, med eu enhetlig ledning av alla till intendenturforvaltnmgen
hörande organ och anstalter, möjligheterna ökar för försvarsgrenarna att
gemensamt utnyttja upplagda förråd samt att föreskrifter och reglementen
rörande intendenturförnödenlieternas handhavande kan goras mera överensstämmande
de olika försvarsgrenarna emellan. Slutligen bor alternativ
I rätt genomfört utesluta dubbelarbete och darfor i forhallande till alternativ
II kräva en icke obetydligt mindre sammanlagd personalstyrka
(omkring 30 personer motsvarande en avlöningskostnad om cirka 350 000

kronor jier år). . ... . . „ . ,___

Enligt alternativ II skulle försvarsgrenschefernas inflytande pa mtcndenturförvaltningstjänsten
och därigenom den direkta samverkan mellan
den rent militära verksamheten och intendenturförvaltningsverksamheten
inom försvarsgrenarna bättre tillgodoses än enligt alternativ I. Med en
organisation eiiligl alternativ II torde vidare storre förutsättningar foic -

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

liggä för en mera omedelbar kontakt mellan de centrala och lokala förvaltningsorganen,
vilket bör underlätta ärendenas snabba handläggning.

Av den gjorda jämförelsen mellan de båda alternativen för organisation
av försvarets centrala intendenturförvaltningstjänst har utredningen funnit
det framgå, att alternativ I med dess fullständiga sammanförande av
denna tjänst för samtliga försvarsgrenar till ett enda ämbetsverk innebär
den klaraste och rationellaste organisationsformen samt erbjuder de bästa
garantierna tor en effektiv standardiseringsverksamhet och en ekonomisk
drift i fred samt ett underlättande av underhållstjänsten i krig. Intendenturförnödenheternas
i allmänhet okomplicerade och för försvarsgrenarna
ensartade beskaffenhet talar enligt utredningen — i motsats till
■säd förhållandet är med betydelsefulla slag av tygmateriel — för en för
försvaret enhetlig förvaltning av densamma. Vid det samråd, som utredningen
haft med souscheferna i de tre försvarsgrensförvaltningarna, har
dessa visserligen — framhåller utredningen — avstyrkt den enligt alternativ
I skisserade organisationen och i stället förordat alternativ II. Utredningen
har emellertid kommit till den uppfattningen, att vad som anförts
till forman for alternativ II icke kan uppvägas av de avsevärda
fördelar ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt, vilka är förenade
med alternativ I. Utredningen anser därför, att försvarets centrala
intendenturförvaltning bör organiseras enligt alternativ I. Utredningen
ansei
intendenturförvaltning bör direkt under Kungl. Maj:t utövas av generalintendenten.

Inom utredningen har beträffande valet av alternativ för intendenturförvaltningstjänstens
ordnande särskilda yttranden avgivits av herrar
Bergh och Sällfors.

Herr Berghs yttrande är av följande lydelse.

Både ur effektivitetssynpunkt och ekonomiskt sett måste ett sammanförande
av likartade förvaltningsgrenar till för försvaret gemensamma förvaltningsverk
vara den fördelaktigaste organisationsformen. Den militära
torvaltningsyerksamheten är emellertid icke ett självändamål utan endast
\()I’ den militära tjänstens bedrivande. Förvaltningsapparaten
bor darfor icke — åtminstone i fråga om de grenar som mest intimt är
knutna tdl den militära tjänsten i krig och fred — i sina grunddrag avv!ka
från försvarsorganisationen i övrigt. Så länge statsmakterna anser
det nödvändigt att, trots därmed förenade nackdelar av ekonomisk och
organisatorisk art, bibehålla försvarets nuvarande uppdelning på tre från
varandra strängt åtskilda försvarsgrenar utan en gemensam ledning med
tillräckliga befogenheter, måste också enligt min mening förvaltningsbyggnaden
i väsentliga delar anpassas därefter. Främst gäller detta tygiorvaltnmgstjänsten
och intendenturförvaltningstjänsten, vilka i alldeles
särskilt hög grad är nära anknutna till den dagliga trupptjänsten i fred
och krig och beträffande vilka det därför är angelägnast att den militära
ledningens inflytande är säkrat. Dessa synpunkter har i så måtto beaktats

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

105

av förvaltningsutredningen, som utredningen föreslår, att tygförvaltningstjänsten
alltjämt skall vara försvarsgrensvis organiserad och underställd
vederbörlig försvarsgrenschef. Däremot förordar utredningens majoritet,
att intendenturförvaltningstjänsten organiseras inom ett för försvaret
gemensamt verk, försvarets intendenturförvaltning, direkt underställt
Kungl. Maj :t. Med en sådan organisation erhåller enligt inin uppfattning
de för respektive försvarsgrenars militära användbarhet ansvariga försvarsgrenscheferna
icke ett tillfredsställande inflytande på intendenturförvaltningstjänsten,
vilket dock är av avgörande betydelse för föx-bandens
liv och verksamhet.

Den av utredningen föreslagna inre strukturen av försvarets intendenturförvaltning
syns mig i och för sig mycket ändamålsenlig. Med all
sannolikhet kommer emellertid ämbetsverkets bristande överensstämmelse
med den gällande försvarsorganisationen snart att medföra välmotiverade
framställningar om att de skilda försvarsgrensledningarna jämväl skall
förses med egna intendenturförvaltningsorgan.

Med hänsyn till angivna omständigheter borde förvaltningsutredningen
enligt min mening ha förordat sitt alternativ II för intendenturförvaltningstjänstens
ordnande. Detta alternativ innebär i huvudsak samma fördelar
i fråga om enhetlighet o. s. v. som alternativ I, dock utan att de
båda mindre försvarsgrenarna berövas de begränsade intendenturorgan,
vilka de svårligen kan vara utan. Den av alternativ II föranledda kostnadsökningen
i jämförelse med alternativ I, 350 000 kronor, syns mig mer
än väl motvägas av de fördelar, som ernås genom att förvaltningsapparaten
anpassas efter gällande försvarsorganisation. Arméns intendenturförvaltning,
som enligt alternativ II skall ombesörja huvuddelen av den
centrala intendenturförvaltningstjänsten inom hela försvaret, kan i allt
väsentligt — ehuru med något mindre personaluppsättning — organiseras
på samma sätt som försvarets intendenturförvaltning.

När gränserna mellan försvarsgrenarna en gång försvinner, är det lätt
att från den av mig förordade organisationen övergå till ett för försvaret
gemensamt intendenturförvaltningsverk. Vid ett sådant tillfälle syns även
tiden vara inne att överväga lämpligheten av att ställa hela försvarsförvaltningen
under enhetlig ledning.

Förvaltningens nära samordnande med den militära ledningen anser jag
vara av sådan betydelse, att jag finner mig böra föreslå att försvarets
intendenturförvaltning — därest alternativ I och icke alternativ II anses
böra komma i fråga — liksom även fortifikationsförvaltningen och försvarets
sjukvårdsstyrelse underställs överbefälhavaren på enahanda sätt
som försvarsgrensförvaltningarna nu är underställda försvarsgrenscheferna.

Herr Sällfors har anfört i huvudsak följande.

Även jag är av den uppfattningen, att alternativ I ur organisatorisk
synpunkt är att föredra framför alternativ II. En bestämd förutsättning
härför är emellertid enligt min mening alt överbefälhavaren görs till chef
för försvarets intendenturförvaltning. Med hänsyn till krigföringens beroende
av alt stridskrafterna förses med intendenturförnödenheter av
lämpligt slag och i tillräcklig mängd samt på ett ändamålsenligt sätt
framstår nämligen eu fullständig samordning mellan den rent militära
tjänsten och förvaltningstjänsten för mig som en nödvändighet. En sådan

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

samordning kan såvitt jag kan finna icke åstadkommas med mindre än att
den som bär ansvaret för stridskrafternas krigsduglighet även äger dirigera
intendenturförvaltningstjänsten. Den av utredningsmajoriteten förordade
organisationen ger enligt min mening icke militärledningen det erforderliga
inflytandet på förvaltningstjänsten. Kravet härpå finner jag vara så
oeftergivligt att jag, därest överbefälhavaren icke anses böra belastas med
förvaltningsuppgifter av ifrågavarande slag, i stället för att ansluta mig
till utredningens majoritet och alltså till ett alternativ I med generalintendenten
såsom en direkt under Kungl. Maj :t stående chef förordar alternativ
II, enligt vilket intendenturförvaltningstjänsten till de ur militära
synpunkter väsentligaste delarna skulle komma att ledas för var och en
av försvarsgrenarna av försvarsgrenschefen, vilken enligt gällande försvarsordning
.är den primärt ansvarige för försvarsgrenens stridsduglighet.

Remissyttranden.

Chefen för armén avstyrker utredningens förslag om en för försvaret
gemensam intendenturförvaltning och förordar i stället det av utredningen
skisserade alternativet II. Arméchefen framhåller, att verksamheten inom
intendenturförvaltningens område är nära anknuten till arméns verksamhet
i krig och dess dagliga liv i fred. I förra fallet gäller det mobiliseringsplanläggning,
bl. a. förbandens förseende med utrustning, livsmedel,
drivmedel, hästar in. in. samt förrådshållning, i senare fallet allt som
hör samman med fredsförbandens förplägnad, förläggning, övningar, uniformsutrustning
m. in. Det krävs om möjligt än intimare kontakt mellan
staber, förband och förvaltning på detta område än inom tygförvaltningstjänsten.
Arméchefens inflytande kan säkerställas endast genom en direkt
befälslinje. De skäl, som utredningen framlagt för alternativ I, finner
arméchefen därför icke bärande. De beräknade besparingarna anser
arméchefen icke uppväga den effektförlust, som en sammanslagning med
nödvändighet åsamkar de skilda försvarsgrenarna. Om en gemensam intendenturförvaltning
trots allt skulle komma att inrättas, bör den enligt
arméchefens uppfattning underställas överbefälhavaren.

Arméförvaltningen ansluter sig till vad utredningen kommit till rörande
intendenturförvaltningens uppgifter och understryker därvid, att den
bränslekontrollerande verksamheten måste vara fast förknippad med
själva bränsleanskaffningen, varför ett överflyttande av bränslekontrollen
till fortifikationsförvaltningen också måste medföra en överflyttning dit
av anskaffningen av bränsle, vilken uppgift i övrigt dock måste anses
naturligt tillhöra intendenturförvaltningen såsom främst konsumtionsförvaltande
myndighet. Även den omständigheten att kasernförvaltningens
organisation är under omprövning talar enligt arméförvaltningens mening
för att bränslekontrollen i varje fall tills vidare bör kvarbli under intendenturförvaltningen.

Enligt arméförvaltningens uppfattning har utredningen vid sitt ställningstagande
till de båda av utredningen uppställda alternativen för inten -

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

denturförvaltningens ordnande lagt för mycken tyngd vid den anskaffande
verksamheten och icke tillräckligt beaktat betydelsen av den direkta samverkan
mellan de rent militära organen och förvaltningsmyndigheten,
vilken i särskilt hög grad gör sig gällande i den förvaltande delen av ''verksamheten.
Härom anför arméförvaltningen vidare följande.

Ingen gren av den militära förvaltningen torde det militära livet i sin
dagliga verksamhet vara så omedelbart beroende av som av intendentuiförvaltningen.
En direkt och omedelbar kontakt mellan stabs- och truppbefäl
samt intendenturorgan är här av största betydelse. En förtroendefull
samverkan och klar förståelse även från truppbefälets sida för intendenturförvaltningens
möjligheter och betydelsen av alla krafters medveikan till ett
ekonomiskt utnyttjande av till förfogande stående medel och förnödenheter
av olika slag är här en förutsättning för såväl en effektiv förvaltning som
ett effektivt militärt liv. Detta nära samarbete är av så mycket större
betydelse som intendenturförvaltningens verksamhet direkt berör det dagliga
livet vid förbanden (beklädnad, utspisning, övningar, marketenteri
o. s. v.) och på ett mera påtagligt sätt ingriper i detta än verksamheten
vid övriga förvaltningsgrenar. Av denna anledning bör också försvarsgrenschefen
vara chef för förvaltningen.

Genom den förvaltningsreform, som tillkom i samband med 1936 års
härordning, togs det första steget i denna riktning i det att förs^arsgrenschefen
fick ett mera direkt inflytande på förvaltningen genom föreskriften,
att han i vissa ärenden skulle inträda som beslutande i förvaltningen.
Detta inflytande utvidgades sedermera ytterligare och befästes
genom nu gällande instruktion för arméförvaltningen, enligt vilken chefen
för armén tillika är chef för arméförvaltningen.

Den närmare samverkan och ökade förståelse mellan stabs-, truppoch
förvaltningsorganen, som härav blivit en följd, har lett till en sundare
och mera ekonomisk blick för intendenturproblemen även från trupphåll,
vilket utan tvivel också varit av stor betydelse för ett ändamålsenligt
utnyttjande av de medel, som stått till förfogande för intendenturändamål.

Vid en organisation av intendenturförvaltningen enligt alternativ I
kommer försvarsgrenscheferna endast genom anvisningar till förvaltningsmyndigheten
att kunna inverka på försvarsgrenens stridsduglighet, när
det gäller intendenturområdet. Motsvarande blir förhållandet i vad avser
fredskraven på de områden, som intendenturförvaltningen har att tillgodose.

En sådan ställning — utan direkt andel för försvarsgrenschef i ansvaret
för förvaltningen — torde lätt kunna leda till intressemotsättningar
mellan försvarsgrenscheferna och intendenturförvaltningsmyndigheten,
med därav följande minskat intresse och förståelse inom försvarsgrenen
för intendenturförvaltningen, d. v. s. en återgång till före 1937
rådande läge. Den nuvarande ordningen, som nödvändiggör för försvarsgrenschefen
att personligen sätta sig in i förvaltningsgrenens möjligheter
och själv i egenskap av förvaltningschef träffa de stora avgörandena
beträffande materielanskaffningen, fastställda hushållningsplaner och
övningsanslagens fördelning, har arméförvaltningen funnit vara av stort
värde.

108

Kimgl. Maj:ts proposition nr 109.

På de sålunda anförda skälen anser sig arméförvaltningen i motsats
till utredningen böra lämna ett bestämt förord för alternativ II och i
denna fråga helt ansluta sig till de synpunkter, som av herr Bergh framförts
i dennes särskilda yttrande.

Alternativ II är enligt arméförvaltningens uppfattning en naturlig utveckling
av nu rådande förvaltningsorganisation och den samordning av
anskaffningen av vissa förnödenheter, som försvarsgrenarnas intendenturförvaltningar
genom samarbete redan infört till ernående av ett bättre
ekonomiskt resultat. Det erbjuder — tramhåller arméförvaltningen -—
med den föreslagna organisationen (som för arméns del i princip är lika
i båda alternativen) alla de fördelar beträffande en ekonomisk och enhetlig
anskaffning, som utredningen vill vinna med alternativ I, samtidigt som
en till försvarsgrenarna decentraliserad anslagsförvaltning och ledning av
förnödenheternas tillhandahållande och utnyttjande i den militära verksamheten
skapar ökade förutsättningar för eu sparsam hushållning, något
som måhända är svårare att belysa med siffror men dock enligt arméförvaltmngens
mening torde vara betydligt mera värt än den personalbesparing,
innebärande en utgiftsminskning på ca 350 000 kronor, som
utredningen räknat med.

Arméförvaltningen anser alltså, att för arméns del organet för intendenturförvaltningen
bör utformas som ett eget under Kungl. Maj :t lydande
centralt ämbetsverk — arméintendenturförvaltningen — under chefskap
av chefen för armén med generalintendenten som souschef. I likhet med
utredningen anser arméförvaltningen att den nuvarade gemenskapen med
arméns tygförvaltning bör upphöra.

Marinledningen vänder sig i sitt yttrande till en början mot utredningens
förslag att från intendenturförvaltningstjänsten till tygförvaltningstjänsten
överföra handhavandet av viss materialutredning för fartyg.
Den nuvarande ordningen har — framhåller marinledningen — erfarenhetsmässigt
befunnits mest lämplig och tillämpas inom flera större marinorganisationer,
exempelvis Förenta Staternas, där till sådan utredning
hänförts materiel under intendenturens förvaltning i långt större utsträckning
än i Sverige. Skälen för ett kvarblivande vid rådande organisation
i detta hänseende är bland annat att hänföra till beredskapshållningen och
de förhållanden, varunder ifrågavarande materiel utlämnas till konsumenterna
i fred och krig. Marinförvaltningen anmäler i detta sammanhang
sin avsikt att göra marinens förrådsorganisation till föremål för
en allmän översyn och att därvid uppta jämväl berörda förhållanden till
omprövning.

Marinledningen ansluter sig till förslaget att driv- och smörj medelsförsörjningen
vad beträffar anskaffning, förrådshållning, distribution och
krigsförberedelsearbete tills vidare hänförs till intendenturförvaltningstjänstens
område, dock under förutsättning, att en intendenturavdelning
bibehålls inom marinförvaltningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

109

Mot utredningens förslag att anskaffning av bränslen för försvarets
fasta anläggningar samt kontroll av bränsleförbrukningen vid dessa anläggningar
hänförs till intendcnturförvaltningstjänsten har marinledningen
intet att invända.

Beträffande förvaltningsorganisationens utformning på förevarande område
erinrar marinledningen, att marinchefen enligt gällande instruktion
på grundval av de bestämmelser, som överbefälhavaren utfärdar, skall
utföra det närmare operativa krigsförberedelsearbetet inom marinen samt
såsom regel planlägga och leda marinstridskrafternas operationer. Detta
förhållande konstituerar ett bestämt krav på att intendenturtjänsten i
alla för ledningen av marinens militära operationer väsentliga avseenden
underställs marinchefen. Att söka bereda marinchefen erforderligt inflytande
på intendenturförvaltningen på sätt utredningen föreslagit
— insättandet av en representant för marinen i intendenturförvaltningsverkets
centralplanering — är enligt marinledningens uppfattning icke
tillfyllest. Den föreslagna kontaktofficeren — en för marinen, trots att
denna består av två vapenslag, flotta och kustartilleri — kan aldrig ersätta
eller med tillräcklig kompetens förmedla det kontinuerliga, intima
och direkta samarbete, som äger rum mellan marinförvaltningens intendenturavdelning
och marinstaben, kustartilleriinspektionen med flera delar
av marinledningen. Det arrangemang med »föredragning och inspektion»
genom vissa chefer i intendenturförvaltningen för att tillgodose försvarsgrenschefernas
»behov av sakkunskap på intendenturförvaltningstjänstens
område», som utredningen föreslagit, är, anser marinledningen, alltför
konstlat och verklighetsfrämmande för att på allvar kunna diskuteras.

Förslaget att arméns centrala intendenturförvaltningsorgan skall åläggas
huvudförvaltningen ifråga om alla intendenturförnödenheter kan marinledningen
ej godta som kategorisk grundregel. Tillämpningen av huvudförvaltningsprincipen
bör här liksom inom tygförvaltningstjänsten ske
med ledning av en prövning ur ändamålsenlighetssynpunkt. Det är enligt
marinledningens mening alls icke självfallet att vissa för marinen speciella
varuslag bäst anskaffas genom en främmande förvaltning och ett sådant
förfarande skulle dessutom innebära ett avsteg från regeln om huvudförvaltning
sådan denna definierats av utredningen.

Ej heller bör det enligt marinledningens uppfattning i princip fastslås,
att arméns organ skall sköta den centrala förrådshållningen i fråga om
alla intendenturförnödenheter. Även härvidlag bör efter närmare utredning
och med beaktande av förhållandena under krig den mest ändamålsenliga
ordningen genomföras.

Utredningens uttalande, att det krav på sammanhållning av de sammansatta
stridsmedlen, som avgjort utredningens val av försvarsgrensvis
organiserad förvaltning inom tygområdet, icke gjorde sig gällande vad
beträffar intendenturförvaltningstjänsten, strider mot marinledningens
uppfattning. Härom har marinledningen vidare anfört följande.

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

Vid inredning och utrustning av fartyg äger ett intimt samarbete rum
mellan skeppsbyggnads- och intendenturavdelningarna. Utrymmesbehov
måste fastställas för förråd av olika slag, kök med diskrum och andra
bilokaler, marketenteri samt å större fartyg anordningar för tvätt och
bakning ävensom reparationsverkstäder för beklädnad. Stuvningsplaner
måste uppgöras till ledning för förrådsutrymmenas fördelning i fartyget
och deras inredning med hänsyn till varornas beskaffenhet och emballage.
Jämväl för marinens transportfartyg för materiel och livsmedel måste i
förekommande fall inredningsprojekt utarbetas och dylika spörsmål uppkommer
även i samband med ianspråktagande av hjälpfartyg för ändamålet.
Köksutrustningen varierar för fartyg av skilda typer och måste utformas
med hänsyn till bland annat de olika sätt att tillgodose värmebehovet
för kokning och stekning, som lämpligen kan användas. Denna utrustning
måste vidare anpassas efter fartygets konstruktion i övrigt och med
hänsyn till att den skall kunna användas även under sjögång, varjämte den
måste uppställas efter en ur arbetsdriftssvnpunkt noga genomtänkt plan
inom de ytterst knappa utrymmen, som står till buds. Såsom exempel
kan nämnas att endast för köks- och proviantförrådsanordningarna för
jagarna Öland och Uppland över 100-talet ritningar och skisser behövt
uppgöras. Uppmärksamhet måste jämväl ägnas anordningar å fartygen
för ombordtagande av olika slags intendenturförnödenheter samt transportvägarna
inom fartyget och deras framkomlighet vid varornas förflyttning
från däck till förrådsrum och därifrån till användningsplatserna. Anordningar
för kylda förvaringsrum måste anpassas efter förhållandena och
möjligheterna på olika fartyg. Inredning ombord för förvaring av besättningens
personliga utrustning måste granskas. Förläggningsmaterielen
måste utformas under hänsynstagande till lokaliteterna ombord och med
beaktande av standardiseringsmöjligheterna. Inredningen i arbetshytterna
för intendenturpersonal måste granskas ur ändamålsenlighetssynpunkt.

Den medverkan, som från nuvarande intendenturavdelningens sida
enligt ovan anförda exempel förekommer vid byggnad och modernisering
av fartyg, påkallar ett kontinuerligt och livligt samarbete med skeppsbyggnadsavdelningen.
Detta samarbete skulle bli högst försvårat genom
eu organisation enligt alternativ I, och som ett avgörande skäl mot eu
sådan ordning framträder, att här berörda frågor ofta nödvändiggör en
avvägning av intendenturavdelningens önskemål mot kraven på andra
anordningar ombord å fartygen av betydelse för deras stridsvärde. En
sådan avvägning måste göras av den beslutande chefen inom marinförvaltningen
och denne måste bära ansvaret härför.

Utredningens skäl till förmån för alternativ I, att den enhetliga ledningen
av intendenturförvaltningstjänsten borde medge större möjligheter
till standardisering av materielen än en organisation enligt alternativ
II, vilka möjligheter i sin tur borde skapa bättre förutsättningar
för en ekonomisk produktion och underlätta underhållstjänsten särskilt
i krig, är enligt marinledningens mening icke övertygande. Redan nu är
en ändamålsenlig standardisering av intendenturmateriel i allt väsentligt
genomförd genom samverkan mellan försvarsgrensförvaltningarna inbördes
och med krigsmaterielverket, dit anskaffningarna huvudsakligen
är förlagda och som även har att verka för standardisering. Marinled -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningen anser att genom en förnuftig tillämpning av principen om huvudförvaltningen
även i fortsättningen skapas garantier för att standardisering
i lämplig utsträckning sker, i den mån dessa frågor kan avgöras inom
förvaltningarna. Talet om att standardisering av intendenturmateriel
skulle underlätta underhållstjänsten i krig är enligt marinledningens uppfattning
överdrivet, ty även om motsvarande intendenturmateriel i vissa
detaljer är något olika, så är den i regel lika väl användbar för sitt
ändamål. En hel del intendenturmateriel kommer för övrigt, framhåller
marinledningen, att anskaffas först vid krigsfall och av i marknaden då
befintliga typer.

Gentemot utredningens uttalanden, att en organisation enligt alternativ
I ökar möjligheterna för försvarsgrenarna att gemensamt utnyttja upplagda
förråd samt att föreskrifter och reglementen rörande intendenturförnödenheternas
handhavande kan göras mera överensstämmande de olika
försvarsgrenarna emellan, framhåller marinledningen, att samverkan i
fråga om utnyttjande av förråd redan är genomförd genom såväl den
centrala som den lokala krigsplanläggningen. Vidare syns utredningen
enligt marinledningen ha förbisett, att stora delar av marinens intendenturmateriel
inom dess basområden uppläggs gemensamt med annan
materiel för marinen för att bli tillgängliga på ett ställe vid utrustning
och underhåll av förbanden. Detta kräver enhetlig ledning inom marinen.
Sammanförandet av likartade förnödenheter i gemensamma förråd innebär
icke alltid en fördel. Marina drivmedelsförråd bör sålunda placeras
på platser, som lämpar sig för bränslekomplettering åt fartyg medan det
för drivmedelsförråd för motorfordon är viktigare att de lämpar sig för
uttransport landvägen. Vad beträffar lämpligheten av likartade föreskrifter
för förnödenheternas handhavande erinrar marinledningen, att
sådana redan finns såsom ett resultat av den på sin tid av statens sakrevision
tillsatta s. k. materielvårdskommitténs arbete och att i övrigt
sådana föreskrifter av mera allmän tillämplighet numera icke utarbetas
utan samverkan förvaltningarna emellan.

Påståendet att alternativ I skulle utesluta dubbelarbete och därför i
förhållande till alternativ II kräva en icke obetydligt mindre sammanlagd
personalstyrka anser marinledningen kunna till riktigheten ifrågasättas.
Det är enligt marinledningens mening tvärtom mera sannolikt att, om en
gemensam intendenturförvaltning skulle få sådana följder som en gemensam
intendenlurkår, en betydande merkostnad skulle uppkomma. Utredningens
val av alternativ tyder enligt marinledningen på att utredningen
icke varit på det klara med vad underhållstjänsten i krig numera verkligen
innebär. Underhållstjänstens planläggning är, framhåller marinledningen,
oupplösligen förbunden med det operativa förberedelsearbetet
och dess ledning vid krig måste utövas av samma befälhavare, som leder
operationerna. De olika grenarna av underhållstjänsten inom marinen

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

måste samordnas, eftersom de alla syftar till att tillgodose marindistriktskrafteinas
beho\. Att sedan samverkan med andra försvarsgrenar förekommer
i större eller mindre utsträckning inverkar icke på det förhållandet,
att underhållstjänsten vid marinen i första hand måste vara inriktad
på de egna stridskrafterna. Ett ytterligare sönderbrytande av marinledningen
skulle enligt marinledningens uppfattning innebära en desorganisation,
som skulle få skadliga följder i fred och helt visst bli ödesdiger
vid krig. Marinledningen finner sig därför under åberopande jämväl av
hittills
bestämt motsätta sig intendenturavdelningens avskiljande från marinförvaltningen.
I varje fall borde enligt marinledningens mening med principbeslut
om försvarets intendenturförvaltnings inrättande anstå till dess
frågan om en försvarets gemensamma intendenturkår allsidigt utretts.

Flygledningen delar utredningens uppfattning, att vissa tekniskt betonade
arbetsuppgifter bör överföras från intendentur- till tygförvaltningstjänsten.
Erfarenheterna efter tillkomsten av de för försvaret gemensamma
ämbetsverken — försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse,
fortifikationsförvaltningen och krigsmaterielverket — föranleder
flygledningen att avstyrka en organisation av intendenturförvaltningstjänsten
enligt utredningens alternativ I. Mot en dylik organisationsform
anför flygledningen vidare bland annat följande.

Det förefaller icke osannolikt att en central intendenturförvaltning
rent siffermässigt skulle kunna medföra vissa besparingar, men chefen
för flygvapnet och flygförvaltningen ifrågasätter starkt värdet av en dylik
teoretisk besparing med den föreslagna organisationens tungroddhet i fred
och markerade olämplighet i krig. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
finner det i detta sammanhang vara anmärkningsvärt, att utredningen
vid behandlingen av de båda alternativen endast i förbigående
omnämner de avsevärda nackdelar, som en centraliserad intendenturförvaltning
innebär med hänsyn till den omedelbara kontakten mellan
centrala och lokala förvaltningsorgan och härmed sammanhängande fördröjning
i ärendenas handläggning. Det ligger i sakens natur att en
central intendenturförvaltning icke på samma sätt som ett till respektive
försvarsgren anslutet organ kan tillgodose de för respektive försvarsgren
speciella problemen. Den intima kontakten med utvecklingen inom en
försvarsgren och härav betingade önskemål och behov, som ingriper i
förbandens dagliga rutin, kan ej bli på samma sätt tillgodosedda vid en
centralisering. Även om kontaktmän placeras vid den centrala intendenturförvaltningen
och försvarsgrenscheferna får intendenturutbildad personal
till sitt förfogande löser man härigenom icke det omedelbara inflytande
på intendenturförvaltningstjänsten, som försvarsgrenscheferna måste ha
med hänsyn till exempelvis planläggning, samordning och genomförande
av de dagliga rutinerna i samband med övningsverksamheten vid förbanden.

Chefeii för flygvapnet har ansvaret för flygvapnets krigsduglighet.
Hans möjligheter att påverka förvaltningsverksamheten måste således

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

113

säkerställas, enär krigsdugligheten i sin tur påverkas härav. Därest
chefen för flygvapnet undandras ansvaret för den centrala förvaltningen
inom vissa tjänstegrenar, förlorar han överblicken över dessa och får
härigenom även minskade möjligheter till en välgrundad avvägning mellan
olika militära krav av ekonomisk innebörd.

I likhet med vad flygledningen anfört beträffande tygförvaltningstjänsten
finner flygledningen en organisation av intendenturförvaltningstjänsten
enligt utredningens alternativ II vara i princip riktig. Flygledningen
anser, att i sistnämnda alternativ dels tillgodoses försvarsgrenschefernas
inflytande, dels bibehålls den nödvändiga kontakten mellan
centrala och lokala intendenturorgan samtidigt som ett ekonomiskt samgående
kommer till stånd i den utsträckning som är praktiskt lämplig
och successivt kan anpassas med hänsyn till försvarsgrenarnas speciella
behov. En förutsättning härför är dock enligt flygledningens uppfattning
att principen med huvudförvaltning ej avser materielens projektering
samt att arbetsfördelningen med avseende på huvudförvaltningsfrågor
icke bestäms genom ett sidoordnat organ utan får växa fram genom ett
praktiskt samarbete mellan försvarsgrenarnas intendenturförvaltningar.
Flygledningen framhåller, att ett dylikt samarbete för närvarande äger
rum vilket har skapats såsom resultat av praktiska erfarenheter och icke
till följd av ett yttre tvång. Då utredningen icke funnit anledning framföra
några reella anmärkningar mot den nuvarande organisationens sätt
att fungera måste det enligt flygledningens mening vara riktigast att låta
denna organisation utvecklas vidare för att enligt principen om huvudförvaltning
successivt finna större områden för ett ekonomiskt samarbete
mellan försvarsgrensförvaltningarna.

Fortifikationsförvaltningen ansluter sig till utredningens principiella inställning
till frågan om handhavandet av bränsleanskaffningen för de
fasta anläggningarna samt utövandet av den bränslekontrollerande verksamheten
beträffande sådana anläggningar. Ämbetsverket anser emellertid
att bränslekontrollen och anskaffningen — utom möjligen själva upphandlingsförfarandet
— omedelbart och oberoende av lösningen av övriga organisationsfrågor
bör överföras till förvaltningen. Jämväl uppgifterna med
tillhandahållande av vatten, gas och elektrisk energi samt kontrollen över
förbrukningen därav, vilken kontroll redan nu i vissa avseenden omhänderhas
av fortifikationsförvaltningen, bör enligt fortifikationsförvaltningens
mening helt överföras på förvaltningen.

Bijggnadsstgrclscn anser sig böra vidhålla sin i tidigare sammanhang
uttalade uppfattning, att en sammanslagning av den militära och civila
bränslekontrollen skulle innebära den mest rationella ordningen. Styrelsen
framhåller emellertid, att såväl det militära som det civila byggnadsbeståndet
är av sådan storleksordning, att en uppdelning i en militär och
en civil bränslekontrollerande verksamhet kan anses utgöra en tillfreds 8—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 10!).

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ställande anordning. Därvid bör dock bränslekontrollen för försvarets fasta
anläggningar överföras till fortifikationsförvaltningen. Styrelsen utgår
ifrån att den utredning rörande en samordning av det militära och civila
byggnadsväsendet, som 1951 års riksdag uttryckt önskvärdheten av, får
pröva även frågan om en motsvarande samordning av bränslekontrollen.

Av övriga myndigheter och organisationer, som uttalat sig rörande intendenturförvaltningstjänstens
ordnande, ansluter sig statskontoret oreserverat
till utredningens förslag om en för försvaret gemensam intendenturförvaltning
och statens sakrevision förklarar sig kunna godta ett sådant
gemensamt verk i huvudsaklig överensstämmelse med det av utredningen
förordade alternativet I. Försvarets civilförvaltning, statens organisationsnämnd
och försvarets civila tjänstemannaförbund förordar en lösning av
organisationsfrågan enligt utredningens alternativ II. Sveriges Industriförbund
anser, att intendenturförvaltningen utan olägenhet kan vara organiserad
som för närvarande men har ur de intressen förbundet har att
företräda icke funnit något att erinra mot en koncentrering av intendenturförvaltningen
i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens alternativ
I.

Departementschefen.

Beträffande den centrala intendenturförvaltningstjänsten har 1946 års
militära förvaltningsutredning, såsom av det förut anförda framgår, i motsats
till vad utredningen föreslagit i fråga om tygförvaltningstjänsten, förordat
att den skulle omhänderhas av ett för de tre försvarsgrenarna gemensamt
verk, försvarets intendenturförvaltning (alternativ I). Det av utredningen
föreslagna nya verket, försvarets industriplanering, skulle på intendenturförvaltningens
område ha att ombesörja motsvarande arbetsuppgifter,
som enligt utredningsförslaget skulle tillkomma verket inom tygförvaltningen.
Utredningens förslag har biträtts allenast av statskontoret
och statens sakrevision, medan bl. a. en reservant inom utredningen samt
armé-, marin- och flygledningarna bestämt motsatt sig detsamma. Dessa
har i stället förordat en organisation i huvudsaklig överensstämmelse med
utredningens alternativ II, vilket innebär en försvarsgrensvis ordnad intendenturförvaltning.
En annan reservant inom utredningen har ansett sig
kunna ansluta sig till utredningsförslaget endast under förutsättning att
det gemensamma intendenturförvaltningsverket ställdes under chefskap av
överbefälhavaren. Om så icke lät sig göra, har han förordat alternativ II.

Vid behandlingen i det föregående av tygförvaltningstjänstens organisation
har jag förordat, att krigsmaterielverket skall utgå ur organisationen
och dess anskaffningsuppgifter fördelas på försvarsförvaltningarna. Detta
innebär för den centrala intendenturförvaltningens del, att omfattande anskaffningsuppgifter
i fråga om intendenturmateriel av mera standardmässig
karaktär kommer att överföras dit från krigsmaterielverket. I samband

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

med behandlingen av frågan om fördelningen av krigsmaterielverkets nuvarande
uppgifter framhöll jag även, att den verket åvilande upphandlingen
av kontorsinventarier för statsförvaltningen i dess helhet är avsedd att
överföras till den centrala intendenturförvaltningen.

Lika litet som i fråga om tygförvaltningstjänsten är jag nu beredd att
beträffande den centrala intendenturförvaltningen hävda en definitiv ståndpunkt
till frågan om gemensam eller försvarsgrensvis ordnad förvaltningstjänst.
För egen del har jag emellertid stannat för att under nuvarande
förhållanden förorda en intendenturförvaltningstjänst försvarsgrensvis enligt
utredningens alternativ II. Skälen härtill är i korthet följande.

Vad de militära remissmyndigheterna anfört mot förslaget om gemensam
intendenturförvaltningstjänst syns mig i vissa hänseenden värt beaktande.
Såväl intendenturtjänstens nära samband med den dagliga trupptjänsten
som dess betydelse i samband med både det operativa krigsförberedelsearbetet
och planläggning av fredsmässiga övningar utgör omständigheter,
som i och för sig talar för att med nu gällande försvarsorganisation
försvarsgrenscheferna bör behålla sitt inflytande på denna tjänst.

Att ålägga överbefälhavaren de förvaltningsuppgifter, som följer med
chefskapet för ett gemensamt intendenturförvaltningsverk, finner jag betänkligt
och jag kan icke förorda en sådan organisation. Alternativet blir
då att det gemensamma verkets chef direkt underställs Kungl. Maj :t. Härigenom
kan emellertid risker tänkas uppkomma för att den centrala intendenturtjänstens
samband med stabs- och trupptjänsten försvagas.

Utan att underskatta de fördelar, som förvaltningsutredningen ansett
följa med ett gemensamt intendenturförvaltningsverk, finner jag likväl
övervägande skäl tala för att i nuvarande läge ställa ett genomförande av
detta alternativ på framtiden. Jag vill som ytterligare stöd för denna ståndpunkt
framhålla, att jag anser att en för försvaret gemensam intendenturkår
utgör en — visserligen icke oeftergivlig -— men i hög grad önskvärd
förutsättning för det gemensamma verket. Dessa två organisationsfrågor
bör därför enligt min mening lösas i ett sammanhang.

Den centrala intendenturförvaltningstjänsten bör vid det av mig förordade
alternativet organiseras på ett ämbetsverk för armén, benämnt
arméintendenturförvaltningen, samt på intendenturorgan i marin- och flygförvaltningarna.
Arméintendenturförvaltningen bör stå under chefskap av
chefen för armén och för den direkta ledningen ha en souschef. Liksom
i fråga om armétygförvaltningen bör souschefsposten i arméintendenturförvaltningen
kunna besättas med alternativt militär, civilmilitär eller
civil befattningshavare. Såsom närmare utvecklas i annat sammanhang
har arméintendenturförvaltningen ansetts kunna ges en enklare och mindre
differentierad inre organisation än de för tygförvaltningstjänsten avsedda
centrala organen.

En tillämpning av huvudförvaltningsprincipen medför på intendentur -

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förvaltningsområdet, att det övervägande arbetet förläggs till arméorganet,
På marinens och flygvapnets intendenturorgan bör i huvudsak ankomma
att utöva projekt- och försöksverksamhet beträffande för respektive försvarsgren
speciell materiel, att utföra behovsberäkningar, krigsförberedelsearbete
och ekonomisk planering, att handha förrådshållning och tekniskt
underhåll av förnödenheter i den egna försvarsgrenens förråd samt att förvalta
försvarsgrenens övningsanslag.

De farhågor, marintörvaltningen uttalat för att huvudförvaltningsprincipen
skall komma att drivas för långt i den nya organisationen, anser
jag ogrundade. Det finns enligt min mening ej anledning att förutsätta
annat än att det på förevarande område beslutande organet bör kunna tilllämpa
ifrågavarande princip inom intendenturförvaltningstjänsten så, att
de olika försvarsgrenarnas intressen på ett tillbörligt sätt beaktas. Icke
heller syns det mig böra vara förenat med några större svårigheter att genom
överenskommelser mellan berörda myndigheter reglera fördelningen
mellan gemensam lörrådshållning och förrådshållning försvarsgrensvis på
ett ändamålsenligt sätt.

Vad beträffar de av utredningen berörda frågorna om gränsdragningen
mellan intendenturförvaltningstjänsten och andra förvaltningsområden är
jag icke beredd att nu tillstyrka utredningens förslag om överflyttning av
förvaltningen av viss materialutredning för fartyg vid marinen från intendentur-
till tygsidan. Frågan härom torde, på sätt marinledningen förutsatt,
få tas upp till övervägande i samband med en allmän översyn av
marinens förrådsorganisation. I övrigt kan jag biträda vad utredningen
föreslagit rörande den ifrågavarande gränsdragningen, vilken bl. a. innebär
att viss materiel vid flygvapnet förs över från intendentur- till tygmateriel.
Vad särskilt angår bränsleanskaffningen för försvarets fasta anläggningar
samt kontrollen av förbrukningen av bränsle, vatten, gas och elektrisk
energi, tillhör dessa funktioner principiellt sett området för fortifikationsoch
byggnadsförvaltningen. Med ett ställningstagande till en eventuell
överflyttning av dessa arbetsuppgifter till fortifikationsförvaltningen eller
annan myndighet torde dock tills vidare få anstå. Såsom utredningen ock
framhållit, gör sig f. n. inga sakliga skäl gällande till förmån för en omorganisation
i förevarande hänseende.

C. Civilförvaltningstjänsten.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Såsom förut nämnts genomfördes genom 1943 års riksdagsbeslut rörande
försvarets centrala förvaltningsverksamhet i och med tillskapandet av försvarets
civilförvaltning en för försvaret gemensam organisation på civil -

117

Kungl. Maj-.ts proposition nr 109.

förvaltningstjänstens område. Såväl försvarsgrensförvaltningarna som de
vid sidan av försvarets civilförvaltning inrättade, för försvaret gemensamma
centrala ämbetsverken erhöll dock vissa organ med uppgift att
tillgodose det behov av juridiskt-administrativ sakkunskap, som befanns
alltjämt föreligga inom dessa verk.

Förvallningsutredningen har funnit, att koncentrationen av förvaltningsverksamheten
på förevarande område till försvarets civilförvaltning visat
sig befrämjande för enhetligheten och effektiviteten i förvaltningsarbetet.
Den splittring av verksamheten i fråga, som dock alltjämt kvarstår, har
— konstaterar förvaltningsutredningen vidare — enligt vad de för utredningens
räkning verkställda organisationsundersökningarna utvisar, i viss
omfattning lämnat rum för dubbelarbete och även i övrigt för en mindre
rationell arbetsordning. Enligt utredningens mening kan de sålunda påvisade
bristerna i stort sett avhjälpas genom överflyttning av ytterligare
arbetsuppgifter på försvarets civilförvaltning. Utredningen har kommit
till den uppfattningen, att till försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter
icke bör förläggas annan verksamhet på civilförvaltningens
område än som oundgängligen erfordras för att sagda myndigheter skall
kunna utan besvärande omgång fylla de uppgifter för vilka de inrättats.

Med utgångspunkt från nämnda uppfattning har utredningen undersökt
om och i vilken utsträckning organ av här ifrågavarande slag är
nödvändiga inom de ämbetsverk, som enligt utredningens principiella
ståndpunktstaganden bör handha den centrala tyg- och intendenturförvaltningstjänsten
för försvarets räkning, eller alltså inom armé-, marinoch
flygförvaltningarna, försvarets intendenturförvaltning och försvarets
industriplanering.

Det ligger enligt utredningens mening i sakens natur att ett materielanskaffande
ämbetsverk i sin verksamhet oupphörligen måste ställas inför
problem av juridisk art, främst på det avtalsrättsliga området. I sina
inköpscentraler avses här berörda myndigheter bli tilldelade organ försedda
med merkantilt utbildad personal, som bör vara skickad att behärska
de mera rutinmässiga formaliteterna i samband med avtal rörande
materiel leveranser, men då det rör mera invecklade rättsfrågor anses
detta organ böra ha möjlighet att falla tillbaka på juridisk sakkunskap.
Utredningen framhåller att, då särskilt i ärenden av ifrågavarande slag
en snabb handläggning kan vara av avgörande betydelse, denna sakkunskap
måste vara till finnandes inom vederbörande myndighet. Sådan sakkunskap
är enligt utredningen även erforderlig i de s. k. avskrivningsärendena,
d. v. s. ärenden rörande avskrivning av skada å eller
förlust av egendom, som tillhör eller nyttjas av krigsmakten. I dessa
ärenden, vilka utgör ett led i den materielvårdande verksamheten och
därför enligt utredningens uppfattning icke lämpligen kan behandlas
annorstädes än inom vederbörande materielförvaltande verk, hänför sig

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

— finner utredningen — det primära bedömandet till ansvarsfrågan för
vilket bedömande ofta tarvas juridisk skolning.

På vederbörande verk bör — framhåller utredningen vidare — självfallet
ankomma att behandla ärenden rörande anställnings- och avlöningsförhållanden
för vetkets egen personal. Hit hänför utredningen frågor
om anställning och entledigande, löneklassplacering, semester och tjänstledighet,
vikariat in. in. Vidare anser utredningen avlöningsuträkning
samt granskning av räkningar, avseende rese-, traktaments-, övertids- och
sjukvårdsersättningar in. in. böra verkställas av det materielförvaltande
verk, där vederbörande är anställd. För berörda uppgifter krävs tillgäng
inom verket på juridiskt-administrativt kunnig personal. Sådan personal
fordras enligt utredningen även för behandlingen av besvär över lokalmyndigheternas
beslut i sådana egentliga förvaltningsärenden, som berör
vederbörande centralmyndighets verksamhetsområde och som icke avser
till personal vid försvaret utgående förmåner i kontant eller in natura.
Ärenden avseende sistnämnda förmåner anser utredningen böra såsom för
närvarande handläggas av försvarets civilförvaltning. Personal med juridiskt-administrativa
kvalifikationer behövs enligt utredningen slutligen
också för att biträda inom verket med granskning av förslag till lagar,
författningar och föreskrifter m. m. som av Kungl. Maj :t eller chef för
statsdepartement remitterats till verket, samt med utformning av förvaltningsföreskrifter
m. m., som det ankommer på verket att utfärda.

Utredningen finner, att försvarets civilförvaltning bör ombesörja viss
medelsbokföring för de materielförvaltande verken och vissa av dem blir
enligt utredningens uppfattning icke i behov av egna förskottskassor. För
att avlasta verkens sakorgan arbetet med vissa ekonomiska redovisningsfrågor,
för dirigering och kontroll av dispositionsbokföringen samt för
rådgivning i budgettekniska frågor och hjälp med avfattning och sammanställning
av anslagsäskanden anser utredningen dock att det inom verken
erfordras tillgång till ett begränsat antal kameralt utbildade tjänstemän.

Inom personalkontoret i flygförvaltningens civilbyrå finns för närvarande
inrättad en organisationsdetalj med uppgift bl. a. att genom ett
fortlöpande studium av tjänsten inom ämbetsverkets expeditioner söka
åstadkomma rationella arbetsmetoder och låga administrationskostnader.
Motsvarande organ saknas inom övriga centrala försvarsförvaltningar.
Utredningen finner, att erfarenheterna från större privatföretag, vilka i
allt större utsträckning låtit inrätta sådana organ, utvisar att desamma
har en betydelsefull funktion att fylla för skapande och vidmakthållande
av eu rationell arbetsordning. Utredningen uttalar den uppfattningen, att
mycket står att vinna genom att införa sådana organ vid de verk, varom
här är fråga, och framlägger därför förslag härom. Organen bör enligt
utredningen utgöras av personal med utbildning och erfarenhet på det
kontorsorganisatoriska området.

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

De ovan angivna arbetsuppgifterna är såsom nämnts sådana, vilka utredningen
funnit böra tillkomma civila organ inom de av utredningen föreslagna
tyg- och intendenturförvaltningsverken. De civila organen inom de
nuvarande försvarsgrensförvaltningarna är emellertid för närvarande belastade
också med åtskilliga andra göromål. Huvuddelen av dessa har utredningen
funnit böra överflyttas på försvarets civilförvaltning, varigenom
dubbelarbete skulle undvikas och personalbesparingar kunna göras. Så
är -— finner utredningen — förhållandet med viss del av medelsbokföringen,
som kan ske med anlitande av försvarets civilförvaltnings hålkortsanläggning.
För de verk som förläggs tillsammans med civilförvaltningen
i äinbetsbyggnaderna å Ladugårdsgärde anses vidare dessas förskottskassor
kunna indras. Slutligen anser utredningen, att till försvarets
civilförvaltning bör koncentreras behandlingen av s. k. decentraliseringsärenden,
nådeärenden, rättegångsärenden samt bevaknings- och indrivningsärenden.
I den mån de materielförvaltande verkens medverkan i
fortsättningen erfordras i ärenden av sistberörda slag avses allenast
verkens tekniska och militära instanser bli engagerade. Detsamma är
förhållandet med de lägerkasseärenden, som för närvarande handläggs
inom arméförvaltningens civilbyrå. För kollektivavtalsärenden, vilka nu
i viss utsträckning belastar försvarsgrensförvaltningarnas civila organ,
föreslår utredningen en koncentration av behandlingen till vissa fackorgan.
För samordning i avtalstekniska frågor och för den speciellt
juridiska expertis, som kan erfordras, avses dessa organ skola repliera
på statens avtalsnämnd och försvarets avtalsdelegation.

Förutom de arbetsuppgifter, som enligt vad ovan sagts skulle tillföras
försvarets civilförvaltning från de materielförvaltande verken anser utredningen,
att civilförvaltningen, i överensstämmelse med vad som föreslagits
i fråga om de tyg- och intendenturförvaltande ämbetsverken, bör förses
med organ för övervakning av verkets arbetsmetoder och ledning av dess
kontorsorganisation. Åt detta organ bör enligt utredningen även anförtros
motsvarande uppgifter med avseende å de regionala och lokala förvaltningsmyndigheterna
där en samordnande kraft på detta område enligt
utredningens uppfattning framstår såsom i hög grad önskvärd och ägnad
att förbilliga administrationskostnaderna. Undantagna från organets verksamhetsområde
anses dock böra vara kontorsorganisationerna vid de verkstäder,
som redovisar driftskostnaderna på särskilda driftstitlar. Kontorsorganisationen
vid dessa verkstäder är nämligen främst beroende av det
system för verkstadsbokföring som tillämpas och valet av bokföringssystem
är i sin tur avhängigt av uppläggningen av verkstadsdriften på
vilken civilförvaltningen enligt utredningens mening icke bör ha något inflytande.

Beträffande handläggningen av civilförvaltningsärendena inom de
materielförvaltande ämbetsverken erinrar utredningen om att i de nuva -

120

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 109.

rande försvarsgrensförvaltningarna den civila sakkunskapen huvudsakligen
är sammanförd till respektive verks civilbyrå. Arméförvaltningens
civilbyrå är provisoriskt organiserad på två huvuddelar med anslutning
den ena främst till intendenturavdelningen och den andra till tygavdelningen,
vartill kommer eu för dessa delar gemensam kameraldetalj.
Marin- och flygförvaltningarnas civilbyråer är vardera indelad i tre enheter
— kansli, kameralkontor och personalkontor. Emellertid finns, framhåller
utredningen, inom försvarsgrensförvaltningarna administrativa
organ av här avsett slag, som icke inordnats under civilbyråerna. Sålunda
är inom arméförvaltningens tygavdelnings chefsexpedition inrättad en
ekonomisektion, som handhar vissa kamerala uppgifter vilka inom marinoch
flygförvaltningarna handläggs å respektive civilbyrås kameralkontor.
Inom försvarsgrensförvaltningarna finns vidare juridiskt utbildade tjänstemän
utplacerade på vissa fackavdelningar för att mera direkt biträda
dessa med sin sakkunskap.

De arbetsuppgifter, som enligt utredningens uppfattning fortsättningsvis
skulle ankomma på civila organ inom de materielförvaltande centralmyndigheterna,
anser utredningen kunna indelas i fyra grupper av vilka en
förutsätter juridisk utbildning, en kunskap på främst det statliga avlöningsväsendets
område, en utbildning i kamerala göromål och en grupp
slutligen särskild förtrogenhet med kontorsorganisatoriska spörsmål. Samtliga
här avsedda grupper finner utredningen vara av den natur att de bör
frånskiljas det x-ent fackliga arbetet inom vederbörande förvaltningsmyndighet
och förläggas till de för varje materielförvaltande verk av
utredningen föreslagna stabsorganen. Såvitt utredningen kunnat finna är
det därmed icke nödvändigt eller ens ur organisationsteknisk synpunkt
lämpligt att inordna alla de olika, enligt utredningens mening sinsemellan
föga sammanhörande grupperna till en för varje verk gemensam civilbyrå.
Inom privata företagsledningar brukar, framhåller utredningen, personaloch
avlöningsärenden samt övervakningen av kontorsorganisationen vara
sammanförda till en företagets kontorschef underställd enhet. Enligt utredningens
uppfattning bör en liknande organisation komma till stånd
inom försvarets materielförvaltande centralmyndigheter där ifrågavarande
arbetsuppgifter skulle utgöra de huvudsakliga göromålen för ett av de
beröida stabsorganen, av utredningen benämnt centralexpeditionen. Den
kamerala ärendegruppen, innefattande sammanställning och avfattning av
anslagsäskanden samt vissa uppgifter i samband med medelsredovisningen,
hör enligt utredningens mening intimt ihop med den allmänt planerande
verksamhet, som avses skola tillkomma ett annat stabsorgan, centralplaneringen.
Vad slutligen de rent juridiska arbetsuppgifterna beträffar
skulle de omhänderhas av ett särskilt för sådana göromål inrättat stabsorgan
juridiska sektionen (i försvarets industriplanering en juridisk
assistent). På sistnämnda organ skulle bl. a. ankomma att i juridiska och

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

juridiskt-administrativa frågor vara rådgivare åt vederbörande verks alla
avdelningar samt att biträda dessa vid utformande av sådana föreskrifter
m. in., som fordrar särskild stringens i formuleringen. Med hänsyn härtill
skulle någon utplacering av juridiska experter på fackavdelningarna
enligt utredningens mening icke bli erforderlig.

För utredningens uppfattning rörande civilförvaltningstjänstens utövande
inom försvarets civilförvaltning redogörs i det följande vid behandlingen
av detta verks inre organisation.

Remissyttranden.

Arméförvaltningen — till vilkens yttrande chefen för armén i förevarande
hänseende anslutit sig — anför beträffande den föreslagna koncentreringen
till försvarets civilförvaltning av de utomobligatoriska ersättningsärendena
bland annat följande.

De ärenden som avser ersättning till tredje man för skador i följd av
trafik med arméns motorfordon är av den natur, att de i första hand bör
bli föremål för handläggning inom den förvaltning, som är ansvarig
för materielens anskaffning och vård. Inträffade skador i följd av trafik
med kronans motorfordon torde i stor utsträckning kunna tillskrivas
brister i fordonens konstruktion eller i deras handhavande och vård ävensom
i bristande utbildning hos fordonens militära förare. Det är därför
av största vikt för det materielförvaltande ämbetsverket, att genom rättegångshandlingarna
eller annan utredning i dylika mal fa kännedom om
de närmare orsakerna till och omfattningen av inträffade bilkollisioner
inom armén.

Ifråga om övriga till tygförvaltningen hänförliga utomobligatoriska ersättningsärenden
gäller i stort sett samma förhållande. Åtskilliga av dessa
ärenden avser ersättning för skador — ofta av omfattande och allvarligt
slag -— i anledning av olyckor vid hantering av eldvapen, handgranater,
knallskott, annan ammunition och sprängmedel, stridsfordon samt andra
fordon. Vid utredningen av dylika ärenden måste uppenbarligen ämbetsverkets
experter i militära och tekniska frågor anlitas, vilket regelmässigt
sker genom att direkt personlig kontakt tas med vederbörande. Det dubbelarbete
inom civilförvaltningen och arméförvaltningen, som utredningen
velat undanröja, torde beträffande nu ifrågavarande grupp av ärenden
vara av ringa omfattning, då arméförvaltningens handläggning, såsom ovan
anförts, innefattar klarläggande av den tekniska expertisens synpunkter
och ärendets bedömning på grundval av bl. a. dessa synpunkter.

Arméförvaltningen finner med hänsyn till det anförda övervägande skäl
tala för att koncentrering till civilförvaltningen utav behandlingen av till
tygförvaltningen hörande utomobligatoriska ersättningsärenden icke genomförs.

De utomobligatoriska ersättningsärenden, som handläggs av intendenturförvaltningen,
är enligt arméförvaltningen mera sällan av den art att
militär eller teknisk expertis behöver anlitas. Därest så ur allmän synpunkt
befinns lämpligt, anser arméförvaltningen därför hinder icke möta

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

för en koncentrering av behandlingen av dessa ärenden till civilförvaltningen.

Arméförvaltningen framhåller, att de ärenden rörande befrielse av nåd
från återbetalningsskyldighet, som arméförvaltningen haft att ta befattning
med, regelmässigt avsett belopp, som vid inleverering skolat tillgodoföras
vissa av ämbetsverket disponerade sakanslag. På grund härav anser
arméförvaltningen principiella skäl tala för att det bör ankomma på den
anslagsförvaltande myndigheten att avge yttrande över ansökningsärenden
av denna art. Det krav på större enhetlighet i bedömningen, som man
velat tillgodose genom att civilförvaltningen skulle överta handläggningen
av dessa ärenden, finner arméförvaltningen redan vara tillräckligt beaktat
därigenom att ärendena regelbundet remitteras till statskontoret och slutligt
avgörs av Kungl. Maj :t eller av Kungl. Maj :t och riksdagen. Medverkan
av civilförvaltningen vid dessa ärendens handläggning anser arméförvaltningen
böra upphöra snarare än vederbörande fackförvaltnings.

I fråga om behandlingen av kollektivavtalsärendena, som för närvarande
handläggs för tygavdelningen å dess verkstadsbyrå samt för intendenturavdelningen
å civilbyrån, förordar arméförvaltningen, med hänsyn till
mångårig erfarenhet av fördelarna med den nu tillämpade organisationen,
att någon ändring icke vidtas.

Arméförvaltningen framhåller, att — bortsett från den av civilförvaltningen
bedrivna revisionsverksamheten — lägerkasseärendena hitintills
handlagts av intendenturavdelningen gemensamt med försvarets civilförvaltning.
Härvid har ärendena utretts inom civilbyrån, varefter förslag
tdl gemensamma beslut och erforderliga skrivelser upprättats inom byrån
efter föredragning för generalintendenten, varigenom vid dessa ärendens
bedömning betydelsefulla militära synpunkter på ett smidigt sätt kunnat
beaktas. Det är emellertid — hävdar arméförvaltningen -— ostridigt, att
lägerkasseärendena såsom rena förvaltningsärenden icke faller inom ramen
för civilförvaltningstjänsten sådan den definierats av utredningen, varför
det för arméförvaltningen syns egendomligt, att utredningen förordat
ärendenas överflyttning till försvarets civilförvaltning. Arméförvaltningen
anser det principiellt riktigast, att lägerkassemedlens användning in. in.
jämställs med förvaltning av sakanslag och att även lägerkassornas förvaltning
underställs vederbörande centrala sakanslagsförvaltande myndighet,
alltså i detta fall arméintendenturförvaltningen. Härigenom kan enligt
arméförvaltningen även framdeles militära synpunkter i erforderlig utsträckning
på ett smidigt sätt tillgodoses och i den centrala förvaltningen
överensstämmelse ernås med den lokala, där förbandens intendenturavdelnmg
är målsman för lägerkasseärendena. Arméförvaltningen framhåller
vidare, att lägerkassorna i stor omfattning är ägare av materiel samt teknisk
utrustning vid av dem drivna rörelser, som är av natur att falla inom

intendenturförvaltningen. Det syns klart — uttalar arméförvaltninsen —

* °

123

Kungl. Maj:Ls proposition nr 109.

att försvarets civilförvaltning icke bör vara ett materielförvaltande organ.
Då intendenturavdelningens förplägnadsbyrå redan nu handhar marketenteriärenden
i krigsförberedelsearbetet och motsvarande organ enligt utredningen
bör utöva kontrollverksamhet över fredsmarketenterierna, talai
enligt arméförvaltningen starka skäl för att alla förvaltningsärenden, som
berör lägerkassorna och av dem bedrivna rörelser, hänförs till forplagnadsbyrån.
Ifrågavarande ärenden hör så nära samman att ett lösbrytande
av enbart marketenterirörelsen icke skulle vara lämpligt eller rationellt.
Den rent kamerala samt kassa- och revisionsverksamheten beträffande
lägerkassorna anser arméförvaltningen, som hitintills, bora ombesörjas av
försvarets civilförvaltning.

Arméförvaltningen avstyrker inrättandet av särskild organisationsdetalj
inom arméns centrala tyg- och intendenturförvaltningsorgan och
föreslår i stället antingen att respektive verk bemyndigas att till en
kostnad av förslagsvis 10 000 kronor för år anlita organisationsexpertis
eller att statens organisationsnämnd utökas med arbetskraft, som särskilt
inriktas på de centrala militära förvaltningsmyndigheternas organisationsfrågor.
Under erinran om den organisationsverksamhet, som bedrivits av
statens organisationsnämnd vid truppförband och centrala intendenturförråd,
föreslår arméförvaltningen vidare, att den fortlöpande rationaliseringsverksamheten
in. m. vid regionala och lokala myndigheter, som
enligt utredningens förslag skulle ankomma på försvarets civilförvaltning,
även i framtiden anförtros åt organisationsnämnden.

Arméförvaltningen anser sig icke kunna förorda den utspridning av
till civilförvaltningstjänsten hänförda göromål på skilda organ inom de
materielförvaltande verken som utredningen tänkt sig. Ur såval rationahseringssynpunkt
som med hänsyn till önskvärd koncentration och effektivitet
i ledningen är det — framhåller arméförvaltningen — av vikt att
juridiska och juridiskt-administrativa ärenden jämte personalärenden,
avlöningsärenden och viss räkningsgranskning, vilka göromål samtliga
kräver författnings- och prejudikatkännedom, inordnas i en för varje leik
gemensam administrativ byrå.

Marinledningen föreslår på anförda skäl, att förslcottskassan i marmförvaltningen
bibehålls.

Beträffande förslaget om överföring från försvarsgrensförvaltningarna
till försvarets civilförvaltning av vissa ärendegrupper framhåller marinledningen
såsom sin mening, att genom anhopning av här avsedda ärenden
på ett organ kommer — även om detta organ tillförs ytterligare personal
lätt försening i ärendenas handläggning att uppkomma. Därest försvarsgrensförvaltningarna
själva handlägger dem berörande rättsfrågor, uppnås
enligt marinledningen ofta bättre kontakt med motparten, vilket i sin tui
kan leda till snabbare uppgörelse. Hänsyn skulle härvid lättare kunna
tas även till eventuellt förefintliga kvittningsmöjliglieter. Marinledningen

124

Kungl. MajUs proposition nr 109.

anser del vidare böra tillses, att den rådgivande verksamhet, som utredningen
förutsatt skola vara en av den juridiska personalens i marinförvaltningen
tramsta uppgifter, icke isoleras från det praktiska rättslivet,
vilket kunde bli följden, därest arbetsuppgifter av här avsedd natur fråntas
personalen dråga i allt för stor utsträckning. Rådgivningen i marinförvaltningen
grundar sig, framhåller marinledningen, bl. a. på mångårig
praktisk kännedom om det speciella förvaltningsrättsliga område, till
vilket marinförvaltningens verksamhet hänför sig. Organisationen’ bör
därför medge, att den juridiskt utbildade personalen i marinförvaltningen
förvärvar all den juridiska erfarenhet, som kan vinnas av verksamheten
inom ämbetsverket. Utredningens förslag kommer enligt marinledningen
att forsvåra bibehållandet av en erfaren, i allmänt administrativa frågor
kunnig personal.

Marinledningen anser, att marinens s. k. decentraliseringsärenden lättast
och mest rationellt behandlas av marinförvaltningen ensam. Samråd borde
tas med försvarets civilförvaltning när ärendet är av allmänt principiell
beskaffenhet eller syns gå mot rättegång eller då i övrigt så anses erforderligt.

I fråga om de s. k. nådeärendena finner marinledningen, att någon
ändring icke bör ske i hittills rådande ordning för deras handläggning.
Såvitt fråga är om medel, vilka skall tillföras något av marinförvaltningen
förvaltat anslag, är det riktigast, att förvaltningen får yttra sig i nådefrågan,
därvid det bör ankomma på den juridiskt utbildade personalen
i förvaltningen att i första hand ta befattning med sådana ärenden.

Ej heller i fråga om handläggningen av rättegångsärenden samt bevaknings-
och indrivningsärendena anser marinledningen anledning föreligga
att frångå den bestående ordningen.

Marinledningen motsätter sig, liksom arméförvaltningen, förslaget om
ett sönderbrytande av försvarsgrensförvaltningarnas civilbyråer. Utredningen
har enligt marinledningen icke angivit några nackdelar, som är
behäftade med det nuvarande systemet.

Vad föryaltningsutredningen föreslagit beträffande civilförvaltningstjänstens
fördelning på olika centrala myndigheter och på olika organ
mom myndigheterna har icke gett flygledningen anledning till särskilt
uttalande. En ledamot av flygförvaltningen har emellertid i särskilt
yttrande motsatt sig en ytterligare centralisering av civilförvaltningstjänsten
och ett sönderbrytande av den nuvarande civilbyråorganisationen.
Denne ledamot har även funnit skäl tala för att frågan om återförande
till flygförvaltningen av en egen kassa görs till föremål för övervägande.

Försvarets civilförvaltning har i stort sett icke funnit anledning till erinran
mot vad förvaltningsutredningen anfört beträffande civilförvaltningstjänstens
fördelning mellan ämbetsverket och de materielförvaltande
verken. I anledning av förslaget att nuvarande förskottskassor för de

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

125

ämbetsverk, som är förlagda i ämbetsbyggnaden å Ladugårdsgärde, skulle
indras och att de av dessa kassor ombesörjda uppgifterna skulle övertas
av civilförvaltningen, framhåller ämbetsverket, att en sådan anordning
förutsatts redan i 1943 års beslut om försvarsförvaltningens ordnande.
Genomförandet av en dylik centralisering av här avsedd verksamhet har
emellertid — erinrar civilförvaltningen — trots att förslag härom framlagts
från civilförvaltningens sida, icke kunnat komma till stånd på grund
av de invändningar däremot, som framställts från vederbörliga materielförvaltningar.

Civilförvaltningen påtalar, att utredningen icke syns ha räknat med
att några kollektivavtalsärenden skulle ankomma på civilförvaltningen.
Emellertid avlönas, framhåller civilförvaltningen, ett betydande antal av
försvarets kollektivavtalsanställda arbetare från de till civilförvaltningens
förfogande stående anslagen till avlöningar till viss arbetarpersonal. Så är
fallet med samtliga de för förrådstjänsten vid arméns truppförband (motsvarande)
avsedda arbetarna, viss motsvarande personal vid de övriga
försvarsgrenarna ävensom alla vid förband m. in. såsom ersättare för
ekonomivärnpliktiga kollektivavtalsanställda arbetare. Jämväl huvuddelen
av den avtalsanställda eldarpersonalen avlönas från nämnda anslag. Sammanlagda
antalet arbetare med avlöning från anslag, som står till civilförvaltningens
förfogande, uppges av civilförvaltningen för budgetåret
1951/52 till i runt tal 2 300. Till jämförelse nämns, att antalet arbetare,
avlönade från anslag, som står till arméförvaltningens intendenturavdelnings
förfogande, samma budgetår uppgått till ca 1 500.

Civilförvaltningen erinrar om att handläggningen av ärenden rörande
förmåner och anställningsförhållanden för här ifrågavarande arbetarpersonal
hittills av olika skäl handlagts av vederbörande fackmyndigheter.
Med hänsyn till att det största antalet arbetare finns inom armén och då
dessa arbetare avlönas enligt samma kollektivavtal som arbetarna vid
bl. a. arméns centrala intendenturanstalter, har huvudparten av här avsedda
ärenden kommit att handläggas av arméförvaltningens intendenturavdelning.
Även om den sålunda hittills tillämpade anordningen varit
betingad av praktiska skäl, är det enligt civilförvaltningens mening principiellt
sett oriktigt, att icke civilförvaltningen, såsom anslagsförvaltande
myndighet i vad avser ifrågakommande avlöningsanslag, har att hesluta
rörande avlönings- och anställningsförhållanden för personalen. Civilförvaltningen
föreslår därför, att här avsedda arbetsuppgifter i fortsättningen
skall ankomma på civilförvaltningen. Civilförvaltningen framhåller, att
den sålunda förordade anordningen nära ansluter sig till de på senaste
tid från personalhåll framförda kraven på en minskning av antalet
kollektivavtal genom skapandet av för de tre försvarsgrenarna gemensamma
avtal för arbetare med likartade arbetsuppgifter.

Beträffande handläggningen av till civilförvaltningstjänsten hörande

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ärenden inom de materielförvaltande verken anför försvarets civilförvaltning
följande:

Civilförvaltningstjänsten vid de materielförvaltande verken skall enligt
förslaget handhas av vissa direkt under vederbörande verkschef stående
stabsorgan. Genomförandet av detta förslag skulle bryta den princip, som
hittills tillämpats vid ordnandet av den centrala militärförvaltningsorganisationen,
nämligen att till civilförvaltningstjänsten hörande ärenden
sammanhålls å särskilda civilbyråer. Avgörande betydelse har därvid tillmätts
värdet för de materielförvaltande verken av att vid sidan av den
militära och tekniska expertisen ha tillgång till en högt kvalificerad administrativt-juridiskt
utbildad tjänsteman i tillräckligt auktoritativ ställning.

Förvaltningsutredningen, som icke närmare berört skälen för den hittills
tillämpade ordningen i förevarande avseende, har framhållit, att det
enligt utredningens mening icke är nödvändigt eller ens ur organisationsteknisk
synpunkt lämpligt att inordna de till civilförvaltningstjänsten
hörande ärendena under ett organ.

Civilförvaltningen inser väl de fördelar, som är förenade med en anordning,
enligt vilken till verkschefens direkta förfogande står särskilda funktionella
organ med från varandra avgränsade arbetsuppgifter. Huruvida
vid en avvägning av de fördelar och nackdelar, som är förenade med de
skilda systemen, den ena eller andra organisationsformen bör ges företräde,
lärer svårligen kunna avgöras utan viss tids erfarenhet. I allt fall
anser civilförvaltningen sig böra utgå från att de nuvarande krigsrådsoch
amiralitetsrådstjänsterna i armé- och marinförvaltningarna tills vidare
bibehålls, så länge deras nuvarande innehavare kvarstår i tjänst och att
befattningarna därvid bör utnyttjas för de juridiska sektionerna inom
respektive verk.

Fortifikationsförvaltningen finner icke skäl föreligga att frångå den
hittills tillämpade ordningen beträffande behandlingen av s. k. rättegångsärenden.
Till direkt handläggning av försvarets civilförvaltning bör
emellertid enligt fortifikationsförvaltningen utan olägenhet kunna hänföras
bevakning och indrivning av ostridiga fordringar. Fortifikationsförvaltningen
anser, att det alltjämt bör få ankomma på respektive verk
att efter eget bedömande till civilförvaltningen för handläggning överlämna
skadeståndsärenden av utomobligatorisk natur. Fortifikationsförvaltningen
framhåller vidare, att den juridiska arbetskraften inom de
materielförvaltande verken icke såsom enligt utredningsförslaget bör inta
en allenast rådgivande och biträdande ställning. Jurist i ansvarig
ställning bör inom verken delta i beslut i frågor av rent juridisk eller
administrativ beskaffenhet eller eljest av principiell natur.

Justitiekanslern uttalar, att utredningens förslag, att handhavande av
försvarets rättsliga angelägenheter i fortsättningen skall ankomma på försvarets
civilförvaltning, syns erbjuda flera fördelar. Den föreslagna koncentrationen
till civilförvaltningen av rättegångs- och skaderegleringsärenden
syns justitiekanslern, särskilt vad sistnämnda slag av ärenden
beträffar, kunna leda till en snabbare och kanske även säkrare handläggning
av ärendena.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 109.

127

Statskontoret framhåller, att eu omläggning av förvaltningsorganisationen
i enlighet med utredningens förslag icke bör få leda till ett slopande
av de nuvarande civilbyråerna inom försvarsgrensförvaltningarna.

Riksräkenskapsverket anför i fråga om förslaget om fördelning av
ärenden tillhörande civilförvaltningstjänsten på olika organ inom de
materielförvaltande verken bland annat följande:

Gentemot utredningens uppfattning att de fyra ärendegrupperna,
juridiska ärenden, personal- och avlöningsärenden, kamerala ärenden och
kontorsorganisationsärenden har föga gemensamt vill riksräkenskapsverket
framhålla, att hithörande ärendesgrupper av såväl formella som praktiska
skäl inom statsförvaltningen behandlas såsom en särskild tjänstegren.
Inom verk med tekniska arbetsuppgifter plägar hithörande ärenden regelmässigt
organisatoriskt avgränsas från de fackligt betonade byråernas
verksamhet och sammanhållas inom en eller flera särskilda byråer med
benämningen administrativ byrå, kanslibyrå eller kameralbyrå (motsvarande).

Inom försvaret har visserligen enligt den från och med den 1 januari
1944 genomförda förvaltningsorganisationen huvuddelen av de civiladministrativa
arbetsuppgifterna koncentrerats till försvarets civilförvaltning.
De arbetsuppgifter på hithörande områden, som alltjämt skall åvila de
materielförvaltande verken, är dock av den omfattning och betydelse för
den löpande tjänsten att de bör bilda underlaget för en särskild byrå.
Härigenom syns de materielförvaltande verkens behov av sakkunskap på
de ekonomiska och juridiskt-administrativa områdena bli bäst tillgodosedda.
Byrån bör i likhet med byråer med motsvarande arbetsuppgifter
inom andra större ämbetsverk benämnas administrativa byrån och ställas
under ledning av ett krigsråd (Ca 37). Krigsrådet bör ha ställning såsom
ledamot av vederbörande verk. Erinras må att en administrativ byrå
finns inom den på grundval av förslag av militära förvaltningsutredningen
genom beslut av 1947 års riksdag inrättade fortifikationsförvaltningen.
Till administrativa byråns handläggning bör hänföras i huvudsak de
ärenden av kameral och juridiskt-administrativ natur, som enligt utredningens
förslag skulle åvila särskilda stabsorgan. Därutöver bör till byrån
hänföras dispositionsbokföringen och den kamerala förhandsgranskningen.
Jämväl kollektivavtalsfrågor bör enligt riksräkenskapsverkets mening sammanhållas
av administrativa byrån.

Statens organisationsnamnet biträder utredningens förslag till fördelning
av här ifrågavarande arbetsuppgifter mellan olika förvaltningsmyndigheter.
Med hänsyn till att expeditionstjänsten enligt organisationsnämndens
mening till stor del bör ordnas enligt för hela försvaret enhetliga grunder,
anser organisationsnämnden det vara nödvändigt att försvarets civilförvaltnings
uppgifter i fråga om rationalisering av kontorsarbetet in. in.
utvidgas så att civilförvaltningen blir samordnande organ för hela försvaret
beträffande sådana delar av expeditionstjänsten som bör vara
gemensamma. Egentliga rationaliseringsundcrsökningar bör civilförvaltningen
dock icke enligt organisationsnämndens uppfattning utföra vid
andra myndigheter än som föreslagits av utredningen.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Statens sakrevision finner utredningens förslag till avlastning i görligaste
män av civilförvaltningsuppgifter från de materielförvaltande myndigheterna
ändamålsenligt. Enligt sakrevisionens erfarenhet kan det icke
alltid sägas, att de mot försvarsmyndigheterna riktade utomobligatoriska
ersättningsanspråken för närvarande erhåller den för kronan bästa handläggningen.
Utredningens förslag att koncentrera behandlingen av bland
annat skadereglerings-, rättegångs- samt bevaknings- och indrivningsärcnden
till civilförvaltningen bör enligt sakrevisionens mening vara ägnat
att säkerställa ett snabbare och effektivare tillvaratagande av försvarets
rättsärenden och ett bättre utnyttjande av den juridiskt utbildade personalen
än för närvarande.

Försvarets civila tjänstemannaförbund anser, att utredningens uppfattning
beträffande fördelningen av uppgifterna mellan försvarets civilförvaltning
och försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter, innebärande
att å de sistnämnda icke borde läggas annan verksamhet å civilförvaltningens
område än som oundgängligen erfordras för att dessa skall kunna
utan besvärande omgång fylla de uppgifter, för vilka de inrättats, i princip
är riktig. Förbundet framhåller emellertid, att en viss försiktighet syns
böra iakttas vid överförande av ytterligare arbetsuppgifter till försvarets
civilförvaltning, så att icke koncentrationen av ärenden till nämnda
ämbetsverk blir sådan att besvärande omgång inträder. Förslaget att
slopa förskottskassorna vid de verk, som förläggs till ämbetsbyggnaden
å Gärdet, medför enligt förbundets uppfattning en sådan besvärande omgång.
Förbundet erinrar om att redan år 1949 förslag i denna riktning
framfördes av försvarets civilförvaltning. De tre försvarsgrensförvaltningarna
avgav därvid efter företagen utredning gemensamt yttrande över
förslaget, varvid man kraftigt vände sig mot ett borttagande av förskottskassorna.
De skäl, som från försvarsgrensförvaltningarnas sida anfördes,
anser förbundet alltjämt bärande, varför förbundet förordar att förskottskassorna
bibehålls enligt nuvarande ordning. Ifråga om inrättandet av
organisationsdetaljer har enligt förbundets uppfattning tillräckliga skäl
icke förebragts för vidtagande av förändringar i nuvarande organisation.

Sveriges juristförbund föreslår, att försvarsgrensförvaltningarnas civilbyråer
skall bibehållas. Förbundet erinrar om att försvarsgrensförvaltningarna
med hänsyn till deras karaktär av försvarsverk bör vara organiserade
så, att de vid behov kan arbeta självständigt (vid eventuell evakuering)-
Vid beredskap och krig bör respektive organisation kunna växa ut
kring den redan befintliga, så att icke nya arbetsuppgifter plötsligt kommer
att åvila ämbetsverket. Detta torde icke tillräckligt ha beaktats av utredningen.

Den rådgivande verksamheten bör enligt förbundets mening icke isoleras
fian det praktiska rättslivet, vilket skulle bli följden av överflyttande av
vissa arbetsuppgifter från försvarsgrensförvaltningarnas civilbyråer till

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

försvarets civilförvaltning. Förbundet framhåller, att rådgivningen grundar
sig på bl. a. praktisk erfarenhet. Det är därför enligt förbundets uppfattning
av vikt, att den juridiska personalen på försvarsgrensförvaltningarna
bär sin verksamhet så organiserad, att den får en omfattande
erfarenhet, såväl praktisk som teoretisk. Synen på ärendena blir eljest
— framhåller förbundet — alltför begränsad. Förbundet påtalar, att utredningen
förutsatt att juridisk personal endast erfordras för civilrättsliga
och andra ärenden av närmast advokatnatur. Enligt förbundets uppfattning
innefattar emellertid en jurists arbetsområde bl. a. betydelsefulla
administrativa problem, för vilkas lösande juridisk utbildning erfordras.
Sådan utbildning tarvas enligt förbundet icke endast för den rättsliga
handläggningen av ärendena av civil karaktär, vilket utredningen syntes
utgå ifrån. Förbundet anser, att utredningen i utomordentligt hög grad
underskattat den juridiska utbildningens värde för det administrativa och
förvaltningsrättsliga området. Härom och beträffande civilförvaltningstjänstens
organiserande inom de materielförvaltande verken anför förbundet
vidare i huvudsak följande.

En närmare granskning av den av utredningen anförda motiveringen
för ett sönderdelande av civilbyråerna ger vid handen, att utredningen
urskilt fyra ärendegrupper och därav dragit den slutsatsen, att desamma
icke har något gemensamt. Denna slutsats hade utredningen icke dragit,
när det gällt tillskapandet av en administrativ byrå hos fortifikationsförvaltningen.
Utredningen har rekommenderat, att man skulle följa vad
som är brukligt inom privata företagsledningar. Utredningen har emellertid
härvid icke följt utvecklingen inom det privata näringslivet. De
privata företagen har nämligen numera i vad det gäller de större industriföretagen
vanligen en jurist eller flera sådana, vilka som direktionssekreterare
eller direktörsassistenter handlägger ett flertal ärenden av skiftande
juridisk karaktär, såväl ekonomiska som personalfrågor. Ofta är juristen
personalchef. I detta avseende närmar sig sålunda de större industriföretagen
den organisation, som finns inom statsförvaltningen med en civilbyrå
eller administrativ byrå, vilken handlägger administrativa, juridiska
och personalärenden.

I verk med så övervägande militär och teknisk personal som försvarsgrensförvaltningarna
är det av stor vikt, att de juridiska och administrativa
synpunkterna kan hävdas på ett effektivt sätt. Detta kan ske endast
om den juridiskt-administrativa sakkunskapen har en stark ställning i
organisationen. Dylik erhålls endast genom byråchefskap och genom att
den högste företrädaren för juridiskt-administrativ sakkunskap därjämte
är ledamot i försvarsgrensförvaltningen. Att degradera den juridiska
personalen till biträden utan reellt inflytande torde för staten bli avsevärt
dyrare än de eventuella merkostnaderna vid en organisation med lämpligt
företrädd juridiskt-administrativ sakkunskap. Även personal- och kameralärenden,
vilka fordrar ett omfattande administrativt och även juridiskt
kunnande, samt budgetärenden är av den natur, att de bör vara samlade
under en civilbyrå, särskilt med hänsyn till sammansättningen av försvarsgrensförvaltningarnas
ledning i övrigt samt behovet av att ha någon
som med inflytande kan tillvarata kontinuiteten i arbetet. Ur arbetssyn 9—49

64 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

punkt syns det även i övrigt vara av värde, att arbetsuppgifter, vilka till
sin natur hör samman, samlas på en byrå och under enhetlig ledning.

Departementschefen.

Jag delar förvaltningsutredningens uppfattning, att den koncentration av
väsentliga delar utav civilförvaltningstjänsten till ett gemensamt ämbetsverk,
försvarets civilförvaltning, som ägde rum genom 1943 års förvaltningsbeslut,
visat sig befrämja enhetlighet och effektivitet i förvaltningsarbetet.
Det motstånd, som denna åtgärd från början rönte på vissa håll,
torde alltmera ha avtagit med åren. Det torde också ligga i öppen dag att
civilförvaltningens arbetsuppgifter, som hänför sig till bl. a. avlönings-,
kassa-, räkenskaps- och revisionsväsendet, förutsätter ett enhetligt bedömande
och i mycket stor utsträckning kräver enhetlig reglering för försvaret
i dess helhet. Handhavandet av dessa uppgifter måste bli lidande på att
splittras på flera händer. Motsvarande gäller de arbetsuppgifter som åvilar
civilförvaltningens advokatfiskalskontor.

Förvaltningsutredningen har nu förordat, att den inslagna vägen konsekvent
följs och att till civilförvaltningen koncentreras ytterligare ärendegrupper.
Utredningen avser härvid skaderegleringsärenden, d. v. s. ärenden
om mot kronan framställda utomobligatoriska skadeståndskrav, nådeärenden,
rättegångsärenden samt bevaknings- och indrivningsärenden.
Vidare förutsätter förvaltningsutredningen, att viss medelsbokföring överförs
till försvarets civilförvaltning. Som framgår av redogörelsen för remissyttrandena
i denna del, har dessa förslag föranlett invändningar från
armé- och marinledningarna samt från fortifikationsförvaltningen, Sveriges
juristförbund och en ledamot av flygförvaltningen. Å andra sidan har försvarets
civilförvaltning, justitiekansler!!, statens organisationsnämnd och
statens sakrevision uttalat sig till förmån för utredningens förslag.

För egen del finner jag den av utredningen hävdade meningen, att till
de materielförvaltande verken icke bör förläggas annan verksamhet inom
förevarande område än som oundgängligen erfordras för att dessa verk
skall kunna utan besvärande omgång fylla sina uppgifter, vara principiellt
riktig. Mot denna bakgrund och med hänsyn till vikten av att eliminera
dubbelarbete inom förvaltningsorganisationen ansluter jag mig i stort sett
till utredningens uppfattning rörande vilka göromål inom civilförvaltningstjänsten
som bör flyttas över till försvarets civilförvaltning från de materielförvaltande
verken.

Mot förvaltningsutredningens förslag i denna del har såsom nämnts invändningar
rests. Jag vill för min del understryka, att jag icke kan finna den
hittillsvarande ordningen, enligt vilken vissa grupper av ärenden gemensamt
handläggs av försvarets civilförvaltning och av vederbörande materielförvaltande
verk på dess civilbyrå, rationell. En ändring härutinnan i enlighet med
förvaltningsutredningens förslag utgör därför enligt min mening ett nödvän -

131

Kungl. May.ts proposition nr 109.

digt led i eu förvaltningsreform, som syftar till ökad effektivitet inom försvarsförvaltningen.
Därmed bortser jag icke från den av arméförvaltningen
hävdade uppfattningen att de materielförvaltande verken har ett stort intresse
av trafikskadeärenden och övriga utomobligatoriska skadeståndsärenden.
Dessa ärenden ger värdefulla upplysningar angående materielens
handhavande och funktionsduglighet samt impulser till förbättrade säkerhetsbestämmelser
m. in. Dessa intressen bör emellertid utan svårighet
kunna tillgodoses genom att ifrågavarande ärenden i erforderlig utsträckning
delges vederbörande förvaltning. Härvidlag är det dock icke civilförvaltningstjänstens
företrädare utan de tekniskt och militärt betonade fackorganen
som har intresse av att ta del av ärendena i fråga. För såväl försvarsgrensförvaltningarna
som försvarsgrenscheferna är det av värde att
försvarets skaderegleringsärenden bearbetas statistiskt och att översikter
uppgörs över dem. Jag förutsätter, att sådana översikter efter den nya
organisationens ikraftträdande skall komma till stånd genom civilförvaltningens
försorg.

Jag kan icke dela arméförvaltningens uppfattning att principiella synpunkter
kräver, att nådeärenden avgörs av vederbörande centrala anslagsförvaltande
verk. Kungl. Maj :ts beslut i dylika ärenden kommer givetvis
att liksom hittills delges respektive verk.

Marinförvaltningens farhågor för att här föreslagna ordning skulle medföra
att de materielförvaltande verkens juridiska personal isoleras från
det praktiska rättslivet finner jag överdrivna. Denna synpunkt kan i allt
fall enligt min mening icke åberopas mot en ordning, som i och för sig
framstår som rationell och arbetsbesparande.

Principen om rättegångsärendenas koncentrering till försvarets civilförvaltning
kan måhända ge upphov till vissa vanskliga gränsdragningar.
Jag syftar härvid på förrättningar av delvis processuell natur, såsom
syneförrättningar m. m. Beträffande dylika förrättningar kan omständigheterna
vara sådana att det ställer sig mest ändamålsenligt att vederbörande
förvaltning representeras av egna tjänstemän. Jag förutsätter att
dessa spörsmål skall kunna lösas genom samarbete mellan förvaltningarna
och icke påkallar någon särskild uppmärksamhet från Kungl. Maj :ts sida.

Till den av arméförvaltningen berörda frågan om lägerkasseärendenas
handläggning återkommer jag vid behandlingen av försvarets civilförvaltnings
inre organisation.

Sedan förvaltningsutredningens betänkande avgavs, har försvarets civilförvaltning
med anlitande av sin hålkortsanläggning övertagit vissa bokföringsuppgifter
från hl. a. flygförvaltningen. Härvid har emellertid delvis
andra linjer följts än de av utredningen skisserade. Jag utgår från att utvecklingen
inom detta område häst främjas genom överenskommelser mellan
berörda förvaltningar. Jag vill här endast understryka vikten av att
försvarets civilförvaltning så långt möjligt på det redovisningstekniska om -

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

rådet strävar efter att fungera som ett serviceorgan åt de materielförvaltande
verken. I detta sammanhang må erinras om den inom försvarsdepartementet
pågående utredningen om utnyttjandet av hålkortsanläggningar
inom försvaret.

Jag är nu icke beredd att ta ställning till frågan om bibehållande av de
till försvarets civilförvaltning i kassahänseende anslutna förvaltningarnas
s. k. förskottskassor och föreslår därför icke i detta sammanhang att de
indras.

Jag delar i huvudsak förvaltningsutredningens uppfattning om civilförvaltningstjänstens
uppgifter inom de materielförvaltande ämbetsverken.
Beträffande dess organisation intar jag däremot en från utredningen i princip
avvikande ståndpunkt. Jag anser nämligen i likhet med ett flertal remissmyndigheter
att vissa fördelar bör vara förenade med att civilförvaltningstjänstens
olika grenar icke delas upp på stabsorgan utan inom respektive
ämbetsverk sammanförs till en byrå, som lämpligen bör benämnas
administrativ byrå. Jag förordar därför att administrativa byråer inrättas
i armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen och marinförvaltningen.
På grund av särskilda omständigheter kommer dock arméintendenturförvaltningens
administrativa byrå enligt de organisationsförslag,
som läggs fram i annat sammanhang, att få mera begränsade arbetsuppgifter
än de två övriga.

Flygförvaltningen, som under flera år prövat ett system med stabsorgan
i huvudsaklig överensstämmelse med förvaltningsutredningens förslag,
önskar bibehålla denna organisationsform, enligt vilken civilförvaltningstjänsten
är uppdelad på centralplanering, centralexpedition och den nuvarande
civilbyrån. Förvaltningsutredningens förslag upptar dock ingen
civilbyrå utan en juridisk sektion. Då erfarenheterna av denna organisation
sägs vara goda och flygförvaltningen uttryckt bestämda önskemål att
få behålla den, föreligger utan tvivel visst fog för att låta ämbetsverket bibehålla
den redan tillämpade organisationen. Jag anser emellertid, att även
inom flygförvaltningen bör finnas en byrå för civilförvaltningsuppgifter.
Även beträffande detta verk gör sig nämligen gällande en synpunkt, som
jag tillmäter stor betydelse, nämligen att det av flera skäl framstår såsom
önskvärt, att den främste företrädaren för det administrativa arbetet inom
de materielförvaltande ämbetsverken erhåller ställning som byråchef och
ledamot. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att en administrativ
byrå ingår även i flygförvaltningen. Enligt vad jag i annat sammanhang
närmare utvecklar, avser jag för denna byrå något mera begränsade uppgifter
än för armétyg- och marinförvaltningarnas motsvarande organ.

De administrativa byråerna bör omhänderha juridiska uppgifter och
allmänna kansliuppgifter, personal- och avlöningsfrågor, kamerala göromål
samt dessutom även innehålla en arbetsgrupp med särskild förtrogenhet
med kontorsorganisatoriska frågor. I detta hänseende hänvisar jag till

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

vad jag anfört under kap. I om nödvändigheten av ett fortgående rationaliseringsarbete
inom förvaltningarna.

Beträffande förvaltningarnas juridiska organ önskar jag framhålla följande.

Vissa klart avgränsade juridiskt-administrativa uppgifter kan, såsom
framgår av förvaltningsutredningens betänkande, urskiljas. Exempel utgör
utarbetande av föreskrifter av olika slag samt granskning av förslag
till författningar m. in. I detta sammanhang må även nämnas de s. k. avskrivningsärendena,
vilka såsom förvaltningsutredningen föreslagit bör
kvarbli hos de materielförvaltande verken. Utöver dessa uppgifter bör den
juridiska sakkunskapen inom förvaltningarna i huvudsak tas i anspråk
för rådgivande verksamhet av olika slag. Denna rådgivning bör koncentreras
till sådana frågor som sammanhänger med verkens huvuduppgift,
nämligen krigsmaterielförvaltningen. Sålunda bör i anskaffningsfrågor
såväl sakorgan som inköpsorgan stå i kontakt med den juridiska personalen.
Den förut berörda koncentreringen av vissa ärendegrupper till försvarets
civilförvaltning måste förutsättas bli till båtnad för här ifrågavarande
verksamhet. Någon utplacering av juridiska experter på förvaltningarnas
fackavdelningar bör icke vidare komma i fråga.

I likhet med förvaltningsutredningen finner jag det mest ändamålsenligt,
att på förvaltningarna ankommande kollektivavtalsfrågor koncentreras
till vissa fackorgan inom förvaltningarna. Dessa organ förutsätts skola för
den samordning i avtalstekniska frågor, som kan erfordras, repliera på
statens avtalsnämnd och försvarets avtalsdelegation.

På grund av särskilda förhållanden kommer jag i annat sammanhang
att föreslå, att kollektivavtalsfrågorna inom arméintendenturförvaltningen
hänförs till den administrativa byrån.

Vid behandlingen av försvarets civilförvaltnings inre organisation tar jag
till närmare behandling upp de delar av civilförvaltningstjänsten, som avses
skola hänföras till nämnda ämbetsverk.

D. Försvarets förvaltningsdirektion och vissa samordningsåtgärder.

1. Inledning.

I den promemoria angående de allmänna riktlinjerna för det fortsatta
propositionsarbetet på en förvaltningsreform, som var fogad till min skrivelse
den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren in. fl. förutsattes, att försvarsförvaltningarnas
samarbctsdelegation skulle utga ur organisationen
och att en försvarets förvaltningsdirektion skulle inrättas. Vissa allmänna
riktlinjer drogs i samband därmed upp för dess arbetsuppgifter.

Förvaltningsdirektionen skulle på ett högt plan utgöra ett samordnande
och i viss utsträckning övervakande organ för försvarsförvaltningen,
främst i vad avsåg krigsmaterielförvaltningen. Inrättandet av direktionen

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förutsattes ej skola innebära ändring i försvarsförvaltningarnas ställning
såsom centrala ämbetsverk under Kungl. Maj :t. Förvaltningsdirektionen
skulle ha att avgöra principiella frågor om huvudförvaltningsprincipen,
utöva överinseende över samarbetsdelegationerna, verka för samordning
och utveckling av krigsmaterielanskaffningen samt ägna uppmärksamhet
åt krigsindustriplaneringsfrågor samt åt att anskaffningsverksamheten
ordnades rationellt under hänsynstagande till olika krav av bl. a. militär,
teknisk och ekonomisk art.

Direktionen tänktes preliminärt skola vara sammansatt på följande sätt.

Överbefälhavaren skulle äga rätt att, när han så önskade, inträda som
ordförande. Eljest skulle särskild ordförande utses.

Ledamöter skulle vara souscheferna för armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen,
marinförvaltningen och flygförvaltningen.

Försvarsgrenschef skulle ha rätt att inträda, i vilket fall vederbörande
souschef (er) skulle få deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Två eller tre av Kungl. Maj :t utsedda representanter för näringslivet
av erkänd erfarenhet och skicklighet förutsattes skola permanent ingå i
förvaltningsdirektionen.

Vid behandling av fråga, som berörde försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen
eller försvarets sjukvårdsstyrelse, skulle vederbörande
verkschef adjungeras som ledamot.

Vid behandling av krigsindustriplaneringsfrågor skulle chefen för riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap inträda som ledamot.

Chefen för försvarsstaben och statssekreteraren i försvarsdepartementet
skulle äga närvara vid sammanträdena och delta i överläggningarna.

överbefälhavaren och förvaltningsdirektionen förutsattes komma att få
tillgång till ett kansli, som tänktes kunna betjäna jämväl försvarets standardiseringsdelegation
och vissa av de mera betydelsefulla samarbetsdelegationerna.
Ifrågavarande kansli skulle omfatta endast få personer. Vid
tillfällig ansvällning av arbetet borde förstärkning kunna erhållas från förvaltningarna.
Goda möjligheter skulle beredas direktionen att anlita
experter.

Det framhölls slutligen i promemorian, att den närmare utformningen
av förvaltningsdirektionens uppgifter, arbetssätt och beslutanderätt fordrade
ytterligare överväganden.

2. Överbefälhavarens förslag den 7 januari 1954 m. m.

I min skrivelse den 30 oktober 1953 uppdrogs åt överbefälhavaren att
inkomma med förslag angående organisation och personalbehov för förvaltningsdirektionens
kansli ävensom att i samråd med vissa angivna myndigheter
förbereda en effektiv krigsindustriplanering inom den nya organisationens
ram.

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I anslutning till nämnda uppdrag har överbefälhavaren i skrivelse den
7 januari 1954 framlagt vissa förslag rörande såväl förvaltningsdirektionens
organisation, arbetsområde m. in. som vissa andra samordningsfrågor
inom den centrala försvarsförvaltningen.

a. Försvarets förvaltningsdirektion.

I fråga om förvaltningsdirektionens sammansättning ansluter sig överbefälhavarens
förslag i väsentliga delar till promemorian, dock att överfälhavaren
icke förutsätts skola ingå i direktionen eller kunna utöva ordförandeskapet
i densamma. I syfte att säkerställa överbefälhavarens inflytande
föreslås i stället att det skall ankomma på överbefälhavaren att
vid behov uppta samordningsfrågor, liksom andra frågor inom direktionens
verksamhetsområde, till överläggning i militärledningen, i vilket fall direktionens
medlemmar kallas till militärledningssammanträde. Förslag om
att fråga av angiven art skall tas upp i militärledningen bör enligt överbefälhavarens
mening kunna avges såväl av direktionen som av vederbörande
förvaltningsmyndigheter liksom även av försvarsgrenschef och av chefen
för försvarsstaben.

Förvaltningsdirektionens uppgifter anges i överbefälhavarens förslag
skola vara att avgöra principiella frågor om huvudförvaltningsprincipens
tillämpning, att överlägga om frågor av central betydelse för försvarets förvaltning
och att verka för närmare samordning av förvaltningsmyndigheternas
verksamhet samt att utöva överinseende över samarbetsdelegationerna.
Om enighet icke uppnås i direktionen rörande fråga om huvudförvaltningsprincipens
tillämpning, bör enligt förslaget direktiv inhämtas från
överbefälhavaren. Det framhålls, att denna direktivrätt innebär en utvidgning
av överbefälhavarens nuvarande direktivrätt i fråga om förvaltningsmyndigheternas
krigsförberedelsearbete. Härav betingade ändringar föreslås
i förvaltningarnas instruktioner. I överensstämmelse med vad som
gäller beträffande av överbefälhavaren meddelade direktiv angående krigsförberedelsearbetet
föreslås att, om någon myndighet icke finner sig kunna
följa direktiven i fråga om huvudförvaltningsprincipens tillämpning, myndigheten
skall ha att anmäla detta till överbefälhavaren, som i dylikt fall,
om enighet ej kan uppnås, skall hänskjuta frågan till Kungl. Maj:t.

Till överbefälhavarens ifrågavarande skrivelse är fogat ett utkast till
instruktion för förvaltningsdirektionen. Enligt utkastet skall direktionens
uppgifter omfatta, utöver vad som framgår av vad som sagts i det föregående,
att behandla samordningsfrågor överhuvudtaget ävensom övriga
ärenden angående effektivisering av försvarets krigsindustriplanering och
krigsmaterielanskaffning i övrigt samt att i samband härmed vidta åtgärder
för att åstadkomma en gynnsam lokalisering av krigsindustrin och ett
effektivt utnyttjande av landets resurser. Direktionen förutsätts vidare
skola vara ett organ för ömsesidig orientering om pågående och avsedd

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

verksamhet. Instruktionsutkastet innehåller en bestämmelse om skyldighet
för direktionsmedlemmarna att hålla direktionen underrättad om förestående
anskaffningar av större vikt, som planläggs av vederbörande förvaltning,
liksom om andra ärenden av betydelse. De skall vidare ha att tillse
att frågor, som rör samordning, underställs direktionen.

I anslutning till det sålunda framlagda förslaget hävdar överbefälhavaren,
att man genom att inrätta försvarets förvaltningsdirektion och
genom att mera regelmässigt till överläggning i militärledningen ta upp
även vissa samordningsfrågor, som berör direktionens verksamhetsområde,
vidgar möjligheterna för en ökad samordning av operativ och förvaltningsmässiga
frågor till gagn för krigsberedskap och effektivitet.

överbefälhavaren föreslår, att ett gemensamt sekretariat för överbefälhavaren
och förvaltningsdirektionen inrättas för beredning av ärenden,
som berör förvaltningsdirektionens verksamhetsområde. Sekretariatet förutsätts
stå under ledning av en överdirektör eller byråchef, som alternativt
bör kunna vara militär, civilmilitär eller civil. Denne bör vara sekreterare
i förvaltningsdirektionen samt i militärledningen vid sådana sammanträden,
då frågor som tillhör förvaltningsdirektionens verksamhetsområde
där upptas till behandling, överbefälhavaren uttalar som sin mening, att
de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i förvaltningsdirektionen även
bör vara rådgivande experter åt överbefälhavaren och de centrala förvaltningsmyndigheterna
i industriella frågor och problem, som sammanhänger
med krigsmaterielanskaffningen.

b. Samarbetsdelegationer.

Överbefälhavaren biträder tanken på att nuvarande tekniska delegationer
ersätts av samarbetsdelegationer. Dylika bör enligt överbefälhavarens
uppfattning inrättas efter förvaltningsdirektionens bestämmande, dels för
frågor som gäller viss materiel eller vissa materielgrupper, dels för frågor
av allmän natur, t. ex. krigsindustriplanering. Samarbetsdelegationernas
allmänna uppgifter bör enligt förslaget vara att främja samverkan och
enhetlighet förvaltningsmyndigheterna emellan. Ordförande och sekreterare
bör i regel utses inom den förvaltningsmyndighet, som har den mest
omfattande verksamheten inom det område, som samarbetsdelegationen
avser, överbefälhavaren förutsätter, att heltidsanställd personal kan komma
att erfordras för vissa samarbetsdelegationers verksamhet.

I bilaga till skrivelsen utvecklas vissa synpunkter på samarbetsdelegationernas
verksamhet. Delegationernas allmänna uppgift anses böra bestå i

att vara organ för ömsesidig orientering om pågående och avsedd verksamhet,

att föreslå att likartade arbetsuppgifter fördelas mellan berörda centrala

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 137

förvaltningar så, att dubbelarbete undviks och en rationell arbetsrutin
skapas,

att eftersträva att enhetlighet åvägabringas mellan de centrala förvaltningsmyndigheterna
i fråga om materiel, materielbeskrivningar m. m. samt
bestämmelser för materielens underhåll, redovisning och förvaltning i
övrigt,

att verka för att enhetliga grunder tillämpas beträffande materielanskaffningens
olika stadier,

att i övrigt verka för att alla möjligheter till besparingar och rationaliseringar
inom respektive område tillvaratas under hänsynstagande till
olika krav av militär, teknisk och ekonomisk art,

att verka för samordning av resor till utlandet i kommersiellt eller

studiesyfte samt

att hålla övriga samarbetsdelegationer orienterade om frågor, som berör
dessa.

överbefälhavaren förordar, att redan från den nya organisationens
början samarbetsdelegationer inrättas för
standardisering och klassificering,

mätdon och kontrollmetodik samt kontrollbestämmelser,
inköpsfrågor och leveransbestämmelser samt
krigsindustriplanering.

Dessutom förutsätter överbefälhavaren, att nuvarande tekniska delegationen
bibehålls i form av samarbetsdelegationer.

I samarbetsdelegation bör enligt förslaget ingå, dels representanter för
vederbörande förvaltningsmyndigheter inom försvaret, dels i förekommande
fall representanter för andra berörda myndigheter, varjämte särskilda
experter av förvaltningsdirektionen anses böra kunna ställas till förfogande.

Samarbetsdelegation bör inom sig utse ordförande, vilken i regel bör tillhöra
den förvaltningsmyndighet, som har den mest omfattande verksamheten
inom berört område. Sekreterare bör utses inom den förvaltningsmyndighet,
som ordföranden tillhör, dock att sekreterare till samarbetsdelegation
för krigsindustriplanering utgår ur särskild personal. För vissa
samarbetsdelegationer räknas med att heltidsanställd personal skall ingå
i den försvarsgrensförvaltning, som förvaltningsdirektionen bestämmer.

Samarbetsdelegationernas verksamhet bör övervakas och samordnas av
förvaltningsdirektionen, som enligt förslaget skall ha direktivrätt i förhållande
till delegationerna. Delegationerna skall genom sina representanter
lämna respektive myndigheter förslag till de åtgärder, som anses påkallade.
Delegation bör även äga befogenhet att föreslå vederbörande myndigheter
att viss fråga tas upp till behandling inom förvaltningsdirektionen. Slut -

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ligen anses samarbetsdelegation böra hålla överbefälhavaren och förvaltningsdirektionen
kontinuerligt informerade om sin verksamhet genom att
insända sammanträdesprotokoll och verkställda utredningar till förvaltningsdirektionens
sekreterare.

Överbefälhavaren finner det lämpligt att Kungl. Maj :t utfärdar särskilda
bestämmelser angående samverkan mellan de centrala förvaltningsmyndigheterna
samt grunderna för huvudförvaltningsprincipens tillämpning
in. in.

c. Vissa frågor om krigsindustriplanering.

överbefälhavaren tar vidare upp vissa frågor om krigsindustriplanering
till behandling och anför därom bland annat följande.

En väl genomförd krigsindustriplanering är av vital betydelse såväl ur
krigsberedskapssynpunkt som med hänsyn till uthålligheten i krig. För
att planeringen skall få full effekt krävs, dels samordning av de krigsindustriplanläggande
myndigheternas verksamhet, dels nära samarbete
dessa myndigheter emellan. Frågor av denna art tillhör militärledningens
och förvaltningsdirektionens verksamhetsområde. Genom den tilltänkta
förvaltningsorganisationen kommer dessa frågor att väsentligt tillta i omfattning,
varjämte ett utökat samarbete kommer att krävas med riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap. En rationalisering och effektivisering
av verksamheten är även påkallad. Främst för att tillgodose behovet
av samordning och samverkan de olika myndigheterna emellan bör ytterligare
personal tillkomma i organisationen.

De direktiv, som det åligger överbefälhavaren att utfärda rörande krigsindustriplaneringen,
samt de åtgärder i övrigt, som i anslutning härtill bör
vidtas för att rationalisera verksamheten, sammanhänger nära med det
operativa krigsförberedelsearbetet liksom med operationernas genomförande.
Det ankommer vidare på överbefälhavaren enligt gällande instruktion
att avgöra prioritetsfrågor, som bl. a. uppstår vid fördelning av tillgänglig
industrikapacitet. Den personal, som erfordras för att i ovannämnda
hänseende biträda överbefälhavaren, måste emellertid nära samarbeta
med chefen för tidigare omnämnt sekretariat, särskilt vid förberedandet
av frågor berörande förvaltningsverksamheten, vilka skall upptas
på militärledningssammanträde. Med hänsyn härtill bör personalen i fråga
ställas till överbefälhavarens förfogande men redovisas i anslutning till
detta sekretariat. Personalens arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden
torde närmare böra regleras av överbefälhavaren. Ur denna personal
bör jämväl sekreterare utgå till ovan angiven samarbetsdelegation för krigsindustriplanering,
varigenom även i detta led en fast anknytning sker
mellan den operativa och förvaltningsmässiga verksamheten på det krigsindustriella
området.

Tillkomsten av denna personal liksom inrättandet av en samarbetsdelegation
för krigsindustriplanering utgör ett första led i de åtgärder, som
bör vidtas för att förbereda en effektiv krigsindustriplanläggning. Redogörelse
för övriga åtgärder på krigsindustriplaneringens område ävensom

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

i förekommande fall förslag till de bestämmelser, som må utfärdas av
Kungl. Maj :t, kommer i sinom tid att lämnas.

d. Personalfrågor.

För det för förvaltningsdirektionen och överbefälhavaren gemensamma
sekretariatet föreslås, såsom tidigare berörts, en överdirektor eller byråchef
som chef. De arbetsuppgifter, som skall åligga denne i egenskap av, dels
biträde åt överbefälhavaren, dels biträde åt förvaltningsdirektionen anses
vara av den art, att de ställer stora krav på befattningshavarens förmåga
till samarbete, hans administrativa och förvaltningsmässiga sakkunskap
samt hans kännedom om militära, tekniska, ekonomiska och industriella
förhållanden, överbefälhavaren betonar, att arbetsuppgifterna är mångskiftande
och ofta kommer att kräva stor grannlagenhet, varför det är av
väsentlig betydelse att handlingsfrihet föreligger att tillsätta lämplig person.
Befattningen bör kunna besättas med lämplig militär, civilmilitär
eller civil person.

Sekretariatet anses i övrigt böra bestå av ett kanslibiträde.

Den personal, som bedöms erforderlig för krigsindustriplanering, anses
böra ställas till överbefälhavarens förfogande med hänsyn till det nära
sammanhanget mellan, å ena sidan, den operativa planläggningen och
operationernas genomförande samt, å andra sidan, krigsindustriplanläggningen
och verksamheten vid krigsindustrin. Personalens arbetsuppgifter
och tjänstgöringsförhållanden förutsätts skola regleras av överbefälhavaren.
Överbefälhavaren framhåller, att för närvarande endast en i försvarsstabens
kvartermästaravdelning ingående kapten ur fälttygkåren vid sidan a\
andra omfattande arbetsuppgifter kan ägna sig åt handläggning av krigsindustrifrågor.
För att leda verksamheten bör enligt överbefälhavaren avses
en officer med högre militärteknisk utbildning eller motsvarande civilmilitär
befattningshavare med ingående sakkunskap i fråga om den viktigaste
krigsmaterielens konstruktion och tillverkning och med erforderlig
kännedom om den operativa underhållsplanläggningen. Härutöver bedöms
en kapten med teknisk utbildning eller motsvarande civilmilitär befattningshavare
erforderlig.

Överbefälhavaren framhåller, att tillverkning av krut och sprängämnen
utgör ett av de områden, som bereder och genom den tekniska utvecklingen
även i fortsättningen kommer att bereda de militära myndigheterna jämförelsevis
stora svårigheter. Tillverkningskapaciteten inom detta område
är helt avgörande för produktionsomfånget beträffande ammunition och
inverkar därför väsentligt på krigsberedskap och krigsuthållighet. Särskild
sakkunskap bör därför enligt överbefälhavarens uppfattning finnas
företrädd på sprängämnesområdet för att biträda med beredning av hithörande
frågor och i samråd med förvaltningsmyndigheterna verka för

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att befintlig kapacitet utbyggs till en med hänsyn till bland annat ersättningstjänsten
betryggande omfattning.

överbefälhavaren understryker behovet av att ytterligare statistisk och
ekonomisk expertis ställs till hans förfogande bland annat för att bedöma
och sammanställa försvarskostnadernas utveckling på längre sikt samt för
att förbereda frågor, som av överbefälhavaren kan komma att tas upp
inom militärledningen. Här syftas på spörsmål rörande krigsmaktens
äskanden och medelsbehov och den avvägning mellan försvarsgrenarna,
som överbefälhavaren har att göra.

För biträde med handläggning av nämnda ekonomiska frågor föreslås att
en förste byråsekreterarebefattning inrättas. Innehavaren anses böra inneha
högre utbildning, främst i nationalekonomi och statistik. Arbetsuppgifterna
anges skola i första hand vara att biträda med beräkningar angående försvarskostnadernas
utveckling på längre sikt, statistiska sammanställningar
rörande försvarsanslagen samt jämförande studier av försvarskostnaderna
i utlandet.

e. Försvarsgrenschefernas och försvarsgrensförvaltningarnas skrivelse till överbefälhavaren.

Vid utarbetandet av överbefälhavarens förslag har samråd ägt rum med
såväl försvarsgrenscheferna och försvarsgrensförvaltningarna som försvarets
civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, försvarets sjukvårdsstyrelse
och försvarets forskningsanstalt. Till överbefälhavarens skrivelse är
fogad en gemensam skrivelse till överbefälhavaren från försvarsgrenscheferna
och försvarsgrensförvaltningarna, i vilken dessa till väsentliga
delar tar avstånd från de allmänna riktlinjerna i min förut berörda promemoria
men ej heller i alla delar kan ansluta sig till överbefälhavarens förslag.

I sistnämnda avseende erinras till en början i skrivelsen om att försvarsgrensförvaltningarna
vid överläggningar med representanter för försvarsstaben
framfört den uppfattningen, att överbefälhavaren icke bör ingå i
direktionen. Detta anses oförenligt med överbefälhavarens ställning och det
framhålls att det är lika oriktigt att stabsorgan deltar i det rent förvaltningsmässiga
arbetet som om förvaltningsorganen skulle ha medbestämmanderätt
i det operativa arbetet. I skrivelsen anförs vidare bland annat
följande.

Souschefernas m. fl. erinringar berörde jämväl försvarsgrenschefernas
samt statssekreterarens ställning i direktionen ävensom frågan om direktionens
sekretariat. Inom försvarsstaben har därefter utarbetats nytt utkast
till Kungl. Maj :ts instruktion för förvaltningsdirektionen. Det är över
sistnämnda utkast myndigheterna nu har att yttra sig.

Försvarsstaben har i nu förevarande förslag i viss utsträckning beaktat
förvaltningsmyndigheternas erinringar, men på den viktigaste punkten
innehåller förslaget alltjämt den enligt myndigheternas uppfattning oregel -

141

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 109.

mässiga ordningen, att överbefälhavaren tilläggs befogenheter såsom förvaltningsmyndighet,
främst då det gäller att avgöra fragoi om huvudföl -valtningsprincipens tillämpning. Instruktionen stadgar sålunda att, därest
enighet i fråga om huvudförvaltningsprincipens tillämpning icke föreligger,
överbefälhavarens direktiv skall inhämtas. Därjämte skall det^ tillkomma
överbefälhavaren att i militärledningen uppta samordningsfrågor i förvaltningsärenden.
Vidare skall förvaltningsdirektionen och överbefälhavaren
ha ett sekretariat, i administrativt hänseende anknutet till försvarsstaben.

Överbefälhavarens ställning i förhållande till de centrala förvaltningsmyndigheterna
är reglerad genom 1942 års försvarsbeslut samt genom 1943
års beslut rörande organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning.
Vid det förarbete, som föregick nämnda beslut, framgick den principen
att för en klar ansvarsfördelning mellan den högsta militära ledningen
och försvarsgrensförvaltningarna erfordras en klar avgränsning av
överbefälhavarens åligganden i förhållande till förvaltningen. Denna prmcip
är genomgående i gällande instruktioner för ö\erbefälhavaren, för
militärledningen samt för försvarsgrensförvaltningarna.

I syfte att styrka riktigheten av denna uppfattning åberopas dels uttalande
av 1941 års militära förvaltningsutredning, dels ock uttalande av
föredragande departementschefen i 1943 års förvaltningsproposition (nr
180). Sistnämnda uttalande är av följande lydelse.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har överbefälhavaren
ansett, att ett skiljande mellan kommando- och förvaltningsmyndighet
i näst högsta instans icke är förenligt med en fullt rationell
ledning av försvaret. Enligt hans mening bör frågan om en enhetlig ledning
av försvarsförvaltningen undersökas. För min del uttalade jag mig
redan vid framläggande av propositionen 1942: 210 angående den fortsatta
utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter för en
begränsning av överbefälhavarens åligganden i syfte att bevara hans tid
och förmåga åt de stora frågornas bemästrande samt för en effektiv avlastning
av överbefälhavaren från allt detaljarbete. I denna anda har
också gällande instruktion för överbefälhavaren utformats. Enligt denna
instruktion utövar överbefälhavaren under Kungl. Maj :t den militära ledningen
av och uppsikten över krigsmakten. Han är, i vad på honom ankommer,
Kungl. Maj :t ansvarig för att krigsmakten äger högsta krigsdugligliet
och tjänstbarhet i övrigt samt att militära operationer planläggs
och leds i enlighet med de riktlinjer, som må anges av Kungl. Maj :t. Att
härutöver betunga överbefälhavaren jämväl med ansvaret för handhavande
i tekniskt och ekonomiskt hänseende av försvarsväsendets angelägenheter
bör enligt min mening icke ifrågakomma. Om så skedde, skulle syftet med
de nyligen vidtagna förändringarna i överbefälhavarens ställning lätt nog
kunna åtminstone i viss män förfelas och risk uppkomma, att hans väsentliga
uppgifter, de militära, måste eftersättas. I likhet med både 1940 och
1941 års utredningar anser jag därför, att överbefälhavaren icke bör vara
ett mellanled mellan Kungl. Maj it och de centrala ämbetsverken inom den
militära förvaltningen.--—

I fråga om överbefälhavarens inflytande på de för försvarsvasendet gemensamma
förvaltningsorganen finner jag i likhet med 1941 års förvalt -

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningsutredning, att det bör åligga ifrågavarande myndigheter att vid fullgörandet
av krigsförberedelsearbetet följa de direktiv, som överbefälhavaren
finner erforderligt att meddela. Med hänsyn till önskvärdheten av att civilförvaltningen
intar en i förhållande till de militära myndigheterna såvitt
möjligt självständig ställning, torde överbefälhavarens direktivrätt i förhållande
till nämnda ämbetsverk lämpligen icke böra omfatta annat än
grunderna för civilförvaltningens eget krigsförberedelsearbete.

I skrivelsen görs gällande, att överbefälhavarens utkast till instruktion
för förvaltningsdirektionen strider mot den konstitutionella uppbyggnaden
av och arbetsfördelningen inom försvaret. Det framhålls, att förvaltningskunskapen
inom högkvarteret finns hos centralförvaltningen och
att i överbefälhavarens direktivrätt icke får inläggas någon mera vidsträckt
befogenhet i avseende å rena förvaltningsuppgifter. Om förvaltningsdirektionen
icke kan enas i frågor om huvudförvaltningsprincipens
tillämpning, måste övermyndigheten vara Kungl. Maj:t. Endast förvaltningsmyndigheterna
själva eller Kungl. Maj :t bör kunna döma om vilken
förvaltning, som bör åläggas huvudförvaltningsuppdrag eller om sådant
uppdrag överhuvudtaget bör åläggas. Om förvaltningschef anser, att den
egna förvaltningsmyndigheten t. ex. icke disponerar resurser för att kunna
ta på sig ansvaret i tekniskt och ekonomiskt hänseende, då det gäller att
fungera som huvudförvaltningsmyndighet, kan överbefälhavaren icke anses
ha kompetens att bättre än förvaltningsmyndigheten bedöma dylika möjligheter.
Endast Kungl. Maj:t bör enligt myndigheternas mening i sådant
fall äga befogenhet att dirigera samarbetsformerna, i vilken verksamhet
ingår att bedöma behovet av förvaltningspersonal m. m.

Skrivelsen innehåller vidare en gensaga mot att förvaltningsfrågor skall
kunna tas upp till behandling i militärledningen. Genom en dylik ordning
anses förvaltningsdirektionen komma i direkt underordnad ställning till
militärledningen, dit direktionens medlemmar enligt överbefälhavarens förslag
skall kunna kallas. Försvarsgrenscheferna och för svar sgrensförvaltningarna
finner det befogat, att militärledningen har rätt att erhålla upplysningar
från förvaltningsdirektionen, och framhåller, att direktionen i
detta hänseende bör inta samma ställning till överbefälhavaren, som de
centrala förvaltningsmyndigheterna nu gör.

Myndigheterna framhåller slutligen, att de icke kan ansluta sig till den
ordningen att förvaltningsdirektionens sekretariat i administrativt hänseende
anknyts till försvarsstaben. Denna ordning anses ägnad att äventyra
en klar ordning i fråga om handläggning av förvaltningsärenden. Myndigheterna
uttalar den uppfattningen, att särskilt sekretariat icke erfordras
utan att hithörande arbetsuppgifter kan ombesörjas av personal ur förvaltningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

143

f. Överbefälhavarens bemötande av försvarsgrenschefernas och försvarsgrensfor valtningarnas

erinringar.

Överbefälhavaren bemöter de invändningar, som sålunda framställts av
försvarsgrenscheferna och försvarsgrensförvaltningarna.

I fråga om överbefälhavarens direktivrätt beträffande huvudförvaltningsprincipens
tillämpning anförs bland annat följande.

Föreslaget stadgande kommer icke att innebära något åsidosättande av
inom svensk statsförvaltning förhärskande princip att centrala förvaltningsmyndigheter
lyder direkt under Kungl. Maj :t. Direktivrätt tillkommer
redan i sällande instruktioner överbefälhavaren, utan att detta anses
inkräkta på ämbetsverkens ställning. Direktivrätten är nämligen sa utformad
— enligt vad som tidigare anförts — att förvaltningsmyndighet
omedelbart skall göra anmälan till överbefälhavaren, därest den finner sig
i särskilt fall icke kunna efterkomma överbefälhavarens direktiv. Kan därvid
icke enighet uppnås, skall ärendet av överbefälhavaren underställas
Kungl. Maj :t. Föreslagen direktivrätt i frågor rörande huvudförvaUningsprincipens
tillämpning innebär ingen ändring av nuvarande förhållande
mellan överbefälhavaren och försvarets centrala förvaltningsmyndigheter
utan endast en utvidgning av direktivrättens omfattning. Motivet härtill
är bl. a. att en riktig och väl genomförd tillämpning av huvudförvaltmngsprincipen
kan öka möjligheterna att erhålla en effektivare krigsindustriplanläggning
och således inverka på krigsberedskapen. Härtill kommer att
frågor rörande huvudförvaltningsprincipens tillämpning i de flesta fall
torde kunna lösas inom förvaltningsdirektionen.

Till bemötande av invändningarna mot förslaget om att samordningsfrågor,
som berör förvaltningsdirektionens område, skall kunna tas upp
till överläggning i militärledningen, gör överbefälhavaren gällande, att en
dylik ordning är väl förenlig med den för militärledningen gällande instruktionen
(SFS 811/48). Enligt denna instruktion är militärledningens uppgift
att ur det samlade riksförsvarets synpunkt överlägga om för krigsmakten
centrala frågor och verka för närmare samordning av verksamheten
inom krigsmakten. Då överbefälhavaren kan bestämma vilka personer,
som må kallas till militärledningens sammanträden, anser överbefälhavaren
att det redan nu finns möjligheter att inom militärledningen
överlägga om viktigare förvaltningsfrågor, överbefälhavaren betonar vidare,
att de för försvarsgrenarna gemensamma underhållsfrågor, som sammanhänger
med det operativa krigsförberedelsearbetet och som skall behandlas
i militärledningen, nära sammanhänger med det krigsförberedelsearbete,
som de centrala förvaltningsmyndigheterna har att utföra på grundval
av bland annat överbefälhavarens direktiv.

I fråga om sekretariatet erinrar överbefälhavaren om att dess verksamhet
såsom organ åt förvaltningsdirektionen enligt förslaget regleras av
direktionens ordförande, varigenom förvaltningsmyndigheternas inflytande
i detta hänseende anses säkerställt. I anslutning härtill anför överbefälhavaren.

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Myndigheternas farhågor torde främst hänföra sig till den verksamhet,
sekretariatet kommer att utföra för att biträda överbefälhavaren, överbefälhavaren
är emellertid redan nu oförhindrad att ta upp frågor, som berör
förvaltningsverksamheten, till överläggning i militärledningen. Sekretariatets
inrättande innebär i detta hänseende endast att överbefälhavaren
till sitt förfogande får personal för beredning av dessa ärenden. Det torde
vara till väsentlig fördel ur samordnings- och kontinuitetssynpunkt, att
denna personal är gemensam för överbefälhavaren och förvaltningsdireklionen.
Möjligheterna att redan i ett förberedande skede sammanjämka
stabs- och förvaltningssynpunkterna kommer härigenom att underlättas.

g. Försvarets civilförvaltnings yttrande till överbefälhavaren.

Överbefälhavaren har även bifogat yttrande från försvarets civilförvaltning
över här ifrågavarande förslag.

Under framhållande att det på grund av den knappt tillmätta tiden icke
varit möjligt för ämbetsverket att underkasta förslagen någon ingående
granskning, inskränker sig civilförvaltningen till att lägga fram vissa allmänna
synpunkter.

Civilförvaltningen framhåller till en början, att överbefälhavarens förslag
syns bygga på den förutsättningen, att ifrågavarande samarbetsfrågor
skulle ställas under överbefälhavarens överinseende och att viss hithörande
verksamhet skulle ankomma på försvarsstaben. Ämbetsverket ifrågasätter,
huruvida en dylik anordning står i överensstämmelse med inom försvarsdepartementet
uppdragna allmänna riktlinjer för det fortsatta propositionsarbetet
på en förvaltningsreform, sådana de sammanfattats i den av mig
inledningsvis berörda promemorian. I fortsättningen anför civilförvaltningen
följande.

Ehuruväl något klart uttalande härom icke förekommer i promemorian,
vill det dock av vad i densamma anförs närmast synas som om de uppdragna
riktlinjerna bygger på den tanken, att hithörande frågor skulle
handläggas inom ett från de militära myndigheterna och eljest fristående
organ. Pa detta tyder bl. a. uttalandet, att överbefälhavaren skall äga
rätt att, när han sa önskar, inträda som ordförande i förvaltningsdirektören,
en anordning som knappast skulle vara erforderlig, därest avsikten
varit, att verksamheten skulle ges den anknytning till försvarsstaben, som
de remitterade förslagen syns ge vid handen.

Mot bakgrunden av den uppfattning, som civilförvaltningen sålunda
bibringats angående sättet för att bedriva den samordnande verksamhet i
hithörande hänseenden, vilken enligt direktiven skulle finna sin organisatoriska
form i försvarets förvaltningsdirektion, förefaller de remitterade
förslagen innebära ett väsentligt avsteg från vad som åsyftats med den i
direktiven skisserade anordningen. Civilförvaltningen kan därför icke ansluta
sig till uppfattningen att de vid genomförandet av den nya organisationen
i förevarande avseenden erforderliga bestämmelserna skall bygga
på de grundtankar, som kommit till uttryck i förslagen. Fastmer lär dessa
bestämmelser böra utformas med utgångspunkt från att vid sidan av såväl

145

Kungl. May.ts proposition nr 109.

de militära stabsorganen som förvaltningsorganen skapas en fristående
organisation för samordningsverksamheten. Härvid måste självfallet tillses,
att såväl de militära som de förvaltningsmässiga intressena bereds
tillräckligt inflytande på verksamheten. Civilförvaltningen anser sig emellertid
icke i förevarande sammanhang böra närmare ingå på frågan om
hur och i vilken form de i direktiven antydda intentionerna skall förverkligas
utan förutsätter, att detta spörsmål löses inom försvarsdepartementet
vid den fortsatta beredningen av förvaltningsreformen. Stöd för denna
sin uppfattning tror civilförvaltningen sig jämväl finna däri, att något uppdrag
härutinnan icke lämnats någon myndighet i departementschefens
skrivelse.

Civilförvaltningen framför den tanken i fråga om utformningen av blivande
bestämmelser om samverkan mellan förvaltningsmyndigheterna, att
föreskrifter i frågan bör sammanföras i en urkund. I denna anses
under olika avsnitt böra behandlas syftet med verksamheten samt dess
olika former. Under denna förutsättning anser civilförvaltningen, att det
icke föreligger behov av särskild instruktion för förvaltningsdirektionen
utan att bestämmelserna om dess sammansättning och arbetssätt ävensom
motsvarande spörsmål i fråga om samarbetsdelegationerna lämpligen kan
ingå som särskilda avdelningar i nämnda urkund.

Från de synpunkter, som civilförvaltningen lägger på här ifrågavarande
spörsmål, anser sig ämbetsverket icke kunna ansluta sig till förslaget om
att förvaltningsdirektionens kansli skall utgöra ett i administrativt hänseende
till försvarsstaben knutet sekretariat.

Civilförvaltningen framhåller, att ämbetsverket saknar möjlighet att närmare
bedöma de personalberäkningar som ingår i överbefälhavarens förslag,
bland annat av den anledningen att behovet av personal blir beroende
av försvarsgrensförvaltningarnas möjligheter att inom ramen för blivande
personaluppsättningar ställa personal till förfogande för samarbetsdelegationerna.
Vidare uttalar civilförvaltningen, att såvitt ämbetsverket kan
finna, varken tillskapandet av en fast organisation för samarbetet mellan
försvarsgrensförvaltningarna eller andra skäl pakallar den förstärkning
av kvartermästaravdelningen, som överbefälhavaren begär i form av en
förste byråsekreterarbefattning.

Departementschefen.

Förvaltningsutredningen ägnade frågorna om samordningen inom försvarets
centrala förvaltning stort intresse. I detta hänseende ma erinias,
att enligt utredningens uppfattning en för försvaret gemensam tygförvaltningstjänst
rent principiellt innefattade den lämpligaste organisationsformen.
Utredningen förordade vidare ett gemensamt intendenturförvaltningsverk.
Förutom att utredningen förutsatte att vissa samarbetsorgan
skulle inrättas, föreslog den tillskapandet av ett centralt, överbefälhavaren
direkt underställt ämbetsverk, försvarets industriplanering. Utöver spe 10—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ciella arbetsuppgifter skulle detta verk utöva viss samordnande och ledande
verksamhet. Verket skulle härigenom komma att i viss utsträckning erhålla
en i förhållande till övriga försvarsförvaltningar överordnad ställning.

För den direkta ledningen av verket borde enligt utredningen finnas
en souschef. På denne borde ankomma att personligen tillse, att de centrala
försvarsförvaltningarnas inköpsverksamhet bedrevs efter ekonomiska grunder.
I fråga om inköp av stor ekonomisk betydelse borde souschefen äga
befogenhet att personligen delta i förvaltningarnas merkantila förhandlingar.
Beslut om inköp borde i dylika fall i vanlig ordning fattas av
respektive förvaltning, men souschefen för industriplaneringen borde ha
skyldighet att i förekommande fall .anmäla avvikande mening, varvid vad
som i ärendet förekommit borde bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Vidare föreslog förvaltningsutredningen, att industriplaneringen i anslutning
till sin krigsindustriplanerande verksamhet skulle ha möjlighet att
följa av förvaltningarna utlagda större fredsbeställningar. Detta kunde
lämpligen ske genom att förvaltningarna ålades att till industriplaneringen
översända kopior av beställningar överstigande visst belopp, förslagsvis
10 000 kronor. Dessutom borde verket äga befogenhet att infordra uppgift
från förvaltningarna om planerade inköp, som ur krigstillverkningssynpunkt
eller ekonomisk synpunkt fick anses vara av stor vikt. Industriplaneringen
borde ha möjlighet att ge förvaltningarna direktiv beträffande
utläggningen av inköpen så, att i den mån detta var möjligt, industrier,
som avsågs skola delta i tillverkningen under krigsfara och krig, erhöll
beställningar på motsvarande materiel i fred. Därvid borde industriplaneringen
beakta, att anskaffningarna även ur fredsekonomisk synpunkt blev
fördelaktiga.

Industriplaneringen skulle även ha att avgöra frågor om huvudförvaltningsmyndighet
beträffande olika materielslag. För detta ändamål borde
centralplaneringen inom verket utarbeta ett detaljerat och fullständigt fördelningsförslag,
vilket efter samråd med försvarsgrenscheferna och såvitt
möjligt i samförstånd med dem borde fastställas av försvarets industriplanering
med chefskapet i detta fall utövat av överbefälhavaren. Med hänsyn
till behovet av jämkningar i grunderna för fördelningen av huvudförvaltningen
borde centralplaneringen utföra ett fortlöpande utredningsarbete
för att åstadkomma en smidig anpassning av fördelningen efter det
aktuella läget.

Det bör här erinras att Kungl. Maj :t samtidigt med föreskrifterna den
28 september 1951 om försvarets centrala förvaltning även meddelade bestämmelser
för samverkan mellan försvarets förvaltningsmyndigheter beträffande
materielanskaffning. Bestämmelserna i fråga, för vilka redogörelse
lämnats under Kap. I, innebär bland annat att tekniska delegationer
inrättas efter överenskommelse för varje särskilt fall mellan berörda

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

myndigheter för att främja samverkan mellan försvarets förvaltningsmyndigheter
i frågor, avseende materiel på såväl konstruktions- och försöksstadiet
som under tillverkning. Det samordnande och sammanhallande
organet för de tekniska delegationernas verksamhet utgörs av försvarsförvaltningarnas
samarbetsdelegation. Denna skall därjämte verka för
ömsesidig orientering i frågor rörande anskaffning av materiel för krigsmakten.

Såsom framgår av tidigare redogörelser har de myndigheter som yttrat
sig över förvaltningsutredningens förslag eller i anslutning därtill i olika
hänseenden framlagt egna förslag, understrukit vikten av samordning
mellan försvarsförvaltningens olika delar. Vid behandlingen av tygförvaltningstjänsten
har jag antytt de olika samordningsåtgärder, som jag anser
påkallade. Även om förvaltningsutredningens organisationsförslag icke förverkligas
i fråga om inrättandet av försvarets industriplanering, anser jag
det dock angeläget att vissa till grund för förslaget liggande tankar så
långt möjligt tillvaratas.

I den departementspromemoria med allmänna riktlinjer för det fortsatta
propositionsarbetet på en förvaltningsreform, som utgjorde bilaga
till min merberörda skrivelse den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren
m. fl., skisserades huvuddragen av vissa samordningsåtgärder. Bl. a. berördes
samarbetsdelegationernas uppgifter och vissa grundläggande synpunkter
anfördes i fråga om försvarets förvaltningsdirektion. Enligt övervägandena
inom försvarsdepartementet borde detta organ inrättas för att på ett
högt plan handha vissa samordningsfrågor och i viss utsträckning fullgöra
funktioner, som enligt förvaltningsutredningens förslag skulle ankomma
på försvarets industriplanering.

De förslag i fråga om försvarets förvaltningsdirektions organisation och
arbetsuppgifter m. m. samt beträffande samarbetsdelegationernas ställning
in. m. som överbefälhavaren lämnat i anslutning till honom i förenämnda
skrivelse lämnat uppdrag, ävensom de yttranden till överbefälhavaren,
som försvarsgrenscheferna och försvarsgrensförvaltningarna gemensamt
avgett, återspeglar de högsta militära myndigheternas synpunkter
på här ifrågavarande samordningsfrågor. Då jag nu går att mera i detalj
framlägga förslag beträffande samordnande åtgärder, sker detta efter det
att jag noggrant övervägt de sålunda framförda synpunkterna.

Såsom tidigare i olika sammanhang framhållits bör samarbetsdelegationer
inrättas för olika ändamål. Dessa samarbetsdelegationer ersätter
nuvarande tekniska delegationer. Den föreslagna benämningen syns mera
ändamålsenlig än den nuvarande, eftersom även andra frågor än sådana
av teknisk natur med fördel bör kunna göras till föremål för samordning.
Jag erinrar i detta sammanhang att förvaltningsutredningen tänkt sig
ett samarbetsorgan för biblioteks- och referattjänst. Exempel på andra icke
tekniska områden, inom vilka samarbetsdelegationer bör kunna ifråga -

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

komma, utgör redovisningsfrågor och till sin natur likartade förvaltningsbestämmelser,
som utfärdas av olika centrala förvaltningar.

Jag erinrar om att jag vid behandlingen av de principiella synpunkterna
på tygförvaltningstjänsten nämnt vissa samarbetsdelegationer, som enligt
min uppfattning borde tillkomma inom den nya organisationen och av vilka
några borde få anlita försvarets förvaltningsdirektions kansli. Jag anser
mig sakna anledning att här närmare gå in på frågan om samarbetsdelegationernas
allmänna uppgifter, befogenheter, arbetsformer m. m. Dessa
frågor bör utredas mera i detalj i samband med att de regleras instruktionsmässigt.
Det vill emellertid synas mig som om av överbefälhavaren framlagt
förslag i nämnda hänseenden i huvudsak är ägnat att ligga till grund
för blivande bestämmelser. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att
det med hänsyn till de olikartade arbetsområdena knappast torde vara
möjligt att enhetligt reglera samarbetsdelegationernas verksamhet. Jag
återkommer i fortsättningen till vissa frågor angående samarbetsdelegationernas
ställning.

I stället för den nuvarande försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation
och för att fullgöra vissa uppgifter, som enligt förvaltningsutredningens
förslag skulle ankomma på försvarets industriplanering, bör ett samordnande
organ på hög nivå inrättas. Detta organ torde lämpligen böra benämnas
försvarets förvaltningsdirektion. Såsom i det följande närmare
utvecklas är direktionens inrättande ej avsett att medföra ändring i försvarsförvaltningarnas
ställning som centrala, Kungl. Maj:t direkt underställda
ämbetsverk. Direktionen bör under inga förhållanden få utvecklas
till ett forum för löpande ärenden eller frågor av sekundär betydelse. Dess
arbetsuppgifter kan sammanfattas så, att den bör ha att behandla principiella
frågor om huvudförvaltningsprincipen, utöva överinseende över
samarbetsdelegationerna, verka för samordning, utveckling och rationalisering
av krigsmaterielanskaffningen, samordna krigsindustriplaneringen
samt ägna uppmärksamhet åt att den centrala förvaltningsverksamheten
bedrivs rationellt under hänsynstagande till vissa samordningskrav av teknisk
och ekonomisk art.

Innan jag närmare går in på frågorna om direktionens arbetsuppgifter
m. m. anser jag mig böra beröra frågan om dess sammansättning.

Överbefälhavaren gör gällande, att frågor inom förvaltningsdirektionens
område formellt skulle kunna hänföras till det kompetensområde, som enligt
2 § instruktionen för militärledningen (SFS 811/48) dragits upp för
militärledningens verksamhet. Vid det bedömande som militärledningen
skall göra ur det samlade riksförsvarets synpunkt torde emellertid med
de arbetsuppgifter jag tänkt mig för förvaltningsdirektionen tyngdpunkten
böra ligga på andra synpunkter än dem som förvaltningsdirektionen har
att anlägga. Militärledningen syns mig därför icke utgöra ett lämpligt
forum för de förvaltningsmässiga bedömanden under beaktande av telc -

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

niska, ekonomiska och organisatoriska faktorer, som bör ankomma på förvaltningsdirektionen.
Ur organisatorisk synpunkt och med beaktande av
grundtanken bakom förslaget om inrättandet av en förvaltningsdirektion
anser jag att denna bör fungera som ett särskilt organ.

Med utgående från den uppfattningen, att förvaltningsdirektionen bör
behandla ärenden angående huvudförvaltningsprincipens tillämpning, kan
jag icke biträda förslaget om att vid bristande enighet direktivrätt tillaggs
överbefälhavaren. I dylika fall bör enligt min mening frågan underställas
Kungl. Maj :t.

Jag anser det å andra sidan betydelsefullt att inflytande beträffande de
samordnings- in. fl. frågor, varom det här rör sig, bereds överbefälhavaren.
Det säger sig självt att ärenden inom förvaltningsdirektionen kan ha ett
direkt samband med det operativa krigsförberedelsearbetet och andra områden,
för vilka överbefälhavaren har ansvaret, och att han följaktligen
bör erhålla möjligheter att delta i avgörandena. Den enda konsekventa lösningen
är enligt min uppfattning att överbefälhavaren bär rätt att fungera
som ordförande i förvaltningsdirektionen. De principiella invändningar
häremot, som rests av försvarsgrenscheferna och försvarsgrensforvaltningarna,
kan jag för min del icke tillmäta någon avgörande betydelse.
Bortsett från att det enligt min mening knappast är möjligt att beträffande
den högsta militära instansen uppehålla någon sträng boskillnad mellan
förvaltningsverksamliet och övrig militär verksamhet, anser jag rent formella
synpunkter icke böra få stå i vägen för en i och för sig ändamålsenlig
organisation. Om den av mig i det föregående angivna ställningen
inom förvaltningsdirektionen bereds överbefälhavaren, innebär, såvitt jag
kan bedöma, detta ingalunda att han otillbörligt betungas med förvaltningsgöromål
eller att med hans ställning oförenliga förvaltningsbefogenheter
inryms åt honom. Detta torde framgå av vad i det följande anförs beträffande
förvaltningsdirektionens arbetsformer in. m.

Ledamöter av försvarets förvaltningsdirektion bör vara souscheferna för
armé tygförval t ningen, arméintendent urförvaltningen, marinförvaltningen
och flygförvaltningen. Försvarsgrenschef bör ha rätt att inträda, i vilket fall
vederbörande souschef (er) bör få deltaga i överläggningarna men icke i besluten.
Tre av Kungl. Maj :t på viss tid förordnade personer, som representerar
erkänd erfarenhet och skicklighet på näringslivets område, bör peimanent
ingå i förvaltningsdirektionen. En av de sålunda särskilt utsedda
ledamöterna bör av Kungl. Maj:t förordnas att fungera som ordförande,
då ordförandeskapet ej utövas av överbefälhavaren. Då fråga behandlas,
som berör försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen eller
försvarets sjukvårdsstyrelse eller vid vars behandling sakkunskap från någon
av dessa myndigheter eljest kan vara erforderlig, bör vederbörande
verkschef adjungeras som ledamot. Vid behandling av krigsindustriplaneringsfrågor
slutligen bör chefen för riksnämnden för ekonomisk försvars -

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

beredskap inträda som ledamot. Ledamot bör ha rätt att vid sammanträde
biträdas av experter.

Chefen för försvarsstaben bör äga närvara vid sammanträden och delta
i överläggningarna.

Den här föreslagna sammansättningen ansluter sig i viss utsträckning till
vad som nu gäller beträffande försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation.
Av skäl som jag nyss framlagt anser jag, att överbefälhavaren bör ha
rätt att inträda som ordförande. Jag finner det angeläget och ändamålsenligt
att på ett högt plan till den centrala försvarsförvaltningen knyta personer,
som är väl förtrogna med näringslivet. Härigenom kommer denna
att tillföras värdefull industriell och ekonomisk sakkunskap. Möjligheter
skapas vidare att på ett tidigt stadium dryfta tveksamma anskaffningsfrågor.
Stort värde bör även tillmätas möjligheterna att i denna ordning utjämna
motsättningar och underlätta förståelsen mellan förvaltningarna
och industrin.

För att fylla sina uppgifter måste förvaltningsdirektionen ha tillgång till
ett kansli. Om förvaltningsdirektionen ges den av mig föreslagna ställningen
och sammansättningen, syns det enligt min mening icke tillräckligt att,
såsom överbefälhavaren föreslagit, för kansliuppgifterna endast inrätta dels
ett sekretariat med även andra uppgifter än att biträda förvaltningsdirektionen,
dels förstärka försvarsstabens kvartermästaravdelning med viss personal
för bl. a. beredning av ärenden angående krigsindustriplanering. I
stället bör ett kansli inrättas för förvaltningsdirektionen, som har till uppgift
att betjäna denna. Detta kansli får omfatta endast få personer och icke
tillatas att växa ut till ett ämbetsverk. Vid tillfällig ansvällning av arbetsuppgifterna
bör hjälp kunna erhållas från förvaltningarna. Goda möjligheter
bör beredas förvaltningsdirektionen att anlita experter. Till frågan om den
närmare sammansättningen av kansliet återkommer jag under kap. III Förvaltningsmyndigheternas
in. m. organisation. Jag vill emellertid redan i detta
sammanhang förutskicka, att jag bedömer det vara av sådan vikt, att chefen
för kansliet besitter höga kvalifikationer och att en auktoritativ ställning
bereds honom, att jag anser att en befattning i lönegrad 16 på löneplan 2
bör avses för ändamålet.

Såsom i annat sammanhang framhållits, bör förvaltningsdirektionens
kansli betjäna även vissa viktigare samarbetsorgan. Exempel härpå utgör
föisvarets standardiseringsdelegation, de samarbetsdelegationer för mätdon
och kontrollmetodik, för enhetliga kontroll- och leveransbestämmelser
m. in., som förutsätts skola inrättas.

Som tidigare framhållits, bör förvaltningsdirektionen utöva överinseendet
över samarbetsdelegationerna, givetvis utan att ta befattning med detaljspörsmål.
Det ligger i sakens natur att direktionen i frågor av mera allmän
räckvidd bör ha direktivrätt i förhållande till delegationerna. Rapporter
över verksamheten bör av delegationerna lämnas till direktionens kansli.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

151

Förvaltningsdirektionen bör ha att behandla frågor om huvudforvaltningsmyndighet
enligt i stort sett de principer, som förvaltmngsutredmngen
tänkt sig beträffande försvarets industriplanering. Det bor alltsa ankomma
på direktionen att beträffande olika materielslag utse huvudforvaltmngsmyndighet
samt att tillse att de jämkningar sedan vidtas, som betingas av
det aktuella läget. Direktionen bör även ha att medge undantag från huvudförvaltningsprincipens
tillämpning på grund av särskilda oms an i0

heter.

Förvaltningsdirektionen bör även behandla vissa frågor rörande samordning,
effektivisering och utveckling av anskaffningsverksamheten i fred
Direktionen bör härvidlag beakta att den fredsmassiga planeringen sa vitt
möiligt anknyter till krigsindustriplaneringen. . .

Frågan om förvaltningsdirektionens uppgifter i avseende a krigsindustriplaneringen
är i viss mån beroende av resultatet av den utredning i
frågan, som överbefälhavaren anmodats vidta i samråd med nksnamnden
för ekonomisk försvarsberedskap och Övriga berörda myndigheter, överbefälhavarens
nu föreliggande förslag innebär, såsom också av överbefälhavaren
framhållits, icke att ifrågavarande uppdrag slutforts. Jag delar överbefälhavarens
i det föregående återgivna synpunkter på betydelsen av en
väl organiserad och effektiv krigsindustriplanering. Till frågan om tillsättandet
av särskilda samarbetsdelegationer för krigsindustriplanering anser
iag att förvaltningsdirektionen bör ta ställning.

Krigsindustriplaneringen för försvaret i dess helhet bör samordnas av forvaltningsdirektionen
under hänsynstagande till av överbefälhavaren utfärdade
direktiv till de centrala förvaltningsmyndigheterna för tillgodoseende
av krigsberedskapen och de militära operationernas planläggning och genomförande.
Härvid förutsätts att i likhet med vad nu ar fallet dessa
direktiv före utfärdandet remitteras för yttrande till de centrala förvaltningsmyndigheterna.
Därjämte bör de remitteras för yttrande till forvaltningsdirektionen,
som vid avgivande av sitt yttrande bör ha tillgång ti
förvaltningsmyndigheternas ställningstagande i ärendet.

Därest inom direktionen frågor skulle uppkomma, som kan inverka
på krigsberedskapen samt operationernas genomförande och planläggning,
t. ex. prioritetsfrågor, bör direktionen med yttrande hänskjuta ärendet till
överbefälhavaren, som redan nu har beslutanderätt i dylika frågor

Det bör även ankomma på direktionen att ägna uppmärksamhet åt att
den centrala försvarsförvaltningen arbetar rationellt och med lämplig arbetsfördelning
de olika myndigheterna emellan under eftersträvande av
kostnads- och personalbesparingar. För detta ändamål bor direktionen ha
befogenhet att föranstalta om organisatoriska undersökningar och hos
Kungl. Maj :t framlägga förslag inom detta område.

De mest värdefulla resultaten av förvaltningsdirektionens verksamhet
torde vinnas genom att erfarenheter och synpunkter utbyts under kollegiala

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

former. Emellertid bör direktionen, såsom framgår av vad jag tidigare anfört,
behandla frågor rörande huvudförvaltningsprincipens tillämpning och
tillsättande av samarbetsdelegationer, samt samordna krigsindustriplanei
ingen. Vidare bor direktionen äga föreslå organisatoriska och ekonomiska
utredningar inom den centrala förvaltningen. I förhållande till samarbetsdelegationerna
bör förvaltningsdirektionen ha direktivrätt, såsom jag ock
tidigare framhållit. I övriga frågor beträffande krigsmaterielförvaltningen
och krigsmaterielanskaff ningen anser jag att direktionen bör tillerkännas

ratt att i forhållande till de olika förvaltningarna meddela rekommendationer.

Därest förvaltningsmyndighet icke anser sig kunna följa av förvaltningsdirektionen
meddelad rekommendation eller meddelat beslut, skall myndigheten
inom viss tid anmäla detta till direktionen. Kan enighet ej härigenom
nås, skall direktionen underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning.

Förvaltningsdirektionen bör sammanträda i regel en gång varje månad.
Vid sammanträdena bör föras protokoll. Beslut torde inom direktionen
bora fattas efter majoritetsprincipen med utslagsröst för ordföranden. Det
torde bora ankomma på förvaltningsdirektionen att årligen avge berättelse
över sin verksamhet till Kungl. Maj :t. Denna berättelse kan lämpligen innehålla
även en kortfattad översikt över samarbetsdelegationernas arbete.

Som jag i annat sammanhang framhållit bör den organiserade samordningen
av förvaltningsverksamheten icke undanskymma vikten av det mera
formlöst bedrivna samarbete i olika frågor, som redan nu äger rum i stor
utsträckning. Detta samarbete bör utvidgas och intensifieras. Det syns mig
bl. a. ändamålsenligt, att chefer för underavdelningar av förvaltningar med
likartade arbetsuppgifter regelbundet sammanträder för utbyte av erfarenheter
och synpunkter. Jag syftar härvid i första hand på sådana för de
olika förvaltningarna gemensamma organ som administrativa byråer, inköpsavdelningar,
normaliebyråer, organ för ledning av förråds- och verkstadsdrift
m. in.

Såsom framgår av i det föregående lämnad redogörelse framför försvarets
civilförvaltning tanken att blivande bestämmelser om samverkan mellan
förvaltningsmyndigheterna bör sammanföras i en särskild urkund, i vilken
under olika avsnitt bör behandlas syftet med verksamheten samt dess olika
former. I denna urkund skulle även tas in bestämmelser om förvaltningsdirektionens
sammansättning, ställning, arbetssätt m. in. ävensom erforderliga
allmänna föreskrifter om samarbetsdelegationerna. För egen del finner
jag detta förslag i hög grad beaktansvärt. En för den centrala försvarsförvaltnmgen
i dess helhet gällande författning av detta slag bör därför komma
till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

153

E. Vissa personalkårfrågor.

1946 års militära förvaltningsutredning.

I samband med behandlingen av arméförvaltningen har förvaltningsutredningen
tagit upp vissa personalkårfrågor. Utredningen har vidare i
anslutning till förslaget om försvarets intendenturförvaltnings organisation
framfört sina synpunkter på spörsmålet om en för försvaret gemensam
intendenturkår.

Vid dryftandet av de personalkårfrågor, som utredningen funnit aktuella
i samband med utformningen av arméförvaltningens organisation,
framhåller utredningen till en början, att den räknar med att såväl officerare
med högre teknisk utbildning som civilmilitära ingenjörer alltjämt
skall tas i anspråk för den mera kvalificerade tekniska tjänst inom försvaret,
som fordrar ett visst mått av militära insikter.

Efter att ha lämnat en översikt över de personalkårer, varom här är
fråga, nämligen fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten, uttalar
utredningen som sin åsikt, att den ordning enligt vilken i tygförvaltningstjänst
sysselsatt personal för närvarande hänförs till olika personalkårer,
framstår som föga rationell.

Enligt utredningens uppfattning bör ur fälttygkåren avföras de för den
centrala tygförvaltningstjänsten erforderliga tekniskt högkvalificerade officerarna.
Dessa officerare, av vilka krävs utbildning vid högre kurs inom
artilleri- och ingenjörhögskolan (krigshögskolan) samt därutöver ofta
specialutbildning vid teknisk högskola, bör enligt utredningens mening
antingen bilda en med generalstabskåren jämställd elitkår, förslagsvis
benämnd tygstabskåren, eller ock inordnas i generalstabskåren. Utan att ta
ställning till vilket alternativ som bör väljas har utredningen i sina organisationsförslag
räknat med det förstnämnda alternativet.

Inom fälttygkåren bör enligt utredningen bibehållas övriga nu dithörande
personalkategorier. I likhet med bl. a. 1945 års försvarskommitté,
som i detta hänseende dock icke vann statsmakternas gehör, anser utredningen
vidare, att i fälttygkåren bör inordnas truppförbandens tygofficerare.
Utredningen uttalar som sin bestämda uppfattning, att först genom
en sådan åtgärd en enhetlig ledning och utövning av den lokala tygförvaltningstjänsten
kan upprätthållas.

Utredningen uttrycker vidare den uppfattningen, att till fälttygkåren
bör hänföras även de nu till tygstaten hörande tygförvaltarna och tygskrivarna.
Dessa anses ha betydligt större samhörighet med den övriga
personalen inom fälttygkåren än med de för användning i reparationstjänsten
avsedda tygverkmästarna, tyghantverkarna, arméteknikerna och
furirerna, vilka sistnämnda fyra personalkategorier utredningen anser böra
utgöra tygstaten. Fälttygkåren skulle, enligt vad utredningen bedömer, med

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

den föreslagna sammansättningen på tygtjänstens område bli en motsvarighet
till vad intendenturkåren är inom intendenturtjänsten.

I fråga om arméingenjörkåren anför utredningen följande.

Till arméingenjörkåren bör enligt utredningens mening principiellt höra
alla ledande ingenjörer vid armén av vilka med hänsyn till deras uppgifter
antingen med avseende å krigsmaterielens projektering, konstruktion och
tekniska underhåll eller i avsedda krigsbefattningar fordras ett visst mått
av militära insikter. I enlighet härmed borde det stora flertalet ledande
ingenjörer inom arméförvaltningen liksom de för tygtjänst avsedda ingenjörerna
inom högre staber samt vid vissa skolor och truppförband vara
arméingenjörer. Med hänsyn till angelägenheten av att dessa ingenjörer äger
erfarenhet av verkstadstjänsten vid armén och för att genom enkla omplaceringsåtgärder
kunna bereda dem möjlighet att erhålla sådan erfarenhet
borde vidare verkstadscheferna och verkstadsingenjörerna vid tygverkstäderna
tillhöra arméingenjörkåren. Framför allt skulle härigenom också
en tillfredsställande rekrytering av verkstadsbefälet kunna ernås. Ett
genomförande av de angivna principerna skulle emellertid innebära en
avsevärd utökning av kåren. En sådan kan icke ske på en gång utan att
kvalitetskraven eftersätts. Utredningen anser därför att kårens utbyggnad
bör ske successivt, i huvudsak nedifrån genom inrättande — på sätt redan
nu i viss omfattning tillämpas — av ett för varje år lämpligt avpassat antal
rekryteringstjänster men även i viss omfattning genom intagning i kåren
av civilanställda ingenjörer, som på annat sätt än den vanliga rekryteringsvägen
inhämtat erforderliga militära insikter. Jämsides härmed torde en
viss begränsning i personalantalet vid kåren kunna åstadkommas genom
överflyttning av vissa arbetsuppgifter, som nu åvilar arméingenjörer vid
truppförbanden, på tygstatspersonal. Genom utökningen av arméingenjörkåren
skulle en motsvarande minskning av den civila ingenjörpersonalen
äga rum. Under arméingenjörkårens utbyggnadstid torde för arméingenjörer
avsedda befattningar, som ännu icke kunnat besättas med arméingenjörer,
få upprätthållas av personal ur andra personalkategorier.

Chef för den alternativt föreslagna tygstabskåren anser utredningen
fälttygmästaren böra vara. Fälttygkåren, vars personal huvudsakligen avses
skola handha arméns tygförrådsvård, bör enligt utredningens uppfattning
stå under chefskap av chefen för arméförvaltningens förrådsbyrå.
Arméingenjörkåren skall enligt förslaget liksom för närvarande till chef ha
arméöverdirektören, vilken tillika avses skola vara chef för arméförvaltningens
verkstadsavdelning. Den sistnämnde är även såsom målsman för
såväl freds- som krigsreparationstjänsten tänkt som chef för tygstaten,
som fortsättningsvis skulle komma att bestå så gott som uteslutande av
personal avsedd för sådan tjänst. Vid genomförande av dessa förslag skulle
generalfälttygmästaren erhålla en enligt utredningens bedömande välbehövlig
befrielse från direkt chefskap över personalkår. I förhållande till
nämnda fyra personalkårer anses emellertid generalfälttygmästaren böra
inta samma ställning, som militärbefälhavare intar till honom underställd
personal, vilken icke tillhör personalkår.

Efter att ha lämnat en redogörelse för rekrytering och utbildning av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

155

tre försvarsgrenarnas intendenturofficerare dryftar utredningen i samband
med behandlingen av försvarets intendenturförvaltnings organisation förhållandevis
ingående de fördelar, som enligt utredningens uppfattning
skulle vara förenade med en för försvaret gemensam intendenturkår. Tillkomsten
av en för försvaret gemensam intendenturförvaltning anser utredningen
böra föranleda att en dylik kår inrättas. Som skäl härför pekar utredningen
bl. a. på det förhållandet, att intendenturtjänsten är gemensam
för samtliga försvarsgrenar och att dess utövare fördenskull bör kunna
placeras på flertalet befattningar inom den centrala intendenturförvaltningen.
En gemensam kår bedöms vara ägnad att främja en jämnare och
rättvisare befordringsgång. Utredningen anser, att arméns rekryteringssätt
— specialutbildning av officerare med några års trupptjänst bakom sig -—
av flera skäl är det lämpligaste för en gemensam intendenturkår.

Ehuru utredningen sålunda i princip förordar inrättande av en för
försvaret gemensam intendenturkår, föreslår utredningen dock, att frågan
härom och de därmed sammanhängande problemen, såsom rekryteringsoch
utbildningsfrågorna, görs till föremål för särskild utredning under
beaktande av att rimliga befordringsmöjligheter skapas inom den gemensamma
kåren.

Utredningen hävdar den ståndpunkten, att förslaget om inrättande av en
för försvaret gemensam intendenturförvaltning bör genomföras utan att
resultatet av utredningen om en gemensam personalkår avvaktas. För intendenturofficerare
avsedda befattningar inom försvarets intendenturförvaltning
bör enligt utredningens mening tills vidare kunna besättas ur de
båda intendenturkårerna vid armén och marinen samt bland officerare i
intendenturbefattning vid flygvapnet.

Remissyttranden.

Försvarets civilförvaltning framhåller i sitt yttrande över förvaltningsutredningens
betänkande, att ämbetsverket icke kan finna, att behov föreligger
av att ur fälttygkåren avföra tekniskt högkvalificerade officerare
för att antingen sammanföra dem i en särskild kår, tygstabskåren, eller
ock inordna dem i generalstabskåren. Fastmera anser civilförvaltningen
det kunna ifrågasättas, om man icke bör minska antalet personalkårer
genom att sammanslå fälttygkåren och tygstaten till en gemensam kår.

Civilförvaltningen biträder förslaget om alt truppförbandens tygofficerare
inordnas i fälttygkåren.

Beträffande frågan om gemensam intendenturkår anför civilförvaltningen.

Enligt civilförvaltningens mening talar vissa skäl för att en dylik gemensam
kår kommer till stånd. A andra sidan står detta spörsmål, såvitt ämbetsverket
kan bedöma, i så intimt samband med frågan om en gemensam
central intendenturförvaltning, alt det ena spörsmålet knappast syns
kunna lösas oberoende av den andra. I allt fall lär, på sätt också förvalt -

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningsutredningen förutsatt, problemet kräva särskild utredning. Utan att
vidare ingå på frågan vill civilföi''valtningen framhålla, att ju mer tekniskt
inriktad den miltära verksamheten blir, desto dyrare ställer sig utbildningen
till befäl i skilda grader. Att i ett sådant läge för intendenturpersonalens
del tillämpa ett utbildningssystem, som innebär fullständig utbildning
till truppbefäl, förefaller knappast försvarligt. Civilförvaltningen kan
sålunda icke på sakens nuvarande ståndpunkt dela utredningens uppfattning,
att arméns rekryteringssystem borde tillämpas vid rekrytering av en
blivande egemensam intendenturkår.

Arméförvaltningen tillstyrker, att tekniskt högskoleutbildade officerare
hänförs till stabsofficerskategorin men framhåller, att detta syfte kan förverkligas
utan att en särskild personalkår skapas. Ämbetsverket erinrar i
detta hänseende, att före år 1926 officerare, vilka förordnades som artilleristabsofficerare,
kvarstod i sina beställningar vid förband. På motsvarande
sätt kan enligt arméförvaltningens mening här avsedda officerare fortfarande
tillhöra fälttygkåren men förordnas såsom »tekniska stabsofficerare»
och under denna särskilda rubrik uppföras i försvarsväsendets rulla.

Arméförvaltningen understryker, att skapandet av en gemensam intendenturkår
— något som ämbetsverket i och för sig avstyrker — förutsätter
ytterligare omfattande utredningsarbete.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953 m. m.

Arméförvaltningens tygavdelning tar i samband med sitt i andra sammanhang
berörda, av mig i skrivelse den 30 oktober 1953 infordrade organisationsförslag
ånyo upp frågan om tekniska stabsofficerare och anför
bl. a. följande.

Behovet av militärtekniskt kunnande gör sig alltid gällande i spörsmål,
som rör den egentliga krigsmaterielen, men framträder med olika styrka
vid skilda materielslag allt efter graden av dessas överensstämmelse med
i det allmänna livet förekommande produkter. Starkast framträder givetvis
detta behov när det gäller materiel, som är av exklusivt militär natur, såsom
vapen, stridsfordon och ammunition. De på speciellt vapen- och ammunitionsområdet
erforderliga kunskaperna bibringas sedan decennier
officerare vid den militärtekniska högskolan (tidigare artilleri- och ingenjörhögskolans
högre kurser och numera efter dennas sammanslagning med
krigshögskolan vid denna skolas högre vapentekniska linje). Förutom
stabsutbildning och undervisning i matematik, fysik, kemi, mekanik etc.
omfattar undervisningen dessa vetenskapers tillämpning på de speciellt
militärtekniska områdena; ytter- och innerballistik, militär materiel- och
konstruktionslära etc. Undervisningen i dessa ämnen förekommer av
naturliga skäl över huvud icke vid civila läroanstalter utan endast vid den
militära högskolan.

Huvuddelen av de officerare, som efter vederbörlig aspiranttjänstgöring
skall användas i fortsatt tjänst vid förvaltningen, genomgår även viss kompletterande
utbildning vid tekniska högskolor, varjämte de genom regelmässigt
återkommande trupptjänstgöring bibehåller den nödvändiga kunskapen
om materielens användning i dess rätta miljö.

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Tygavdelningen framhåller, att som en följd av våra dagars snabba
tekniska utveckling spörsmålen rörande den egentliga krigsmaterielen
kommit att inta en alltmer framträdande plats — militärt, tekniskt och
ekonomiskt — inom arméorganisationen. Behovet av tekniskt högkvalificerade
officerare med sin genom speciell utbildning förvärvade förmåga att
bedöma de kombinerat militära och tekniskt-ekonomiska frågorna har till
följd härav kommit att framträda med ökad styrka.

Tygavdelningen framhåller vidare att frågan om de tekniska officerarnas
antal, befordringsförhållanden m. in. under tolv års tid till följd av
olika mellankommande utredningar skjutits på framtiden och att detta
haft ofördelaktiga återverkningar. Sålunda uppges tio tekniskt välkvalificerade
officerare av annan anledning än uppnådd pensionsålder under åren
1946—1953 ha avgått ur tjänst för att tillträda civila enskilda (i ett fall
statlig) befattningar.

På vissa områden anses de tekniskt välkvalificerade officerarna på
grund av sin speciella utbildning icke kunna ersättas med annan personal.
Därest armétygförvaltningen skall kunna nöjaktigt fullgöra sina uppgifter,
anser tygavdelningen det erforderligt, att dylika officerare i den omfattning,
som organisationsförslaget upptar, beräknas för tjänstgöring vid ämbetsverket.

Med skrivelse den 29 december 1953 har chefen för armén avgett infordrat
förslag angående förvaltningsreformens återverkan på de militära
och civilmilitära kårerna vid armén. Enligt detta förslag skall fälttygkårens
officerare bestå av dels officerare med högre militär och teknisk utbildning
(tekniska stabsofficerare) för teknisk tjänst, dels officerare med
utbildning vid tygförvaltningsskolan (tygofficerare) för egentlig tygförvaltningstjänst.
De tekniska stabsofficerarna förutsätts skola tjänstgöra
vid armétygförvaltningen samt i mindre utsträckning dessutom vid arméstaben,
försvarets forskningsanstalt och fabriksstyrelsen.

Departementschefen.

Som ett alternativ till förvaltningsutredningens förslag att antingen
sammanföra de tekniskt högskoleutbildade officerarna i central tygförvaltningstjänst
vid armén till en särskild kår eller att inordna dem i generalstabskåren,
föreslår chefen för armén och arméförvaltningens tygavdelning,
att inom fälttygkårens ram beställningar inrättas för tekniska stabsofficerare.
Till detta spörsmål kommer frågorna om att inordna förbandens
tygofficerare i fälttygkåren samt att eventuellt överflytta tygförvaltare
och tygskrivare från tygstaten till fälttygkåren. Jag erinrar, att chefen
för armén i sistnämnda två hänseenden avgett förslag, vilka tillstyrkts av
försvarets civilförvaltning i ämbetsverkets anslagsäskanden för innevarande
budgetår. Vid anmälan av proposition nr 110 till 1953 års riksdag
förklarade jag mig emellertid ej kunna biträda förslagen.

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Vad förvaltningsutredningen uttalat om att den nuvarande ordningen
i fråga om personalkårerna inom tygförvaltningstjänsten framstår som
föga rationell, vill jag för min del understryka. Jag är dock icke beredd att
på grundval av nu föreliggande utredningar ta ställning till berörda personalkårfrågor.
Dessa står enligt min mening icke heller i det direkta samband
med förvaltningsreformens genomförande att de obetingat kräver sin
lösning i förevarande sammanhang.

Enligt min mening föreligger behov av en allmän och förutsättningslös
översyn av ifrågavarande personalkårers ställning och uppgifter inom försvaret.
Jag ämnar sedermera föranstalta härom.

Såsom jag närmare utvecklat vid behandlingen av principiella synpunkter
på intendenturförvaltningstjänsten anser jag mig icke för närvarande
böra biträda förslaget om ett gemensamt intendenturförvaltningsverk för
försvaret. Med hänsyn härtill torde ställning till frågan om inrättande av
en gemensam intendenturkår ej böra tas i detta sammanhang. Jag står
emellertid icke främmande för tanken att systemet med gemensam försvarsförvaltning
i framtiden kan komma att omfatta även intendenturområdet.
En dylik utveckling skulle uppenbarligen främjas, därest en gemensam
kår av officerare i förvaltningstjänst skapades i enlighet med vad förvaltningsutredningen
föreslagit. Förutsättningarna för inrättande av en
gemensam intendenturkår bör enligt min mening sedermera allsidigt övervägas.

F. Vissa gemensamma personal- och lönefrågor m. m.

1. Sättet för avlöningskostnadernas bestridande.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Avlöningskostnaderna för den vid de nuvarande försvarsgrensförvaltningarna
tjänstgörande personalen bestrids dels från särskilda avlöningsanslag,
dels från sakanslag, d. v. s. anslag som av riksdagen anvisats för
anskaffnings- eller underhållsändamål. Militära och civilmilitära tjänstemän
innehar beställningar, som är uppförda på personalförteckning antingen
för armén, marinen eller flygvapnet eller ock för vederbörande centrala
ämbetsverk. I förra fallet, som är det vanligaste, bestrids avlöningen
från ifrågavarande försvarsgrens avlöningsanslag, i senare fallet från verkets
avlöningsanslag. Den civila ordinarie personalen avlönas regelmässigt
från vederbörande verks avlöningsanslag under det att avlöningen till
civil extra ordinarie och extra personal utgår antingen från verkets avlöningsanslag
eller från sakanslag. Den sammanlagda avlöningskostnaden
för försvarsgrensförvaltningen finns ingenstädes redovisad.

Olägenheterna av berörda system, som har sin motsvarighet även vad
angår försvarsgrenarnas avlöningskostnader, är mångahanda och har i

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

olika sammanhang varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Senast
har frågan om avlöningskostnadernas bestridande från sakanslag behandlats
av riksdagens år 1948 församlade revisorer, vilka under § 5 i sin
berättelse bl. a. uttalat, att sistnämnda spörsmål snarast borde upptas till
förnyad prövning och att syftet därvid i första hand borde vara att överföra
kostnaderna för tjänstemän, vilka utnyttjades för mera stadigvarande
uppgifter, till avlöningsanslag. I den mån sakanslag jämväl i fortsättningen
behövde tas i anspråk för ifrågavarande ändamål, borde enligt
revisorernas mening speciella föreskrifter i ämnet utfärdas.

I underdånigt utlåtande den 15 januari 1949 över vad riksdagsrevisorerna
i frågan anfört förklarade sig 1946 års militära förvaltningsutredning
dela den av revisorerna uttalade uppfattningen att en bättre översikt
och ökad klarhet över lönekostnaderna inom försvarsväsendet ur statsfinansiell
synpunkt var önskvärd. Detta kunde enligt utredningens mening
åvägabringas genom överförande till redovisning under försvarsgrensförvaltningarnas
avlöningsanslag av sådan på sakanslag avlönad personal
med stadigvarande arbetsuppgifter som under fredstid och på längre
sikt kunde bedömas ingå i förvaltningens normala organisation. Genom
strukturförändringar i försvarsväsendets organisation och vid tillfälliga ansvällningar
inom någon del av verksamheten kunde emellertid behov
komma att uppstå av extra personal utöver normalorganisationen. Sålunda
måste räknas med extraordinära arbetsuppgifter i samband med förekommande
sporadiska och speciellt stora materielanskaffningar, varvid tidsbegränsat
behov av exempelvis konstruktörer, kontrollanter samt specialister
och undantagsvis även av teknisk servicepersonal för materielens underhåll
kunde uppkomma. För sådan extra personal borde enligt utredningens
uppfattning lönekostnaden även i fortsättningen bestridas från
sakanslag. Vad angår sådana verkstäder och förråd, som redovisar driftskostnaderna
å särskilda diversemedelstitlar (drifttitlar) helt fristående
från riksstatsanslagen, uttalade utredningen i berörda utlåtande, att alla
lönekostnader borde ingå i driftskostnaderna. Utredningen förklarade sig
slutligen ämna i sina kommande organisationsförslag framlägga konkreta
förslag rörande den personal, som borde avlönas från respektive förvaltningars
avlöningsanslag, under det att för de lokala förvaltningsmyndigheterna
inom försvaret motsvarande förslag borde kunna uppgöras av försvarets
centrala organisationskommitté efterhand som kommitténs undersökningar
vid nämnda myndigheter fortskred. (Sedan kommittén numera
upphört, fortsätts berörda undersökningar av statens organisationsnämnd.)

Vid sina i dess nu avhandlade betänkande gjorda beräkningar av personalbehovet
för armé-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarets
intendenturförvaltning har utredningen vad den civila personalen beträffar
i enlighet med sina ovan återgivna uttalanden till en början undersökt
vilken personal, som med den av utredningen föreslagna verksorganisa -

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tionen är erforderlig för stadigvarande arbetsuppgifter på längre sikt, och
beräknar för sådan personal medel under vederbörande verks avlöningsanslag.
I nuläget är emellertid — framhåller utredningen — respektive
förvaltningar belastade med vissa arbetsuppgifter, vilka direkt sammanhänger
med pågående konstruktions- eller försöksarbeten eller materielanskaffningar
och om vilka man antingen med visshet kan förutse att de
efter viss tid kommer att upphöra eller ock icke för närvarande kan bedöma
om och i vilken utsträckning de kommer att bli för framtiden bestående.
Sistnämnda förhållanden finner utredningen vara rådande exempelvis
inom de förvaltningsenheter, som handhar teleteknisk och robotvapenmateriel.
Den personal, som utredningen bedömt särskilt erforderlig
för sådana göromål, anser utredningen skola avlönas med anlitande av
vederbörliga sakanslag.

Vad angår den militära och civilmilitära personal, som bör ingå i nyssnämnda
ämbetsverk, är det enligt utredningens mening ur synpunkten att
erhålla bästa möjliga översikt över verkens avlöningskostnader mest rationellt
att uppföra beställningar för hela denna personal på respektive verks
personalförteckning och beräkna medel för lön till densamma under verkets
eget avlöningsanslag. En sådan anordning anser utredningen emellertid
skola medföra svårigheter främst med avseende å sådana omplaceringar
av beställningshavare mellan de centrala förvaltningarna samt staber
och förband m. in., som av olika anledningar är önskvärda. Med
hänsyn härtill anser sig utredningen icke böra förorda en dylik åtgärd
utan stannar i stället för att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som tillämpas för närvarande på vederbörande centrala verks personalförteckningar
uppföra i stort sett allenast för verken avsedda militära och
civilmilitära förordnandetjänster samt sådana tjänster inom verken, som
skall kunna vara alternativt militära, civilmilitära eller civila eller två
av dessa kategorier, samt sådana, som skall kunna alternativt besättas
av beställningshavare ur olika vapenslag inom marinen, övriga militära
och civilmilitära tjänster anser utredningen böra upptas å personalförteckning
för vederbörlig försvarsgren varvid medel för avlöningskostnadernas
bestridande anses böra beräknas under respektive försvarsgrens
avlöningsanslag.

För att statsmakterna skall erhålla en samlad översikt över avlöningskostnaderna
för var och en av ifrågavarande centrala försvarsförvaltningar,
bör emellertid enligt utredningens åsikt varje förvaltning i samband med
att medel för ett budgetår äskas å det egna avlöningsanslaget framlägga
ungefärliga beräkningar rörande behovet av personal ur olika kategorier
med avlöning från vederbörande försvarsgrens avlöningsanslag eller sakanslag
ävensom kostnaderna för avlöning till berörda personal. Vid budgetårets
slut anser utredningen en efterkalkyl böra göras rörande de verkliga
avlöningskostnaderna å dessa sistnämnda anslag för vid verket tjänst -

161

Knngl. Maj:ls proposition nr 109.

görande personal, vilka kostnader bör sammanställas med anslagsbelastningen
under samma budgetår på verkets eget avlöningsanslag.

Beträffande försvarets industriplanering och försvarets civilförvaltning
beräknar utredningen avlöningskostnaderna för dessa ämbetsverks hela
personal under respektive verks eget avlöningsanslag.

Den personal inom de centrala tyg- och intendenturförvaltningarna, som
enligt de av utredningen angivna principerna fortsättningsvis skall avlönas
från sakanslag, bör enligt utredningens uppfattning bli relativt fåtalig.
Detsamma bör — framhåller utredningen — efter den granskning, som
förutsätts skola företas av statens organisationsnämnd, bli fallet med den
sakanslagsavlönade personalen vid de lokala förvaltningsmyndigheterna,
bortsett från verkstäder och förråd med redovisning på driftstitlar där användning
av sakanslag för avlönande av personal alltjämt skulle bli regel.
För att förhindra, att sakanslag för framtiden i onormalt stor omfattning
belastas med avlöningskostnader för tjänstemän, föreslår utredningen vissa
begränsningar i myndigheternas befogenheter att inrätta icke-ordinaiie
tjänster.

Vid den tidigare behandlingen av spörsmålet om bestridandet av försvarets
avlöningskostnader har understundom ifrågasatts att uppta alla
kostnader för avlöning av tjänstemän på avlöningsanslag. Utredningen äi
emellertid av den uppfattningen, att det av utredningen föreslagna tillvägagångssättet
erbjuder vissa fördelar framför en sådan anordning. Salunda
anses det av utredningen förordade förfarandet innebära mindie
risker för att ifrågavarande personalförstärkningar förlorar sin interimistiska,
tidsbegränsade karaktär och sina beröringspunkter med vederbörande
materielanskaffning än om avlöningskostnaderna upptas under avlöningsanslag
där de lätt anses komma att så småningom betraktas såsom
permanenta. Om avlöningskostnader av berört slag upptas under sakanslag,
finns enligt utredningens mening anledning förmoda, att i fortsättningen
en mera grundlig prövning av personalbehovet kommer till
stånd vid uppgörandet av anslagsäskanden. I den mån en sådan prövning
ger vid handen, att visst personalbehov är för framtiden bestående, bör
lönekostnaden självfallet — framhåller utredningen — överföras till avlöningsanslag.

Remissyttranden.

Arméförvaltningen tillstyrker utredningens förslag om överförande till
redovisning under vederbörande ämbetsverks avlöningsanslag av sadan pa
sakanslag avlönad personal med stadigvarande arbetsuppgifter, som under
fredstid och på längre sikt kan bedömas ingå i normalorganisationen. Arméförvaltningen
framhåller emellertid, att det med hänsyn till att verksamhetens
omfattning — och därmed personalbeståndet — i viss utsträckning
är beroende på storleken av beviljade anslag för respektive materiellt—49
54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

underhåll, materielanskaffning, forskning och försök, vilka anslag kan
avsevärt variera under olika tidsperioder, ej sällan kan bli vanskligt att
avgöra om en arbetsuppgift är att betrakta såsom stadigvarande på längre
sikt.

Beträffande det av utredningen föreslagna sättet för avlöningskostnadernas
redovisning inför statsmakterna framhåller arméförvaltningen, att
det ej minst under nuvarande förhållanden särskilt för tygförvaltningen
torde vara förenat med svårigheter att i samband med medelsäskande å
eget avlöningsanslag inemot ett år före början av vederbörligt budgetår
framlägga ens ungefärliga beräkningar rörande behovet av personal ur
olika kategorier med avlöning från arméns avlöningsanslag eller sakanslag
samt kostnaderna härför. Det huvudsakliga syftet med förslaget i
denna del förmodar arméförvaltningen kunna ernås, därest förvaltningarna
åläggs att i efterhand lämna uppgift å de verkliga avlöningskostnaderna
å nämnda anslag, lämpligen efter budgetårs utgång och i samband
med nästkommande medelsäskande.

Marinledningen förklarar sig i princip intet ha att erinra mot utredningens
förslag om överföring till redovisning under marinförvaltningens
avlöningsanslag av större delen av ämbetsverkets på sakanslag avlönade
personal.

Marinledningen anser det emellertid med tanke på den erfarenhet, som
vunnits i fråga om uppkommande personalbehov å vissa områden och
minskade behov å andra, tveksamt om man bör knyta en så stor del av
personalen till avlöningsanslaget, som förslaget innebär.

Beträffande utredningens förslag rörande redovisningen av avlöningskostnaderna
framhåller marinledningen, att de av utredningen förordade
anordningarna skulle komma att medföra ett extra och betungande arbete.
Marinledningen erinrar om att officerare och mariningenjörer ofta
tjänstgör endast kortare tider i marinförvaltningen och därvid icke erhåller
avlöning genom marinförvaltningen. Exakta löneuppgifter skulle
beträffande sådan personal behöva inhämtas från de olika löneutbetalande
myndigheterna. Marinledningen finner det böra tas i övervägande, huruvida
värdet av en sådan uppgift kommer att stå i rimligt förhållande till
kostnaderna för dess framställande. I varje fall — framhåller marinledningen
— bör arbetet inskränkas till att avse den ifrågasatta efterkalkylen.
Beräkningar för ett kommande budgetår anser marinledningen bli alltför
osäkra för att kunna tillmätas större värde.

Vad angår frågan om avlöningskostnadernas bestridande då det gäller
personal vid lokalförvaltningarna uttalar marinledningen, att en ovillkorlig
förutsättning för en överföring från sak- till avlöningsanslag är, att
marinförvaltningens ställning med avseende på ifrågavarande personal därvid
icke ändras och att sålunda marinförvaltningens befogenheter i fråga
om inrättande av tjänster m. m. icke ges annan inskränkning än den, som
kan föranledas av Kungl. Maj :ts särskilda direktiv härutinnan.

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Marinledningen ansluter sig i princip till utredningens uttalanden om
önskvärdheten att uppföra beställningarna för den militära och civilmilitära
personal, som bör ingå i marinförvaltningen, pa ämbetsverkets personalförteckning.
Marinledningen anser det rationellt att för samtliga
byråchefs- och därmed i organisatoriskt hänseende likställda ävensom
högre tjänster lönen knyts till befattningarna och icke bestäms med ledning
av militär tjänsteställning. Lönen bör enligt marinledningens åsikt
vara avpassad med hänsyn till de med befattningen förenade arbetsuppgifterna.
Marinledningen anser sålunda, att på personalförteckningen bör
uppföras dels de av utredningen angivna tjänsterna, som alternativt kan
besättas ur olika personalkategorier, dels byråchefs- och högre tjänster,
dock ej för befattningshavare, som tillika är kårchefer; dessa tjänster bör
enligt marinledningen uppföras på staten för vederbörande kår. För att
underlätta möjligheten till växeltjänstgöring anser marinledningen att
lönen för de ledande befattningshavarna jämväl vid lokalförvaltningarna
bör knytas till befattningarna och upptas på stat för vederbörande förvaltning.
Härjämte anser marinledningen lönen för dessa befattningshavare
böra bestämmas i lämplig relation till lönen för byråchef (motsvarande) i
marinförvaltningen. Med hänsyn till angivna förhållanden framhåller marinledningen
att för chefstjänstemännen i marinförvaltningen som anställningsform
bör ifrågakomma såväl förordnande på viss tid som fullmakt.

Flygledningen förklarar sig dela utredningens uppfattning, att en översikt
över lönekostnaderna är önskvärd ur statsfinansiell synpunkt och att
detta bör åstadkommas genom att huvuddelen av avlöningskostnaderna
redovisas under vederbörande ämbetsverks avlöningsanslag. Byråchefsoch
högre befattningar anser flygledningen alltid, oavsett anställningsformen,
böra uppföras å ämbetsverkets stat.

Försvarets civilförvaltning instämmer i utredningens uttalande, att alla
kostnader för löner åt heltidssysselsatt personal vid sådana verkstäder och
förråd, som redovisar driftskostnaderna å särskilda diversemedelstitlar,
bör inräknas i driftskostnaderna och följaktligen belasta sakanslag. Däremot
anser ämbetsverket det knappast erforderligt att härutöver använda
sakanslag för bestridande av avlöningskostnader. Ämbetsverket uttalar, att
vissa skäl måhända kan tala för utredningens förslag, att sakanslag skulle
få tas i anspråk för avlönande av personal, som anställts för extraordinära
arbetsuppgifter i samband med förekommande sporadiska och speciellt
stora materielanskaffningar men att betydande svårigheter måste
möta att avgöra, i vilka fall en arbetsuppgift är av sporadisk natur eller
av stadigvarande art. Utredningens uttalande, att vid användning av sakanslag
en mera grundlig prövning av personalbehovet skulle vara att förvänta,
än om avlöningsanslag togs i anspråk, måste, förmodar civilförvaltningen,
grunda sig på en missuppfattning från utredningens sida. Civilförvaltningen
framhåller, att dess hittills vunna erfarenheter härutinnan i

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

varje fall gått i rakt motsatt riktning. Civilförvaltningen förordar, att användningen
av sakanslag begränsas till att avse avlöningar åt personal vid
sådana verkstäder och förråd som ovan nämnts. Skulle emellertid sakanslag
anses böra därutöver få anlitas, bör detta enligt civilförvaltningens
mening inskränkas till att avse allenast extra tjänster. Civilförvaltningen
tillstyrker, att specificerade för- och efterkalkyler budgetårsvis skall uppgöras
rörande storleken av avlöningskostnaderna å sakanslagen. I syfte
att begränsa möjligheterna att använda sakanslagen för avlöningar anser
civilförvaltningen vidare att i samband med uppgörandet av dispositionsföreskrifter
till de olika sakanslagen skall anges de maximibelopp, som må
tas i anspråk för här avsett ändamål inom såväl centralförvaltningarna
som lokalmyndigheterna.

Statens lönenämnd finner icke anledning till erinran mot de av utredningen
uppdragna riktlinjerna för avlöningskostnadernas bestridande i
olika fall. Lönenämnden understryker emellertid angelägenheten av att
vid myndigheter, som icke redovisar över driftstitlar, sakanslagsavlönade
tjänster endast inrättas för tillfälliga arbetsuppgifter.

Svenska officers förbundet förklarar sig av andra skäl än utredningens
hysa den uppfattningen, att lönerna för befattningshavare inom den centrala
förvaltningen bör påföras vederbörlig förvaltnings stat. Vid en rationell
organisation bör enligt förbundets åsikt lönen vara knuten till befattningen
och avpassas efter med densamma förenade arbetsuppgifter och ansvar,
icke efter innehavarens militära tjänsteställning. De av förvaltningsutredningen
anförda problemen med omplaceringar bör enligt förbundets
mening i princip icke få lägga hinder i vägen för lönens knytande till befattningen,
åtminstone då det gäller befattning såsom byråchef eller högre
befattningshavare. För de förra finner sig förbundet icke heller kunna
godta lägre lönegradsplacering än normalbyråchefs, vilket i några fall föreslagits
av utredningen. För lägre befattningshavare (sektions- och detaljchefer)
anser förbundet att i viss mån andra synpunkter gör sig gällande.
För dessa befattningshavare är — framhåller förbundet — som regel omplaceringar
vanligare än för byråchefer och högre befattningshavare, vartill
kommer att deras ansvarsområden och arbetsuppgifter icke torde vara
så strängt definierade som byråchefers och högre tjänstemäns. Här anser
förbundet det sålunda icke medföra större olägenheter att placera beställningshavare
upptagen på försvarsgrens stat i befattning inom central förvaltning.

Departementschefen.

De önskemål, som vid olika tillfällen framförts om en bättre översikt
över lönekostnaderna inom försvaret än som är möjlig med det nu tilllämpade
systemet för redovisning av sådana kostnader, anser jag vara
angeläget att i största möjliga utsträckning tillgodose. Jag är emellertid

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

icke beredd att i förevarande sammanhang till behandling uppta frågan i
vidare mån än såvitt angår de förvaltningsmyndigheter, vilka berörs av
det organisationsförslag jag här framlägger. Jag avser emellertid att så
snart sig göra låter föreslå åtgärder till lösning av spörsmålet även för försvaret
i övrigt.

Till vad förvaltningsutredningen anfört rörande sättet för avlöningskostnadernas
bestridande vid här ifrågavarande centrala förvaltningar kan
jag i allt väsentligt ansluta mig. Jag anser sålunda, att medel för avlönande
av den civila personal, som är erforderlig för stadigvarande arbetsuppgifter,
bör beräknas under vederbörande verks avlöningsanslag. Även
för tillfälligt anställda civila tjänstemän bör emellertid, såsom inom statsförvaltningen
i allmänhet plägar ske, avlöningskostnaderna i viss omfattning
kunna bestridas från verkens avlöningsanslag. Från sakanslag torde
i princip allenast böra bestridas kostnaderna för avlöning till sådana
tjänstemän, som tillfälligt anställs vid förvaltningarna för viss materielanskaffning.
Med hänsyn till arbetets natur inom försvarsförvaltningarna,
där än det ena, än det andra materielslaget träder i förgrunden inom anskaffningsverksamheten,
måste dock antalet sakavlönade tjänstemän bli
av en viss, icke alltför obetydlig storleksordning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att så utforma sina föreskrifter
för sakanslagens användning, att möjligheterna att anlita sådana anslag
för avlöningar till tjänstemän vid förvaltningarna begränsas.

Beträffande den militära och civilmilitära personal, som behövs inom
de centrala förvaltningarna, delar jag utredningens uppfattning att avlöningskostnaderna
för densamma principiellt bör redovisas över verkens avlöningsanslag.
Såsom utredningen framhållit stöter emellertid ett konsekvent
genomförande av en sådan anordning på svårigheter av olika slag.
För närvarande är jag endast beredd att förorda, att av tjänster för ifrågavarande
personalkategorier på verkens personalförteckningar uppförs
samtliga byråchefs- och högre tjänster ävensom tjänster, vilka är avsedda
att besättas med alternativt militär/civilmilitär personal eller militär personal
från olika försvarsgrenar eller olika vapenslag inom marinen. Vid
beräkningen i det följande av personalbehovet inom de olika förvaltningarna
räknar jag med att ett icke obetydligt antal tjänster skall kunna besättas
med alternativt civilmilitära/civila innehavare. I avvaktan på resultatet
av den utredning rörande vissa personalkårfrågor, som jag i det föregående
förklarat mig vilja föreslå, är jag icke beredd att nu föreslå upptagande
av sådana alternativa tjänster på förvaltningarnas personalförteckningar.
Tjänster av angivet slag uppför jag därför tills vidare antingen
såsom civila på vederbörande verks personalförteckning eller såsom civilmilitära
på staten för vederbörande kår med ungefär lika många av vartdera
slaget. Medgivande torde böra utverkas för Kungl. Maj :t att, därest

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

lämplig civilmilitär person icke finns att tillgå för civilmilitär tjänst, övergångsvis
besätta tjänsten med civil innehavare.

Utredningen har föreslagit, att varje centralförvaltning — för att en
översikt skulle erhållas över vederbörande verks samtliga avlöningskostnader
— budgetårsvis skulle uppgöra för- och efterkalkyler rörande storleken
av avlöningskostnaderna för vid verket tjänstgörande personal å
sakanslag och vederbörande försvarsgrens avlöningsanslag. Förslaget har
tillstyrkts av försvarets civilförvaltning men mött gensagor från arméförvaltningen
och marinledningen, särskilt vad beträffar förkalkylen. För
egen del anser jag det erforderligt, att statsmakterna hålls underkunniga
om de verkliga avlöningskostnaderna för en var av de centrala försvarsförvaltningarna.
Jag anser därför i likhet med förvaltningsutredningen
att en budgetårsvis skeende för- och efterkalkylering av ifrågavarande kostnader
bör äga rum. Erforderliga sammanställningar av varje för svar sförvaltnings
samtliga avlöningskostnader torde årligen få delges riksdagen i
samband med äskande av medel under förvaltningarnas avlöningsanslag.

Till frågan om återverkningarna av tillämpningen av ovan förordade
principer för avlöningskostnadernas bestridande på storleken av berörda
avlönings- och sakanslag återkommer jag i det följande vid framläggandet
av kostnadsberäkningarna för organisationsförslaget.

2, Personalberäkningar.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen framhåller, att personalbehovet inom den av utredningen
föreslagna förvaltningsorganisationen såsom regel beräknats på grundval
av noggranna arbetsmängdsundersökningar och vad vissa rutinmässiga
arbeten beträffar med ledning jämväl av företagna arbetsstudier. I fråga
om den rent konstruktiva verksamheten, där arbetsmängden icke är fixerad,
utgår utredningen — bl. a. med hänsyn till den avgörande betydelse,
som måste tillmätas krigsmaterielens modernitet — ifrån att ifrågavarande
verksamhet i allmänhet icke blir av mindre omfattning än vid tidpunkten
för utredningsförslagets avgivande utan tvärtom på vissa områden
måste utökas och räknar därför med i stort sett oförändrat personalbehov.
Vissa höjningar i löneställningarna har dock föreslagits i kvalitetsförstärkande
syfte. Härigenom samt genom sammanförande av likartade arbetsuppgifter
till en och samma organisationsenhet och rationaliseringar även
i övrigt av förvaltningsapparaten anser sig utredningen ha — utan egentliga
personalökningar — skapat förutsättningar för en önskvärd intensifiering
av konstruktionsverksamheten.

Den långtgående tekniska utvecklingen på krigsmaterielområdet förutsätter,
enligt utredningens mening, tekniskt välutbildad personal i förvaltningstjänst.
För en stor del av det kvalificerade arbetet med projektering,

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

anpassning, konstruktion och tekniskt underhåll krävs dessutom, konstaterar
utredningen, att den tekniska personalen besitter erfarenhet av materielens
militära användning. Utredningen erinrar, att personal med angivna
kvalifikationer hittills erhållits dels genom att officerare getts teknisk
utbildning, dels genom att ingenjörer (i allmänhet högskoleingenjörer)
särskilt utbildats för tjänst vid försvaret och därvid bibringats vissa militära
insikter och erfarenheter. Ingenjörerna i fråga har hänförts till den
civilmilitära personalen. Det är enligt utredningens åsikt möjligt, att for
den kvalificerade tekniska tjänsten vid försvaret endast en av namnda
rekryteringsvägar skulle behöva anlitas. En undersökning härav och av
vilken anordning som i så fall på lång sikt är att föredra skulle emellertid
_framhåller utredningen — kräva en så avsevärd tid, att utredningen

icke ansett sig kunna ingå på en sådan. Utredningen utgår därför vid
sina personalbehovsberäkningar från att båda personalkategorierna fortfarande
skall tas i anspråk för förvaltningstjänsten. På sådana befattningar,
där såväl tekniska som militära insikter erfordras, raknar utredningen
såsom regel med tekniskt utbildade officerare, där de militära erfarenheterna
ansetts böra tillmätas den största betydelsen, och med civilmilitära
ingenjörer där tekniskt kunnande bedömts vara viktigast. Från
denna princip gör utredningen dock vissa avsteg med tanke på befordringsförhållandena
för skilda personalkategorier. Utredningen sager sig ha i
möjligaste mån sökt undvika att för befattningar av här avsett slag uppta
alternativt militära/civilmilitära tjänster, enär en sådan anordning försvårar
beräkningen av de olika kadrernas storlek och planeringen av rekryteringen,
men har i några fall funnit detta tillvägagångssätt ofrånkomligt.

För vissa speciella arbetsuppgifter av militär art (exempelvis för mobiliseringsarbete
och för viss kontaktverksamhet med staber och trupp) raknar
utredningen med militära tjänster, avsedda för innehavare utan särskild
teknisk utbildning.

I sådana befattningar åter där militära insikter icke ansetts nödvändiga
räknar utredningen med att civil personal bör användas. Så är fallet —
förutom beträffande juridiskt-administrativa, kamerala och merkantila
befattningar samt kontors- och vaktmästartjänster — även i fråga om befattningar
med vissa tekniska uppgifter. Hit hör sådana befattningar, där
erfarenhet från civil drift ansetts önskvärd, samt sådana av specialistkaraktär
(t. ex. för kemiska undersökningar) ävensom flertalet för konstruktionsarbete
avsedda lägre tekniska befattningar. För en del mindre
kvalificerat tekniskt arbete, där jämte lägre teknisk utbildning aven militära
insikter och erfarenheter är önskvärda, räknar utredningen med användning
i begränsad omfattning av tekniskt utbildade underofficerare
samt personal ur tygstaten samt anser i övrigt behovet kunna fyllas genom
anställande av civil personal som genom tidigare verksamhet (såsom underofficerare,
underbefäl eller beställningsmän) förvärvat erforderlig militär
utbildning.

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utredningen framhåller, att det oberoende av den gränsdragning, som
av utredningen gjorts mellan civilmilitära och civila tekniska tjänster, med
hänsyn till rekryteringen av de civila befattningarna måste finnas möjlighet
för innehavare av sådan civil tjänst att — om han på annat sätt än
den vanliga rekryteringsvägen inhämtat erforderliga militära insikter —
erhålla en civilmilitär tjänst, för vilken han även i övrigt är lämpad.

Militära och civilmilitära tjänster upptas av utredningen alla såsom ordinarie
med undantag för ett antal för pensionerad militär personal avsedda
arvodesbefattningar. Sådana befattningar föreslås av utredningen för i
stort sett samma arbetsuppgifter som för närvarande. En förutsättning har
dock ansetts böra vara, att för arbetsuppgifternas fullgörande erfordras
militära kunskaper, och en annan, att med befattningen icke är förenad
arbetsledande verksamhet av större omfattning.

Civila tjänster upptas av utredningen såsom ordinarie i den mån de
bedömts under alla förhållanden erforderliga inom den av utredningen
föreslagna organisationsramen. övriga civila tjänster av natur att kostnaderna
för desamma bör bestridas från avlöningsanslag upptas med få
undantag såsom extra ordinarie. Behovet av desamma finner utredningen
nämligen — även om förutsättning för ordinarie anställningsform icke ansetts
föreligga — likväl vara av den varaktighet att extra ordinarie anställning
enligt allmänt tillämpade principer normalt bör tillkomma tjänsternas
innehavare. Utredningen framhåller, att oberoende av den anställningsform,
som föreslås för viss tjänst, anställning i densamma bör, där bestämmelser
om reglerad befordringsgång eller andra förhållanden därtill föranleder,
ske såsom aspirant eller extra tjänsteman. Så bör enligt utredningens
mening vara regel vid nyrekrytering av befattning. För tjänster,
som ansetts vara av den art att avlöningskostnaderna bör belasta sakanslag,
förutsätter utredningen att extra anställning blir den regelmässiga.
Om anställning å dylik tjänst innehafts under längre tid, bör dock enligt
utredningens mening kunna övervägas att bereda tjänstens innehavare
ställningen såsom extra ordinarie. Den, som sålunda erhållit extra ordinarie
anställning, måste emellertid självfallet — framhåller utredningen — räkna
med att bli entledigad från anställningen när de arbetsuppgifter för vilka
han anställts blivit slutförda.

Flertalet ordinarie tjänster anser utredningen vara av beskaffenhet att
böra tillsättas medelst fullmakt respektive konstitutorial. Vissa högre ordinarie
tjänster — främst tjänster för verks-(sous-)chefer och ställföreträdande
verks-(sous-)chefer samt sådana ledande tjänster i övrigt av för
verksamheten avgörande betydelse, vilkas innehavare icke vid olämplighet
för vederbörande befattning kan med bibehållen löneställning omplaceras
till annan tjänstgöring — anser utredningen dock böra tillsättas med förordnande
för viss tid. Utredningen, som finner att en omplacering i högre
ställning i allmänhet är svårare i fråga om civila befattningshavare än

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 169

militära, föreslår förordnandeformen i större utsträckning för civila tjänster
än för militära.

Utredningen följer vid lönegradsplaceringen av de tjänster, som ansetts
erforderliga inom den av utredningen föreslagna förvaltningsorganisationen,
i stort sett de riktlinjer, som uppdragits av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
och som på av Kungl. Maj:t i prop. 1947.246 framlftgt
förslag godkänts av 1947 års riksdag. Vid avvägningen av löneställningen
för viss befattning inom lämplig lönegradsserie har — framhåller utredningen
— i enlighet med de sakkunnigas uttalande såsom främsta bedömningsgrunder
tjänat arten av förekommande arbetsuppgifter samt det teoretiska
och praktiska kunskapsmått, som regelmässigt bör förutsättas hos
befattningens innehavare.

Vad särskilt angår de tekniskt inriktade militära, civilmilitära och civila
befattningarna säger sig utredningen ha funnit, att en förutsättning för att
förvaltningarna skall kunna fullgöra sina uppgifter med avseende å krigsmaterielens
utveckling är, att de förfogar över ett skikt av ledande befattningshavare
av ej alltför obetydlig omfattning. Utredningen har konstaterat,
att på vissa ställen inom den nuvarande förvaltningsorganisationen
lönesättningen icke gjort det möjligt att erhålla ett tillräckligt antal kvalificerade
tekniker för arbetets planering och ledning. Som följd härav har

— uttalar utredningen — den lägre personalen kommit att sakna tillräcklig
vägledning och därför icke kunnat rationellt utnyttjas. Utredningen har
funnit, att arbetsprestationerna, där nämnda förhållanden varit rådande,
blivit onormalt låga. På områden, där svårigheter av berörd art förelegat,
föreslår utredningen höjning av löneställningar i viss utsträckning. Vid
lönesättningen av för militära innehavare avsedda befattningar beaktar utredningen
särskilt, att befordringsmöjligheterna för den i den tekniska
förvaltningstjänsten sysselsatta personalen ur rekryteringssynpunkt bör
vara i stort sett jämförliga med stabspersonalens.

Utredningen framhåller, att den för varje personalkategori — så långt
det varit möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas rationella fördelning

— sökt avpassa antalet tjänster i olika lönegrader så, att en tillfredsställande
befordringsgång skapas.

Behovet av kontinuitet i arbetsledning och vissa arbetens utförande gör
det ofta önskvärt — framhåller utredningen — att under längre tid kunna
behålla en tjänsteman i samma befattning. För att möjliggöra detta och
likväl vid inträffande vakans i högre tjänst kunna bereda tjänstemannen
en befordran till vilken han kan anses stå i tur, föreslår utredningen, att
vederbörande ämbetsverk medges befogenhet att å viss befattning placera
tjänsteman i en lönegrad lägre eller eu lönegrad högre inom för vederbörande
personalkategori fastställd lönegradsserie än den utredningen räknat
med såsom normal för befattningen i fråga. Eu förutsättning för eu
dylik placering anser utredningen emellertid böra vara, att den sker inom

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ramen för vederbörande verk tilldelat antal tjänster i olika lönegrader och
av olika personalkategorier (officerare, civilmilitära ingenjörer, civila ingenjörer,
juridiskt-administrativ personal, kontorspersonal o. s. v.). Vidare
får en med stöd av angivna placeringsbefogenhet företagen placering i viss
befattning av en tjänsteman, tillhörande lägre lönegrad än den utredningen
räknat med för befattningen i fråga, enligt utredningens uppfattning icke
föranleda, att vikariatsersättning eller annan gottgörelse utöver lönen tillerkänns
tjänstemannen.

Utredningen understryker, att en av de betydelsefullaste förutsättningarna
för en god förvaltning är tillgången till duglig personal. Rekryteringsfrågorna
bör fördenskull enligt utredningens mening ägnas stor uppmärksamhet
och förvaltningarna bör vinnlägga sig om att ta vara på lovande
tjänstemän och utbilda dem för chefs- och specialistbefattningar. Till
chefsbefattningar förutsätter utredningen att endast personer, som ådagalagt
framstående administrativa ledaregenskaper, skall ifrågakomma.

Remissyttranden.

Chefen för armén framhåller beträffande de av utredningen verkställda
personalberäkningarna, att desamma skett vid en tidpunkt, efter vilken
kraven på förvaltningarnas verksamhet väsentligen ökats, samt att faktiska
personalökningar ägt rum, sedan utredningens organisationsundersökningar
utförts.

Även arméförvaltningen framhåller, att det material, som legat till grund
för utredningens beräkningar av personalbehovet, i vissa delar måste betecknas
såsom icke längre aktuellt.

Utredningens förslag, att vederbörande förvaltningsmyndigheter i vissa
fall skulle medges befogenhet att å viss tjänst placera tjänsteman i en
lönegrad lägre eller en lönegrad högre inom för vederbörande personalkategori
fastställd lönegradsserie än den utredningen räknat med såsom
normal för befattningen i fråga, anser arméförvaltningen vara praktiskt
användbar i fråga om militära och civilmilitära beställningar men i fråga
om civila befattningar icke stå i överensstämmelse med försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas
riktlinjer för lönegradsplacering av civila tjänster,
vilken placering enligt de sakkunniga uteslutande bör ske med hänsyn
till arten av å befattningen ankommande arbetsuppgifter samt härför uppställda
teoretiska och praktiska kvalifikationer. Ledigblivna civila tjänster
bör enligt arméförvaltningens uppfattning utlysas och tillsättas enligt
nu gällande ordning.

Marinledningen förklarar sig för marinförvaltningens vidkommande anse,
att en icke oväsentlig ökning av antalet tjänster i förhållande till utredningens
förslag är nödvändig.

Marinledningen säger sig icke kunna ansluta sig till utredningens uttalande,
att det är möjligt, att för den kvalificerade tekniska tjänsten vid

171

Kanyl. Maj:ts proposition nr 109.

försvaret endast en av de båda nu använda rekryteringsvägarna skulle behöva
anlitas. Det syns marinledningen i stället sannolikt, att även andra
vägar än de vid marinen nu använda måste anlitas för fyllandet av behovet
av militärtekniskt utbildad personal, exempelvis genom utnyttjande
av ingenjörpersonal med lägre utbildning, icke bara i förvaltningstjänst
utan även i militär tjänst på fartyg, batterier etc. Denna fråga anser marinledningen
snarast möjligt böra upptas till utredning.

Fördelningen av tjänster på olika kategorier av personal är enligt marinledningen
ett problem av synnerligen stor betydelse för utvinnande av
bästa effektivitet i förvaltningsarbetet. Marinledningen framhåller, att i
ett ämbetsverk av marinförvaltningens karaktär personal från såväl militära
och civilmilitära som civila personalkategorier erfordras och att en
god avvägning dem emellan är nödvändig. Marinledningen säger sig i princip
icke ha något att erinra i detta avseende mot utredningens synpunkter.

Marinledningen biträder förslaget att innehavare av civil tjänst skall
kunna erhålla civilmilitär sådan utan hinder av att han på annat satt an
den vanliga rekryteringsvägen inhämtat erforderliga militära insiktei.
Marinledningen framhåller emellertid, att kompetenskraven icke i något
hänseende får ställas lägre för den så förordade rekryteringsvägen; den
civile befattningshavaren måste i alla avseenden fylla samma kompetenskrav
som motsvarande civilmilitärer. För ändamålet är måhända särskild
utbildning erforderlig. Den eftergift, varom här är fråga, får enligt marinledningen
ha avseende allenast på sättet för kompetensens förvärvande.

Förslaget att marinförvaltningen skulle medges befogenhet att inom
ramen för tilldelat antal tjänster placera en tjänsteman i en lönegrad lagre
eller en lönegrad högre än den utredningen räknat med såsom normal för
befattningen i fråga tillstyrks i princip av marinledningen. Den föreslagna
marginalen anser marinledningen emellertid knappast vara tillräcklig för
uppnåendet av det avsedda ändamålet under någon längre tid. Tillämpningen
i praktiken av förslaget befarar marinledningen bli förenad med
rätt betydande svårigheter.

Marinledningen konstaterar med stor tillfredsställelse den grund, som
utredningens förslag ger för en utbyggnad av mariningenjörkåren. Marinledningen
framhåller emellertid, att den erforderliga utbyggnaden av kåren
av rekryterings- och utbildningsskäl måste ske successivt, så att det icke
skapas en organisation med tjänster, som icke kan besättas på grund av
brist på lämpliga sökande. Rekryteringsfrågan framstår för marinledningen
såsom brännande och marinledningen betonar att ett rimligt förhållande
måste erhållas mellan stats- och industrilönerna.

Såsom en allmän synpunkt uttalar marinledningen, alt en på papperet
aldrig så god organisation icke fyller sitt ändamål, om icke statens lönepolitik
är sådan, att kvalificerad personal söker sig till och stannar i statsverkets
tjänst.

172

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 109.

Flygledningen understryker särskilt värdet — främst ur rekryteringssynpunkt
— av att civila tjänster, såsom utredningen föreslagit, inrättas
såsom ordinarie i den mån de under alla förhållanden kan anses erforderliga
inom den av utredningen föreslagna organisationsramen.

Försvarets civilförvaltning säger sig väl inse värdet av arbetsmängdsundersökningar
och tidsstudier och betraktar dem såsom betydelsefulla
hjälpmedel vid bedömandet av personalbehov. De kan emellertid enligt
civilförvaltningens mening ge fullt rättvisande resultat allenast beträffande
befattningar med övervägande rutinmässiga göromål. I fråga om de
för utredningens räkning bedrivna undersökningarna erinrar civilförvaltningen
bl. a. att dessa, i varje fall beträffande vissa arbetsområden, verkställts
för relativt lång tid sedan och alltså icke avspeglar rådande förhållanden.

Utredningens förslag i fråga om anställningsform för civila tjänster med
avlöning från avlöningsanslag har icke gett civilförvaltningen anledning
till annan erinran än att ämbetsverket anser, att ett större antal tjänster
för kontorspersonal bör ordinariesättas. Härigenom skulle man undvika
vikariatsförordnanden i alltför stor omfattning.

Civilförvaltningen finner sig icke kunna förorda att, såsom utredningen
förutsatt, även personal med avlöning från sakanslag skulle kunna erhålla
extra ordinarie anställning, om tjänsten innehafts under längre tid.

Förslaget att myndigheterna skulle erhålla befogenhet att å viss tjänst
placera befattningshavare i högre eller lägre lönegrad än den, till vilken
tjänsten är hänförd, anser civilförvaltningen innebära ett frångående av
de principer, som hittills ansetts grundläggande för lönegradssystemets
uPPbyggnad. nämligen att varje tjänst skall hänföras till viss lönegrad med
beaktande av de arbetsuppgifter och det ansvar, som är förenade med
tjänsten, samt de kvalifikationer, som uppställts för densammas innehavare.
Civilförvaltningen säger sig icke kunna tillstyrka, att den ifrågasatta
anordningen kommer till användning på sätt utredningen förutsatt.

Statskontoret framhåller, att ämbetsverket tidigare i olika sammanhang
beträffande centrala ämbetsverk på den allmänna civilförvaltningens område
städse intagit den ståndpunkten, att för tjänsteman, vilkens avlöning
utgår från sakanslag, endast den extra anställningsformen bör komma i
fråga. Anledningen härtill hade bl. a. varit, att statskontoret ansett, att
lönegradsplaceringen vid anställandet av personal med avlöning från dylikt
anslag i allmänhet bestämts efter relativt förmånliga grunder med hänsyn
till dels att anställningen i regel avsetts omfatta en kortare tid, dels
ock att tjänsten icke varit pensionsgrundande. Ett överförande av tjänsten
till extra ordinarie stat, varvid en omprövning av löneställningen endast
undantagsvis syntes förekomma, skulle medföra, att en förmånligare pensionsberättigande
tjänsteställning tillförsäkrades vederbörande än som
gällde för å avlöningsanslag redovisade befattningshavare med motsvarande

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

arbetsuppgifter. Statskontoret anser emellertid, att -— därest särskilda
personalförteckningar fastställs, utvisande antal och löneställning för de
tjänster, för vilka avlöningskostnaderna får utgå från sakanslag -— frågan
om ett utnyttjande av den extra ordinarie anställningsformen kommer
i ett annat läge. Statskontoret framhåller dock som angeläget, att icke
särskilda regler gäller på försvarsväsendets område, utan att generella bestämmelser,
avseende statsförvaltningen i dess helhet, utfärdas rörande de
förutsättningar, under vilka sakanslag får disponeras för avlönande av
extra ordinarie befattningshavare.

Statskontoret avstyrker utredningens förslag, att rätt skulle medges
förvaltningsmyndigheterna att placera tjänsteman i en lönegrad lägre eller
en lönegrad högre inom för vederbörande personalkategori fastställd lönegradsserie
än den utredningen räknat med sasom normal för befattningen
i fråga. En dylik befogenhet måste enligt statskontorets mening innebära
ett betänkligt avsteg från de principer, efter vilka tjänsters inplacering i
den statliga löneskalan nu sker. Ej heller ur tjänstemannasynpunkt anser
statskontoret ett dylikt arrangemang kunna vara tilltalande.

Även riksräkenskapsverket avstyrker utredningens förslag, att vederbörande
ämbetsverk skall medges befogenhet att å viss befattning placera
tjänsteman i en lönegrad högre eller lägre inom för vederbörande personalkategori
fastställd lönegradsserie än den utredningen räknat med såsom
normal för befattningen i fråga.

Statens lönenämnd anser, att -— även om de i tilläggsbestämmelserna
till statens allmänna avlöningsreglemente meddelade anvisningarna för
valet av anställningsform i olika fall icke lägger hinder i vägen för extraordinariesättning
i enlighet med utredningens förslag av sakanslagsavlönad
personal vid de centrala försvarsförvaltningarna ifrågavarande personalförstärknings
tillfälliga karaktär dock bör markeras på så sätt, att
endast extra anställning används för personalen i fråga.

Enligt lönenämndens mening har de hittillsvarande erfarenheterna från
tillämpningen av det nu gällande lönesystemet tydligt visat behovet av
generella riktlinjer rörande användningen av de olika anställningsformer,
som är avsedda för tjänstemän och beställningshavare med lön enligt löneplan
2. Lönenämnden föreslår därför, att frågan om tillskapandet av sådana
riktlinjer upptas till övervägande oberoende av en kommande utredning
rörande de ordinarie anställningsformerna överhuvudtaget. Samtidigt
härmed anser lönenämnden även böra övervägas under vilka förhållanden
löneplan 2 bör komma till användning för tjänster, beträffande vilka antingen
löncplan 1 eller 2 kan komma i fråga — exempelvis byråchefstjänster.
Vad angår utredningens förslag föreslår lönenämnden, att det vid
ärendets fortsatta beredning närmare övervägs, huruvida icke vissa av de
av utredningen beräknade förordnandetjänsterna i stället bör inråttas såsom
fullmaktstjänster. Såsom exempel på en sådan tjänst nämner löne -

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

nämnden generaldirektör stjänsten vid försvarets civilförvaltning, vilken av
utredningen upptagits i nu gällande anställningsform och lönegradsplacering
(Cp 19).

Utredningens förslag, att vederbörande ämbetsverk skulle medges befogenhet
att å viss befattning placera tjänsteman i en lönegrad lägre eller
en lönegrad högre inom för vederbörande personalkategori fastställd lönegradsserie
än den utredningen räknat med såsom normal för befattningen
i fråga, avstyrks bestämt av lönenämnden.

Svenska underofficersförbundet framhåller, att sedan utredningen i oktober
1950 framlade sitt förevarande betänkande, marinens underofficerssakkunniga
i januari 1951 avgett betänkande med förslag rörande flottans
underofficerare. Vissa av de sistnämnda framförda synpunkter och förslag
är enligt förbundet av sådan art, att de bör föranleda en rent principiell
revidering av förvaltningsutredningens förslag, såvitt angår däri förutsatt
ianspråktagande av underofficerspersonal inom den tilltänkta förvaltningsorganisationen.
Förbundet förutsätter, att en sådan revidering
kommer till stånd samt att mera betydelsefulla remissutlåtanden över
marinunderofficerssakkunnigas betänkande beaktas även i sammanhang
med föreliggande utredning.

Förbundet påtalar, att förvaltningsutredningen i sitt betänkande icke
närmare redogjort för de motiv, som föranlett ett utnyttjande i endast begränsad
omfattning av underofficerare i teknisk tjänst. Förbundet hade
fäst sig vid att utredningens ståndpunkt härvidlag icke tycktes ha fattats
under beaktande av underofficerens rent traditionella uppgifter inom den
militära organisationen över huvud. Det bör enligt förbundets mening icke
ha varit utredningen obekant, att underofficeren i större utsträckning än
andra personalgrupper inom försvaret har att befatta sig med den tekniska
materielens praktiska användning och handhavande. Förbundet framhåller,
att underofficeren såväl i sin egen militära skolning som under utbildning av
värnpliktiga och annan personal har anledning att noggrant lära känna
och förstå denna materiels funktion och militära användbarhet. Förbundet
finner det anmärkningsvärt, att förvaltningsutredningen icke funnit med
lämplighet och statsnytta förenat att i större utsträckning än vad som skett
räkna även med underofficerspersonalens tjänster. Inom materielteknisk försöksverksamhet
och anpassning borde en sådan sakkunskap ha kunnat utnyttjas.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund framhåller, att eu
omorganisation av försvarsgrensförvaltningarna enligt förbundets mening
bland annat bör ge erforderlig stadga åt förvaltningarnas tekniska verksamhet
genom inplacering av kvalificerad ingenjör sper sonal på poster, där
denna får ansvara för och i väsentlig grad medverka vid beslut rörande
konstruktion, anskaffning och underhåll av teknisk krigsmateriel. Den av
utredningen föreslagna organisationen av försvarsförvaltningarna anser för -

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

bundet också i stort sett inleda en utveckling mot en riktigare ställning
inom desamma för den tekniska personalen. Beträffande utnyttjande och
inplacering av den civilmilitära ingenjörpersonalen liksom beträffande förverkligandet
av de allmänna principer, efter vilka utredningen arbetat, anför
förbundet, som förklarar sig i väsentliga stycken dela utredningens uppfattning,
i huvudsak följande.

Såsom utredningen anför måste utnyttjande och inplacering av den
civilmilitära ingenjörpersonalen ses mot bakgrund av hur förvaltningarnas
tekniska verksamhet i stort organiseras och hur teknisk sakkunskap
och erfarenhet bäst skall utnyttjas inom denna ram. I ett sådant sammanhang
kommer de civilmilitära ingenjörerna att inta en central ställning.
Försvarsgrenarna är i behov av en i tekniskt avseende ledande personalgrupp,
som utgör den förenande länken mellan den taktiska och den tekniska
sidan. Det är tydligt, att en sådan personalgrupp måste rekryteras
bland högt kvalificerade ingenjörer eller i vissa fall naturvetenskapsmän,
alldeles oavsett att vissa därtill lämpade officerare erhåller en i och för
sig mycket värdefull teknisk specialutbildning. Det är nämligen icke möjligt
att endast genom specialkurser tillägna sig det djupgående kunnande
och förvärva den breda erfarenhet, som fordras för att grundlägga ett vedeihäftigt
och förutseende tekniskt och i vissa fall även ekonomiskt omdöme.

För den av teknisk materiel och utveckling beroende försvarsverksamheten
är det sålunda en ytterst angelägen uppgift att till sig knyta
högt kvalificerade ingenjörer. Konkurrensen om denna kategori ingenjörer
är emellertid mycket hård. På grund av den stora efterfrågan och
de förmåner i form av goda självständiga befattningar och höga löner, som
erbjuds från civilt håll, kan icke försvaret påräkna att knyta ens någon av
de bästa till sig, om dessa icke erbjuds möjligheter att utveckla sig efter
inneboende förmåga samt ges goda löneförmåner och en stimulerande befordringsgäng.

Mycket talar för att ett systematiskt utnyttjande av de civilmilitära
kårerna skulle kunna bringa lättnad i detta avseende. Då aspiranter till
dessa kårer kan erhållas redan bland elever vid de tekniska högskolorna,
kan man förvänta att ett lojalitetsband mellan sådana ingenjörer och deras
tjänst uppkommer, vilket skulle medföra att en större procent önskvärda
stannade än vad fallet är vid rent civil rekrytering. Tas ingenjörerna ur
kårerna, får man därjämte större möjlighet att få rätt man på rätt plats,
då sådana ingenjörer, som bättre lämpar sig för annan verksamhet än den
vid de centrala förvaltningarna bedrivna, kan placeras vid trupp, lokalförvaltningar
eller verkstäder. Sistnämnda förhållande gör det också ur en
annan synpunkt lämpligt att använda civilmilitära ingenjörer, då dessa vid
växlande arbetslägen lättare kan omflyttas.

Förbundet anser sig dock ej böra motsätta sig utredningens i betänkandet
redovisade uppfattning, att möjlighet måste finnas för civil innehavare
av teknisk tjänst »att — om han på annat sätt än den vanliga rekryteringsvägen
inhämtat erforderliga militära insikter — erhålla en civilmilitär
tjänst, för vilken han även i övrigt är lämpad». De civilmilitära kårerna
syns även på denna väg kunna tillföras dugliga ingenjörer. En förutsättning
är, alL avkall ej görs på kompetensens omfattning utan endast på
sättet för dess förvärvande.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet säger sig med tillfredsställelse ha
tagit del av utredningens uttalande om behovet av tekniskt välutbildad personal
i förvaltningstjänsten, vilken bibringats orientering och erfarenhet av
materielens militära användning, och om att denna personal borde inneha
militär och civilmilitär ställning.

Den av utredningen angivna grunden för fördelningen av befattningar
mellan de båda angivna personalgrupperna efter å ena sidan grundligare
militära erfarenheter och å andra sidan ökat tekniskt kunnande finner
förbundet riktig. Likaså att i sådana befattningar, där det icke erfordras
militära insikter, civil personal kommer till användning.

Förbundet tycker sig emellertid ha funnit, att utredningen rest en spärr
mot användningen av den civilmilitära personalen av underofficers tjänsteklass
i tjänstebefattningar i högre än 22 lönegraden, även i fall då denna personal
är fullt kvalificerad för arbetsuppgifterna. Enligt förbundets mening
bör vidare den civilmilitära personalen med fördel kunna bestrida en del
av de befattningar för vilka utredningen föreslagit biträdande ingenjörer
eller ingenjörer. För flygvapnets mästare förefinns enligt förbundet ett tungt
vägande skäl för en sådan tjänsteplacering, nämligen nödvändigheten att
bereda äldre personal annan tjänstgöring än ansvaret för den rörliga servicetjänsten
vid stationsavdelning, vilken ställer stora krav på personalens
rörlighet. Förbundet anser det erforderligt med en utredning i förevarande
avseenden.

Försvarets civila tjänstemannaförbund framhåller, att de av utredningen
företagna undersökningarna icke syns ge ett rättvisande resultat i fråga om
personalbehovet. Den av utredningen beräknade personalmängden är enligt
förbundets uppfattning alltför knappt tilltagen. Förbundet framhåller
även, att utredningen icke syns ha tagit hänsyn till föreliggande behov
av reservpersonal för utjämning av arbetsbördan under semester- och sjukledighet.

Förbundet påtalar, att ingenjörpersonalens löneställning i andra befattningar
än chefsbefattningar i utredningens förslag över lag kraftigt försämrats.
Som helhet hade någon sådan intensifiering av konstruktionsverksamheten
som utredningen avsett därför icke erhållits. Det måste nämligen
enligt förbundets mening framstå som uppenbart att en aldrig så duglig
chef kommer till korta, om han icke till sitt förfogande har underställd
duglig personal, som kan utföra hans intentioner och uppdrag. Förbundet
framhåller vidare, att antalet befattningar för kvalificerad kontorspersonal
av utredningen kraftigt reducerats, vilket syntes få till följd att en stor del
icke-tekniska arbetsuppgifter med nödvändighet skulle få utföras av teknisk
personal, något som ju utredningen sagt sig vilja undvika.

För ett rationellt utnyttjande av den tekniskt utbildade personalen enligt
utredningens intentioner erfordras enligt förbundets mening, att samtliga
befattningar med arbetsuppgifter av övervägande teknisk art besätts
med tekniskt skolad personal.

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Denna förbundets uppfattning borde icke fattas så, att förbundet anser
officerare obehövliga inom de centrala förvaltningarna. Utom den kommendering
av officerare i förvaltningstjänst, som erfordras för dessas vidare
befordran till högre beställningar och befattningar, är det enligt förbundets
uppfattning tvärtom nödvändigt för ett riktigt bedrivande av konstruktions-
och utvecklingsarbetet, att tillgång inom förvaltningen finns
till militär sakkunskap. Den militära sakkunskap, som erfordras inom förvaltningarnas
tekniska konstruktions- och utvecklingsorgan, bör enligt förbundets
mening tillföras dessa genom att officerare fungerar som nnlitarassistenter
till bl. a. byrå- och sektionschefer. Endast på detta sätt anser
förbundet både den tekniska och den militära personalens sakkunskap
kunna rationellt utnyttjas och kontinuiteten i arbetet tryggas.

Genom att sålunda frigöra ett icke obetydligt antal befattningar, speciellt
i högre lönegrader, för tekniskt utbildad personal, anser förbundet att
rekryteringsmöjligheterna skulle avsevärt förbättras. Att anställa och behålla
tekniskt kvalificerad personal i förvaltningarna under nuvarande förhållanden,
då även högt kvalificerade civilingenjörer utan saklig motivering
underställs exempelvis unga kaptener, är enligt förbundets åsikt praktiskt
taget omöjligt och är en av förklaringarna till nuvarande rekryteringssvårigheter.

Vad åter angår den civilmilitära ingenjörpersonalen uttalar förbundet
den uppfattningen, att det militära kunnande, som meddelas denna, endast
till viss del är av värde för central förvaltningstjänst och på intet
sätt i detta hänseende överträffar de motsvarande kunskaper, som den
civila ingenjörpersonalen efter hand automatiskt förvärvar i tjänsten. Det
finns därför — hävdar förbundet — endast i enstaka undantagsfall anledning
att reservera befattningar för civilmilitära beställningshavare.

I den mån den civilmilitära anställningsformen kommer till användning
inom försvarsgrensförvaltningarna syns det emellertid förbundet angeläget
alt möjlighet förefinns för de civila befattningshavarna att erhålla
civilmilitär tjänst i samma eller högre lönegrad.

För att få så bred bas som möjligt vid rekryteringen bör befattningarna
enligt förbundets uppfattning icke låsas fast vid viss kår eller kategori. Vid
ledigförklarande av befattning bör således endast anges befattningens arbetsuppgifter
och lönegrad. Det bör sedan ankomma på verket att vid tillsättande
utvälja den av de sökande, som kan anses mest kompetent. Därest
en militär eller civilmilitär beställningshavare erhåller befattningen i fråga,
bör denne enligt förbundets mening övergå till civil anställning.

I fråga om de framlagda förslagen beträffande anställningsformen för
de civila tjänstemännen framhåller förbundet, att ordinariesättning bör
komma till stånd i avsevärt större omfattning än utredningen föreslagit.
1 särskild grad gäller detta kontorspersonalen.

Utredningens förslag, att vederbörande ämbetsverk skulle medges be 12—49

r>4 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

178

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

fogenhet att å viss befattning placera tjänsteman i en lönegrad lägre eller
en lönegrad högre inom för vederbörande personalkategori fastställd lönegradsserie
än den utredningen räknat med såsom normal för befattningen
i fråga, anser törbundet innebära ett frångående av gällande principer för
lönegradssystemets uppbyggnad, varför förslaget på det bestämdaste avstyrks
av förbundet.

Förbundet understryker utredningens uttalande att en av de betydelsefullaste
föi utsättningarna för en god förvaltning är tillgången på duglig
personal, liksom även att rekryteringsfrågorna för den skull bör ägnas
stor uppmärksamhet och förvaltningarna vinnlägga sig om att ta vara på
lovande tjänstemän och utbilda dem för chefs- och specialisfbefattningar.
Förutsättningen för att den vackra tanke, som utredningen sålunda framfört,
skall kunna realiseras är emellertid enligt förbundets mening att man
icke på sätt utredningen gjort, binder flertalet chefsbefattningar till vissa
kårer eller personalkategorier.

Sveriges juristförbund framhåller, att förbundet bibragts den uppfattningen,
att den undersökning som av utredningen påbörjades år 1947 fullgjorts
— åtminstone i vad avser »fältarbetet» — av i många fall beträffande
förvaltningsverksamheten i allmänhet och försvarsförvaltningen i
synnerhet relativt oerfaren personal. Undersökningen hade också huvudsakligen
fullgjorts å tid, som karakteriserades av avvecklingen av beredskapen.
Utredningsmaterialet kunde därför icke anses representativt för
det normala arbetet inom ämbetsverken. Även eljest hade en förändring av
arbetsuppgifter och arbetssätt förekommit sedan undersökningen verkställts.
Utredningsmaterialet bestod bland annat av tidsuppgifter, avseende
olika arbetsuppgifter. Tidsstudier av ett intellektuellt arbete borde emellertid
enligt förbundets åsikt icke tillmätas alltför stor betydelse. Så hade
emellertid i detta tall skett. Härigenom hade beräkningen av personalbehovet
kommit att bli missvisande, då i många fall vid beräknandet av den
tid, en arbetsuppgift ansågs kräva, hänsyn icke tagits till tankearbete, studium
av författningar, äldre handlingar, juridisk litteratur etc.

Förbundet erinrar om vikten av att personalberäkningarna icke görs alltför
snäva utan att desamma hänför sig till det erfarenhetsmässiga behovet.
Försvarsgrensförvaltningarnas personal är enligt förbundets uppfattning
alltför tåtalig, bl. a. när det gäller de juridiskt-administrativa arbetsuppgifterna.
Detta kommer enligt förbundet till synes däri, att den juridiska
personalen måste underkasta sig övertidsarbete i icke oväsentlig utsträckning.

Civilförvaltningens personalförbund konstaterar, att utredningen föreslagit
en högst väsentlig nedskärning av expeditionsvakternas antal och
en övergång till användande av yngre, okvalificerade kvinnliga kontorsbud.
En icke ringa olägenhet kommer enligt förbundets åsikt helt visst att
uppstå för verken och de besökande med en sådan anordning. Utredning -

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ens förslag till fördelning av befattningarna på ordinarie och icke-ordinarie
anställningsform är enligt förbundets mening högst otillfredsställande.
Det ringa antalet ordinarie befattningar missgynnar enligt förbundet särskilt
expeditionsvakter och likställda, som saknar befordringsgång.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund uttalar, att utredningens
beräkningar rörande personalbehovet är grundade på organisationsundersökningar,
vilka förbundet icke funnit fullt tillförlitliga. De hade utförts
under en tidsperiod, som var ganska avlägsen från det datum, då omorganisationen
kunde beräknas komma att genomföras. Under den tid, som
förflutit, sedan tidsstudierna gjordes, hade såväl arbetsmängd som arbetsförhållanden
i övrigt i flera avseenden förändrats. Förbundet framhåller
särskilt, att verksamheten inom försvaret avsevärt utökats, att försvarsutgifterna
vuxit och att värnpliktstjänstgöringen förlängts. Skulle därtill
en ytterligare utökning av värnpliktstiden komma att genomföras, skulle
detta ställa än större krav på de centrala förvaltningarna. Förbundet framhåller
även, att sådana arbetsuppgifter, varom här är fråga, i många avseenden
är av den karaktären, att tidsstudier beträffande desamma måste
ge osäkra resultat. I fråga om personalorganisationens uppbyggnad framhåller
förbundet angelägenheten av att det för de stora grupperna av lägre
och högre rekryteringspersonal skapas tillfredsställande befordringsmöjligheter.

Departementschefen.

Såsom flera remissmyndigheter framhållit var de personalbehovsberäkningar,
som utredningen gjort och vilka grundade sig på undersökningar,
som verkställts under åren 1947—1950, redan vid remissyttrandenas avgivande
hösten 1951 på grund av förvaltningsverksamhetens ansvällning
åtminstone delvis föråldrade. Sedan dess har arbetsuppgifterna på berörda
förvaltningsområde ytterligare ökat så att numera knappast någon vägledning
kan hämtas ur utredningens beräkningar vad antalet erforderliga tjänster
beträffar.

De beräkningar härutinnan, som jag framlägger, har därför huvudsakligen
måst grundas på nytt material som helt nyligen infordrats från berörda
myndigheter och som således kan anses fylla alla anspråk på aktualitet.
I fråga om behovet av personal för den rent konstruktiva verksamheten
har jag vid mina bedömanden såsom en utgångspunkt haft de långtidsprogram
för materielanskaffningen som uppställts för försvarsgrenarna.
I likhet med utredningen räknar jag för sistnämnda verksamhet med att
en viss förstärkning av personalens kvalitet erfordras och föreslår därför
ett utbyte i viss utsträckning av lägre tjänster mot något högre, varvid jag
söker undvika kostnadsökningar genom att tillvarata förefintliga rationaliseringsmöjligheter.
Angivna förhållanden belyses närmare i det följande
under kap. III.

180

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

Jag delar utredningens uppfattning att för den tekniska tjänsten inom
militärförvaltningen fordras tekniskt välutbildad personal och att på en
stor del av denna personal måste ställas krav på erfarenhet i större eller
mindre utsträckning av materielens militära användning. Utredningen har
— med erinran om att personal med angivna kvalifikationer hittills erhållits,
dels genom att officerare bibringats teknisk utbildning, dels genom
att ingenjörer erhållit viss militär utbildning — uttalat, att det är möjligt,
att endast en av nämnda rekryteringsvägar skulle behöva anlitas, men
att utredningen icke ansett sig kunna ingå på en undersökning härav utan
utgått från att båda personalkategorierna fortfarande skall tas i anspråk
för förvaltningstjänsten. För egen del utgår jag från att inom överskådlig
framtid kommer att på krigsmaterielförvaltningens område finnas såväl
tekniskt utbildade militärer som militärt utbildade ingenjörer. Huruvida avvägningen
dessa båda personalkategorier sinsemellan och mellan dem och
den rent civila ingenjörspersonalen för närvarande är den lämpligaste inom
förvaltningarna anser jag emellertid väl förtjäna att övervägas. Jag är
dock icke beredd att nu ingå på en närmare granskning av detta spörsmål
men avser att uppta detsamma till behandling i samband med den utredning
rörande vissa kårfrågor, som jag tidigare anmält min avsikt att
igångsätta. De uppfattningar, som i personalsammanslutningarnas remissyttranden
kommit till uttryck i fråga om berörda avvägning, innefattar enligt
min mening ofta övervärderingar av förtjänsterna inom de egna leden
liksom också underskattningar av andra personalkategoriers företräden.
Tills vidare räknar jag med användning av teknisk personal av olika typer
i relationer som icke mera väsentligt skiljer sig från de nuvarande. För
att möjliggöra större valfrihet föreslår jag dock att flera tjänster skall
kunna besättas med alternativt militär/civilmilitär eller civilmilitär/civil
personal än vad nu är fallet.

För den icke tekniska tjänsten räknar jag med personal av samma kategorier
som de med vilka utredningen kalkylerat. Antalet tjänster har därvid
beräknats med hänsyn till arbetsuppgifternas omfång inom den av
mig förordade organisationen.

Beträffande ordinarie- och extraordinariesättningen av tjänster kan jag
i stort sett ansluta mig till vad utredningen anfört. Militära och civilmilitära
tjänster bör sålunda vara ordinarie med undantag av för pensionerad militär
personal avsedda arvodesbefattningar. Likaså bör i princip civila tjänster
göras ordinarie i den utsträckning de bedöms under alla förhållanden erforderliga
inom den nya organisationen. Övriga civila tjänster på avlöningsanslag
bör såsom regel vara extra ordinarie om icke på grund av bestämmelser
rörande reglerad befordringsgång eller med hänsyn till anställningens
tillfällighet eller av eljest brukliga skäl anställning såsom aspirant eller
extra tjänsteman bör förekomma. I likhet med utredningen anser jag, att
tjänster å sakanslag som regel skall vara extra men att extra ordinarie an -

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ställning undantagsvis bör kunna ifrågakomma vid längre tids anställning,
varvid vederbörande givetvis måste räkna med att bli entledigad från
anställningen när de arbetsuppgifter för vilka han anställts blivit slutförda.
Jag kan alltså icke dela den uppfattning som kommit till uttryck i vissa
remissutlåtanden, vari hävdats att extra ordinarie tjänster överhuvudtaget
icke borde inrättas på sakanslag. Genom de föreskrifter, vilka såsom
jag tidigare nämnt — bör utfärdas för begränsning av myndigheternas möjligheter
att anställa personal med anlitande av sakanslag bör enligt min
mening antalet extra ordinarie tjänster å sakanslag — vilkas inrättande
helt bör förbehållas Kungl. Maj :t — kunna hållas mycket lågt.

Ordinarie tjänster bör såsom utredningen framhållit i allmänhet tillsättas
medelst fullmakt respektive konstitutorial. I likhet med utredningen
anser jag emellertid att vissa högre tjänster bör tillsättas med förordnande
för viss tid. Även om förordnandeformen enligt min uppfattning bör användas
med stor försiktighet är jag likväl av den åsikten, att den är den
riktigaste då det gäller ledande tjänster av för förvaltningsverksamheten
avgörande betydelse där möjligheterna är små att vid konstaterad olämplighet
för befattningen i fråga omplacera vederbörande på annan tjänst. Så
är främst förhållandet med tjänsterna såsom souschefer i av föreliggande
förslag berörda militära förvaltningar samt tjänsten såsom generaldirektör
och chef för försvarets civilförvaltning. Jag kan därför icke dela statens
lönenämnds mening att man borde överväga att omvandla sistnämnda
tjänst, som nu är förordnandetjänst, till fullmaktstjänst. Även beträffande
vissa andra tjänster anser jag angiven förutsättning för förordnandeformens
tillämpning föreligga.

Vid lönegradsplaceringen av tjänster har utredningen, såsom framgår
av det föregående, följt de riktlinjer, som uppdragits av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
och som godkänts av 1947 års riksdag. Sedan dess
har den allmänna tjänsteförteckningsrevision mellankommit, som beslutats
av 1952 och 1953 års riksdagar. Jag har vid mina överväganden
rörande lönegradsplaceringen av olika tjänster tillämpat de principer, som
knäsatts vid sistnämnda revision.

Vid beredningen av frågan om lönesättningen för tjänsterna inom försvarsförvaltningarnas
ledning har de enligt Ivungl. Maj:ts bemyndigande
den 30 mars 1951 av chefen för civildepartementet tillkallade sakkunniga
för översyn av löneställningen för vissa chefstjänstemän (i det följande
kallad chefslöncutrcdningcn) deltagit och framfört sina synpunkter, för
vilka kortfattad redogörelse lämnas i det följande vid behandlingen av de
olika verkens personalbehov. Här må dock nämnas, att de sakkunniga
såsom regel ansett sig förhindrade förorda, att chefer, vilka icke lyder
direkt under vederbörande souschef utan mellan sig och souschefen har
eu avdelningschef, placeras i byråchefslönegrad. De har i dylika fall ansett,
att eu placering av chefstjänsten i 37 lönegraden eller motsvarande eller

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

högre lönegrad på löneplan 2 är ägnad att inge allvarliga betänkligheter,
särskilt med hänsyn till de vittgående konsekvenser, som härigenom kan
uppkomma i avseende å lönesättningen för närmast motsvarande tjänster
vid de affärsdrivande kommunikationsverken, beträffande vilkas löneställning
utredning pågår genom särskilda av chefen för civildepartementet tillkallade
sakkunniga. För egen del får jag i fråga om lönesättningen för
chefstjänstemännen anföra följande.

Souscheferna i de olika centrala förvaltningarna bör enligt min mening
samtliga placeras i 19 lönegraden på löneplan 2 och, såsom förut nämnts,
erhålla förordnandetjänster. För arméintendenturförvaltningens del kan
visserligen ifrågasättas om icke en lägre lönegradsplacering är motiverad,
men jag har ansett övervägande skäl tala för att samtliga souschefer erhåller
samma placering.

Vad angår de souscheferna direkt underställda cheferna för olika organisationsenheter
får jag erinra, att lönegraden Ca 37 resp. 13 lönegraden
på löneplan 2 är normallönegraden för sådan chef. Vid de affärsdrivande
verken och vissa andra verk har vissa byråchefer erhållit en högre lönegradsplacering.
Vidare förekommer det, att chefer för små organisationsenheter
med arbetsuppgifter av mera begränsad omfattning placeras i lägre
lönegrad än normallönegraden för byråchefer. I enlighet med dessa normer
bör i de centrala försvarsförvaltningarna de souscheferna direkt underställda
cheferna för olika organisationsenheter normalt placeras i Ca eller
Ma 37 eller Cp 13. Av min redogörelse i det föregående framgår emellertid,
att vissa av dessa organisationsenheter svarar för mycket betydelsefulla och
omfattande delar av verkets verksamhetsområde samt att det för handhavande
av förekommande arbetsuppgifter krävs stora personalstyrkor.
För cheferna för dessa avdelningar syns en högre placering än i normalgrad
för byråchefer motiverad. Dessa tjänster bör enligt min mening i allmänhet
placeras i 15 lönegraden å löneplan 2. Lägre placering än i normallönegraden
för byråchefer har i huvudsak föreslagits endast för cheferna
för vissa s. k. stabsorgan.

Med hänsyn till pågående översyn av löneställningen för vissa chefstjänstemän
vid de affärsdrivande kommunikationsverken har under de chefer,
vilka är direkt underställda vederbörande souschef, i allmänhet inte inrättats
chefstjänster i högre lönegrad än 33 på löneplan 1 och 10 på löneplan 2.
Undantagsvis har dock arbetsuppgifternas art och det därmed förenade
ansvaret samt organisationsenhetens storlek befunnits motivera, att sådan
chefstjänst placeras i den normala byråchefsgraden (37) eller dess motsvarighet
på löneplan 2 (lönegrad 13). Sedan nämnda undersökning vid
kommunikationsverken slutförts, torde i anslutning därtill en ytterligare
översyn böra verkställas av ifrågavarande chefstjänster vid försvaret. I avbidan
på resultatet av denna översyn har ett antal tjänster upptagits såsom
extra ordinarie i lönegrad Cs 10.

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I detta sammanhang vill jag erinra att Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens
bemyndigande (skr. 1951:219) meddelat vikariatslöneförordnanden
å vissa byråchefstjänster i de centrala försvarsförvaltningarna. I den
mån innehavare av sådant vikariatslöneförordnande ifrågakommer såsom
chef för enhet, för vilken avsetts extra ordinarie tjänst i Cs 10, torde han
böra övergångsvis få bibehålla dylikt förordnande i avbidan på resultatet
av nyssnämnda översyn. Det torde få ankomma på Kungl. Maj .t att meddela
beslut härom.

Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj :t att i samband med utfärdande
av instruktioner för de centrala försvarsförvaltningarna eller
genom senare instruktionsändringar vidtaga de jämkningar med avseende å
benämningarna å de olika . organisationsenheterna, som kan befinnas påkallade
med hänsyn till det slutliga ställningstagandet till chefstjänsternas
löneställning.

Vissa byråchefstjänster föreslås av mig skola placeras i Ma 37 eller alternativt
Ma 37/Ca 37. Enligt 21 § statens allmänna avlöningsreglemente skall
den, som tillträder tjänst i Ca 37, regelmässigt placeras i lönegradens lägsta
löneklass (37) och därefter för varje tidsperiod av tre år uppflyttas en
löneklass till dess lönegradens högsta löneklass (40) uppnåtts medan den,
som tillträder beställning i lönegrad Ma 37, omedelbart skall placeras i högsta
löneklassen (40). Då det beträffande byråchefstjänster icke kan anses förenat
med rättvisa och billighet att en militär innehavare skall erhalla förmånligare
lönetur än en civil eller civilmilitär, är det min uppfattning att
berörda bestämmelser i avlöningsreglementet bör ändras så att för här
avsedda tjänster de löneklassplaceringsregler blir tillämpliga, som nu gäller
för Ca 37. Chefen för civildepartementet torde i annat sammanhang komma
att avge förslag till erforderliga författningsändringar.

Jag har icke kunnat biträda utredningens förslag att för bl. a. befrämjande
av kontinuiteten vederbörande myndighet skulle äga befogenhet
att på vissa villkor å viss befattning placera tjänsteman i en lägre
eller en högre lönegrad inom vederbörlig lönegradsserie än den för befattningen
normala. En sådan anordning skulle, sasom också fiamhallits a\
ett flertal remissmyndigheter, innebära ett avsteg från gällande principer
för det nuvarande lönegradssystemets uppbyggnad.

Jag kan slutligen helt ansluta mig till utredningens uttalande, att en
förutsättning för en god förvaltning är tillgången på duglig personal och att
rekryterings- och utbildningsfrågorna därför bör ägnas stor uppmärksamhet.

184

Kungl. ilajits proposition nr 109.

KAP. III. FÖRVALTNINGSMYNDIGHETERNAS M. M.

ORGANISATION.

A. Inledning.

År 19ol ansågs icke förutsättningar föreligga för en mera genomgripande
förvaltningsreform. Endast vissa jämkningar inom den bestående organisationens
ram vidtogs genom Kungl. Maj :ts brev den 28 september 1951 med
vissa bestämmelser angående försvarets centrala förvaltning. Redogörelse
för dessa bestämmelser lämnas i andra sammanhang liksom även för de
den 24 april 1953 utfärdade bestämmelserna om huvudförvaltninssmvndighet.

Då nu frågan om den centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänstens
organisation tas upp från grunden, sker detta så lång tid efter
det att 1946 års militära förvaltningsutredning avgav sitt betänkande, att
däri framlagda detaljförslag beträffande den inre organisationen ävensom
personalberäkningarna är delvis inaktuella. Motsvarande gäller vad som
anförts om detaljorganisatoriska frågor och personalbehov i remissyttrandena
samt i de under kap. I omnämnda förslag, som infordrades från förvaltningarna
till den 15 december 1951. Dessa senare förslag byggde för
övrigt på den förutsättningen, att krigsmaterielverket skulle bibehållas i
organisationen.

På grund av anförda omständigheter har — såsom ock berörts under
kap. I — det visat sig erforderligt att införskaffa nya detaljförslag i fråga
om organisation och personal från berörda förvaltningar. Så har skett
genom min i flera andra sammanhang berörda skrivelse till överbefälhavaren
m. fl. den 30 oktober 1953 angående organisationen av den centrala
tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten inom försvaret. Till
denna skrivelse var fogade, dels en kortfattad promemoria med allmänna
riktlinjer för en förvaltningsreform, dels organisationstablåer, som utvisade
de berörda förvaltningarnas tillämnade inre organisation t. o. m. byrå
(motsvarande) och sektion (motsvarande) som ej var avsedd att ingå i
byrå.

Förvaltningarna erhöll i nämnda skrivelse förhållandevis utförliga direktiv
angående förutsättningarna för och utformningen av vederbörliga detalj
förslag.

Den redogörelse jag i det följande kommer att lämna för förvaltningarnas
inre organisation kommer att behandla varje förvaltning för sig under
fem avsnitt, nämligen allmänna uppgifter, vederbörande ämbetsverks ledning,
huvuddragen av organisationen, detaljorganisation samt personalbehov.

185

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

Till grund för de avsnitt, som behandlar huvuddragen av förvaltningarnas
organisation, ligger förvaltningsutredningens förslag, remissyttrandena
över detta samt i viss utsträckning de av förvaltningarna i december 1951
ingivna förslagen ävensom vissa därefter avlämnade förslag och promemorior.
Förslag från myndigheterna efter den 30 oktober 1953 har i vissa fall
föranlett jämkningar i den organisation, vilken var angiven i de tablåer,
som var fogade till min skrivelse sagda dag. De avsnitt som behandlar
detalj organisation och personalbehov, bygger i huvudsak på förvaltningsutredningens
betänkande och de förslag, som infordrades med skrivelse
den 30 oktober 1953, samt vad beträffar försvarets civilförvaltning,
även dess anslagsäskanden för budgetåret 1954/55.

De genom min skrivelse den 30 oktober 1953 infordrade organisationsförslagen
har ingetts genom överbefälhavaren, vilken vidarebefordrat dem
till mig med skrivelse den 7 januari 1954.

I denna skrivelse framhåller överbefälhavaren, att han i samband med
överläggningar inom militärledningen understrukit behovet av ökad effekt
genom rationalisering av förvaltningarna men samtidigt förordat största
återhållsamhet vid förslagens uppgörande i syfte att inskränka kostnaderna
för den centrala försvarsförvaltningen. Vid dessa överläggningar
har försvarsgrenscheferna meddelat, att ursprungligen uppgjorda organisationsförslag
starkt beskurits.

Vissa av överbefälhavarens synpunkter och ställningstaganden beträffande
förslagen har sammanförts i en skrivelsen bifogad promemoria.

I denna promemoria framhålls bl. a., att den tekniska utvecklingen fortskridit
i snabb takt, sedan förvaltningsutredningens betänkande avlämnades.
Detta har medfört vidgade uppgifter för förvaltningarna i jämförelse
med vad förvaltningsutredningen räknade med. I detta hänseende
erinras framförallt om frågor, som berör robot- och raketvapen samt teleteknisk
materiel. I promemorian erinras vidare, att förvaltningarna i sina
yttranden sommaren 1951 över förvaltningsutredningens betänkande hävdat
den ståndpunkten, att utredningen beräknat personalbehovet allt för
knappt med hänsyn till då radande förhallanden. Det ändrade läge, som
inträffat sedan förvaltningsutredningen avslutade sitt arbete, anser överbefälhavaren
förtjäna att beaktas, då förvaltningsmyndigheternas förslag
skall bedömas.

Beträffande frågan om rationalisering av den centrala förvaltningsorganisationen
anförs i promemorian bl. a. följande.

Möjligheterna att — med beaktande av den tekniska utvecklingens

krav _ effektivisera och rationalisera här berörda centrala förvaltningar

har i avvaktan på beslut rörande förvaltningsutredningens förslag varit
begränsade. Det är betydelsefullt, att en förbättring härvidlag kan komma
till stånd från och med nästkommande budgetår. Med hänsyn till vad som
tidigare anförts syns det inom viktiga arbetsområden vid förvaltningarna
nödvändigt med vissa utökningar, utöver vad som betingas av att arbetsuppgifter
övertas från krigsmaterielverket.

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Innan erfarenheter vunnits av den föreslagna organisationens verkningssätt,
torde dock utökningarna böra ske med viss försiktighet.

Det ytterligare behov av rationalisering och effektivisering av verksamheten
som otvivelaktigt framdeles kommer att göra sig gällande, bör i första
hand prövas av de olika myndigheterna själva med hjälp av de härför avsedda
organ, som numera finns eller är under inrättande hos myndigheterna
ifråga.

Vidare erinras i promemorian, att förvaltningsmyndigheterna i regel särskilt
framhållit, att personalbehovet beräknats under förutsättning att konstruktionsuppgifter
läggs ut på industrin och att utom förvaltningarna stående
expertis anlitas i all den utsträckning, som är möjlig. I anslutning
härtill framhålls att användning i ökad omfattning av civil expertis och
privat industri kan komma att ta tid att genomföra, bl. a. med hänsyn till
konkurrensförhållandena och det relativa fåtal industrier, som för närvai
ande sysslar med krigsmaterieltillverkning. På längre sikt anses emellertid
att åtminstone inom vissa områden möjligheter till ytterligare besparingar
bör kunna skapas genom antydda åtgärder.

Det må i detta sammanhang framhållas, att det material, som ligger till
grund för organisationsförslagen, är så omfattande, att en fullständig redovisning
icke är möjlig inom propositionens ram. I detta hänseende må bl. a.
eiinras, att förvaltningsutredningen i en omfattande bildbilaga redovisade
sina förslag beträffande organisation och personal. Då denna bilaga såväl
i vad gäller detaljorganisationsfrågor som personalförslag numera får anses
i stor utsträckning inaktuell, har någon hänvisning till densamma icke
gjorts. Icke heller de av myndigheterna ingivna organisations- och personalförslagen
kan av utrymmesskäl i detalj återges. De till grund för
propositionens förslag liggande handlingarna kommer att i vanlig ordning
tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

I anslutning till föreliggande organisationsförslag har vissa bilagor uppgjorts.
Sålunda redovisas å bilagor i tablåform förvaltningarnas nuvarande
organisation samt huvuddragen av den föreslagna organisationen. Vidare
redovisas å särskilda bilagor förslagen till personaluppsättning på ämbetsverkens
olika underavdelningar.

Departementschefen.

I det föregående har jag under kap. I anfört vissa allmänna synpunkter
på det organisationsförslag som nu framläggs. Det ligger i sakens natur,
att jag vid förslagens utformning har måst beakta den utveckling på olika
områden, som ägt rum sedan förvaltningsutredningen avslutade sitt arbete.

I jämförelse med förvaltningsutredningen innebär därför mina förslag vissa
jämkningar saväl i fråga om huvuddragen av de berörda myndigheternas
organisation som beträffande detaljorganisationen. Detta förhållande sammanhänger
framför allt med den snabba tekniska utveckling och den därav

187

Kungl. Mcij:ts proposition nr 109.

betingade förskjutning av arbetsuppgifterna för förvaltningarnas del, som
ägt rum under de senaste åren. Såsom överbefälhavaren framhåller, tilldrar
sig i detta sammanhang det teletekniska området i första hand uppmärksamhet.
Även den ökade krigsmaterielanskaffningen måste uppenbarligen
få konsekvenser för förvaltningarnas organisation och personalbehov.

Mina förslag sträcker sig i organisatoriskt hänseende ned till och med
enheter, som utgörs av sektioner (motsvarande) eller av detaljer (motsvarande)
vilka är fristående inom byrå eller annan högre organisationsenhet.
Indelningen av sektionerna i detaljer anser jag som regel böra överlåtas åt
vederbörande förvaltning. Endast i den mån jag funnit särskilda skäl fölanleda
därtill har jag till behandling upptagit frågor om detaljer, som ingår
i sektioner (motsvarande). Härvidlag har jag fäst särskilt avseende
vid de funktionella organens och stabsorganens detaljindelning. Vad beträffar
sakorganen är dessas indelning i detaljer som regel en ren lämplighetsfråga.
De sakliga arbetsuppgifternas växlande föremål och omfattning
medför, att organisationen härutinnan måste ges en mera smidig och anpassbar
karaktär än vad fallet är beträffande de funktionella organen och
stabsorganen.

Oaktat den hänsyn jag sålunda tagit till antydda omständigheter vid
utformningen av mina förslag, innebär dessa en kraftig reduktion av föivaltningarnas
personalförslag. Min strävan hav varit att sa langt möjligt
begränsa antalet befattningshavare i förvaltningarna utan att effektiviteten
i organisationen rubbas. De förslag jag i det följande framlägger innebär,
att totalantalet tjänstemän i de av förvaltningsreformen berörda ämbetsverken
kommer att minska i förhållande till nuläget med cirka 300. Vid
mina personalberäkningar har jag utgått från att den nya förvaltningsorganisationen
bör, i avvaktan på närmare erfarenheter, ges en personaluppsättning,
som på en del punkter snarast är för snäv, såvitt nu kan bedömas.

Mina personalförslag upptar ett relativt sett större antal högre tjänster
än som finns i den nuvarande organisationen. Den hittillsvarande proportionen
mellan högre och lägre personal inom försvarsförvaltningarna torde
knappast ha varit den ur effektivitetssynpunkt lämpligaste. Jag erinrar
om att förvaltningsutredningen även räknade med vissa utbyten av tjänster
i kvalitetsförstärkande syfte.

Med hänsyn till den korta tid, som stått till buds för prövningen av
lönefrågorna, och med beaktande jämväl av den osäkeihct, som maste \idlåda
lönevärderingen av vissa tjänster för nytillkomna arbetsuppgifter,
anser jag det nödvändigt, alt lönesättningen underkastas omprövning, sedan
den nya organisationen varit i kraft en tid. Eu konsekvens av det
sagda är, att jag endast med försiktighet tillstyrker, att ordinarie civila
tjänster nyinrättas eller alt redan befintliga icke-ordinarie tjänster ombildas
till ordinarie.

188

Kiuujl. Maj:ts proposition nr 109.

Ett genomförande av organisationsförslaget kommer självfallet att återverka
på de militära och civilmilitära kårernas (den ordinarie personalens
vid flygvapnet) sammansättning. Det har emellertid icke varit möjligt att
i detta sammanhang utreda dessa frågor i detalj. Kungl. Maj :t torde därför
lämpligen böra bemyndigas att under budgetåret 1954/55 vidta de provisoriska
åtgärder (exempelvis meddelande av vikariatslöneförordnanden,
vakanssättningar m. m.) i avseende å staterna i fråga, vilka betingas av
omorganisationen. I samband med anmälan denna dag av proposition angående
vissa avlönings- in. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel
för budgetåret 1954/55 framlägger jag förslag om utverkande av bemyndigande
härutinnan.

Den förvaltningsorganisation, som jag här föreslår, kan naturligen icke
betraktas på det sättet att därigenom skulle för avsevärd tid framåt fastlåsas
såväl förvaltningarnas interna organisation som deras personalbehov.
Den snabba utvecklingen gör det nödvändigt att förvaltningsorganisationen
inom försvaret smidigt anpassas till skiftande förhållanden. Ett
kontinuerligt rationaliseringsarbete och hänsynstagande till den militärtekniska
utvecklingen måste prägla utformningen av den militära förvaltningsorganisationen.

Det fortsatta rationaliseringsarbete, som jag bedömer erforderligt, hänför
sig icke enbart till förvaltningarnas egen verksamhet i detta hänseende.
Frånsett att omständigheterna kan föranleda Kungl. Maj:t att framdeles
föranstalta om översyn, total eller partiell, av organisation och personalbehov,
bör de samordningsåtgärder, som ingår som ett led i förvaltningsreformen,
verka rationaliserande på förvaltningsapparaten. Inrättandet av
försvarets förvaltningsdirektion tillmäter jag i detta hänseende särskild
vikt. Jag hyser dessutom den uppfattningen, att den föreslagna organisationen,
under förutsättning att den bringas att fungera enligt de principer,
som varit vägledande vid dess utformning, bör på längre sikt kunna medföra
ytterligare rationaliserings- och besparingsmöjligheter utöver dem som
nu kunnat tillvaratas.

I likhet med överbefälhavaren anser jag mig böra räkna med att, åtminstone
på längre sikt, industrin skall kunna utnyttjas för konstruktionsm.
fl. uppgifter i större utsträckning än vad som för närvarande är fallet.
Med en sådan utveckling bör följa vissa personalbesparingar, över huvud
taget anser jag det betydelsefullt, att utom förvaltningarna stående expertis
utnyttjas i all den utsträckning så kan visa sig ändamålsenligt ur ekonomiska
och andra synpunkter.

En vidgad användning av mera avancerade kontorstekniska hjälpmedel,
måhända främst hålkortsmaskiner, bör kunna resultera i besparingar av
för redovisnings- och rutinarbete avsedd personal. Den inom försvarsdepartementet
pågående utredningen angående utnyttjandet av hålkortsan -

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

läggningar inom försvaret syftar härtill. Redan pågående eller planlagd
övergång till hålkortsredovisning kan beräknas inom de närmaste åren icke
oväsentligt nedbringa behovet av biträdespersonal vid bl. a. vissa av de i
förvaltningarna ingående organen för central förrådsredovisning.

Till de kontorstekniska hjälpmedel, som förtjänar att särskilt uppmärksammas,
hör enligt min mening moderna dikteringsapparater. Användningen
av dessa verkar tidsbesparande och nedbringar behovet av personal
för stenografering.

Jag vill slutligen fästa uppmärksamheten på att vissa organisationsenheter
inom försvarsförvaltningarna, exempelvis flygförvaltningens robotoch
luftbevakningsbyråer, är sysselsatta med omfattande uppgifter av försöks-
och engångskaraktär. Icke oväsentliga personalreduktioner bör därför
framdeles kunna påräknas på dylika punkter.

B. Armétygförvaltningen (Arméförvaltningen).

1. Armétygförvaltningens allmänna uppgifter.

Den nuvarande arméförvaltningen utövar under Kungl. Maj :t i tekniskt
och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och uppsikten över tyg- och
intendenturförvaltningen vid armén.

1946 års militära förvaUiiingsutredning.

Såsom i det föregående berörts, föreslår förvaltningsutredningen, att intendentur
förvaltningstjänsten skall omhänderhas av ett för hela försvaret
gemensamt ämbetsverk medan tygförvaltningstjänsten alltjämt skall orga-''
niseras försvarsgrensvis. Arméförvaltningen skulle till följd härav fortsättningsvis
vara högsta förvaltningsmyndighet för tygförvaltningstjänsten
vid armén. Med tillämpning av den s. k. huvudförvaltningsprincipen avses
arméförvaltningen vidare skola handha vissa anskaffningsuppgifter beträffande
för marinen och flygvapnet avsedd tygmateriel. Enligt samma princip
skall återigen marin- och flygförvaltningarna enligt utredningens förslag i
viss utsträckning utöva huvudförvaltningen beträffande armétygmateriel,
varjämte arméförvaltningens ämbetsbefattning liksom för närvarande begränsas
av de befogenheter, som tillagts de för försvaret gemensamma centrala
förvaltningsmyndigheterna.

Förvaltningsutredningen lämnar en utförlig redovisning av den föreslagna
arméförvaltningens olika arbetsuppgifter. Det torde icke vara ertorderligt
att här i varje detalj återge vad utredningen anfört i detta hänseende.
Eu kortfattad redogörelse lämnas i det följande.

Utredningen indelar arméförvaltningens arbetsuppgifter i följande huvudfunktioner:
militärteknisk anpassning, krigsförberedelsearbcte, ekonomisk

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

planering, inköps- och försälj ningsverksamhet, leveranskontroll, tilldelning
och förrådshållning samt tekniskt underhåll. Härtill kommer vissa uppgifter
av servicekaraktär.

Med militärteknisk anpassning förstår utredningen den tekniska verksamhet,
som med utgångspunkt från tillgängliga forskningsresultat, tjänsteerfarenheter
m. m. erfordras, innan materiel av olika slag kan börja tillverkas.
Utredningen framhåller att de stridsmedel, som efter hand framkommer,
ytterst är resultat av fri forskning jämte målbunden forskning
för militärtekniska ändamål. Utredningen anser att några egentliga forskningsuppgifter
icke bör ankomma på försvarets centrala förvaltningsmyndigheter
men väl ett utvecklande och en anpassning för praktiskt bruk inom
krigsmakten av olika konkreta projekt, grundade på av försvarets forskningsanstalt
eller andra institutioner klarlagda tekniskt-fysikaliska
underlag.

Verksamheten för militärteknisk anpassning indelas i studier, projektarbete,
konstruktions- och försöksverksamhet samt utarbetande av tekniskt
underlag för anskaffning.

Projektarbetet, vilket utredningen anser vara en av arméförvaltningens
viktigaste arbetsuppgifter, definieras som ett tekniskt planläggningsarbete,
som kan innebära antingen utformande av direktiv eller program för visst
konstruktionsarbete eller också sammanjämkning och inplacering av olika
konstruktioner i en större enhet.

Utredningen betonar, att konstruktionsverksamheten måste utövas i nära
kontakt med tillverkningen av materielen och därför bland annat bör i möjligaste
mån förläggas till den privata eller statliga industrin. Konstruktionsarbetet
inom förvaltningen anser utredningen i allmänhet böra inskränka
sig till att gälla sådan materiel, vars konstruktion bör hemlighållas eller för
vars framställning man inte lyckats intressera någon industri. Det framhålls,
att standardiseringsmöjligheterna bör tillvaratas i samband med all
konstruktionsverksamhet.

Försöksverksamheten indelas i tekniska försök och tjänsteförsök. De
förra slagen av försök är vanligen intimt förknippade med konstruktionsarbetet
och utförs parallellt med eller i anslutning till detta. Tjänsteförsöken
har till syfte att utröna materielens fältmässiga användbarhet.

Utarbetande av tekniskt underlag för anskaffning förutsätter att konstruktions-
och försöksverksamheten avslutas i fråga om den materiel, som
skall anskaffas. Till detta underlag räknar utredningen ritningar med tillhörande
specifikationer, tekniska anvisningar, tillverkningsbestämmelser,
leverans- och kontrollbestämmelser samt i förekommande fall uppgift om
tillverkningsverktyg, som kan tillhandahållas genom förvaltningen.

I krigsförberedelsearbetet innefattar utredningen i huvudsak arbetet med
att utarbeta krigsförvaltningsplaner, krigsorganisationsplaner och krigskostnadsplaner.
Utredningen utgår härvid från att krigsindustriplanerna med
visst undantag skulle utarbetas av försvarets industriplanering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

191

Utredningen avser med ekonomisk planering, dels utarbetande av underlag
för samt sammanställande av förslag till medelsäskanden, dels förvaltning
av tilldelade anslagsmedel. Utredningen understryker vikten av att beräkningsgrunderna
för olika utgiftsändamål noggrant anges vid sammanställande
av förslag till medelsäskanden.

I samband med att utredningen utvecklar sina synpunkter på den ekonomiska
planeringen tar utredningen upp försvarets titelredovisningssystem
till behandling. Utredningen erinrar till en början att riksdagens år 1948
församlade revisorer framställt vissa erinringar mot detta system och att
statsutskottet i utlåtande 1949: 143 (punkt 3) uttalat, att anledning förelåg
att ägna frågan om berörda system speciell uppmärksamhet i syfte atl
undersöka möjligheterna till förenklingar och kostnadsbesparingar. Innan
nuvarande bokföringssystem inom försvaret ytterligare utbyggs, borde enligt
utskottet nu tillämpade former för arbetet vid den så kallade hålkortsdetaljen
inom försvarets civilförvaltnings bokföringskontor undersökas. Med
anledning härav hade Kungl. Maj :t genom beslut den 25 november 1949
uppdragit åt förvaltningsutredningen att vid fullgörandet av sitt uppdrag
överväga berörda spörsmål.

Utredningen anför därefter följande.

De för utredningens räkning företagna organisationsundersökningarna
har bl. a. också berört formerna för försvarets medelsbokföring. Vid undersökningstillfället
var bokföringen så ordnad, att försvarets civilförvaltning
med utnyttjande av sin hålkortsanläggning utförde bokföring för försvaret
inom ramen för ett av ämbetsverket i samråd med övriga centrala förvaltningsmyndigheter
utarbetat titelsystem. Detta system tillgodoser helt de
statsfinansiella bokföringskraven men blott delvis de olika centralförvaltningarnas
behov av ytterligare spjälkning av anslagsmedlen på olika konton.
Vid sidan av nämnda bokföring sker därför en särskild kontobokföring inom
centralförvaltningarna. Utredningen anser det självfallet att dessa båda bokföringsformer
bör koordineras och bokföringen i sin helhet ske genom civilförvaltningens
hålkortsanläggning. Härigenom skulle bl. a. det dubbelarbete,
som vid undersökningstillfället förekom, elimineras. För att möjliggöra
detta bör en detaljerad genomarbetning av titelsystemet komma till stånd i
syfte att inom detsamma inrymma såväl den »statsfinansiella» som den för
varje förvaltnings interna behov erforderliga »affärsmässiga» bokföringen.
Vid undersökningstillfället innehöll det av försvarets civilförvaltning
utarbetade titelsystemet en sifferlcombination om 8 positioner (gruppnummer
2 siffror, titel 5 siffror samt 1 statistiksiffra). För de centrala förvaltningsmyndigheternas
interna bokföring används vanligen ytterligare 3
till 4 positioner. Fn utbyggnad av titelsystemet att omfatta även förvaltningarnas
kontobokföring kommer otvivelaktigt att medföra en utökning av
antalet synliga titlar. Den föreslagna bearbetningen av titelsystemet bör
emellertid ta sikte på — förutom en samordning — att utan eftersättande
av de krav, som skäligen kan uppställas ur kontroll- och statistiksynpunkter,
minska det sammanlagda antalet positioner och därigenom göra litclsystemet
mera lätthanterligt. En dylik revidering av försvarets titelsystem är
doek så omfattande och tidsödande att det icke varit möjligt alt inrymma

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

en sådan i utredningens arbetsprogram. Utredningen föreslår därför, att
spörsmålet i fråga görs till föremål för en särskild utredning, åt vilken även
bör uppdras att från grunden undersöka den hålkortsmässiga bearbetningen
inom civilförvaltningen. Därvid bör bl. a. uppmärksammas, att civilförvaltningens
bokföring blir så ordnad, att resultaten snabbt blir tillgängliga för
övriga förvaltningar.

Utredningen ägnar förhållandevis stort utrymme åt inköps- och försäljningsverksamheten
och uppmärksammar bl. a. frågan om central upphandling.
Härom anför utredningen.

Det förhållandet att en förvaltning skall ombesörja inköpsverksamheten
i fråga om ett visst materielslag innebär icke med nödvändighet, att varje
inköp av sådan materiel skall göras av förvaltningen själv. Tvärtom är det
i många fall lämpligt att förvaltningen delegerar inköpsrätten till underlydande
lokalförvaltningar. Visserligen har centralupphandling i den omfattning
den hittills kommit till användning i de flesta fall visat sig vara
ekonomiskt fördelaktig. En utpräglad tendens har emellertid kunnat förmärkas,
att vid bedömningen av centralupphandlingens fördelar ensidigt
beakta storleken av erhållna rabattsatser och att mer eller mindre bortse
från de betydande omkostnader (i huvudsak administrations- och fraktkostnader),
som är förenade med ett sådant upphandlingssätt. En central inköpsorganisation
måste framför allt vara så uppbyggd, att den kan fullgöra komplicerade
och ekonomiskt betydelsefulla inköpsuppdrag. Höga fordringar på
merkantilt kunnande måste därför ställas på dess personal, och dess inköpsrutiner
måste med hänsyn till kravet på noggrann kontroll bli jämförelsevis
omfattande. Därav följer att administrationskostnaderna per inköpsuppdrag
blir väsentligt större vid centralupphandling än vid upphandling genom
lokalförvaltningarna. Centralupphandling bör därför ske blott vid inköpsuppdrag
av stor ekonomisk betydelse eller i de fall då det med beaktande av
alla distributions- och administrationskostnader befinns fördelaktigast med
samköp för hela försvaret eller för en hel försvarsgren. Det är av vikt att
förvaltningarna utfärdar klara direktiv rörande vilken materiel, som skall
inköpas centralt och vilken som får upphandlas direkt genom lokalförvaltningarna.
I fråga om viss materiel (särskilt verktyg samt för reparationer
erforderliga reservdelar och materialier), beträffande vilken centralupphandling
bör föreskrivas såsom allmän regel, bör dock för att icke stagnation
skall uppstå i den lokala verksamheten undantag göras för inköp i begränsad
omfattning för tillgodoseende av hastigt påkommande behov.

Utredningen dryftar därefter fördelarna i vissa fall med beställning på
bok och räkning samt med s. k. rabattavtal och ramavtal. Rabattavtalen förordas
ifråga om standard- och katalogvaror. Det framhålls, att lokalförvaltningarna
som regel bör äga rätt att göra direkta beställningar under åberopande
av utav centralförvaltningen ingånget rabattavtal. Centralupphandling
i den formen, att rabattavtal ingås, bör enligt utredningen även ske i
sådana fall, då det ställer sig ekonomiskt mest fördelaktigt att uttnyttja
lokala återförsäljares distributionsapparat. Vid s. k. ramavtal ställer tillverkaren
viss kapacitet till förfogande, vilken beställaren förbinder sig att helt
eller i viss omfattning utnyttja.

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Viss förenkling föreslås beträffande den förgranskning, som från leverantörer
inkomna räkningar underkastas och som innebär bl. a. en jämförelse
mellan räkning och kopia av beställningsskrivelse eller kontrakt
rörande priser, varuslag, betalningsvillkor, frakt- och emballagekostnader
in. in. Slutligen dryftas under detta avsnitt vissa redovisningsfrågor,
som aktualiseras i de fall då en förvaltning inköper materiel som skall bekostas
av medel, som står till annan myndighets förfogande. Utredningen
erinrar att för sådant ändamål särskilt rörelsekapital anvisats krigsmaterieiverket
i form av investeringsanslag ur fonden för förlag till statsverket. För
sin del förordar utredningen, att ifrågavarande behov av rörelsemedel i fortsättningen
tillgodoses genom beviljande av fri dragningsrätt å särskild föisträckningstitel.
Utredningen erinrar, att krigsmaterielverket bemyndigats
att på vissa villkor anlita viss del av sitt rörelsekapital för s. k. planeringsköp.
Härigenom kan verket verkställa inköp av svåråtkomlig materiel, när
tillfälle yppar sig, även om medelsbehovet för ändamålet i fråga i betalningsplanerna
beräknats uppkomma först senare. Vidare har verket bemyndigats
att använda viss del av sitt rörelsekapital för lagerköp av beredskapslager
av råmateriel, halvfabrikat och detaljer för krigstillverkning av vapen och
ammunition m. in. Utredningen föreslår att lämpligt avpassade rörelsekapital
ur förlagsfonden för motsvarande ändamål tilldelas förvaltningarna
och försvarets industriplanering.

Leveranskontroll omfattar enligt utredningen kontrollplanering, leveransövervakning,
tillverkningskontroll, mottagningskontroll, leveransrapportering
och garantiövervakning. Utredningens närmare behandling av dessa
olika moment förbigås här.

1 samband med behandlingen av tilldelning och jörrådshållning berör utredningen
den s. k. förrådskontrollen, som består dels i bokföringsmässig
övervakning av materiels tagande till uppbörd och avgång ur uppbörden,
dels i kontroll av att verklig och bokförd behållning stämmer överens. I
samband med förrådskontrollen bör enligt utredningen sakgranskning utföras.
Denna bör innebära kontroll av att föreskrivna eller eljest lämpliga
kvantiteter av olika inaterielslag hålls i förråd, att inköp och försäljningar
sker i behörig ordning samt att priserna på inköpt och försåld materiel och
kostnaderna för utförda arbeten är skäliga.

Som ett led i det tekniska underhållet har förvaltningen alt utarbeta beskrivningar,
instruktioner, föreskrifter och kataloger av skilda slag. De
grundläggande bestämmelserna meddelas i tygmaterielinstruktionen. Vid
sidan av denna utfärdas allmänna instruktioner och föreskrifter för olika
tjänstegrenar, t. ex. materielvårdsinstruktioner, föreskrifter för verkstadstjänsten
och förrådstjänsten. Utredningen betonar vikten av alt de grundläggande
förvaltningsföreskrifterna rörande uppbörd och redovisning är
i möjligaste mån likartade för all materiel, som används inom armén.
Genom samråd de olika centrala förvaltningarna emellan bör sörjas

13—49 64 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

för att materielreglementen med tillhörande instruktioner samordnas i ovan
berörda hänseende.

I detta sammanhang berör utredningen behovet av ett gemensamt materielklassifikationssystem
för försvaret.

Beträffande övervakningen av tygmaterielens tillstånd och vård föreslår
utredningen, att partiindelningen för bl. a. underlättande av årsprov i fråga
om ammunition utreds i syfte att åstadkomma en ökning av partistorlekarna.
En sådan ökning bedöms vara ägnad att medföra avsevärda lättnader
ifråga om redovisning och övervakning av ammunitionen.

Till uppgifter av servicekaraktär räknar förvaltningsutredningen tryckeriverksamheten.
Utredningen redogör i stora drag för gällande bestämmelser
angående denna verksamhet inom försvaret. Dessa bestämmelser innebär
ifråga om tryckning av publikationer, att tryckningen skall prövas avchefen
för försvarets kommandoexpedition och i vissa fall av Kungl. Maj :t.
Utredningen gör gällande, att någon verklig granskning av försvarets materielförvaltande
centrala myndigheters behov av publikationer svårligen kan
äga rum inom kommandoexpeditionen. Med hänsyn härtill föreslår utredningen,
att de materielförvaltande ämbetsverken medges att inom ramen för
anvisade medel själva bestämma om utgivning och tryckning av för
materielförvaltningen erforderliga publikationer, i vissa fall efter samråd
med vederbörande stabsorgan.

Vidare föreslår utredningen att en för samtliga myndigheter i ämbetshuset
å Ladugårdsgärde gemensam ljuskopieringsanläggning inrättas vid
arméförvaltningen. På så sätt anses en helautomatisk dylik maskin kunna
utnyttjas ekonomiskt.

Utredningen reser invändningar mot tanken på ett fullföljande av 1946
års riksdagsbeslut om centralisering av de centrala försvarsförvaltningarnas
hjälptryckerier till ett försvarets tryckeri. Detta beslut har ännu icke kunnat
verkställas, enär byggnadstillstånd för erforderliga lokaler inte kunnat beviljas.
Då tillgång till egna hjälptryckerier måste anses vara av stort värde
för förvaltningarna, föreslår utredningen, att deras hjälptryckerier bibehålls.
I samband därmed förordar utredningen, att vissa lättnader bereds
förvaltningarna ifråga om tryckning vid deras egna hjälptryckerier. Statskontorets
råd och anvisningar anses sålunda icke böra behöva inhämtas för
varje särskilt fall. Det bör enligt utredningen vara tillräckligt, att statskontorets
tryckeriintendent stickprovsvis granskar tryckningsärendenas handläggning.

Slutligen behandlar utredningen i detta sammanhang förvaltningarnas
biblioteks- och referattjänst. Utredningen förordar, att de berörda myndigheterna
bildar ett samarbetsorgan för att lösa gemensamma frågor i detta
hänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

195

Remissyttranden.

Försvarets civilförvaltning tar upp frågan om titelredovisningssystemet
till närmare behandling och anför härom bl. a. följande.

Redovisningstitlarna erfordras dels för specifikation av utgifterna i enlighet
med gällande stater och andra av statsmakterna meddelade dispositionsbestämmelser,
dels för tillgodoseende av förvaltningsmyndigheternas
krav på erforderlig specificering av utgifterna, dels ock i statistiskt syfte.
Enbart för förstnämnda ändamål erfordrades under budgetåret 1948/49 i
runt tal 2 050 titlar.

Redan i god tid före införandet vid årsskiftet 1944/45 av systemet med
redovisning över hålkort upptog civilförvaltningen till ingående överväganden
frågan om titelsystemets utformning. Härvid eftersträvades framför
allt att göra systemet så lätthanterligt och överskådligt som möjligt för de
lokala myndigheter, som har att tillämpa detsamma. Ämbetsverket har
också tagit vederbörlig hänsyn till kravet på att titelsystemet skall medge
en enkel övergång till krigsredovisning. Vunna erfarenheter har gett civilförvaltningen
anledning räkna med att de krav på fullständig redovisning,
statistiska uppgifter, lämplighet för hålkortsbokföring, överskådlighet m. m.,
som det nuvarande systemet fyller, icke kan tillgodoses med färre antal
siffror i titlarna än fem (jämte två gruppsiffror). Därtill kommer, i den
mån särskild statistik erfordras, exempelvis för uppgifter i samband med
nationalbudgetens utformande, ytterligare en sjätte siffra.

Uppenbarligen framstår det såsom ett önskemål, att utgiftsspecifikationen
förenklas. Ett första villkor härför är emellertid, att statsmakterna
ger avkall på de krav beträffande utgiftsstatistik och medelskontroll, som
f. n. är avgörande för redovisningssystemets utformning, samt att förvaltningsmyndigheterna
visar större återhållsamhet än vad f. n. är fallet i fråga
om önskemål om specificering av skilda utgifter. Vilka förenklingar härutinnan,
som kan ernås, torde emellertid icke kunna avgöras utan ingående
undersökningar.

Beträffande den av de centrala fackmyndigheterna anbefallda statistikbokföringen
utöver civilförvaltningens titelsystem framhöll civilförvaltningen
i utlåtande den It januari 1949 med anledning av vad 1948 års statsrevisorer
anfört i frågan, att den tillkommit utan civilförvaltningens medverkan
och i vissa fall var väl ingående. Ämbetsverket framhöll även att,
i den mån statistik erfordrades, det under alla förhållanden var en fördel,
om den inlemmades i hålkortssystemet. Härigenom vinns framför allt, att
arbetet med bearbetning och sammanställande av statistikuppgifterna inbesparas.
Civilförvaltningen avsåg att undersöka denna fråga i samarbete med
förvaltningsutredningen.

Då förvaltningsutredningen icke funnit det möjligt att inrymma en utredning
angående titelsystemet i sitt arbetsprogram, bör de ovan berörda
spörsmålen i enlighet med utredningens förslag göras till föremål för särskild
utredning. Civilförvaltningen har intet att erinra mot att i samband
därmed jämväl övriga frågor rörande titelsystemet upptas till prövning. Ämbetsverket
vill emellertid förutskicka, att en sådan utredning kommer att
bli jämförelsevis tidsödande och kräva tillkallande av särskilda utredningsmän.

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Civilförvaltningen ställer sig avvisande mot förvaltningsutredningens förslag
om att fri dragningsrätt å försträckningstitel skulle medges förvaltningarna
för bestridande av vissa utgifter, som är av natur att slutligt skola
belasta annan försvarsgrens anslag eller fördelas mellan flera anslag. Såväl
denna fråga som frågan om finansiering av planeringsköp och beredskapsköp
anser civilförvaltningen böra utredas ytterligare.

Departementschefen.

Såsom jag närmare utvecklat i annat sammanhang anser jag att för
arméns vidkommande tyg- och intendenturförvaltningsuppgifterna bör uppdelas
på två skilda ämbetsverk, benämnda armétygförvaltningen och arméintendenturförvaltningen.

På armétygförvaltningen skall ankomma att under Kungl. Maj:t i tekniskt
och ekonomiskt avseende utöva högsta ledningen och uppsikten över
tygförvaltningstjänsten vid armén. I enlighet med huvudförvaltningsprincipen
skall armétygförvaltningen vidare, i den omfattning så bestäms,
handha förvaltningsuppgifter med avseende å viss marinens och flygvapnets
tygmateriel. Armétygförvaltningens ämbetsbefattning begränsas å
andra sidan av de uppdrag, som enligt nämnda princip kan komma att
tilldelas marin- och flygförvaltningarna, ävensom av de befogenheter, som
skall tillkomma försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter.

Vad förvaltningsutredningen anfört angående arméförvaltningens allmänna
arbetsuppgifter ger mig i stort sett ingen anledning till erinran.
Jag önskar emellertid kortfattat beröra vissa av de spörsmål, som utredningen
behandlat i detta sammanhang.

Jag vill till en början erinra, att vid det förhållandet att försvarets industriplanering
icke inrättas det kommer att falla på det centrala tygförvaltningsorganet
att utarbeta även krigsindustriplaner, i den mån dessa
icke hänförs under de krigsindustriplaneringsuppgifter, som läggs på ett
samordnande organ.

Med hänsyn till bland annat frågans ekonomiska betydelse vill jag starkt
understryka vad förvaltningsutredningen anfört om vikten av en rationell
fördelning av konstruktionsarbetet mellan förvaltningarna och industrin.

Såsom jag ock framhöll vid behandling av civilförvaltningstjänsten,
har försvarets civilförvaltnings övertagande av bokföringsuppgifter från
de materielförvaltande verken delvis kommit att följa andra linjer än förvaltningsutredningen
tänkt sig. Sålunda har icke den affärsmässiga kontobokföringen
utan den s. k. dispositionsbokföringen kommit att i viss utsträckning
flyttas över till civilförvaltningens hålkortsanläggning. En
fortsatt utveckling efter dessa linjer kan förväntas. Under sådana förhållanden
är de av förvaltningsutredningen framförda synpunkterna i fråga

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

om titelsystemets utformning icke helt aktuella. En viss översyn och förenkling
har kommit till stånd under de senare åren genom civilförvaltningens
och övriga centrala myndigheters försorg. Jag bedömer det vara
av stor betydelse att försvarets titelredovisningssystem är lämpligt utformat.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har jag den 8 januari
1954 tillkallat en särskild utredningsman för att verkställa en allsidig och
förutsättningslös utredning av detta spörsmål.

I anslutning till vad utredningen anfört angående upphandlingsverksamheten
vill jag understryka vikten av en rationell gränsdragning mellan
central och lokal upphandling.

Med anledning av utredningens förslag, att förvaltningarna för inköp
för annan myndighets räkning bör erhålla dragningsrätt å försträckningstitel
erinrar jag — såsom jag redan i annat sammanhang framhållit -att försvarets civilförvaltning anmodats att utreda de redovisningsfrågor,
som aktualiseras av huvudförvaltningsprincipen. Jag har under
hand utvidgat detta uppdrag till att avse även utredning av formerna för
finansiering av planeringsköp och beredskapsköp. Jag förutsätter att, om
så skulle visa sig erforderligt i samband med genomförandet av förvaltningsreformen,
Kungl. Maj :t skall äga att överföra dispositionsrätten
beträffande viss del av krigsmaterielverkets nuvarande rörelsekapital till
försvarsförvaltningarna för att sedermera, då behovet av rörelsemedel
in. m. säkrare kan bedömas, underställa frågan riksdagens prövning.

Den militära leveranskontrollen har behandlats i annat sammanhang,
varvid det förutsatts att särskilda samarbetsorgan inrättas för att utarbeta
gemensamma kontroll- och leveransbestämmelser. Jag vill här endast
framhålla, att denna fråga enligt min mening bör ägnas ingående uppmärksamhet.

Jag kan icke finna det påkallat att hela frågan om tryckningsverksamheten
vid försvaret omprövas i detta sammanhang. Tills vidare bör förvaltningarna
få behålla sina nuvarande hjälptryckerier och tryckningsverksamheten
i huvudsak bedrivas i enlighet med utredningens förslag.

Till frågan om att inrätta en gemensam ljuskopieringsanläggning vid
armétygförvaltningen är jag icke beredd att nu ta ställning.

2. Armétygförvaltningens ledning.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Såsom förut nämnts anser utredningen att chefen för armén liksom för
närvarande skall vara chef för arméförvaltningen och i denna egenskap
Kungl. Maj :t i främsla rummet ansvarig för fullgörandet av ämbetsverkets
åligganden. Han förutsätts skola ha att själv avgöra ärenden
inom ämbetsverket i samma omfattning, som nu ankommer på honom vad
beträffar tygförvaltningen.

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För den omedelbara ledningen av ämbetsverket bör enligt utredningen
undei chefen för armén finnas en souschef, som skall ha att avgöra
ärenden av beskaffenhet att på grund av sin principiella natur eller större
räckvidd eller av annan anledning böra avgöras av honom eller där han
eljest förbehållit sig avgörandet. Utredningen har funnit övervägande skäl
tala för att souschefen alltjämt skall vara militär men anser likväl möjlighet
böia lörefinnas att besätta befattningen med civilmilitär. Souschefen
bör enligt utredningens mening, såsom för närvarande är fallet med
chefen för armétörvaltningens tygavdelning, benämnas generalfälttygmästaie
och med souschefskapet förena befattningen såsom tjänstegrensinspektör
inom arméledningen för tygmaterielvårdstjänsten. Enligt nu gällande
organisation är arméöverdirektören tjänstegrensinspektör för den tekniska
fältrepaiationstjänsten i fråga om tyginateriel och för den tekniska motortjänsten.
Enligt utredningens mening bör dessa uppgifter övertas av generalfalttygmästaren,
som därigenom blir tjänstegrensinspektör beträffande
hela tygmaterieltjänsten. Vid utövande av denna inspektionsverksamhet
förutsätts han skola biträdas av ämbetsverkets materielinspektion och
veikstadsavdelning. Souschefen bör enligt utredningens mening liksom nu
förordnas för viss tid och tillhöra lönegraden Mp eller Cp 19. Befattningen
bör uppföras på arméförvaltningens stat.

I arméförvaltningen skall vidare enligt förslaget finnas en ställföreträdande
souschef med uppgift att biträda souschefen vid utövningen
av dennes ämbete. Etter uppdrag av souschefen i dennes ställe
och med den befogenhet som eljest tillkommer denne, förutsätts ställföretiädande
souschefen skola avgöra visst ärende eller viss grupp av ärenden.
Ställföreträdande souschefen motsvaras i den nuvarande organisationen
närmast av fälttygmästaren, som är generalfälttygmästarens ställföreträdare.
Fälttygmästarbeställningen, som är militär, tillsätts medelst
tullmakt. Enligt utredningens mening bör några mera genomgripande förändringar
i berörda hänseende icke genomföras. Ställföreträdande souschefen
föreslås därför skola vara militär och benämnas fälttygmästare.
Vad anställningsformen beträffar anser emellertid utredningen i enlighet
med sin härutinnan i annat sammanhang uttalade principiella uppfattning,
att icke fullmakt utan förordnande för viss tid bör komma till användning.
I fråga om löneställningen föreslår utredningen i det följande, att
arméförvaltningens avdelningschefer skall hänföras till 14 lönegraden. Med
hänsyn härtill och i betraktande av den med befattningen förenade ansvarsställningen,
anser utredningen att ställföreträdande souschefen bör placeras
i lönegrad Mp 15. Befattningen bör liksom souschefsbefattningen uppföras
på arméförvaltningens stat. Därest på sätt utredningen i annat sammanhang
ifrågasatt, en tygstabskår inrättas, förutsätts fälttygmästaren skola
vara chef för denna kår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

199

Remissyttrande.

Arméförvaltningen uttalar i sitt yttrande över förvaltningsutredmngens
betänkande den åsikten, att befattningen som generalfälttygmastare kolvara
militär. Enligt vad ämbetsverket framhåller kraver nämligen befattningen
bland annat ingående rent militära fackkunskaper och en på personliga
erfarenheter grundad förståelse för den militära verksamheten.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 19^3.

I den promemoria med allmänna riktlinjer för eu förvaltningsreform,
som var fogad till min i andra sammanhang berörda skrivelse den 30 o ober
1953 till överbefälhavaren in. fl. anförs bland annat, att för att uivalet
till souschefsbefattningarna skall bli så stort som möjligt, bor dessa
kunna besättas med alternativt militär, civilmilitär eller civil person. Sa
är redan nu fallet med souschef stjänsterna i marin- och flygforvaltnmg arT

de organisationstablåer, som var fogade till nyssnämnda skrivelse,
upptogs icke någon befattning som ställföreträdande souschef. Till grund
härför låg närmast den tanken, att fälttygmästaren, samtidigt som han
skulle vara souschefens ställföreträdare, skulle fungera som chef for centralbyrån.

Arméförvahniogens lygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Arméförvaltningen har tagit upp frågan om souschefens ställning till
behandling och anför därom bland annat följande.

Frågeställningen rörande icke-militär verkschef har vid diskussioner i
förvaltningsfrågan förelegat i olika sammanhang och därvid som ^gängspunkt
i regel haft en förment likhet mellan verksamhetens natur vid å ena
sidan en teknisk försvarsförvaltning å den andra ett industriföretag. Skillnaden
i såväl målsättning för verksamheten som formerna for dennas utövande
är emellertid grundväsentliga. En industri producerar varor, som
under konkurrens skall avyttras på den allmänna marknaden. En militär
förvaltning ombesörjer anskaffning av materiel som skall anvandas
av trupp i krig. Begreppet »anskaffning, innebär härvid icke enbart inköp,
som endast är en fas i anskaffningsverksamheten, vilken i sin lehet
bland annat omfattar militärtekniska studier och bedömanden, projektverksamhet,
samarbete med konstruerande inhemska och utländska
företag samt på vissa områden även konstruktionsverksamhet i egen regi,
prov och försök med materiel, träffande av slutliga avgöranden beträffande
utformningen av de objekt, som skall inköpas, samt kvalitativ och
kvantitativ kontroll av levererad materiel och ammunition. Inköpsverksamheten,
givetvis i och för sig betydelsefull, innebar icke det svåraste
eller tyngst vägande momentet i anskaffningsverksamheten. Tyngdpunkten
ligger på de militära och tekniska överväganden och beslut, som föregår
inköpen och vilka måste träffas ur synpunkter, som betingas av materielens
avsedda användning i fält.

200

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

Förvaltningen har emellertid även att svara för och genom inspektionsverksamhet
m. m. hålla sig underkunnig om materielens lämplighet och
tillstånd under användningen vid trupp och vidta härav betingade åtgärder,
ävensom kontrollera materielens och ammunitionens förvaring samt
att den härunder städse hålls i krigsdugligt skick. Denna verksamhet har
icke någon motsvarighet inom civila företag, där strävan fastmer i regel
är att snarast avyttra produkterna. För verksamheten, som med hänsyn
till dess betydelse för krigsberedskapen utgör en utomordentligt viktig del
av tjänsten inom armén, biträds förvaltningen i regionala och lokala instanser
av militära chefer, som i förvaltningsfrågor lyder under ämbetsverket.
Förvaltningen skall vidare enligt den militärledningens direktiv
forbereda och säkerställa underhållstjänsten vid krig inom'' sin tjänstegren.
Den har även att i detta syfte ombesörja viss skolning och utbildning
av personal.

,.. A„v f]Ieti anf''örda torde framgå, att militära och militärtekniska faktorer
tor ämbetsverkets verksamhetsutövning spelar en så dominerande roll, att
dess högsta ledning måste åvila i dessa hänseenden skolad personal Verkschefen
-- generalfälttygmästaren — bör därför liksom hittills vara militär.
Sås°m ytterligare skal härför förutsätts i enlighet med tidigare förslag, att
generalfalttygmästaren i förhållande till cheferna för de'' till tygförvaltnmgstjansten
hörande kårerna skall intaga samma ställning som''militärbefälhavare
i forhållande till underlydande personalkårchefer.

Även frågan om behovet av ställföreträdande souschef och om fälttygmästarens
ställning ägnar arméförvaltningen förhållandevis stort utrymme.

Till en början erinrar arméförvaltningen att — förutom 1946 års
militära förvaltningsutredning — även 1930 års försvarskommission och
1941 års militära förvaltningsutredning vitsordat behovet av en från det
egentliga byråarbetet befriad ställföreträdande souschef. Till vidare utveckling
av sina synpunkter anför arméförvaltningen följande.

Med hänsyn till de erfarenheter, som hittills vunnits i fråga om betydelsen
och behovet av befattningen såsom fälttygmästare, har skälen för ett
bibehållande av den nu rådande ordningen ytterligare förstärkts. Till belysande
härav må framhållas, att den tekniska utvecklingen på krigsmatelielområdet
medfört allt flera och mera svårlösta förvaltningsproblem, vartill
kommer att materielanskaffningen erhållit en ökad omfattning, söm ej
tidigare förutsetts. Det är härvid ej enbart den kvantitativa omfattningen,
matt i anslagsbelopp, som övar inflytande, utan i lika hög grad mångfalden
av olikartade ärenden, vilken har sin grund i arméns sammansättning av
flera truppslag med starkt skiftande utrustning. Under angivna förhållanden
och då den blivande armétygförvaltningens storleksordning redan i och
foi sig torde motivera behovet av en ställföreträdande souschef, anser sm
tygavdelningen böra bestämt påyrka, att befattningen såsom fälttygmästare
bibehålls såsom ställföreträdande souschef med de uppgifter, som hittills
i huvudsak åvilat honom. Såsom ytterligare motiv härför vill tygavdelningen
hanvisa till sitt i såväl tidigare sammanhang som nedan annivna
orslag rörande chefskapet för fälttygkåren, innebärande att fälttygmästaren
jämväl skall tjänstgöra såsom chef för sagda kår.

De omfattande uppgifter, som i minst lika hög grad som för närvarande

201

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

är fallet kommer att åvila fälttygmästaren i den blivande förvaltningsorganisationen,
torde enligt tygavdelningens uppfattning utesluta möjligheten
av att fälttygmästaren belastas jämväl med chefskapet för en särskild
byrå (motsvarande). En dylik anordning skulle i och för sig innefatta
degradering av en befattning, som av ett flertal organisationskommittéer
inom försvaret befunnits nödvändig och vars betydelse torde bil
än mer markerad i den här föreslagna organisationen än för närvarande.
Med hänsyn till sistnämnda förhållande har i föreliggande förslag tälttygmästarebefattningen
upptagits i lönegrad Mp 16.

I den promemoria, som fogats till överbefälhavarens sammanfattande
yttrande den 7 januari 1954 över förvaltningarnas organisationsförslag, behandlas
även frågan om befattningar för souschefer och ställföietiädandc
souschefer. Här uttalas, att det med hänsyn till bland annat generalfälttygmästarens
omfattande inspektionsverksamhet gentemot militära chefei
och hans militära chefställning i förhållande till vederbörande personalkårer
samt i övrigt till vad arméförvaltningens tygavdelning anfört, får anses
nödvändigt, att souschefen i armétygförvaltningen är militär.

Med hänsyn till den blivande armétygförvaltningens storlek görs vidare
gällande, att en befattning som ställföreträdande souschef är erforderlig.

Departementschefen.

Vad som anförts av arméförvaltningens tygavdelning samt i den till
överbefälhavarens skrivelse den 7 januari 1954 fogade promemorian ger
mig icke anledning att frångå min i annat sammanhang uttalade uppfattning,
att souschefsbefattningen i armétygförvaltningen bör göras alternativt
militär, civilmilitär eller civil. Jag erinrar, att denna ordning redan
nu gäller i fråga om marin- och flygförvaltningarna. Därest vid armétygförvaltningen
— i motsats till nyssnämnda förvaltningar — souschefen
under alla förhållanden skulle vara militär, skulle detta enligt min mening
innebära en icke önskvärd inskränkning av urvalsmöjligheterna vid
besättande av denna viktiga post och en avvikelse från vad som gäller för
de två andra försvarsgrenarnas förvaltningar, för vilken jag för min del
icke kan finna övertygande skäl förebragta. Skulle befattningen i fråga
erhålla civil innehavare, ligger det i sakens natur, att kravet på militära insikter
och militär erfarenhet inom armétygförvaltningens ledning ändock
måste tillgodoses. Detta är emellertid enligt min mening icke förenat med
några avgörande svårigheter. Icke heller kan, såvitt jag kan finna, generalfälttygmästarens
chefskap för personalkår åberopas till förmån för att
han skall vara självskriven som souschef.

Jag är icke beredd att tillstyrka förslaget om att inrätta särskild befattning
för ställföreträdande souschef i armétygförvaltningen. Vid förfall för
souschefen bör den främste av ledamöterna inträda i utövandet av souschefens
åligganden för såvitt annan icke blivit av Kungl. Maj:t utsedd.

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Såsom jag närmare utvecklar i annat sammanhang, har jag stannat vid
att i mitt slutliga organisationsförslag icke medta någon centralbyrå för
armétygförvaltningen utan förordar att två stabsorgan — centralplanering
och materielinspektion — i stället inrättas i överensstämmelse med förval
tningsutredningens förslag. Dessa två stabsorgan förutsätter jag skola
vara direkt underställda fälttygmästaren i likhet med vad som nu gäller
beträffande arméförvaltningens tygavdelnings chefsexpedition. Även till
detta spörsmål återkommer jag i det följande.

3. Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.

Arméförvaltningens tygavdelnings nuvarande indelning.

Arméförvaltningens nuvarande tygavdelning är indelad i en chefsexpedition,
nio byråer, nämligen första och andra vapenbyråerna samt fordons-,
signalmateriel-, underhålls-, ammunitionsförråds-, materielvårds-,
kontroll- och verkstadsbyråerna, ävensom ett konstruktionskontor och ett
fristående försäljningskontor. Gemensam för tyg- och intendenturavdelningarna
finns en civilbyrå, som emellertid arbetar på två i stort sett fristående
avdelningar, anknutna till tyg- resp. intendenturavdelningen.

Bilaga 1 utgör en tablå över arméförvaltningens indelning.

1946 års militära förvahningsutreclning.

Enligt utredningens i det föregående angivna principer för tygförvaltningstjänstens
ordnande bör ett materielförvaltande verk bestå av vissa
sakorgan, vilka vart och ett på sitt område i den utsträckning sig göra låter
skall handlägga alla tekniska funktioner beträffande visst materielslag
eller viss grupp av materielslag. Vidare bör i verket ingå funktionella organ
för sådana med materielcns förvaltning sammanhängande uppgifter, som
icke förutsätter detaljerad materielkunskap men väl fackutbildning beträffande
en viss arbetsfunktion, t. ex. inköpsverksamhet, verkstadsdrift
och litteraturtjänst. Slutligen erfordras enligt utredningens uppfattning
inom verket vissa stabsorgan för ledning av planering av verkets verksamhet
m. m.

Utredningen föreslår för arméförvaltningen tre sakorgan, nämligen vapenavdelning,
signalbyrå och fordonsavdelning. Vidare föreslås fyra funktionella
organ, verkstadsavdelning, förrådsbyrå, inköpscentral och förlagsbyrå.
Som stabsorgan anses centralplanering, materielinspektion, centralexpedition
och juridisk sektion erforderliga.

Sakorganen, nämligen vapenavdelningen, signalbyrån och fordonsavdel ningen,

skall enligt utredningen var och en inom sitt materielområde _

vapen och ammunition, signal- och belysningsmateriel respektive fordonsoch
fältarbetsmateriel — handha alla på arméförvaltningen ankommande

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tekniska arbetsuppgifter, som kräver specialistkunskap beträffande visst
materielslag. Dessa uppgifter utgörs i stort sett av att svara för militärteknisk
anpassning, uppgöra detaljplaner för anskaffning och modifiering
av materielen, ombesörja den tekniska sidan av inköpsverksamheten, utföra
den mera kvalificerade leveranskontrollen samt utarbeta visst undeilag
för det tekniska underhållet. Ovannämnda arbetsuppgifter beträffande
tygmaterielen är för närvarande •— framhåller utredningen — uppdelade på
vapen-, signalmateriel- och fordonsbyråerna, konstruktionskontoret, kontrollbyrån
och materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning
samt vad angår materiel, som anskaffas genom krigsmaterielverket, därjämte
på detta verks tekniska byrå och kontrollbyrå. Utredningen håller
före att man genom den föreslagna organisationen erhåller en med hänsyn
till kraven på personalens utbildning lämplig fördelning av arbetsuppgifterna
samt en klar ansvarslinje beträffande tygmaterielens konstruktiva
utformning.

Enligt utredningens förslag skall vapenavdelningen innehålla två byråer,
infanteribyrå och artilleribyrå, samt dessutom som fristående enheter
centralsektion, kontrollkontor, ritkontor och skjutcentral.

Fordonsavdelningen anser utredningen böra likaledes indelas i två byråer,
fordonsbyrå och fältarbetsbyrå, samt dessutom som fristående enheter
centralsektion, motorsektion, ritkontor och kontrollkontor.

Till verkstadsavdelningen bör enligt utredningen sammanföras samtliga
ärenden rörande arméns tygreparationstjänst i fred och krig. Den nuvarande
ordningen, enligt vilken dessa ärenden är splittrade på flera skilda
organisationsenheter, såsom tygavdelningens verkstads- och underhållsbyråer,
avdelningens sakbyråer och dess chefsexpedition samt dessutom
arméöverdirektören, försvårar samordning och klar ansvarsfördelning.

I fråga om fördelarna med den föreslagna anordningen anför utredningen
följande:

Planeringen av maskin-, verktygs- och reservdelsutrustning samt utbildning
av personal för krigsreparationstjänsten måste ske med ledning
av erfarenheter från motsvarande tjänst under fred. Det föreslagna sammanförandet
av alla reparationstjänstfrågor till en avdelning inom arméförvaltningen
bör medföra ökade möjligheter härvidlag. Med den samlade
överblick över hela tygreparationstjänsten, som en för hela denna tjänst
ansvarig avdelningschef erhåller, bör vidare med större säkerhet kunna
åstadkommas en lämplig avvägning vid fördelningen av reparationsobjekt,
utrustning och personal på krigsreparationstjänslens olika organ. Reservdelsanskaffningen
måste grunda sig på bl. a. eu bedömning av förbrukningen.
Verkstadsavdelningen får härvidlag genom sin erfarenhet från
reparations tjänsten de största förutsättningarna att göra rättvisande beräkningar.
För sin planering av verkstadsdriften behöver verkstadsavdelningen
vidare en kontinuerlig och klar överblick över reservdelsläget. Reservdelsförsörjningens
överföring till verkstadsavdelningen är ur dessa

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

synpunkter naturlig och torde vara ägnad att ekonomisera anskaffningen
av och säkerställa tillgången på reservdelar samt att därmed undvika driftstörningar.
Ehuru verkstadsavdelningen sålunda bör ansvara för anskaffning
och omsättning av7 reservdelar, bör de centrala reservdelsförråden
lokalt och administrativt vara anslutna till de centrala tygmaterielförråd,
s?n\ enliSt„ utredningens förslag skall sortera under arméförvaltningens
föriadsbyrå. Beträffande icke satsbundna reservdelar bör emellertid oberoende
härav ansvaret för bokföring, tilldelning och förrådshållning åvila
verkstadsavdelningen.

På arméförvaltningens förrådsbyrå bör, med undantag för icke satsbundna
reservdelar, enligt utredningens förslag ankomma att utföra behovsberäkningar
samt att handha förrådshållning och tilldelning beträffande
arméns tygmateriel och ammunition, vilka uppgifter för närvarande
åvilar tygavdelningens underhålls- och ammunitionsförrådsbyråer. Därjämte
bör enligt utredningens uppfattning för försvaret gemensamma ammunitionsförråd
med tillhörande sammansättningsverkstäder, som för närvarande
sorterar under krigsinaterielverket, underställas förrådsbyråns
ledning. Byrån avses vidare skola ombesörja den för närvarande på tygavdelningens
fordonsbyrå ankommande uttagningen och tilldelningen av
civila motorfordon för försvarets och vissa civila myndigheters behov. Genom
den sålunda föreslagna organisationen vinns bl. a. att behov och tillgång
beträffande all arméns tygmateriel och ammunition (med undantag
av reservdelar, som ej ingår i förbandens utrustning) övervakas av ett
enda oigan med denna kvantitativa övervakning som huvuduppgift.

Till armétörvaltningens inköpscentral skall enligt förslaget koncentrclas
den merkantila delen av på ämbetsverket ankommande inköpsverksamhet.
Härutöver bör centralen ha att ombesörja viss leveransövervakning
och leveransrapportering samt handha viss försäljning av kasserad och
utrangerad materiel. Utredningen finner, att väsentliga fördelar står att
vinna genom denna ordning i jämförelse med dagsläget, enligt vilket nyssnämnda
del av inköpsverksamheten är uppdelad på bl. a. krigsmaterielverket,
tygavdelningens vapen-, signalmateriel-, fordons- och verkstadsbyråei
samt vad angår viss del av sådan materiel, för vilken arméförvaltningen
föieslås skola handha huvudförvaltningen för marinen och flyg\apnet,

ombesörjs för närvarande i fråga om arméns tygmateriel främst av tygavdelningens
försäljningsorganisation och beträffande övrig materiel av respektive
centrala förvaltningsmyndigheter. Försäljning av materiel sker
också i viss utsträckning genom de lokala myndigheternas försorg.

Förlngsbyrån skall enligt utredningens förslag handha den redaktionella
behandlingen och reproduktionen av de publikationer m. m., som erfordras
för tygmaterielens tekniska underhåll, tygförvaltningstjänst o. s. v., ombesörja
ljuskopiering och arkivering av ritningar samt omhänderha biblioteks-
och reterattjänsten för armeförvaltningen. Genom att dessa uppgif -

205

Kungi. Maj:ta proposition nr 109.

ter, som för närvarande åvilar tygavdelningens olika sakbyråer och dess
konstruktionskontor, sammanförs till ett gemensamt organ bör enligt utredningens
mening —- förutom att de tekniska organen avlastas för dem
ovidkommande spörsmål — eu bättre service erhållas. Till förlagsbyråns
uppgifter hör enligt förslaget även den sammanhållande verksamheten beträffande
standardisering och klassificering. Vidare föreslås i hyrån skola
ingå verkets materiallaboratorium, som skall utgöra ett gemensamt serviceorgan.
Laboratoriets uppgifter med avseende å materialstandard bedöms av
utredningen genom dess anslutning till byrån smidigt kunna samordnas
med verkets standardiseringsfrågor i (ivrigt.

Vid sidan av ovannämnda sakorgan och funktionella organisationsenheter
tillkommer enligt de av utredningen framlagda organisationsprinciperna
de fyra tidigare nämnda stabsorganen till hjälp vid planering, ledning
och övervakning av arméförvaltningens omfattande verksamhet samt
för vissa i samband därmed förekommande arbetsuppgifter med avseende
å personal, kontorsdrift, fördelning och registrering av handlingar m. m.

Utredningen framhåller, att ett fullgott resultat av arméförvaltningens
verksamhet förutsätter att samtliga organ inom verket arbetar mot ett gementsamt
mål. Härför erfordras en central planering på lång sikt av verksamheten
samt eu omsorgsfull avvägning vid fördelning av medel och uppgifter
mellan de olika organen. Dessas verksamhet måste vid planeringen
samordnas också till tiden. En noggrann övervakning måste vidare ske av
att uppgjorda planer följs. Planeringen och övervakningen kan exempelvis,
framhåller utredningen, avse att delar av materielslag, som faller inom
skilda organisationsenheters arbetsområden, erhålls i för vederbörande materielslags
sammansättning riktig tidsföljd, att erforderligt tekniskt underlag
för materielens underhåll framkommer till den tidpunkt, då materielen
skall tas i bruk, samt att vid nämnda tidpunkt berörd personal erhållit erforderlig
utbildning beträffande materielens handhavande och vård. Vid
denna planering och övervakning, som för ett verk med så mångskiftande
och vidsträckt verksamhet som arméförvaltningens blir av betydande omfattning,
skall enligt utredningens förslag verksledningen biträdas av
centralplaneringen. Detta organ skall därvid särskilt ha till uppgift att
sammanhålla den ekonomiska planeringen och krigsförberedelsearbetet samt
att vara verksledningen behjälpligt med erforderliga utredningar av olika
slag. Centralplaneringens personal bör enligt utredningens uppfattning visserligen
vara underställd en särskild chef för detta organ men vid behov
bör dock verksledningen utan anlitande av tjänstevägen över centralplaneringens
chef äga ta i anspråk erforderlig personal därur för uppdrag av
olika slag.

Materielinspektionen skall enligt utredningens förslag biträda souschefen
för verket vid hans övervakning av materieltillståndet inom verkets
arbetsområde samt materielvårdens bedrivande.

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Den juridiska sektionens uppgift enligt förslaget är främst att vara ett
för arméförvaltningen i juridiska och juridiskt-administrativa frågor rådgivande
organ, men den skall därjämte själv handlägga vissa ärenden av
juridisk art.

Vad slutligen angår centralexpeditionen föreslår utredningen, att på den
bl. a. skall ankomma att handlägga vissa personalärenden och frågor rörande
kontorsorganisationen vid verket, att motta, fördela, expediera, registrera
och arkivera verkets handlingar, att ombesörja vakttjänst, budsändning
och skötsel av verkets telefonväxel samt att enligt anvisningar
från verkets säkerhetschef under fredsförhållanden handha den inre säkerhetstjänsten
vid verket.

Remissyttranden.

Arméförvaltningen uttalar i sitt utlåtande den 29 juni 1951 över förvaltningsutredningens
förslag, att utredningens principer för tygförvaltningens
organiserande syns arméförvaltningen vara riktiga. Ämbetsverket vill med
stöd av de under de senare åren gjorda erfarenheterna särskilt understryka
lämpligheten av följande av utredningen föreslagna åtgärder i fråga om
arméns centrala tygförvaltning, nämligen

att hela anskaffningsverksamheten koncentreras till arméförvaltningen,
att samtliga till anskaffningsverksamheten hörande rent tekniska uppgifter
för närbesläktade materielslag sammanförs till samma organ inom
arméförvaltningen,

att ansvaret för reparationstjänsten koncentreras,

att den i fråga om arbetsuppgifter och ansvar oklara ställning, som
arméöverdirektören och materielvårdsbyrån innehar, avskaffas samt
att särskilda organ skapas för vissa gemensamma frågor och arbetsuppgifter.

I anslutning härtill har arméförvaltningen framfört i huvudsak följande
allmänna synpunkter.

Utredningen hävdar med eftertryck, att den rena inköpsverksamheten
intimt sammanhänger med de tekniska funktionerna vid materielens anskaffning.
Konsekvenserna härav borde egentligen bli att de tre tekniska
sakorganen — vapenavdelningen, signalbyrån och fordonsavdelningen —
får var sin inköpscentral. Då utredningen emellertid icke ansett sig böra
stiäcka sig så långt, måste förhållandet mellan den för arméförvaltningen
föreslagna gemensamma inköpscentralen och nämnda sakorgan regleras
så, att samarbetet med inköpscentralen ges så enkla former som möjligt
och att icke dubbelarbete eller för sakorganen onödigt extra arbete uppstår.
Själva inköpet innebär i regel en relativt ringa del av allt det arbete
som fordras, innan åtminstone mera tekniskt komplicerad materiel kan
komma fram, d. v. s. av vad som innefattas i begreppet anskaffning. Inköpscentralen
bör därför mera ges karaktären av ett serviceorgan till de
för materielanskaffningarna ansvariga sakorganen än ett självständigt
under verkschefen arbetande organ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

207

Med hänsyn till reparationstjänstens ökade omfattning och betydelse
för arméns materielunderhåll har behovet av en klarare uppdelning av arbetsuppgifterna
på reparationstjänstens område under de senaste åren
blivit alltmer aktuellt. Rationaliseringsåtgärder härutinnan har emellertid
uppskjutits för att icke föregripa utredningens resultat. Föreslagna organisationsförändringar
på detta område syns därför vara särskilt angelägna.

Utredningens förslag i fråga om reservdelsförsörjningen syns i viss mån
oklara, varför arméförvaltningen anser sig böra närmare beröra denna
fråga.

Ansvaret för all anskaffning och omsättning av reservdelar (och verktyg)
syns enligt utredningens förslag skola åvila verkstadsavdelningen. Upplysningsvis
har inhämtats, att utredningens åsikt dock är, att den första anskaffningen
av för freds- och krigsbruk erforderliga reservdelar (verktyg)
— vilken bör äga rum samtidigt med tillverkning av ny speciell materiel
eller upphandling av standardmateriel — skall ske genom vederbörligt sakorgans
försorg, vilket givetvis underlättar och förbilligar anskaffningen.
Verkstadsavdelningen skall dock i detta fall svara för alt reservdelarna
(verktygen) till antal och slag blir lämpligt avpassade med hänsyn till för
ändamålet disponibla medel. Den fortsatta anskaffningen av reservdelar
skall ske av verkstadsavdelningen efter samråd med vederbörligt för materielslaget
ansvarigt sakorgan.

Enligt utredningen bör ansvaret för bokföring, tilldelning och förrådshållning
av »icke satsbundna» reservdelar åvila verkstadsavdelningen. AU
på så sätt splittra den centrala förrådshållningen av satsbundna och icke
satsbundna reservdelar på olika organ är i praktiken inom armén knappast
genomförbart. En dylik uppdelning av verksamheten på ett och samma
område syns f. ö. strida mot av utredningen uppställda villkor för en rationell
förvaltning. Uppdelningen skulle försvåra förrådsplaneringen och orsaka
besvärligheter och slitningar samt oklarhet i fråga om ansvar och
befogenheter.

Arméförvaltningen finner vidare utredningens skäl icke tillräckligt vägande
för alt bryta ut det för förrådsverksamlieten erforderliga centrala
reservdelsregistret från förrådsbyråns övriga uppgifter i fråga om materielbokföringen.
Reparationstjänstens krav bör bli tillbörligt beaktade
genom att verkstadsavdelningen i egenskap av sakorgan på reparationstjänstens
område lämnar alla nödiga anvisningar för hur reservdelsregistret
skall uppläggas och skötas.

Till de centrala förvaltningsuppgifterna hör bl. a. viss inspektions- och
besiktningsverksamhet för hl. a. övervakning och kontroll av materielens
underhåll och materielstockens allmänna tillstånd. Enligt utredningen skall
nämnda verksamhet utövas av »materielinspcktionen», varvid personal från
sakorganen skall biträda. Erfarenheterna visar, att inom respektive sakorgan
— vapenavdelningen, signalbyrån, fordonsavdelningen — bör hithörande
frågor sammanhållas av något organ, lämpligen av respektive kontrollkontor.
Härigenom underlättas även »materielinspektioncns» samarbete
med sakorganen.

Vid föreslagen uppdelning av det nuvarande konstruktionskontorets uppgifter
på i första hand de tre sakorganen — vapenavdelningen, signalbyrån
och fordonsavdelningen - - syns följande böra beaktas.

Samtliga på respektive sakorgans ritkontor uppgjorda ritningar och
materielspecifikationcr hör, innan de godkänts på respektive avdelning

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

(.byrå), ha underkastats central granskning bl. a. i avseende på enhetlighet
i utförandet och uppställningen, standardiseringsmöjligheternas utnyttjande,
mått- och toleranssättning. Denna granskning bör lämpligen
åviia föreslagen »förlagsbyrå». Alla inom arméförvaltningen uppgjorda
eller till arméförvaltningen inkomna ritningar bör även registreras på
nämnda byrå. Benämningarna på själva ritningarna, under vilka dessa
skall registreras, skall dock godkännas (bestämmas) av vederbörligt sakorgan.

Utredningens förslag ifråga om organisation av beskrivningsarbetet
syns icke fullt tillfredställande. Arbetsfördelningen mellan förlagsbyrån
och sakorganen är i detta avseende oklar och kan ge anledning till att
arbetet icke får den målmedvetna och ansvarslcännande ledning, som av
erfarenhet fordras på detta område. Ansvaret för att beskrivningar blir
utarbetade och utsända i rätt tid bör därför åvila den för vederbörlig
materiel ansvariga avdelningen (byrån). Det bör nämligen vara för sakorganen
av alldeles särskilt intresse, att truppen snabbt kan lära sig förstå
och rätt handha och använda den materiel, som de själva anskaffat.

Sakorganen bör i ett tidigt stadium av sitt arbete på beskrivningsområdet
söka samråd med förlagsbyrån angående nomenklatur, uppställning
m. in. för att önskvärd enhetlighet skall erhållas. Manuskript till
beskrivningar bör i nämnda avseenden även granskas av förlagsbyrån,
innan sakorganet slutligen godkänner beskrivningen för tryckning och
utsändning genom förlagsbyråns försorg.

För att biträda med beskrivningsarbetet och sammanhålla detsamma
inom respektive sakorgan bör personalen på förlagsbyråns beskrivningsdetalj
uppdelas på vapenavdelningen, signalbyrån och fordonsbyrån.

Den av utredningen förordade organisationen av arméns centrala tygförvaltning
innebär en ökning av antalet organ, direkt underställda
souschefen. Detta är en olägenhet, som dock uppvägs av den klarare arbets-
och ansvarsfördelning, som den föreslagna organisationen medför.
Enligt arméförvaltningens åsikt är emellertid vissa ändringar av de föreslagna
»stabsorganens» sammansättning önskvärda, vilka möjliggör en
minskning av antalet stabsorgan.

Beträffande arméförvaltningens huvudindelning har ämbetsverket i detta
sammanhang föreslagit följande ändringar i förhållande till utredningens
förslag:

vapenavdelningens byråer föreslås benämnda vapenbyrån och ammunitionsbyrån
med i stort sett den arbetsfördelning, benämningarna utvisar;

förrådsbyrån föreslås med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning
omvandlad till en förrådsavdelning, innehållande två byråer, tygförrådsoch
ammunitionsförrådsbyråerna;

förlagsbyrån föreslås få benämningen normaliebyrån, som redan används
för närmast motsvarande organ inom flygförvaltningen;

de fyra stabsorganen föreslås ombildade till två byråer, centralbyrån
och administrativa byrån, genom i stort sett en sammanslagning av centralplaneringen
och materielinspektionen respektive centralexpeditionen
och juridiska sektionen;

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

209

en personalkårexpedition föreslås skola inrättas, innefattande såväl
fält tygkårens som arméingenjörkårens och tygstatens chefsexpeditioner
(på expeditionen ankommande uppgifter fördelas enligt utredningens förslag
på centralplaneringen, förrådsbyrån och verkstadsavdelningen).

I en till försvarsdepartementet den 2 mars 1953 överlämnad promemoria
har arméförvaltningen vidtagit vissa jämkningar i sitt ovan angivna förslag
till ämbetsverkets indelning. Dessa är följande:

signalbyrån föreslås med hänsyn till den successivt utökade arbetsbördan
och den storleksordning, byrån under senare år uppnått, skola
omvandlas till en elektroavdelning, innehållande bl. a. två byråer, teleoch
radarbyråerna;

förslaget om inrättande av en förrådsavdelning frånträds men den av
utredningen förordade förrådsbyrån anses fortfarande böra uppdelas på
två byråer, tygförråds- och ammunitionsförrådsbyråerna — i stort sett
motsvarande de nuvarande underhålls- och ammunitionsförrådsbyråerna.

Enligt sistnämnda förslag skulle alltså armétygförvaltningen bestå av
fyra avdelningar, vapen-, fordons- elektro- och verkstadsavdelningarna,
envar innehållande två byråer, fem självständiga byråer, nämligen central-,
tygförråds-, ammunitionsförråds- och normaliebyråerna samt administrativa
byrån, ävensom en inköpscentral och en personalkårexpedition.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 1953.

De organisationstahlåer, som bifogades min skrivelse den 30 oktober
1953 till överbefälhavaren m. fl. angående organisationen av den centrala
tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten inom försvaret upptog följande
organ för armétygförvaltningen.

Sakorgan: vapenavdelning, elektroavdelning och fordonsavdelning.

Funktionella organ: verkstadsavdelning, förrådsbyrå, normaliebyrå och
inköpscentral.

Sammanslagna stabsorgan: centralbyrå med personalkårexpedition,

gemensam för fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten, samt administrativ
byrå.

Vapenavdelningens huvudindelning: centralsektion, första vapenbyrån,
andra vapenbyrån, ritkontor, kontrollkontor och provskjutningscentral.

Elektroavdelningens huvudindelning: centralsektion, telebyrå, radarbyrå,
elkraftsektion, ritkontor och kontrollkontor.

Fordonsavdelningens huvudindelning: centralsektion, fordonsbyrå, fältarbetsbyrå,
specialteknisk sektion, ritkontor och kontrollkontor.

Verkstadsavdelningens huvudindelning: centralsektion, krigsreparationsbyrå,
driftbyrå, anläggningssektion och reservdelssektion.

14—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953 m. in.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953 innebär
ifråga om grunddragen av armétygförvaltningens organisation vissa
avvikelser från de i min skrivelse den 30 oktober 1953 uppdragna riktlinjerna.
Skiljaktigheterna kan sammanfattas sålunda.

Tygavdelningen anser lämpligt att personalkårexpeditionen, som skall
vara gemensam för fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten, såsom
en icke förvaltningsorganisatorisk enhet icke inordnas i centralbyrån utan
organiseras som en fristående expedition.

Vidare föreslår tygavdelningen att kontrollkontoret inom vapenavdelningen
organiseras som en kontrollbyrå.

Som alternativt förslag till förrådsbyrån framlägger tygavdelningen
förslag till två förrådsbyråer, tygförrådsbyrån och ammunitionsförrådsbyrån.

Tygavdelningen framhåller i detta sammanhang att den verksamhet,
som kommer att falla på en sammanslagen förrådsbyrå för såväl materiel
som ammunition, blir av en synnerligen omfattande storleksordning, i det
att byrån måste utöva den verksamhet, som för närvarande åvilar icke
blott nuvarande underhållsbyrån och ammunitionsförrådsbyrån utan även
krigsmaterielverkets förrådsbyrå med undantag för verksamheten med avseende
å ammunitionssammansättningsverkstäderna. Tygavdelningen erinrar
om sitt tidigare förslag om organiserandet av två fristående byråer,
tygförrådsbyrån och ammunitionsförrådsbyrån. Motivet härför hänförde
sig till det förhållandet, att de två byråernas arbetsuppgifter i såväl krig
som fred skulle vara i stort sett fristående från varandra, eftersom verksamheten
skulle följa två skilda underhållslinjer: tygmaterieltjänst respektive
ammunitionstjänst. Då verksamhetsområdena sålunda i stort sett
är klart skilda från varandra, syns det tygavdelningen ur alla synpunkter
vara mest rationellt att båda verksamhetsgrenarna erhåller en sinsemellan
fristående organisatorisk utformning. Tygavdelningen vidhåller därför
sitt tidigare förslag om tygförråds- och ammunitionsförrådsbyrå, den
förra för behovsberäkning, tilldelning och förrådshållning av arméns tygmateriel
samt för förande av erforderliga materiel- och reservdelsregister,
samt den senare med uppgifter, som motsvarar den nuvarande ammunitionsförrådsbyråns
och krigsmaterielverkets förrådsbyrås verksamhet.

Tidigare framlagda förslag om krigsindustrisektion inom vapenavdelningen
samt krigsindustridetaljer inom fordons- och elektroavdelningarna
vidhålls av tygavdelningen. Dessutom har beträffande sakavdelningarna
föreslagits fristående ur centralsektionerna utbrutna expeditioner.

Slutligen föreslår tygavdelningen, att den nu till ämbetsverkets kontrollbyrå
knutna provskjutningscentralen direkt underställs ämbetsverket och
således icke som en provskjutningssektion ingår i vapenavdelningen. Motiveringen
är i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

211

Enligt förvaltningsutredningens förslag och tygavdelningens däröver avgivna
utlåtande avsågs provskjutningscentralen att såsom en sektion ingå
i vapenavdelningen. Efter förnyade överväganden rörande provskjutningscentralens
ställning i organisatoriskt hänseende har tygavdelningen kommit
till den uppfattningen, att centralen lämpligen bör utgå ur armétygförvaltningcns
organisation och bilda en fristående förvaltningsenhet. Såsom
skäl härför må framhållas, att provskjutningscentralen fullgör uppgifter
jämväl för andra centralförvaltningar inom försvaret ävensom i viss utsträckning
för civila industrier. Med hänsyn såväl till arbetsuppgifterna som
till förläggningen å annan ort är en självständig ställning för provskjutningscentralen
påkallad i överensstämmelse med vad som gäller för övriga
utom ämbetsverket förlagda underställda anstalter.

Tygavdelningen upptar ånyo till behandling frågan om anskaffning av
reservdelar och anför därom.

Uti tidigare i förevarande förvaltningsfråga avgivna yttranden har
ämbetsverket ifråga om reservdelsför sörj ningen anslutit sig till förvaltningsutredningens
förslag, att anskaffning och omsättning av reservdelar
(verktyg) skulle åvila verkstadsavdelningen. Tygavdelningen har emellertid
därvid utgått ifrån att den första anskaffningen av för freds- och
krigsbruk erforderliga reservdelar (verktyg), vilken bör äga rum samtidigt
med tillverkning av ny specialmateriel eller upphandling av standardmaleriel,
skulle ske genom vederbörande sakavdelnings försorg. Verkstadsavdelningen
skulle dock i detta fall svara för att reservdelarna till
antal och slag blev lämpligt avpassade med hänsyn till för ändamålet
disponibla medel med mera. Den fortsatta anskaffningen av reservdelar
skulle däremot ske genom verkstadsavdelningen efter samråd med vederbörligt,
för materielslaget ansvarigt sakorgan. I motsats till förvaltningsutredningen
fann tygavdelningen det emellertid mera ändamålsenligt, att
den centrala förrådshållningen av såväl satsbundna som icke satsbundna
reservdelar skulle åvila ämbetsverkets förrådsorgan beträffande materiel.
Till sagda organ borde jämväl anslutas det centrala reservdelsregistret såsom
ett led i organets övriga materielbokföring.

Med hänsyn till de erfarenheter, som numera vunnits i föreliggande
spörsmål, och för att undvika dubblering av specialsakkunnig personal
anser tygavdelningen, att ansvaret för handläggningen av armétygförvaltningens
ärenden rörande reservdelar, materialier och allmänbruksverktyg
bör fördelas på följande sätt. Verkstadsavdelningen skall åligga att
verkställa utredning, då beställning med ofullständig beteckning inkommer,
att bestämma beställningspunkter för reservdelar, materialier och
allmänbruksverktyg, att anskaffa materialier och allmänbruksverktyg, att
i samråd med respektive sakorgan uppgöra förslag till nyanskaffning av
reservdelar, att uppgöra förslag till fortsatt anskaffning av alla reservdelar
samt att överlämna dessa förslag till respektive sakbyrå för teknisk granskning
och anskaffning samt att lämna direktiv för behovsprövning i den
män dylik prövning förekommer. Sakbyråerna åligger, var och eu inom
sitt arbetsområde, att tekniskt granska och anskaffa (inköpsverksamheten
handläggs givetvis å inköpscentralen) de reservdelar, som vcrkstadsavdelningen
föreslår, samt att hålla verkstadsavdelningen underrättad om alla
förhållanden, som kan inverka på reservdelsbehovet.

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Tygavdelningens förslag innebär en principiell skillnad i jämförelse
med förvaltningsutredningens i det hänseendet, att beskrivningsarbetet
på av ämbetsverket tidigare anförda skäl förutsätts skola förläggas till sakorganen
och icke, såsom förvaltningsutredningen tänkt sig, till förlagsbyrån.
I detta syfte har i tygavdelningens förslag beskrivningsdetaljer
lagts in i de tre sakorganens centralsektioner. Vidare har inom samma sektioner
lagts in detaljer för teknisk dokumentationstjänst, vilken närmast
torde avse referattjänst inom vederbörande avdelnings verksamhetsområde.

I den promemoria som är fogad till överbefälhavarens skrivelse den 7
januari 1954 med sammanfattande yttrande över förvaltningarnas organisationsförslag
berörs även förrådsverksamheten vid armétygförvaltningen.
Där framhålls att de uppgifter, som åvilar var och en av av de utav arméförvaltningen
föreslagna byråerna skulle bli omfattande och helt artskilda,
varför det anses kunna starkt ifrågasättas om det är möjligt för
en byråchef att lösa bl. a. det omfattande krigsförberedelsearbete, som
erfordras ifråga om såväl tygmateriel- som ammunitionstjänsten. Vidare
erinras om den för närvarande pågående omfattande försöksverksamheten
i syfte att genom förenklad materielhantering (bland annat enhetslaster
för ammunition) öka förrådens effektivitet i såväl krig som fred. Verksamheten
framhålls vara av vital betydelse för det operativa krigsförberedelsearbetet.
Två förrådsbyråer förklaras därför vara erforderliga.

Yttrande i denna fråga har under hand infordrats från ordföranden i
försvarets materielhanteringsdelegation. I detta anförs bl. a. följande.

Ammunitionsförrådstjänsten utgör ett specialområde, som väsentligt
skiljer sig från förrådstjänst beträffande annan materiel. För ammunition
tillkommer i förhållande till annan materiel bl. a. en sådan viktig uppgift
som att skapa säkerhet mot explosionsrisk, dels för ammunitionen som
sådan, dels för förrådsanläggningar, dels ock i förhållande till tredje man.
Säkerhetsfrågan ställer ammunitionsförrådstjänsten i särklass och kräver
specialutbildad personal och en organisation, som väsentligt skiljer sig från
annan förrådstjänst. Ammunitionen med sina explosiva laddningar kräver
dessutom för att undgå förstörelse genom fukt, temperaturvariationer
etc. speciella former för förrådshållning och övervakning. Som avgörande
skäl för att en uppdelning av förrådstjänsten på olika byråer bör ske
talar enligt min mening vidare de mycket stora ekonomiska värden, som
arméns tygmateriel och ammunition var för sig representerar.

Departementschefen.

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation bör enligt min
mening i stort sett ges den utformning som angavs i bilagor till min skrivelse
den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren m. fl. och för vilken organisation
förut lämnats en redogörelse. Med hänsyn till vad arméförvaltningens
tygavdelning anfört i sin skrivelse den 14 december 1953 är jag
emellertid beredd att föreslå jämkningar på enstaka punkter. Härtill återkommer
jag i det följande. I jämförelse med förvaltningsutredningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 213

förslag företer det förslag, jag här framlägger, avvikelser i vissa hänseenden.

I stället för den av utredningen förordade signalbyrån föreslår jag
inrättande av en elektroavdclning. Jag hänvisar härvid till vad jag vid
behandlingen i det föregående av tygförvaltningstjänsten (kap. II A) anfört
om betydelsen av att de teletekniska hjälpmedlen utnyttjas inom vårt försvar.
Särskild hänsyn måste också tas till den tekniska utveckling inom
detta område, som ägt rum sedan förvaltningsutredningens undersökningar
verkställdes.

Efter förnyade överväganden har jag funnit tillräckliga skäl icke föreligga
att frångå förvaltningsutredningens förslag om fristående centralplanering
och materielinspektion. Mera begränsade uppgifter bör dock
avses för centralplaneringen än vad förvaltningsutredningen tänkt sig, i
det att de kamerala arbetsuppgifterna enligt mitt förslag hänförs till
administrativa byrån. Jag anser sålunda icke att här ifrågavarande
två stabsorgan bör sammanföras till en centralbyrå. I detta hänseende
råder likhet med vad jag i annat sammanhang föreslår i fråga om flygförvaltningen.
För marinförvaltningens del är frågan icke aktuell, enär
det icke finns behov av någon materielinspektion inom detta ämbetsverk.
Då emellertid de två stabsorganens verksamhet i vissa hänseenden bör
samordnas och ledas enhetligt, men souschefen icke lämpligen bör belastas
med denna uppgift, bör de enligt min mening direkt underställas
fälttygmästaren i likhet med vad som är föreskrivet i fråga om den nuvarande
tygavdelningens chefsexpedition.

Med hänsyn till det anförda kommer personalkårexpeditionen att vara

fristående.

Efter att ingående ha övervägt de av tygavdelningen anförda skälen
för att den centrala förrådstjänsten inom armétygförvaltningen bör uppdelas
på två byråer samt med beaktande av vad som anförts i frågan, dels
i den till överbefälhavarens skrivelse den 7 januari 1954 fogade promemorian,
dels av ordföranden i försvarets materielhanteringsdelegation, har
jag kommit till den uppfattningen, att ledningen av en gemensam förrådsbyrå
för såväl tygmateriel som ammunition skulle bli förenad med
påtagliga svårigheter. Med hänsyn till de stora ekonomiska värden det här
gäller anser jag mig därför icke kunna förorda den sistnämnda organisationsformen.
Jag föreslår sålunda, att inom armétygförvaltningen inrättas
en tygförrådsbyrå och eu ammnnitionsförrådsbgrå.

I fråga om vapenavdelningen innebär mitt förslag den avvikelsen från
förvaltningsutredningens förslag, att första och andra vapenbyråerna ersätter
infanteri- och artilleribyråerna. Förstnämnda byråer finns redan
nu inom armeförvaltningens tygavdelning. Ändringen återverkar i huvudsak
endast på fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de två byråerna.
Med hänsyn till kontrollkontorets storlek och omfattande arbetsuppgifter

214

Kungl. May.ts proposition nr 109.

anser jag, att det bör organiseras som en kontrollbyrå inom vapenavdelningen.
Icke heller har jag något att invända mot att provskjutningscentralen
som en från avdelningarna fristående enhet underställs ämbetsverket.

Tygavdelningen har vidare begärt en sektion inom vapenavdelningen för
krigsindustriplaneringsarbetet. Detta förslag anser jag mig icke kunna biträda,
enär ifrågavarande arbete enligt min mening bör förläggas till avdelningens
olika sakorgan.

Elektroavdelningens indelning bygger på av arméförvaltningen tidigare
framlagt förslag. I detta förslag ingår en fristående industridetalj, beträffande
vilken gäller vad nyss sagts om vapenavdelningens krigsindustrisektion.

Fordonsavdelningens indelning ansluter sig till förvaltningsutredningens
förslag utom i så måtto att den inom avdelningen fristående motorsektionen
i stället erhållit benämningen specialteknisk sektion. Även inom
denna avdelning begär arméförvaltningen en industridetalj. Förslaget härom
kan jag dock icke biträda.

Efter närmare undersökning har jag kommit till den uppfattningen,
att det icke är nödvändigt att, såsom förvaltningsutredningen föreslagit,
inom verkstadsavdelmngen inrätta en byrå för krigsreparationstjänsten.
Någon krigsreparationsbyrå bör sålunda icke komma till stånd. Det är
enligt min mening tillfyllest med en inom avdelningen fristående krigsreparationssektion.
Mitt förslag innebär vidare den skillnaden i jämförelse
med förvaltningsutredningen, att utrustningssektionen brutits ut ur driftbyrån.
Då jag funnit tygavdelningens synpunkter i fråga om reservdelsförsörjningen
beaktansvärda, tillkommer i mitt förslag en fristående reservdelssektion.
Jag anser sålunda, att verkstadsavdelmngen bör indelas i
centralsektion, driftbyrå, krigsreparationssektion, anläggningssektion och
reservdelssektion.

En mera adekvat benämning på den av förvaltningsutredningen föreslagna
inköpscentralen är enligt min uppfattning inköpsavdelning. Förlagsbyrån
bör benämnas normaliebyrån. En byrå med denna benämning
och i stort sett motsvarande uppgifter finns f. n. inom flygförvaltningen.

Till frågan om beskrivningsarbetets organisation samt förslaget om fristående
expeditioner för , sakavdelningarna ävensom till vissa andra i
det föregående berörda spörsmål återkommer jag vid behandlingen av
armétygförvaltningens detalj organisation.

Huvuddragen av den av mig föreslagna organisationen framgår av bil. 2
med underbilagor.

4. Armétygförvaltningens detaljorganisation.

Förvaltningsutredningen behandlar mycket utförligt frågan om arméförvaltningens
organisation. En översiktlig redogörelse härför kommer att

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

lämnas i det följande. I samband härmed belyses närmare de under föregående
avsnitt nämnda avdelningarnas, byråernas och sektionernas m. in.
arbetsuppgifter.

a. VAPENAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Den föreslagna infanteribyråns arbetsområde avser vapen, som används
av infanteriet jämte tillhörande ammunition, vartill kommer minor, handgranater,
sprängämnesmateriel m. in. Byrån föreslås indelad i handvapensektion,
raketsektion, kemisk sektion och minsektion, vartill kommer en
fristående granatkastardetalj. Sektionerna utom raketsektionen föreslås
indelade i detaljer.

Artilleribyråns arbetsområde avser enligt förslaget pjäsmateriel, eldledningsmateriel
och till pjäsmaterielen hörande ammunition. I anslutning
därtill föreslås byrån indelad i pjäs-, eldlednings- och ammunitionssektioner.
Sektionerna avses skola indelas i detaljer.

På vapenavdelningens ritkontor skall enligt utredningens förslag konstruktionsritarbetet
utföras för avdelningen i dess helhet. Det föreslås
uppdelat på fyra arbetsgrupper, nämligen en infanterivapengrupp, en
artillerivapengrupp, en instrumentgrupp samt en ammunitions- och förpackningsgrupp.

Avdelningens kontrollkontor avses i första hand skola handha leveranskontrollen
av den vapen- och ammunitionsutrustning, som anskaffas av
arméförvaltningen. Härtill kommer vissa andra uppgifter, såsom utförande
av årsprov i fråga om ammunition. Vidare föreslås att kontorets chef skall
ingå i undersökningskommissioner, i den mån sådana tillsätts vid inträffade
vapenhaverier och sprängolyckor. Slutligen anses kontoret böra fungera
som ett kontaktorgan för vapenavdelningens leverantörer och i förekommande
fall tillhandahålla dem detaljer och tillbehör från arméns förråd,
utlåna tillverkningsverktyg och mätdon samt i övrigt underlätta
deras kontakter med förvaltningen.

Vid överbelastning eller när kontrolluppdrag gäller särskilt komplicerad
materiel förutsätter utredningen, att vederbörande sakorgan skall ställa erforderlig
personal till kontrollkontorets förfogande.

Kontrollkontoret indelas enligt förvaltningsutredningens förslag i ammunitionssektion,
centraldetalj, pjäsdetalj och eldledningsdetalj. Ammunitionssektioncn
föreslås uppdelad i detaljer.

Vapenavdelningens skjutcentral avses skola för armens räkning utföra
sådana skjutningar och sprängförsök, som av säkerhetsskäl eller på grund
av behovet av speciell instrumentering eller anläggning lämpligen bör utföras
vid central skjutplats. Skjutningarna utgörs av leveranskontroll-,
årsprov-, tabell- och försöksskjutningar. Vissa av dessa skjutningar utförs
dock, vad beträffar ammunition levererad från aktiebolaget Bofors,
hos leverantören.

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Skjutningarna förutsätts liksom för närvarande skola försiggå i första
hand på skjutfältet i Karlsborg och till mindre del på skjutplatsen i
Marma, till vilka platser även delar av skjutcentralen enligt utredningen
förläggs.

Skjutcentralen föreslås indelad i ett antal detaljer.

Centralsektionen är utformad som ett funktionellt organ, vilket i första
hand skall biträda avdelningschefen vid planläggningen och ledningen av
verksamheten inom avdelningen. Den skall sålunda enligt förslaget utföra
vissa utrednings- och sammanställningsarbeten, föra dispositionsanteckningar,
handlägga vissa personalärenden samt utföra skrivservice in. m.
Den föreslås skola indelas i utredningsdetalj och expedition med skrivcentral.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Såsom framgår av tidigare redogörelse har enligt detta förslag i vapenavdelningen
inrymts en fristående expedition samt en krigsindustrisektion.

\idare
skola under namnet provskjutningscentral bilda en fristående enhet.

Tygavdelningen föreslår, att första vapenbijrån indelas i infanterisektion,
pjässektion och eldledningssektion. Dessa sektioner återfinns också
i förvaltningsutredningens betänkande, fördelade mellan infanteri- och
artilleribyråerna. Infanterisektionen motsvarar närmast förvaltningsutredningens
handvapensektion. Tygavdelningen har icke medtagit någon
fristående granatkastardetalj. Sektionernas indelning i detaljer skiljer sig
i icke ringa grad från förvaltningsutredningens förslag. Genomgående
räknar tygavdelningen med en mera differentierad detaljindelning än vad
förvaltningsutredningen gjort.

Enligt tygavdelningens förslag indelas andra vapenbijrån i artilleriammunitionssektion,
minsektion, kemisk sektion, rekylfri sektion samt
fristående ballistisk detalj.

Den rekylfria sektionen motsvarar närmast förvaltningsutredningens
raketsektion. Enligt förvaltningsutredningens förslag är den ballistiska
detaljen inrymd i ammunitionssektionen. Beträffande detaljindelningen
gör sig samma synpunkter gällande som i fråga om första vapenbyrån.

Ritkontorets indelning skiljer sig icke oväsentligt från förvaltningsutredningens
förslag.

Kontrollbyrån inrymmer enligt tygavdelningens förslag centralsektion,
vapensektion, ammunitionssektion, mätdonssektion och underhållssektion.
Den enligt förvaltningsutredningen fristående eldledningsdetaljen är inordnad
i vapensektionen. Mätdonssektionen är avsedd för arbetsuppgifter, som
skall övertas från krigsmaterielverket. Tygavdelningen har funnit det
lämpligt att förlägga dessa uppgifter till kontrollbyrån. Även inom kon -

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

trollbyrån föreslår tygavdelningen en mera differentierad och från förvaltningsutredningens
förslag i flera hänseenden skiljaktig detaljindelning.

Såsom framgår av tidigare redogörelse föreslår tygavdelningen en fristående
expedition.

Beträffande krigsindustrisektionens tilltänkta arbetsuppgifter framhåller
tygavdelningen att den i samråd med centralbyrån skall svara för upprättande
och revidering av de ifråga om avdelningens arbetsområde anbefallda
krigsförvaltningsplanerna, innefattande såväl krigsmateriel- som
krigsammunitionsplaner, ävensom övriga krigsförberedelseåtgärder.

Centralsektionen indelas i centraldetalj, ekonomidetalj, beskiivningsdetalj
och teknisk dokumentationstjänst. Beskrivningsdetaljen och den
tekniska dokumentationstjänsten har tidigare berörts. Centraldetaljen och
ekonomidetaljen motsvarar i huvudsak förvaltningsutredningens utredningsdetalj.

Departementschefen.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört räknar jag med att vapenavdelningen
indelas i tre byråer, första och andra vapenbyrån samt kontrollbvrån,
ävensom fristående centralsektion och ritkontor.

Tygavdelningens förslag till sektionsindelning beträffande första och
andra vapenbyråerna anser jag mig kunna godta.

Vad beträffar kontrollbyrån finner jag icke tillräckliga skäl att tillstyrka,
att någon underhållssektion inrättas inom densamma. De uppgifter
som avses för denna sektion kan enligt min mening fördelas mellan Övriga
sektioner. Icke heller kan jag biträda förslaget att en centralsektion skulle
ingå i byrån. Jag föreslår, att den ersätts av en centraldetalj.

Jag kan icke biträda förslaget att armétygförvaltningens sakavdelningar
utrustas med fristående expeditioner. Expeditionerna bör enligt min mening
i enlighet med förvaltningsutredningens förslag inrymmas i centralsektionerna.

Bärande skäl finns enligt min uppfattning icke för tygavdelningens
förslag att beskrivningsarbetet och referattjänsten skall i huvudsak förläggas
till sakorganen. Dessa arbetsuppgifter bör i enlighet med förvaltningsutredningens
förslag lokaliseras till normaliebyråns beskrivningssektion
respektive dess bibliotek. Jag kan sålunda icke tillstyrka, att
särskilda organ för ändamålet inrättas inom sakavdelningarna. Utarbetande
av det underlag för beskrivningsarbetet, som sakorganen bör lämna till
normaliebyrån, bör fördelas mellan sakorganens underavdelningar. Det
av förvaltningsutredningen föreslagna systemet utgör enligt min mening
det mest rationella sättet att ordna beskrivningsarbetet. I likhet med tygavdelningen
anser jag att detta arbete är av stor betydelse och att brist
på sakkunnigt uppgjorda beskrivningar kan äventyra den tekniska materielens
såväl användning som underhall.

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört räknar jag med att såväl beskrivningsdetaljen
som den tekniska dokumentationstjänsten utgår ur
centralsektionen.

I likhet med förvaltningsutredningen räknar jag med en utredningsdetalj
inom centralsektionen i stället för den av tygavdelningen föreslagna
ekonomidetaljen.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört är jag icke beredd att tillstyrka
att en särskild krigsindustrisektion inrättas inom vapenavdelningen.

b. FOR DONS AVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredniug.

Fordonsavdelningens arbetsområde anges av utredningen skola omfatta
följande materielgrupper: stridsvagnar, pansarbilar, motorlavettage, väg-,
terräng- och släpfordon, kärror och vagnar, vinterfordonsmateriel, hästoch
hundutredningsmateriel, cykelmateriel, järnvägsbro- och landsvägsbromateriel,
båtmateriel, arbetsfordon, snöröjningsmateriel, maskiner och
redskap för fältarbeten, bärgningsmateriel, brandsläckningsmateriel samt
materiel för sjö- och lufttransporter.

Utredningen föreslår att fordonsavdelningens fordonsbyrå indelas i två
sektioner, stridsfordonssektion och lastfordonssektion, samt en från dessa
fristående detalj, släpfordonsdetaljen. Sektionerna indelas i detaljer.

Enligt utredningens mening bör arméförvaltningen vara huvudförvaltningsmyndighet
beträffande motorfordon av standardkaraktär, avsedda
främst för transporter på vägar, samt motorfordon av speciell karaktär,
ai sedda för transporter saväl i terräng som på vägar, ävensom motorcyklar.
Beträffande vissa specialutrustade fordon anses flygförvaltningen
böra vara huvudförvaltningsmyndighet.

Fältarbetsbyrån föreslås indelad i brosektion och maskinsektion, båda i
sin tur indelade i ett antal detaljer.

Fordonsavdelningens ritkontor är tänkt som ett funktionellt organ med
uPPgifter motsvarande dem, som avses skola åvila motsvarande organ inom
vapena''! delningen. Det indelas enligt förslaget i tre arbetsgrupper, nämligen
fordonsgrupp, fältarbetsgrupp och elgrupp.

Verksamheten inom fordonsavdelningens motorsektion avses icke såsom
inom fordons- och fältarbetsbyråerna skola vara knuten till viss materielanskaffning
utan bestå i utvecklings- och försöksverksamhet av konsulterande
karaktär i principiella frågor rörande motorer, driv- och smörjmedel,
elutrustning å fordon, däck in. in. Såsom i det föregående nämnts
bör enligt utredningens mening beträffande driv- och smörjmedel krigsförberedelseal
bete, anskaffning, förradshallning och tilldelning åtminstone
tillsvidare hänföras till försvarets intendenturförvaltnings förvaltningsområde.
På motorsektionen skall emellertid enligt förslaget ankomma att

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

utarbeta specifikationer, föreskrifter och leveranskontrollbestämmelser för
anskaffningen, att kvalitativt bedöma anbud å driv- och smörj medelsleveranser
samt att utöva kvalitetsövervakning av förrådshållna driv- och
smörjmedel.

Den föreslagna indelningen av kontrollkontoret upptar centraldetalj,
fordonsdetalj och fältarbetsdetalj. Uppgifterna ansluter sig i stort sett till
motsvarande uppgifter för vapenavdelningens kontrollkontor. Kontoret
föreslås skola utöva föreskriven legalbesiktning av försvarets motor- och
släpfordon.

Centralsektionen är avsedd för funktionella uppgifter, motsvarande dem
som utredningen föreslår beträffande vapenavdelningens centralsektion.

Arméförvaltnmgens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Även beträffande fordonsavdelningen föreslår arméförvaltningens tygavdelning
en fristående expedition och en krigsindustridetalj.

Fordonsbyrån är enligt förslaget indelad i stridsfordonssektion, bilsektion,
släpfordonssektion och biluttagningssektion. Släpfordonssektionen
innebär en utvidgning av den av förvaltningsutredningen föreslagna släpfordonsdetaljen.
Biluttagningssektionen motsvarar förvaltningsutredningens
till förrådsbyrån förlagda fordonsregister. Tygavdelningen anser det mest
ändamålsenligt att ämbetsverkets organ för uttagning av bilar in. in. anknyts
till fordonsavdelningen. Sektionerna är enligt förslaget indelade i
ett antal detaljer. Även här gäller att tygavdelningen drivit detaljindelningen
längre än förvaltningsutredningen.

Fältarbetsbyrån indelas enligt tygavdelningens förslag i beräkningssektion,
brosektion och maskinsektion. Beräkningssektionen motsvarar i
huvudsak den enligt förvaltningsutredningens förslag i brosektionen ingående
projektdetaljen. Enligt uppgift från tygavdelningen saknas civil
sakkunskap beträffande frågor om projektering av krigsbroar, varför detta
arbete helt och hållet måste ombesörjas av armétygförvaltningen.

Detaljindelningen skiljer sig delvis från förvaltningsutredningens förslag.

Den specialtekniska sektionen motsvarar i huvudsak förvaltnmgsutredningens
motorsektion. Den är sålunda tänkt skola handlägga bland annat
ärenden rörande motor- och fordonstekniska frågor av allmän natur samt
i samråd med normaliebyrån utarbeta tekniskt underlag för arméintendenturförvaltningens
upphandling av motorbränsle och smörjmedel.

Tygavdelningen framhåller, att nu gällande inskränkning beträffande
huvudförvaltningsprincipens tillämpning ifråga om terrängdragbilar for
släpfordon över tolv ton bör tas under omprövning.

Ritkontorets och kontrollsektionens inre organisation skiljer sig enligt
förslaget från förvaltningsutredningen.

220

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

Centralsektionens indelning överensstämmer med vad tygavdelningen
föreslagit beträffande motsvarande organ inom vapenavdelningen.

Departementschefen.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att jag räknar med att fordonsavdelningen
indelas i fordonsbyrå, fältarbetsbyrå, specialteknisk sektion, ritkontor,
kontrollsektion och centralsektion.

Jag anser mig kunna godta tygavdelningens förslag beträffande fordonsbyråns
indelning. Med hänsyn till släpfordonens betydelse vill jag icke
motsätta mig att frågor rörande dem handläggs på en särskild sektion.
På av tygavdelningen anförda skäl har jag icke heller något att invända
mot att det enligt förvaltningsutredningen till förrådsbyrån förlagda fordonsregistret
i stället ingår i fordonsavdelningen under benämningen biluttagningssektion.

Jag kan icke biträda förslaget om att beräkningsarbetet beträffande
krigsbroar organiseras på en särskild sektion, varför beräkningssektionen
enligt min mening bör utgå och i stället motsvarande detaljer inrymmas
under brosektionen. I övrigt har jag intet att erinra beträffande fältarbetsbyråns
organisation.

Jag har heller intet att erinra mot att kontrollkontoret benämns kontrollsektion.

Lika litet som i fråga om vapenavdelningen kan jag biträda förslaget
om att fiistående expedition och krigsindustridetalj inrättas inom fordonsavdelningen.

Beträffande centralsektionens ekonomidetalj, beskrivningsdetalj och
tekniska dokumentationstjänst gäller vad jag anfört i fråga om motsvarande
organ inom vapenavdelningen. Jag föreslår sålunda, att dessa detaljer
utgår ur centralsektionen, dit i stället expeditionen förläggs.

Jag erinrar slutligen om att de uppgifter i samband med uttagning av
båtar, avsedda för armén, som enligt förordningen den 13 november 1953
(SFS nr 673) om uttagning under fredstid av vissa förnödenheter för krigsmaktens
behov (militär uttagningsförordning) ålagts tygavdelningen,
kommer att falla inom fältarbetsbyråns område.

c. ELEK TRO A VDELNINGEN (SIGNALBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Signalbyråns arbetsområde anges av utredningen skola utgöras av elektrisk
svagströmsmateriel, avsedd för förbindelsetjänst samt för spaningsstrids-
och eldledning, minsökning m. m„ belysningsmateriel för fältbruk,
optisk signalmateriel, materiel för elektrisk strömförsörjning i fält ävensom
instrument och annan utrustning för betjäning, kontroll och vård av
nämnda materielslag.

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Det erforderliga laboratoriearbetet anser utredningen böra utföras inom
det teletekniska laboratoriet, vars expertis bör utnyttjas för ändamålet.

Enligt utredningens förslag bör signalbyrån indelas i centralsektion,
radiosektion, radarsektion, trådsektion, elsektion samt kontrollkontor. Såväl
sektionerna som kontrollkontoret anses böra ytterligare uppdelas i
detaljer, kontrollkontoret dock i en fast grupp och en rörlig grupp.

För att de militära synpunkterna och erfarenheterna skall vinna erforderligt
beaktande vid signal- och belysningsmaterielens konstruktion, anskaffning
och modernisering och för att underlätta byråchefens samarbete
med staber och truppförband föreslår utredningen att denne till sitt förfogande
får två militärassistenter, officerare med om möjligt högre teknisk
utbildning. Den ene bör tillhöra signaltrupperna och vara specialist på
telekommunikation, den andre luftvärnet och vara specialist på radar.

Utredningen framhåller såsom lämpligt, att arméförvaltningen utövar
huvudförvaltningen beträffande viss radio- och radarmateriel samt dessutom
beträffande transportabla elverk och laddningsutrustningar, fälthelysningsmateriel,
ackumulatorer och torrbatterier, kabel- och anslutningsdon
för starkström, glödlampor m. m. Även beträffande fälttelefon- och
linjemateriel samt viss telefonutrustning och transportabla fjärrskriftapparater
samt viss ljudmätmateriel bör arméförvaltningen enligt förvaltningsutredningens
mening vara huvudförvaltningsmyndighet, i den mån
fråga är om materiel av standardtyp.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Även för elektroavdelningens del föreslår tygavdelningen fristående
expedition och krigsindustridetalj. Vidare föreslås bibehållande av eu
specialteknisk sektion (telelaboratorium).

Tclebijrån föreslår tygavdelningen indelad i trådsektion, truppradiosektion
och stabsradiosektion. Även beträffande dessa sektioner innehåller
förslaget en långtgående detaljindelning.

Radarbijrån indelas i stridsledningsradarsektion, eldledningsradarsektion
och specialradarsektion. Varje sektion indelas i detaljer.

Elkraftsektionen skall enligt förslaget få till uppgift att anskaffa under
fältmässiga förhållanden utnyttjad transportabel elkrafts- och strömförsörjningsmateriel
till den teletekniska materielen ävensom dylik materiel
till elektriskt drivna pjäser och eldledningsutrustningar inom vapenavdelningens
verksamhetsområde. Sektionen föreslås skola indelas i tie detaljei.

I stället för kontrollkontor används, liksom i fråga om fordonsavdelningen,
benämningen kontrollsektion.

Centralsektionens indelning enligt förslaget överensstämmer med motsvarande
organ inom vapen- och fordonsavdelningarna.

I den specialtekniska sektionen ingår en verkstad.

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Beträffande den specialtekniska sektionen (elektrotekniska laboratoriet)
anlör tygavdelningen, att den bibehållits i organisationen med hänsyn till
att det föreslagna för försvaret gemensamma teletekniska laboratoriet på
grund av lokalbrist icke torde komma till stånd under budgetåret 1954/55.
Sektionens uppgift omfattar sammanställning, utprovning och teknisk anpassning
av konstruktioner inom elektroavdelningens verksamhetsområden.

Departementschefen.

Jag erinrar att elektroavdelningen av mig förutsatts skola indelas i
telebyrå och radarbyrå samt som fristående enheter centralsektion, elkraftsektion,
ritkontor och kontrollsektion. På av tygavdelningen anförda skäl
tillstyrker jag dessutom att den specialtekniska sektionen (ellaboratoriet)
bibehålls åtminstone tills vidare.

Den av tygavdelningen för tele- och radarbyråerna föreslagna sektionsindelningen
ger mig icke anledning till erinran. Jag har övervägt att föreslå
sammanslagning av telebyråns stabs- och truppradiosektioner. Vid närmare
undersökning har jag emellertid kommit till den uppfattningen att
med hänsyn till pågående utbyggnad av arméns signalförbindelser en dylik
sammanslagning åtminstone tills vidare icke bör ske.

Beträffande den föreslagna expeditionen, den fristående krigsindustridetaljen
samt i centralsektionen ingående beskrivningsdetalj och teknisk
dokumentationstjänst gäller vad jag tidigare anfört vid behandlingen av
övriga sakavdelningar.

Jag har intet att erinra mot att benämningen kontrollsektion kommer
till användning i stället för kontrollkontor.

d. VER KS TA DS A V DELNING EN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Som arbetsuppgifter för verkstadsavdelningen anger förvaltningsutredningen
att handlägga alla tekniska ärenden rörande arméns reparationstjänst
i saväl fred som krig samt hela landets behov av fordonsreparationer
i krig. Därjämte bör det ankomma på avdelningen att biträda ämbetsverkets
förrådsbyrå vid handläggning av kollektivavtals- och arbetsstudiefrågor
samt vid uppläggning av ekonomisk organisation för och utförande
av ekonomisk driftkontroll vid byrån underställda ammunitionssammansättningsverkstäder
och förråd.

Krigsreparationsbyråns föreslagna indelning upptar utbildningssektion
och krigsreparationssektion, den senare indelad i tre detaljer.

På utbildningssektionen bör enligt utredningen ankomma att planlägga
utbildningen av personalen vid arméingenjörkåren och tygstaten samt, beträffande
krigsreparationstjänsten, av verkstädernas civila arbetsledare och
arbetare ävensom värnpliktiga tekniker och mekaniker. Utredningen fram -

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

håller, att vid denna planläggning, som bör omfatta utbildningens fördelning
på förband och skolor samt angivande av tidpunkter för olika kurser,
lokalbehov, erforderliga lärare och instruktörer, läroämnenas omfattning
m. m., ett intimt samarbete måste äga rum med arméstaben samt cheferna
för berörda truppförband och skolor.

Enligt förvaltningsutredningens förslag skall driftbyrån indelas i organisationssektion,
driftsektion, reservdelssektion, utrustningssektion samt en
fristående avtalsdetalj. De olika sektionerna, utom utrustningssektionen,
föreslås indelade i ett antal detaljer.

Utredningen framhåller, att driftbyrån närmast intar ställning som
koncernledning för arméförvaltningen underställda verkstäder. En sådan
ledning måste för att arbeta effektivt som grund för sina ställningstaganden
samt för att kunna överblicka vunna resultat i stor utsträckning
bearbeta statistiskt material. För att jämn belastning av verkstäderna skall
uppnås måste vidare viss planering utföras av ledningen. Både planeringsarbetet
och den ekonomiska övervakningen av driften vid verkstäderna är
enligt utredningens uppfattning i hög grad beroende av statistiken. Nu
nämnd statistikbearbetning, planering och övervakning finner utredningen
böra inom drifbyråns ram sammanhållas av organisationssektionen, inom
vilken enligt förslaget skall finnas en statistikdetalj. Utredningen berör närmare
de olika avseenden, i vilka statistiska redogörelser bör uppgöras. Som
exempel anför utredningen löneutvecklingen och förtjänstnivån för den
kollektivavtalsanställda personalen samt medelsförbrukningen beträffande
anslaget till underhåll av tygmateriel. Utredningen framhåller, att försvarets
civilförvaltnings hålkortsanläggning bör utnyttjas för statistikarbetet.

Den inom verkstadsavdelningen fristående avtalsdetaljen skall enligt
utredningens förslag handlägga avtalsfrågor, arbetarskyddsfrågor och
andra sociala frågor för de verkstäder och förråd, vilka i drifttekniskt
hänseende underställts verkstadsavdelningen eller förrådsbyrån. Arbetarskyddsfrågorna
bör dock handläggas av förrådsbyrån beträffande denna
byrå underställda förråd och ammunitionssammansättningsverkstäder samt
beträffande arméns skjutplatser.

Avdelningens centralsektion föreslås indelad i expedition och personaldetalj.
Personaldetaljen har enligt förslaget tillagts mycket omfattande uppgifter
beträffande krigsredovisningen av personal. Dessutom har utredningen
ansett detaljen böra handha viss registrering beträffande personalens
fredsredovisning. Denna registrering skall framförallt avse arméingen
jörkår ens och tygstatens personal. Personalärenden beträffande denna
personal avses även skola i viss utsträckning handläggas inom detaljen,
exempelvis i vad rör transport till och från vederbörande personalkår,
fredsplacering, befordran, förordnanden, avsked m. in.

224

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

Armé förvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Krigsreparationsbyrån indelas enligt tygavdelningens förslag i utbildningssektion
och krigsreparationssektion, vilket överensstämmer med förvaltningsutredningens
förslag. Utbildningssektionen, beträffande vilken
förvaltningsutredningen icke föreslagit någon underindelning, skall enligt
tygavdelningens förslag indelas i utbildningsdetalj och verkstadsskola.
Krigsreparationssektionens indelning sammanfaller med förvaltningsutredningens
förslag utom i så måtto att centralsektionens personaldetalj
under benämningen personalregister överflyttats till krigsreparationssektionen.
Detta motiveras av tygavdelningen med det förhållandet att personalregistret
uteslutande kommer att handlägga personalfrågor, som sammanhänger
med krigsreparationsbyråns verksamhet.

Driftbyrån indelas enligt förslaget i organisationssektion, tygverkstadssektion,
ammunitionsverkstadssektion samt arbetsstudiesektion, vartill
kommer en fristående avtalsdetalj. Tygverkstadssektionen motsvarar i
huvudsak förvaltningsutredningens driftsektion. Ammunitionsverkstadssektionen
är avsedd för ledningen av de sammansättningsverkstäder, som
ingår i krigsmaterielverkets lokalförvaltningar och som skall övertas av
tygavdelningen. Enligt förvaltningsutredningens förslag avsågs frågor
rörande såväl krigsmaterielverkets nuvarande centralförråd av ammunition
som sainmansättningsverkstäderna skola handläggas å förrådsbyrån. Tvgavdelningen
framhåller emellertid, att avdelningen funnit det mera ändamålsenligt,
att ärenden rörande driften vid ifrågavarande sammansättningsverkstäder
handläggs inom verkstadsavdelningen.

Den föreslagna arbctsstudiesektionen innebär en utvidgning av den utav
förvaltningsutredningen föreslagna arbetsstudiedetaljen inom driftsektionen.
Denna utvidgning har från tygavdelningen under hand motiverats
med att arbetsstudieverksamheten är av så stor ekonomisk betydelse för
verkstadsdriften att den måste bedrivas inom en vidare ram än vad förvaltningsutredningen
tänkt sig.

Samtliga sektioner inom driftbyrån föreslås av tygavdelningen skola indelas
i ett antal detaljer. Beträffande de två förstnämnda sektionerna råder
i detta avseende i huvudsak överensstämmelse med förvaltningsutredningens
förslag.

Centralsektionen föreslås skola indelas i expedition och centraldetalj.
Departementschefen.

Det framgår av vad jag tidigare anfört, att jag räknar med att verkstadsavdelningen
indelas i centralsektion, driftbyrå och såsom fristående
enheter krigsreparationssektion, anläggningssektion och reservdelssektion.

Jag biträder förslaget om att ärenden rörande de från krigsmaterielverket
övertagna ammunitionssammansättningsverkstäderna handläggs på

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

225

en särskild sektion inom driftbyrån. Med hänsyn till arbetsstudieverksamhetens
betydelse för en rationell verkstadsdrift finner jag mig också kunna
godta förslaget om att en särskild arbetsstudiesektion inrättas inom driftbyrån.
Vid det förhållandet att jag icke räknar med någon krigsreparationsbyrå
inom avdelningen bör någon ändring ej ske beträffande förvaltningsutredningens
förslag om utbildningsfrågornas förläggande till centralsektionen.

Jag förutsätter, att reservdelssektionen kommer att erhålla de arbetsuppgifter
som följer av tygavdelningens förslag den 14 december 1953.

c. TYGFÖRRÅDSBYRÅN OCH AMMUNITIONSFÖRRÅDSBYRÅN
(FÖRRÅDSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förrådsbyrån skall enligt förvaltningsutredningen utföra behovsberäkningar
samt handha tilldelning och förrådshållning beträffande arméns
tygmateriel och ammunition. Därjämte avses byrån skola ombesörja uttagning
och tilldelning av civila motorfordon för såväl arméns som
marinens och flygvapnets samt vissa civila myndigheters behov. Härtill
kommer distribution och förrådshållning av viss ammunition för marinens
och flygvapnets räkning.

Byrån indelas enligt förslaget i planeringssektion, materielsektion,
ammunitionssektion och fordonsregister. Sektionerna indelas i detaljer
och fordonsregistret i arbetsgrupper.

Inom materielsektionen skall enligt förslaget föras materielregister.
Sektionen skall vidare svara för förrådskontrollen inom byråns materielområde
samt utföra sakgranskning (även beträffande ammunition) av de
lokala tygorganens räkenskaper, med undantag dock av verkstädernas.
Dessas medelsverifikationer avses skola granskas av verkstadsavdelningens
organisationssektion, som skall ha att ta fram och tillställa materielsektionen
det i verifikationerna ingående material, som erfordras för förrådskontrollen.

Förrådsbyråns fordonsregister skall ur landets civila motorpark utta för
avsedda ändamål lämpliga motorfordon (underlaget erhålls från länsstyrelserna),
tilldela förband och myndigheter dessa fordon samt registrera
fordonen och tilldelningen. Underlag för beräkning av uttagningsbehovet
erhålls, vad beträffar utrustningsbehovet, från byråns planeringssektion
och, vad beträffar tillgången på stamfordon, från byråns materielsektion.

Armeförvaltningens tygavdclnings förslag den 14 december 1953.

Arméförvaltningens tygavdelning har avgelt organisationsförslag för såväl
eu förrådsbyrå som alternativt för en tygförråds- och en ammunitionsförrådsbyrå.
Här lämnas eu kortfattad redogörelse för båda förslagen.
15—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Förrådsbyrån, under vilken skall sortera centralförråd för materiel och
centralförråd för ammunition, indelas enligt tygavdelningens förslag i
centralsektion, materielsektion, materielredovisningssektion, ammunitionssektion
och ammunitionsredovisningssektion. Såsom tidigare berörts föreslår
avdelningen att det fordonsregister, som enligt förvaltningsutredningens
förslag skulle vara förlagt till förrådsbyrån, under benämningen
biluttagningssektion flyttas över till fordonsavdelningens fordonsbyrå.
Beaktas denna överflyttning föreslår tygavdelningen fem sektioner i stället
för förvaltningsutredningens tre. Samtliga sektioner förutsätts skola indelas
i ett antal detaljer.

Den föreslagna centralsektionen motsvarar i stor utsträckning förvaltningsutredningens
planeringssektion, i det att den innehåller expedition
samt detaljer för planering, behovsberäkningar m. in.

Beträffande sektionernas arbetsuppgifter anför tygavdelningen.

På centralsektionen ankommer att sammanhålla alla frågor beträffande
tillämpningsföreskrifter rörande tyg- och ammunitionsförrådstjänsten med
avseende å mobiliseringsförberedelser för lokala respektive regionala myndigheter
samt centrala anstalter, att utfärda förvaltningsföreskrifter för
mobilisering och krig samt att planlägga underhållstjänsten i krig. Materielsektionens
huvudsakliga uppgifter omfattar tilldelning av materiel och tillbehör
till lokalmyndigheter enligt materielregister in. in., att utöva förrådskontroll,
omfattande ekonomisk sakgranskning samt revision beträffande
främst lokalt förd materielredovisning vid lokala myndigheter och centrala
anstalter, att utarbeta erforderliga fredsförvaltningsföreskrifter, att handlägga
materielfördelningsplaner beträffande olika uppbördsmyndigheter
ävensom frågor rörande förrådsplanering samt att lämna sakorganen förslag
till anskaffning av materiel för att täcka brister i fastställda behov. Materielredovisningssektionen
har till huvudsaklig uppgift att redovisa lokalmyndigheters
och centrala anstalters materiel samt tillgång på reservdelar
och material vid centrala anstalter, att lämna sakorganen underlag för
materielanskaffning och materielklassificering samt att omfördela vid
armétygförvaltningen redovisad materiel. Ammunitionssektionens respektive
ammunitionsredovisningssektionens uppgifter motsvarar i stort sett
vad nyss anförts i fråga om materiel- respektive materielredovisningssektionernas.
Sålunda ankommer det på byrån att i fråga om ammunitionen
upprätta ammunitionsöversikter, verkställa ammunitionsfördelning
enligt anvisningar från såväl försvars- och arméstaberna som marin- och
ftygstaBerna, att uppgöra förslag till utformning av olika ammunitionsförråd,
deras modernisering och underhåll, föreslå anskaffning av ammunition
för mobiliseringsändamål och för övningar, att utfärda bestämmelser
för förvaring, vård och omsättning av befintliga ammunitionseffekter samt
att utarbeta sammandrag över verkställda ammunitionsbesiktningar.

Enligt det alternativa förslaget skall tygförrådsbyrån indelas i centralsektion,
materielsektion och materielredovisningssektion under det att
ammunitionsförrådsbyrån indelas i centralsektion, ammunitionssektion och
ammunitionsredovisningssektion. De två byråerna innebär organisatoriskt
sett att den gemensamma förrådsbyrån halveras.

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

227

Departementschefen.

Enligt vad jag närmare utvecklade vid behandlingen av huvuddragen av
armé tygförvaltningens organisation har jag efter att ingående ha övervägt
frågan stannat vid att tillstyrka förslaget om två förrådsbyråer, en tygförrådsbyrå
och en ammunitionsförrådsbyrå. Som ytterligare stöd för
detta mitt ställningstagande hänvisar jag till tygavdelningens i det föregående
återgivna redogörelse för de omfattande och skiftande uppgifter, som
skulle komma att åvila en icke uppdelad förrådsbyrå.

I fråga om de två byråernas inre organisation anser jag mig kunna
biträda tygavdelningens förslag utom i det hänseendet att föreslagen
centralsektion enligt min mening för ammunitionsförrådsbyråns del bör
utbytas mot centraldetalj. Jag erinrar att fordonsregistret enligt tygavdelningens
av mig godtagna förslag under benämningen biluttagningssektion
flyttas över till fordonsavdelningens fordonsbyrå. Vidare erinrar
jag att sammansättningsverkstäderna för ammunition vid krigsmaterielverkets
lokalförvaltningar, som skall övertas av armétygförvaltningen,
förläggs till verkstadsavdelningens driftbyrå i stället för, såsom förvaltningsutredningen
föreslagit, till förrådsbyrån.

f. INKÖPSAVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förva itningsutredning.

Enligt förslaget skall, såsom tidigare berörts, inköpscentralen som
främsta arbetsuppgift handha den merkantila delen av den inköpsverksamhet,
som åvilar arméförvaltningen, jämte den därtill hörande räkningsbehandlingen.
Ifråga om materiel av enklare beskaffenhet, beträffande vilken
mottagaren hav att utföra mottagningskontroll, bör inköpscentralen enligt
utredningens mening i vissa fall även ombesörja leveransövervakning och
leveransrapportering. Utredningen finner det lämpligt, att inköpscentralen
omhänderhar försäljningen av kasserad och utrangerad materiel, i första
hand för arméförvaltningens räkning men, i den mån det visar sig ekonomiskt
fördelaktigt eller eljest ändamålsenligt, även för övriga försvarsförvaltningar.

Utredningen behandlar förhållandevis utförligt frågan om upphandlingsärendenas
gång enligt den nya organisationen och anför härom bl. a.
följande.

Underlaget för en upphandling utgörs i regel av en inköpsanmodan till
inköpscentralen från vederbörande sakorgan. Anmodan skall innehålla eller
åtföljas av erforderligt tekniskt underlag, uppgifter beträffande önskade
leverantörer, leveranstider, materielens avsedda användning samt förkalkylerat
maximibelopp på kostnaderna ävensom titel och konto, som kostnaderna
vid betalning skall påföras. Inköpsanmodan bör icke tillställas
inköpscentralen förrän förvaltningsbeslut om anskaffning fattats av den

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

chef, som äger bestämma om berörda anslagsmedels användning. I inköpsanmodan
skall sakorganet ange, huruvida inkommande anbud skall
granskas även av sakorganet, samt om kontrollen skall utövas av detta
eller av inköpscentralen med mottagningskontrollen hos mottagaren. Med
ledning av inköpsanmodan och i förekommande fall efter samråd med
sakorganet skall inköpscentralen infordra anbud från lämpliga leverantörer.
Därvid bör anges den tjänsteman inom dels sakorganet, dels inköpscentralen
till vilken anbudsgivarna har att vända sig i tekniska respektive
ekonomiska frågor. Inköpscentralen skall granska inkomna anbud beträffande
priser och betalningsvillkor m. m. och verkställer därefter — såvida
icke sakorganet förbehållit sig rätten att granska anbuden ur teknisk synpunkt
— beställning. Har sådant förbehåll gjorts, överlämnas anbuden
jämte uppgjord förteckning samt av inköpscentralen avgivet förord till
sakorganet, som granskar desamma ur angiven synpunkt och med hänsynstagande
till de ekonomiska villkoren. Sakorganet delger inköpscentralen
sin uppfattning, varefter — om enighet uppnåtts med centralen —
beslut i ärendet fattas av sakorganet eller på föredragning av detsamma.
Kan inköpscentralen och sakorganet icke enas om beslutet, skall chefen
för inköpscentralen, som har att tillse att inköpen sker på för staten förmånligaste
sätt, i närvaro av vederbörande avdelningschef (motsvarande)
föredra ärendet för souschefen för dennes avgörande. Sedan beslut fattats,
övertas handlingarna av inköpscentralen för verkställighet.

Beträffande sådan materiel, för vilken det tekniska underlaget icke är
klart utan konstruktion avses skola helt eller delvis utföras av tillverkaren,
tar vederbörande sakorgan som regel första kontakten med denne. På detta
stadium förekommer vanligtvis inga ekonomiska förhandlingar som kräver
medverkan av inköpscentralen. Det är emellertid av vikt att samråd så
tidigt som möjligt söks med inköpscentralen så att icke uppgörelser träffas,
som kan ogynnsamt påverka senare ekonomiska förhandlingar rörande tillverkningen.
Sedan ett projekt godkänts av förvaltningen och antingen tillverkning
avses direkt skola igångsättas eller en prototyp först avses skola
framställas, skall de ekonomiska förhandlingarna föras av inköpscentralen
med biträde i erforderlig utsträckning av vederbörande sakorgan.

1 fråga om materiel för försök och prov, beträffande vilken fullständigt
tekniskt underlag som regel icke finns, bör vederbörande sakorgan äga att
självt utlägga beställning när det rör sig om blott mindre kostnadsbelopp.
Samråd bör emellertid även i sådana fall på ett tidigt stadium sökas med
inköpscentralen för ärendets registrering och för förhindrande av överenskommelser,
som kan menligt påverka inköpscentralens förhandlingar vid
utläggande av kommande beställningar och dess möjligheter att skapa konkurrens.
I här avsedda fall skall inköpscentralen alltid tillställas en kopia
av beställningshandingen.

Därest förändringar avses skola vidtas beträffande utlagda beställningar,
vid leveransförseningar in. m. bör vederbörande sakorgan ta kontakt med
inköpscentralen för att denna skall kunna bedöma eventuella ekonomiska
konsekvenser. Besked till leverantörerna skall i sådana fall regelmässigt
lämnas genom inköpscentralen, som även skall träffa ekonomisk uppgörelse.
Endast i de fall då sakorganet kan avgöra, att vissa ändringar
är av uteslutande teknisk karaktär eller överenskommelse träffats med
leverantören att ändringen ej skall ha ekonomiska följder, behöver inköpscentralen
icke medverka.

229

Kungl. Maj:Is proposition nr 109.

Vid inköp av materiel för annan förvaltnings räkning skall vederbörande
sakorgan inom arméförvaltningen tillse, att inköpet ifråga samordnas med
inköp av samma materielslag för egen och eventuellt även andra myndigheters
del. Efter i förekommande fall vidtagen komplettering av det tekniska
underlaget och data beträffande leveranstider m. m. överlämnar sakorganet
anmodan — som alltså kan avse samtidigt inköp för flera myndigheters
räkning — till inköpscentralen. I tekniska frågor har inköpscentralen
att i sådana ärenden samråda med berört sakorgan inom arméförvaltningen,
som där så erfordras söker kontakt med beställande förvaltning.
I ekonomiska frågor har inköpscentralen att direkt samråda med den
eller de förvaltningar för vilken materielen är avsedd.

Vad ovan sagts rörande inköp av materiel skall i tillämpliga delar gälla
även beställning av arbeten.

Sådana frågor i samband med inköpsverksamheten, som även kraver
juridisk sakkunskap, t. ex. upprättande av mera komplicerade kontrakt
eller tvistigheter rörande tolkning av ingångna avtal, skall vid behov handläggas
med biträde av juridiska sektionen.

Ifråga om inköpscentralens indelning föreslår utredningen, att den
egentliga inköpsverksamheten förläggs till en inköpssektion, försäljningsverksamheten
till ett försäljningskontor, de arbetsuppgifter, som sammanhänger
med granskning och utställning av räkningar m. in., till en räkningssektion
samt de expeditionella göromålen till en expedition med skrivcentral.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Tygavdelningen föreslår, att inköpscentralen indelas i centralsektion,
inköpssektion, räkningssektion och försäljningssektion.

I centralsektionen, som icke återfinns i förvaltningsutredningens förslag,
har tygavdelningen inrymt den enligt förvaltningsutredningen fristående
expeditionen. Dessutom innehåller centralsektionen enligt förslaget
centraldetalj samt import- och valutadetalj. Centraldetaljen anges
ha till uppgift att inhämta och bearbeta uppgifter angående marknadsoch
prisförhållanden i in- och utlandet beträffande såväl specifik krigsmaterielindustri
som aktuell stål- och metallmanufaktur, maskingjuterioch
verkstadsindustri samt kemisk-teknisk industri. Härutöver avses
detaljen skola inhämta andra marknadsuppgifter av olika slag i planerande
syfte.

I motsats till förvaltningsutredningen räknar tygavdelningen med viss
detaljindelning av inköps- och försäljningssektionerna. I fråga om den förstnämda
sektionen ansluter sig indelningen till armétygförvaltningens tre
sakavdelningar.

Departementschefen.

Jag kan icke biträda tygavdelningens förslag att en centralsektion inrättas
inom inköpsavdelningen. Denna centralsektion skulle enligt tygavdel -

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningen innehålla, förutom expedition, organ för marknadsundersökningar
samt för import- och valutafrågor. Dessa frågor bör enligt min mening
handhas inom inköpssektionen. Jag föreslår sålunda, att inköpsavdelningen
indelas i expedition, inköpssektion, räkningssektion och försäljningssektion,
allt i enlighet med förvaltningsutredningens förslag, dock med den
ändringen att benämningen försäljningskontor enligt tygavdelningens förslag
utbyts mot försälj ningssektion.

Beträffande räkningssektionen vill jag särskilt framhålla, att jag förutsätter
att den räkningsgranskning, som sker där, skall vara fullständig
och resultera i utanordningsbeslut, färdiga att, sedan vederbörliga noteringar
i och för anslagsövervakning gjorts, sändas över till försvarets civilförvaltning
för likvidering.

g. NORMALIEBYRÅN (FÖRLAGSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förlagsbyrån föreslås skola handha

frågor sammanhängande med standardisering och klassificering,

arméförvaltningens förlagsverksamhet, innefattande dels det redaktionellt
betonade arbetet med utgivning av instruktioner, beskrivningar,
reservdelskataloger, tekniska order, bildband m. m., dels reproduktion och
i vissa fall distribution av sådana publikationer,

arkivering av ämbetsverkets ritningar,

ljuskopiering för samtliga myndigheter i ämbetshuset på Ladugårdsgärde,

biblioteks- och referattjänst,

sammanhållning för arméförvaltningens del av patentärenden samt

verksamheten vid arméförvaltningens materiallaboratorium.

Byrån föreslås skola indelas i standardiseringssektion, beskrivningssektion,
förlagssektion, bibliotek, materiallaboratorium samt expedition
med skrivcentral.

Huvuduppgiften för standardiseringssektionen bör enligt utredningen
vara att i samråd med berörda organ inom arméförvaltningen handlägga
frågor rörande detalj- och materialstandardisering samt att utgöra ämbetsverkets
kontaktorgan utåt i dessa frågor. Standardisering av komponenter,
ingående i arméns telemateriel, förutsätts dock skola omhänderhas av det
teletekniska laboratoriet.

Även materielklassificeringen bör enligt utredningen förläggas till
standardiseringssektionen, som föreslås indelad i detaljer m. m.

Ifråga om övriga sektioners och bibliotekets samt materiallaboratoriets
uppgifter anför utredningen följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

231

Arméförvaltningen bör årligen i samråd med arméstaben uppgöra en
arbetsplan över de publikationer m. m., som under nästkommande budgetår
skall utarbetas. Planen skall sammanställas och dess realiserande övervakas
av förlagsbijråns beskrivningssektion.

Råmanuskript till ifrågavarande publikationer m. m. skall utarbetas av
de sakorgan eller andra instanser, som har att svara för innehållets tekniska
riktighet. I vissa fall kan materielinstruktioner m. in. utarbetas av
vederbörande leverantör. Beskrivningssektionen skall lämna råd och anvisningar
för disposition in. in. av råmanuskripten, granska desamma ur
språkliga, pedagogiska och vissa tryckeritekniska synpunkter samt i torekommande
fall renskriva dem för tryckning. Sektionen skall vidare handha
i anslutning till publikationerna förekommande nomenklaturarbete utom
vad an "år telematerielen, för vilken försvarets teletekniska laboratorium
skall handlägga denna arbetsuppgift. Vid sektionen bor finnas en tecknaratelié,
som skall ha att utföra det tecknings- och retUschenngsarbete som
erfordras för utarbetande av bildband och planscher samt bildsidor i beskrivningar,
kataloger in. in.

Förlaqsbgråns förlags sektion skall handha arméförvaltningens reproduktionsverksamhet
utom ljuskopiering samt ombesörja alla förvaltningens beställningar
av tryck hos utomstående tryckerier. Sektionen skall vidare
uppgöra erforderliga distributionsplaner och utfärda distributionsorder till
det centrala bokförråd, som utredningen enligt vad tidigare nämnts föreslår
skola inrättas vid Stockholms tygstation.

På förlaqsbgråns bibliotek skall ankomma att handha biblioteks- och
referattjänsten inom arméförvaltningen samt att utföra för ämbetsverket
erforderligt översättningsarbete av mera kvalificerad art. Vad reterattiänsten
beträffar bör inom sakorganen utsedda kontaktman vara biblioteket
behjälpliga med utväljande av de referatkort, som bor inga i referatkartoteket,
med fördelningen av erhållna referatkort, med att uppratt a
kontakten med huvudreferenterna samt med litteraturefterforskningar.

Inom förlaqsbgråns materiallaboratorium skall såsom förut nämnts viss
provningsverksamhet äga rum i samband med arméförvaltningens konstruktions-
och utvecklingsarbete samt ämbetsverkets leveranskontrollerande
verksamhet.

I anslutning därtill skall laboratoriet följa utvecklingen på materia området
samt biträda sakorganen vid deras val av material för olika konstruktioner
och standardiseringssektionen med att utarbeta standard, att avge
vttrande över ny standard och att verkställa urval ur befintlig standard.
Laboratoriet avses endast skola täcka viss del av arméforvaltningens provningsbehov.
För undvikande av dubbelarbete och anskaffning av laboratorieutrustning,
som icke blir utnyttjad i mot kostnaderna svarande omfattning,
bör arméförvaltningen i den utsträckning det ar lämpligt to
materialprovningen utnyttja industrins resurser samt de statliga provningsanstalterna.
Den provningsverksamhet, som bor bedrivas vid materiallaboratoriet,
torde för närvarande huvudsakligen behöva omfatta följande
material: metaller, rostskyddsmedel och läderfett, färger, gummi plast och
textilier. Materiallaboratoriet bör med hänsyn liartill besta av ett mctallur"iskt
och ett kemiskt laboratorium ,vartill bor komma eu textilingen
i ör och — i avvaktan på ytterligare erfarenheter rörande lämpligaste
utförande av erforderliga plastprov — en plastingenjor.

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Tygavdelningen föreslår, att norraalicbyrån indelas i centralsektion,
standardiseringssektion, förlagssektion, kontrollmetodiksektion och materialsektion.

Det enligt förvaltningsutredningens förslag fristående biblioteket har av
tygavdelningen inrymts i centralsektionen. Denna sektion, som ej återfinns
i förvaltningsutredningens förslag, omfattar bibliotek, expedition,
distribution och experimentverkstad. Distributionen avser beskrivningar’
kataloger, ntningskopior in. in. Experimentverkstaden är avsedd för vissa
av förvaltningens avdelningars försöksverksamhet och finns redan nu inom
tygavdelningen.

Tygavdelningens förslag innehåller icke någon beskrivningsdetalj. Såsom
tidigare berörts hyser tygavdelningen den uppfattningen att beskrivningsarbetet
skall i huvudsak vara förlagt till sakorganen. Förlagssektionen
innehåller enligt förslaget tecknarateljé, fotoateljé, tryckeri, ljuskopiering
och ritmngsarkiv. Kontrollmetodiksektionen som är avsedd att handha
från krigsmaterielverket överflyttade kontrollmetodikfrågor, har enligt förslaget
att i samarbete med kontrollorganen, industrin samt industriella
och tekniska institutioner m. m. utarbeta underlag för kontrollarbetets
bedrivande genom att på det kontrolltekniska området tillämpa moderna
principer.

Materialsektionen motsvarar det av förvaltningsutredningen föreslagna
materiallaboratoriet. Det förutsätts skola innehålla underavdelningar‘för
textil och plast, metallurgiska undersökningar, kemiska undersökningar
och ytbehandling.

Departementschefen.

Av skäl, som delvis framgår av vad jag anfört vid behandlingen av
armetygforvaltningens sakavdelningars inre organisation, kan jag icke biträda
tygavdelningens förslag beträffande normaliebyråns organisation.
Detta förslag bygger på att såväl beskrivningsarbetet som referattjänsten
i största utsträckning decentraliseras till sakorgan. Jag anser för min del
att verksamheten inom dessa båda områden bör organiseras i enlighet med
vad förvaltningsutredningen föreslagit. Jag förordar, att normaliebyrån indelas
i standardiseringssektion, beskrivningssektion, förlagssektion, expedition,
bibliotek och materiallaboratorium, vartill bör komma den av tygavdelningen
föreslagna kontrollmetodiksektionen och experimentverkstaden.
Under beskrivningssektionen bör falla, förutom beskrivningsdetalj
nomenklaturdetalj och tecknardetalj, vilka två sistnämnda enheter enligt
tyga\ delningens förslag ingår i standardiseringssektionen respektive förlagssektionen.

På biblioteket bör, såsom förvaltningsutredningen föreslagit, ankomma
översättningsarbeten och referattjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 233

Som framgår av det föregående, bör materialsektionen benämnas materiallaboratorium.

h. CENTRALPLANERINGEN OCH MATERIELINSPEKTIONEN
(CENTRALBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Centralplaneringen avses av utredningen skola utgöra ett stabsorgan
med huvuduppgift att biträda souschefen vid hans ledning i stort av
ämbetsverket. I detta syfte skall planeringen utarbeta planer på lång sikt
över ämbetsverkets verksamhet samt följa verksamhetens fortskridande i
enlighet med de uppgjorda planerna.

De uppgifter, som utredningen tänkt sig skola åvila centralplaneringen,
kan i huvudsak sammanfattas sålunda:

att i samarbete med försvars- och arméstaberna samt verkets berörda
sakorgan uppgöra långsiktiga anskaffningsplaner,

att uppgöra förslag till avvägning, lämna direktiv för och samordna utarbetande
av underlag för medelsäskande,

att uppgöra förslag till fördelning av de till arméförvaltningens förfogande
ställda medlen å verkets olika organ och, vad angår underhållsanslaget,
även på truppförband (motsvarande),
att handha verkets dispositionsanteckningar,
att uppgöra krigsorganisationsplaner in. in.,
att utarbeta vissa krigsförvaltningsplaner in. in. samt
att handha vissa personal- och utbildningsfrågor.

Vidare är centralplaneringen tänkt att biträda souschefen med utredningar
av olika slag av betydelse för verksamheten, samla och sammanställa
fakta och uttalanden, som kan tjäna som grundval för beslut, samt
slutligen samordna verksamheten inom förvaltningen med utarbetande
av reglementen, instruktioner m. m.

Centralplaneringen föreslås skola indelas i centraldetalj och ekonomidetalj.

Materielinspektionen skall enligt utredningens förslag utgöra det stabsorgan,
med vars hjälp souschefen erhåller kännedom om tygmaterielens
och ammunitionens tillstånd samt kan övervaka, att materielvården bedrivs
på ett ändamålsenligt sätt, att tygförvaltningspersonalen besitter erforderlig
kunskap om materiel och materielvårdsföreskrifter samt att dessa
föreskrifter tillämpas rätt. övervakningen är avsedd att utföras dels
genom inspektioner, dels genom särskilda materielbesiktningar.

Bland materielinspektionens uppgifter bör enligt utredningen ingå att
sammanställa iakttagelser från inspektionerna, att bevaka att av inspektioner
föranledda utredningar och andra åtgärder vidtas samt att ur allmän
materielvårdssynpunkt bearbeta vid inspektioner gjorda erfarenheter samt
att planlägga och leda materielvårdsförsök av allmän natur.

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt förslaget skall materielvårdsinspektionen indelas i vapengrupp,
signalgrupp och fordonsgrupp.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Tygavdelningen föreslår, att centralbyrån indelas i planeringssektion,
ekonomisektion, mobiliserings- och utbildningssektion samt materielinspektionssektion.
Planeringssektionen och materielinspektionssektionen
föreslås skola indelas i detaljer. Underindelningen ansluter sig, vad beträffar
materielinspektionssektionen, till ämbetsverkets tre sakavdelningars
materielområden.

Mobiliserings- och utbildningssektionens uppgifter enligt förslaget är
bl. a. att handlägga utbildningsfrågor rörande ämbetsverkets egen personal
och personal tillhörande fälttygkåren samt frågor rörande utbildning vid
tygförvaltningsskolan m. m.

Materielinspektionssektionen motsvarar förvaltningsutredningens materielinspektion.
Motsvarande uppgifter åvilar f. n. materielvårdsbyrån.

Såsom i annat sammanhang framhållits, har tygavdelningen förklarat
sig villig att överta förvaltningen av krigsmaterielverkets skuggfabriker.
Enligt förslaget skall härmed sammanhängande arbete förläggas till centralbyråns
planeringssektion.

Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse bygger tygavdelningens
förslag på att den för fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten gemensamma
personalkårexpeditionen skall göras fristående och sålunda ej
ingå i centralbyrån.

Departementschefen.

Centralplanering och materieiinspektion bör enligt vad jag utvecklat
i ett tidigare avsnitt icke sammanföras till en centralbyrå utan inrättas
som fristående stabsorgan i huvudsaklig överensstämmelse med förvaltningsutredningens
förslag, dock med den avvikelsen, att ekonomisektionen
bör inordnas i den administrativa byrån. Den redovisningstekniska och
anslagsövervakande verksamhet, som enligt förvaltningsutredningens förslag
skulle åvila centralplaneringen, kommer härigenom i stället att hänföras
till nämnda byrå. Oaktat detta bör det ankomma på centralplaneringen
att, såsom förvaltningsutredningen tänkt sig, göra upp förslag
till avvägning m. in. beträffande medelsäskanden samt att föreslå viss
fördelning av till armétygförvaltningens förfogande ställda medel. Denna
verksamhet förutsätter givetvis ett intimt samarbete med den administrativa
byråns ekonomisektion.

Jag har intet att erinra mot att förvaltningen av de från krigsmaterielverket
övertagna s. k. skuggfabrikerna förläggs till centralplaneringen.

Jag räknar med att centralplaneringen indelas i centraldetalj, krigsrespektive
fredsdetalj ävensom en mobiliserings- och utbildningsdetalj

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

samt att materielinspektionen indelas i enlighet med förvaltningsutredningens
förslag. Såsom jag i annat sammanhang framhållit, bitrader jag
tygavdelningens förslag om fristående personalkårexpedition.

i. ADMINISTRATIVA BYRÅN (JURIDISKA SEKTIONEN OCH
CENTRALEXPEDITIONEN).

1946 års militära förvakningsmredmng.

Den juridiska sektionen är tänkt att främst vara ett rådgivande organ i
juridiska och juridiskt-administrativa frågor. I denna sin egenskap bor
sektionen enligt förslaget tillhandagå verkets övriga organ med tolkning
av innebörden i lagar, författningar och andra föreskrifter samt biträda
dessa organ med utformandet av förvaltningsföreskrifter av olika slag
och av skrivelser, då ur juridisk synpunkt formuleringen fordrar särskild
stringens. Vidare bör, i den mån så erfordras, sektionen vara inkopscentralen
behjälplig med olika formaliteter i samband med ingående och fullföljande
av leveransavtal. Dessutom anses vissa speciella ärenden böra
ankomma på sektionen, såsom ärenden rörande avskrivning av förlust
eller skada, som drabbat egendom vilken tillhör eller nyttjas av staten
(s. k. avskrivningsärenden), ärenden rörande besvär i sådana egentliga förvaltningsärenden,
som icke skall handläggas av försvarets civilförvaltning,
s. k. obligatoriska ersättningsärenden d. v. s. mot kronan riktade ersättningsanspråk,
som grundar sig på ingångna avtal, samt slutligen vissa
remisser från Kungl. Maj :t m. m.

Centralexpeditionen har som stabsorgan enligt utredningen till uppgift
att handlägga vissa ärenden av för arméförvaltningen gemensam art, nämligen,
dels vissa personaladministrativa ärenden, dels frågor rörande arméförvaltningens
kontor sorganisation, dels ock vissa för verket eller dess
stabsorgan centrala expeditionsuppgifter. Vidare skall det enligt utredningen
ankomma på centralexpeditionen att uppgöra förslag till anslagsäskanden
beträffande arméförvaltningens avlönings- och omkostnadsanslag.

Centralexpeditionens indelning enligt förslaget upptar personaldetalj,
organisationsdetalj och expedition.

Organisationsdetaljen bör enligt utredningens uppfattning utföra for
förvaltningen erforderlig kontorsorganisatorisk verksamhet, innefattande
fortlöpande översyn och rationalisering av kontorspersonalens arbetsrutiner
och metoder, anskaffning av kontorstekniska hjälpmedel, utarbetande
av arbetsinstruktioner, beräkning av erforderlig personal, övervakning av
lokalernas disposition och arbetsplatsernas ändamålsenlighet m. in. Detaljen
avses vidare skola biträda det statliga centrala rationaliseringsorganet
vid eventuella organisationsundersökningar inom arméförvaltningen. Expeditionen
är avsedd att omhänderha registratur, skrivarbete och vakttjänst.

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I fråga om vakttjänsten bör enligt förslaget under en vaktchef sammanföras
all personal, som inom arméförvaltningen erfordras för arbetsuppgifter
i samband med den dagliga säkerhetstjänsten, intern budsändning
och annan kontorsservice av olika slag.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Arméförvaltningens tygavdelning föreslår, att den administrativa byrån
skall indelas i expedition, juridisk sektion, personalsektion samt en fristående
organisationsdetalj och en sysslomannaexpedition. Expeditionen
innehåller enligt förslaget registratur, skrivcentral, vakttjänst och telefonväxel.
Personalsektionen indelas i personaldetalj och kameraldetalj.

Sysslomannaexpeditionen, för vilken beräknats två befattningshavare,
avses skola handha bl. a. frågor om ordningsföreskrifter m. m. inom fastigheten
»Tre Vapen» ävensom vissa personalvårdsfunktioner.

Departementschefen.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag i fråga om den administrativa
byråns indelning kan jag i stort sett godta. Jag föreslår dock, i anslutning
till vad jag anfört beträffande centralplaneringens organisation, att i
hyran skall ingå även en ekonomisektion. Vidare bör den föreslagna sysslomannaexpeditionen
utgå.

På den juridiska sektionen bör ankomma, förutom handläggningen av
juridiska och därmed sammanhängande ärenden, även att sammanhålla
för armétygförvaltningen i dess helhet gemensamma ärenden av administrativ
natur. Då denna arbetsuppgift måste tillmätas förhållandevis stor
betydelse, anser jag, att sektionen lämpligen bör benämnas kanslisektion.

I stället för personalsektion bör enligt min mening benämningen personalkontor
användas.

j. PR O VSKJ U TN1NGSCEN T It ALEX.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse i samband med behandlingen
av huvuddragen av armétygförvaltningens organisation, föreslår
tygavdelningen, att provskjutningscentralen, som enligt förvaltningsutredningens
förslag skulle vara inlemmad i vapenavdelningen, direkt underställs
ämbetsverket. Enligt förslaget skall provskjutningscentralen indelas i centraldetalj,
handvapendetalj, verkstadsdetalj, skjutfältsdetalj och mätdetalj.
De tre förstnämnda detaljerna avses skola förläggas till Ulriksdal,
under det att skjutfältsdetaljen skall vara förlagd till Karlsborg och Marma
samt mätdetaljen till Karlsborg.

Departementschefen.

Som jag tidigare framhållit, anser jag mig kunna biträda förslaget om
att provskjutningscentralen blir fristående. Beträffande dess organisation
har jag intet att erinra mot tygavdelningens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

237

5. Armétygförvaltningens personalbehov.

Armé tygförvaltningens ledning.

Departementschefen.

Befattningen såsom souschef i armétygförvaltningen bör placeras i alternativt
Mp/Cp 19, vilken placering tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Fälttygmästarens befattning bör liksom hittills vara placerad i Mo 15.

a. VAPENAVDELNINGEN OCH PROVSKJUTNINGSCENTRALEN.

1946 års militära förvaltningsntredning.

Chefen för vapenavdelningen bör enligt utredningen vara officer med
högre teknisk utbildning samt omfattande erfarenhet från förvaltningsoch
trupptjänst. På grund av arbetsområdets storlek och betydelse måste
höga krav ställas på hans militärtekniska insikter. I betraktande härav
och med hänsyn till angelägenheten av att alltid kunna hålla befattningen
besatt med för densamma väl lämpad person föreslår utredningen, att befattningen
tillsätts på förordnande för viss tid och placeras i Mp 14.

Enligt utredningens förslag skall chefen för vapenavdelningen till sitt
direkta förfogande ha en teknisk assistent, armédirektör av 1. graden med
speciell fallenhet för teoretiskt-tekniskt utredningsarbete och ingående
kunskaper om vapenmaterielen. Befattningen motiveras med att rent tekniska
ställningstaganden ofta krävs vid ledningen av olika organisationsenheter.

Chefen för infanteribyrån bör enligt förslaget inneha högre teknisk utbildning
och vid sidan av militärtekniska kunskaper om materielens användning
in. in. äga betydande konstruktions- och tillverkningsteknislca
erfarenheter. För att de största urvalsmöjligheterna skall erhållas förordar
utredningen, att för befattningen skall kunna ifrågakomma militär, civilmilitär
eller civil innehavare. Med hänsyn till ansvarsställningen föreslås
befattningen skola placeras i alternativt Ma 12/Cp 10.

För sektionschef sbefattningarna räknar utredningen med 2 majorer ur
tygstabskåren, en armédirektör av 2. graden och en byrådirektör i Ca 31.

Infanteribyråns personalbehov beräknas till sammanlagt 35 befattningshavare.
Av dem är, bortsett från byråchefen, 5 militärer, 4 civilmilitärer
och 4 civila i 27 eller högre lönegrader.

Enligt utredningens mening bör på chefen för artilleribyrån ställas motsvarande
fordringar som på chefen för infanteribyrån. Utredningen föreslår
fördenskull, att han skall vara alternativt militär, civilmilitär eller
civil med placering i Ma 12/Cp 10.

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För sektionschefsbefattningarna avser utredningen 2 majorer vid tygstabskåren
och en armédirektör av 2. graden.

Artilleribyråns personalbehov beräknas till 47 befattningshavare, av
vilka, frånsett byråchefen, 7 är militärer, 6 civilmilitärer och 2 civila i 27
lönegraden.

Ritkontorschefen bör enligt utredningen ha teoretisk utbildning, motsvarande
lägst examen från tekniskt gymnasium, ävensom omfattande erfarenhet
av ritkontorsarbete samt av standardiserings- och tillverkningstekniska
frågor inom det mekaniska fackområdet. Med hänsyn härtill bör
han enligt förslaget vara förste byråingenjör i Ca 29 och vid sin sida ha en
assistent, byråingenjör i Ca 24.

Utredningen beräknar ritkontorets personalbehov till sammanlagt 18
personer, samtliga civila och med undantag av kontorschefen placerade
i lägre lönegrader än den 27.

Som chef för kontrollkontoret föreslår utredningen en överstelöjtnant ur
tygstabskåren, som undergått utbildning vid teknisk högskola samt har
kontroll- och verkstadsteknisk erfarenhet.

Chefen för ammunitionssektionen skall enligt förslaget vara major ur
tygstabskåren med mående artilleristiska och ballistiska kunskaper jämte
erfarenhet av moderna kontrollmetoder och tillverkningstekniska frågor
inom den mekaniska verkstadsindustrin.

För kontrollkontoret beräknar utredningen 50 befattningshavare. Av
dem är, frånsett kontorschefen, 6 militärer och 4 civilmilitärer. Av de sistnämnda
är 2 tygverkmästare och en tyghantverkare.

Chefskapet för skjutcentralen bör enligt förslaget utövas av en major
ur tygstabskåren med härför lämpliga kvalifikationer.

Skjutcentralens personalbehov uppskattas till — frånsett arbetarpersonal
— 27 befattningshavare, av vilka, förutom chefen, 3 militärer (2 underofficerare)
och 3 civilmilitärer ur tygstaten. Bland de civila ingår en förste
byråingenjör i 29 lönegraden.

Vad slutligen angar avdelningens centralsektion föreslår utredningen att
den skall förestås av kapten ur tygstabskåren. Personalbehovet för centralsektionen
beräknar utredningen till 18 befattningshavare, bland dem
en förste byråsekreterare, matematiker med akademisk examen eller motsvarande
kunskapsmått, avsedd som utredningsassistent.

För vapenavdelningen i dess helhet beräknar utredningen sammanlagt
197 befattningshavare enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster................................................ 3

Militärer:

officerare ........................................................................ 22

underofficerare ................................................................ 2 24

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren .........

ur tygstaten ........................

Civila i 27 eller högre lönegrader
Övriga ...................................

239

Antal

...... 11

...... 7 18

.....“ 9

.......... 143

Summa 197

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Tygavdelningen föreslår, att chefen för vapenavdelningen skall vara
militär och placeras i Mp 15. Som teknisk assistent åt avdelningschefen
föreslås armédirektör av 1. graden.

Till förfogande skall avdelningschefen därjämte enligt förslaget ha en
byrådirektör i 31 lönegraden, vilken skall vara aerodynamiker. I denna
egenskap skall han tillhandagå även marin- och flygförvaltningarna.

Befattningen som chef för 1. vapenbijrån föreslås skola vara en alternativt
militär eller civil förordnandetjänst i Mp/Cp 13. Som sektionschefer
avses en överstelöjtnant, en major och en armédirektör av 2. graden, den
sistnämnde på eldledningssektionen.

Byråns sammanlagda personal uppgår enligt förslaget till 62 befattningshavare.
Av dessa är — frånsett byråchefen — 11 militärer, 5 civilmilitärer
(en ur tygstaten), 2 alternativt civilmilitärer/civila och 7 civila i 27 eller
högre lönegrader.

Även för chefen för 2. vapenbijrån föreslår tygavdelningen en alternativ
förordnandetjänst i Mp/Cp 13.

Som sektionschefer föreslås en överstelöjtnant, 2 majorer och en byrådirektör
i 31 lönegraden, den sistnämnde på kemiska sektionen. För den
fristående ballistiska detaljen avses en byråingenjör i 27 lönegraden som
chef. Som assistent åt byråchefen räknar tygavdelningen med alternativt
arméingenjör av 1. graden/förste byråingenjör.

Sammanlagt uppgår det beräknade personalbehovet för 2. vapenbyrån
enligt förslaget till 69 befattningshavare. Av dem är — bortsett från
byråchefen — 7 militärer, 3 alternativt civilmilitärer/civila och 8 civila i 27
eller högre lönegrader.

Chefen för kontrollbijrån föreslås skola vara militär i Ma 37.

Som sektionschefer upptar förslaget en major, en kapten, en arméingenjör
av 1. graden, en byrådirektör i 31 lönegraden samt en byråingenjör
i 27 lönegraden. Byrådirektören är avsedd för mätdonssektionen.

För kontrollbyrån räknar tygavdelningen med ett sammanlagt behov av
161 befattningshavare, varibland, frånsett byråchefen, 4 militärer och 2
civilmilitärer (en ur tygstaten). Bland den civila personalen ingår 6 befattningshavare
i 27 eller högre lönegrader.

Som chef för centralsektionen avser tygavdelningen kapten samt för

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

krigsindustrisektionen armédirektör av 2. graden, alternativt civil i motsvarande
lönegrad. Ritkontoret anses böra förestås av byrådirektör i 31
lönegraden.

För centralsektionen, expeditionen inbegripen, beräknas 40 befattningshavare,
bland vilka 3 militärer, en civilmilitär ur tygstaten och en civil
(byråintendent på ekonomidetaljen) i 27 lönegraden. För krigsindustrisektionen
avser tygavdelningen 4 befattningshavare. Av dem är en alternativt
civilmilitär/civil och 2 civila i 27 respektive 29 lönegraderna. För ritkontoret
slutligen beräknas 26 civila befattningshavare erforderliga. Av dem
är 2 placerade i 27 eller högre lönegrad.

Chefen för provskjutningscentralen skall enligt förslaget vara major.
Av det beräknade personalbehovet, 44 befattningshavare, är —utom chefen

2 militärer (1 underofficer), 4 civilmilitärer ur tygstaten och eu civil
i 29 lönegraden.

Enligt tygavdelningens förslag uppgår personalbehovet för vapenavdelningen
till 366 befattningshavare samt för nämnda avdelning och provskjuningscentralen
till 410 befattningshavare enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 3

Militärer :

officerare ........................................................................ 28

underofficerare ............................................................... j 29

Civilmilitärer: -

ur arméingenjörkåren......................................................... q

ur tygstaten ..................................................................... 7 ]3

Alternativt civilmilitärer/civila ..............................................77777 g

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 28

Arvodister ........................................................................... 4

övriga .................................................................................... 327

Summa 410

Departementschefen.

I motsats till förvaltningsutredningen och arméförvaltningens tygavdelning
anser jag att befattningen som chef för vapenavdelningen bör vara
alternativt militär/civilmilitär/civil och placeras i Mp/Cp 15. Chefslöneutredningen
har ej framfört erinran mot denna placering. Jag avser armédirektör
av 1. graden såsom teknisk assistent åt avdelningschefen. Jag biträder
ty8avdelningens förslag att på avdelningen skall finnas en avdelningschefen
direkt underställd aerodynamiker, byrådirektör i 31 lönegraden.
Denne befattningshavare bör tillhandagå även marin- och flygförvaltningarna.

Befattningen som chef för 1. vapenbyrån bör enligt min mening vara
placerad i Cs 10. Chefslöneutredningen har förordat placering i Ma/Ca 33.

241

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

Som sektionschefer å byrån räknar jag med, för infanterisektionen
överstelöjtnant, för pjässektionen major samt för eldledningssektionen
armédirektör av 2. graden.

Personalbehovet för 1. vapenbyrån uppskattar jag till 62 befattningshavare
enligt bilaga 9.

Även beträffande 2. vapenbyrån anser jag att befattningen som byråchef
bör vara placerad i Cs 10. Chefslöneutredningen har även beträffande
denna befattning förordat placering i Ma/Ca 33.

Artilleriammunitionssektionen anser jag böra förestås av överstelöjtnant,
under det att jag beträffande minsektionen och rekylfria sektionen räknar
med majorer som chefer. Den kemiska sektionen bör vara underställd
byrådirektör i 31 lönegraden.

Jag uppskattar 2. vapenbyråns personalbehov till 65 befattningshavare,
vilka redovisas å bilaga 10.

Chefen för kontrollbyrån bör enligt min mening placeras i Cs 10. Chefslöneutredningen
har tillstyrkt Ma 33.

Vapensektionen bör enligt min uppfattning förestås av kapten, ammunltionssektionen
av major samt mätdonssektionen av byrådirektör i 31 lönegraden.

Det av mig beräknade personalbehovet för kontrollbyrån, 152 befattningshavare,
redovisas å bilaga 11.

Beträffande vapenavdelningens centralsektion räknar jag med kapten
som chef, under det att jag som chef för avdelningens ritkontor avser
byrådirektör i 31 lönegraden. För centralsektionen avser jag dessutom en
befattning för alternativt armédirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

Av bilaga 12 framgår att jag för centralsektionen beräknar 26 befattningshavare.
Ritkontorets personalbehov enligt mitt förslag, likaledes 26
befattningshavare, redovisas å bilaga 13.

Det sammanlagda personalbehovet för vapenavdelningen enligt mitt förslag
utgör 334 befattningshavare.

Jag avser major som chef för provskjutningscentralen. Personalbehovet
uppskattas, såsom framgår av bilaga 14, till 44 befattningshavare.

b. FORDONSAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutrcdning.

På chefen för fordonsavdelningen ställer utredningen det kravet, att
han skall äga högre teknisk utbildning samt omfattande erfarenhet från
förvaltningstjänst. Han bör kunna vara militär, civilmilitär eller civil och
befattningen bör hänföras till Mp/Cp 14.

10—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Befattningen som chef för fordonsbijrån kräver enligt utredningen såväl
konstruktions- och tillverkningsteknisk erfarenhet som militärtekniska
kunskaper ävensom erfarenhet av fordonsmaterielens militära användning.
Befattningen föreslås alternativt militär/civilmilitär/civil och hänförd till
Ma 12/Cp 10.

För fordonsbyrån beräknar utredningen 26 befattningshavare. Av dem
är -— med bortseende från byråchefen — 7 militärer (varav en motorutbildad
kapten ur kustartilleriet) och 5 civilmilitärer ur arméingenjörkåren.

Som chef för fältarbetsbijrån avser utredningen överste ur tygstabskåren
i Ma 12. Brosektionens chef bör enligt utredningens mening vara byrådirektör
i Ca 31 med civilingenjörsexamen på fackavdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst samt med erfarenhet av dels konstruktionsverksamhet
beträffande bromateriel, dels militär och civil brobyggnad.

Personalbehovet för fältarbetsbyrån beräknas till 24 befattningshavare,
varibland, förutom byråchefen, 4 militärer och 7 civila i 27 eller högre
lönegrader.

Chefen för ritkontoret bör enligt utredningen liksom chefen för vapenavdelningens
ritkontor vara förste byråingenjör i Ca 29. Även denne bedömer
utredningen ha behov av en assistent, byråingenjör i Ca 24. För ritkontoret
beräknar utredningen 18 befattningshavare.

För motor sektionen beräknas 9 befattningshavare med en armédirektör
av 2. graden som chef. Bland personalen ingår en byråingenjör i 27
lönegraden.

Som chef för kontrollkontoret förordar utredningen major ur tygstabskåren
med kontroll- och Verkstadstekniska erfarenheter. Han föreslås
tillika skola vara chef för kontorets centraldetalj. Personalbehovet för kontrollkontoret
uppskattas till 13 befattningshavare, av dem 3 militärer och en
civilmilitär ur tygstaten.

För fordonsavdelningens centralsektion slutligen beräknar utredningen
14 befattningshavare med en kapten ur tygstabskåren som chef.

Det sammanlagda personalbehovet för fordonsavdelningen uppgår enligt
förslaget till 105 befattningshavare enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 2

Officerare .............................................................................. 16

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ......................................................... 6

ur tygstaten ..................................................................... 1 7

Civila i 27 eller högre lönegrader .............................................. 9

Övriga .................................................................................... 71

Summa 105

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

243

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Enligt tygavdelningens förslag skall chefen för fordonsavdelningen vara
alternativt militär/civilmilitär/civil i Mp/Cp 15.

Även beträffande cheferna för fordons- och f ältarbetsbgråerna föreslås
förordnandetjänster i Mp/Cp 13. Dessa inräknas i det följande icke vid angivandet
av byråernas beräknade personalbehov.

Som sektionschefer på fordonsbijrån upptar förslaget en överstelöjtnant
och 2 majorer samt en arvodist (31 löneklassen). Den sistnämnde
är avsedd för biluttagningssektionen.

Det beräknade personalbehovet för byrån uppgår till 80 befattningshavare.
Av dessa är 9 militärer (en ur kustartilleriet) på stat och 2 arvodister,
4 civilmilitärer ur arméingenjörkåren, en alternativt civilmilitär/civil samt
9 civila i 27 eller högre lönegrader.

Enligt förslaget skall på fältarbetsbijrån en byrådirektör i 33 lönegraden
(beräkningssektionen), en byrådirektör i 31 lönegraden och en major vara
sektionschefer. Av den sammanlagda personalen, 37 befattningshavare, är
3 militärer, en civilmilitär ur arméingenjörkåren och 9 civila i 27 eller
högre lönegrader. Bland personalen ingår även en arvodist (expeditionsofficer).

Som chef för centralsektionen avser tygavdelningen kapten, för specialtekniska
sektionen alternativt armédirektör av 1. graden/byrådirektör i
33 lönegraden, för kontrollsektionen ävensom för ritkontoret byrådirektör
i 31 lönegraden samt för krigsindustridetaljen byråingenjör i 27 lönegraden.

Beräknat personalbehov för nyssnämnda enheter utgör, för centralsektionen
(expeditionen inbegripen) 41, för specialtekniska sektionen 12, för
kontrollsektionen 34, för ritkontoret 24 samt för krigsindustridetaljen 2
befattningshavare. Av dessa 113 befattningshavare är 3 militärer (varav en
underofficer), en civilmilitär ur arméingenjörkåren, en alternativt civilmilitär/civil
och 7 civila i 27 eller högre lönegrader. Bland personalen i
fråga ingår även 2 arvodister (en expeditionsofficer och en expeditionsunderofficer).

För fordonsavdelningen i dess helhet räknar tygavdelningen med ett
personalbehov av 234 befattningshavare enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 3

Militärer:

officerare ........................................................................ 13

underofficer ......................................................................1 14

. Civilmilitärer ur arméingenjörkåren ............................................. 6

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 2

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 25

Arvodister .............................................................................. 5

Övriga ........................................................................ 179

Summa 234

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Även beträffande chefen för fordonsavdelningen räknar jag med förordnandetjänst
i alternativt Mp/Cp 15, vilken placering tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Befattningen som chef för fordonsbyrån anser jag böra vara placerad i
Cs 10. Chefslöneutredningen har förordat Ma/Ca 33.

Beträffande stridsfordonssektionen räknar jag med överstelöjtnant samt
beträffande bilsektionen med major som chef under det att jag som chef
för släpfordonssektionen avser armédirektör av 2. graden. Biluttagningssektionen
slutligen syns liksom motsvarande organ inom den nuvarande
tygavdelningen lämpligen kunna underställas pensionerad officer i arvodesbefattning
med arvode motsvarande 32 löneklassen.

Sammanlagt uppskattar jag personalbehovet för fordonsbyrån till 80 befattningshavare
enligt bilaga 15.

Beträffande chefens för fältarbetsbyrån löneställning gäller vad jag i
det föregående anfört i fråga om chefen för fordonsbyrån.

Brosektionen anser jag bör vara underställd byrådirektör i 33 lönegraden,
under det att jag som chef för maskinsektionen avser major.

Sammanlagt beräknar jag för fältarbetsbyrån 31 befattningshavare i
enlighet med bilaga 16.

Som chef för den fristående specialtekniska sektionen avser jag alternativt
armédirektör av 1. graden/byrådirektör i 33 lönegraden. Centralsektionen
bör förestås av'' kapten. Kontrollsektionen bör ledas av byrådirektör
i 31 lönegraden och som chef för det fristående ritkontoret räknar jag med
förste byråingenjör.

Personalbehovet för dessa enheter framgår av bilagorna 17—20 och utgör
för specialtekniska sektionen 11, för centralsektionen 32, för ritkontoret 22
och för kontrollsektionen 32 befattningshavare.

Fordonsavdelningens personalbehov enligt mitt förslag utgör 209 befattningshavare.

c. ELEKTROAVDELNINGEN (SIGNALBYRÅN).

1946 ars militära förvaltningsutredning.

Utredningen framhåller att chefen för signalbyrån måste ha ingående
kännedom och erfarenhet om signal- och belysningsmaterielens konstruktion,
tillverkningssätt, användning, anskaffning, kontroll och underhåll.
Befattningen skall enligt förslaget tillsättas för viss tid och vara placerad
i Cp 12.

Enligt vad som tidigare berörts, förutsätter utredningen, att två militärassistenter
placeras på signalbyrån.

Signalbyråns personalbehov beräknas av utredningen till 104 befattningshavare
enligt följande.

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

245

Officerare ................................

Civilmilitärer ur arméingenjörkåren

Civila i 27 eller högre lönegrader.....

Övriga ......................................

Antal

.......... 2

.......... 18

.......... 10

.......... 74

Summa 104

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

För såväl chefen för elektroavdelningen som för byråcheferna föreslår
arméförvaltningens tygavdelning alternativa förordnandetjänster i Mp/Cp 15
respektive Mp/Cp 13. I det följande bortses från dessa tjänster vid angivandet
av byråernas beräknade personalbehov. Som teknisk assistent åt
avdelningschefen föreslås överingenjör i Cp 10, tillika chef för specialtekniska
sektionen (ellaboratoriet), samt som militärassistent inom avdelningen
en major.

På telebyrån föreslås som sektionschefer en armédirektör av 2. graden,
alternativt civil i motsvarande lönegrad samt 2 byrådirektörer i 31 lönegraden.

Av byråns beräknade personalbehov, 43 befattningshavare, är 3 alternativt
civilmilitärer/civila och 12 civila i 27 eller högre lönegrader.

Radarbyråns sektionschefer är enligt förslaget byrådirektörer i 31 lönegraden.
Av för byrån i dess helhet föreslagna 34 befattningshavare är en
alternativt civilmilitär/civil och 10 civila i 27 eller högre lönegrader.

För avdelningens från byråindelningen fristående enheter räknar förslaget
med följande chefer, nämligen för centralsektionen kapten, för elkraftsektionen
och ritkontoret byrådirektörer i 31 lönegraden, för kontrollsektionen
armédirektör av 2. graden samt för krigsindustridetaljen byråingenjör.
Såsom nämnts i det föregående skall enligt förslaget överingenjören
vara chef för den specialtekniska sektionen.

Av nyssnämnda enheters sammanlagda personal enligt förslaget, 149
befattningshavare, är en militär, en civilmilitär ur arméingenjörkåren och
en ur tygstaten samt 14 civila i 27 eller högre lönegrader. Bland personalen
i fråga ingår 2 arvodister (en expeditionsofficer och en expeditionsunderofficer).

Det sammanlagda personalbehovet för elektroavdelningen är enligt tygavdelningens
förslag 230 befattningshavare enligt följande.

Antal''

innehavare av förordnandetjänster ............................................. 4

Officerare .............................................................................. ^

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ......................................................... 1

ur lygstaten ...................................................................2

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 4

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 36

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Antal

Arvodister .............................................................................. 2

Övriga .................................................................................... ISO

Summa 230

Departementschefen.

Även befattningen som chef för elektr oav delning en bör enligt min mening
vara förordnandetjänst i alternativt Mp/Cp 15. Denna uppfattning
delas av chefslöneutredningen.

Chefen för elektroavdelningen torde till sitt förfogande böra ha dels en
militärassistent, dels en teknisk assistent. Som militärassistent torde lämpligen
en major böra placeras, under det att den tekniske assistenten torde
böra inneha förordnandetjänst i Cp 10 och benämnas överingenjör. Han
bör, i enlighet med vad tygavdelningen föreslagit, tillika förestå avdelningens
specialtekniska sektion.

Enligt min mening bör med hänsyn till arbetsområdets art chefen för
telebyrån inneha förordnandetjänst i Cp 10. Chefslöneutredningen har förordat
denna löneställning.

Enligt mitt förslag skall telebyråns tre sektioner — tråd-, truppradio- och
stabsradiosektionerna -—• förestås av alternativt armédirektörer av 2. graden/byrådirektörer
i 31 lönegraden.

Sammanlagt räknar jag, såsom bilaga 21 utvisar, med 39 befattningshavare
för telebyrån.

Beträffande löneställningen för chefen för radarbyrån gäller vad jag anfört
beträffande chefen för telebyrån.

För såväl stridsledningsradar- som eldledningsradar- och specialradarsektionerna
avser jag såsom chefer alternativt armédirektörer av 2. graden
/byrådirektörer i 31 lönegraden.

Såsom framgår av bilaga 22 beräknar jag för radarbyrån ett personalbehov
av 28 befattningshavare.

Som chefer för de fristående elkraft- och kontrollsektionerna avser jag
alternativt arméingenjör av 1. graden/förste byråingenjör respektive alternativt
armédirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden. Såsom
jag i det föregående berört, bör den tekniske chefsassistenten tillika
vara chef för specialtekniska sektionen (ellaboratoriet). Jag anser,
att 2 byrådirektörer i 31 lönegraden bör placeras som detaljchefer
•på nämnda sektion. I samma mån som försvarets teletekniska laboratorium
byggs ut» kommer personalbehovet för den specialtekniska sektionen liksom
för motsvarande organ inom övriga förvaltningar att omprövas.

Avdelningens ritkontor bör förestås av förste byråingenjör och centralsektionen
av kapten.

Jag uppskattar personalbehovet, för elkraftsektionen till 9 (bil. 23), för
specialtekniska sektionen till 41 (bil. 24), för kontrollsektionen till 30
(bil. 25), för centralsektionen till 28 (bil. 26) samt för ritkontoret till 23
befattningshavare (bil. 27).

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Elektroavdelningens sammanlagda personalbehov beräknar jag
befattningshavare.

247
till 200

d. VERKSTADSAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen understryker de mycket höga krav som måste ställas på
chefen för verlcstadsavdelningen. Förutom fullgod inblick i och förståelse
för krigsreparationstjänstens betydelse fordras av avdelningschefen enligt
utredningen god kunskap om verkstadsdrift ur såväl driftteknisk som
ekonomisk synpunkt. Han bör därjämte vara god organisatör. Med hänsyn
till de uppgifter, som föreslås skola tillkomma avdelningen i avseende
på arméingenjörkåren och tygstaten, bör avdelningschefen enligt utredningens
mening vara chef för nämnda personalkårer och benämnas armeöverdirektör.
.

Utredningen anser att arméöverdirektören bör ha samma löneställmng

som flygöverdirektören eller Cp 15.

På avdelningen skall enligt förslaget finnas en kapten ur generalstabskåren
som militärassistent.

Beträffande chefen för krigsreparationsbyrån uttalar utredningen det
omdömet, att han måste äga god kännedom om krigsreparationstjänstens
organisation och ha omfattande erfarenhet från utbildning av personal
för reparationstjänsten. Vidare anses han böra äga vidsträckt kunskap
om arméns tygmateriel och om möjligt även erfarenhet från större mekanisk
reparationsverkstad. Han skall enligt förslaget vara armédirektör
av 1. graden.

Som sektionschefer på krigsreparationsbyrån föreslår utredningen armedirektörer
av 2. graden.

Sammanlagt 18 befattningshavare anses av utredningen erforderliga för
byrån. Av dem är 3 militärer, 7 civilmilitärer ur arméingenjörkåren och
2 ur tygstaten samt 2 civila i 27 lönegraden.

Med hänsyn till arten och omfattningen av driftbyråns arbetsuppgifter
anser utredningen att höga fordringar måste ställas på byråns chef. Endast
ingenjör med examen från teknisk högskola eller undantagsvis från
tekniskt gymnasium, med omfattande och väl meriterad erfarenhet av
verkstadsdrift och de olika frågor, som förekommer inom eu industriledning,
även sådana av ekonomisk art, bör enligt utredningen ifrågakomma.
Befattningen föreslås skola placeras i Cp 12. Tjänstebeteckningen bör enligt
utredningen vara verkstadsdirektör.

Chefen för driftbyråns organisationssektion föreslås av utredningen
skola vara byrådirektör i Ce 31. Han bör ha erfarenhet från det drifttekniska
området.

Som chef för driftbyråns driftsektion bör enligt utredningens uppfatt -

248

Kurigl. Maj:ts proposition nr 109.

ning endast ifrågakomma ingenjör med examen från teknisk högskola eller
tekniskt gymnasium samt med omfattande erfarenhet från mekanisk verkstadsdrift,
särskilt reparationsverksamhet. Kännedom om arméns materielslag
och arbetsstudiekunskap bör räknas som merit. För befattningen föreslås
placering i Ca 31. Tjänstebenämningen bör vara byrådirektör.

Som chef för driftbyråns reservdelssektion avses förste byråingenjör i
Ca 29. Utrustningssektionen inom byrån skall enligt förslaget som chef ha
byrådirektör i Ca 31, vilken bör vara ingenjör med examen från teknisk
högskola eller tekniskt gymnasium och med omfattande erfarenhet av anläggningsteknik
samt med verkstadsdrift förenade maskin- och verktygsfrågor.

Kollektivavtalsfrågorna bör enligt utredningen handhas av en förste
byråingenjör i Ca 29 med examen lägst från tekniskt gymnasium samt stor
praktisk erfarenhet av kollektivavtalsfrågors handläggning vid större statlig
eller privat industri. Därjämte ställer utredningen krav på god förhandlingsvana.
Han bör enligt förslaget fungera som arméförvaltningens
representant i försvarets avtalsdelegation och försvarets centrala säkerhetsnämnd.

Byråns beräknade personalbehov utgör 66 befattningshavare. Av dem är
3 civilmilitärer ur tygstaten och 13 civila i 27 eller högre lönegrader.

Enligt förslaget skall chefen för verkstadsavdelningens centralsektion,
1)1. a. i stort planlägga utbildningen av arméingenjörkårens och tygstatens
personal. Härför avses armédirektör av 2. graden. För centralsektionen
beräknas 18 befattningshavare, bland dem 2 civilmilitärer ur arméingenjörkaren
och 2 arvodister (en expeditionsofficer och en expeditionsunderofficer).

Verkstadsavdelningens totala personalbehov enligt förslaget uppgår till
104 befattningshavare enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 2

Officerare ........................................................................ 4

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ......................................................... 9

ur tygstaten ..................................................................... 5 14

Civila i 27 eller högre lönegrader ..............................................77777 15

Arvodister ........................................................................ 2

Övriga ..............................................................•...................... 67

Summa 104

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

För chefen för verkstadsavdelningen, arméöverdirektören, föreslår tygavdelningen
förordnandetjänst i Cp 16, under det att för chefen för driftbyrån,
verkstadsdirektören, föreslås förordnandetjänst i Cp 13. Chefen för
krigsreparationsbyrån föreslås skola placeras i Ca 37.

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För sektionschefsbefattningarna på krigsreparationsbyrån avses enligt
förslaget armédirektörer av 2. graden. Byråns personalbehov uppskattas till
20 befattningshavare. Av dem är — med bortseende från byråchefen —

3 civilmilitärer ur arméingenjörkåren och 2 ur tygstaten, 3 alternativt
civilmilitärer/civila samt 2 civila i 27 lönegraden.

Beträffande driftbyrån räknar tygavdelningen genomgående med byrådirektörer
i 31 lönegraden som sektionschefer. Byråns sammanlagt 72 befattningshavare
enligt förslaget är samtliga civila, av dem frånsett byråchefen
_ 13 i 27 eller högre lönegrader. Bland dem ingår en förste byrå ingenjör,

avsedd som chef för den fristående avtalsdetaljen, samt en byråintendent,
avsedd för organisationssektionens ekonomi- och organisations detalj.

I fråga om avdelningens från byråindelningen fristående enheter räknar
tygavdelningen med arméingenjör av 1. graden, alternativt civil i motsvarande
lönegrad som chef för centralsektionen, byrådirektör i 31 lönegraden
som chef för anläggningssektionen samt förste byråingenjor som
chef för reservdelssektionen. Personalbehovet för nämnda enheter uppskattas
till respektive 17, 18 och 9 befattningshavare. Av dessa 44 befattningshavare
är en militär, en alternativt civilmilitär/civil, en civilmilitär
ur tygstaten samt 4 civila i 27 eller högre lönegrader.

Det totala personalbehovet för verkstadsavdelningen enligt tygavdelningens
förslag uppgår till 137 befattningshavare enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster .............................................

Officerare ..............................................................................

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ......................................................... ®

ur tygstaten ................................................................... _

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 4

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 20

,, . 104

Övriga ............................................................ .

Summa 137

Departementschefen.

Befattningen som arméöverdirektör och chef för verkstadsavdelningen
anser jag böra vara förordnandetjänst i Cp 15, vilken placering har tillstyrkts
av chefslöneutredningen.

Enligt min mening är befattningen som chef för driftbgrån av den art
att den bör utgöra förordnandetjänst i Cp 10. Denna lönegrad har förordats
av chefslöneutredningen.

Som chef för byråns organisationssektion avser jag förste byråingenjör,
under det att jag för såväl tygverkstads- som ammunitionsverkstadssektionerna
räknar med byrådirektörer i 31 lönegraden som chefer. Arbets -

250 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

studiesektionen torde liksom den fristående avtalsdetaljen böra förestås av
förste byråingenjör.

Såsom framgår av bilaga 28 räknar jag med 66 befattningshavare på
driftbyrån.

Som chefer för avdelningens fristående sektioner räknar jag med, för
centralsektionen armédirektör av 2. graden, för krigsreparationssektionen
alternativt armédirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden, för
anläggningssektionen byrådirektör i 31 lönegraden samt för reservdelssektionen
slutligen byråingenjör.

Jag uppskattar personalbehovet för centralsektionen till 20 (bil. 29),
för krigsreparationssektionen till 13 (bil. 30), för anläggningssektionen till
17 (bil. 31) samt för reservdelssektionen till 8 befattningshavare (bil. 32).

Verkstadsavdelningens sammanlagda personal utgör enligt mitt förslag
125 befattningshavare.

e. TYGFÖRRÄDSBYRÅN OCH AMMUNITIONSFORRÅDSBYRÅN
(FöRRÅDSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för förrådsbyrån skall enligt förslaget vara överste ur fälttygkåren
och ha omfattande erfarenhet av förvaltnings- och trupptjänst. I
lönehänseende föreslås han skola vara likställd med chefen för signalbyrån,
dock att befattningen anses böra tillsättas med fullmakt och hänföras
till Mo 12. Med byråchefskapet anser utredningen befattningen såsom
chef för fälttygkåren böra vara förenad.

Som sektionschefer avser utredningen en överstelöjtnant och 2 majorer
ur fälttygkåren, som chef för fordonsregistret en byråingenjör.

Förrådsbyråns beräknade personalbehov utgör 85 befattningshavare.
Utredningen pekar på vissa omständigheter, som kan komma att inverka
på byråns personalbehov, såsom uppläggning av buffertlager av materiel
vid förbanden samt vissa ändringar i armeorganisationen, som varit under
genomförande vid tiden för betänkandets avlämnande. Av nämnda 85 befattningshavare
är 13 militärer, 5 civilmilitärer ur tygstaten samt 2 civila
i 27 respektive 29 lönegraderna. Dessutom ingår en arvodist som expeditionsofficer
på planeringssektionen.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Chefen för tygförrådsbyrån skall enligt tygavdelningens förslag vara
militär med placering i Ma 37.

Som sektionschefer avses en överstelöjtnant och 2 majorer.

Det totala personalbehovet uppskattas till 110 befattningshavare, varav
11 militärer, 9 civilmilitärer ur tygstaten och en civil i 27 lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 251

Dessutom ingår 4 arvodister (en expeditionsofficer och 3 expeditionsunderofficerare).

Även beträffande ammunitionsförrådsbyrån räknar tygavdelningen med
militär byråchef i Ma 37. För befattningar som sektionschefer avses en
överstelöjtnant och 2 kaptener. Totalt personalbehov utgör 51 befattningshavare,
av dem 6 militärer, 3 civilmilitärer ur tygstaten, en civil i 27 lönegraden
samt en arvodist (expeditionsofficer).

Departementschefen.

För tygförrådsbyrån räknar jag med byråchefsbefattning i Ma 37. Chefslöneutredningen
har stannat vid att förorda Ma 33.

Beträffande denna byrå räknar jag med uteslutande militära sektionschefer,
nämligen majorer å såväl materielsektionen som centralsektionen
och materielredovisningssektionen.

Såsom framgår av bilaga 33 beräknar jag byråns personalbehov till 100
befattningshavare.

Även för chefen för ammunitionsförrådsbyrån räknar jag med befattning
i Ma 37, under det att chefslöneutredningen stannat vid Ma 33.

Chefen för ammunitionssektionen bör enligt min mening vara major,
under det att jag som chef för centraldetaljen avser kapten samt för ammunitionsredovisningssektionen
byråassistent i 25 lönegraden.

Mitt förslag innebär, att för ammunitionsförrådsbyrån avses 46 befattningshavare,
vilka redovisas å bilaga 34.

f. INKÖPSAVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen framhåller, att de arbetsuppgifter, som skall åligga chefen
för inköpscentralen, ställer stora krav på dennes kompetens, varför han
lämpligen bör vara examinerad från teknisk högskola eller tekniskt
gymnasium samt äga omfattande, väl meriterad erfarenhet från industriell
affärsverksamhet med in- och utlandet. Vidare förutsätts goda språkkunskaper.
Vederbörande bör vara omdömesgill och tränad förhandlare.
Befattningen föreslås placerad i Cp 14 och som tjänstebenämning förordas
inköpsdirektör.

Chefen för inköpssektionen skall enligt förslaget vara ingenjör med
erfarenhet av bl. a. inköpsverksamhet samt mekanisk verkstadsdrift. Befattningen
förutsätts skola vara en byrådirektörsbefattning i Ca 31.

Chefen för försäljningskontoret skall enligt förslaget vara förste byråingenjör
eller förste byråintendent i Ce 29. Huvudvikten bör enligt utredningen
läggas på att för befattningen erhålls en innehavare med omfattande
och väl meriterad erfarenhet av försäljningsverksamhet inom lämplig

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

bransch samt med god förhandlingsvana, varför kravet på teknisk utbildning
icke anses böra vara utslagsgivande.

Som chef för räkningssektionen avses kamrerare i Ca 25 med teoretisk
merkantil utbildning och ingående kännedom om för staten gällande upphandlingsföreskrifter.

Personalbehovet för inköpscentralen beräknas av utredningen till sammanlagt
50 befattningshavare, av vilka — inköpsdirektören inbegripen _

8 i 27 eller högre lönegrader.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Som chef för inköpscentralen föreslår arméförvaltningens tygavdelning
inköpsdirektör i Cp 15. Enligt förslaget skall chefen för centralsektionen
■\ara byrådirektör i 31 lönegraden, chefen för inköpssektionen byrådirektör
i 33 lönegraden, chefen för räkningssektionen byråassistent i 25 lönegraden
samt chefen för försäljningssektionen förste byråintendent i 29
lönegraden.

Det totala personalbehovet utgör 83 befattningshavare, av vilka — inköpsdirektören
inbegripen — 18 är placerade i 27 eller högre lönegrader,
bland dem 11 byråintendenter i 27 och 3 förste byråintendenter i 29 lönegraden.

Departementschefen.

Chefen för inköpsavdelningen bör lämpligen benämnas inköpsdirektör
och inneha förordnandetjänst i Cp 15, vilken placering har tillstyrkts av
chefslöneutredningen. Med hänsyn till omfattningen och arten av den inköpsverksamhet,
som kommer att åvila armétygförvaltningens inköpsavdelning,
bedömer jag det erforderligt att en befattning för byrådirektör
i 33 lönegraden avses för en högt kvalificerad assistent åt inköpsdirektören.

Som chef för inköpssektionen räknar jag med byrådirektör i 33 lönegiaden,
under det att jag anser, att försäljningssektionen bör förestås av
förste byråintendent i 29 lönegraden och räkningssektionen av kamrerare
i 27 lönegraden.

Jag erinrar om vad jag anfört vid behandlingen av armétygförvaltningens
detaljorganisation att räkningsgranskningen skall slutföras och anordningsbeslut
meddelas å inköpsavdelningen. Ansvaret härför faller i huvudsak
på kamreraren. Det får anses vara en intern organisationsfråga, huruvida
denne skall teckna samtliga anordningsbeslut eller huruvida "anordningsbeslut,
som avser likvider i större och mera komplicerade inköpsärenden,
efter föredragning skall tecknas av exempelvis chefen för inköpssektionen
eller i sista hand inköpsdirektören.

Såsom framgår av bilaga 35 beräknar jag för inköpsavdelningen 78 befattningshavare.
Då man bedömer denna personaluppsättning måste vederbö1
lig hänsyn tas till den stora omfattning, som armétygförvaltningens

253

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

inköpsverksamhet kommer att få på grund av bl. a. överförande fiån
krigsmaterielverket av betydande anskaffningsuppgifter samt till följd av
huvudförvaltningsprincipens tillämpning. Då arbetsbelastningen vid verksamhet
i avsedd omfattning för närvarande är svår att bedöma, är mina
beräkningar av avdelningens personalbehov behäftade med viss osäkerhet.

g. NORMALIEBYRÅN (FÖRLAGSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för förlagsbyrån bör enligt förvaltningsutredningen vara civilingenjör
med erfarenhet av konstruktions- och standardiseringsverksamhet
samt kännedom om arméns tygmateriel. Befattningen föreslås hänförd
till Cp 10.

Enligt förslaget skall chefen för standardiseringssektionen vara förste
byråingenjör med examen från teknisk högskola, chefen för beskrivningssektionen
förste byråintendent med akademisk examen i moderna språk,
chefen för förlagssektionen byråintendent, chefen för biblioteket assistent,
likaledes med akademisk examen i moderna språk, samt slutligen chefen
för materiallaboratoriet byrådirektör med högre teknisk eller akademisk
utbildning. Utredningen beräknar förlagsbyråns personalbehov till 84 befattningshavare.
Av dem avses 2 vara militärer (kaptener ur fälttygkåren).
Sammanlagt 7 civila befattningshavare — byråchefen inbegripen — föreslås
skola placeras i 27 eller högre lönegrader.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Arméförvaltningens tygavdelning räknar med alternativt Ma/Ca 37 för
byråchefsbefattningen.

Tygavdelningen, som räknar med fullständig sektionsindelning av byrån,
avser 3 byrådirektörer i 31, en byråintendent i 27 och en byråingenjör
i 25 lönegraden som sektionschefer.

Det totala personalbehovet uppskattas till 111 befattningshavare. Av
dem är — inberäknat byråchefen — 17 avsedda att placeras i 27 eller
högre lönegrader.

Departementschefen.

Befattningen som chef för normaliebyrån anser jag böra vara placerad
i Ca 37. Denna uppfattning delas av chefslöneutredningen.

Cheferna för standardiserings- och kontrollmetodiksektionerna samt för
materiallaboratoriet bör vara byrådirektörer i 31 lönegraden. Som chef för
förlagssektionen räknar jag med byråassistent i 25 lönegraden. Beträffande
beskrivningssektioncn, vilken ej var medtagen i arméförvaltningens
tygavdelnings förslag den 14 december 1953, har under hand framhållits
från tygavdelningen, att dess beskrivningsarbete i stor utsträckning för när -

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

varande leds av en kapten, vilken visat sig lämplig för denna uppgift. Bl. a.
har vederbörandes materielkännedom visat sig vara av stort värde i detta
sammanhang. Tygavdelningen önskar därför att kapten avses som chef för
normaliebyråns beskrivningssektion. Även om det icke varit avsett att
ifrågavarande befattning skall vara militär, vill jag icke motsätta mig tygavdelningens
önskemål i detta hänseende och utgår sålunda från att kapten
tills vidare avses för befattningen.

Såsom framgår av bilaga 36 räknar jag med 122 befattningshavare på
normaliebyrån. Jag har noggrant undersökt möjligheterna att minska
detta antal men icke funnit detta möjligt utan att äventyra någon av
byråns verksamhetsgrenar. Det bör särskilt framhållas, att armétygförvaltningens
beskrivnings- och förlagsverksamhet får förutsättas komma
att bli av stor omfattning.

h. CENTRALPLANERINGEN OCH MA TERIELINSPEK TION EN
(CENTRALBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chef för centralplaneringen är enligt förslaget överste ur tygstabskåren.
Han bör äga allsidiga kunskaper i förvaltningstjänst, allmän kännedom
om armématerielen, dess konstruktion och verkningssätt, samt förmåga att
bedöma tekniska utvecklingstendenser på tygmaterielområdet och dessas
militära aspekter.

För centralplaneringen beräknas sammanlagt 13 befattningshavare erforderliga.
Av dem är 5 militärer, 2 civilmilitärer ur arméingenjörkåren, en
civil i 27 lönegraden samt en arvodist (expeditionsofficer).

Som chef för materielinspektionen avser utredningen överstelöjtnant ur
tygstabskåren. Sammanlagt beräknas för inspektionen 8 befattningshavare,
bland dem 5 arméingenjörer.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Chefen för centralbyrån är enligt tygavdelningens förslag militär i
Ma 37, under det att 2 av sektionscheferna är överstelöjtnanter, en major
och en (ekonomisektionen) kamrerare i 29 lönegraden.

Personalbehovet uppskattas till 35 befattningshavare. Av dem är 8
militärer, 6 civilmilitärer, 2 alternativt civilmilitärer/civila, 2 civila i 29
lönegraden samt 2 arvodister (en expeditionsofficer och en expeditionsunderofficer).

Departementschefen.

Centralplaneringen torde böra stå under chefskap av en överstelöjtnant.
För att biträda med det kvalificerade planeringsarbetet avser jag en major
och en alternativt armédirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 255

Jag uppskattar personalbehovet till 17 befattningshavare, som redovisas å
bilaga 37.

Även för materielinspektionen räknar jag med överstelöjtnant som chef.
I avsaknad av säkra hållpunkter för uppskattning av personalbehovet beräknar
jag 6 befattningshavare, bland dem 3 arméingenjörer av 1. graden,
för denna enhet. Personalen redovisas å bilaga 38.

i. ADMINISTRATIVA BYRÅN (JURIDISKA SEKTIONEN OCH
CENTRALEXPEDITIONEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Med hänsyn till det ansvar, som kommer att åvila chefen för juridiska
sektionen såsom armeförvaltningens främste expert i juridiska och administrativa
frågor, anser utredningen denne böra vara lägst byrådirektör i
Ca 31. Som närmaste medhjälpare skall han enligt förslaget ha en förste
byråsekreterare i Ca 27, vilken skall ha att''föredra de ärenden, som avgörs
av sektionschefen, samt självständigt besvara till sektionen från
andra organ inom arméförvaltningen framställda förfrågningar. Vidare
erfordras enligt utredningen på sektionen en amanuens i reglerad befordringsgång
och ett kanslibiträde i 11 lönegraden.

Chefen för centralexpeditionen bör enligt utredningens mening vara
civilekonom med omfattande erfarenhet från statliga och privata företag
såsom rationaliseringsman och administratör, särskilt på det kontorstekniska
området. Han föreslås skola placeras i Ca 31 med tjänstebenämningen
kontorschef.

Personalbehovet för centralexpeditionen uppgår enligt förslaget till 55
befattningshavare, varibland 3 i 27 eller högre lönegrader samt en arvodist
(expeditionsofficer).

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Som chef för administrativa byrån föreslår arméförvaltningens tygavdelning
krigsråd i Ca 37. Cheferna för juridiska sektionen och personalsektionen
är enligt förslaget byrådirektörer i 31 lönegraden, under det att
byråintendenter avses för organisationsdetalj och sysslomannaexpedition.

Sammanlagt beräknas 64 befattningshavare för byrån, av vilka 8 föreslås
skola placeras i 27 eller högre lönegrader.

Departementschefen.

Chefen för administrativa byrån bör benämnas krigsråd och inneha
befattning i Ca 37. Denna placering har tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Med hänsyn till de på kanslisektionen fallande arbetsuppgifternas art
bör enligt min mening chefen för denna sektion vara byrådirektör i 31

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

lönegraden. Även för chefen för personalkontoret räknar jag med denna
lönegrad. Ekonomisektionen anser jag böra förestås av kamrerare i 29
lönegraden och organisationsdetaljen av byråintendent i 27 lönegraden.

Av bilaga 39 framgår byråns personal enligt mitt förslag, vilket omfattar
69 befattningshavare. Vid undersökning i syfte att söka reducera antalet
befattningshavare på personalkontoret, har detta icke visat sig tillrådligt
med hänsyn till bl. a. antalet personalärenden och månadslöner samt
mängden av reseräkningar (av vilka många avser resor till utlandet),
sjukvårdsräkningar m. m.

/. PERSONALKÅREXPEDITIONEN.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

För personalkårexpeditionen beräknar tygavdelningen en personaluppsättning
av 2 pensionerade officerare i arvodesbefattning (därav en i löneklass
31 och en i löneklass 30) samt en pensionerad underofficer, likaledes
i arvodesbefattning, ävensom ett kanslibiträde såsom registrator och stenograf
jämte ett biträde för skriv- och kontorsgöromål.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot tygavdelningens beräkning av personalkårexpeditionens
personalbehov. (Bil. 40.) Föreståndaren bör åtnjuta arvode
enligt 32 löneklassen.

k. SAMMANFATTNING.

1946 års militära förvaltningsutredning.

För arméförvaltningen i dess helhet beräknar förvaltningsutredningen
ett personalbehov av 811 befattningshavare, vilka i stort fördelar sig på

följande sätt.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 12

Militärer:

officerare ........................................................................ 67

underofficerare ............................................................... 2 69

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ...................................................... 51

ur tygstaten ..................................................................... 18 69

Civila i 27 eller högre lönegrader ........................................... 66

Arvodister .............................................................................. 7

Övriga .................................................................................... 588

Summa 811

257

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1933.

Det sammanlagda personalbehovet enligt förslaget utgör 1467 befattningshavare.
Härom anför arméförvaltningens tygavdelning bl. a. följande.

I samband med uppbyggandet av det här framlagda organisationsförslaget
har tygavdelningen i allt väsentligt följt de riktlinjer, som uppdragits
av 1946 års militära förvaltningsutredning. Tygavdelningen har
särskilt eftersträvat att undvika sådana organisatoriska förändringar, som
kan ge anledning till dubbelarbete, samt i övrigt genomfört erforderliga
rationaliseringsåtgärder. Vid organiserandet av vissa nyinrättade enheter
har tygavdelningen emellertid saknat underlag för att tillförlitligt bedöma
behovet av personal. Här åsyftas sådana organ som inköpscentralen, vissa
sektioner inom normaliebyrån med flera. Tygavdelningen har därför
för avsikt att framdeles vidtaga de jämkningar i här föreslagna organisationsform
och personalbestånd, som kan befinnas påkallade. En fortlöpande
översyn av förvaltningsorganisationens deltaljer och arbetsrutiner kommer
för övrigt att ske genom det särskilda organ, som för sådant ändamål
knutits till den administrativa byrån.

Antalet befattningshavare i den föreslagna förvaltningsorganisationen
kommer att uppgå till 1 4661 — inberäknat det antal av 44 befattningshavare,
som ingår i den utanför ämbetsverket organiserade provskjutningscentralen.
Förslaget innebär en personalökning av 2001 befattningshavare
i jämförelse med nuläget. Denna ökning är emellertid till övervägande
del föranledd av krigsmaterielverkets upphörande samt överflyttning
till den blivande armétygförvaltningen av verkets arbetsuppgifter med avseende
å upphandling, kontroll, förrådshållning m. m. av ammunition jämte
vissa uppgifter i samband med anskaffning av mätdon, handläggning av
ärenden rörande skuggfabriker in. m. Tygavdelningen räknar med att i den
föreslagna armétygförvaltningen inrymma från krigsmaterielverket överförda
tjänster till ett antal av 140. Den reella personalökningen därutöver utgöres
sålunda av 601 befattningshavare, för vilken utökning följande motiv
kan anföras.

Under senare år har tygavdelningens verksamhetsområde undergått en
fortlöpande utvidgning i följd av såväl tillkomsten av nya materielslag som
en intensifierad försöksverksamhet inom skilda materielområden. Tygavdelningen
vill vidare hänvisa till den utökade anskaffningsverksamhet,
som är en direkt följd av den under år 1953 antagna materielplanen för
armén och som självfallet i viss utsträckning jämväl medfört behov av
viss personalförstärkning. Oaktat angivna förhållanden bär tygavdelningen
under de senare åren — framför allt inför den väntade omorganisationen
av den centrala förvaltningsverksamheten inom försvaret — sökt att i
■förligaste mån motverka en av verksamhetens omfattning i och för sig
betingad personalökning. Det antal befattningshavare, som enligt ovan
ingår i den nuvarande förvaltningsorganisationen, utgör sålunda i dagens
läge ett minimiantal, utan vilket verksamheten icke kunnat bedrivas utan
allvarliga nackdelar i form av minskad försöksverksamhet, försenade
materielanskaffningar in. in. Ett led i tygavdelningens strävan att motverka
en alltför påtaglig personalökning har varit att i fall, dår tekniska

1 Härtill kommer vid (lön föreslagna uppdelningen av förrädsbjrån ytterligare en
befattningshavare.

17—49 54 Bihanij till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förutsättningar härför förelegat och kostnaderna bedömts såsom skäliga,
utlägga konstruktionsuppdrag hos civila industrier eller eljest anlita civil
expertis. Sagda förfaringssätt har redan i dagens läge föranlett viss begränsning
av tygavdelningens personaluppsättning.

Den enligt ovan beräknade reella personalökningen utgör emellertid till
viss del en av förhållandena framtvingad förstärkning inom områden, där
eftersläpningen i uppgifterna kommit att framstå som mera påtaglig och
där ändring i första hand befunnits påkallad. Vidare må framhållas, att
i den blivande organisationen inryms organ för vissa uppgifter, som hittills
icke direkt åvilat tygavdelningen och som av personalbrist eller annan anledning
ej heller i erforderlig omfattning kunnat fullgöras av krigsmaterielverket.
Här åsyftas närmast uppgifter med avseende å kontrollmetodik,
klassifikations- och standardiseringsverksamhet samt i viss utsträckning
även krigsindustriplanering, vilka uppgifter av förvaltningsutredningen
föreslagits skola åvila försvarets industriplanering, vars inrättande icke
numera torde vara aktuellt. En ytterligare anledning till viss personalförstärkning
i förevarande sammanhang är hänförlig till armétygförvaltningens
uppgifter i samband med huvudförvaltningsprincipens tillämpning.
Slutligen är det ofrånkomligt, att en viss personalökning blir en följd av
vissa nuvarande byråers övergång till den högre organisationsform, som
en avdelning i och för sig utgör.

I överensstämmelse med förvaltningsutredningens intentioner har tygavdelningen
i förevarande sammanhang sökt att -— såsom en av de ledande
principerna i förslaget — åvägabringa en viss förstärkning i kvalitativt
hänseende beträffande särskilt den tekniska personalen. Sålunda har i
förslaget upptagits, bl. a., vissa högre tekniska tjänster i syfte att till
tygavdelningens verksamhet underlätta en ökad rekrytering av i första
hand personal med teknisk högskolekompetens. Även inom andra än de
rent tekniska verksamhetsgrenarna har tygavdelningen ansett en kvalitativ
förstärkning erforderlig, vilket tagit sig uttryck i föreslagen lönesättning.

Personalen fördelar sig enligt förslaget i stort på följande sätt.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster .......................................... 16

Militärer:

officerare ..................................................................... 69

underofficerare ............................................................... 2 71

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ...................................................... 22

ur tygstaten .................................................................. 23 45

Alternativt militär/civil ............................................................ 1

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................ 18

Civila i 27 eller högre lönegrader ............................................. 154

Arvodister .............................................................................. 21

Övriga ................................................................................. 1 141

Summa 1 467

Kungl. Maj:ts proposition nr i09.

259

Departementschefen.

Bilaga 41 utgör en sammanfattning av personalbehovet för armétygförvaltningen
enligt mitt förslag. Detta personalbehov omfattar 1 357 befattningshavare.
Arméförvaltningens tygavdelnings personal uppgick den 1
december 1953, såsom närmare berörs i annat sammanhang, till 1 266
tjänstemän, ökningen hänger samman med övertagande av arbetsuppgifter
från krigsmaterielverket.

Enligt mitt förslag fördelar sig personalen på följande sätt.

Innehavare av förordnandetjänster
Militärer:

officerare ............................

underofficerare .....................

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren .........

ur tygstaten ........................

Alternativt civilmilitärer/civila
Civila i 27 eller högre lönegrader ..

Militära arvodister ....................

Övriga ..................................

Antal

.......... 15

..... 60

..... 1 61

...... 18

...... 22 40

.....77. 25

.......... 132

.......... 18

.......... 1066

Summa 1 357

Jag återkommer i annat sammanhang till frågor om den civila personalens
fördelning på anställningsform, avlöningskostnadernas fördelning
på anslag m. m.

C. ArméintendenturfÖrvaltningen. (Försvarets intendentur förvaltning.

)

1. Arméintendenturförvaltningens allmänna uppgifter.

Arméintendenturförvaltningens motsvarighet i den nuvarande organisationen,
arméförvaltningens intendenturavdelning, handlägger såsom en del
av arméförvaltningen — som under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt
avseende utövar högsta ledningen och uppsikten över tyg- och intendenturförvaltningen
vid armén — ärenden angående arméns intendenturoch
veterinärmateriel, förplägnad, drivmedel, undervisning och övningar,
remontering och hästhållning samt verksamheten vid intendenturavdelningen
underlydande anstalter m. m.

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1916 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen har, såsoin i det föregående berörts, förordat inrättande
av ett nytt ämbetsverk, försvarets intendenturförvaltning, som skulle ha
till uppgift att under Kungl. Maj:t handha intendenturförvaltningstjänsten
för hela försvaret, varvid emellertid dess ämbetsbefattning skulle begränsas
av de befogenheter, som tillagts andra till försvaret hörande centrala
förvaltningsmyndigheter.

Såsom ett alternativ härtill har utredningen uppställt en organisation
med försvarsgrensvis ordnad intendenturförvaltning, varvid ett särskilt
ämbetsverk, arméns intendenturförvaltning, skulle omhänderha intendenturförvaltningstjänsten
för armén samt med tillämpning av den s. k.
huvudförvaltningsprincipen i stort sett även anskaffningen av intendenturförnödenheter
för marinen och flygvapnet. Sistnämnda båda försvarsgrenars
speciella intendenturförvaltningsuppgifter skulle enligt detta alternativ
handhas av en intendenturbyrå inom vardera marin- och flygförvaltningarna.

Enligt förslaget kan arbetsuppgifterna för försvarets intendenturförvaltning
uppdelas på samma huvudfunktioner som verksamheten inom
arméförvaltningen, nämligen militärteknisk anpassning, krigsförberedelsearbete,
ekonomisk planering, inköps- och försäljningsverksamhet, leveranskontroll,
tilldelning och förrådshållning, tekniskt underhåll samt vissa
serviceuppgifter. Beträffande dessa olika huvudfunktioner begränsar sig
utredningen till att ange vissa för intendenturförvaltningstjänsten speciella
uppgifter.

Angående arbetsuppgifterna i fråga om militärteknisk anpassning anför
utredningen.

Föremålen för intendenturförvaltningstjänsten utgörs till stor del av
produkter, som förekommer såsom handelsvaror på den allmänna marknaden,
och de intendenturförnödenheter, som är speciella för försvaret, är
som regel konstruktivt sett jämförelsevis enkla. En viss projekt- och konstruktionsverksamhet
måste dock äga rum för anpassning av inom det
enskilda näringslivet förekommande produkter efter militära krav. Så är
bl. a. förhållandet beträffande viss förläggningsmateriel, förplägnads- och
köksutrustning, veterinärmateriel, beklädnad samt livsmedel och därtill
hörande emballage. Projektverksamheten på området bör i huvudsak försiggå
inom intendenturförvaltningen medan konstruktionsverksamheten
liksom på tygförvaltningens område bör förläggas till industrin. Vad angår
beklädnaden finns utöver de egentliga konstruktionsproblemen (tillskärning,
uppsyning av modell, tillverkning av mallar och mönster) andra tekniska
spörsmål såsom bestämning av varornas egenskaper genom mekaniska
och kemiska prov. För bedömningen av kvaliteten på textilier erfordras
liksom för närvarande ett särskilt textillaboratorium medan verket
för kontroll av vissa kemiskt-tekniska produkter kan repliera på bl. a.
arméförvaltningens materiallaboratorium. Även på livsmedelsområdet erfordras
liksom nu ett laboratorium för framställning av speciallivsmedel

261

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

för försvarets räkning samt ett provkök för utförande av provmatlagning,
som har till syfte bl. a. att utröna olika livsmedels förändringar efter
längre lagringstider samt in- och utländska recepts och nya i åvarors användbarhet
för försvaret. De tekniska problemen i samband med fastställande
av lämpliga typer av driv- och smörjmedel skall såsom i det föregående
nämnts lösas av vederbörande sakorgan inom försvarsgrensförvaltningarna.

Intendenturförvaltningens försöksverksamhet omfattar i mindre utsträckning
tekniska försök i egentlig mening. Sådana försök går oftast
hand i hand med tjänsteförsöken, vilka alltid äger rum vid truppförband.
Truppförsöken skall utföras i intendenturförvaltningens regi efter hänvändelse
till och på order från respektive försvarsgrenschefer eller överbefälhavaren.
På drivmedelsområdet skall även försöksverksamheten bedrivas
av försvarsgrensförvaltningarna. Till intendenturförvaltningens försöksverksamhet
kan räknas den kontroll beträffande förbrukningen av
bränsle för fasta anläggningar, som enligt vad tidigare nämnts tills vidare
skall åvila verket.

Av intendenturförvaltningen frambringade konstruktioner (modeller)
skall underställas respektive försvarsgrenschefer för yttrande. Konstruktionerna
bör fastställas av förvaltningen där icke fråga är om modeller till
uniformer in. in., som enligt gällande bestämmelser skall fastställas av
Kungl. Maj :t, eller där samförstånd icke kan nås mellan förvaltningen
och försvarsgrenschef, då avgörandet likaledes bör tillkomma Kungl.
Maj :t.

De i krigsförberedelsearbetet ingående planerna, som skall utarbetas av
intendenturförvaltningen, är enligt förvaltningsutredningen krigsintendenturmaterielplaner,
krigsförplägnadsplaner, krigsdrivmedelsplaner, krigsbränsleplaner,
krigsveterinärvårdsplaner med hästanskaffningsplaner samt
krigsreparationsplaner beträffande alla förnödenheter inom ämbetsverkets
arbetsområde ävensom krigsorganisationsplaner beträffande verket självt.
I samband med behandling av inköps- och försäljningsverksamheten berör
utredningen den försäljning av intendenturförnödenheter, som förekommer
till enskilda militära befattningshavare, statliga och kommunala
institutioner, ideella sammanslutningar och hjälporganisationer m. fl. Försäljningen
omfattar såväl i militärt hänseende fullt brukbar som kasserad
materiel. Central försäljning av kasserad och utrangerad materiel samt
överskottsmateriel bör enligt utredningens mening, i den utsträckning så
befinns lämpligt, äga rum med anlitande av försäljningskontoret i arméförvaltningens
inköpscentral.

I fråga om leveranskontrollen framhåller utredningen, att som regel
ingen tillverkningskontroll behöver utföras beträffande varor, som är försedda
med tillverkarens inregistrerade varumärke, tillverkarens namn eller
varans ursprungsbeteckning (s. k. märkesvaror), konsumtionsmaterialier
av handelsvarunatur samt materiel för försök och prov. Vad gäller livsmedel
skall mottagningskon trollen ske enligt av intendenturförvaltningen
för olika varuslag utfärdade föreskrifter, innebärande bl. a. att mottagaren

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

skall ta ut och till förvaltningen insända prover, vilka inom verket eller
annorstädes underkastas analys. För kontroll av charkuterivaror bör mottagaren
insända prov direkt till statens institut för folkhälsan. Mottagningskontroll
av drivmedel bör ske vid lämpliga laboratorier, t. ex. det
laboratorium, som finns vid centrala flygverkstaden i Malmslätt.

Vid behandlingen av verksamheten i fråga om tekniskt underhåll framhåller
utredningen, att de allmänna förvaltningsbestämmelserna för intendenturtjänsten
måste samordnas med respektive försvarsgrens materielförvaltningsbestämmelser,
varför försvarets intendenturförvaltning bör utarbeta
sina bestämmelser i samråd med respektive försvarsgrensförvaltning.

Departementschefen.

Såsom förut nämnts anser jag, att intendenturförvaltningstjänsten bör
ordnas försvarsgrensvis. Arméns centrala intendenturförvaltningsorgan
bör, såsom jag tidigare angett, benämnas arméintendenturförvaltningen.

På arméintendenturförvaltningen skall ankomma att under Kungl. Maj:t
i tekniskt och ekonomiskt avseende utöva högsta ledningen av och uppsikten
över intendentur förvaltningstjänsten vid armén. I enlighet med
huvudförvaltningsprincipen skall arméintendenturförvaltningen vidare, i
den omfattning så bestäms, handha förvaltningsuppgifter med avseende
å intendenturförnödenheter för marinen och flygvapnet. Arméintendenturförvaltningens
ämbetsbefattning begränsas återigen av de befogenheter, som
skall tillkomma försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter.

Vad utredningen anfört angående försvarets intendenturförvaltnings
arbetsuppgifter gäller i största utsträckning även arméintendenturförvaltningen.

2. Arméintemlenturförvaltningens ledning.

1946 års militära forvaltningsutredning.

Sasom i annat sammanhang nämnts skall enligt förvaltningsutredningens
förslag generalintendenten vara chef för försvarets intendenturförvaltning
och i denna egenskap i främsta rummet vara Kungl. Maj:t
ansvarig för fullgörandet av ämbetsverkets åligganden. Därest en för försvaret
gemensam intendenturkår kommer till stånd, bör generalintendenten
enligt utredningen vara personalkårchef för densamma. Även intill dess
så skett syns det utredningen lämpligt, att personalärendena rörande all
intendenturpersonal ankommer på generalintendenten. Generalintendentsbeställningen
anses böra ha samma ställning i lönehänseende som souschefsbefattningarna
i försvarsgrensförvaltningarna och alltså hänföras till
lönegrad Mp 19. Beställningen bör uppföras på intendenturförvaltningens
stat.

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Vid sin sida skall generalintendenten enligt förslaget ha en ställföreträdare
_tillika chef för en av intendenturförvaltningens byråer som

mot ett särskilt ställföreträdararvode av 1 200 kronor för år skall ha att
biträda generalintendenten i dennes ämbetsutövning och därvid i generalintendentens
ställe avgöra de ärenden denne överlämnar till honom.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

I den promemoria, som fogats till min skrivelse den 30 oktober 1953 till
överbefälhavaren m. fl., uttalades att befattningen som souschef i arméintendenturförvaltningen
borde vara alternativt militär, civilmilitär eller
civil. Intendenturavdelningen hävdar, att souschefsbefattningen bör upptagas
som militär beställning i lönegrad Mp 19. Avdelningen avstyrker, att
befattningen inrättas såsom alternativ, och anför härom.

På grund av generalintendentens ställning som chef för en militär peisonalkår
(intendenturkåren) och tjänstegrensinspektör för intendenturtiänsten,
måste ett tillsättande av en civil chef (chef ur någon nu befintlig
civilmilitär kår torde icke kunna ifrågakomma) for armeintendenturforvaltningen
föranleda inrättandet av en särskild befattning som chef för
intendenturkåren och tjänstegrensinspektör med harmed förenade okade
kostnader. Den förening av högsta ledningen av intendenturforvaltningen
med chefskapet för den kår som skall handha hithörande uppgifter, har
ur alla synpunkter, särskilt med hänsyn till utbildnings-, inspektions- och
fältmässig verksamhet, visat sig vara till ovärderlig nytta för tjänsten i sin
helhet, varför bestämt avstyrks att här räkna med alternativet civilmilitär
eller civil innehavare.

I likhet med förvaltningsutredningen räknar intendenturavdelningen
med att en av byråcheferna mot ett årligt arvode skall vara ställföreträdare
för souschefen.

Överbefälhavaren har i sitt yttrande den 7 januari 1954 över förvaltningsmyndigheternas
organisationsförslag framhållit, att generalintendenten,
bland annat, utövar en omfattande inspektionsverksamhet gentemot
de militära chefer, som i regionala och lokala instanser svarar för intendenturtjänsten.
Med hänsyn härtill och till generalintendentens ställning
som chef för intendenturkåren samt med hänsyn till vad intendenturavdelningen
anfört, hävdar överbefälhavaren, att det får anses nödvändigt att
souschefen i arméintendenturförvaltningen är militär.

Departementschefen.

På i huvudsak samma skäl, som jag vid behandlingen av frågan om
armétygförvaltningens ledning anfört till stöd för att souschefsbefattningen
i nämnda verk skall kunna vara alternativt militär, civilmilitär eller civil,
förordar jag, att även souschefsbefattningen i arméintendenturförvaltningen
skall vara alternativ i nämnda hänseenden.

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

3. Huvuddragen av arméintendenturförvaltningens organisation.

Arméförvaltningens intendentura v delnings nuvarande

indelning.

Intendenturavdelningen i den nuvarande arméförvaltningen är indelad i
sex byråer, nämligen central-, utrustnings-, underhålls-, kasernutrednings-,
häst- och veterinärmateriel- samt drivmedelsbyråerna ävensom ett förrådskontrollkontor.
I centralbyrån ingår intendenturkårens chefsexpedition.
Gemensam för tyg- och intendenturavdelningarna är en civilbyrå.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 februari 1953 har såsom en provisorisk
anordning kasernutredningsbyrån avförts ur organisationen.

Bil. 1 utvisar i tablåform den nuvarande arméförvaltningens organisation.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt utredningens förslag skall försvarets intendenturförvaltning indelas
i fem byråer, nämligen materielbyrå, förplägnadsbyrå, bränslebyrå,
häst- och veterinärmaterielbyrå samt förrådsbyrå, den sistnämnda ett funktionellt
organ, vartill kommer inköpscentral samt fyra stabsorgan, centralexpedition,
centralplanering, kårexpedition och juridisk sektion.

Motsvarande indelning föreslås enligt alternativ II för arméns intendenturförvaltning.

Föremålen för intendenturförvaltningstjänsten kan enligt utredningen
med hänsyn till struktur och användning indelas i fyra tämligen klart avgränsade
grupper, nämligen intendenturmateriel, livsmedel, drivmedel och
bränsle samt hästar, hundar och veterinärmateriel. Med utgångspunkt härifrån
och i enlighet med de av utredningen vid behandlingen av tygförvaltHiHgstjänsten
angivna principerna för ett materielförvaltande verks inre
organisation föreslås nyssnämnda fyra sakbyråer. Materielbyrån avses för
egentlig intendenturmateriel med undantag av förplägnadsmateriel, distributionsmateriel
för drivmedel, bränsleinventarier samt viss övningsmateriel.
Förplägnadsbyråns uppgifter gäller livsmedel, livsmedelsemballage
och förplägnadsmateriel. Bränslebyrån sysslar med fasta och flytande
bränslen, smörjmedel m. m., distributionsmateriel för drivmedel samt
bränsleinventarier. Häst- och veterinärmaterielbyråns arbete slutligen gäller
hästar, hundar och veterinärmateriel. Beträffande den intendenturmateriel,
som undantagits från materielbyråns arbetsområde, hävdar utredningen,
att det förvaltningsmässigt föreligger ett så intimt samband mellan
förplägnadsmaterielen och livsmedlens användning ävensom mellan distributionsmaterielen
för drivmedel och bränsleinventarier, å ena sidan, samt
fasta och flytande bränslen, å den andra, att ett sammanförande under ett
och samma sakorgan — förplägnadsbyrån respektive bränslebyrån — anses

265

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

mest rationellt. Materiel, som anskaffas med anlitande av övningsanslag
och i regel är av handelsvarunatur, finner utredningen lämpligen böra
handhas av samma organ, som förvaltar övningsanslagen eller, såsom framgår
av det följande, intendenturförvaltningens centralplanering.

På sätt föreslagits för tygförvaltningstjänstens vidkommande föreslår
utredningen att intendenturförvaltningens sakbyråer var och en inom sitt
område skall handha den militärtekniska anpassningen, uppgöra detaljplaner
för anskaffning, ombesörja den tekniska delen av inköpsverksamheten,
utföra mera kvalificerad leveranskontroll samt utarbeta visst underlag
för det tekniska underhållet. Ledningen av driften vid intendenturförvaltningen
nu underställda reparationsverkstäder och tvättanstalter anses
icke mera krävande än att det organ, som erfordras härför, lämpligen anknyts
till materielbyrån, vilken avses skola handlägga övriga tekniska frågor
beträffande den materiel, som repareras och tvättas vid ifrågavarande
verkstäder och anstalter. — Utredningen erinrar i detta sammanhang om
sitt genom Kungl. Maj :ts beslut den 4 november 1949 erhållna uppdrag
att utreda frågan om centralisering av tvätt- och reparationstjänsten vid
försvaret. Därest utredningens undersökningar härvidlag skulle leda till
att ändringar bör vidtas i fråga om ledningen av dessa verkstäder, återkommer
utredningen härtill vid redovisningen av nämnda uppdrag.

De i krigsförberedelsearbetet ingående behovsberäkningarna sker efter
så skilda principer, vad beträffar de olika förnödenhetsgrupperna (egentlig
intendenturmateriel och veterinärmateriel, bränslen och drivmedel samt
livsmedel), att ett sammanförande av dessa beräkningar till en byrå icke
syns utredningen medföra några fördelar. Särskilt i fråga om drivmedel
och livsmedel hör behovsberäkningar och tilldelning intimt ihop med anskaffningsplaneringen,
som åvilar vederbörande sakbyrå. Med hänsyn till
det anförda har sakbyråerna inom intendenturförvaltningen tillagts krigsförberedelsearbeten
var och en inom sitt område, dock att materielbyrån
förutsätts skola utföra behovsberäkningar rörande all egentlig intendenturmateriel
och veterinärmateriel för krigsbruk. Även lagringskontrollen av
förrådsförvarad materiel anser utredningen böra åvila sakbyråerna, vilkas
personal äger erforderlig teknisk specialkunskap härför.

Såsom närmare utvecklas vid behandlingen av försvarsgrensförvaltningarnas
organisation föreslår utredningen, att från bränslebyråns handläggning
undantas militärteknisk anpassning och uppgörande av underlag för
det tekniska underhållet beträffande drivmedel. Dessa arbetsuppgifter finner
utredningen böra fullgöras av försvarsgrensförvaltningarna, var och
en i fråga om sådana drivmedel, som används för av vederbörande förvaltning
omhänderhavd materiel. Försvarsgrensförvaltningarna skall enligt
förslaget även ha att granska av bränslebyrån uppgjorda kontrollrapporter
rörande drivmedel.

Häst- och veterinärinaterielbyrån bör handha hela inköpsverksamheten

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

beträffande hästar. Dessa inköp är nämligen enligt utredningens mening
ur marknads- och prissynpunkt så artskilda från andra inköp och kräver
sådan fackkunskap att de icke lämpligen bör åläggas ett för hela intendenturförvaltningen
gemensamt, funktionellt inköpsorgan. Samråd med detta
organ bör dock äga rum i principiella frågor.

Såsom funktionella organ föreslås inköpscentral och förrådsbyrå. Förlagsverksamheten
på intendenturförvaltningens område anses icke vara av
den omfattning att den såsom inom försvarsgrensförvaltningarna bör utgöra
underlag för en särskild funktionell byrå. Beskrivningar, instruktioner
och föreskrifter anses kunna utarbetas av respektive sakbyråer, medan utarbetandet
av materielkataloger på grund av katalogiseringens anknytning
till förrådstjänsten sammanhålls av förrådsbyrån. Inköpscentralen avses
på intendenturförvaltningens område skola handha samma arbetsuppgifter,
som arméförvaltningens inköpscentral tillagts inom sistnämnda verks anskaffningsområde,
dock med nyss berörda undantag beträffande hästar
samt hundar, vilka senare anskaffas genom chefens för arméhundväsendet
försorg.

På förrådsbyrån ankommer enligt förslaget för förvaltningen gemensamma
förrådsärenden, berörande förrådsverksamhetens administrativa
del, avtalsärenden berörande all intendenturverksamhet, ärenden rörande
förrådskontroll och sakgranskning, statistisk bearbetning, sammanhållning
av katalogarbeten m. m.

Av de stabsorgan, som enligt utredningens förslag skall finnas inom försvarets
intendenturförvaltning, avses centralplaneringen, juridiska sektionen
och centralexpeditionen skola ha i huvudsak samma arbetsuppgifter
som motsvarande organ inom arméförvaltningen. För centralplaneringens
del tillkommer att förvalta försvarsgrenarnas anslag till undervisning och
övningar samt att anskaffa viss övningsmateriel ävensom att förmedla erforderlig
kontakt mellan intendenturförvaltningen och de tre för sina försvarsgrenars
stridsduglighet ansvariga försvarsgrenscheferna. Kårexpeditionen
är avsedd att utgöra generalintendentens organ för handläggning
av ärenden rörande intendenturpersonalen.

I det av utredningen framförda alternativet med försvarsgrensvis ordnad
intendenturförvaltningstjänst överensstämmer arméns intendenturförvaltnings
inre organisation i sina huvuddrag helt med den, som enligt
utredningens uppfattning bör gälla för försvarets intendenturförvaltning.
De olika organens uppgifter skulle dock enligt detta alternativ begränsas
med hänsyn till de göromål, som skulle ankomma på intendenturbyråerna
inom marin- och flygförvaltningarna. Dessa byråer skulle i huvudsak ha
till uppgift att ombesörja behovsberäkningar, krigsförberedelsearbete och
ekonomisk planering beträffande förnödenheter, som erfordras inom marinen
respektive flygvapnet, handha förrådshållning och leda det tekniska
underhållet av sådan vederbörande försvarsgren tillhörande materiel, som

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

icke förvaras i centralförråd, samt handha förvaltningen av den egna försvarsgrenens
anslag till undervisning och övningar. Härtill kommer att
nämnda organ, enligt vad utredningen tänker sig, bör utöva förekommande
projekt- och försöksverksamhet beträffande för marinen respektive flygvapnet
speciell materiel.

Remissyttranden.

Arméförvaltningen har i sitt den 29 juni 1951 avgivna utlåtande över
förvaltningsutredningens betänkande — med förordande av en försvarsgrensvis
ordnad intendenturförvaltning och, vad beträffar arméns intendenturförvaltningstjänst,
en fristående arméintendenturförvaltmng —
framfört i stort sett följande erinringar i fråga om huvuddragen av arméintendenturförvaltningens
inre organisation.

Till underlättande av verkschefens löpande arbetsuppgifter samt för ernående
av ökad koncentration och effektivitet i ledningen bör antalet direkt
under verkschefen lydande enheter nedbringas och de fyra av utredningen
föreslagna stabsorganen — centralexpeditionen, centralplaneringen, kårexpeditionen
och juridiska sektionen — på liknande sätt som arméförvaltningen
förordat beträffande arméförvaltningen sammanföras i två organ,
centralbyrån och administrativa byrån.

Om förslaget att inrätta inköpscentral och förrådsbyrå har arméförvaltningen
framhållit följande.

Karakteristiskt för den centrala intendenturförvaltningens nuvarande
inre organisation är, att varje byrå i sin helhet svarar för sin gren av förvaltningsområdet,
omfattande militärteknisk anpassning, krigsförberedelsearbete,
ekonomisk planering, inköps- och försäljningsverksamhet, leveranskontroll,
tilldelning och förrådshållning samt tekniskt underhåll liksom
även uppgifter av servicekaraktär, med undantag för att de direkta materielinköpen
sedan 1944 åvilat krigsmaterielverket. Då juridisk expertis erfordras
medverkar civilbyrån. Centralbokföring, statistik och sakgranskning
utförs vid förrådskontrollkontoret under samarbete med respektive
sakbyråchefer.

Arméförvaltningen har funnit, att dessa former varit ägnade att väl
tillgodose tjänsten. Ansvarsfördelningen har varit klar, byråchefen har ensam
inför generalintendenten burit ansvaret i alla avseenden för till sin
byrå hörande del av förvaltningen. Inköpsverksamheten beträffande livsmedel
och bränsle har handhafts på ett sådant sätt att det befunnits ui
statsnyttans synpunkt lämpligt att hänvisa även icke militära myndigheter
i vissa avseenden att genom intendenturavdelningen tillgodose sina behov.
Utredningen föreslår nu eu särskild inköpscentral för förvaltningen. Huruvida
härigenom en bättre organisationsform ernås får framtiden utvisa. Det
ligger nära till hands att anta, att utredningen här sökt åstadkomma eu
»rationalisering» för att ernå organisatorisk överensstämmelse med de
Övriga matcrielanskaflande verken inom försvaret. Utredningen ger uttryck
för viss tveksamhet, när det gäller hänförandet av inköpen av drivmedel
och brännoljor till inköpscentralen. Starka tvivelsmål kan även

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

framföras, när det gäller inköp av livsmedel. Vid jämförelse med tygförvaltningen
är intendenturförvaltningen betydligt mindre tekniskt betonad
och ställer följaktligen i tekniskt hänseende mindre krav på byråcheferna,
vilket lett till att deras allmänt administrativa och merkantila förmåga
kunnat mera utvecklas. Häri torde grunden vara att söka till det sammanförande
av verksamheten inom respektive byråer som nu råder. Ehuru
arméförvaltningen med här framförda synpunkter håller för sannolikt att
en fullt effektiv inköpsverksamhet inom respektive byråer skulle kunna
ordnas till mindre kostnad än den av utredningen föreslagna inköpscentralen
torde komma att betinga, vill emellertid arméförvaltningen för intendenturförvaltningens
del icke motsätta sig inrättande av en inköpscentral.
Arméförvaltningen förutsätter emellertid härvid att verkschefen skall
ha full befogenhet att samordna verksamheten mellan inköpscentralens
personal och sakbyråernas på ändamålsenligaste sätt.

Beträffande försäljning av kasserad och utrangerad materiel håller
arméförvaltningen före att erforderlig sakkunskap härför alltjämt kommer
att finnas inom materielbyrån och den nytillkomna inköpscentralen och att
någon omväg via arméförvaltningens försäljningskontor icke skall behövas.

Arméförvaltningen anser avtalsärendena icke böra tillhöra förrådsbyrån
utan att de i huvudsak bör överföras till administrativa byrån, som, enligt
''ad erfarenheten utvisat, i samarbete med sakbyråernas personal lämpligen
bör sammanhålla denna verksamhet. Utredningen har kommit till att
behov föreligger att till en byrå, förrådsbyrån, sammanföra för verket
gemensamma förradsärenden av administrativ natur. En sådan anordning
måste emellertid leda till ett betydande dubbelarbete. Den verkliga sakkunskapen
inom förråds- och magasinstjänsten finns inom materiel- och
förplägnadsbyråerna. Denna fackkunskap måste också ligga till grund för
de administrativa åtgärderna berörande förrådstjänsten. För att lösa alla
de uppgifter, det här är fråga om, erfordras direktiv från sakbyråcheferna
och en ständig kontakt med dessa byråers personal. Sakbyråcheferna
måste under alla förhållanden utöva den centrala ledningen och uppsikten
över den praktiska förråds- och magasinstjänsten. Deras inspektionsresor
är ofrånkomliga. Skulle nu förrådsbyråchefen åläggas den administrativa
ledningen av förråden, måste han också skaffa sig lokala erfarenheter,
vilket skulle kräva ytterligare tid och kostnader för resor m. m. När
enligt utredningens förslag all materieltjänst praktiskt taget sammanförs
till en byrå, materielbyrån, finner arméförvaltningen det ur alla synpunkter
lämpligast, att chefen för denna byrå övertar de för förrådstjänsten
gemensamma administrativa uppgifterna, i förekommande fall i
samråd med förplägnadsbyrån. Ledningen och sammanhållningen av generalintendentens
och byråchefernas inspektionsverksamhet hör hemma
inom den föreslagna centralbyrån och icke inom förrådsbyrån. I

I eu till försvarsdepartementet den 5 mars 1953 överlämnad promemoria
har generalintendenten sedermera föreslagit,

att den av förvaltningsutredningen föreslagna bränslebyrån med hänsyn
till drivmedlens dominerande betydelse inom byrån skulle benämnas
drivmedelsbyrån,

att den föreslagna förrådsbyrån med anledning av de minskade arbetsuppgifter
arméförvaltningen ansett böra tillkomma densamma — i över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 269

ensstämmelse med rådande förhållanden — organiseras som ett förrådskontrollkontor,

samt att med hänsyn till av arméförvaltningen åberopade förhållanden
i fråga om inköpsverksamheten på intendenturområdet, någon särskild
inköpscentral icke inrättas, i allt fall icke för det dåvarande.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 1953.

Enligt den organisationstablå som beträffande arméintendenturförvaltningen
var fogad till min skrivelse den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren
m. fl. angående organisationen av den centrala tyg-, intendentur- och
civilförvaltningstjänsten skulle arméintendenturförvaltningen erhålla följande
indelning.

Sakorgan: materielbyrå, förplägnadsbyrå, drivmedelsbyrå och häst och

veterinärmaterielbyrå.

Funktionellt organ: förrådskontrollkontor.

Sammanslagna stabsorgan: centralbyrå med chefsexpedition och administrativ
byrå.

Departementschefen.

Jag förordar, att arméintendenturförvaltningen i huvudsak erhåller den
organisation som framgår av bilaga till min skrivelse den 30 oktober 1953
till överbefälhavaren m. fl. Denna organisation överensstämmer i stora
drag med den som för närvarande gäller för arméförvaltningens intendenturavdelning.
Efter ytterligare överväganden har jag emellertid kommit
till den uppfattningen, att centralbyrån bör kunna ersättas av en chefsexpedition,
gemensam för ämbetsverket och intendenturkåren. I jämförelse
med vad förvaltningsutredningen föreslagit innebär detta en reduktion, i
det att förrådsbvrån ersätts av ett förrådskontrollkontor samt någon inköpscentral
icke organiseras. De av förvaltningsutredningen förordade
stabsorganen ersätts vidare av nyssnämnda chefsexpedition och en administrativ
byrå.

Av bilaga 3 framgår huvuddragen av den föreslagna organisationen.

Huvudanledningen till att jag, med beaktande av arméförvaltningens
synpunkter, föreslår denna i jämförelse med förvaltningsutredningens förslag
förenklade organisation är att jag kommit till den uppfattningen, att
den centrala intendenturförvaltningstjänsten icke har behov av en lika
differentierad organisation, som föreslagits beträffande tygförvaltningstjänsten.
I detta hänseende syns det mig tillräckligt att peka på det förhållandet,
att intendenturmaterielen är ur teknisk synpunkt väsentligt
mindre komplicerad än tygmaterielen och att detta förhållande återverkar
på praktiskt taget samtliga de huvudfunktioner, i vilka utredningen indelat
intendenturförvaltningens arbetsuppgifter. Några gemensamma funktionella
organ för inköps- och förrådsfrågor syns mig därför icke erforderliga.

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Då större principiella frågor av merkantil natur uppkommer i samband
med anskaffningar, bör arméintendenturförvaltningens sakorgan äga att
erhålla råd och upplysningar från armétygförvaltningens inköpsavdelning.
Skyldigheten för denna avdelning att tillhandagå arméintendenturförvaltningens
sakorgan torde böra fastslås i instruktionsväg.

Med anledning av vad förvaltningsutredningen anfört om dess uppdrag
att utreda frågan om tvätt- och reparationstjänsten inom försvaret får jag
erinra om att utredningen den 12 augusti 1953 överlämnat en av den verkställd
kostnadsundersökning. För denna undersökning har en redogörelse
lämnats i innevarande års statsverksproposition under anslaget Armén:
Tvätt (bil. 6, punkt 58). Jag får i förevarande sammanhang hänvisa till
vad jag därvid anfört.

4. Arméintendenturförvaltningens detaljorganisation.

Den följande redogörelsen hänför sig till förvaltningsutredningens förslag
beträffande försvarets intendenturförvaltning. Som tidigare framhållits
har dock samma huvudindelning föreslagits beträffande arméns intendenturförvaltning
enligt utredningens alternativ II, ehuru den inre organisationen
icke närmare utvecklats beträffande sistnämnda alternativ.

a. MATERIELBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt förslaget skall materielbyråns arbetsområde — såsom framgår
av tidigare redogörelse — omfatta all egentlig intendenturmateriel utom
förplägnadsmateriel, bränsleinventarier, distributionsmateriel för drivmedel
och viss övningsmateriel. Utredningen föreslår, att byrån indelas i anskaffningssektion,
mobiliserings- och tilldelningssektion, kontrollkontor,
verkstadssektion samt expedition. Sektionerna, utom verkstadssektionen,
samt kontrollkontoret föreslås uppdelade i detaljer.

I anskaffningssektionen avses bl. a. textillaboratoriet skola ingå. Utredningen
framhåller, att beträffande somliga till anskaffningssektionen
hörande förnödenheter vissa funktioner bör utövas av andra centrala
ämbetsverk än intendenturförvaltningen. Som exempel härpå anges att
fastställa lämpliga typer samt att inköpa och kontrollera sådana färger och
lernissor, som ingår bland förläggningsmaterialierna. Detta arbete bör enligt
utredningen ankomma på arméförvaltningen. Vidare erinras om att
inköp av viss kontorsmateriel skall ske genom generalpoststyrelsens försorg
samt att redigering, anskaffning, förrådshållning och distribution av
blanketter handhas av försvarets civilförvaltning.

Utredningen uttalar som sin uppfattning att de byrån åvilande upp -

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

gifterna med avseende å krigsförberedelsearbetet är av den betydelse att
de tillika med byråns därmed i viss mån sammanhängande tilldelningsverksamhet
bör bilda underlag för en särskild mobiliserings- och tilldelningssektion.

Byråns kontrollkontor skall enligt förslaget handha kontrollplaneringen
inom intendenturförvaltningens hela arbetsområde samt i övrigt utföra
leveranskontroll i de fall, då särskilda specialister icke erfordras för kontrollen
eller densamma icke skall verkställas av mottagaren.

Verkstadssektionen är avsedd att leda driften av intendenturförvaltningen
underställda verkstäder för reparation av kläder och skodon samt
tvättinrättningar.

Arincförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

I jämförelse med förvaltningsutredningens förslag har materielbyråns
arbetsområde enligt intendenturavdelningens förslag något vidgats. Materielbyrån
avses sålunda skola handlägga för arméintendenturförvaltningen
gemensamma förrådsärenden, som berör förrådsverksamhetens administrativa
del. Intendenturavdelningen räknar vidare med att arméintendenturförvaltningen
från krigsmaterielverket skall överta anskaffning av kontorsinventarier
för statsförvaltningen. Enligt förslaget indelas byrån i expedition
och utrustningssektion, inventariesektion, mobiliserings- och förrådssektion,
inköpssektion samt kontroll- och verkstadssektion. Samtliga
sektioner föreslås uppdelade på detaljer.

Utrustningssektionen, som indelas i en försöks- och en utrustningsdetalj,
motsvarar i huvudsak den av förvaltningsutredningen föreslagna anskaffningssektionen.

Med anledning av att arméintendenturförvaltningen förutsätts skola
överta den anskaffning av kontorsinventarier för statsförvaltningen, som
nu åvilar krigsmaterielverket, föreslås en särskild inventariesektion. Denna
avses jämväl skola förvalta arméns anslag till telefon och expenser samt
inventarier. Sektionen delas på en konstruktions- och en inventariedetalj.

Mobiliserings- och förrådssektionen motsvarar förvaltningsutredningens
mobiliserings- och tilldelningssektion. Inom en förrådsdetalj på sektionen
skall handläggas vissa ärenden angående förrådsverksamhetens
administrativa del, vilka enligt förvaltningsutredningen skulle handhas av
en allmän detalj på förrådsbyrån. En närmare redogörelse för förvaltningsutredningens
syn på arten av dessa ärenden lämnas vid behandlingen
av förrådskontrollkontoret.

Intendenturförvaltningen föreslår, att den personal, som förvaltningsutredningen
avsett för inköpscentralen, fördelas på förplägnads-, drivmedelsoch
materielbyråerna. Huvuddelen av personalen föreslås bli tilldelad matcrielbyrån,
där de avses skola utgöra en särskild inköpssektion. Sektionens
uppgifter inom byråns arbetsområde förutsätts bli i huvudsak desamma,
som förvaltningsutredningen räknat med för inköpscentralen.

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Med hänsyn till de stora fördelar, som enligt intendenturavdelningens
mening kan vinnas genom ett fortlöpande samarbete mellan företrädare för
reparationstjänst och kontrollverksamhet, anses kontrollkontor och verkstadssektion,
som enligt förvaltningsutredningen skulle vara fristående
enheter, böra sammanföras till en kontroll- och verkstadssektion.

Departementschefen.

Jag tillstyrker, att det arbetsområde, som förvaltningsutredningen räknat
med beträffande materielbyrån, utökas med den anskaffning av kontorsinventarier
för statsförvaltningen, som nu ombesörjs av krigsmaterielverket.
Vidare finner jag det ändamålsenligt att, såsom intendenturavdelningen
föreslagit, vissa för ämbetsverket gemensamma förrådsärenden av
administrativ natur hänförs till materielbyrån.

En väsentlig ökning av byråns arbetsuppgifter föranleds av att, såsom
förut omnämnts, någon inköpsavdelning icke inrättas inom arméintendenturförvaltningen.
Huvuddelen av upphandlingsärendena och samtidigt de
mest komplicerade kommer därigenom att tillföras materielbyrån.

Då arméintendenturförvaltningen skall ombesörja den anskaffning av
kontorsinventarier för statsförvaltningen, som hittills ålegat krigsmaterielverket,
finner jag det motiverat att en särskild inventariesektion inrättas.
På denna sektion bör jämväl handläggas ärenden rörande telefon och
expenser för armén.

Med hänsyn till att inköpsärendena inom materielbyrån kan väntas bli
talrika anser jag det vara ändamålsenligt att inköpsverksamheten inom
byrån förläggs till en särskild inköpssektion.

På av intendenturavdelningen anförda skäl tillstyrker jag, att, i stället
för de av förvaltningsutredningen föreslagna organen kontrollkontor och
verkstadssektion, inrättas en kontroll- och verkstadssektion.

Jag förordar sålunda, att materielbyrån organiseras på en expedition
och fem sektioner, nämligen utrustningssektion, inventariesektion, mobiliserings-
och tilldelningssektion, inköpssektion samt kontroll- och verkstadssektion.

b. FÖRPLÄGNADSBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förplägnadsbyråns arbetsområde omfattar enligt förslaget livsmedel
(proviant, furage och hundföda), livsmedelsemballage och förplägnadsmateriel.

Utredningen föreslår, att byrån indelas i anskaffningssektion, driftsektion
och expedition. Sektionerna föreslås skola indelas i detaljer. Anskaffningssektionen
skall handha anskaffning, tilldelning, emballering och förrådshållning
av livsmedel samt därmed förknippat krigsförberedelsearbete,

273

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

under det att driftsektionens arbetsuppgifter är avsedda att omfatta försöks-
och kontrollverksamhet, ledning av driften vid matinrättningarna,
anskaffning av förplägnadsmateriel m. m.

Bland driftsektionens uppgifter enligt förslaget må närmare anges ärenden
rörande livsmedelskonsumtion (utspisnings- och utfodringsstater, matsedlar),
matinrättningar och driften vid dessa, marketenterier samt ransoneringar
m. m. Sektionen förutsätts skola företa förplägnadsinspektioner
och meddela undervisning vid förbanden. Undervisningen anses huvudsakligen
böra bedrivas i form av konsulentverksamhet på platsen. Vidare
skall inom sektionen fastställas tillverknings-, kontroll- och kvalitetsfordringar,
verkställas offert-, leverans- och lagringskontroll samt utföras försök
beträffande livsmedel och livsmedelsemballage. Kontroll- och försöksverksamheten
bör enligt utredningen äga rum, dels vid ett provkök, dels
vid förband, dels ock genom anlitande av statens institut för folkhälsan,
Svenska institutet för konservforskning, statens hantverksinstitut, statens
växtskyddsanstalt, statens frökontrollanstalt eller andra institutioner, som
inom livsmedelsområdet bedriver forskning eller liknande verksamhet.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Byråns arbetsområde har enligt förslaget icke undergått någon förändring
i förhållande till förvaltningsutredningens förslag. Byrån föreslås
skola indelas i mobiliserings- och anskaffningsselction, driftsektion och
expedition. Sektionerna indelas i detaljer i enlighet med förvaltningsutredningens
förslag. Sektionsindelningen överensstämmer med vad förvaltningsutredningen
föreslagit utom sa tillvida att benämningen anskaffningssektion
föreslås ändrad till mobiliserings- och anskaffningssektion. Rörande
motiven för ändringen anför intendenturavdelningen bland annat.

Vid utarbetandet av organisationen för sektionen har särskild hänsyn
måst tas till mobiliseringsarbetets omfattning. Krigsförberedelsearbetet
vid sektionen har en avsevärd vikt och omfattning med betydelse för hela
krigsmakten. Erfarenheterna under åren efter det förvaltningsutredningen
avgett sitt organisationsförslag och arméförvaltningens i samband därmed
avgivna yttrande visar, att mobiliseringsarbetet på långt när icke kan
hinna utföras i tillfredsställande omfattning av sektionschefen vid sidan
av honom i övrigt åliggande uppgifter. Krigsförberedelsearbetet kräver
ovillkorligen ytterligare en kvalificerad arbetskraft.

Departementschefen.

Förplägnadsbyråns arbetsområde bör i enlighet med avgivna förslag
omfatta livsmedel (proviant, furage och hundföda), livsmedelsemballage
och förplägnadsmateriel. Då jag i likhet med intendenturavdelningen icke
räknar med att någon särskild inköpsavdelning upprättas, kommer byråns
arbetsuppgifter inom det angivna arbetsområdet att omfatta all anskaffningsverksamhet.

18—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag förordar, att byrån indelas i expedition samt två sektioner, mobiliserings-
och anskaffningssektion samt driftsektion.

c. DRIVMEDELSBYRÅN (BRÄNSLEBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Bränslebyråns arbetsområde omfattar enligt förslaget fasta och flytande
bränslen, smörjmedel, kyl- och bromsvätskor, stötdämparoljor och dylikt,
lysfotogen och karbid, distributionsmateriel för nämnda förnödenheter samt
bränsleinventarier. Föremål för byråns förvaltning avses vidare skola vara
förbrukningen av elektrisk energi, lysgas och vatten.

I fråga om byråns arbetsuppgifter framhåller utredningen, att den militärtekniska
anpassningen beträffande driv- och smörjmedel, såsom utvecklats
i annat sammanhang, bör ankomma på respektive sakorgan inom
försvarsgrensförvaltningarna. Dessa organ bör även uppgöra erforderligt
underlag för det tekniska underhållet av förnödenheterna i fråga samt för
godkännande erhålla del av förekommande rapporter över genom bränslebyråns
försorg utförd leveranskontroll. Vidare framhålls, att byrån bör
tillhandagå med viss driftservice beträffande förbrukningen av elektrisk
energi, lysgas och vatten samt beträffande skötseln av försvarets fasta
värmeanläggningar och bränsleförbrukningen därstädes.

Byrån indelas enligt förslaget i oljesektion, driftsektion och expedition.
Sektionerna indelas i detaljer. Oljesektionen avses skola i huvudsak handha
försvarets försörjning med flytande bränsle, under det att försörjningen
med fasta bränslen faller på driftsektionen. Bränsletekniska undersökningar
och driftövervakning beträffande försvarets samtliga värmeanläggningar
skall enligt förslaget utövas å driftsektionen, som även skall ha att
verkställa den förut berörda kontrollen beträffande förbrukningen av
elektrisk energi, lysgas och vatten.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Drivmedelsbyrån motsvarar bränslebyrån i förvaltningsutredningens
förslag. Byråns arbetsområde motsvarar i huvudsak vad förvaltningsutredningen
föreslagit. Tillgodoseendet av marinens och flygvapnets behov av
speciella förnödenheter (såsom fartygsoljor, flygdrivmedel, speciell smörjmateriel
in. m.) tillkommer icke arméintendenturförvaltningen. Intendenturavdelningen
erinrar om att byråns arbetsområde för närvarande omfattar
jämväl uppvärmningsbränsle för vissa civila förvaltningsmyndigheter.
Avdelningen räknar med att dessa uppgifter skall bibehållas vid
byrån. Byrån indelas enligt förslaget i expedition, drivmedelssektion och
bränslesektion, vilka sektioner i huvudsak motsvarar förvaltningsutredningens
olje- och driftsektioner, vartill kommer en mobiliseringssektion.

Förvaltningsutredningen föreslog, att en mobiliseringsdetalj skulle in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

275

rättas inom oljesektionen. Då krigsplanläggningsarbetet omfattar jämväl
fasta bränslen, hävdar intendenturavdelningen, att en särskild mobiliseringssektion
bör tillkomma för krigsplanläggningen för såväl drivmedel som
bränsle, samt dessutom för att handha byråns hemliga handlingar, säkerhetstjänsten
samt i övrigt med mobilisering och beredskap sammanhängande
frågor inom hela byråns verksamhetsområde.

Såväl drivmedels- som bränslesektionerna förutsätts skola indelas i
detaljer. I bränslesektionen ingår en specialdetalj för frågor rörande renhållnings-
och belysningsmaterielen med inventarier, yttre och inre renhållning,
bad samt leveranser av elektrisk energi och vatten.

Departementschefen.

Drivmedelsbyråns arbetsområde bör i huvudsak utformas i enlighet med
förvaltningsutredningens förslag. Föremål för byråns förvaltning bör
vidare utgöra förbrukningen av elektrisk energi, lysgas och vatten inom
försvaret. Anskaffning av för marinen och flygvapnet speciella drivmedel
m. m. bör icke ankomma på arméintendenturförvaltningen. Den anskaffning
av uppvärmningsbränslen för delar av den civila statsförvaltningen,
som för närvarande ombesörjs av intendenturavdelningen, har visat sig
medföra betydande fördelar för statsverket. Jag räknar därför med att
sådan anskaffningsverksamhet skall ankomma på byrån.

Då krigsplanläggningen omfattar såväl drivmedel som fasta bränslen,
syns det ändamålsenligt, att dessa arbetsuppgifter inom byråns hela arbetsområde
sammanförs till en fristående mobiliseringsdetalj. Jag är icke beredd
att biträda intendenturavdelningens förslag om att en sektion skall
avses för ändamålet.

Med den jämkning, som följer av vad jag nyss anfört, förordar jag att
byråns arbetsuppgifter i övrigt fördelas mellan två sektioner. I överensstämmelse
med intendenturavdelningens förslag bör dessa benämnas drivmedelssektion
och bränslesektion.

d. HÄST- OCH VETERINÄRM A T ERI ECB YR ÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Arbetsområdet för denna byrå är enligt förslaget hästar och hundar
samt veterinärmateriel.

Byrån föreslås skola indelas i allmän sektion, fristående remonteringsdetalj
samt hästuttagningssektion. Ytterligare underindelning förekommer
icke. Gemensam expedition anses icke erforderlig på byrån utan utredningen
förutsätter, att det gemensamma expeditionsarbetet skall förläggas
till den allmänna sektionen.

På den allmänna sektionen skall det enligt förslaget ankomma att handlägga
ärenden angående ackordhästar och hundar, veterinärmateriel, stall -

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

materiel för hundar samt ärenden rörande andra frågor, som tillhör byråns
arbetsområde och icke skall handläggas av annat organ inom byrån.
Utredningen gör gällande, att ärenden angående hunduttagning och hundinköp
liksom hittills bör ombesörjas av chefen för arméhundväsendet.

Remonteringsdetaljen skall, som namnet antyder, enligt förslaget handha
ärenden rörande remonteringsväsendet. Även remontinköpen bör — såsom
tidigare sagts — ombesörjas av detaljen och sålunda icke förläggas
till inköpscentralen.

Detaljen är utformad med tanke på att den även skall, dels handlägga
ärenden som rör uttagning av hästar för avelsändamål, uppställande av
»egna» hästar och inlösen av hästar till kronan, dels föra centralt hästregister
över stam- och ackordhästar. Registret skall möjliggöra såväl antalsmässig
som veterinärteknisk kontroll av hästbeståndet.

Hästuttagningssektionen skall enligt förslaget handlägga ärenden rörande
uttagning av hästar för krigsmaktens mobiliseringsbehov och i samband
därmed föra hästuttagningsregister och utöva viss kontrollverksamhet
m. m.

Utredningen framhåller, att arméns stamhästbestånd inom de närmaste
åren kommer att reduceras avsevärt och att i samband därmed en minskning
av de centrala förvaltningsuppgifterna kan förutses. Med hänsyn
härtill bör enligt utredningens mening varken den föreslagna byråorganisationen
eller det beräknade personalbehovet betraktas som definitiva.
Utredningen förutsätter, att en omprövning kommer till stånd sedan minskningen
i hästbeståndet genomförts.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Byråns arbetsområde enligt intendenturavdelningens förslag ansluter
sig till vad förvaltningsutredningen föreslagit. Jämväl byråns indelning
överensstämmer med utredningens förslag utom såtillvida att i stället för
remonteringsdetalj föreslås en remonteringssektion.

Som förut nämnts har förvaltningsutredningen förutsatt, att en omprövning
av byråns organisation och personalbehov borde genomföras,
sedan den planerade minskningen i arméns hästbestånd ägt rum. I anledning
härav framhåller intendenturavdelningen, att hittillsvarande minskning
av hästantalet icke medfört sådan nedgång i de centrala förvaltningsuppgifterna,
att någon ändring i byråns organisation bör göras. I den mån
ytterligare väsentlig nedskärning av arméns hästbestånd kommer att ske,
bör en omprövning av organisation och personalbehov vid byrån komma
till stånd.

Departementschefen.

Någon väsentlig minskning av byråns organisation i förhållande till vad
förvaltningsutredningen föreslagit på grund av de senaste årens nedgång

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

277

i arméns hästbestånd syns med hänsyn till vad intendenturavdelningen
anfört icke för närvarande kunna ske. Jag förutsätter emellertid, att en
omprövning av organisation och personalbehov på detta område framdeles
kommer till stånd.

Den föreslagna organisationen av byrån anser jag mig tills vidare i
huvudsak kunna godta. Organisationsenheten för remonteringsärenden bör
emellertid utgöras av en detalj. Jag föreslår således, att byrån indelas i
allmän sektion, remonteringsdetalj och hästuttagningssektion.

e. FÖRRÅDSKONTROLLKONTORET (FÖRRÄDSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förrådsbyråns arbetsuppgifter är enligt förslaget att handlägga för försvarets
intendenturförvaltning gemensamma förrådsärenden, som berör
förrådsverksamhetens administrativa del, samt avtalsärenden rörande all
försvarets intendenturverksamhet. Byrån avses vidare skola utöva förrådskontroll
och sakgranskning beträffande alla förnödenheter, som faller under
ämbetsverkets förvaltning, tillhandahålla övriga organ inom verket
erforderliga uppgifter beträffande förnödenheternas tillgång och fördelning
samt utföra statistisk bearbetning av visst inom byrån förvarat material.

Byrån föreslås skola indelas i expedition och fem detaljer: allmänna,
avtals-, sakgransknings-, bokförings- och statistikdetaljerna.

De administrativa förrådsärendena, som hänförs till byråns allmänna
detalj, omfattar enligt utredningen bland annat
beräkning av erforderliga förrådslokaler,
fördelning och samordning av befintliga förrådsutrymmen,
planläggning i samarbete med fortifikationsförvaltningen av nya förråd,
deras utförande, storlek och belägenhet,

rationalisering och standardisering av förrådsdriften genom uppgörande
av förslag till lämpliga förrådsinredningar, emballage och transporthjälpmedel,

utarbetande av föreskrifter för förrådstjänsten samt för uppläggning av
intendenturförnödenheter vid centrala och lokala förråd,

ledning av driftvärnet vid de centrala intendenturanstalterna och utarbetande
av militära säkerhetsföreskrifter för dessa,

beräkning av behovet av förrådspersonal, förande av personalstatistik
och behandling av vissa personalärenden samt

inspektion av att utfärdade allmänna förrådsföreskrifter följs.

I anslutning till sistnämnda uppgift hör det enligt utredningen ankomma
på allmänna detaljen att samordna inspektionsverksamheten för hela intcndenturförvaltningen.
Sålunda förutsätts detaljen årligen skola uppgöra
ett förslag till inspektionsprogram för generalintendenten och infordra
förslag från sakbyråerna rörande dessas inspektionsverksamhet.

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Till detaljens förrådsadministrativa verksamhet anses även höra att
redigera och sammanställa materielkataloger över intendenturförnödenheter.
Underlaget för katalogerna skall enligt förslaget i huvudsak uppgöras
av sakbyråerna under det att allmänna detaljen skall ha att anskaffa
fotografier, teckningar och ritningar, utföra lay-outarbete, provtryck och
korrekturläsning, beställa tryckning samt iordningställa erforderligt antal
katalogexemplar.

Arbetsfördelningen mellan övriga detaljer torde framgå av deras benämningar
och av vad som anförts beträffande förrådsorganens uppgifter
inom andra förvaltningar. På avtalsdetaljen faller -— förutom kollektivavtalsärenden
— även arbetarskyddsärenden, frågor rörande den sociala
verksamheten samt övervakning av verksamheten inom de lokala företagsnämnderna
ävensom förande av erforderlig lönestatistik rörande kollektivavtalsanställda
arbetare.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Förrådskontrollkontoret motsvarar i väsentliga delar den av förvaltningsutredningen
föreslagna förrådsbyrån. Enligt intendenturavdelningens
förslag skall kontorets arbetsuppgifter dock i viss mån inskränkas i förhållande
till vad förvaltningsutredningen räknat med i fråga om förrådsbyrån.
Såsom anförts vid behandlingen av materielbyråns organisation,
föreslås att vissa för arméintendenturförvaltningen gemensamma förrådsärenden
skall överföras till denna byrå. Vidare är intendenturavdelningen
av den uppfattningen, att administrativa byrån bör handlägga avtalsärenden.
I enlighet härmed har förvaltningsutredningens allmänna detalj och
avtalsdetalj överförts till materielbyrån respektive administrativa byrån.
För återstående arbetsuppgifter föreslås förrådskontrollkontoret, i enlighet
med förvaltningsutredningens förslag, skola indelas i expedition samt sakgranskningsdetalj,
bokföringsdetalj och statistikdetalj.

Departementschefen.

Jag biträder vad intendenturavdelningen föreslagit i fråga om förrådskontrollkontorets
indelning i expedition, sakgranskningsdetalj, bokföringsdetalj
och statistikdetalj.

f. INKÖPSCENTRALEX.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Såsom tidigare nämnts skall enligt förslaget från inköpscentralens ämbetsbefattning
undantagas inköp av hästar och hundar. Det har enligt utredningen
ifrågasatts, om icke inköp av drivmedel, brännoljor och uppvärmningsbränslen
borde helt eller delvis ombesörjas av bränslebyrån.
Motiveringen för en sådan uppfattning har uppgetts vara att det med hän -

279

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

syn till de speciella marknadsförhållandena på detta område icke medför
några ekonomiska besparingar eller andra fördelar att härvidlag låta inköpscentralen
handha den merkantila delen av inköpsverksamheten. Enligt
utredningens uppfattning bör emellertid — även om handeln med olja
är starkt bunden av kartell- och monopolbildningar prisbildningen på
området genom medverkan av ekonomisk expertis kunna påverkas vid inköp
av de avsevärda kvantiteter, varom här är fråga. De möjligheter till
förmånliga inköp, som alltså kan föreligga, anser utredningen bäst kunna
tillvaratas av den merkantila och inköpstekniska sakkunskapen inom inköpscentralen.
Utredningen föreslår därför, att inköpscentralen även på
förevarande område skall fylla samma funktioner som beträffande intendenturförnödenheter
i allmänhet.

Vad inköpscentralens indelning beträffar bedöms inköpen av livsmedel
med dess speciella varu-, marknads- och distributionsproblem ställa så
särpräglade krav på den inköpande personalens kvalifikationer, att desamma
bör ombesörjas av en särskild inköpsselction för livsmedel, under
det att övriga inköp anses böra handhas av en inköpssektion för intendenturmateriel.
Räkenskapsgranskning och utställande av räkningar m. m.
föreslås skola utföras inom en räkningssektion. För de expeditionella
göromålen avses en expedition.

Departementschefen.

Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört, räknar jag i fråga
om arméintendenturförvaltningen icke med något självständigt inköpsorgan
utan föreslår, att inköpsverksamheten inordnas under sakbyråerna.

g. CHEFSEXPEDITIONEN OCH ADMINISTRATIVA BYRÅN (KÅREXPEDITIONEN,
CENTRALPLANERINGEN, JURIDISKA SEKTIONEN, CENTRALEXPEDITIONEN
OCH CENTRALBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Kårexpeditionen, vars uppgift enligt förslaget är att handlägga, dels
vissa mobiliserings- och personalärenden, dels vissa organisations- och utbildningsärenden,
indelas med hänsyn härtill i mobiliserings- och peisonalsektion
samt organisations- och utbildningssektion.

Arbetsuppgifterna för den förstnämnda sektionen anges skola i huvudsak
utgöras av

fredsredovisning av personal tillhörande den för försvaret gemensamma
intendenturkåren, eller intill dess en sådan kår kommer till stånd, motsvarande
personal inom de tre försvarsgrenarna,

krigsplacering av nämnda personal samt viss annan pci sonal, som enligt
utfärdade bestämmelser skall krigsplaceras av generalintendenten, samt
åtgärder i anledning av förfoganderätt jämlikt 28 § värnpliktslagen i vad

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

avser civilanställd personal vid intendenturförvaltningen och under densamma
lydande anstalter.

Härtill kommer rekryteringsfrågor samt de rent expeditionella göromålen.

På organisations- och utbildningssektionen skall enligt förslaget ankomma att

handlägga utbildningsärenden beträffande all till intendenturtjänsten
knuten personal såsom intendenter, förvaltare, krigskassörer, kommissarier
och koktrosspersonal,

att behandla organisationsärenden avseende intendenturväsendets utveckling
i stort, centrala, regionala och lokala intendenturförvaltningsorgan
samt intendenturtrupptjänsten ävensom

att utöva inspektionsverksamhet beträffande intendenturtjänsten.

Härtill kommer uppgiften att planlägga och genomföra intendenturfältövningar
samt befälsutbildningen av den vid förvaltningen placerade
militära personalen.

Centralplaneringen indelas enligt förslaget i allmän detalj och ekonomidetalj.
Arbetsuppgifterna torde ej påkalla någon närmare redogörelse. Utredningen
betonar, att det som en följd av ämbetsverkets ställning som en
för försvaret gemensam centralförvaltning tillkommer centralplaneringen
att utgöra verkets kontaktorgan med de tre försvarsgrenarna och därvid
förmedla och söka tillgodose försvarsgrenarnas behov och önskemål beträffande
intendenturtjänsten.

Icke heller för juridiska sektionen tarvas någon mera ingående redogörelse.
Utredningen anser det särskilt förtjäna nämnas, att sektionen icke
avses skola ha att ta befattning med ärenden rörande läger- och manskapskassor.
Dessa ärenden föreslås av utredningen skola koncentreras till försvarets
civilförvaltning och i den mån intendenturförvaltningens medverkan
påkallas i sådana ärenden, blir det fråga om militärtekniska eller
ekonomiska bedömanden, vilka bör tillkomma centralplaneringen eller
någon av verkets byråer.

Centralexpeditionen slutligen föreslås i analogi med motsvarande organ
inom andra förvaltningar skola indelas i personaldetalj, organisationsdetalj,
registratur, skrivcentral och vakttjänst.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

1. Centralbyrån med intendenturkårens chefsexpedition.

Till centralbyrån har förts de arbetsuppgifter, som enligt förvaltningsutredningens
förslag skulle ankomma på kårexpedition, centralexpedition
och centralplanering; dock har centralexpeditionens personaldetalj hänförts
till administrativa byrån. Enligt intendenturavdelningens förslag indelas
centralbyrån i expedition, centralsektion samt personal- och mobili -

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

seringssektion. Centralsektionen föreslås uppdelad på organisationsdetalj
och utbildningsdetalj.

2. Administrativa byrån.

Av de stabsorgan, som upptagits i förvaltningsutredningens förslag, har
till administrativa byrån förts juridiska sektionen och centralexpeditionens
personaldetalj. Såsom tidigare anförts, föreslår intendenturavdelnmgen
jämväl att den av förvaltningsutredningen föreslagna avtalsdetaljen på
förrådsbyrån hänförs till administrativa byrån. Denna byrå organiseras
enligt intendenturavdelningens förslag på tre sektioner, juridisk sektion,
avtalssektion och personalsektion. Dessa sektioner avses för arbetsuppgifter,
som enligt förvaltningsutredningens förslag skulle ankomma på respektive
juridiska sektionen, förrådsbyråns avtalsdetalj och centralexpeditionens
personaldetalj.

Departementschefen.

Jag utgår från att chefsexpeditionen tilldelas i huvudsak de arbetsuppgifter,
som intendenturavdelningen förutsatt beträffande centralbyrån.

Chefsexpeditionens föreslagna organisation ansluter sig i huvudsak till
nuvarande intendenturavdelningens centralbyrå. Jag förordar, att den i enlighet
med intendenturavdelningens förslag indelas i expedition, centralsektion
samt personal- och mobiliseringssektion.

Vad därefter beträffar administrativa byrån anser jag mig kunna
godta, att dess arbetsuppgifter bestäms i huvudsaklig överensstämmelse
med vad intendenturavdelningen föreslagit. Den föreslagna juridiska sektionen
bör, i överensstämmelse med vad jag uttalat vid behandlingen av
armétygförvaltningens administrativa byrå, benämnas kanslisektion. De
föreslagna avtals- och personalsektionerna anser jag bör ersättas av
detaljer. Administrativa byrån bör sålunda indelas i kanslisektion, avtalsdetalj
och personaldetalj.

Jag anser mig böra framhålla, att civilförvaltningstjänstens olika grenar
endast ofullständigt blir sammanförda till den av mig här föreslagna
administrativa byrån. Sålunda förutsätter intendenturavdelningen, att anslagsövervakningen
och därmed sammanhängande redovisningsfrågor alltjämt
— såsom f. n. är fallet inom intendenturavdelningen — skall hänföras
till sakbyråerna. Något internt rationaliseringsorgan, motsvarande
övriga administrativa byråers organisationsdetalj er, ingår icke i organisationen.
Avtalsfrågorna har hänförts till administrativa byrån, en ordning
som sammanfaller med den nuvarande, men som icke är föreslagen för
andra förvaltningar och som förvaltningsutredningen ej tänkt sig.

Skälen till att jag tillstyrker denna organisation av arméintendenturförvaltningcns
administrativa byrå är att den hittillsvarande ordningen syns
ha fungerat i stort sett tillfredsställande, varför jag tills vidare icke ansett

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

några djupare ingrepp i organisationen erforderliga. Med hänsyn till ämbetsverkets
begränsade omfattning bedömer jag något särskilt rationaliseringsorgan
icke erforderligt, bortsett från den föredragande i organisationsfrågor,
som skall finnas hos varje centralmyndighet.

5. Armémtendenturförvaltningens personalbehov.

I den följande redogörelsen avser de uppgifter, som lämnas ifråga om
förvaltningsutredningens förslag, det tidigare omnämnda av utredningen
föreslagna för försvaret gemensamma intendenturförvaltningsverket, försvarets
intendenturförvaltning.

Arméintendenturförvaltningens ledning.
Departementschefen.

Befattningen såsom souschef i arméintendenturförvaltningen bör placeras
i alternativt Mp/Cp 19, vilken placering tillstyrkts av chefslöneutredningen.

a. MATERIELBYRÅN.

1946 ars militära förvaltningsutredning.

Chef för materielbyrån bör enligt utredningen vara intendenturofficer
i Ma 12 med god kännedom om byråns materielslag och någon erfarenhet
av dessas tillverkning.

Materielbyråns anskaffningssektion anses böra stå under chefskap av
intendenturotficer i Ma 11. Som chef för mobiliserings- och tilldelningssektionen
räknar utredningen med intendenturofficer i Ma 10. Enligt förslaget
skall chefen för kontrollkontoret vara en kontrollofficersutbildad
intendenturofficer i Mall. Chefen för verkstadssektionen förutsätts skola
besitta ingående verkstadspraktik beträffande tvätt- och reparationstjänst
samt erfarenhet ifråga om arbetsstadier samt ackords- och löneförhandlingar.
Han skall enligt förslaget vara förste byråingenjör i Ce 29. Examen
från teknisk högskola bedöms erforderlig.

Utredningen beräknar personalbehovet för materielbyrån till 45 befattningshavare,
av dem 14 militärer. Av den civila personalen föreslås
4 befattningshavare placerade i 27 eller högre lönegrader.

Arméförvaltningens intcndcnturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Intendenturavdelningen föreslår att chefen för materielbyrån, som bör
vara intendenturofficer, placeras i Mp 14. Den omfattande inköps- och
kontrollverksamhet för de tre försvarsgrenarna, som är knuten till denna
hyra, anses motivera en sådan löneställning. Chef för utrustningssektionen

283

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

skall enligt förslaget vara intendenturofficer i Ma 33, medan som chef för
inventariesektionen avses byrådirektör i Ce 31. Mobiliserings- och förrådssektionen
bör förestås av intendenturofficer i Ma 33. Den i jämförelse med
förvaltningsutredningens förslag höjda löneställningen motiverar intendenturavdelningen
med de ökade arbetsuppgifter, som enligt dess förslag skall
åvila ifrågavarande sektion. Chefen för inköpssektionen föreslås i överensstämmelse
med vad förvaltningsutredningen föreslagit beträffande chefen
för inköpscentralen skola benämnas inköpsdirektör. Han anses bora hänföras
till Cp 12. Som chef för kontroll- och verkstadssektionen bör, i enlighet
med vad förvaltningsutredningen föreslagit ifråga om verkstadssektionen,
tjänstgöra en ingenjör. Med hänsyn till de utökade arbetsuppgifter,
som tillkommer enligt intendenturavdelningens förslag, bör befattningshavaren
enligt avdelningens mening vara byrådirektör i Ca 33.

Personalbehovet beräknas av intendenturavdelningen till 84 befattningshavare.
Av dem anses 3 erforderliga övergångsvis under högst två år.

Av befattningshavarna är 12 militärer, en civilmilitär (departementsskrivare),
2 pensionerade militärer i arvodesbefattning och övriga civila,
bland de senare 11 i 27 eller högre lönegrader.

För handläggning av ärenden rörande anskaffning av kontorsinventarier
för den civila statsförvaltningen räknar intendenturavdelningen med
4 befattningshavare.

Departementschefen.

I enlighet med vad förvaltningsutredningen och intendenturavdelningen
föreslagit bör chefen för materielbyrån vara intendenturofficer. Vad angår
löneställningen anser jag mig icke kunna biträda intendenturavdelningens
förslag, utan förordar att byråchefen placeras i Ma 37, vilket överensstämmer
med vad chefslöneutredningen förordat. I likhet med intendenturavdelningen
räknar jag med att intendenturofficer i Ma 33 placeras som
chef för utrustningssektionen och att intendenturofficer i Ma 30 avses som
chef för sektionens för söksdetalj. Även som chef för inventariesektionen
räknar jag med intendenturofficer i Ma 30. Jag har härvid särskilt beaktat
vikten av att äga tillgång till militär expertis vid anskaffning av
och försök med militära inventarier för fältbruk, framför allt stabsmateriel.
Ytterligare behov av militär personal å sektionen föreligger ej
enligt min mening, varför en av intendenturavdelningen för sektionen föreslagen
kaptensbefattning bör ersättas med civil befattning for ingenjör.
»I överensstämmelse med intendenturavdelningens förslag upptar jag
intendenturofficer i Ma 33 såsom chef för mobiliserings- och tilldelningssektionen.
Förslaget att placera en inköpsdirektör i Cp 12 som chef för
inköpssektionen kan jag icke biträda. Intendenturofficer i Ma 33 torde
få avses för ändamålet. Mitt ståndpunktstagande är delvis en konsekvens

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

av att jag föreslagit, att något gemensamt inköpsorgan icke skall inrättas
inom ai méintendenturförvaltningen utan att inköpsverksamheten inordnas
i sakorganen.

I likhet med intendenturavdelningen räknar jag med att en ingenjör
skall vara chef för kontroll- och verkstadssektionen. Jag anser mig
emellertid icke kunna tillstyrka att befattningshavaren placeras i högre lönegrad
än den 31. Jag vill framhålla att fullt säkra hållpunkter för att bedöma
behovet av kontrollanter för närvarande icke föreligger. Personaluppsättningen
i denna del torde därför framdeles få omprövas.

För materielbyrån beräknar jag, enligt vad närmare framgår av bil. 42,
personalbehovet till sammanlagt 82 befattningshavare, varav 2, en ingenjör
i Cg 23 och ett biträde på mobiliserings- och anskaffningssektionen, under
en övergångstid av två år.

b. FÖRPLÄGNADSBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Som chef för förplägnadsbyrån räknar utredningen med intendenturofficer
i Ma 12 med ingående kännedom om livsmedelsbranschen. Chefen
för anskaffningssektionen föreslås skola vara intendenturofficer i Ma 10.
Som chef för driftsektionen avses intendenturofficer i Ma 10 med viss
specialutbildning i födoämneslära, födoämneshygien m. m.

Det av utredningen beräknade personalbehovet för förplägnadsbyrån
uppgår till 19 befattningshavare, varav 7 militärer och en pensionerad
militär i arvodesbefattning. Antalet civila befattningshavare i 27 eller
högre lönegrader utgör 2.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Chefen för förplägnadsbyrån skall enligt förslaget vara intendenturofficer
i Ma 37. Som chef för mobiliserings- och anskaffningssektionen avses
intendenturofficer i Ma 33. Chef för sektionens livsmedelsdetalj anses
böra vara byrådirektör i Ce 31 med god handelsutbildning samt i övrigt
goda insikter i livsmedelsbranschen och i militära förhållanden. För
driftsektionen bör, i enlighet med förvaltningsutredningens förslag, en
intendenturofficer i Ma 30 vara chef.

Förplägnadsbyråns personalbehov uppskattas av intendenturavdelningen
till 24 befattningshavare, av vilka en anses erforderlig endast under en
övergångstid av två år. Av byråns personal är 6 militärer. Bland de civila
befattningshavarna föreslås 4 placerade i 27 eller högre lönegrader.

Departementschefen.

Jag tillstyrker, att som chef för förplägnadsbyrån placeras intendenturofficer
i Ma 37. Chefslöneutredningen har icke framfört erinran mot denna

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

löneställning. Intendenturavdelningens förslag i fråga om sektionscheferna
anser jag mig även kunna biträda. Jag räknar således med intendenturofficer
i Ma 33 som chef för mobiliserings- och anskaffningssektionen och
intendenturofficer i Ma 30 ,som chef för driftsektionen. Som chef för
mobiliserings- och anskaffningssektionens livsmedelsdetalj har intendenturavdelningen
upptagit byrådirektör i Ce 31. För egen del föreslår jag, att
intendenturofficer i Ma 30 placeras som chef för denna detalj. Utsikterna
att till den föreslagna tjänsten förvärva en civil befattningshavare, som
fyller de av intendenturavdelningen med fog uppställda kraven, måste
nämligen enligt min mening bedömas vara förhållandevis små.

Det sammanlagda personalbehovet för förplägnadsbyrån beräknar jag
till 25 befattningshavare, vilka närmare redovisas å bilaga 43. I överensstämmelse
med intendenturavdelningens förslag har jag räknat med att
en befattningshavare, en ingenjör i Cg 23 på driftsektionen, endast skall
erfordras under viss övergångstid.

c. DRIVMEDELSBYRÅN (BRÄNSLEBYRÅN).

1946 års militära förvahningsutredning.

I likhet med cheferna för materiel- och förplägnadsbyråerna förutsätts
chefen för bränslebyrån skola vara intendenturofficer i Ma 12. Utredningen
uppställer det kravet att han bör ha god kännedom om bränsleoch
smörjmedel. Chef för oljesektionen bör enligt utredningen vara
intendenturofficer i Ma 10. Chefen för driftsektionen föreslås skola vara
byrådirektör i Ce 31 med examen från teknisk högskola och god erfarenhet
beträffande värmeanläggningar.

Bränslebyråns beräknade personalbehov uppgår till 19 befattningshavare,
varav 3 militärer. Av de civila föreslås 4 bli placerade i 27 eller högre
lönegrader.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Intendenturavdelningen håller före, att chefen för drivmedelsbyrån bör
vara intendenturofficer i Ma 37. Chefen för drivmedelssektionen anses
böra vara intendenturofficer i Ma 33, medan chefen för bränslesektionen
föreslås skola vara byrådirektör i Cp 10. Som chef för mobiliseringssektionen
upptar intendenturavdelningen en intendenturofficer i Ma 27.

Personalbehovet för drivmedelsbyrån anges av intendenturavdelningen
till 33 befattningshavare, varav 4 militärer. Antalet civila befattningar i
27 eller högre lönegrader föreslås av intendenturavdelningen bli G. För
upphandling av bränsle för civila statliga verk in. in. avses 2 befattningshavare.

286

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

I likhet med förvaltningsutredningen och intendenturavdelningen föreslår
jag intendenturofficer i Ma 37 som chef för drivmedelsbyrån. Denna
löneställning har godtagits av chefslöneutredningen. Chefen för drivmedelssektionen
bör vara intendenturofficer i Ma 33. I fråga om chefen
för bränslesektionen kan jag, även med beaktande av sektionens anskaffning
av bränsle för myndigheter utom försvaret, icke tillstyrka högre lönegrad
än den 33. De arbetsuppgifter, som skall ankomma på den av intendenturavdelningen
föreslagna specialdetaljen inom bränslesektionen, bör
enligt min uppfattning lämpligen ombesörjas av byråinspektör i 25 lönegraden.
Som chef för den fristående mobiliseringsdetaljen förordar jag
intendenturofficer i Ma 27.

Sammanlagt beräknar jag 31 befattningshavare för drivmedelsbyrån.
Personaluppsättningen redovisas närmare å bilaga 44. I likhet med intendenturavdelningen
beräknar jag två befattningshavare för upphandling av
bränsle för civila statliga verk.

d. HÄST- OCH VETEHINÄHMATEHIELBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen förutsätter, att chef för häst- och veterinärmaterielbyrån
skall vara överfältveterinären, vilken nu är chef för motsvarande byrå inom
arméförvaltningens intendenturavdelning. Han föreslås skola hänföras till
lönegrad Ca 33 och vara, förutom byråchef, tjänstegrensinspektör för
veterinärtjänsten. I sistnämnda egenskap bör han enligt utredningen liksom
hittills betjänas av en tjänstegrensinspektion, som bör vara lokalt sammanförd
med häst- och veterinärmaterielbyrån men organisatoriskt stå
utanför förvaltningen. Inspektionen bör bestå av en fältveterinär och eu
regementsveterinär, av vilka den sistnämnde till omkring halv tjänstgöringstid
bör kunna tas i anspråk av byråns allmänna sektion. Sistnämnda
sektion bör å sin sida enligt utredningens mening ombesörja de
expeditionella göromålen för inspektionen. Som chefer för allmänna sektionen
och hästuttagningssektionen räknar utredningen med intendenturofficer
i Ma 10 respektive fältveterinär. Enligt förslaget skall chefen för
remonteringsdetaljen vara pensionerad officer i arvodesbefattning, löneklass
1: 31, med ingående kännedom om hästar och hästuppfödning samt
med god förhandlingsvana. Han förutsätts tillika skola vara ordförande
i remonteringsnämnden.

Det beräknade personalbehovet för häst- och veterinärmaterielbyrån
uppgår till 19 befattningshavare, av vilka en militär, 2 civilmilitärer
(veterinärer) och 3 pensionerade militärer i arvodesbefattningar. Såsom i
annat sammanhang nämnts, förutsätter utredningen, att häst- och veterinärmaterielbyråns
organisation och personalbehov omprövas, sedan arméns
hästbestånd ytterligare nedgått.

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Armeförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

I likhet med förvaltningsutredningen förutsätter intendenturavdelningen,
att överfältveterinären skall vara chef för häst- och veterinärmaterielbyrån
och liksom för närvarande placerad i Ca 37. Avdelningen anför, att
överfältveterinärens ställning av såväl byråchef som tjänstegrensinspektör
torde föranleda att den slutliga löneställningen omprövas i annat sammanhang.
Lönen till överfältveterinären bör såsom för närvarande och
i överensstämmelse med förvaltningsutredningens förslag utgå från fältveterinärkårens
stat. Som chef för allmänna sektionen upptar intendenturavdelningen,
liksom förvaltningsutredningen, intendenturofficer i Ma 30.
Avdelningen räknar emellertid med att den regementsveterinärbeställning,
som för närvarande finns inrättad vid intendenturavdelningens motsvarande
byrå, skall dras in först vid uppkommande vakans. I avbidan härpå
bör nämnda officersbeställning i Ma 30 ersättas med beställning för intendenturofficer
i Ma 27. Cheferna för remonterings- och hästuttagningssektionerna
förutsätts skola vara pensionerad officer i arvodesbefattning
respektive fältveterinär.

Häst- och veterinärmaterielbyråns personalbehov beräknas till 18 befattningshavare.
Av dessa är en militär, 2 civilmilitärer (veterinärei) samt 2
pensionerade militärer i arvodesbefattningar. Intendenturavdelningen framhåller,
att någon omprövning av byråns personalbehov i anledning av den
under de senaste åren genomförda minskningen av arméns hästbestånd
icke bör ske. I den mån en ytterligare väsentlig nedskärning av hästbeståndet
äger rum, skulle detta emellertid återverka på personalbehovet.

Intendenturavdelningens förslag bygger på den förutsättningen, att
byrån förläggs i lokal anslutning till överfältveterinärens tjänstegrensinspektion.

Departementschefen.

Överfältveterinären är för närvarande chef för motsvarande hyra inom
arméförvaltningens intendenturavdelning och placerad i Ca 37. Denna
löneställning, som icke mött någon erinran från chefslöneutredningen, bör
enligt min mening omprövas vid nuvarande innehavares avgång. I likhet
med förvaltningsutredningen och intendenturavdelningen räknar jag icke
med någon ändring av överfältveterinärens nuvarande ställning såsom
tjänstegrensinspektör för veterinärtjänsten. .lag föreslår att beställningen
såsom överfältveterinär uppförs på arméintendenturförvaltningens stat.
Chef för allmänna sektionen bör, i överensstämmelse med vad förvaltningsutredningen
och intendenturavdelningen föreslagit, vara intendenturofficer
i Ma 30. Enligt intendenturavdelningens förslag torde dock denna beställning,
i avbidan på att en till följd av omorganisationen övertalig regementsveterinärbeställning
indras, få''uppehållas av intendenturofficer i Ma 27.

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För hästuttagningssektionen räknar jag med fältveterinär som chef. Jag
tillstyrker likaledes, att som chef för remonteringsdetaljen avses pensionerad
officer med arvode enligt löneklass 1: 32. Befattningshavaren bör såsom
för närvarande vara ordförande i remonteringsnämnden.

Personalbehovet för häst- och veterinärmaterielbyrån uppskattar jag till
17 befattningshavare, redovisade å bilaga 45. Vid beräkningen av personalbehovet
har jag förutsatt, att överfältveterinärens tjänstegrensexpedition
skall förläggas i lokal anslutning till byrån, varigenom, såsom förvaltningsutredningen
påvisat, vissa fördelar kan vinnas. Som jag berört i det föregående
vid behandlingen av häst- och veterinärmaterielbyråns organisation,
förutsätter jag att vissa personalbesparingar framdeles skall kunna ske.

e. FÖRRÅDSKONTROLLKONTORET (FÖRRÅDSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Som chef för förrådsbyrån räknar utredningen med intendenturofficer
i Ma 11. Utredningen föreslår, att chefen för avtalsdetaljen skall vara
tjänsteman i lönegrad Ce 29, förste byråingenjör eller förste byråsekreterare,
med ingående kännedom om kollektivavtalsfrågor och om de lokala
arbetsförhållandena.

Förrådsbyråns beräknade personalbehov utgör 38 befattningshavare.
Av dessa är 2 militärer, 2 civilmilitärer och 7 pensionerade militärer i
arvodesbefattningar. Den civila personalen är — med undantag för förenämnda
tjänsteman i lönegrad Ce 29 — placerad i lägre lönegrader än
den 27.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Chefen för förradskontrollkontoret skall enligt intendenturavdelningens
förslag vara intendenturofficer i Ma 33.

Kontorets personalbehov beräknas till 21 befattningshavare, varav en
militär, 3 civilmilitärer (departementsskrivare) och 4 pensionerade militärer
i arvodesbefattningar.

Departementschefen.

I likhet med intendenturavdelningen anser jag, att chefen för förrådskontrollkontoret
bör vara intendenturofficer i Ma 33.

Kontorets personalbehov beräknar jag till 20 befattningshavare, vilka
närmare redovisas å bilaga 46.

f. INKÖPSCENTRALEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för inköpscentralen bör enligt utredningens mening, liksom chefen
för arméförvaltningens inköpscentral, vara inköpsdirektör i Cp 14.

289

Kungl. Maj:t$ proposition nr 109.

Han förutsätts skola ha högre handelsutbildning eller däremot svarande
praktiska kunskaper samt äga omfattande och väl meriterad erfarenhet
från affärsverksamhet med in- och utlandet. Därjämte uppställer utredningen
det kravet, att han skall äga god kännedom om intendenturförnödenlieterna,
helst vara insatt i livsmedelsbranschen, äga goda språkkunskaper
samt vara omdömesgill och tränad förhandlare.

Chefen för inköpssektionen för intendenturmateriel skall enligt utredningens
förslag vara byrådirektör i Ca 31, antingen civilekonom eller
ingenjör. Utredningen framhåller, att han bör ha god erfarenhet av industriella
företag och deras kalkyleringsprinciper, i första hand inom
textilbranschen men helst även på möbelomradet.

Som chef för inköpssektionen för livsmedel räknar utredningen med
förste byråintendent i Ca 29 med examen från handelshögskola eller med
motsvarande merkantil utbildning. Han bör enligt utredningen i övrigt besitta
samma kvalifikationer som den förutnämnde sektionschefen, men med
de praktiska erfarenheterna hämtade från livsmedelsbranschen.

Chef för räkningssektionen skall enligt förslaget vara kamrerare i Ca 25.

Inköpscentralens personalbehov beräknas till 28 befattningshavare, alla
civila. I 27 eller högre lönegrader upptar utredningens förslag 6 befattningshavare.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag ilen 14 december 1953.

Med hänsyn till att någon inköpscentral icke avses skola inrättas har
intendenturavdelningen fördelat den personal, som förvaltningsutredningen
räknat med för inköpscentralen, på de olika sakbyråerna med
huvuddelen på materielbyråns inköpssektion.

Departementschefen.

Såsom framgår av vad jag anfört i annat sammanhang anser jag det
icke erforderligt att ett centralt inköpsorgan inrättas inom arméintendenturförvaltningen.

g. CHEFSEXPEDITIONEN OCH ADMINISTRATIVA BYRÅN (KÅREXPEDITIONEN,
CENTRAEPLANERINGEN, JURIDISKA SEKTIONEN, CENTRALEXPEDITIONEN
OCH CENTRALBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Som chef för kår expeditionen räknar utredningen med intendenturofficer
i Mall. Han bör enligt utredningens mening tillika vara chef för mobiliserings-
och personalsektionen. Chef för organisations- och utbildningssektionen
skall enligt förslaget vara intendenturofficer i Ma 10.

Personalbehovet för kårexpeditionen beräknas av utredningen till 8
befattningshavare, av vilka 4 är militärer på stat ocli 2 pensionerade militärer
i arvodesbefattningar.

19—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utredningen föreslår, att som chef för centralplaneringen placeras
intendenturofficer i Ma 11 och som chef för planeringens allmänna detalj
intendenturofficer i Ma 10. Ekonomidetaljen skall enligt förslaget förestås
av en ltamrerare i Ce 27. För kontaktverksamheten med försvarsgrenarna
skall enligt förslaget i allmänna detaljen ingå en kapten ur vardera armén,
marinen och flygvapnet. I detta sammanhang understryker utredningen betydelsen
av att inom de centrala staberna tillräcklig tillgång finns på intendenturutbildad
personal.

Det beräknade personalbehovet för centralplaneringen uppgår till 7 befattningshavare,
samtliga utom 2 militärer.

Personalbehovet på den juridiska sektionen beräknas av utredningen till
lägst en byrådirektör i Ca 31 såsom sektionschef, en förste byråsekreterare
i Ce 27 och ett kanslibiträde.

Som chef för centralexpeditionen räknar utredningen liksom för arméförvaltningens
motsvarande organ med en kontorschef i Ca 31.

Sammanlagt uppskattar utredningen centralexpeditionens personal till
29 civila befattningshavare, bland dem 2 i lönegrad 27 eller högre.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

1. Chefen för centralbyrån skall enligt intendenturavdelningens förslag
vara intendenturofficer i Ma 37. Såsom chef för centralsektionen upptar
intendenturavdelningen intendenturofficer i Ma 33, medan intendenturofficer
i Ma 30 anses böra vara chef för personal- och mobiliseringssektionen.

Det sammanlagda personalbehovet anges av intendenturavdelningen till
26 befattningshavare, varav 8 militärer på stat och 3 pensionerade militärer
i arvodesbefattningar. Avdelningen har därvid icke beräknat någon personal
för telefontjänst, enär behovet av sådan personal blir beroende av
verkets lokala förläggning.

Beträffande behovet av arbetskraft på hyrån anför intendenturavdelningen
vidare.

Förvallningsutredningen har beträffande till denna byrå sammanförda
stabsorgan undervärderat behovet av arbetskraft. Detta sammanhänger sannolikt
med att de arbetsöversikter, som överlämnats till utredningen icke
tillräckligt beaktat den omfattande lärarverksamhet och ledning av (deltagande
i) befälsutbildning, som i särskilt hög grad belastar personalen
inom denna byrå. Sedan förvaltningsutredningen avgav sitt betänkande,
bär också den militära verksamheten betydligt intensifierats. Som exempel
må särskilt nämnas tillkomsten av krigsförbandsvisa repetitionsövningar,
ökad försöksverksamhet in. m. Detta förhållande har lett till
att intendenturavdelningen varit nödsakad att göra en uppräkning av personalen
på vissa organisationsenheter inom denna byrå. Genom den omläggning
och samordning av stabsorganen, som skett i föreliggande förslag,
har emellertid å andra sidan vissa personalminskningar kunnat ernås
vilka i sin tur medfört, att intendenturavdelningen beträffande stabsorganen
i stort sett kunnat hålla sig inom den av utredningen framlagda kostnadsramen.

291

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I detta sammanhang torde jämväl få anmälas, att intendenturavdelningen
framlägger förslag om att förbindelseofficerare ur marin- och flygförvaltningarna
skall tjänstgöra vid arméintendenturförvaltningen och placeras vid
verkets centralbyrå. Intendenturavdelningen framhåller, att arméintendenturförvaltningen
enligt huvudförvaltningsprincipen kommer att åläggas
stora anskaffningsuppdrag för marin- och flygförvaltningarna. I anslutning
härtill anförs bl. a. följande.

Förbindelseofficerens främsta uppgift torde vara att som talesman för
sin egen förvaltning medverka vid alla de anskaffningsuppdrag, som jämlikt
huvudförvaltningsprincipen kommer att åligga arméintendenturförvaltningen.

I andra hand skulle förbindelseofficeren förmedla sin egen förvaltnings
synpunkter och biträda vid arbetet inom arméintendenturförvaltningen
med sådana reglementen, instruktioner och andra förvaltningsföreskrifter
och dylikt, som bör vara av samma innebörd för de tre försvarsgrenarna,
varigenom dessa synpunkter redan på detta stadium av utformningen
vinner erforderligt beaktande.

Därjämte syns förbindelseofficeren böra medverka vid handläggningen
inom arméintendenturförvaltningen av andra gemensamma frågor, t. ex.
yttranden och utredningar i ärenden av för försvarsgrenarna gemensam
natur, utformning av utbildningsföreskrifter vid sådan för försvarsgrenarna
gemensam utbildning, som är underställd generalintendenten, t. ex. regementskassörsutbildning
in. m.

Chefen för marinen föreslår i skrivelse den 15 december 1953, att en
beställning i lönegrad Ma 30 vid marinintendenturkåren skall avses för
förbindelseofficer ur marinen, medan flygför valt ningen i sitt organisationsförslag
samma dag räknat med en kapten i intendenturbefattning vid
flygvapnet.

2. Chef för administrativa byrån skall enligt intendenturavdelningens
förslag vara krigsråd i Ca 37. Av sektionscheferna på byrån anses chefen
för avtalssektionen böra vara byrådirektör i Ca 31, under det att chefen
för juridiska sektionen föreslås skola vara förste byråsekreterare i Ca 29.

Det sammanlagda personalbehovet för administrativa byrån beräknar
intendenturavdelningen till 10 befattningshavare, av vilka 4 i 27 eller
högre lönegrader.

Departementschefen.

Jag biträder intendenturavdelningens förslag, att en intendenturofficer
skall vara chef för chefsexpeditionen. Chefslöneutredningen har förordat
att befattningen skall placeras i Ma 33. För egen del biträder jag detta
förslag. Chefen för chefsexpeditionen bör även tjänstgöra som stabschef
hos generalintendenten. Vidare räknar jag med intendenturofficerare såsom
chefer för expeditionens båda sektioner. I fråga om chefen för centralsektionen
kan jag icke tillstyrka den av intendenturavdelningen föreslagna
löneställningen utan föreslår placering i Ma 30. Till samma lönegrad torde,

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

såsom intendenturavdelningen föreslagit, jämväl chefen för personal- och
mobiliseringssektionen få hänföras. Jag anser mig kunna godta, att i enlighet
med intendenturavdelningens förslag 4 intendenturofficerare i Ma 27
avses för centralsektionen, då jag förutsätter, att en av befattningshavarna
i viss utsträckning skall kunna disponeras som personalreserv för intendenturkåren.
En av dessa befattningshavare skall därjämte tjänstgöra som
adjutant hos generalintendenten. Jag biträder vidare intendenturavdelningens
förslag att registrering av öppna och hemliga handlingar skall ombesörjas
av en pensionerad officer med arvode enligt löneklass 1: 32 med
biträde av ett kanslibiträde. Officeren skall tjänstgöra som chef för expeditionen
in. in. och fördela inkommande ärenden mellan byråerna. Denna
anordning innebär vissa kostnadsbesparingar i jämförelse med nuvarande
ordning.

Chefsexpeditionens personalbehov beräknar jag till 25 befattningshavare,
som närmare redovisas å bilaga 47. Under vissa förutsättningar kan
därutöver tillkomma personal för telefontjänst. Härtill återkommer jag i
det följande.

Jag anser mig icke kunna tillstyrka alt särskilda beställningar inrättas
för sambandsofficerare ur marinen och flygvapnet vid arméintendenturförvaltningen.
Behovet av sådana officerare torde få tillgodoses genom
kommendering.

Chefen för administrativa byrån bör liksom motsvarande byråchef i
armétygförvaltningen benämnas krigsråd och hänföras till Ca 37. Denna
löneställning har godtagits av chefslöneutredningen. I enlighet med intendenturavdelningens
förslag tillstyrker jag att som chef för kanslisektionen
avses en förste byråsekreterare i 29 lönegraden. Chefen för avtalsdetaljen
bör liksom närmast motsvarande befattningshavare vid övriga försvarsgrensförvaltningar
hänföras till 29 lönegraden. Befattningshavaren bör benämnas
förste byråsekreterare. Som chef för personaldetaljen räknar jag
med byråsekreterare i 25 lönegraden.

Administrativa byråns personalbehov beräknar jag till 9 befattningshavare
enligt vad som närmare framgår av bilaga 48.

h. SAMMANFATTNING.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen beräknar det sammanlagda personalbehovet
för försvarets intendenturförvaltning till 216 befattningshavare. Dessas
fördelning framgår av följande sammanställning.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster .......................................... 2

Militärer:

officerare ..................................................................... 35

underofficerare ............................................................ 1 36

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

293

Civilmilitärer ..........................

Civila i 27 eller högre lönegrader

Militära arvodister .................

Övriga ...................................

1 Härav 4 civila arvodesanställda.

Antal

.......... 4

.......... 21

.......... 13

.......... 1401

Summa 2161

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Enligt intendenturavdelningens förslag uppgår det sammanlagda personalbehovet
för arméintendenturförvaltningen till 217 befattningshavare.
Dessas fördelning framgår av följande sammanställning.

Innehavare av förordnandetjänster

Militärer (officerare) .................

Civilmilitärer ..........................

Civila i 27 eller högre lönegrader ..

Militära arvodister......................

Övriga ......................................

Antal

.......... 4

.......... 31

............. 6

.......... 23

........... 12

.......... 1411

Summa 2171

1 Härav två kollektivavtalsanställda.

Det må erinras, att i förvaltningsutredningens förslag till personaluppsättning
räknats med 3 befattningshavare för telefontjänst, medan intendenturavdelningens
förslag saknar personal härför.

Departementschefen.

Jag beräknar arméintendenturförvaltningens sammanlagda personalbehov
till 210 befattningshavare. En sammanställning över personalen lämnas
å bilaga 49.

Till jämförelse må nämnas att arméförvaltningens intendenturavdelnings
personal den 1 december 1953 uppgick till 154 tjänstemän, ökningen
sammanhänger med övertagande av arbetsuppgifter från krigsmaterielverket.

Den av mig föreslagna personalen fördelar sig på följande sätt.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster
Militärer:

officerare ..............................

underofficerare .....................

Civilmilitärer .............................

Civila i 27 eller högre lönegrader ..

Militära arvodister ....................

Övriga ......................................

1 35

777 4

... 15

... 13

... 142

Summa 210

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1 ill frågor om de civila befattningarnas fördelning på anställningsform,
kostnadernas fördelning mellan avlöningsanslag och sakanslag in. m. återkommer
jag i samband med äskande av medel för arméintendenturförvaltningen
för nästa budgetår.

Jag vill slutligen framhålla, att det för närvarande icke kan bedömas, om
personal för telefontjänst kommer att erfordras, enär detta behov blir beroende
av förvaltningens framtida lokalförhållanden.

D. Marinförvaltningen.

1. Marinförvaltningens allmänna uppgifter.

Den nuvarande marinförvaltningen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt
och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och uppsikten över
marinen.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen har såsom förut berörts förordat, att intendenturförvaltningstjänsten
för hela försvaret skall ombesörjas av ett gemensamt ämbetsverk,
medan tygförvaltningstjänsten liksom för närvarande skall vara försvarsgrensvis
organiserad. Marinförvaltningen skulle sålunda i fortsättningen
vara högsta förvaltningsmyndigheten för tygförvaltningstjänsten
vid marinen. Enligt den s. k. huvudförvaltningsprincipen skulle marinförvaltningen
vidare handha vissa anskaffningsuppgifter beträffande för
armén och flygvapnet avsedd tygmateriel, medan å andra sidan arméförvaltningen
och flygförvaltningen i viss utsträckning skulle utöva förvaltningsfunktioner
med avseende å marin tygmateriel. Marinförvaltningens
ämbetsbefattning begränsas av de befogenheter, som tillkommer de för
försvaret gemensamma centrala förvaltningsmyndigheterna.

Marinförvaltningens arbetsuppgifter kan enligt utredningen uppdelas på
samma huvudfunktioner som arméförvaltningens, nämligen militärteknisk
anpassning, krigsförberedelsearbete, ekonomisk planering, inköps- och försälj
ningsverksamhet, leveranskontroll, tilldelning och förrådshållning, tekniskt
underhåll samt vissa uppgifter av servicekaraktär.

Vad utredningen anfört om arméförvaltningens arbetsuppgifter förklaras
vara i princip tillämpligt även på marinförvaltningen. Med anledning
därav berörs endast sådana förhållanden, vilka framstår såsom speciella
för marinen och beträffande vilka marinförvaltningens arbetsuppgifter
skiljer sig från arméförvaltningens.

I fråga om den militärtekniska anpassningen framhåller utredningen,
att arbetet inom marinförvaltningen får sin särprägel av att en väsentlig
del av stridsmedlen är fartygsburen och att skeppsbyggnadstekniken därför

295

Kungl. Maj:ts proposition ur 109.

får en dominerande betydelse. Marinförvaltningen måste därför hålla kontakt
med alla de institutioner inom och utom landet, som bedriver forsknings-
och utvecklingsarbete inom skeppsbyggnadsfacket.

Utredningen betonar att såväl i fråga om projektarbete som konstruktionsverksamhet
beträffande fartyg och fartygsmateriel ett intimt samarbete
måste äga rum mellan skeppsbyggnadsingenjörerna och specialisterna
på de olika slagen av vapen och utrustningsmateriel, så att fartygen
såsom konstruktiva enheter blir ändamålsenliga. Samarbete måste även
äga rum med vederbörande specialister inom marinstaben och hos tjanstegrensinspektörerna.

Utredningen uttalar vidare, att såväl en del projekterings- och konstruktionsarbeten
som viss del av försöksverksamheten kan förläggas till de
stora örlogsvarven.

Beträffande krigsförberedelsearbetet nämns särskilt marinförvaltningens
skyldighet att efter direktiv från riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
planlägga krigsreparationstjänsten för alla fartyg, som utnyttjas
för militära behov, civilförsvaret och folkförsörjningen. Även i detta hänseende
ger utredningen uttryck åt den uppfattningen, att detaljarbetet i
stor utsträckning bör kunna avlastas på marindistrikten med anlitande av
örlogsvarven och kustartilleriförsvaren.

Vid behandlingen av inköps- och försäljningsverksamheten uttalar utredningen
som sin mening att eu decentralisering av inköpsverksamheten
till örlogsvarven bör kunna äga rum i betydande omfattning. Sålunda bör,
enligt vad utredningens framhåller, marinverkstäderna i regel verkställa
inköp av materiel och material, som vid utläggning av beställningar till
privat industri normalt brukar anskaffas av tillverkaren. Anskaffningen av
fartyg, vilken normalt sker med anlitande av flera leverantörer och underleverantörer,
måste noga planeras och följas av marinförvaltningen.

Även för leveranskontroll i form av mottagningskontroll bör örlogsvarven
enligt utredningens mening kunna utnyttjas i stor omfattning. Beträffande
leveranskontrollen framhålls bland annat att för större ny- och ombyggnader
av fartyg vid privata varv erfordras särskilda konstruktions- och
tillverkningskontrollanter med biträden, stationerade vid byggnadsvarven.
Mottagningskontrollen beträffande nybyggda fartyg brukar uppdras åt en
besiktningsnämnd eller åt en särskild mottagningskontrollant.

Departementschefen.

Såsom jag förut nämnt bör enligt min uppfattning icke blott tygförvaltningstjänsten
utan även intendenturförvaltningstjänsten liksom för närvarande
organiseras för svar sgrensvis. För marinens vidkommande bör
såsom jag även berört i det föregående — de båda förvaltningsgrenarna
utövas av samma ämbetsverk, marinförvaltningen. Marinförvaltningen
skall alltså under Kungl. Maj :t i tekniskt och ekonomiskt avseende utöva

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

högsta ledningen av och uppsikten över tyg- och intendenturförvaltningstjänsten
vid marinen. I enlighet med huvudförvaltningsprincipen skall
marinförvaltningen vidare, i den omfattning så bestäms, handha förvaltningsuppgifter
beträffande viss arméns och flygvapnets materiel. Marinförvaltningens
ämbetsbefattning skall återigen vara begränsad på grund
av de uppdrag, som enligt nämnda princip må tilldelas armétyg-, arméintendentur-
och flygförvaltningarna, ävensom av de befogenheter, som tillkommer
försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter.

Vad förvaltningsutredningen anfört beträffande marinförvaltningens allmänna
arbetsuppgifter ger mig ej anledning till erinran. Vissa av de synpunkter,
som jag framförde vid behandlingen av armétygförvaltningens
allmänna uppgifter, gör sig gällande även i fråga om marinförvaltningen.

2. Marinförvaltningens ledning.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Såsom tidigare nämnts avser utredningen att chefen för marinen liksom
för närvarande skall vara chef för marinförvaltningen och i denna
egenskap Kungl. Maj:t i främsta rummet ansvarig för fullgörandet av
ämbetsverkets åligganden. Han förutsätts skola ha att själv avgöra ärenden
inom ämbetsverket i samma omfattning som för närvarande.

Föi den omedelbara ledningen av ämbetsverket bör enligt utredningen
under chefen för marinen finnas en souschef med samma ställning som
souschefen i arméförvaltningen. Utredningen har funnit övervägande skäl
tala för att souschefen skall vara militär, men anser dock att möjlighet
liksom för närvarande bör finnas att besätta befattningen med civilmilitär.
Souschefen skall enligt förslaget utöva inspektion över all av verket förvaltad
materiel och i denna verksamhet biträdas, dels av centralplanei
ingen, dels av personal från sakorganen. Souschefen föreslås skola liksom
nu förordnas för viss tid och tillhöra lönegrad Mp 19 eller Cp 19. Befattningen
bör uppföras på marinförvaltningens stat.

I marinförvaltningen skall vidare enligt förslaget liksom inom arméförvaltningen
finnas en ställföreträdande souschef med uppgift att
biträda souschefen vid utövningen av dennes ämbete. Med hänsyn bl. a.
till teknikens alltmer ökade betydelse inom marinen har utredningen
funnit det lämpligt att denne ställföreträdare är mariningenjör. Ställföreträdaren
avses vara souschefens främste tekniske rådgivare och utöva
överinseendet över fartygen som enheter. Beslutanderätten, i första hand
beträffande ärenden tillhörande skeppsbyggnadsavdelningens och verkstadsbyråns
verksamhet, bör enligt utredningens uppfattning, i den mån
de icke kan delegeras till avdelnings- och byråchefer, i stor utsträckning
överlåtas åt ställföreträdande souschefen. Vid föredragning av de viktigare

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ärendena rörande fartygen, såsom projekt angående ny- och ombyggnader,
anskaffning av fartyg samt fastställande av rustnings- och underhållsplaner,
bör ställföreträdaren delta i föredragning inför souschefen. Utredningen
räknar med att ställföreträdaren även bör vara inspektör för
den tekniska tjänsten inom marinen och chef för mariningenjörkåren. Utredningen
har icke tagit ställning till hur det organ, som erfordras för
den tekniska inspektionsverksamheten och för handläggning av kårfrågorna,
bör inordnas i marinens organisation och har icke i sitt förslag
beträffande marinförvaltningen beräknat särskild personal för dessa uppgifter.
Till ifrågavarande organ bör emellertid enligt utredningens bedömande
även hänföras frågor beträffande skyddstjänsten ombord medan
ärenden rörande skyddsmaterielen förutskickas skola handläggas inom
skeppsbyggnadsavdelningen. Ställföreträdaren för souschefen bör enligt utredningen
benämnas marinöverdirektör och befattningen föreslås liksom
den nuvarande marinöverdirektörsbefattningen skola placeras i lönegrad
Cp 17 och upptas på marinförvaltningens stat.

Remissyttranden.

Marinförvaltningen tar i sitt yttrande över förvaltningsutredningens
betänkande upp frågan om ämbetsverkets ledning till ingående behandling
och uttalar bl. a. den uppfattningen, att souschefens arbetsbörda
avlastas mera effektivt genom delegering av beslutanderätten till underställda
avdelningschefer (motsvarande) än genom att en befattning som
ställföreträdande souschef inrättas. Ämbetsverket anser att utöver den
avlastning, som erhålls genom en organisation, som bygger på avdelningschefer
(motsvarande) och under dessa lydande byråchefer såsom föredragande,
erfordras inga ytterligare lättnader än vad som ernås genom
centralplaneringens verksamhet. Förverkligas utredningens förslag om en
ställföreträdande souschef som beslutande i ärenden inom skeppsbyggnadsavdelningens
och verkstadsbyråns områden, befarar marinforvaltningen,
att souschefen kommer att förlora överblicken över en del av de
viktigaste frågorna samt att marinförvaltningen i realiteten får två vid
varandras sida ställda souschefer, något som ämbetsverket betecknar som
en organisatorisk anomali.

Efter att ytterligare ha utvecklat vissa synpunkter på frågan förklarar
marinförvaltningen sig icke kunna biträda förslaget om att en ställföreträdande
souschef skall finnas i marinförvaltningen. Vid förfall för souschefen
anses i överensstämmelse med hittills gällande ordning den till
tjänsteställningen främste av ledamöterna höra inträda i utövandet av
souschefens åligganden.

Efter att ha dryftat olika alternativ hur marinöverdirektören bör inordnas
i marinförvaltningens organisation har marinförvaltningen i syfte
att säkra marinöverdirektörens inflytande på den skeppsbyggnadstekniska

298

Kuiigl. May.ls proposition nr 109.

förvaltningsverksamheten stannat vid att förorda ett bibehållande av
nuvarande ordning, enligt vilken marinöverdirektören är chef för skeppsbyggnadsavdelningen.

Departementschefen.

Jag har i annat sammanhang uttalat den uppfattningen att souschefen
i marinförvaltningen, liksom i övriga försvarsgrensförvaltningar, bör kunna
vara alternativt militär, civilmilitär eller civil.

Med hänsyn såväl till vad marinförvaltningen anfört i frågan som till
marinförvaltningens i jämförelse med armétyg- och flygförvaltningarna
mera begränsade organisation, räknar jag icke med någon befattning för
ställföreträdande souschef i ämbetsverket. Vid förfall för souschefen bör,
såsom marinförvaltningen förordat, den främste av ledamöterna inträda
i utövandet av souschefens åligganden, för så vitt annan icke blivit av
Kungl. Maj :t utsedd.

I likhet med marinförvaltningen anser jag att den nuvarande ordningen
bör bibehållas, enligt vilken marinöverdirektören är chef för skeppsbvggnadsavdelningen.

3. Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.

Marinförvaltningens nuvarande indelning.

Marinförvaltningen är enligt gällande organisation indelad i tre avdelningar,
vapen-, skeppsbyggnads- och intendenturavdelningarna, samt en
fristående byrå, civilbyrån. Inom ämbetsverket finns därjämte ett förrådskontrollkontor,
en försöksvis inrättad centralplanering samt en inköpscentral,
som befinner sig under organisering.

Vapenavdelningen består av avdelningsexpedition, artilleribyrå, artilleriteknisk
byrå, torpedbyrå, torpedteknisk byrå, minbyrå, minteknisk byrå,
kontrollkontor samt stridsledningskontor, vilket senare innehåller teleteknisk
byrå och nautisk assistent.

Skeppsbyggnadsavdelningen är uppdelad i avdelningsexpedition, upphandlingscentral,
inspektionsbyrå, varvs- och verkstadsbyrå samt konstruktionskontor,
innehållande sex byråer, nämligen projekt-, fartygs-,
maskin-, ubåts-, elektrofartygs- och skyddstjänstbyråerna.

Intendenturavdelningen slutligen är indelad i avdelningsexpedition och
tre byråer, central-, underhålls- och utrustningsbyråerna.

Bil. 4 utgör en tablå över marinförvaltningens nuvarande organisation.

1946 års militära förvaltningsutredning.

I enlighet med sina principer för ett materielförvaltande verks organisation
föreslår förvaltningsutredningen, att i marinförvaltningen —

som

299

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

enligt det av utredningen förordade organisationsalternativet icke skulle
handha någon intendenturförvaltningstjänst — skall ingå tre sakorgan,
nämligen vapenavdelning, telebyrå och skeppsbyggnadsavdelning. Vidare
föreslås tre funktionella organ, verkstadsbyrå, inköpscentral och förlagsbyrå.
Slutligen anses tre stabsorgan erforderliga, nämligen centralexpedition,
centralplanering och juridisk sektion.

Vapenavdelningen, telebyrån och skeppsbyggnadsavdelningen skall var
och en inom sitt materielområde — vapen och ammunition, törbindelseoch
annan telemateriel respektive tyg- och fartygsmaieriel i övrigt -handha alla på marinförvaltningen ankommande tekniska arbetsuppgifter,
som kräver specialkunskap beträffande visst materielslag. Dessa
arbetsuppgifter, som är av samma art som de, vilka enligt utredningens
förslag tillkommer arméförvaltningens sakorgan inom deras arbetsområden,
handläggs för närvarande beträffande marinens tyg- och fartygsmateriel
av vapenavdelningen och skeppsbyggnadsavdelningen inom marinförvaltningen
samt i viss utsträckning av krigsmaterielverkets tekniska
byrå och kontrollbyrå. På stridsledningskontoret för närvarande ankommande
arbetsuppgifter beträffande utbildning bör enligt utredningens
mening överföras till marinstaben. Genom den föreslagna organisationen
har utredningen ansett att man vinner, att den nuvarande vapenavdelningens
arbetsområde, som är mycket vidsträckt och omfattar så olika
materielslag som egentlig vapenmateriel och telemateriel, får en rimligare
omfattning. Vidare åsyftar utredningen en lämpligare fördelning av arbetsuppgifterna
och en klarare ansvarsfördelning beträffande materielens
konstruktiva utformning.

Vapenavdelningen skall enligt utredningens förslag innehålla tre byråer,
artilleribyrå, torpedbyrå och minbyrå samt därutöver centralsektion och
kontrollkontor.

Skeppsbyggnadsavdelningen indelas enligt förslaget i fyra byråer, fartygsbyrå,
ubåtsbyrå, maskinbyrå och elektrobyrå, vartill som fristående
organ kommer centralsektion, nybyggnadssektion samt ny- och ombyggnadskontrollanter.

Inom marinförvaltningens nuvarande skeppsbyggnadsavdelning svarar
varvs- och verkstadsbyrån för den centrala ledningen av marinens varv
och viktigare verkstäder, för planläggning av krigsreparationstjänsten samt
för magnetminskydd och avmagnetiseringsstationer. Byrån har arbetsuppgifter,
som hänför sig till alla materielslag och som icke har direkt
samband med den nuvarande skeppsbyggnadsavdelningens Övriga arbetsuppgifter.
Utredningen har därför funnit det lämpligast att under benämningen
verkstadsbgrån bryta ut denna byrå ur skeppsbyggnadsavdelningen
och ställa den direkt under souschefen. Inom marinförval tningen
är enligt utredningens mening de arbetsuppgifter, som motsvarar
förrådsbyråns göromål inom arméförvaltningen, icke av den omfattning

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att de motiverar en särskild förrådsbyrå. För handläggning av ärenden
rörande forrådsdrift och förrådskontroll föreslås i stället en förrådssektion
inom verkstadsbyrån. Nuvarande magnetminskyddssektion inom
varvs- och verkstadsbyrån tillkom under kriget, då magnetminskyddsfrågorna
blev aktuella och särskilda åtgärder blev nödvändiga för att bemästra
hotet från magnetminorna. För att erhålla ett snabbt resultat
koncentrerades alla frågor beträffande utveckling av metoder på området,
anskaffning av materiel och drift av avmagnetiseringsstationer till en
enda enhet utan hänsyn till marinens organisation i övrigt. Sedan förhållandena
stabiliserats, bör enligt utredningens uppfattning verksamheten
fordelas mellan marinförvaltningens olika organ och lokalförvaltningarna
efter samma principer, som tillämpas i övrigt. Marinförvaltningen
anses sålunda icke böra belastas med alla de detaljfrågor, som
sammanhänger med den direkta driften vid avmagnetiseringsstationerna,
utan dessa anses böra överföras till örlogsvarven, dock att verkstadsbyrån
bor ha den centrala övervakningen av driften vid desamma. Utvecklingen
av motmedel mot magnetminor sammanhänger enligt utredningens mening
så intimt med utvecklingen av minorna, att dessa arbetsuppgifter bör utföras
inom samma organisationsenhet, nämligen vapenavdelningens minbyrå.

Till marinförvaltningens inköpscentral bör enligt samma principer som
utformats av utredningen ifråga om arméförvaltningens inköpscentral hänföras
den merkantila delen av på ämbetsverket ankommande inköpsverksamhet.
I dagsläget utövas nyssnämnda del av inköpsverksamheten dels
av marinförvaltningens olika avdelningar med dess upphandlingscentral
som serviceorgan, dels av krigsmaterielverket. Inköpscentralen kommer
enligt utredningens förslag att få mera omfattande arbetsuppgifter och
större ansvar än upphandlingscentralen nu har.

Av samma skäl som av utredningen anförts vid behandlingen av arbetsuppgifterna
för arméförvaltningens förlagsbyrå bör marinförvaltningens
forlagsbyrå enligt förslaget handha den redaktionella behandlingen och
reproduktionen av de publikationer m. in., som inom marinen erfordras
för tyg- och fartygsmaterielens tekniska underhåll, tygförvaltningstjänst
m. m., samt omhänderha biblioteks- och referattjänsten för marinförvaltningen
samt den sammanhållande verksamheten inom ämbetsverket beträffande
standardisering och klassificering. Vidare föreslår utredningen,
att marinledningens hjälptryckeri och fotolaboratorium, vilka för närvalande
tillhör marinstabens förbindelseavdelning, överförs till förlagsbyrån,
vilken blir särskilt lämpad att leda tryckeri- och fotoverksamheten.
Av verksamheten vid marinförvaltningens ljuskopierings- och dupliceringsanstalt
anses ljuskopieringen, såsom förut nämnts, böra överföras till
arméförvaltningen, medan dupliceringen förutsätts skola ankomma på
förlagsbyrån.

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Även inom marinförvaltningen erfordras enligt utredningens mening
vid sidan om ovannämnda sakorgan och funktionella organisationsenheter
stabsorgan att biträda verksledningen vid planering, ledning och övervakning
av marinförvaltningens omfattande verksamhet samt att utföra vissa
i samband därmed förekommande arbetsuppgifter. Något särskilt organ
för materielinspektionen anser utredningen icke erforderligt, varför endast
tre stabsorgan föreslås skola ingå i marinförvaltningen, nämligen centralexpedition,
centralplanering och juridisk sektion. Vad som sagts om stabsorganen
inom arméförvaltningen finner utredningen med några få undantag
tillämpligt även på stabsorganen inom marinförvaltningen.

Enligt det av utredningen framförda — men icke förordade — alternativet
med försvarsgrensvis ordnad intendenturförvaltningstjänst bör såsom
förut nämnts i marinförvaltningen ingå en intendenturbyrå.

Remissyttrande.

Marinledningen har i sitt den 22 juni 1951 avgivna utlåtande över förvaltningsutredningens
betänkande framfört i huvudsak följande erinringai
mot utredningens förslag beträffande marinförvaltningens indelning.

Den föreslagna telebyrån anser marinförvaltningen böra ingå i vapenavdelningen,
enär koordinationen av vapen och till dem hörande tekniska
hjälpmedel eljest försvåras.

Ehuru verkstadsbyråns arbetsuppgifter hänför sig till alla materielslag,
tillhör desamma enligt marinförvaltningens uppfattning dock till
stor del det skeppsbyggnadstekniska området. På grund härav och för
att säkerställa det intima samarbete, som erfordras på hela nämnda område,
yrkar marinförvaltningen att verkstadsbyrån inordnas i skeppsbyggnadsavdelningen.

I avvaktan på att översynen av marinens förrådsorganisation slutförts,
anses det nuvarande förrådskontrollkontoret böra bibehållas och ingå i
den intendenturavdelning, som marinledningen bedömer erforderlig i
marinförvaltningen.

Magnetminskyddsverksamheten bör enligt marinförvaltningen i avvaktan
på ytterligare erfarenheter alltjämt stå under central ledning och handhas
av verkstadsbyrån i samarbete med elektrobyrån, varjämte erforderligt ökat
inflytande på med mintekniken sammanhängande del av verksamheten bör
beredas minbyrån.

Den föreslagna juridiska sektionen föreslås tillsammans med centralplaneringens
ekonomisektion samt centralexpeditionens personalsektion
och organisationssektion skola bilda en administrativ byrå.

Marinledningen motsätter sig inrättande av en centralexpedition, enär
diarieföring och dylikt bör äga rum avdelningsvis.

Enligt marinledningens uppfattning bör marinförvaltningen bestå av
tre avdelningar, vapen-, skeppsbyggnads- och intendenturavdelningarna,

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

två fristående byråer, förlagsbyrån och administrativa byrån, samt inköpscentral
och centralplanering.

Vapenavdelningen anses böra indelas i fyra byråer, artilleri-, torped-,
min- och telebyråerna, under det att skeppsbyggnadsavdelningen bör innehålla
sju byråer, projekt-, fartygs-, skrov-, ubåts-, maskin-, elektro- och
verkstadsbyråerna. Beträffande intendenturavdelningen föreslår marinförvaltningen
fyra byråer, central-, underhålls-, utrustnings- och drivmedelsbyråerna,
jämte det ovan nämnda förrådskontrollkontoret.

I sin skrivelse den 14 december 1951 med vissa organisationsförslag har
mannledningen med ändring av nyssnämnda förslag förordat, att skeppsbyg§nadsavdelningens
fartygs- och skrovbyråer inrättas och benämns
respektive planerings- och fartygsbyråerna samt att intendenturavdelningens
underhålls- och utrustningsbyråer benämns respektive förplägnadsoch
materielbyråerna.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 1953 Ull överbefälhavaren
m. fl.

De organisationstablåer som för marinförvaltningens del bifogats min
skrivelse den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren in. fl. angående organisationen
av den centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten
inom försvaret, upptog följande organ.

Sakorgan: vapenavdelning, skeppsbyggnadsavdelning och intendenturbyrå
med kårexpedition.

Funktionella organ: verkstadsbyrå, inköpscentral och normaliebyrå.

Stabsorgan: centralplanering och administrativ byrå.

Vapenavdelningens indelning: expedition, vapenplanering, artilleri byrå,

torpedbyrå, minbyrå, telebyrå, ritkontor och kontrollkontor.

Skeppsbyggnadsavdelningens indelning: centralsektion, projektbyrå,
farlygsbyrå, ubåtsbyrå, maskinbyrå, elektrobyrå samt ny- och ombyggnadskontrollanter.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Beträffande huvuddragen av marinförvaltningens organisation ansluter
sig marinförvaltningens förslag till min skrivelse den 30 oktober 1953
utom i följande hänseende.

I stället för en intendenturbyrå föreslår marinförvaltningen, att en
intendenturavdelning skall bibehållas inom marinförvaltningen. Denna
avdelning föreslås skola besta av tva byråer, varjämte det nuvarande
förrådskontrollkontoret anses böra inlemmas i avdelningen. Som en konsekvens
av att förrådskontrollkontoret bibehålls föreslår marinförvaltningen,
att den av förvaltningsutredningen föreslagna förrådssektionen
inom verkstadsbyrån överförs till nämnda kontor.

Som motivering för förslaget om en byråindelad intendenturavdelning
anför marinförvaltningen bl. a. följande.

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I departementspromemorian sägs att en arméintendenturförvaltning avsågs
att organiseras och att —- då detta ämbetsverk med tillämpning
av huvudförvaltningsprincipen skulle handha de flesta anskaffningsuppgifterna
även för marinen och flygvapnet — allenast en intendenturbyrå
skulle erfordras i marinförvaltningen. Det anförda skälet för nedvärdering
av intendenturavdelningen i marinförvaltningen år icke bärande.
Denna avdelnings befattning med anskaffningsuppgifter blir i huvudsak
av samma omfattning som för närvarande; förändringen består väsentligen
i att funktionerna i samband med själva upphandlingsförfarandet
överflyttas från krigsmaterielverket till arméintendenturförvaltningen.

I sitt utlåtande den 22 juni 1951 över 1946 års militära förvaltningsutrednings
betänkande framhöll marinledningen, att införandet från och
med år 1944 — efter förslag av 1941 års militära förvaltningsutredning
— av byråorganisation inom intendenturavdelningen visat sig vara en nödvändig
reform, som medfört uteslutande gynnsamma verkningar. Bibehållandet
av sådant arbetssätt, som byråorganisationen möjliggjort, är även i
fortsättningen en nödvändig förutsättning för avdelningens arbetsduglighet.
Detta sammanhänger även med den omständigheten, att avdelningschefen
— marinöverintendenten — samtidigt är chef för marinintendenturkåren
och inspektör för marinens intendentur tjänst, vilket medför betydande
och omfattande arbetsuppgifter. Det är uteslutet, att marinöverintendenten
kan medhinna beredning och föredragning eller avgörande av
samtliga till indendenturavdelningen hörande ärenden. Beslutanderätt
måste därför i erforderlig utsträckning kunna delegeras jämväl till andra
tjänstemän, vilka såsom för närvarande desslikes måste fungera som föredragande
i ämbetsverket. Arten och den kvalitativa beskaffenheten av
de "arbetsuppgifter, som faller på dessa föredragande, ligger nu på
samma nivå som för motsvarande befattningshavare vid arméns centrala
intendenturförvaltning. Det finns fog för antagandet att ifrågavarande
arbetsuppgifter vid marinen är mera mångskiftande än vid de
andra försvarsgrenarna, eftersom marinen omsluter tvenne vapenslag, flotta
och kustartilleri, med i väsentliga avseenden olika utrustning och med
verksamheten förlagd både till fartyg av skilda typer och förband i land
samt med en omfattande varvsrörelse. I varje fall är intendenturverksamheten
vid marinen betydligt mera mångsidig och omfattande än vid flygvapnet.

Marinförvaltningen kan således icke tillråda, att den nuvarande arbetsorganisationen
inom intendenturavdelningen försämras, och anser, att
i avseende å arbetets kvalitet paritet alltjämt kommer att vara för handen
mellan de föredragande tjänstemännen i arméintendenturförvaltningen
och i marinförvaltningens intendenturorgan. Då likväl för de föredragande
i marinförvaltningen tydligen icke förutsatts byråchef stjänster,
kan delta förmodas bero på att några icke närmare preciserade normer
beträffande arbetsuppgifternas kvantitet blivit tillämpade. 1 sådant fall
bör beaktas, att arbetsmängderna vid olika centralförvaltningar icke är
direkt proportionella mot anslagsmedlens omfattning eller storleken av
den lokala förvaltningen. Exempelvis är utarbetandet av dels reglementen,
instruktioner och andra föreskrifter rörande organisation, redovisning
och tjänstens bedrivande på olika områden, dels grundläggande
bestämmelser för krigsförvaltningsplaner och underhållstjänstens bedrivande
vid krig, lika arbetskrävande vare sig sådana bestämmelser skall

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tillämpas vid flera eller färre förband. Det må även erinras om att
intendenturavdelningen i marinförvaltningen såsom därtill mest lämpad
tillförts en del arbetsuppgifter beträffande föreskrifter för hela marinen
av förvaltningsorganisatorisk natur, vilka representerar en betydande arbetskvantitet.

I fortsättningen utvecklar marinförvaltningen följande ytterligare synpunkter
på frågan.

Jämväl andra omständigheter bör beaktas vid valet av organisationsform
för intendenturorganet iiråga. Den nedvärdering av intendenturavdelningen,
som skett i departementspromemorian, har hos den därav berörda
personalen allmänt och icke utan fog uppfattats som en undervärdering.
De deprimerande verkningarna därav bör icke underskattas. Under
senare år har 28 % av marinintendenturkårens kompaniofficerare i förtid
övergått till annan tjänst på grund av otillfredsställande befordringsutsikter;
46 % av subalternofficersbeställningarna är för närvarande
vakanta. Därest nu de mindre goda befordringsinöjliglieterna ytterligare
försämras genom att intendenturkåren försätts i den undantagsställningen
att ensam bland marinens officerskårer utestängas från byråchefstjänster,
måste möjligheterna att i tjänst bibehålla duglig och kvalificerad personal
ytterligare törsämras. Det kan ej ligga i statens intresse att onödigtvis
skapa ett sådant läge. Ifråga om en annan för marinen gemensam kår,
mariningenjör kåren, som också haft rekryteringssvårigheter, har man däremot
nyligen uppflyttat ett stort antal tjänster från lägre lönegrader till
marindirektörsbeställningar.

Organiserandet av intendenturavdelningen på två byråer medför ej
någon kostnadsökning i förhållande till nuläget, eftersom för närvarande
tvenne byråchefer åtnjuter vikariatslöneförordnanden enligt 37 lönegraden.

Förslaget om att förrådsfrågorna skall förläggas till ett i intendenturavdelningen
inlemmat förrådskontrollkontor motiveras på bl. a. följande
sätt.

Vid förnyat övervägande av denna organisationsfråga har marinförvaltningen
icke funnit anledning att frångå sin tidigare uttalade uppfattning,
att verkstadsbyråns befattning med ärenden rörande förrådshållning och
förrådsdrift borde begränsas till byråns eget verksamhetsområde. Den
ojämförligt största delen av marinens förrådsverksamhet ligger nämligen
utanför verkstädernas rörelse och den bästa kännedomen om de betingelser,
under vilka dessa förråd måste drivas, finns hos respektive avdelningar,
som företräder den materiel, som skall förrådshållas. Förrådens
verksamhet måste väl anpassas till förfarandet vid utrustning därifrån
av personal och förband och till underhållstjänsten vid krig, allt förhållanden,
som bäst behärskas av personal, som i samband med tjänstgöring
vid lokalförvaltningarna blivit väl förtrogen med det praktiska utövandet
av dylik verksamhet i fred och sysslat med planläggning av motsvarande
verksamhet vid krig. Bibringas sålunda erfaren personal erforderliga
insikter beträffande moderna principer för förrådsplanering,
inredning av förrådslokaler, materialhantering o. dyl., bör den bästa kompetensen
erhållas för övervakning av att en ändamålsenlig ordning genomförs
i sådana hänseenden. Genom att sådan personals tjänstgöring kan
växla mellan central- och lokalförvaltningarna vinns även de bästa garan -

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tierna för en utbredd rationaliseringsverksamhet. Åtgärder för att befrämja
sådan kompetens har för några år sedan vidtagits genom att
inom ämnet företagsekonomi i marinintendenturofficerskursen vid sjokrigshögskolan
medta avsnittet driftsekonomi, omfattande anläggning,
lokalisering och planering, inköps- och förrådsorganisation, driftplanering,
arbetsförenkling, transportekonomi och kontorsorganisation.

Med hänsyn till ovan åberopade förhållanden anser marinförvaltningen
det bäst, att sammanhållning och övervakning av förrådsfrågor i berörda
avseenden i lämplig utsträckning förläggs till intendenturavdelningen och
att verkstadsbyråns befattning med dylika spörsmål begränsas till dess
egentliga verksamhetsområde. Av samma anledning har marinledningen
tidigare förordat att förrådskontrollkontoret skulle inlemmas i nämnda
avdelning. Verksamheten inom detta kontor föranleder kontinuerliga
granskningsbesök vid lokalförvaltningar, vilka besök med fördel kan kom
bineras med övervakning av att förrådsdritten är rationellt ordnad. Häivid
förutsätter marinförvaltningen, att samarbete i erforderlig utsträckning
skall ske med andra avdelningar och med verkstadsbyrån samt att
denna byrå, när så erfordras, skall biträda i arbetsstudie- och liknande
frågor på samma sätt som det i förvaltningsutredningens förslag tänkts
att materielsektionens förrådsdetalj inom förrådsbyrån i arméförvaltningen
skulle biträdas av verkstadsavdelningens arbetsstudiedetalj.

I marinförvaltningens förslag är någon kårexpedition för marinöverintendenten
icke medtagen, enär denna ansetts icke böra ingå i marinförvaltningen.
Detta organ behandlas i det förslag till ändrad organisation
av marinledningen, som marinchefen har ingett.

I anslutning till sitt utlåtande den 22 juni 1951 över förvaltningsutredningens
betänkande förutsätter marinförvaltningen, att det reella beskrivningsarbetet
skall åvila sakorganen, varför förslaget omfattar besknvningsorgan
jämväl inom dessa.

Marinförvaltningen föreslår, att s. k. decentraliseringsärenden med sjörättslig
anstrykning fortfarande skall handläggas å den administrativa
byråns juridiska sektion och sålunda icke föras över till försvarets civilförvaltning.

Departementschefen.

Den organisation, som upptagits i de till min skrivelse den 30 oktober
1953 till överbefälhavaren in. fl. angående organisationen av den centrala
tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten inom försvaret fogade
organisationstablåerna och för vilken redogjorts i det föregående, innebär
i stora drag de avvikelserna från förvaltningsutredningens förslag, att
telebyrån ingår i vapenavdelningen samt att civilförvaltningstjänstens
olika grenar — i likhet med vad som föreslagits beträffande armétygförvaltningen
— organisatoriskt sammanförs inom ramen för en administrativ
byrå.

Förslaget om telebyråns inordnande i vapenavdelningen är föranlett av
de skäl härför, som anförts av marinledningen och vilka jag finner beaktansvärda.

20—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

306

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

I analogi med vad jag förordat för armé tygförvaltningens del, föreslår
jag, att benämningen inköpscentral byts ut mot inköpsavdelning och benämningen
förlagsbyrå mot normaliebyrå.

Jag kan icke biträda marinförvaltningens och marinledningens förslag
om att verksiadsbyrån skall ingå i skeppsbyggnadsavdelningen. Det syns
mig nämligen strida mot grundläggande principer för ett materielförvaltande
verks organisation att inordna ett funktionellt organ med för förvaltningen
i dess helhet gemensamma uppgifter i ett sakorgan. Det förhållandet
att a erkstadsbyrans verksamhet i huvudsak anknyter till skeppsbyggnadsavdelningens
arbetsområde, innebär enligt min mening icke tillräckliga
skäl att genomföra den av marinförvaltningen och marinledningen
begärda organisationen i detta hänseende.

Mina förslag beträffande vapenavdelningens indelning skiljer sig från
förvaltningsutredningens förslag i två hänseenden, i det att telebyrån
såsom nyss berörts, inordnas i avdelningen, samt centralsektionen ersätts
av de utav marinledningen föreslagna organen, vapenplanering och expedition.

Den av mig förordade indelningen av skeppsbyggnadsavdelningen innehåller
en byrå mera än förvaltningsutredningen föreslagit. I gengäld har
den fristående nybyggnadssektionen utgått. Denna sektion motsvaras
närmast av fartygsbyrån, under det att förvaltningsutredningens fartygsbyrå
i mitt förslag närmast motsvaras av projektbyrån. Förslaget innebär,
att marinledningens önskemål i viss utsträckning tillgodosetts. Marinledningens
förslag att centralsektionen skall ersättas av en planeringsbyrå
anser jag mig dock icke kunna biträda.

Med anledning av vad marinförvaltningen anfört i sin skrivelse den
14 december 1953 har jag tagit intendenturtjänstens och den centrala föri
adstjänstens organisation under förnyad prövning. Då intendenturorganet
inom marinförvaltningen otvivelaktigt får mångskiftande uppgifter,
som hänför sig till saväl flottans landorganisation som dess fartyg samt
till Kustartilleriet och då en intendenturavdelning redan finns inom ämbetsverket,
vill jag icke motsätta mig förslaget om att ifrågavarande intendenturorgan
benämns intendenturavdelning. Däremot kan jag icke tillstyrka,
att denna avdelning indelas i byråer. Den bör enligt min mening
kunna tillfredsställande lösa sina uppgifter och avdelningschefen bör
kunna beredas erforderlig avlastning från detaljfrågor genom att avdelningen
indelas i fristående sektioner och förhållandevis vidsträckta befogenheter
ges sektionscheferna. De torde sålunda böra få på eget ansvar
avgöra ärenden i relativt stor utsträckning samt fullgöra viss föredragningsskyldighet
i ämbetsverket.

Till frågan om intendenturavdelningens inre organisation återkommer
jag senare.

Utan att underskatta de motiv, som marinförvaltningen anfört till stöd

307

Kungl. May.ts proposition nr 109.

för sin uppfattning, att de uppgifter i fråga om förrådsverksamheten, som
förvaltningsutredningen tänkt sig skola åvila en förrådssektion inom verkstadsbyrån,
i stället bör hänföras till den i intendenturavdelningen inrymda
förrådssektionen, vilken delvis motsvarar det nuvarande förrådskontrollkontoret,
kan jag emellertid av principiella skäl icke biträda nämnda förslag.
Det syns mig nämligen icke organisatoriskt riktigt att förlägga ärenden
angående tygmaterielförråden med dess ofta mycket tekniskt betonade
materiel till nyssnämnda avdelning. Jag ansluter mig därför till förvaltningsutredningens
förslag, att ett förrådsorgan inrättas i verkstadsbyrån.
På intendenturavdelningen bör dock ankomma alla på marinförvaltningen
ankommande frågor, som rör intendenturförråden. Jag förutsätter att
erforderligt samråd mellan berörda organ äger ruin i förrådsfrågor. Bl. a.
syns det mig angeläget att den driftekonomiska sakkunskap, som finns
inom intendenturavdelningen, får göra sig gällande i detta sammanhang
även i frågor, som angår förråd av tygmateriel.

Jag finner icke tillräckliga skäl att göra något avsteg från de principer
för avgörandet av s. k. decentraliseringsärenden, för vilka jag redogjort vid
behandlingen av principiella synpunkter på civilförvaltmngstjansten.

Mitt förslag angående huvuddragen av marinförvaltningens organisation
återfinns i tablåform på bilaga 5 jämte underbilagor.

4. Marinförvaltningens detaljorganisation.

a. VAPENAVDELNINGEN (VAPENAVDELNINGEN OCH TELEBYRÄNJ.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt förslaget skall vapenavdelningens arbetsområde utgöras av vapen
och ammunition. Inom detta område bör vapenavdelningen enligt utredningens
uppfattning handha den militärtekniska anpassningen, uppgöra
krigsmateriel- och krigsammunitionsplaner, efter direktiv från centralplaneringen
i detalj utforma planer för beräkning av medelsbehovet för
anskaffning av och försök med materiel och planer för utrangering och
kassation, föra erforderliga dispositionsanteckningar, samarbeta med inköpscentralen
vid orderplanering, val av leverantörer och upprättande av
beställningsskrivelser och leveranskontrakt, hålla teknisk kontakt med
leverantörer under arbetstiden samt utföra leveranskontroll i den utsträckning,
sådan kontroll ej anförtros inköpscentralen eller lokalmyndighet.
Vidare avses avdelningen skola utarbeta eller låta utarbeta beskrivningar,
instruktioner och kataloger för matcrielcns handhavande och underhåll.

För vapenavdelningens indelning i stort har redogörelse lämnats i föregående
avsnitt. De principer som varit vägledande för utredningens huvudförslag
har följts även här i det att indelning skett i sakorgan och funktionella
organ. Militärtekniska frågor för visst materielslag skall enligt

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förslaget handläggas inom ett och samma sakorgan. Utredningen framhåller,
att nuläget inom vapenavdelningen avviker från denna princip i det
att varje materielslag behandlas inom två byråer, en militär och en teknisk,
vilket motiverats bland annat med att de ansvariga tekniska experterna
inom förvaltningen bör föredra de ärenden, som beretts av dem. Vidare
syns enligt utredningen uppfattningen ha varit, att förvaltningsärendena
skulle kunna uppdelas i rent militära och rent tekniska. Utredningen konstaterar,
att en sådan uppdelning icke är möjlig, därför att även den tekniska
förvaltningen måste betraktas som en integrerande del av den militära
verksamheten. Utredningen betonar dock att föredragning om möjligt bör
ske utan mellaninstanser och göras av dem som verkligen känner ärendena.
Syftet med sitt organisationsförslag anger utredningen vara att
åstadkomma klara ansvars- och befogenhetslinjer samt förutsättningar för
ett gott samarbete, samtidigt som hänsyn tas till befordringsmöjligheterna
för samtliga personalkategorier.

Avdelningens artilleribyra föreslås skola indelas i sjöartillerisektion,
kustartillerisektion, specialteknisk sektion, ammunitionssektion samt ritkontor.
Sektionerna, utom den specialtekniska sektionen, föreslås underindelade
i detaljer. Ritkontoret anses böra uppdelas i arbetsgrupper.

Indelningen av avdelningens torpedbyrå upptar centraldetalj, torpedsektion,
tubdetalj, eldledningsdetalj samt ritkontor. Någon ytterligare underindelning
föreslås icke.

Motsvarande enheter för minbyrån är centraldetalj, min- och sjunkbombsektion,
svepdetalj, minstationsdetalj samt ritkontor. Icke heller i fråga
om denna byrå föreslås någon ytterligare underindelning.

Vapenavdelningens kontrollkontor skall enligt förslaget handha leveranskontrollen
av den artillerimateriel och de sprängmedel för torped- och minmateriel,
som anskaffas av marinförvaltningen. Därjämte anses kontoret
böra i den utsträckning, så befinns lämpligt, anlitas för leveranskontroll
för annan av marinförvaltningen och örlogsvarven anskaffad materiel.
Vidare tänker sig utredningen att kontrollkontoret skall ombesörja årsprovning
av all ammunition. Vid inträffade vapenhaverier och sprängningsolyckor
bör kontorets chef ingå i undersökningskommissioner i den mån
sådana tillsätts.

Kontoret skall enligt förslaget indelas i centraldetalj, vapendetalj och
laboratorium. Någon ytterligare indelning föreslås icke. Vapendetaljen förutskickas
skola förläggas till Bofors med hänsyn till att större delen av
leveranskontrollen alltjämt torde komma att utövas där. Laboratoriet är
främst avsett för kemiska och fysikaliska prov i samband med årsproven
beträffande ammunition.

Det må erinras om att telebyrån enligt förvaltningsutredningens förslag
skulle vara direkt underställd souschefen för marinförvaltningen och sålunda
icke ingå i vapenavdelningen.

309

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Telebyråns arbetsområde och arbetsuppgifter ansluter sig enligt förslaget
i stort sett till vad som i dessa hänseenden anförts beträffande
arméförvaltningens signalbyrå. Inom byråns arbetsområde faller för marinen
speciell elektrisk svagströmsmateriel, såsom materiel för elektrisk minsökning,
hydroakustisk materiel, navigeringsmateriel för fartyg samt militärledsmateriel
m. m.

Telebyråns underavdelningar utgörs av stridsledningssektion, centralsektion,
radiosektion, radarsektion, telefonsektion och hydrofonsektion. Samtliga
sektioner utom stridsledningssektionen föreslås indelade i detaljer.

Beträffande anskaffning av telemateriel förutsätter utredningen, att
marinförvaltningen i fråga om vissa materielslag, som närmare anges, skall
vara huvudförvaltningsmyndighet för försvaret. Å andra sidan förutsätts
att huvudförvaltningen beträffande viss telemateriel för marinens behov
skall utövas av arméförvaltningen och i vissa fall av flygförvaltningen.
Angående telebyråns stridsledningssektion anför utredningen.

Telebyråns stridsledningssektion skall sammanhålla och samordna den
materiel av skilda slag, som erfordras för stridsledningen i land och till
sjöss samt för fartygens framförande. Den materiel det här gäller omfattar
främst spanings- och förbindelsemateriel samt navigeringsmateriel och är
till större delen tekniskt komplicerad så att ärendena rörande dess konstruktion
och anskaffning måste fördelas på respektive sakbyråer och saksektioner.
I navigeringsmaterielen ingår emellertid en del materiel, som icke
har något samband med den tekniskt komplicerade och som lämpligen bör
anskaffas av den som sammanhåller ärendena rörande navigeringsmaterielen.
Stridsledningssektionen bör därför även få saksektions uppgifter
beträffande sistnämnda materiel jämte väderleksmaterielen, vilken närmast
har anknytning till den nautiska tjänsten, samt bild- och fotomaterielen.
Stridsledningssektionen skall således

samordna anordningar för stridsledning och lämna biträde och samråd
till skeppsbyggnadsavdelningen i vad gäller utformning av fartygsbryggor
och för fartygs- och stridsledningen erforderliga rum,

i samarbete med marinstaben samt inspektörerna för kustartilleriet, marinens
förbindelseväsende och ubåtsvapnet utreda olika enheters behov av
telemateriel och granska uppgjorda anskaffningsplaner,

i samråd med nyssnämnda militära organ biträda byråchefen med utredningar
rörande de militära kraven på här nämnd materiel och delta i försöksverksamhet
beträffande densamma,

sammanhålla ärenden rörande utveckling, anskaffning, leveranskontroll
och tekniskt underhåll av navigeringsmateriel, militärledsmateriel, väderleksmateriel
och fotomateriel,

biträda med nautisk sakkunskap vid utredningar rörande fartygshaverier
samt

sammanhålla på byrån förekommande ärenden rörande krigsförberedelsearbetet.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Enligt förslaget skall artilleribyrån indelas i sjöartillerisektion, kustartillerisektion,
ammunitionssektion, mekanisk sektion, elektrosektion samt

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

en fristående beskrivningsdetalj. Marinförvaltningen föreslår en detaljindelning,
vilken beträffande de tre förstnämnda sektionerna i huvudsak ansluter
sig till förvaltningsutredningens förslag. Förvaltningsutredningens
specialtekniska sektion utgår och i stället tillkommer mekanisk sektion och
elektrosektion samt den ovannämnda beskrivningsdetaljen. Ritkontoret är
enligt förslaget inlemmat i mekaniska sektionen. Även beträffande de
nytillkomna sektionerna räknar marinförvaltningen med en förhållandevis
ingående detaljindelning.

I fråga om torpedbyrån föreslår marinförvaltningen, att den indelas i centralsektion,
torpedsektion, tubsektion, fristående robotdetalj och eldledningsdetalj.
Det av förvaltningsutredningen föreslagna ritkontoret är inlemmat
i tubsektionen. Förslaget innebär en utvidgning i förhållande till
förvaltningsutredningens förslag, vilket upptar endast en sektion, nämligen
torpedsektionen. De av marinförvaltningen föreslagna sektionerna är
indelade i ett antal detaljer.

Minbyråns indelning enligt förslaget inrymmer, förutom allmän detalj,
flottans sektion, kustartillerisektion, minteknisk sektion, minröjningsteknisk
sektion, minskyddssektion och konstruktionssektion. I konstruktionssektionen
ingår ritkontor. Marinförvaltningens förslag beträffande minbyråns
indelning, som i huvudsak ansluter sig till av ämbetsverket tidigare
avgivet förslag, innebär icke oväsentliga organisatoriska skiljaktigheter i
jämförelse med förvaltningsutredningen, som räknade med endast en sektion,
nämligen min- och sjunkbombsektionen. Marinförvaltningen föreslår,
att sektionerna indelas i ett antal detaljer. Beträffande minskyddssektionen
anför marinförvaltningen.

Enligt förvaltningsutredningens förslag skulle utvecklingsarbetet beträffande
magnetminskydd överflyttas till någon av minbyråns tekniska sektioner,
enär utvecklingen av motmedel mot minor måste nära anknytas till
själva minornas utveckling. Marinledningen — som i sitt förslag 1951 på
anförda skäl bibehöll en minskyddssektion på verkstadsbyrån — inrymde
med anledning härav i den minröjningstekniska sektionen på minbyrån en
minskyddsdetalj bemannad av en högskoleutbildad elektroingenjör. Avsikten
var därvid att denne skulle vara kontaktman mellan minbyrån och minskvddssektionen
samt att härigenom direktiv angående nödvändiga nya åtgärder
beträffande icke blott magnetminskydd utan även skydd mot andra
mintyper snabbt skulle kunna lämnas. Något konstruktionsarbete vid utformandet
av minskyddsanordningarna beräknades däremot icke kunna
utföras av denne. Detta arbete liksom driften skulle fortfarande ligga på
verkstadsbyrån.

Marinförvaltningen anser, efter förnyat övervägande av denna fråga, att
icke blott utvecklingsarbetet utan jämväl konstruktionsarbetet fortfarande
bör ligga i ämbetsverket under det att driften vid mät- och avmagnetiseringsstationerna
däremot bör decentraliseras och omhänderhas av respektive
örlogsvarv. Därest driftfrågorna helt borttas ur ämbetsverket, syns
icke längre anledning föreligga att sektionen skall tillhöra verkstadsbyrån.
Med hänsyn till det intima sammanhanget mellan å ena sidan minornas

311

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

utveckling och å den andra minskyddets härav följande utformning syns
det lämpligast att sektionen ingår i den sammanslagna minbyrån. Med
hänsyn till att icke blott frågor angående skydd mot magnetminor skall
behandlas, bör prefixet »magnet» utgå.

Inom den sammanslagna minbyrån bör sålunda tillkomma en minskyddssektion,
bestående av den nuvarande magnetminskyddssektionen minskad
med driftpersonalen men ökad med den tidigare på minbyråns minskyddsdetalj
begärde ingenjören.

Angående telebyrån framhåller marinförvaltningen, att byråns organisation
och omfattning kunnat begränsas genom att vissa rutinbetonade arbetsuppgifter
successivt kan överföras till örlogsvarv, marinverkstäder och
kustartilleriförsvar. Förslaget upptar, förutom militärassistenter, radai sektion,
radiosektion, telefonsektion, hydrofonsektion, telelaboratorium, allmän
detalj, ritkontor och marinens centrala teleförråd. De olika sektionerna
föreslås skola indelas i detaljer. Beträffande telelaboratoriet anför
marinförvaltningen.

Enligt departementspromemorian avses laboratorieverksamheten inom
det teletekniska området i enlighet med förvaltningsutredningens förslag
skola sammanföras till ett för försvarsgrenarna gemensamt teletekniskt
laboratorium och förläggas till försvarets forskningsanstalt. Vid sammanträden,
som ägt rum mellan representanter för försvarets forskningsanstalt
och försvarsgrensförvaltningarna, har emellertid enighet vunnits därom, att
en dylik centralisering av laboratorieverksamheten icke borde ske. Försöksoch
konstruktionsarbeten för materielens anpassning för olika utnyttj anden
inom försvarsgrenarna bör alltjämt utföras av respektive försvarsgrensförvaltning.

I jämförelse med förvaltningsutredningens förslag innebär föreliggande
förslag bl. a., att centralsektionen utgår och ersätts av fristående allmän
detalj och ritkontor.

Kontrollkontorets organisation ansluter sig i huvudsak till tidigare förslag
från marinförvaltningen. Ämbetverket anser det framdeles böra övervägas,
om icke kontrollkontoret bör ombildas till byrå, enär kontoret kommer
att erhålla avsevärt ökade arbetsuppgifter genom att dels krigsmaterielverkets
kontrollverksamhet upphör, dels vid vapenavdelningens omorganisation
vissa ytterligare uppgifter avses skola tillföras kontoret, dels ock
en del tidigare eftersatta arbetsuppgifter måste inarbetas. Kontoret föreslås
skola indelas i centraldetalj, vapendetalj och explosivämneslaboratorium
vartill kommer marinens kontrollofficerare. Centraldetaljen har enligt
förslaget erhållit en mera omfattande organisation än enligt förvaltningsutredningen.

Såsom framgår av tidigare redogörelser ersätter vapenplaneringen och
expeditionen förvaltningsutredningens centralsektion inom vapenavdelningen.
Genom brev den 30 april 1948 medgav Kungl. Maj:t, att inom
marinförvaltningens vapenavdelning fick från och med den 1 juli 1948 tills

312

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

vidare försöksvis finnas inrättat ett stridsledningskontor, i vilket skulle
ingå teletekniska byrån och den nautiske assistenten, med uppgift att
under chefen för avdelningen handlägga med stridsledningsorganisationen
inom marinen sammanhängande frågor ävensom de ärenden i övrigt, som
ankom på teletekniska byrån och den nautiske assistenten. Sedermera bemyndigade
Kungl. Maj:t genom beslut den 23 maj 1952 marinförvaltningen
att i samråd med chefen för marinstaben, inspektören för kustartilleriet
och tjänstegrensinspektörerna successivt under år 1952 överföra ärenden
beträffande den teletekniska personalens utbildning och kommendering
jämte vissa andra stabsärenden, som handlades inom stridsledningskontoret,
till marinstaben och inspektörerna. Detta överförande av utbildningsärenden
m. m. står i överensstämmelse med förvaltningsutredningens förslag.
Stridsledningskontorets återstående ärenden, nämligen samordnande
av stridsledningstjänsten ur materielsynpunkt och teknisk synpunkt, avsåg
förvaltningsutredningen böra övertas av telebyråns stridsledningssektion.
I överensstämmelse med vad marinledningen anfört i sitt utlåtande
över förvaltningsutredningens betänkande överförs ifrågavarande ärenden
till vapenplaneringen, som dessutom är avsedd att vara ett för vapenavdelningen
sammanhållande stabsorgan.

Departementschefen.

Enligt vad jag vid närmare undersökning inhämtat kan starka skäl anföras
för att den specialtekniska sektion, som förvaltningsutredningen föreslog
skola ingå i artilleribyrån, i enlighet med marinförvaltningens förslag
ersätts med två sektioner, mekanisk sektion och elektrosektion.

För byrån bör tillkomma en fristående centraldetalj, som bör ersätta
de centraldetaljer, som marinförvaltningen räknat med inom de olika sektionerna.

Av skäl, som jag närmare utvecklat vid behandlingen av armétygförvaltningens
sakorgan, kan jag icke biträda marinförvaltningens förslag om att
en särskild beskrivningsdetalj ingår i byrån. Såsom jag tidigare framhållit,
delar jag förvaltningsutredningens uppfattning, att beskrivningsarbetet bör
förläggas till normaliebyrån.

I övrigt har jag icke något att erinra mot det av marinförvaltningen framlagda
förslaget till indelning av artilleribyrån.

Med hänsyn till bl. a. torpedvapnets växande betydelse allt eftersom
övergång sker till lättare flottenheter har jag, efter att jämväl ha gjort vissa
undersökningar angående arbetsmängden, kommit till den uppfattningen
att en starkare organisation bör ges torpedbyrån än vad förvaltningsutredningen
föreslagit. Jag kan därför biträda förslaget om att byrån indelas
i tre sektioner. Emellertid anser jag, att den enligt förslaget fristående
eldledningsdetaljen bör inrymmas under tubsektionen, medan däremot ritkontoret,
som enligt förslaget ingår i nämnda sektion, bör göras fristående.

313

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt vad jag inhämtat, är den föreslagna centralsektionen i huvudsak
avsedd för handläggning av militärtekniska frågor. Dessa frågor är sa betydelsefulla
inom förevarande område, att jag bedömer sektionen erforderlig.
Den bör emellertid enligt min mening benämnas militärteknisk sektion.

För torpedbyrån räknar jag sålunda med indelning i militär teknisk sektion,
torpedsektion, tubsektion och ritkontor.

Jag anser icke tillräckliga skäl förebragta att ge minbyrån den omfattande
inre organisation, som marinförvaltningen föreslagit. Efter prövning
av detta förslag finner jag mig kunna biträda det endast såtillvida att jag
föreslår, att byrån indelas i tre sektioner. Dessa benämns minsektion,
minröjningssektion och minskyddssektion, vartill kommer fristående centraldetalj
och ritkontor. Detta innebär i jämförelse med marinforvaltningens
förslag, att flottans sektion, kustartillerisektion och konstruktionssektion
utgår samt att dessa sektioners arbetsuppgifter fördelas på de tre
nämnda sektionerna utom i det avseendet, att det enligt förslaget i konstruktionssektionen
ingående ritkontoret blir fristående inom byrån. Den allmänna
detaljen bör benämnas centraldetalj. Till denna detalj bor visst
planeringsarbete kunna förläggas.

Förslaget innebär, att i enlighet med förvaltningsutredningen ledningen
av avmagnetiseringsverksamheten decentraliseras till örlogsvarven.

Marinförvaltningens förslag till indelning av telebyrån föranleder ingen
annan erinran från min sida än att jag anser att allmänna detaljen bör
benämnas centraldetalj. Förvaltningsutredningen föreslog att i telebyrån
skulle ingå en centralsektion, men förutsatte samtidigt, att byrån skulle
vara direkt underställd souschefen. Vid det förhållandet att byrån inordnas
i vapenavdelningen föreligger enligt min mening icke tillräckliga skal
att i densamma inrätta centralsektion.

Ett telelaboratorium bör, i allt fall tills vidare, finnas inom byrån.

Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse är de arbetsuppgifter,
som enligt förvaltningsutredningens förslag skulle falla på telebyrans stndsledningssektion,
enligt förevarande förslag förlagda till vapenavdelningens
vapenplanering. Det nuvarande stridsledningskontorets utbildningsuppgifter
har redan förts över till marinstaben.

Jag har intet att erinra mot marinförvaltningens förslag om att kontrollkontoret
indelas i centraldetalj, vapendetalj och explosivämneslaboratorium,
vartill kommer marinens kontrollofficerare i Bofois.

b. SKEPPSBYGGNADSAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Skeppsbyggnadsavdelningens arbetsområde anges av förvaltningsutredningen
skola vara fartygen med den materiel, som icke ingår i stridsmedlen
eller i materielen för stridsledningen, förbindelsevasendet, mtendenturväsendet
eller den nautiska verksamheten.

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Marinförvaltningen förutsätts skola utöva huvudförvaltningen beträf ande

fartyg och fartygsmateriel, tillhörande skeppsbyggnadsavdelningens
arbetsområde, även för arméns och flygvapnets räkning, i den mån dessa
försvarsgrenar utrustas med fartyg. Avdelningens arbetsuppgifter anges
främst skola vara projektering, konstruktion och anskaffning av fartyg,
med undantag av den merkantila delen av inköpsverksamheten. Den föreslagna
indelningen i byråer m. m. har enligt vad utredningen anför, betingats
av avdelningens arbetsuppgifter samt den materiel som ingår i avdelningens
arbetsområde. På denna grund har avdelningen indelats i olika
sakorgan för övervattensfartyg, undervattensfartyg, maskinanläggningar
och maskinniateriel, elektriska anläggningar och elektrisk starkströmsmateriel.
For indelningen i stort har redogörelse lämnats vid behandlingen
av huvuddragen av marinförvaltningens organisation.

Fartygsbyran avses skola indelas i projektsektion, lijälpfartygssektion,
utrustningssektion och fartygsritkontor. Ytterligare indelning är ej föreslagen.
J

På hjalpfartygssektionen skall enligt utredningens förslag falla uppgift
en att beträffande uttagning av handelsfartyg för krigsbruk utföra det
pa marinförvaltningen ankommande arbetet samt att utföra projektering
och visst konstruktionsarbete för ändringar av dessa fartyg.

Far tygsbyrån har liksom maskinbyrån och elektrobyrån förutsatts
skola erhålla egna ritkontor. På grund av att avdelningens arbetsområde
omfattar väsentligt skilda materielslag, står enligt förvaltningsutredningens
mening intet att vinna genom att inrätta ett gemensamt ritkontor för avdelningen.

Skeppsbyggnadsavdelningens nybyggnadssektion bör enligt utredningen
innehålla fartygsplanering samt ny- och ombyggnadschargemän. Fartygsplaneringen
avses skola sammanhålla ekonomisk planering och anskaffmngsplanenng
for skeppsbyggnadsavdelningen och särskilt uppgöra och
hålla aktuella, dels planer, som utvisar när fartygen skall överföras till
reservflottan eller utrangeras, dels ny- och ombyggnadsplaner för fartygen
med tillhörande leveranstidsschemata.

Chargemännen för ny- och ombyggnad av fartyg skall enligt förslaget
lntrada med uppgörande av kontrakt och kontraktspecifikationer för
ny- och ombyggnad av fartyg, följa upp kontrakten, utföra konstruktionskontroll
och i förekommande fall tillverkningskontroll, bereda ärenden
rörande anskaffning av för ny- och ombyggnad erforderlig materiel samt
sammanhålla instruktioner och beskrivningar jämte utrustningslistor för
nya fartyg. De bör främst handlägga alla frågor som rör stålkonstruktion,
arrangemang och inredning, hållfasthet, vikt, stabilitet och balans. Vidare
anser utredningen att de bör ansvara för att problem, som aktualiseras
under arbetets gång, blir föremål för utredning. Det är tänkt att varje
chargeman skall svara för ett eller flera fartyg under ny- eller ombyggnad
och erhålla erforderligt biträde från fartygsbyråns ritkontor.

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Förvaltningsutredningen föreslår att ubåtsbyrån indelas i projektsektion,
utbåtsbyggnadsselction samt dykeri- och bärgningsdetalj. Någon
ytterligare underindelning föreslås icke.

Det framhålls att, då fråga är om kontrakt eller andra ekonomiska uppgörelser
med civila bärgningsföretag, dykeridetaljen skall anlita mkopscentralen
och vid behov även den juridiska sektionen.

Beträffande skeppsbyggnadsavdelningens maskinbyrå föreslår utredningen
indelning i anläggningssektion, maskinsektion och motorsektion.
Såväl anläggningssektion som maskinselction indelas i ett antal detaljer.

Arbetsområdet för avdelningens elektrobijrå omtattar enligt förslaget materiel
för elkraftförsörjning, elektrisk materiel för övervakning och kontroll
av drift och distribution, elektriska propellermaskinerier och styrmaskiner,
ledningsmateriel för starkström och svagström, elektrisk installationsmateriel,
elektriska motorer med manöver- och regleringsutrustmngar, omformarmaskiner
och krafttransformatorer, laddningsutrustmngar, belysningsmateriel,
larmapparater, elektriska värme-, och kylapparater, kraftuttag
och kontaktdon, strålkastarmateriel, materiel för ultrarött och ultraviolett
ljus, materiel för signal- och orderanläggningar (utom sådana som
bör tillhöra telebyrån) gyrokompasser, loggar och plottingbord samt hjalpströmskällor.

Byrån föreslås indelad i anläggningssektion och materielsektion med
underindelning i detaljer.

Marinförvaltningen förutsätts skola utöva huvudförvaltningen beträffande
viss starkströmsmateriel. I gengäld bör enligt utredningen armeforvaltningen
utöva huvudförvaltningen för marinen i fråga om exempelvis
transportabla elverk och laddningsutrustmngar, fältbelysningsmateriel

m. m.

Beträffande skeppsbyggnadsavdelningens ny- och ombyggnadskontrollanter
anför utredningen följande.

Vid utförande av större ny- och ombyggnader av fartyg vid civila varv
och större tillverkning av propellermaskiner, ångpannor och elektrisk
materiel erfordras kontrollanter med bitraden, stationerade vid byggnad
varven eller hos vederbörande leverantörer. Ny- och ombyggnadskontrollanterna
vid byggnadsvarven skall representera marinforvaltningen i
allt som sammanhänger med byggnadskontrakten oavsett vilken byrc e er
avdelning inom marinförvaltningen den materiel, som tillverkas eller monteras
vid varven enligt kontrakten, tillhör. De bor darfor vara relativt sja -ständiga men organisatoriskt tillhöra skeppsbyggnadsavde ningen. De kontrollanter,
som för konstruktions- och tillverkningskontroll m m. av bl. a.
maskinmateriel och elektrisk materiel stationeras hos annan tillverkare an
byggnadsvarv, skall däremot tillhöra vederbörande byrå. Ny- och omby0 -nåd skontrollanterna skall utföra viss mottagmngskontroll beträffande
materiel, som levereras till byggnadsvarven, men bor ej vara mot agmngskontrollanter
för varvens egna leveranser. De skall utföra viss leverans -

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

rapportering samt biträda vid utarbetande av beskrivningar och upprättande
av inventarie- och utrustningslistor. PP

_-_F?r !110t^yarande arbete vid marinverkstäderna skall örlogsvarvens per ändamålet

S T ^ erfor1c!ras militär och civilmilitär personalkor
a damälet bor kommenderas till örlogsvarven. Antalet kontrollanter

samt deras gruppering blir helt beroende på ny- och ombyggnadsverksam
heten samt hur densamma fördelas. Antalet för en viss nyT^Sd b r
icke konstant. I regel torde kontrollant utses redan då ett kontrakt skall

ligaSbiträden "k a häl''med °Ch Sätta siS in 1 arbetet medan erforder tlcm

upplommermmen byggnadstiden allt eftersom behov av

Skeppsbyggnadsavdelningens centralsektion anses böra indelas i underhållsdetalj
och expedition. Underhållsdetaljen skall enligt utredningens

sarsklIt ä§na sig åt att leda utvecklings- och försöksarbetet beträffande
metoder och materiel för konservering av fartyg.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Marinförvaltningens förslag ansluter sig förhållandevis väl till förvaltmngsutredningen
ifråga om skeppsbyggnadsavdelningens organisation,
dock med de skiljaktigheter som betingas av det förhållandet," att byråindelnmgen
delvis är eu annan. Beträffande ubåts-, maskin- och elektrobyråerna
råder i det väsentliga överensstämmelse. Till projektbyrån har
sammanförts projekt-, utrustnings- och skyddssektionerna jämte ett fartygsntkontor
samt till fartygsbyrån planerings-, fartygsbyggnads-, underhållsoch
hj alpfar tygssektionerna.

Marinforvaltningen framhåller, att ämbetsverket vid fördelning av arbetsuppgifterna
mellan projekt- och fartygsbyråerna eftersträvat att till fartygsbyrån
förlägga en planerande och samordnande verksamhet för avdelningen
i dess helhet. I och med att sammanhållningen av krigsfartygsbyggnader
och fartygens underhåll förläggs till skeppsbyggnadsavdelningen,
främst dess fartygsbyrå, får marinförvaltningens centralplanering,
enligt vad ämbetsverket framhåller, mera begränsade uppgifter än
förvalIningsutredningen avsett. Enligt förslaget ingår i fartygsbyrån en
byråchefen underställd budgetdetalj, som icke återfinns i förvaltningsutredmngens
förslag. Marinförvaltningens förslag driver detaljindelningen
längre än förvaltningsutredningen, ehuru antalet detaljer är väsentligt
mindre än inom exempelvis vapenavdelningen. De flesta sektioner är
varken enligt förvaltningsutredningens eller marinförvaltningens förslag
indelade i detaljer. Förvaltningsutredningens dykeri- och bärgningsdetalj
har av marinförvaltningen inlagts som en sektion i ubåtsbyrån. För maskinbyrån
tillkommer en värmeteknisk sektion samt för elektrobyrån en
specialteknisk sektion. Någon direkt motsvarighet till den underhållssektion,
som marinförvaltningen föreslår skola ingå i fartygsbyrån, finns icke
enligt förvaltningsutredningens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

317

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot marinförvaltningens förslag att projektbyrån
indelas i projektsektion, utrustningssektion, skyddssektion och fartygsritkontor.

Icke heller beträffande fartygsbyrån föranleder marinförvaltningens
förslag någon erinran från min sida utom såtillvida, att jag icke kan biträda
förslaget om att en särskild budgetdetalj skall inrättas inom byrån.
Jag räknar följaktligen med en indelning i planeringssektion, hjälpfartygssektion,
fartygsbyggnadssektion och underhållssektion.

Beträffande ubåtsbyrån räknar jag i enlighet med förvaltningsutredningens
förslag med en dykeri- och bärgningsdetalj i stället för den av
marinförvaltningen föreslagna dykeri- och bärgningssektionen. I övrigt biträder
jag marinförvaltningens förslag om att i byrån skall inrymmas
projektsektion och ubåtsbyggnadssektion. Byråns ritkontor ingår i ubåtsbyggnadssektionen.

Jag anser mig icke kunna biträda marinförvaltningens förslag om en
särskild värmeteknisk sektion inom maskinbyrån. I stället förordar jag,
att en fristående värmeteknisk detalj ingår i byrån. I övrigt ansluter jag
mig till marinförvaltningens förslag, enligt vilket i byrån därjämte skall
ingå anläggningssektion, maskinsektion och motorsektion.

Jag anser mig icke böra räkna med att någon specialteknisk sektion
skall finnas inom elektrobyrån. De arbetsuppgifter som marinförvaltningen
avser för denna sektion, torde kunna ombesörjas inom ramen för
en detalj som dock bör vara fristående inom byrån. Med tillstyrkande av
marinförvaltningens förslag föreslår jag, att elektrobyrån i övrigt indelas i
anläggningssektion och materielsektion.

c. INTENDENTUR AVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Vid alternativet med intendenturförvaltning försvarsgrensvis räknar förvaltningsutredningen
med att i marinförvaltningen skall ingå en intendenturbyrå
med kårexpedition och att den skall indelas i fyra sektioner,
nämligen centralsektion, materielsektion, förplägnadssektion och drivmedelssektion.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Marinförvaltningen föreslår, att intendenturavdelningen, liksom hittills
under chefskap av marinöverintendenten, indelas i två byråer, benämnda
första byrån och andra byrån, samt en fristående förrådssektion,
vilken delvis motsvarar det nuvarande förrådskontrollkontoret.

Enligt förslaget indelas första byrån i förplägnadssektion och materiel -

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

sektion, vartill kommer en fristående centraldetalj samt marinens centrala
intendenturförrad. De två sektionerna föreslås skola indelas i ett antal detalj
er.

Intendenturavdelningens andra byrå indelas i drivmedelssektion samt
ett antal fristående detaljer, nämligen centraldetalj, mobiliserings- och tilldelningsdetalj,
övningsdetalj, detalj för samling av förvaltningsföreskrifter
samt dessutom avdelningsexpedition. Drivmedelssektionen indelas enligt
förslaget i fyra detaljer.

Förrådssektionen föreslås skola indelas i planeringsdetalj och granskningskontor.

Marinförvallningen förutsätter, att den sakgranskning av fartygens
räkenskaper och förråd, som för närvarande skall äga rum å försvarets
civilförvaltnings revisionsbyrås sjörevision, i enlighet med förvaltningsutredningens
förslag skall flyttas över till marinförvaltningen. Ifrågavarande
arbetsuppgifter avser marinförvaltningen skola förläggas till förrådssektionens
granskningskontor.

Departementschefen.

Enligt vad jag närmare utvecklat vid behandlingen av huvuddragen om
marinförvaltningens organisation tillstyrker jag, att intendenturtjänsten
inom ämbetsverket organiseras på en intendenturavdelning. Denna bör
emellertid icke indelas i byråer utan i sektioner; dock att, såsom tidigare
framhållits, sektionscheferna bör ges en självständigare ställning och vidsträcktare
befogenheter än sektionschefer i allmänhet. Jag anser att avdelningen
bör organiseras på fyra sektioner, nämligen centralsektion, förplägnadssektion,
materielsektion, drivmedelssektion samt dessutom ett förrådskontrollkontor.

Vid det förhållandet att jag föreslår, att en förrådsdetalj skall ingå i
verkstadsbyrån, kommer den av marinförvaltningen föreslagna förrådssektionen
att få minskade uppgifter i jämförelse med vad marinförvaltningen
räknat med.

Jag anser övervägande skäl tala för att, även med de ändrade förutsättningar,
som jag nyss berört, ett särskilt förrådskontrollkontor bibehålls
inom intendenturavdelningen. Detta kontor får även att granska förrådsredovisningar
från fartygen samt deras marlcetenteriräkenskaper vilka
uPPgifter förs över från försvarets civilförvaltnings revision. Det är enligt
min uppfattning av betydelse att ett effektivt samarbete kommer till stånd
mellan ifrågavarande kontor och verkstadsbyråns motsvarande detalj,
särskilt i vad gäller planläggnings- och driftekonomiska synpunkter. Det
ankommer på marinförvaltningen att reglera detta samarbete med utnyttjande
på bästa sätt av den sakkunskap i skilda hänseenden, som finns
företrädd inom de båda organen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

319

d. VERKSTADSBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Arbetsuppgifterna för verkstadsbyrån anges av utredningen vara att,
dels handlägga ärenden som berör den centrala ledningen av marinens för
underhåll av tyg- och fartygsmateriel avsedda verkstäder jämte krigsreparationstjänsten
för marinens tygmateriel och all fartygsmateriel, dels
sammanhålla ärenden beträffande förrådsdrift och förrådslokaler, dels
slutligen ombesörja förrådskontroll.

Beträffande verkstadsbyråns indelning föreslår utredningen centralsektion,
förrådssektion och driftsektion, vartill kommer arbetsstudiedetalj
samt avtalsassistent. Centralsektionen och förrådssektionen föreslås i sin
tur indelade i detaljer.

Den ekonomi- och organisationsdetalj, som föreslås skola ingå i byråns
centralsektion, torde böra närmare beröras. Om dess arbetsuppgifter anför
utredningen.

Ekonomi- och organisationsdetaljens huvudsakliga arbetsuppgift skall
vara att verka för en ekonomisk organisation vid underställda verkstäder.
Verksamheten bör inriktas på, dels att tillhandahålla marinförvaltningen
och respektive verkstadsledningar rapporter av värde ur kontrollsynpunkt,
dels att enligt ledningens direktiv eller av eget initiativ undersöka möjligheterna
för åtgärder, som medför väsentliga förbättringar i driftsresultaten,
dels att övervaka att ledningens beslut genomförs. Detaljen har att
utarbeta erforderliga föreskrifter för den ekonomiska förvaltningen och
verkställa rationaliseringsundersökningar avseende i första hand kontorsarbete.
Dessutom skall detaljen svara för rationalisering av blankettjänsten
genom fortlöpande blankettrevision och blankettkonstruktion. Detaljen skall
vidare biträda förrådssektionen med sakgranskning beträffande kustartilleriets
tygverkstäder. Vad den ekonomiska driftkontrollen beträffar skall
civilförvaltningen handha den kamerala revisionen medan ekonomi- och
organisationsdetaljen skall verkställa den mera affärsmässigt betonade
delen av kontrollen. På grundval av räkenskaperna samt särskilt årsboksluten
och speciellt förd statistik skall detaljen granska de faktorer, som
på ett avgörande sätt inverkar på verkstädernas driftsresultat. I fråga om
marinverkstäderna måste ställas särskilda och större krav på revisionen, då
det väsentliga här är granskning av den bokföringsmässiga redovisningen
som resulterar i årsbokslut med vinst- och förlustkonton samt balansräkningar.
Denna revision skall helt utföras inom civilförvaltningen av därför
särskilt utbildad personal. Civilförvaltningen skall dock samråda med ekonomi-
och organisationsdetaljen för att detaljen skall kunna samordna den
kontroll i övrigt som måste bedrivas av marinförvaltningen. Detaljen har
sålunda att på grundval av det genom civilförvaltningens försorg granskade
bokslutet och de i samband därmed gjorda iakttagelserna och erinringarna
samt med ledning av avgiven revisionsberättelse företa en prövning
av ändamålsenligheten ur allmän ekonomisk synpunkt av olika dispositioner.

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Erforderlig statistik för byråns verksamhet skall enligt förslaget föras
inom centralsektionen, som även förutsätts skola biträda övriga avdelningar
och byråer inom marinförvaltningen med uppläggning samt, i den mån så
befinns ändamålsenligt, förande och bearbetning av erforderlig statistik
för deras verksamhet. Utredningen rekommenderar samma åtgärder för
förbättring av statistiken samt för rationalisering av arbetet med densamma,
som föreslagits för arméförvaltningens del.

Beträffande driftsektionen anför utredningen.

Verkstadsbyråns driftsektion skall handlägga på marinförvaltningen ankommande
uppgifter rörande planering av krigsreparationstjänsten för
marinens tyg- och fartygsmateriel samt för alla övriga fartyg vilka utnyttjas
för militära behov, civilförsvaret och folkförsörjningen. Sektionen
skall vidare biträda skeppsbyggnadsavdelningens hjälpfartygssektion med
bestämmande av vilka varv som skall utföra förändringsarbeten beträffande
hjälpfartygen samt med uppgörande av planer för uppläggning av
materiel som erfordras för dessa fartygs utrustning. I samråd med förrådssektionen
skall driftsektionen uppgöra planer för förrådshållningen av för
underhållstjänsten i fred och krig erforderliga reservdelar och materialier.

Driftsektionen skall följa arbetsbelastningen vid marinens lygverkstäder
och marinverkstäder och inom marinförvaltningen verka för att vid behov
ny- och ombyggnader samt tillverkningar uppdras åt marinens verkstäder
så att en med hänsyn till verkstädernas uppgifter lämplig arbetsstyrka
kan hållas sysselsatt.

På driftsektionen skall vidare ankomma att bedöma inkomna förslag till
nya verkstäder eller förbättringar av verkstäder samt att då så erfordras
utföra projektarbeten härför. Program för ny- eller ombyggnader av verkstäder
skall uppgöras inom sektionen och överlämnas till fortifikationsförvaltningen.

Slutligen skall sektionen lämna driftservice till och utföra driftteknisk
granskning vid verkstäderna. Verksamheten ifråga skall även omfatta arbe
tarskyddsfrågor.

Arbetsstudiedetaljen är avsedd att handlägga arbetsstudiefrågor, främst
sådana, som har till syfte att främja arbetsstudieverksamheten, samt att
samordna denna verksamhet mellan marinens olika verkstäder, därvid
vunna resultat och erfarenheter bör utbytas.

På avtalsassistenten faller enligt förslaget — förutom kollektivavtalsfrågor
sociala frågor samt övervakning av företagsnämnderna inom de
marinens arbetsplatser, som i förvaltningshänseende är underställda marinförvaltningen.

Verksamhetsområdet för förrådssektionen anges vara tyg- och fartygsmaterielförrådstjänsten
inom marinen, med undantag för ammunitionsförråden,
för vilka sektionen avses skola handlägga endast lokalfrågor.
Arbetsuppgifterna är enligt förslaget att sammanhålla ärenden rörande
materielens fördelning på förråd, att lämna direktiv till örlogsvarven m. fl.
förrådsmyndigheter för behovsberäkningar, att sammanställa inkomna
brist- och överskottsuppgifter samt att handlägga ärenden som berör fördel -

321

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ning och utnyttjande av befintliga förrådsutrymmen, behov av nya förrådslokaler,
driften och arbetet inom förråden, personalbehov, föreskrifter för
förrådstjänsten och för redovisningen in. m. I frågor som avser ■verkstädernas
försörjning med och förrådshållning av materiel och material och i
frågor, som avser krigsreparationstjänsten, skall sektionen endast biträda
byråns central- och driftsektioner.

Till sektionen är enligt förslaget knutet ett materielregister, som skall
svara för bl. a. förrådskontroll och sakgranskning, dock icke i vad avser
ammunitionsförråden och marinverkstäderna.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Verkstadsbyrån indelas enligt marinförvaltningens förslag i ekonomisektion
och driftsektion, vartill kommer fristående arbetsstudiedetalj, avtalsdetalj
och krigsreparationsdetalj. Såsom närmare berörts i annat sammanhang
innebär detta, i jämförelse med förvaltningsutredningens förslag, att
förrådssektionen utelämnats samt att krigsreparationsdetaljen tillkommit.
Sistnämnda detalj motiveras med att arbetsuppgifterna beträffande krigsreparationstjänsten
nu är väsentligt mera omfattande än vad som kunde
förutses tidigare. Ekonomisektionen i marinförvaltningens förslag motsvarar
den av förvaltningsutredningen föreslagna centralsektionen och innehåller
liksom denna ekonomi- och organisationsdetalj, statistikdetalj samt
expedition med skrivcentral.

Marinförvaltningen föreslår, att driftsektionen indelas i arbetsplanering,
anläggningsdetalj och driftservicedetalj. Någon motsvarande underindelning
förekommer icke i förvaltningsutredningens förslag.

Departementschefen.

Marinförvaltningen har föreslagit, att den förradssektion, som enligt förvaltningsutredningens
förslag skall ingå i verkstadsbyrån, i stället inordnas
i intendenturavdelningens förrådssektion. Även om skälen härför,
redovisade i det föregående under 3. Huvuddragen av marinförvaltningens
organisation, kan äga visst fog, kan jag emellertid icke biträda tanken
på att grundläggande uppgifter i avseende å förråd av tyg- och fartygsmateriel
förläggs till ett i intendenturavdelningen inordnat organ. Jag
föreslår därför att en fristående förrådsdetalj skall ingå i verkstadsbyrån.
I motsats till förvaltningsutredningen räknar jag icke med en sektion för
ändamålet.

Den av marinförvaltningen föreslagna ekonomisektionen anser jag böra
benämnas centralsektion. Den nytillkomna krigsreparationsdetaljen anser
jag mig kunna godta.

.lag räknar alltså med eu indelning av verkstadsbyrån i centralsektion
och driftsektion samt fristående arbetsstudie-, avtals-, förrads- och krigsreparationsdetalj
er.

21—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

322

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag förutsätter, att förrådsdetaljen samråder med intendenturavdelningen
beträffande de sidor av förrådsdriften, i fråga om vilka särskild
sakkunskap är företrädd inom nämnda avdelning.

e. INKÖPSAVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Vad utredningen anfört vid behandlingen av arméförvaltningens inköpscentral
skall enligt förslaget i stort sett gälla även beträffande motsvarande
organ i marinförvaltningen. Arbetsfördelningen blir dock något olika,
emedan dels leveranskontroll av fartyg och fartygsmateriel utförs något
annorlunda än i fråga om arméförvaltningens materiel, dels mottagningskontroll
i stor omfattning kan uppdras åt örlogsvarv och andra mottagare.
Utredningen betonar, att kontrakt rörande fartyg och större för fartyg
avsedda delar fordrar omsorgsfull handläggning med deltagande av bl. a.
souschefen eller ställföreträdande souschefen, vederbörande avdelningschef
samt chefen för inköpscentralen.

Enligt förslaget skall inköpscentralen indelas i inköpssektion, räkningssektion
samt expedition med skrivcentral.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

I fråga om inköpscentralens indelning överensstämmer marinförvaltningens
förslag med förvaltningsutredningens, i det att ämbetsverket föreslår
att inköpssektion, räkningssektion och expedition skall ingå däri.

Marinförvaltningen berör särskilt frågan om räkningsgranskningen och
gör gällande, att förgranskning och siffergranskning av räkningar i sådana
leveransärenden, som handläggs på inköpscentralen, väl bör förläggas till
denna, medan däremot den kamerala förhandsgranskningen bör förläggas
till den administrativa byråns ekonomisektion, på vilken jämväl enligt
marinförvaltningens åsikt bör ankomma att meddela anordningsbeslut.

Departementschefen.

Beträffande inköpsavdelningens indelning biträder jag vad marinförvaltningen
i överensstämmelse med förvaltningsutredningen föreslagit.

Jag kan icke tillstyrka marinförvaltningens förslag i fråga om räkningsgranskning
i leveransärenden. Enligt min mening bör granskningen av
leverantörräkningar m. m. slutföras inom inköpsavdelningen där även anordningsbeslut
bör meddelas, varefter räkningarna översänds till försvarets
civilförvaltning för likvidering. Någon ytterligare handläggning inom
den administrativa byråns ekonomisektion bör icke komma i fråga, i annan
mån än som erfordras med hänsyn till den administrativa byråns uppgifter
i avseende å anslagsövervakning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

323

f. NORMALIEBYRÅN (FÖRLAGSBYRÄN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Den för marinförvaltningen föreslagna förlagsbyrån förutsätts skola
ha i stort sett samma arbetsuppgifter som arméförvaltningens förlagsbyrå,
dock att ritningsarkivering eller ljuskopiering icke är avsedd skola ske inom
förstnämnda byrå. Icke heller ingår materiallaboratorium i byråns organisation.

Med hänsyn till arbetsuppgifterna har utredningen funnit byrån böra
indelas i standardiseringssektion, beskrivningssektion, förlagssektion, bibliotek
samt expedition.

Viss underindelning i detaljer in. m. föreslås. Bl. a. ingår i byrån tecknarateljé,
fotoateljé och hjälptryckeri. Beträffande de två sistnämnda enheterna
innebär förslaget en överflyttning från marinstaben.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Marinförvaltningen föreslår, att normaliebyrån indelas i standardiseringssektion,
beskrivningssektion samt fristående förlagsdetalj, bibliotek
och expedition. Förslaget ansluter sig till förvaltningsutredningens förslag
utom i det hänseendet, att hjälptryckeri och fotoateljé icke tagits med.
De skäl, som marinförvaltningen tidigare funnit tala för att marinledningens
hjälptryckeri och fotoateljé bibehålls inom marinstaben och icke förs över
till normaliebyrån äger enligt ämbetsverkets mening fortfarande giltighet.
De tekniskt-ekonomiska fördelar, som förvaltningsutredningen ansett stå
att vinna genom en dylik överflyttning, kan enligt marinförvaltningens mening
i allt väsentligt uppnås genom att instruktionen för marinledningen
innehåller en föreskrift om att tillbörlig hänsyn skall tas till av marinförvaltningen
lämnade anvisningar av tekniskt-ekonomisk art rörande driften
vid tryckeriet och fotoateljén. Marinförvaltningen finner det alltjämt vara
lämpligast, att nuvarande ordning får bestå såväl beträffande tryckeri och
fotoateljé som ifråga om marinstabens bibliotek och marinens bildbanddetalj,
vilken senare ingår i marinstaben.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot marinförvaltningens förslag i fråga om
normaliebyråns organisation. Jag anser inga avgörande skäl tala mot att
fotoateljé och hjälptryckeri kvarblir inom marinstaben under förutsättning
att ledningen beträffande dessa enheter i tekniskt och ekonomiskt hänseende
förbehålls marinförvaltningen. Under sådana förhållanden bör i enlighet
med marinförvaltningens förslag endast en förlagsdetalj i stället för
en förlagssektion inrättas inom byrån, vilken sålunda skulle indelas i
standardiseringssektion, beskrivningssektion, fristående förlagsdetalj, bibliotek
och expedition.

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag erinrar om vad jag tidigare anfört beträffande beskrivningsarbetet,
vilket jag förutsätter skola förläggas till normaliebyråns beskrivningssektion
enligt den ordning som närmare utvecklats av förvaltningsutredningen.
Vidare förutsätter jag att översättnings- och referatverksamheten, likaledes
i överensstämmelse med förvaltningsutredningens förslag, anknyts
till biblioteket.

g. CENTRALPLANERINGEN OCH ADMINISTRATIVA BYRÅN (JURIDISKA
SEKTIONEN OCH CENTRALEXPEDITIONEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Marinförvaltningens centralplanering bör enligt utredningen ha i princip
samma uppgifter som motsvarande organ inom arméförvaltningen.

Sålunda innebär förslaget, att centralplaneringen skall dels sammanställa
utredningar rörande kraven på utrustning och egenskaper för de fartyg, som
skall projekteras, dels verkställa de utredningar som erfordras för att bedöma
olika projekts värde samt göra förslag till avvägning mellan kraven
på fartygens beväpning, teletekniska hjälpmedel, fart, skyddsutrustning
och skrovets motståndskraft m. m. Centralplaneringen skall lämna direktiv
till berörda enheter inom marinförvaltningen för utarbetande av ämbetsverkets
förslag till medelsäskanden, granska och jämka de uppgjorda delförslagen
samt uppsätta verkets slutliga skrivelse i ämnet. I anslutning
härtill skall centralplaneringen lämna direktiv för uppgörande av utrangeringsplaner
samt ny-, ombyggnads- och anskaffningsplaner, sammanjämka
och sammanhålla dessa planer samt följa upp planerna och övervaka
att de olika avdelningarna (byråerna) projekterar, konstruerar och
beställer materiel i enlighet med planerna. Själva arbetet med uppgörande
av ovannämnda planer bör utföras av respektive avdelningar (motsvarande
organ), varvid skeppsbyggnadsavdelningen uppgör ny- och ombyggnadsplaner
för fartygen samt svarar för nybyggnadsanslaget.

Centralplaneringen skall i samråd med marinstaben och verkstadsbyrån
uPP§öra rustnings- och underhållsplaner för fartygen samt sammanställa
av vederbörande örlogsvarv och kustartilleriförsvar med ledning av dessa
planer uppgjorda beräkningar av medelsbehovet för underhåll av marinens
materiel. Vissa kostnader för materielens underhåll, som icke kan beräknas
av underhållsmyndigheterna, skall beräknas av vederbörande avdelning
eller byrå. Erforderliga medel under marinförvaltningens avlönings- och
omkostnadsanslag beräknas av centralexpeditionen.

Med hänsyn till marinens organisation finner som förut nämnts utredningen
det icke erforderligt med ett särskilt stabsorgan för materielinspektioner
utan de viktigaste av de arbetsuppgifter, som inom arméförvaltningen
tilldelats materielinspektionen, anser utredningen kunna inom
marinförvaltningen tilldelas centralplaneringen. Denna skall sålunda plan -

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

lägga och utarbeta program för materielinspektionsverksamhetcn och materielbesiktningar
i samband med denna, biträda souschefen eller av denne
utsedd inspektör vid genomförande av inspektioner och därvid närmast
svara för allmänna frågor rörande materielvården m. m.

Centralplaneringen skall enligt förslaget samordna verksamheten med
utarbetande av förvaltningsreglementen för marinen i fred och krig ävensom
instruktioner för vissa förvaltningsmyndigheter, såsom örlogsvarv och
marinverkstäder, och avseende sådan verksamhet som förrådsredovisning
och verkstadsbokföring samt ianspråktagande, mottagande, besiktning,
underhåll och återlämnande av hjälpfartyg. Centralplaneringen bör enligt
utredningens mening särskilt i samarbete med berörda förvaltningsmyndigheter
granska förslag till reglementsbestämmelser och föreskrifter för
förvaltningstjänsten så att dessa icke kommer att strida mot av Kungl.
Maj:t givna eller i annan ordning utfärdade bestämmelser.

I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande arméförvaltningen
föreslås marinförvaltningens centralplanering indelad i centraldetalj
och ekonomidetalj.

Beträffande juridiska sektionens och centralexpeditionens tilltänkta
arbetsuppgifter är för marinförvaltningens del intet särskilt att anföra.
Centralexpeditionens indelning upptar personaldetalj, organisationsdetalj
och expedition.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

1) Centralplaneringen.

Marinförvaltningen erinrar till en början om utlåtande den 22 juni 1951
över förvaltningsutredningens betänkande, i vilket utlåtande marinledningen
ingående uppehöll sig vid centralplaneringen och dess arbetsuppgifter.
Därvid uttalade marinledningen den uppfattningen, att de av förvaltningsutredningen
föreslagna arbetsuppgifterna var alltför vidsträckta.

Såsom framgår av tidigare redogörelse för marinförvaltningens förslag
beträffande skeppsbyggnadsavdelningens organisation, anser ämbetsverket,
att de sammanhållande funktionerna i fråga om projektering m. m. av
fartyg med utrustning bör vara förlagda till nämnda avdelning och sålunda
icke åvila centralplaneringen.

Centralplaneringens arbetsuppgifter bör enligt marinförvaltningen i huvudsak
inskränka sig till att vara ett hjälporgan åt souschefen i vad avser
planering, ledning och övervakning av ämbetsverket i stort, verkställande
av utredningar av olika slag, sammanställning av huvudplaner för verksamheten
på lång sikt, uppföljning av uppgjorda planer, samordning av
krigsförberedelsearbetet in. in.

Sedan mars månad 1951 har eu mindre centralplanering vuxit fram inom
marin förvaltningen. I sitt förslag den 14 december 1951 har marinlcdningen
lämnat en kortfattad redogörelse för de arbetsuppgifter som hör

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ankomma på centralplaneringen. Denna redogörelse ansluter sig i huvudsak
till marinförvaltningens här ovan återgivna synpunkter. Marinledningen
framhåller särskilt, att verksamheten med utarbetande av förvaltningsreglementen,
instruktioner m. m. för marinen liksom hittills bör sammanhållas
av intendenturavdelningen och civilbyrån.

Marinförvaltningen föreslår icke någon underindelning i detaljer m. in.
av centralplaneringen. Ekonomidetalj är icke medtagen i förslaget, eftersom
marinförvaltningen förutsätter att de kamerala arbetsuppgifter, som
enligt förvaltningsutredningens förslag skulle åvila centralplaneringen, i
stället kommer att förläggas till den administrativa byrån.

2) Administrativa byrån.

Den administrativa byråns indelning enligt marinförvaltningens förslag
inrymmer juridisk sektion, ekonomisektion, personalsektion, organisationssektion
samt expedition och registrator. Ekonomisektionen föreslås skola
indelas i centraldetalj, expensförråd, inventarieförråd och bokföringsdetalj.
I expeditionen ingår budtjänst och skrivcentral.

Marinförvaltningen uppehåller sig förhållandevis ingående vid de olika
enheterna inom den administrativa byrån. Beträffande den juridiska sektionen
föreslår ämbetsverket, att frågan om handläggning av s. k. decentraliseringsärenden
med sjörättslig anstrykning, vilka ärenden i likhet med
övriga decentraliseringsärenden enligt förvaltningsutredningens förslag
skall flyttas över till försvarets civilförvaltning, tas upp till förnyad provning.

Enligt marinförvaltningens mening bör exempelvis sammanfattningen av
marinförvaltningens förslag till anslagsäskanden, avfattande av förslag till
regleringsbrev ävensom frågor angående instruktion och arbetsordning för
marinförvaltningen handläggas på den juridiska sektionen. Vidare anser
marinförvaltningen att sektionen bör leda beredningen av ärenden, som är
gemensamma för flera organ inom ämbetsverket, samt avfatta och föredra
de slutliga expeditionerna i dylika ärenden.

Marinförvaltningen framhåller, att organisationssektionens verksamhetsområde
enligt förslaget överensstämmer med förvaltningsutredningens förslag,
dock att ärenden rörande marinförvaltningens omkostnadsanslag förlagts
till ekonomisektionen. Sektionen anses bl. a. böra biträda sakorganen
vid handläggning av ärenden rörande organisation och arbetssätt inom
marinens lokala förvaltningsmyndigheter, i vad avser tyg- och fartygsförvaltningstjänsten.
Då emellertid denna fråga bedöms vara av den natur,
att den berör arbetsområdet för 1953 års örlogsvarvsutredning, har marinförvaltningen
icke beräknat särskild personal för denna arbetsuppgift.

Enligt marinförvaltningens förslag skall den för ämbetsverket gemensamme
registratorn anknytas till den administrativa byrån. Marinförvaltningen
framhåller, att erfarenheterna visat lämpligheten av att denne för -

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

utom de för ämbetsverket gemensamma arbetsuppgifterna jämväl handhar
såväl den administrativa byråns som centralplaneringens hemliga registratur.

Departementschefen.

På av marinförvaltningen anförda skäl finner jag mig kunna biträda
förslaget om att centralplaneringen ges mindre vidsträckta arbetsuppgifter
än förvaltningsutredningen föreslagit och att vissa sammanhållande och
planerande uppgifter, som utredningen tänkt sig skola åvila centralplaneringen,
i stället hänförs till skeppsbyggnadsavdelningens fartygsbyrå.

Då en särskild administrativ byrå inrättas för sammanhållande av civilförvaltningstjänstens
olika grenar, bör icke någon ekonomisektion finnas
inom centralplaneringen.

Såsom framgår av vad marinförvaltningen anfört, avses den administrativa
byråns juridiska sektion komma att fa förhållandevis omfattande
kansliuppgifter. Jag föreslår därför, i likhet med vad jag tidigare förordat
i fråga om armétygförvaltningens administrativa byrå, att benämningen
juridisk sektion byts ut mot kanslisektion.

Jag anser mig böra räkna med endast organisationsdetalj inom den
administrativa byrån i stället för av marinförvaltningen föreslagen sektion
för ändamålet. Den föreslagna personalsektionen bör enligt min
mening benämnas personalkontor. Jag föreslår sålunda att byrån indelas
i kanslisektion, ekonomisektion, personalkontor och fristående organisationsdetalj
samt expedition, vartill kommer den för ämbetsverket gemensamme
registratorn.

Jag är icke beredd att nu ta ställning till frågan huruvida organisationsdetalj
en bör ha åligganden i avseende å marinens lokalförvaltningar. Vad
beträffar organisations- och personalfrågor vid verkstäder och förråd ligger
det i sakens natur, att verkstadsbyrån skall ägna stor uppmärksamhet
åt dessa spörsmål.

5. Marinförvaltningens personalbehov.
Marinförvaltningens ledning.
Departementschefen.

För souschefen i marinförvaltningen räknar jag med — liksom för närvarande
— förordnandetjänst i alternativt Mp/Cp 19.

a. VAPEN AV DELNINGEN (VAPENAVDELNINGEN OCH TELEBYRAN).

1946 års militära förvaltningsutreclning.

Chefen för vapenavdelningen skall enligt utredningens förslag vara sjöofficer
med högre teknisk utbildning samt omfattande erfarenhet från tek -

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

nisk tjänst vid marinförvaltningen och vid varv samt från sjötjänst. Dessutom
krävs stora militärtekniska insikter. Befattningen föreslås skola tillsättas
på förordnande för viss tid och placeras i Mp 14.

Chefen för arlilleribyrån förutsätts skola inneha högre teknisk utbildning
och äga omfattande erfarenhet från praktisk artilleritjänst och från
förvaltningstjänst i marinförvaltningen, på varv eller inom den lokala
tygförvaltningen. Dessa krav talar enligt utredningens mening för att han
bör vara officer vid flottan eller kustartilleriet. Befattningen bör placeras
i Ma 12. Utredningen har funnit det erforderligt att till byråchefens förfogande
ställs en artilleridirektör såsom främste tekniske rådgivare och
tekniskt ledande instans. Artilleridirektören anses med hänsyn till befattningens
betydelse böra var marindirektör av 1. graden samt ha god erfarenhet
från teknisk tjänst (konstruktion av artillerimateriel) i marinförvaltningen
eller vid varv.

Utredningen räknar med 3 militära sektionschefer samt en civilmilitär
dylik, den sistnämnde på byråns specialtekniska sektion.

Personalbehovet för artilleribyrån beräknar utredningen till 57 befattningshavare,
av vilka 19 militärer, 5 civilmilitärer, 3 arvodister och 3 civila
i 27 eller högre lönegrader.

Utredningen framhåller, att chefen för torpedbyrån för att kunna leda
det projekt- och konstruktionsarbete, som måste förekomma inom byrån,
bör besitta gedigna tekniska kunskaper. Han anses vidare böra ha omfattande
erfarenhet från arbete inom central och lokal förvaltning och från
praktisk sjötjänst. Utredningen befarar att med den utbildning och praktiska
tjänstgöring, som torpedofficerare och torpedingenjörer för närvarande
har, dessa krav icke med säkerhet kan fullständigt fyllas. För att
öka möjligheterna att, oavsett personalkategori, placera lämpligaste person
såsom byråchef föreslår utredningen, att byråchefen skall vara alternativt
sjöofficer eller mariningenjör. I syfte att säkerställa att alla synpunkter
beaktas bör enligt utredningen den anordningen vidtas att, om byråchefen
är officer, chefen för torpedsektionen, och, om byråchefen är civilmilitär,
chefen för centraldetaljen såsom byråchefens ställföreträdare och assistent
deltar i föredragningar, som berör frågor av övervägande teknisk respektive
militär natur. Byråchefsbefattningen anses böra placeras i Ma 12 eller
Cp 10.

Det av utredningen beräknade personalbehovet för torpedbyrån utgör
sammanlagt 21 befattningshavare, av vilka 5 militärer, 6 civilmilitärer och
en — byråchefen — alternativt militär/civilmilitär. Av den civila personalen
är 3 placerade i 27 eller högre lönegrader.

I fråga om chefen för minbyrån framför utredningen samma synpunkter
som beträffande chefen för torpedbyrån och utgår följaktligen från att
befattningen skall vara alternativt militär/civilmilitär och placeras i Ma 12
eller Cp 10. Chefen för min- och sjunkbombsektionen förutsätts skola vara
civilmilitär.

329

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För minbyrån avses sammanlagt 20 befattningshavare, av vilka bortsett
från byråchefen — 4 militärer och 4 civilmilitärer, en arvodist (officer)
och 3 civila placerade i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för telebyrån, vilken byrå i utredningens förslag är fristående
och icke ingår i vapenavdelningen, förutsätts skola besitta ingående kännedom
och erfarenhet om telematerielens konstruktion och tillverkningssätt,
användning, anskaffning, kontroll och underhåll. Befattningen föreslås
skola placeras i Cp 12.

Chefen för telebyråns stridsledningssektion skall enligt förslaget särskilt
biträda byråchefen med handläggning av ärenden av övervägande militär
art samt delta i föredragningar, som är av väsentlig betydelse med hänsyn
till sektionens arbetsuppgifter. Sektionschefen i fråga anses böra vara
regementsofficer vid flottan med specialutbildning inom stridsledningstjänsten
samt god materielkännedom och erfarenhet från den praktiska
tjänsten. I övrigt räknar utredningen med civilmilitära sektionschefer.

Det beräknade personalbehovet för telebyrån utgör 85 befattningshavare.
Av dessa innehar en förordnandetjänst, 3 är militärer, 14 civilmilitärer och
9 civila i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för kontrollkontoret skall enligt förslaget vara sjö- eller kustartilleriofficer
med specialutbildning vid teknisk högskola samt erfarenhet
från kontroll- och verkstadsteknisk verksamhet. Befattningen föreslås placerad
i Ma 10.

Kontrollkontorets beräknade personalbehov uppgår till 19 befattningshavare.
Av dem är 6 militärer, 2 arvodister (underofficerare) och återstoden
civila, därav en i 29 lönegraden.

Som chef för centralsektionen upptar utredningen alternativt sjö- eller
kustartilleriofficer i Ma 10. Utredningen beräknar personalbehovet för centralsektionen
till 17 befattningshavare, varav 2 militärer och en arvodist
(officer).

För vapenavdelningen och telebyrån räknar utredningen med sammanlagt
220 befattningshavare, av vilka 4 å förordnandetjänster, 39 militärer,
29 civilmilitärer, 7 arvodister samt 19 civila i 27 eller högre lönegrader.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Marinförvaltningen hävdar bestämt att chefen för vapenavdelningen bör
vara sjöofficer och icke alternativt sjöofficer/kustartilleriofficer. Mot förslaget
i denna del har inspektören för kustartilleriet anmält avvikande
mening. Lön till chefen för vapenavdelningen anses böra utgå efter Mp 15.

Såsom chef för vapenavdelningens vapenplanering upptar marinförvaltningen
en sjö- eller kustartilleriofficer i Ma 33 och såsom mobiliseringsofficer
på vapenavdelningen en sjö- eller kustartilleriofficer i Ma 30.
Marinförvaltningen framhåller, att dessa bcställningshavare i princip bör
tillhöra olika vapenslag inom marinen. Vapenplaneringcns hela personal -

330 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

behov anges av marinförvaltningen till 7 personer, varav 4 militärer och
återstoden civila.

Personalbehovet för vapenavdelningens expedition beräknas till 23 befattningshavare,
av dem 5 pensionerade militärer i arvodesbefattningar,
av vilka en (löneklass 1: 30) avses som föreståndare. Bland de civila befattningshavarna
finns en förste byråsekreterare i Ca 27 (avdelningssekreterare).

Chefen för artilleribyrån skall enligt marinförvaltningens förslag vara
sjö- eller kustartilleriofficer och hänföras till Mp 13. Som motiv för denna
löneställning åberopar marinförvaltningen det väsentligt ökade ansvar och
den ökade arbetsbörda, som sammanslagningen av de nuvarande artillerioch
artilleritekniska byråerna måste förväntas medföra, den värdemässigt
mycket stora medelsförvaltningen på artilleribyrån och den omständigheten,
att byråchefen enligt marinförvaltningens förslag får sig underställda
8 regementsofficerare eller marindirektörer. För artilleridirektören
föreslås Ca 37. Chefer för sjöartilleri- och kustartillerisektionerna är enligt
förslaget officerare vid respektive vapenslag, alternativt i Ma 33/30. Marinförvaltningen
framhåller, att det är önskvärt, att den av dessa sektionschefer,
som tillhör annat vapenslag än byråchefen, tjänstgör som militärassistent
åt denne. För ammunitionssektionen avses alternativt kommendörkapten
av 2. graden/major vid kustartilleriet som chef. För mekaniska
sektionen och elektrosektionen upptar marinförvaltningen som chefer alternativt
marindirektörer av 1. eller 2. graden.

Artilleribyråns personalbehov uppskattar marinförvaltningen till 93 befattningshavare.
Av dessa avses en skola inneha förordnandetjänst, 21 skola
vara militärer, 3 civilmilitärer och 4 alternativt civilmilitärer/civila. Antalet
arvodesbefattningar för pensionerad militär personal utgör 4. Av de
civila är 8 placerade i 27 lönegraden.

Befattningen som chef för torpedbyrån anser marinförvaltningen böra
vara alternativt militär/civilmilitär. Marinförvaltningen framhåller, att en
sammanslagning av de nuvarande torped- och torpedtekniska byråerna
kommer att medföra ökat ansvar och ökade arbetsuppgifter för byråchefen.
För att byrån skall kunna tillförsäkras en kompetent kraft föreslås att byråchefsbefattningen
placeras i Mp/Cp 13.

Som assistent åt byråchefen föreslår marinförvaltningen alternativt
kommendörkapten av 1. graden/marindirektör av 1. graden i Ca 37. Marinforvaltningen
hävdar, att befattningen bör jämställas med befattningen som
artilleridirektör. Chefen för centralsektionen bör enligt marinförvaltningen
vara sjöofficer i Ma 30. Såsom chef för torpedsektionen upptas alternativt
marindirektör av 1. graden/byrådirektör i Ca 33, medan som chef för
tubsektionen räknas med alternativt byrådirektör i Ca 31/marindirektör av

2. graden.

Marinförvaltningen beräknar torpedbyråns personalbehov till 38 befatt -

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningshavare. Av dem innehar en förordnande tjänst, 7 är militärer, en alteinativt
militär/civilmilitär, 4 civilmilitärer och 4 alternativt civilmilitarer/
civila, medan återstoden är civila. Av de senare är 7 placerade i 27 eller
högre lönegrader, bland dem en i 31 lönegraden såsom chef för tubsektionens
undervattenstubdetalj.

Även chefen för minbyrån skall enligt förslaget vara alternativt militär/
civilmilitär och hänföras till Mp/Cp 13. Marinförvaltningen anser, att såväl
sjöofficer som kustartilleriofficer kan ifrågakomma. I likhet med vad
marinförvaltningen föreslagit i fråga om torpedbyrån upptas även för minbyrån
en assistent åt byråchefen, alternativt kommendörkapten av 1. graden/marindirektör
av 1. graden i Ca 37. Som chef for flottans sektion raknar
marinförvaltningen med sjöofficer i Ma 33 eller Ma 30. Denne avses, i
de fall då varken byråchef eller assistent är sjöofficer, skola placeras i
Ma 33. Chefen för kustartillerisektionen föreslås vara kustartilleriofficer i
Ma 30. Som chef för mintekniska sektionen avses marindirektör av 1. graden.
För minröjningssektionen föreslår marinförvaltningen som chef marindirektör
av 2. graden, medan chef för minskyddssektionen enligt förslaget
är byrådirektör i Ca 31.

Minbyråns personalbehov beräknas av marinförvaltningen till 42 befattningshavare,
av vilka en på förordnandetjänst, 6 militärer, en alternativt
militär/civilmilitär och 4 civilmilitärer. Av den civila personalen är 9
placerade i 27 eller högre lönegrader.

Marinförvaltningen förordar, att chefen för telebyrån hänförs till Cp 14.
Av sektionscheferna placeras cheferna för radar- och radiosektionerna enligt
förslaget i Cp 12 och cheferna för telefon- och hydrofonsektionerna i Cp 9.
Marinförvaltningen uttalar i anslutning till dessa förslag, att det enligt verkets
mening är av största betydelse, att den personal, som knyts till byrån,
är av hög standard och erhåller sådana löneförmåner, att den stannar i verkets
tjänst. Såsom chef för byråns telelaboratorium räknar marinförvaltningen
med byrådirektör i Ca 31.

Personalbehovet för telebyrån uppgår enligt förslaget till 138 befattningshavare.
Av dessa innehar 5 förordnandetjänster, 6 är militärer och 8
alternativt civilnrilitärer/civila. övrig personal avses vara civil, av vilka
18 i 27 eller högre lönegrader. 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål med
avlöning från sakanslag kommer att erfordras endast under en tid av ett
eller två år.

Med anledning av att marinförvaltningen för telebyråns radarsektion beräknar
personalbehovet till 38 befattningshavare, under det att förvaltningsu
Iredningen räknat med endast 17 tjänstemän, erinrar ämbetsverket
om utredningens uttalande, att det icke syntes osannolikt att det
beräknade personalbehovet för denna sektion relativt snart borde omprövas
till följd av utvecklingen. Den gångna tidens erfarenheter har enligt marinförvaltningens
uppfattning bestyrkt riktigheten av detta uttalande.

332

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Marinförvaltningen beräknar 14 befattningshavare erforderliga för byråns
telelaboratorium.

Såsom chef för vapenavdelningens kontrollkontor upptar marinförvaltningen
i sitt förslag officer vid flottan eller kustartilleriet i alternativt
Ma 33/Ma 30. Chefen för marinförvaltningens explosivämneslaboratorium
föreslås placerad i Ca 31.

Kontrollkontorets sammanlagda personalbehov uppskattas till 37 befattningshavare,
av vilka dock 4 befattningshavare icke avses för tjänstgöring
vid marinförvaltningen. Av återstående 33 befattningshavare är 8 militärer
och 2 arvodister samt 2 civila i 27 eller högre lönegrader.

Vapenavdelningens sammanlagda personalbehov omfattar enligt marinförvaltningens
beräkningar 380 befattningshavare enligt följande sammanställning.

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. ^ *9

Militärer:

officerare .................................................................. 42

underofficerare ............................................................... 12 54

Alternativt militärer/civilmilitärer ....................... 2

Civilmilitärer............................................................. 10

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 17

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 47

ö™ga ...................................................................................’ 228

Militära arvodister .................... 10

Summa 380

Departementschefen.

Till skillnad från förvaltningsutredningen räknar jag med att chefen för
vapenavdelningen skall kunna vara alternativt militär/civilmilitär. Såväl
sjö- som kustartilleriofficer bör enligt min mening kunna ifrågakomma till
befattningen, vilken bör vara förordnandetjänst i Mp/Cp 15. Chefslöneutredningen
har tillst3rrkt denna lönegradsplacering.

Även befattningen som chef för artilleribyrån anser jag i motsats till förvaltningsutredningen
böra vara alternativt militär/civilmilitär och tillgänglig
för saväl sjö- som kustartilleriofficer. Chefslöneutredningen har förordat
lönegrad Mp/Cp 10. För egen del anser jag att befattningen bör placeras
i Cs 10.

I likhet med förvaltningsutredningen anser jag att å byrån bör finnas
en befattning som artilleri direktör. Med hänsyn till att byråchefstjänsten
enligt mitt förslag är alternativ, bör artilleridirektören vara alternativt
kommendörkapten av 1. graden/överstelöjtnant/marindirektör av 1. graden.

Jag räknar med följande sektionschefer, för sjöartillerisektionen kommendörkapten
av 2. graden, för kustartillerisektionen major vid kust -

333

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

artilleriet, för ammunitionssektionen kommendörkapten av 2. graden
eller major samt för mekaniska sektionen och elektroselctionen marindirektörer
av 2. graden.

Jag räknar vidare med två marindirektörer av 2. graden såsom detaljchefer
å ammunitionssektionen respektive mekaniska sektionen.

Personalbehovet för artilleribyrån utgör enligt mitt förslag 79 befattningshavare,
såsom närmare framgår av bilaga 50.

Även för chefen för torpedbyrån räknar jag med befattning i Cs 10.
Därest befattningen besätts med militär, bör dock endast sjöofficer komma i
fråga. Chefslöneutredningen har förordat Mp/Cp 10.

Jag har funnit mig kunna biträda marinförvaltningens förslag om att
även å torpedbyrån inrättas en befattning för assistent åt byråchefen. Jag
kan emellertid icke tillstyrka att denna befattning, för den händelse den
besätts med civilmilitår, placeras i Ca 37. Assistenten bör enligt min mening
vara alternativt kommendörkapten av 1. graden/marindirektör av 1. graden.
Vilket alternativ som väljs skall självfallet liksom i fråga om artilleridirektören
vara avhängigt av vilken kategori byråchefen tillhör.

Chef för den militärtekniska sektionen bör enligt min mening vara kommendörkapten
av 2. graden, under det att jag beträffande byråns övriga
två sektioner räknar med alternativt civilmilitära/civila befattningar för
vederbörande chefer, för torpedsektionen marindirektör av 1. graden/byrådirektör
i 33 lönegraden samt för tubsektionen marindirektör av 2. graden/
byrådirektör i 31 lönegraden.

Beträffande torpedsektionen räknar jag på grund av arbetets art med två
marindirektörer av 2. graden som detaljchefer, nämligen för torpeddetaljen
och kontrolldetaljen.

Jag uppskattar personalbehovet för torpedbyrån till 33 befattningshavare
enligt vad som närmare redovisas å bilaga 51.

Jag räknar med befattning i Cs 10 även för chefen för minbyrån. Chefslöneutredningen
förordar Mp/Cp 10. Till befattningen bör såväl sjöofficer
som kustartilleriofficer kunna komma i fråga.

Även för minbyråns del avser jag en assistent åt byråchefen, alternativt
kommendörkapten av 1. graden/överstelöjtnant/marindirektör av 1. graden.

Befattningarna som sektionschefer inom byrån bör besättas, å minsektionen
med alternativt kommendörkapten av 2. graden/major vid kustartilleriet/
marindirektör av 2. graden, å minröjningssektionen med kommendörkapten
av 2. graden samt å minskyddssektionen med alternativt marindirektör av
2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

På vardera min- respektive minröjningssektionen räknar jag med en
marindirektör av 2. graden som detaljchef.

För minbyrån beräknar jag ett personalbehov av 31 befattningshavare
enligt vad som framgår av bilaga 52.

Med hänsyn till telebyråns storlek och arbetsuppgifternas art föreslår

334

Kungl. Maj:ts proposition lir 109.

jag att chefen för denna byrå placeras i Cp 13, vilken placering tillstyrkts
av chefslöneutredningen.

Som chefer för radarsektion och radiosektion avser jag alternativt marindirektörer
av 1. graden/byrådirektörer i 33 lönegraden samt som chefer för
övriga två sektioner alternativt marindirektörer av 2. graden/byrådirektörer
i 31 lönegraden. Jag räknar vidare med byrådirektör i 31 lönegraden som
chef för telelaboratoriet.

Byråns behov av militärassistenter uppskattar jag till 2 kaptener vid
flottan, 2 kaptener vid kustartilleriet samt en flaggunderofficer ur vardera
flottan och kustartilleriet.

Jag uppskattar telebyråns personalbehov till 130 befattningshavare, vilka
redovisas å bilaga 53. Telelaboratoriets personalbehov kommer att omprövas
i samband med att försvarets teletekniska laboratorium byggs ut.

För vapenavdelningens kontrollkontor räknar jag med kommendörkapten
av 2. graden eller major vid kustartilleriet som chef.

Jag avser byrådirektör i 31 lönegraden som chef för det till kontrollkontoret
anknutna explosivämneslaboratoriet.

För kontrollkontoret bedömer jag sammanlagt 30 befattningshavare erforderliga
enligt bilaga 54. I motsats till marinförvaltningen medräknar jag
därvid icke fyra befattningshavare, som är placerade vid örlogsvarv och
kustartilleriförsvar och avlönas från vederbörande lokalförvaltning.

Chef för vapenplaneringen anser jag i likhet med marinförvaltningen
bör vara alternativt kommendörkapten av 1. graden/överstelöjtnant vid
kustartilleriet.

För vapenplaneringen beräknar jag 8 befattningshavare enligt bilaga 55.

Vapenavdelningens expedition bör i enlighet med marinförvaltningens
förslag förestås av pensionerad officer i arvodesbefattning, 30 löneklassen.
Då jag, enligt vad jag berört i annat sammanhang, icke räknar med några
avdelmngssekreterare, bör förste byråsekreterarebefattningen i Ca 27 utgå.

Expeditionens personal uppgår enligt mitt förslag till 20 befattningshavare
enligt bilaga 56.

Mitt förslag upptar ett sammanlagt personalbehov för vapenavdelningen
av 332 befattningshavare.

b. SKEPPSBYGGNADSAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för skeppsbyggnadsavdelningen bör enligt utredningens mening
vara mariningenjör och besitta ingående kännedom om och erfarenhet av
krigsfartygs konstruktion och byggnad samt de speciella krav, som ställs
på sådana fartyg med hänsyn till modern krigföring till sjöss. Befattningen
föreslås placerad i Cp 14.

Chef för fartygsbyrån skall enligt förslaget vara mariningenjör och

335

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

befattningen föreslås placerad i Cp 10. Som sektionschefer föreslås marindirektörer
av 2. graden.

För fartygsbyrån beräknar utredningen sammanlagt 31 befattningshavare,
varav — byråchefen inräknad — 5 civilmilitärer och återstoden ci\ila.
Av de civila föreslås 8 skola placeras i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för ubåtsbyrån anses böra vara marindirektör av 1. graden med
ingående kännedom om och erfarenhet av ubåtars projektering, konstruktion
och användning. Som sektionschefer föreslås marindirektörer av 2.
graden.

Det beräknade personalbehovet för ubåtsbyrån uppgår till 21 befattningshavare,
av vilka 5 civilmilitärer och 5 civila i 27 eller högre lönegrader.

Som chef för maskinbyrån avses likaledes marindirektör av 1. graden.
För sektionschef sbefattningarna avses en marindirektör av 2. graden, en
byrådirektör och en mariningenjör av 1. graden. Personalbehovet uppskattas
till 26 befattningshavare, av vilka en militär (förvaltningsunderofficer),
5 civilmilitärer och 6 civila i 27 eller högre lönegrader.

Elektrobyrån, vars personalbehov beräknas till 21 befattningshavare,
anses böra stå under chefskap av en marindirektör av 1. graden. Av denne
krävs ingående kännedom om och erfarenhet av elkraftförsörjning och elanläggningar
på örlogsfartyg.

Sektionschefer är enligt förslaget en marindirektör av 2. graden och en
mariningenjör av 1. graden.

Antalet civilmilitärer å byrån är enligt förslaget 5 liksom antalet civila
i 27 eller högre lönegrader.

Chef för nybyggnadssektionen skall enligt förslaget vara marindirektör
av 2. graden med ingående kännedom om och erfarenhet av örlogsfartygs
byggnad, särskilt vad avser skrov och inredning. Utredningen finner
det dessutom önskvärt, att han är god förhandlare och lämpad att svara
för de tekniska kontakterna med byggnadsvarven.

För nybyggnadssektionen anses 10 befattningshavare erforderliga. Av
dem är 4 civilmilitärer och 3 civila i 27 eller högre lönegrader.

Enligt förslaget skall även chefen för centralsektionen vara marindirektör
av 2. graden med ingående kännedom om fartygsmaterielens användning,
vård och underhåll till sjöss och på varv. Han bör, enligt vad utredningen
framhåller, ha fallenhet för administrativa uppgifter och vara väl
insatt i militär förvaltning.

För centralsektionen beräknar utredningen 18 befattningshavare, samtliga
utom sektionschefen civila i lägre lönegrad än den 27.

Antalet ny- och ombyggnadskontrollanter uppskattas av utredningen till
15, varav 4 civilmilitärer och 10 underofficerare.

Personalbehovet för skeppsbyggnadsavdelningen i dess helhet beräknas
av utredningen till 143 befattningshavare. Av dem innehar två förordnandetjänster,
12 är militärer (11 underofficerare och cn arvodesanställd mobiliseringsofficer),
28 civilmilitärer och 27 civila i 27 eller högre lönegrader.

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Enligt marinförvaltningens förslag skall marinöverdirektören, liksom för
närvarande, vara chef för skeppsbyggnadsavdelningen. Marinförvaltningen
anför, att avdelningschefen visserligen, genom att verkstadsbyrån enligt
marinförvaltningens förslag skall inta en mera självständig ställning än
för närvarande, kommer att befrias från vissa arbetsuppgifter. Å andra
sidan kommer avdelningschefen att tilläggas ökade uppgifter inom ämbetsverkets
ledning. Marinförvaltningen framhåller jämväl, att avdelningschefen
har tidsödande arbetsuppgifter inom vissa institutioner, såsom högre
tekniska utbildningsanstalter, provningsanstalter, ingenjörvetenskapliga
organ m. in. Ämbetsverket föreslår, att chefen för skeppsbyggnadsavdelningen,
liksom för närvarande, placeras i Cp 17.

Löneställningen för cheferna för projektbyrån, ubåtsbyrån, maskinbyrån
och elektrobyrån är enligt marinförvaltningens förslag Cp 13. Som skäl
aberopar marinförvaltningen den ständigt fortgående utvecklingen inom
krigsfartygsområdet och nödvändigheten att i konkurrens med privata
företag tillföra verket byråchefer med kvalifikationer för dessa särskilt
krävande tjänster.

Cheferna för projektbyråns projekt- och skyddssektioner föreslås skola
vara marindirektörer av 2. graden. Utrustningssektionens chef anses böra
vara alternativt marindirektör av 2. graden/byrådirektör i Ca 31, medan
alternativt förste byråingenjör i Ca 29/mariningenjör av 1. graden enligt
förslaget skall vara chef för fartygsritkontoret.

Projektbyråns hela behov av personal beräknar marinförvaltningen till
41 befattningshavare. Av dessa är en militär, 4 civilmilitärer och 8 alternativt
civilmilitärer/civila samt 11 civila i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för fartygsbyrån hänförs enligt marinförvaltningens förslag, med
tjänstebenämningen överingenjör, till Cp 15. Såsom motiv för denna löneställning
åberopar marinförvaltningen behovet att kunna i någon mån avlasta
avdelningschefens arbetsbörda. Ifrågavarande byråchef avses skola
biträda avdelningschefen med att sammanhålla arbeten rörande fartygsbyggnader
och underhåll av fartygsmaterielen. Han bör jämväl lämpligen
vid förfall för avdelningschefen inträda i dennes ställe.

Cheferna för planerings- och underhållssektionerna föreslås skola vara
marindirektörer av 1. graden. Som chef för hjälpfartygssektionen upptar
marinförvaltningen en marindirektör av 2. graden, medan chefen för fartygsbyggnadssektionen
föreslås vara alternativt marindirektör av 2. graden/
byrådirektör i Ca 31. För budgetdetaljen avses en byrådirektör i Ca 31. Som
mobiliseringsofficer upptas en pensionerad officer med arvode enligt löneklass
1: 36.

Av fartygsbyråns personal, enligt marinförvaltningens uppskattning 33
befattningshavare, är 4 civilmilitärer och 9 alternativt civilmilitärer/civila,
en arvodist och 6 civila i 27 eller högre lönegrader.

337

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Även chefen för ubåtsbyrån anses som nämnts böra placeras i Cp 13.
Som chef för projektsektionen avses marindirektör av 1. graden. Marinförvaltningen
framhåller, att den snabba tekniska utvecklingen medför
ett omfattande utvecklingsarbete i samarbete med industrin, vetenskapliga
institutioner och försöksanstalter. Att dirigera och sammanhålla denna
utveckling finner marinförvaltningen vara en så krävande uppgift, att den
motiverar placering i Ca 33. Såsom chef för ubåtsbyggnadssektionen föreslås
marindirektör av 2. graden, medan chefen för dykeri- och bärgningssektionen
förutsätts skola vara mariningenjör av 1. graden.

Personalbehovet för ubåtsbyrån är enligt förslaget 37 befattningshavare.
Av dessa är 4 civilmilitärer och 6 alternativt civilmilitärer/civila samt 7
civila i 27 eller högre lönegrader.

Att chefen för maskinbyrån föreslås bli hänförd till Cp 13 har förut
nämnts. För anläggningssektionen anses marindirektör av 2. graden böra
vara chef. Chefen för värmetekniska sektionen bör vara civilingenjör
i Ca 31 med tjänstebenämningen byrådirektör och med ingående kännedom
om och långvarig erfarenhet från teoretiska hållfasthets-, svängnings- och
värmetekniska beräkningar inom byråns verksamhetsområde. Som chef för
maskinsektionen räknar marinförvaltningen med alternativt byrådirektör
i Ca 31/marindirektör av 2. graden och för motorsektionen marindirektör
av 2. graden/byrådirektör i Ca 31.

Maskinbyråns personalbehov omfattar enligt marinförvaltningens förslag
44 befattningshavare. Av dessa är 3 militärer, en civilmilitär och 6
alternativt civilmilitärer/civila. Antalet civila i 27 eller högre lönegrader
uppgår till 14.

Chefen för elektrobyrån hänförs som förut berörts enligt marinförvaltningens
förslag till Cp 13. I fråga om anläggningssektionen upptar marinförvaltningen
i sitt förslag marindirektör av 1. graden som chef. För
materielsektionen räknar marinförvaltningen med att sektionschefen
skall vara alternativt byrådirektör i Ca 31/marindirektör av 2. graden.
Chef för specialtekniska sektionen bör vara en byrådirektör i Ce 31. På
denne befattningshavare ankommer enligt marinförvaltningens förslag att
leda utvecklings- och forskningsarbetet inom sitt område i samarbete med
försvarets forskningsanstalt, övriga militära förvaltningar och stabsorgan,
samt att leda projektering och planering av olika anläggningar ävensom
att biträda byråns övriga sektioner med högkvalificerade teoretiska utredningsarbeten.
Befattningshavaren bör ha examen från teknisk högskolas
fackavdelning för elektroteknik samt äga ingående kännedom om materielen
och dess utveckling.

Hela personalbehovet för elektrobyrån uppskattas av marinförvaltningen
till 31 befattningshavare. Av dessa anses 2 med avlöning från sakanslag
erforderliga endast under en begränsad tid. Av de föreslagna befattningshavarna
är 2 civilmilitärer och 3 alternativt civilmilitärer/civila. Av de
civila är 9 placerade i 27 eller högre lönegrader.

22—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Marinförvaltningen föreslår marindirektör av 1. graden såsom chef
för centralsektionen, vars hela personalbehov beräknas till 30 befattningshavare.
Av dessa är 2 civilmilitärer och en placerad i arvodesbefattning
för pensionerad militär. Återstående personal är civil, varav en förste byråsekreterare
(avdelningssekreterare).

Behovet av ny- och ombyggnadskontrollanter uppskattar marinförvaltningen
till 15, bland dem 4 underofficerare och 6 mariningenjörer.

Det sammanlagda personalbehovet för skeppsbyggnadsavdelningen enligt
marinförvaltningens förslag uppgår till 232 befattningshavare enligt
följande sammanställning.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 6

Militärer (underofficerare) ......................................................... 8

Civilmilitärer ........................................................................... 23

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 32

Civila i 27 eller högre lönegrader................................................... 43

Övriga .................................................................................... 118

Arvodister ............................................................................... 2

Summa 232

Departementschefen.

Jag erinrar att förvaltningsutredningen föreslagit, att marinöverdirektören
skulle vara ställföreträdande souschef i marinförvaltningen och i
denna egenskap utöva beslutanderätt, i första hand beträffande ärenden
tillhörande skeppsbyggnadsavdelningens och verkstadsbyråns verksamhet.
Utredningen ansåg, att han dessutom borde vara inspektör för den tekniska
tjänsten inom marinen och chef för mariningenjörkåren. Såsom framgår
av vad jag anfört i annat sammanhang, förutsätter jag, att marinöverdirektören
skall vara chef för skeppsbyggnadsavdelningen. Han bör dessutom
enligt min uppfattning vara chef för mariningenjörkåren. Däremot
anser jag att hans maktpåliggande uppgifter såsom avdelnings- och kårchef
icke låter förena sig med inspektörskapet för den tekniska tjänsten
inom marinen. Sistnämnda arbetsuppgift är så krävande, att den enligt
min mening icke skulle kunna tillfredsställande fullgöras utan att inkräkta
på marinöverdirektörens övriga åligganden. Jag avser därför att senare
denna dag vid anmälan av proposition angående vissa avlönings- m. fl.
anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1954/55 föreslå
inrättande av en särskild befattning som inspektör för den tekniska
tjänsten inom marinen.

Befattningen som marinöverdirektör bör vara förordandetjänst, upptagen
på marinförvaltningens stat, och placerad i Cp 17. Chefslöneutredningen
har tillstyrkt denna placering.

339

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Befattningen som chef för projektbijrån bör enligt min mening placeras
i Cs 10. Chefslöneutredningen har stannat vid att förorda alternativt
Cp 10/Ca 33 för avdelningens samtliga byråchefsbefattningar.

Som chefer för byråns projekt- och skyddssektioner avser jag marindirektörer
av 2. graden, under det att jag för utrustningssektionen räknar
med alternativt marindirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden
som chef. Jag finner det erforderligt att befattningen som chef för projektsektionens
beräkningsdetalj avses för byrådirektör i 31 lönegraden.

Enligt mitt förslag omfattar personalbehovet för projektbyrån 33 befattningshavare,
vilka redovisas å bilaga 57.

Jag har intet att erinra mot marinförvaltningens förslag att vissa sammanhållande
uppgifter åläggs chefen för fartygsbyrån. Med hänsyn såväl
härtill som till de viktiga arbetsuppgifter, vilka hänförs till denna byrå,
räknar jag med en förordnandetjänst i Cp 13 för byråchefen.

Som sektionschefer avser jag, för planeringssektionen marindirektör av

1. graden, för underhålls- och hjälpfartygssektionerna marindirektörer av

2. graden samt för fartygsbyggnadssektionen alternativt marindirektör av
2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

Byråns personalbehov uppgår enligt mitt förslag till 30 befattningshavare,
vilka redovisas å bilaga 58.

Befattningen som chef för ubåtsbijrån anser jag böra placeras i Cs 10.
Chef för projektsektionen bör vara alternativt marindirektör av 1. graden/
byrådirektör i 33 lönegraden. Som chef för ubåtsbyggnadssektionen räknar
jag med marindirektör av 2. graden.

Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som faller på projektsektionen,
avser jag för denna sektion 2 befattningar för alternativt marindirektör
av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

Jag uppskattar personalbehovet för ubåtsbyrån till 27 befattningshavare,
enligt vad som framgår av bilaga 59.

Även befattningen som chef för mciskinbijrån anser jag böra vara placerad
i Cs 10.

Jag avser marindirektör av 2. graden som chef för anläggningssektionen,
under det att jag beträffande maskin- och motorsektionerna räknar med
alternativt marindirektörer av 2. graden/byrådirektörer i 31 lönegraden
som chefer.

Byråns personalbehov utgör enligt mitt förslag 34 befattningshavare,
vilka redovisas å bilaga 60.

Chefen för elcktrobgrån bör inneha befattning i Cs 10.

De två sektionscheferna å byrån anser jag böra vara, å anläggningssektionen
marindirektör av 2. graden samt å matericlsektionen alternativt marindirektör
av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

För byrån beräknar jag sammanlagt 26 befattningshavare i enlighet med
bilaga 61.

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 62 utvisar personalbehovet för skeppsbyggnadsavdelningens centralsektion,
för vilken jag avser marindirektör av 1. graden som chef, samt
antalet ny- och ombyggnadskontrollanter. I överensstämmelse med vad jag
anfört vid behandlingen av vapenavdelningen, anser jag att den för avdelningssekreterare
avsedda förste byråsekreterarbefattningen å centralsektionen
bör utgå. Centralsektionens personalbehov beräknas av mig till 24 befattningshavare,
under det att jag uppskattar erforderligt antal ny- och omby§Sna(iskontrollanter
till 14, bland dem 2 marindirektörer av 2. graden.

Personalen å skeppsbyggnadsvdelningen utgör enligt mitt förslag sammanlagt
189 befattningshavare.

c. INTENDENTURAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt det i Kap. II berörda förslaget till försvarsgrensvis intendenturförvaltning
skulle en intendenturbyrå inrättas inom marinförvaltningen.
I sitt betänkande har dock icke utredningen redovisat något förslag till
personaluppsättning för denna byrå.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Enligt marinförvaltningens förslag skall marinöverintendenten, liksom
för närvarande, vara chef för intendenturavdelningen. Befattningen föreslås
placerad i Mp 15. Cheferna för de två byråer, som marinförvaltningen
föreslagit för intendenturavdelningen, avses vara marinintendenter i
Ma 37. Som chef för förrådssektionen föreslår marinförvaltningen marinintendent
i Ma 33, under det att marinintendenter i Ma 30 avses som chefer
för materielsektion och drivmedelssektion.

Marinförvaltningen beräknar personalbehovet för intendenturavdelningen
till 56 befattningshavare, av vilka 21 militärer och 33 civila samt
2 innehavare av arvodesbefattningar för pensionerad militär personal. Bland
de civila ingår två byråintendenter i Ca 27.

Departementschefen.

Marinöverintendentsbefattningen är för närvarande placerad i Mo 15.
Jag ifrågasätter i detta sammanhang ingen ändring häri. Löneställningen
torde dock böra omprövas vid nuvarande innehavares avgång. Chefslöneutredningen
har stannat vid att förorda Mo 13.

Beträffande intendenturavdelningen räknar jag med marinintendenturofficerare
som sektionschefer, nämligen kommendörkaptener av 1. graden
beträffande centralsektion, materielsektion och förplägnadssektion, samt
kommendörkapten av 2. graden beträffande drivmedelssektion. Även för
förrådskontrollkontoret avser jag kommendörkapten av 2. graden som

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 341

chef. För avdelningen beräknar jag sammanlagt 51 befattningshavare, vilka
redovisas å bilaga 63.

d. VERKSTADSBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för verkstadsbyrån skall enligt förslaget ha avlagt examen vid
teknisk högskola och ha god inblick i och förståelse för krigsreparationstjänstens
betydelse samt ingående drifttekniska och ekonomiska insikter
om varvsdrift och reparation av krigsfartyg samt dessutom vara god organisatör.
Utredningen föreslår att han placeras i Cp 12.

På chefen för verkstadsbyråns centralsektion, som anses böra vara byrådirektör
i Ca 31, ställer utredningen i stort sett samma krav som på chefen
för organisationssektionen inom arméförvaltningens verkstadsavdelning.
I övrigt räknas med en marindirektör av 2. graden och en byrådirektör i
Ca 31 som sektionschefer.

Verkstadsbyråns uppskattade personalbehov uppgår till 28 befattningshavare.
Av dem är en militär (underofficer), 2 civilmilitärer och — utöver
byråchefen — 6 civila i 27 eller högre lönegrader.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Chefen för verkstadsbyrån bör enligt marinförvaltningens mening med
tjänstebenämningen verkstadsdirektör hänföras till Cp 14. Cheferna för
verkstadsbyråns ekonomi- och driftsektioner föreslås båda skola vara
byrådirektörer i Ca 31. Under ekonomisektionen har å ekonomi- och organisationsdetaljen
upptagits två tjänster för förste byråsekreterare (den ene
alternativt byråingenjör), en i Ca 27 och en i Ce 27, avsedda för utredningar
och analyser samt organisationsundersökningar. Som chef för krigsreparationsdetaljen
räknar marinförvaltningen med alternativt mariningenjör av
1. graden/förste byråingenjör i Ca 29. Marinförvaltningen hävdar den ståndpunkten,
att arbetsuppgifterna i fråga om krigsreparationstjänsten visat sig
vara av avsevärt större omfattning än som tidigare kunnat förutses. Såsom
marinförvaltningens specialist på kollektivavtalsfrågor bör chefen för den fristående
avtalsdetaljen hänföras till Ca 31 och benämnas byrådirektör. Chef
för den fristående arbetsstudiedetaljen är enligt förslaget förste byråingenjör.

Verkstadsbyråns sammanlagda personalbehov är enligt marinförvaltningens
förslag 28 befattningshavare, varav en alternativt civilmilitär/civil
och övriga civila. Av de sistnämnda är — bortsett från byråchefen -— 9
placerade i 27 eller högre lönegrader. Marinförvaltningen uttalar, att det
hade varit önskvärt att tillföra byrån ytterligare personal för ralionaliseringsuppgifter,
men anser att delta bör anstå i avbidan på bl. a. resultatet
av utredningen om örlogsvarvens organisation.

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Befattningen som verkstadsdirektör och chef för verkstadsbyrån anser
jag böra vara förordnandetjänst i Cp 13. Häremot har chefslöneutredningen
ej haft något att erinra.

Chefen för driftsektionen bör vara byrådirektör i 31 lönegraden och
chefen för centralsektionen förste byråsekreterare i 29 lönegraden. Byråns
fristående detaljer anser jag böra vara underställda, arbetsstudiedetaljen
förste byråingenjör, avtalsdetaljen förste byråsekreterare i 29 lönegraden,
krigsreparationsdetaljen alternativt mariningenjör av 1. graden/förste byråingenjör
samt förrådsdetaljen förste byråingenjör.

Jag uppskattar verkstadsbyråns personalbehov till 26 befattningshavare
enligt vad som framgår av bilaga 64.

e. INKÖPSAVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen föreslår, att chefen för inköpscentralen, i likhet med chefen
för arméförvaltningens inköpscentral, skall benämnas inköpsdirektör och
placeras i Cp 14. Han bör enligt utredningens mening lämpligen vara examinerad
från teknisk högskola eller tekniskt gymnasium samt äga omfattande
merkantil erfarenhet från industriell affärsverksamhet med in- och
utlandet, företrädesvis från varvsindustrin. Chef för inköpssektionen är
enligt förslaget förste byråingenjör eller förste byråintendent i Ca 29 och
chef för räkningssektionen kamrerare i Ca 25.

Av inköpscentralens beräknade personalbehov, 16 befattningshavare, är
3 placerade i 27 eller högre lönegrader.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Marinförvaltningen föreslår i likhet med förvaltningsutredningen att
chefen för inköpscentralen benämns inköpsdirektör. Enligt marinförvaltningens
förslag skall han hänföras till lönegrad Cp 15. Chefen för inköpssektionen
bör enligt marinförvaltningens uppfattning, i överensstämmelse
med vad förvaltningsutredningen föreslagit beträffande arméförvaltningen
och flygförvaltningen, vara byrådirektör i Ca 31. Då marinförvaltningen,
som berörts i annat sammanhang, hävdar den uppfattningen, att den kamerala
förhandsgranskningen av räkningar bör förläggas till administrativa
byrån, kan befattningen som chef för inköpscentralens räkningssektion
enligt verkets uppfattning placeras i Ca 23.

Marinförvaltningen beräknar inköpscentralens personalbehov till 22
befattningshavare, samtliga civila, av vilka 3 i 27 eller högre lönegrader.
Enligt marinförvaltningens erfarenhet har den av förvaltningsutredningen
beräknade personalbesättningen redan nu visat sig för knappt tilltagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

343

Departementschefen.

I likhet med vad jag föreslagit beträffande chefen för motsvarande organ
inom armétygförvaltningen, bör chefen för inköpsavdelningen inneha förordnandebefattning
i Cp 15, vilken placering tillstyrkts av chefslöneutredningen.
Tjänstebenämningen bör vara inköpsdirektör.

Som chef för inköpssektionen avser jag byrådirektör i 31 lönegraden,
under det att jag räknar med att räkningssektionen skall förestås av kamrerare
i 25 lönegraden.

Den personaluppsättning, jag bedömer erforderlig för marinförvaltningens
inköpsavdelning, uppgår till 22 befattningshavare (bil. 65). Detta är
väsentligt mindre än vad jag beräknar för armétygförvaltningens och flygförvaltningens
inköpsavdelningar. Till följd av vissa omständigheter syns
det mig emellertid som om marinförvaltningens inköpsavdelning kan ges en
väsentligt snävare organisation i personellt hänseende än övriga inköpsavdelningar.
Jag syftar härvid på att en betydande inköpsverksamhet bedrivs
vid örlogsvarven samt att en stor del av leveranserna i samband med fartygsbyggnader
sker från underleverantörer till huvudleverantörer. Huvudförvaltningsprincipens
tillämpning medför även att upphandlingar för
marinens behov i stor utsträckning förläggs till andra förvaltningar, i
första hand armétygförvaltningen, men även arméintendenturförvaltningen.
Trots detta är jag medveten om att personalbehovet är knappt beräknat och
att en viss ökning framdeles kan komma att visa sig erforderlig.

/. NORMALIEBYRÅN (FÖRLAGSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Som chef för förlagsbyrån avser utredningen civilingenjör med viss
erfarenhet av konstruktions- och standardiseringsverksamhet samt kännedom
om marinens tyg- och fartygsmateriel. Befattningen föreslås liksom
motsvarande befattning i arméförvaltningen hänförd till Cp 10. För sektionschefsbefattningarna
räknar utredningen med en förste byråingenjör,
en förste byråintendent och en byråingenjör eller byråintendent.

Det beräknade personalbehovet för förlagsbyrån uppgår till 46 befattningshavare,
av vilka en militär arvodist och — frånsett byråchefen 6 i
27 eller högre lönegrader.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Chefen för normaliebyrån bör enligt marinförvaltningens uppfattning
placeras i Ca 37. Av sektionscheferna bör chefen för standardiseringssektionen
vara byrådirektör i Ca 31 eller marindirektör av 2. graden,
under det att som chef för beskrivningssektionen är tänkt byrådirektör i
Ca 31. En pensionerad befattningshavare med arvode motsvarande löncklass
1 :36 skall enligt förslaget vara bibliotekarie och referatingenjör.

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Normaliebyråns sammanlagda personalbehov uppgår enligt marinförvaltningens
beräkningar till 21 befattningshavare. Av befattningarna avses en
för alternativt civilmilitär/civil och en för pensionerad militär. Antalet
civila i 27 eller högre lönegrader uppgår till 5.

Det må anmärkas, att marinförvaltningens förslag bygger på den förutsättningen,
att normaliebyrån skall organiseras under en tid av två budgetår.
För budgetåret 1955/56 räknar sålunda marinförvaltningen med 36
befattningshavare på byrån.

Departementschefen,

Befattningen som chef för normaliebyrån anser jag böra vara placerad
i Ca 37, vilken placering förordats av chefslöneutredningen. Som chef för
standardiseringssektionen räknar jag med alternativt marindirektör av 2.
graden/byrådirektör i 31 lönegraden, under det att jag som chef för beskrivningssektionen
räknar med byråingenjör eller byråintendent.

För normaliebyrån upptar mitt förslag 18 befattningshavare. Detta är
ett väsentligt lägre antal än jag räknar med i fråga om armétyg- och flygförvaltningarnas
motsvarande byråer. Vid en jämförelse mellan de olika
förvaltningarnas normaliebyråer måste emellertid ihågkommas, bland
annat, att marinförvaltningens normaliebyrå i stället för förlagssektion
har endast förlagsdetalj, till följd av att tryckeri m. in. är förlagt till
marinstaben. Dessutom har övriga normaliebyråer vissa speciella verksamhetsgrenar,
som icke återfinns inom marinförvaltningens motsvarande
byrå. Jag är emellertid icke främmande för tanken att en viss utökning av
personalen framdeles kan komma att visa sig ofrånkomlig. Sålunda har för
närvarande beskrivningsarbetet endast ringa omfattning inom marinförvaltningen.
En ökning av detta skulle återverka på personalbehovet.

Personalbehovet redovisas å bilaga 66. Å nämnda bilaga är upptagen en
museiassistent i 21 lönegraden. Denne har till uppgift att biträda med den
verksamhet, som sammanhänger med marinförvaltningens skyldighet enligt
Kungl. Maj :ts beslut den 18 februari 1944 att utöva inseende över
museiverksamheten inom marinen. På museiassistenten faller, förutom att
handlägga med denna verksamhet förenade ärenden, även visst registreringsarbete
samt dessutom forskningsuppgifter. Jag har ansett att här
ifrågavarande befattning lämpligen bör placeras på normaliebyrån.

g. CENTRALPLANERINGEN OCH ADMINISTRATIVA BYRÅN (CENTRALPLANERINGEN,
JURIDISKA SEKTIONEN OCH CENTRALEXPEDITIONEN).
1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för centralplaneringen bör enligt utredningen vara sjöofficer
med god förmåga att bedöma tekniska utvecklingstendenser inom marinens
inaterielområde och dessas militära aspekter. För befattningen föreslås
kommendörkapten av 1. graden.

345

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Personalbehovet för centralplaneringen omfattar sammanlagt 14 befattningshavare.
Av dessa är 3 militärer, 2 arvodister och 4 civilmilitärer, vartill
kommer en civil kamrerare i Ca 27.

Beträffande juridiska sektionen framhåller utredningen samma synpunkter
som i fråga om arméförvaltningens juridiska sektion och föreslår
följaktligen att sektionens chef skall vara lägst byrådirektör i Ca 31 samt
att han skall biträdas av en förste byråsekreterare i Ca 27, en amanuens
i reglerad befordringsgång och ett kanslibiträde.

Chefen för centralexpeditionen föreslås skola placeras i Ca 31 och benämnas
kontorschef i analogi med vad som föreslagits beträffande arméförvaltningens
centralexpedition. Det sammanlagda personalbehovet uppgår
till 30 befattningshavare. Av dem är 2 arvodister och 3 civila i 27 eller
högre lönegrader.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Chefen för centralplaneringen skall enligt marinförvaltningens förslag
vara alternativt regementsofficer i Ma 33/marindirektör av 1. graden. Marinförvaltningen
upptar vidare en beställning i Ma 30 eller Ca 31, avsedd for
alternativt officer vid flottan, kustartilleriet eller marinindententurkåren/
marindirektör av 2. graden. Centralplaneringens sammanlagda personalbehov
beräknas av marinförvaltningen till 9 befattningshavare. Av^ dessa
skall 6 vara militärer eller civilmilitärer, varav minst en och högst två civilmilitärer.
I övrigt består personalen av en pensionerad officer och två civila
befattningshavare.

Chefen för administrativa byrån bör enligt marinförvaltningens mening
placeras i Ca 37 med tjänstebenämningen amiralitetsråd, vilken titel —
enligt vad marinförvaltningen framhåller — äger gammal hävd inom marinen.
För juridiska sektionen räknar marinförvaltningen icke med^ några
förändringar i förhållande till förvaltningsutredningens förslag i fråga om
den rättsbildade personalens antal och löneställning. Chef for ekonomisektionen
föreslås skola vara kamrerare i Ca 29. Cheferna for personalsektionen
respektive organisationssektionen anses böra vara förste byråsekreterare i
Ca 29 respektive Ca 27. Med anledning av den föreslagna löneställningen
för chefen för personalsektionen erinrar marinförvaltningen, att motsvarande
befattningshavare vid armé- och flygförvaltningarna ar placerade
i 31 lönegraden.

Sammanlagt uppgår personalbehovet för administrativa byrån enligt
marinförvaltningens förslag till 49 befattningshavare, samtliga, med undantag
av en underofficer i arvodesbefattning, civila. Av dessa är enligt förslaget
7 placerade i 27 eller högre lönegrader.

346

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Chef för centralplaneringen bör enligt min uppfattning vara alternativt
kommendörkapten av 1. graden/överstelöjtnant vid kustartilleriet/
marindirektör av 1. graden.

I centralplaneringen ingår adjutant åt souschefen.

Jag beräknar för centralplaneringen sammanlagt 9 befattningshavare,
vilka redovisas å bilaga 68.

Chefen för administrativa byrån bör liksom den nuvarande chefen för
marinförvaltningens civilbyrå inneha befattning i Ca 37. Chefslöneutredningen
har ej gjort erinran mot ifrågavarande placering. Tjänstebenämningen
bör liksom för närvarande vara amiralitetsråd.

Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter som är avsedda att
åvila byråns kanslisektion, anser jag att chefen för nämnda sektion bör
vara byrådirektör i 31 lönegraden. Som chef för ekonomisektionen avser
jag kamrerare i 27 lönegraden samt för personalkontoret förste byråsekreterare
i 29 lönegraden. Organisationsdetaljen bör förestås av byråassistent
i 25 lönegraden.

Jag uppskattar personalbehovet för här ifrågavarande byrå till 48 befattningshavare,
vilka redovisas å bilaga 67.

h. SAMMANFATTNING.

1946 års militära förvaltningsutredning.

För marinförvaltningen i dess helhet beräknar förvaltningsutredningen
ett sammanlagt personalbehov av 503 befattningshavare, vilkas fördelning
i huvudsak framgår av följande sammanställning.

Innehavare av förordnandetjänster ....
Militärer:

officerare .................................

underofficerare ........................

Civilmilitärer ur mariningenjörkåren

Civila i 27 eller högre lönegrader ____

Militära arvodister ..........................

Övriga ....................................

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Antal

........... 11

...... 37

......,_17 54

......~ 63

........... 66

.......... 14

........... 295

Summa 503

Det sammanlagda personalbehovet enligt marinförvaltningens förslag
omfattar 798 befattningshavare. Hörande beräkningen av personalbehovet
anför marinförvaltningen följande.

Vid uppgörandet av nu föreliggande personalberäkningar har endast
or den administrativa byrån jämfört med den nuvarande civilbyrån en

347

Kungl. Maj:is proposition nr 109.

kostnadsminskning under särskilda förutsättningar kunnat redovisas; för
ämbetsverkets Övriga delar framläggs förslag, som innebar en oknmg a
kostnaderna i förhållande till nuläget Visserligen ar orsakei na tall densamma
delvis att söka i sådana förhallanden som övertagandet av en de
arbetsuppgifter från krigsmaterielverket och tillkomsten av nya organ
inom ämbetsverket, såsom exempelvis normaliebyrån och inkopscentra en
för att i enlighet med förvaltningsutredmngens förslag effektivisera vissa
grenar av verksamheten. En väsentlig orsak ar emellertid att soka det
förhållandet, att ämbetsverket, såsom framhållits i marinledmngens utlåtande
den 22 juni 1951 och tillägg till detsamma den 14 december samma
år, haft att dras med en underbemanning och brist särskilt pa kvalificera
teknisk personal, vilket varit till stort men for ämbetsverkets aibete. Detta

ackumulerade behov av arbetskraft har marinförvaltnmgen ansett sig icke
kunna underlåta att redovisa i detta sammanhang, da ämbetsverket star i -för en omorganisation, vilkens syfte visserligen ar att rationalisera och effektivisera
verksamheten, men där de förelagda arbetsuppgifterna i huvudsak
är desamma som nu. Några organisatoriska åtgärder utöver dem som in -fattas i föreliggande förslag och som skulle kunna reducera ifragavarande
personalbehov,\ar ämbetsverket icke funnit föreligga. Mar.nforvaltnmgen
vill särskilt framhålla, att personalbehovet ar beraknat under den förutsättningen,
att konstruktionsuppgifter utläggs pa mdus nn och att expertis
utom verket anlitas i all den utsträckning, som ar möjlig. Sistnämnda förhållande
kommer doek å andra sidan att öka konstruktions- och anskaffningskostnaderna.
Marinförvaltningen kommer aven i fortsättningen att
med uppmärksamhet följa möjligheterna i detta avseende och utnyttja
varje tillfälle att utlägga konstruktionsuppdrag och dylikt hos sakkunm a
utanför ämbetsverket även om kostnaderna därigenom kommer att stegras.

Marinledningen har framhållit, att förhållandena vid den tidpunkt, då
förvaltningsutredningen verkställde sina arbetsmangdsundersokmngar, och

den, då marinledningen avgav sitt utlåtande den 22 juni 1951, icke var
desamma. Utvecklingen har sedermera fortgått. Marinforvaltmngensai betsuppgifter
har sålunda sedan sistnämnda tidpunkt an mera vuxit pa grun
av anskaffningen av ny och mera komplicerad materiel. Detta förhållande
kommer att fortsätta. Den militärtekniska utvecklingen fortgår salunda,
ledd av erfarenheter, som successivt framkommer i samband med utvecklingen
samt forskningen inom och utom vårt land. För marinen betydelsefulla
och för dess effektivitet på längre sikt oumbärliga konstruktioner av
helt andra arter av materiel kan förväntas. På grund barav ar det icke
möjligt att för en längre tid på visst sätt fastlåsa organisation och arbetsstyrka.
Det av marinförvaltningen nu framlagda forslaget till personalberäkning
baserar sig på nuläget, d. v. s. det omfattar personal för de arbetsuppgifter,
som är erfarenhetsmässigt kända. Tillräckligt underlag för att
medge beräkning av behovet av arbetskraft för andra uppgifter föreligger
icke.

Marinförvaltningens förslag till personaluppsättning för budgetåret
1955/56 omfattar sammanlagt 843 befattningshavare. Någon redogörelse
för detta förslag lämnas icke här.

Den för budgetåret 1954/55 föreslagna personalen fördelar sig i huvudsak
enligt följande sammanställning.

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Innehavare av förordnandetjänster ..
Militärer:

officerare ...........................

underofficerare ......................

Alternativt militärer/civilmilitärer ..
Civilmilitärer ur mariningenjörkåren

Alternativt civilmilitärer/civila ......

Civila i 27 eller högre lönegrader ...

Militära arvodister ........................

Övriga .....................................

Antal

.... 19

22 85
T.. 5

... 34
... 50

... 115
... 20
... 470

Summa 798

Departementschefen.

Å bilaga 69 redovisas marinförvaltningens sammanlagda personal enligt
mitt förslag, 696 befattningshavare. Till jämförelse må, såsom närmare berörs
i annat sammanhang, nämnas att marinförvaltningens personal den
1 december 1953 uppgick till 735 befattningshavare.

Personalen fördelar sig enligt vad jag sålunda föreslagit på följande sätt.

(Innehavare av tjänst i Ca 37 räknas i denna sammanställning som
civil.)

Innehavare av förordnandetjänster .
Militärer:

officerare .........................

underofficerare .....................

Alternativt militärer/civilmilitärer ____

Civilmilitärer ur mariningenjörkåren

Alternativt civilmilitärer/civila .......

Civila i 27 eller högre lönegrader .....

Arvodister .............................

Övriga ...................................

Antal

........... 15

....... 56

......._18 74

........... 6

........... 32

........... 42

.......... 86

........... 18

........... 423

Summa 696

Till frågorna om avlöningskostnadernas fördelning mellan avlöningsoch
sakanslag samt befattningarnas fördelning å anställningsform återkoL mer

jag vid behandlingen av frågan om anslagsberäkningar för marinförvaltningen.

E. Flygförvaltningen.

1. Flygförvaltningens allmänna uppgifter.

Den nuvarande flygförvaltningen utövar under Kungl. Maj :t i tekniskt
och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och uppsikten över flygvapnet.
J6

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

349

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen, som förordat att intendenturförvaltningstjänsten skall
handhas av ett för försvaret gemensamt ämbetsverk, har föreslagit, att
flygförvaltningen fortsättningsvis skall vara högsta förvaltningsmyndigheten
för tygförvaltningstjänsten vid flygvapnet. Härutöver föreslås flygförvaltningen
i samma utsträckning som för närvarande skola handlägga
ärenden rörande de militära flygfälten. Flygförvaltningens ämbetsbefattning
begränsas av de befogenheter, som med tillämpning av den s. k. huvudförvaltningsprincipen
eller eljest tillagts andra till försvaret hörande
centrala förvaltningsmyndigheter. Enligt nyssnämnda princip skall återigen
flygförvaltningen omhänderha vissa förvaltningsuppgifter med avseende
å arméns och marinens tygmateriel.

Flygförvaltningens arbetsuppgifter kan enligt utredningen uppdelas på
samma huvudfunktioner som de båda övriga försvarsgrensförvaltningarnas,
nämligen militärteknisk anpassning, krigsförberedelsearbete, ekonomisk
planering, inköps- och försäljningsverksamhet, leveranskontroll, tilldelning
och förrådshållning samt tekniskt underhåll, vartill kommer vissa
serviceuppgifter.

Utredningen framhåller, att vad utredningen anfört om arméförvaltningens
arbetsuppgifter i princip är tillämpligt även på flygförvaltningen.
Utredningen inskränker sig därför till att behandla vad som är särskilt
utmärkande för flygvapnet och i vilka hänseenden flygförvaltningens arbetsuppgifter
skiljer sig från arméförvaltningens.

I fråga om den militärtekniska anpassningen konstaterar utredningen,
att den målbundna militärtekniska forskningen beträffande flygplan och
flygmotormateriel icke i främsta rummet bedrivs av försvarets forskningsanstalt
utan att flygförvaltningen i stor utsträckning måste lämna forskningsuppdrag
till andra institutioner och tillverkare på hithörande område.

Utmärkande för större delen av projektarbetet och praktiskt taget hela
konstruktionsverksamheten i fråga om flygplan och flygplanmotorer är att
dessa verksamhetsgrenar utförs hos leverantörer med vilka flygförvaltningen
ingått särskilda avtal, i vissa fall s. k. ramavtal.

För sin försöksverksamhet kan flygförvaltningen utnyttja icke blott
leverantörer, förband och teletekniska laboratoriet utan även föisökscentralen
i Malmslätt och flygvapnets centrala verkstäder.

Beträffande fördelningen av inköpsverksamheten mellan flygförvaltningen
och lokalmyndigheterna uttalar utredningen den meningen, att en
ytterligare decentralisering bör åvägabringas till de centrala flygverkstäderna,
vilka på grund av sin storlek och organisation i stor utsträckning
bör få företa inköp själva.

Vid behandlingen av leveranskontrollen uppehåller sig utredningen bl. a.
vid sådan materiel, som anskaffas av flygförvaltningen för att levereras till

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tillverkare och å ort och ställe inmonteras i den slutliga produkten. Stora
krav måste enligt utredningen i sådana fall ställas på leveranskontrollen,
då förseningar av de enskilda detaljerna kan verka störande på tillverkningen
av slutprodukten och även medföra ekonomiska konsekvenser.

Utredningen uttrycker den uppfattningen att garantiövervakningen i
största omfattning bör överlåtas på de centrala flygverkstäderna och
flottiljerna.

Departementschefen.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör flygförvaltningen liksom i gällande
organisation även i fortsättningen under Kungl. Maj:t utöva högsta
ledningen av och uppsikten över flygvapnets såväl flygmaterielförvaltning
som intendenturmaterielförvaltning. Vidare förutsätter jag i detta sammanhang
ingen ändring beträffande ämbetsverkets befattning med de
militära flygtälten. Med tillämpning av huvudförvaltningsprincipen bör
flygförvaltningen dessutom, i den omfattning så bestäms, handha uppgifter
beträffande materiel, avsedd för armén och marinen. Flygförvaltningens
arbetsområde skall återigen vara begränsat av de befogenheter, som skall
tillkomma försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter.

De synpunkter förvaltningsutredningen framlagt beträffande flygförvaltningens
arbetsuppgifter ger mig icke anledning till erinran. Vad jag anfört
vid behandlingen av armétygförvaltningens allmänna arbetsuppgifter
äger i stor utsträckning tillämpning även på flygförvaltningen.

2. Flygförvaltningens ledning.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chef för tlygförvaltningen skall enligt förslaget liksom för närvarande
vara chefen för flygvapnet. I denna egenskap skall han vara
Kungl. Maj :t i främsta rummet ansvarig för fullgörandet av ämbetsverkets
åligganden. Han förutsätts skola ha att själv avgöra ärenden inom
verket i samma omfattning som för närvarande.

Såsom redan nu är fallet föreslås för den omedelbara ledningen av verket
en souschef med samma ställning som souscheferna för armé- och
marinförvaltningarna. Befattningen såsom souschef för flygförvaltningen
bör enligt utredningens uppfattning liksom för närvarande vara hänförd
till alternativt lönegrad Mp 19 eller Cp 19 och uppföras på flveförvaltningens
stat.

På samma sätt som beträffande armé- och marinförvaltningarna föreslår
utredningen att i flygförvaltningen skall finnas en ställföreträdande
souschef med uppgift att biträda souschefen vid utövandet av dennes
ämbete. Marinöverdirektören har i annat sammanhang föreslagits såsom

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ställföreträdande souschef i marinförvaltningen. Av motsvarande skäl
borde inom flygförvaltningen den främste företrädaren för den tekniska
sakkunskapen på den militära flygteknikens område, flygöverdirektören,
ligga närmast till för denna befattning. Utredningen har emellertid funnit att
en sådan anordning icke för närvarande bör genomföras utan föreslår, att
ställföreträdande souschefen i flygförvaltningen tills vidare skall vara militär
med placering i lönegrad Mp 15 eller samma lönegrad, vari nu chefen
för materielavdelningen — vilken avdelning icke ingår i den av utredningen
föreslagna organisationen — är placerad. Från flygförvaltningens
sida har framförts önskemålet att flygöverdirektören tills vidare skulle
få till uppgift att samordna den forskningsverksamhet inom flygforvaltningens
arbetsområde, som på flygförvaltningens uppdrag bedrivs
inom olika institutioner och industrier. Utredningen har ställt sig tveksam
till huruvida flygöverdirektören bör avdelas för denna uppgift. Med
hänsyn till den snabba utvecklingen på ifrågavarande område och den utslagsgivande
betydelse för flygförbandens krigsduglighet, som måste tillmätas
flygvapnens modernitet, motsätter sig utredningen emellertid icke
en sådan anordning. Utredningen föreslår alltså, att flygöverdirektören
med oförändrad löneställning (lönegrad Cp 15) tills vidare ställs till souschefens
för flygförvaltningen direkta förfogande för sammanhållning av
forskningsverksamheten. Flygöverdirektörens beställning anser utredningen
böra uppföras på flygförvaltningens stat.

Flvgförvaltningens skrivelse den 13 november 19o3.

I de organisationstablåer, som var fogade till min skrivelse den 30 oktober
1953 till överbefälhavaren m. fl. angående organisationen av den centrala
tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten inom försvaret upptogs
ingen befattning såsom ställföreträdande souschef i flygförvaltningen,
liksom ej heller i de övriga försvarsgrensförvaltningarna. Enligt denna
organisationsplan redovisades heller icke flygöverdirektören som chef för
någon särskild organisationsenhet. Detta har föranlett flygförvaltningen,
som i sitt yttrande över förvaltningsutredningens betänkande tillstyrkt förslaget
beträffande verkets ledning, att i särskild skrivelse till mig den 13
november 1953, jämte vissa andra organisatoriska spörsmål som behandlas
i annat sammanhang, uppta frågan om flygförvaltningens ledning.

Flygförvaltningen framhåller till en början, alt ämbetsverket anser såväl
befattningen som ställföreträdande souschef som flygöverdirektörsbcfattningen
erforderliga för att avlasta souschefen dennes stora arbetsbörda.
Det kan enligt flygförvaltningens mening icke vara ändamålsenligt, att
souschefen skall ha icke mindre än tretton ordinarie föredragande, vartill
sannolikt torde komma minst två eller tre specialföredragande. Souschefen
anses därför vara i behov av en ställföreträdare, pa vilken ett stoi L
antal uppgifter kan delegeras. I fortsättningen anför flygförvaltningen.

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Flygförvaltningens byråer inom materielsidan är icke och kan ej heller
arbeta så oberoende av varandra som exempelvis arméförvaltningens byråer.
Ett och samma ärende berör sålunda mycket ofta två eller flera av
materielsidans byråer gemensamt. Detta förhållande fordrar en personlig
ledning av en byråerna överställd chef, men kan rimligen ej tänkas belasta
souschefen ensam, även om beslutanderätten kraftigt delegeras på avdelnings-
och byråchefer, vilket torde vara en grundtanke i förvaltningsutredningens
förslag. Chefen för materielavdelningen har redan sedan ett
par ar i den utsträckning som den nuvarande organisationen medgett
fungerat såsom ställföreträdande souschef. I samband härmed har
souschelen för att rättvisare fördela arbetsbördan mellan sig och chefen
för materielavdelningen — själv övertagit den omedelbara ledningen
av vissa i sagda avdelning ingående byråer (motsvarande), varvid cheferna
för desamma är direkt föredragande inför souschefen. De vunna erfarf''lheterna
av dessa anordningar är enbart positiva. Alternativt syns
stallioretradande souschefen kunna placeras såsom chef för en avdelning,
i vilken bör ingå flygplan-, motor- och vapenbyråerna. Dessa byråers arbetsuppgifter
sammanhänger nämligen så intimt med varandra, att en en etlig

ledning av dem är en tvingande nödvändighet. I den nuvarande
organisationen har denna ledning närmast ankommit på chefen för materielavdelningen.

I detta sammanhang må ytterligare anföras, att chefen för flygvapnet
(även i sin egenskap av chef för flygförvaltningen) icke kan undvara att
ständigt förfoga över antingen souschefen eller dennes ställföreträdare (i
nu\arande oiganisation chefen för materielavdelningen). I samband med
ftygtjänsten uppstår mycket ofta synnerligen allvarliga bedömningsfrågor
rörande flygmaterielens funktion och förutsättningarna för fortsatt
flygning eller nödvändigheten av flygförbud i ett eller annat avseende.
Om icke flygtjänsten skall ständigt rubbas, måste bedömandet av och beslut
i dylika lägen ske mycket snabbt och av de personer, som skall ta
ansvaret för följderna av besluten. Souschefen och dennes ställföreträdare
ar chefens för flygvapnet närmaste rådgivare i dessa frågor. Det skulle
satta chefen för flygvapnet i svår belägenhet, om han icke alltid hade åtminstone
en av dessa befattningshavare till sitt förfogande. Erfarenheten
har visat, att han måste ordna tjänsten för nämnda två befattningshavare
sa, att båda icke samtidigt är frånvarande på grund av resor, kommendermgar
eller semester. Utan tillgång till en ställföreträdande souschef i
tlygforvaltmngen skulle chefen för flygvapnet vid förfall för souschefen
behova ingå såsom direkt arbetande chef i flygförvaltningen, eftersom
i den nya organisationen varken någon avdelningschef eller än mindre
någon byråchef har ett så omfattande arbetsområde, att någon av dem
lämpligen skulle kunna fungera såsom ställföreträdare för souschefen.
Detta skulle tor chefen for flygvapnet medföra en sådan ytterligare arbetsbelastning,
som icke kan anses lämplig.

Befattningen som flygöverdirektör erfordras enligt flygförvaltningens
uppfattning av många skäl. Oaktat flygingenjörpersonalen vid flygvapnet
icke bildar en särskild kår, sägs flygöverdirektören i realiteten i förhållande
till nämnda personal fylla samma funktion, som marinöverdirektören
i förhållande till mariningenjörkåren. För bedömandet av frågor,

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

som rör denna stora och viktiga personalgrupp, anser flygförvaltningen
det vara nödvändigt, att en av flygingenjörerna står över de andra.

Beträffande de forskningsuppgifter som lagts å flygöverdirektören anför
flygförvaltningen.

En högt kvalificerad befattningshavare erfordras ovillkorligen för att
sammanhålla och samordna de omfattande och utomordentligt viktiga
forsknings- och utvecklingsproblem, som den snabba krigstekniska utvecklingen
medför inom flygvapnets alla områden. Sålunda pågår ett intimt
samarbete i forskningsfrågor med försvarets forskningsanstalt, universitet
och högskolor. Det må erinras om att befattningen som flygöverdirektör
på grund av beslut av 1950 års riksdag är vakantsatt, men att en flygdirektör
av 1. graden uppehåller tjänsten mot särskild gottgörelse (senast
reglerat genom ämbetsskrivelse den 18 juni 1953).

Flygförvaltningen föreslår, att ställföreträdande souschefen placeras i
lönegrad Mp eller Cp 16 (förvaltningsutredningens förslag Mp 15), vilket
motsvarar den lönegrad, enligt vilken nuvarande chefen för materielavdelningen
åtnjuter vikariatslön.

Flygöverdirektören föreslås i enlighet med utredningens förslag skola
placeras i lönegrad Cp 15.

Departementschefen.

Den nuvarande materielavdelningen ingår, i enlighet med förvaltningsutredningens
förslag, icke i den organisation av flygförvaltningen som jag
i det följande kommer att föreslå. Detta medför, att antalet organisatoriska
enheter, som är direkt underställda souschefen, blir väsentligt större
i flygförvaltningen än i de övriga försvarsgrensförvaltningarna. Flygförvaltningen
har i skrivelse den 13 november 1953 anfört vissa skäl för att
en befattning för ställföreträdande souschef inrättas inom ämbetsverket.
Jag kan dock icke förorda att en dylik befattning tillskapas. Å andra
sidan syns det mig uppenbart att en viss avlastning av souschefens arbetsbörda
liksom hittills är nödvändig. Frågan härom kräver dock enligt min
mening vissa ytterligare utredningar och överväganden som det icke varit
möjligt att företaga i detta sammanhang. Jag vill erinra om att förvaltningsutredningen
för sin del förutsatt att flygplan-, motor- och robotbyråerna
längre fram skulle sammanföras till en avdelning. Det bör ankomma
på flygförvaltningen att inkomma med utredning rörande en med hänsyn
till vad jag i det föregående anfört lämplig organisation så att förslag i
ämnet kan underställas 1955 års riksdag. I avvaktan på en definitiv reglering
av ifrågavarande spörsmål bör enligt min mening chefen för den nuvarande
materielavdelningen provisoriskt under nästa budgetår stå till
souschefens förfogande för avlastning av dennes arbetsbörda i enlighet med
direktiv som det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela.

Vad befattningen som flygöverdirektör beträffar har flygförvaltningen
23—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 109.

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

anfört vissa skäl för att denna befattning avses dels för samordnande funktioner
i fråga om forsknings- och utvecklingsproblem inom flygvapnets
område, dels för funktionen såsom den ledande bland befattningar för
flygingenjörpersonalen. Jag erinrar om att befattningen enligt beslut av
1950 års riksdag är vakantsatt. Jag är icke beredd att nu ta slutlig ställning
till frågan om behovet av denna befattning men anser, att den även i
fortsättningen bör hållas vakant tills vidare. Härvid har jag särskilt beaktat
att vissa spörsmål beträffande flygingenjörpersonalens ställning syns
böra övervägas i anslutning till den utredning av vissa personalkårfrågor
inom försvaret, berörande fälttygkåren, arméingenjörkåren m. fl., som jag
tidigare i annat sammanhang förordat.

3. Huvuddragen av flygförvaltningens organisation.

Flygförvaltningens nuvarande indelning.

Flygförvaltningen är för närvarande indelad i — förutom en expedition,
gemensam med flygstaben — två avdelningar, materiel- och intendenturavdelningarna,
samt två fristående byråer, flygfälts- och civilbyråerna.

Materielavdelningen består av en central expedition, sju byråer, nämligen
flygplan-, motor-, vapen-, elektriska, normalie-, verkstads- och anskaffningsbyråerna,
samt ett inspektionskontor. Till avdelningen är vidare
anknuten en försökscentral och ett centralförråd för flygmateriel. Till avdelningen
är slutligen ansluten en för försvaret gemensam extra byrå för
frågor rörande styrda robotvapen, försvarets robotvapenbyrå.

Intendenturavdelningen, som icke innehåller någon byrå, är indelad i
fyra sektioner.

Flygförvaltningens nuvarande indelning är i tablåform återgiven i
bilaga 6.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt vad i det föregående berörts anser utredningen, att ledningen av
flygvapnets intendenturförvaltningstjänst skall anförtros ett för försvaret
gemensamt intendenturförvaltningsverk. I överensstämmelse med de
principer utredningen uppställt för tygförvaltningstjänstens ordnande har
utredningen föreslagit, att flygförvaltningen indelas i vissa sakorgan,
funktionella organ och stabsorgan. Utredningen har därvid framhållit,
att flygförvaltningens materielavdelning, dit ämbetsverkets uppgifter på
tygförvaltningens område är förlagda, redan nu är indelad i överensstämmelse
med nämnda princip. Enligt utredningens förslag skall de nu i
materielavdelningen ingående sakbyråerna (vapen-, elektriska, flygplanoch
motorbyråerna samt försvarets robotvapenbyrå) med i stort sett oförändrade
uppgifter ingå i den nya flygförvaltningen med benämningarna

355

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

vapen-, elektro-, flygplan-, motor- och robotbyråerna. Materielavdelningens
funktionella organ: verkstads-, anskaffnings- och normaliebyråerna

skall enligt förslaget med vissa jämkningar i arbetsuppgifterna ingå i den
nya förvaltningen under benämningarna underhållsavdelningen, inköpscentralen
respektive förlagsbyrån. Försökscentralen i Malmslätt anses oförändrad
böra ingå i den nya organisationen. Materielavdelningens stabsorgan
utgörs av en cenlralexpedition med centralplanering samt ett inspektionskontor.
Dessa motsvaras i utredningens förslag av en centralexpedition,
en självständig centralplanering och en materielinspektion. Förslaget
innebär en viss utvidgning av dessa organs uppgifter. Såsom ett
fjärde stabsorgan föreslår utredningen en juridisk sektion för handläggning
av inom flygförvaltningen förekommande juridiskt-administrativa
frågor. I flygförvaltningen skall vidare enligt förslaget såsom förut nämnts
liksom för närvarande ingå en flygfältsbyrå för verkets uppgifter med avseende
å de militära flygfälten.

Beträffande flygförvaltningens indelning föreslår förvaltningsutredningen
sålunda sex sakorgan, nämligen vapenbyrå, elektrobyrå, flygplanbyrå,
motorbyrå, robotbyrå och flygfältsbyrå. Härtill kommer en intendenturbyrå
för den händelse ett gemensamt intendenturförvaltningsverk
icke inrättas. Vidare föreslås tre funktionella organ, underhållsavdelning,
inköpscentral och förlagsbyrå. De föreslagna fyra stabsorganen är desamma
som för arméförvaltningen, nämligen centralexpedition, centralplanering,
materielinspektion och juridisk sektion. Härtill kommer försökscentralen.

Beträffande de föreslagna organisationsenheternas arbetsuppgifter i stort
har utredningen anfört följande.

Flygförval tningens sakbyråer — vapenbyrån, elektrobyrån, flygplanbyrån,
motorbyrån och robotbyrån — skall var och en inom sitt materielområde
■— vapen och ammunition, telemateriel, flygplanmateriel, flygmotormateriel
och robotmateriel — handha samma tekniska uppgifter, som
tidigare angetts skola tillkomma arméförvaltningens sakorgan inom deras
arbetsområden. Dessa uppgifter har vad angår flygplan-, flygmotor- och
robotmateriel sinsemellan så många och betydelsefulla beröringspunkter
att eu sammanhållning av desamma på en gemensam avdelning ter sig
naturlig ur organisatorisk synpunkt. Emellertid befinner sig utvecklingsarbetet
beträffande robotmaterielen för närvarande på ett sådant stadium,
att ett stort mätt av självständighet bör tillmätas detsamma. För att erhålla
ett snabbt resultat på detta område bör därför tills vidare, oberoende
av flygförvaltningens organisation i övrigt, flertalet arbetsuppgifter med
avseende å robotmaterielen koncentreras till en enhet inom verket. Utredningen
har därför ansett, att robotmaterielen tills vidare bör handhas
av en direkt under souschefen för flygförvaltningen lydande byrå. Beträffande
all robotmotormateriel har utredningen dock funnit, att de tekniska
funktionerna beträffande densamma redan nu bör handhas av samma
byrå, som handlägger tekniska frågor rörande flygmotormaterielen. Denna
byrå, motorbyrån, bör ävenledes liksom flygplanbyrån tills vidare lyda

356

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

direkt under souschefen. I cn framtid, när utformningen av robotmaterielen
vunnit en viss stadga, bör emellertid enligt utredningens mening
ånyo övervägas ett sammanförande av flygplan-, motor- och robotbyråerna
till en avdelning, förslagsvis benämnd flygplanavdelningen.

Ledningen av flygvapnets verkstäder för reparation och underhåll av
flygmateriel tillkommer enligt nuvarande organisation flygförvaltningens
verkstadsbyrå, som i anslutning härtill även har att planlägga vapnets
krigsreparationstjänst. Reservdelar och material för underhållstjänsten
förrådshålls av centrala flygmaterielförrådet i Arboga, som organisatoriskt
är direkt underställt chefen för flygförvaltningens materielavdelning. Uppgörande
av förslag till anskaffning av reservdelar i samband med nyanskaffning
av flygmateriel åvilar verkstadsbyrån medan erforderlig återanskaffning
av förbrukade reservdelar och materialier liksom förekommande
förrådsbokföring av befintliga lager utförs av centrala flygmaterielförrådet.
Frågor rörande försörjningen med reservdelar och material
ingår som en integrerande del i planläggningen av reparations- och underhållstjänsten.
Utredningen föreslår därför att centrala flygmaterielförrådet
organisatoriskt anknyts till det organ, som handlägger övriga frågor
angående ledningen av driften vid flygvapnets verkstäder eller alltså
den nuvarande verkstadsbyrån. Genom den föreslagna ändringen i organisationen
kommer hela ansvaret för flygmaterielens underhåll att samlas
inom en organisationsenhet, som med hänsyn till uppgifter och storlek
bör benämnas underhållsav delning en. På denna bör förutom ovannämnda
arbetsuppgifter ankomma att ombesörja registrering, förrådskontroll och
sakgranskning i fråga om all flygmateriel med undantag av ammunition
samt att utföra sakorgans uppgifter beträffande flygvapnets motorfordon,
motorbåtar och cyklar. Dessa göromål åvilar för närvarande verkstadsbyrån
utom vad beträffar standardmotorfordon, motorbåtar och cyklar, för
vilka de nu omhänderhas av flygförvaltningens intendenturavdelning.

Till flygförvaltningens inköpscentral bör enligt samma principer, som
tillämpats för armé- och marinförvaltningarnas del, hänföras den merkantila
delen av den på flygförvaltningen ankommande inköpsverksamheten.
Inköpscentralens uppgifter kommer i huvudsak att överensstämma med
den nuvarande anskaffningsbyråns. En viss arbetskvantitet tillkommer
genom uppdelningen av krigsmaterielverkets inköpsverksamhet. Å andra
sidan bör såsom förut nämnts en decentralisering i viss utsträckning av
inköpsverksamheten äga rum. Sålunda bör inköp av material, handelsvaror
och reservdelar överlåtas på centrala flygmaterielförrådet i Arboga
utom beträffande avtalsuppgörelser avseende reservdelsbeställningar i samband
med inköp av ny flygmateriel. Vidare bör den medelsförvaltning beträffande
anslaget till anskaffning av flygmateriel, som för närvarande
formellt åligger anskaffningsbyrån, överföras till centralplaneringen. Vad
slutligen försäljningsverksamheten beträffar bör densamma såsom tidigare
nämnts, i den mån det visar sig lämpligt, handhas av försäljningskontoret
inom arméförvaltningens inköpscentral.

Flygförvaltningens förlagsbijrå skall i stort sett ha samma arbetsuppgifter
som armé- och marinförvaltningarnas förlagsbyråer, vilket innebär
att den i huvudsak övertar de göromål, som nu ankommer på flygförvaltningens
normaliebyrå.

Försökscentralen, vilken närmast har karaktären av lokalmyndighet, har
icke gjorts till föremål för några undersökningar från utredningens sida.

357

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utredningen förutsätter att den med bibehållen organisation skall, direkt
underställd souschefen, ingå i flygförvaltningen.

Stabsorganen inom flygförvaltningen — såsom förut nämnts en centralplanering,
en materielinspektion, en juridisk sektion och en centralexpedition
—- skall i stora drag ha samma funktioner som de likabenämnda stabsorganen
i arméförvaltningen.

På flygfältsbyrån slutligen skall ankomma i huvudsak samma uppgifter,
som åvilar densamma i den nuvarande organisationen.

Utredningen föreslår, att underhållsavdelningen skall indelas i en byrå,
förrådsbyrån, samt centralsektion, driftsektion, fordonssektion, utbildningssektion
och fristående avtalsdetalj.

Remissyttrande.

Flygledningcn har i sitt den 28 juni 1951 avgivna utlåtande över förvaltningsutredningens
betänkande förklarat sig i princip kunna tillstyrka
utredningens förslag om flygförvaltningens organisation. Då intendenturförvaltningstjänsten
enligt flygledningens uppfattning alltjämt bör vara
ordnad försvarsgrensvis, bör i flygförvaltningen enligt flygledningens mening
ingå ett intendenturförvaltningsorgan, vilket liksom för närvarande
bör utgöras av en intendenturavdelning. Även flygförvaltningens sakorgan
för telemateriel anses med hänsyn till arbetsuppgifternas mångfald och
omfattning böra organiseras såsom en avdelning, elektroavdelningen. För
de tre största till avdelningen hörande materielslagen, radio-, radar- och
luftbevakningsmateriel, föreslås inom avdelningen skola inrättas byråer,
benämnda respektive radio-, radar- och luftbevakningsbyråerna. Slutligen
bör den av utredningen föreslagna förlagsbyrån, som i gällande organisation
motsvaras av normaliebyrån, bibehålla sin nuvarande benämning.

Såsom tidigare nämnts har en ledamot av flygförvaltningen i särskilt
yttrande påyrkat, att den nuvarande civilbyrån skall bibehållas.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 1953.

Enligt de organisationstablåer som var fogade till min skrivelse den 30
oktober 1953 till överbefälhavaren m. fl. angående organisationen av försvarets
centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänst var huvuddragen
av flygförvaltningens tilltänkta organisation följande.

Sakorgan: vapenbyrå, elektroavdelning, flygplanbyrå, motorbyrå, robotbyrå,
intendenturbyrå och flygfältsbyrå.

Dessutom ingick i organisationen försökscentralen, vilken närmast får
räknas som ett slags hjälporgan till sakorganen.

Funktionella organ: underhållsavdelning, inköpscentral och normaliehyrå.

Sammanslagna stabsorgan: centralbyrå och administrativ byrå.

Elektroavdelningens indelning: radiobyrå, radarbyrå, centralsektion,

luftbevakningssektion, markelektrosektion och flygelektrosektion.

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Underhållsavdelningens indelning: driftbyrå, förrådsbyrå, centralsektion
och utbildningssektion.

Flygförvaltningens skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 13 november 1953.

Med anledning av nämnda skrivelse den 30 oktober 1953 har flygförvaltningen
i skrivelse den 13 november 1953 till mig inkommit med vissa
synpunkter beträffande flygförvaltningens huvudorganisation.

Beträffande centralexpeditionen och den administrativa byrån anför förvaltningen
följande.

De två föreslagna byråerna syns motsvara de av förvaltningsutredningen
förordade stabsorganen centralplaneringen, materielinspektionen, centralexpeditionen
och juridiska sektionen. I sitt underdåniga utlåtande den 28
juni 1951 över förvaltningsutredningens betänkande har chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen kraftigt understrukit önskvärdheten av och
fördelarna med en dylik stabsorganisation. Flygförvaltningen har alltjämt
samma uppfattning i denna fråga. Ämbetsverket finner det icke ändamålsenligt
eller rationellt, att de tre förstnämnda stabsorganen inordnas i en
centralbyrå, varvid genom inrättandet av tjänst för byråchef ett icke önskvärt
mellanled skulle tillkomma. Flygförvaltningen förordar därför, att
centralplaneringen, materielinspektionen och centralexpeditionen inrättas
såsom fristående stabsorgan, varigenom behovet av en chefstjänst bortfaller.
Centralplaneringen och centralexpeditionen måste, hur de än inordnas
i organisationen, arbeta såsom självständiga enheter. Skulle föredragningen
inför souschefen ske via en överordnad byråchef, måste detta
innebära, att souschefen förlorar den direkta kontakten med de befattningshavare,
vilka har den omedelbara ledningen inom dessa arbetsområden.
Då det här är fråga om arbetsuppgifter av för hela ämbetsverket
gemensam karaktär, är den personliga kontakten med souschefen särskilt
betydelsefull. Den rörlighet, som kännetecknar flygförvaltningens arbetsområde,
gör att personal- och organisationsärendena är av central betydelse
för den direkta ledningen. Personlig kontakt mellan souschefen och
personal- och organisationsföredraganden är en ordning som framtvingats
av en naturlig utveckling. Det vore en tillbakagång att i mera byråkratiska
former handlägga dessa ärenden och ej till gagn för den snabba anpassning,
som är nödvändig inom flygvapnet.

Flygförvaltningen önskar vidare erinra om att centralplaneringen och
personalkontoret fr. o. m. den 1 november 1951 försöksvis organiserats
såsom stabsorgan, direkt underställda souschefen. De vunna erfarenheterna
av den sålunda under två år prövade stabsorganisationen har ytterligare
styrkt flygförvaltningens uppfattning om en sådan organisations
lämplighet och effektivitet. Det förhållandet, att de övriga försvarsgrensförvaltningarna
för sin del icke uttalat sig för inrättandet av ifrågavarande
stabsorgan, syns icke böra utgöra något hinder för genomförandet av en
sådan organisation inom flygförvaltningen, vilken är den enda av de berörda
myndigheterna, som skaffat sig praktisk erfarenhet av en dylik
organisation.

Vad slutligen angår den administrativa byrån, vilken i huvudsak syns
motsvara det av förvaltningsutredningen förordade fjärde stabsorganet,
nämligen den juridiska sektionen, må följande framhållas. I sitt underdåniga
utlåtande den 28 juni 1951 har chefen för flygvapnet och flygför -

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

vattningen uttalat den åsikten, att chefen för den juridiska sektionen
bör erhålla räds ställning och lön, det vill säga lönegrad Ca 37. Flygförvaltningen
finner därför icke nu större anledning motsätta sig, att den
juridiska sektionen utbyts mot en byrå men ifrågasätter, om icke benämningen
i så fall bör vara juridisk byrå i stället för administrativ hyra. Enligt
bilaga 1 till departementschefens skrivelse skall nämligen civilförvaltningstjänsten
organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med föryaltningsutredningens
förslag. Detta syns innebära, att byråns arbetsuppgiftei
bör bli främst sådana ärenden, som i förvaltningsutredningens förslag avsetts
ankomma på den juridiska sektionen. Övriga administrativa arbetsuppgifter
skall däremot enligt utredningen handläggas av centralplaneringen
och centralexpeditionen, i den mån icke vissa ärenden eller grupper
av ärenden överförs till försvarets civilförvaltning.

Den sålunda föreslagna stabsorganisationen innebär, såsom ovan redan
framhållits, avgjorda fördelar. Då den dessutom medför inbesparing av
en chefstjänst i förhållande till den i bilaga 2 till departementschefens
skrivelse skisserade organisationen, anser flygförvaltningen den redan prövade
stabsorganisationen böra ges företräde före en byråorganisation. Flygförvaltningen
har bedömt ifrågavarande spörsmål vara så väsentliga, att
det redan nu bör komma till departementschefens kännedom, vilken vikt
ämbetsverket fäster vid att i den blivande organisationen största möjliga
hänsyn tas till i denna skrivelse framförda åsikter.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

I fråga om huvuddragen av organisationen erinrar flygförvaltningen till
en början om vad förvaltningen i sin skrivelse den 13 november 1953 anfört
angående dels nödvändigheten av att befattningarna som ställföreträdande
souschef och flygöverdirektör ingår i den nya organisationen, dels
önskvärdheten av att souschefen direkt underställda stabsorgan inrättas i
enlighet med förvaltningsutredningens förslag.

I övrigt föreslår flygförvaltningen vissa organisatoriska avvikelser från
de riktlinjer som angavs i min skrivelse den 30 oktober 1953. Sålunda
anser flygförvaltningen, att luftbevakningssektionen inom elektroavdelningen
bör organiseras såsom en extra byrå, åtminstone under den omfattande
utbyggnadsperiod som för närvarande pågår och som kan förutses
komma att räcka under ytterligare minst fem år. Vidare föreslår ämbetsverket,
alt markelektro- och flygelektrosektionerna inom nämnda avdelning
slås samman till en elektrobyrå och att centralsektionens arbetsuppgifter
fördelas mellan elektroavdelningens byråer, dock att ritkontoret
sammanförs med flygplanbyråns ritkontor. Flygförvaltningen föreslår
dessutom, att benämningen elektroavdelning utbyts mot teleavdelning.

Flygförvaltningen understryker ånyo sina önskemål att uppdela civilförvaltningstjänsten
mellan centralplanering, centralexpedition och administrativ
byrå och vidhåller sitt tidigare framförda förslag att intendenturorganet
inom ämbetsverket allt fortfarande skall benämnas intendenturavdclning.

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Det förslag till organisation av flygförvaltningen, som jag framlägger,
innebär i jämförelse med förvaltningsutredningens förslag till en början,
att elektrobyrän ersätts med en elektroavdelning. I detta hänseende har
flygledningens tidigare förslag sålunda vunnit beaktande. Skälen till att
jag föreslår att ifrågavarande avdelning inrättas är i huvudsak desamma
som jag anfört till stöd för inrättande av en elektroavdelning inom armétygförvaltningen.
Anledning saknas enligt min mening att, såsom flygförvaltningen
nu föreslår, ersätta benämningen elektroavdelning med teleavdelning.

Liksom i fråga om armétyg- och marinförvaltningarna föreslår jag benämningarna
inköpsavdelning och normaliebyrå i stället för inköpscentral
respektive förlagsbyrå. Inom flygförvaltningen finns redan benämningen
normaliebyrån.

Jag finner bärande skäl anförda för att en luftbevakningsbyrå tills vidare
bör finnas inrättad inom elektroavdelningen under den utbyggnadsperiod
som nu kan förutses på detta område. Däremot kan jag icke biträda
flygförvaltningens förslag om att markelektro- och flygelektrosektionerna
sammanförs till en elektrobyrå. Däremot finner jag skäl tala för att de
sammanförs till en fristående sektion, vilken lämpligen bör benämnas flygelektrisk
sektion.

Jag har intet att erinra mot förslaget att elektroavdelningens centralsektions
tilltänkta uppgifter fördelas mellan avdelningens byråer och fristående
sektion samt att avdelningen erhåller gemensamt ritkontor med flygplanbyrån.

Jag kan icke biträda förslaget om att intendenturorganet inom flygförvaltningen
skulle benämnas intendenturavdelning. I enlighet med vad förvaltningsutredningen
förutsatt vid alternativet med försvarsgrensvis ordnad
intendenturförvaltning räknar jag med allenast en byrå för ändamålet.
De skäl som föranlett mig att godta en intendenturavdelning inom marinförvaltningen
gör sig enligt min mening icke gällande med samma styrka
beträffande flygvapnets centrala intendenturorgan.

Såsom jag närmare utvecklat vid behandlingen av principiella synpunkter
på civilförvaltningstjänsten, anser jag det betydelsefullt att som ledamot
i de materielförvaltande verken ingår en administrativt skolad byråchef.
Såväl med hänsyn härtill som på grund av min inställning till frågan
om civilförvaltningstjänstens ordnande inom ifrågavarande verk, förordade
jag inrättande av en administrativ byrå även i flygförvaltningen, oaktat
ämbetsverket under flera år, enligt egen uppgift med goda erfarenheter,
prövat den av förvaltningsutredningen utformade organisationen med civilförvaltningstjänsten
uppdelad på tre stabsorgan. Till den administrativa
byrån bör enligt min mening sammanföras de uppgifter, som enligt förvaltningsutredningens
förslag skulle falla på juridiska sektionen och central -

361

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

expeditionen. På grund av särskilda omständigheter finner jag det
däremot lämpligt, att en ekonomidetalj bibehålls inom centralplaneringen
och sålunda — i motsats till vad jag föreslagit beträffande armetyg-
och marinförvaltningarna — icke inordnas i administrativa byran.
Byråns arbetsområde blir i allt fält av sådan omfattning, att det bildar
underlag för en byrå i vedertagen mening. I detta hänseende må erinras om
de juridiska uppgifter, som sammanhänger med dels flygvapnets omfattande
materielanskaffning, vilken i icke ringa utsträckning äger rum utomlands,
och i samband därmed förekommande frågor om kontrakt, licenser
m. m., dels utvidgning och förvaltning av flygfält in. m.

Vid behandlingen av frågan om flygförvaltningens ledning berörde jag
spörsmålet om ett eventuellt framtida sammanförande av vissa byråer till
en avdelning. Jag förutsätter, att flygförvaltningen följer denna fråga med
uppmärksamhet.

Beträffande materielinspektionen anser jag mig böra framhålla, att jag
finner gränserna mellan de uppgifter, som skall ankomma på detta organ,
och det område, som avsetts för flygledningens inspektion för den tekniska
tjänsten, i viss mån oklara. Jag kommer att ytterligare överväga denna
fråga och framdeles framlägga förslag till de organisationsändringar, som
jag kan finna påkallade. Det är enligt min mening förtjänt av att undersökas,
om icke en sammanslagning skulle innebära en rationalisering.

Bilaga 7 jämte underbilagor upptar i tablåform huvuddragen av flygförvaltningens
organisation enligt mitt förslag.

4. Flygförvaltningens detaljorganisation.

a. VAPENBYHÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Vapenbyrån, vars arbetsområde är avsett att omfatta vapen och ammunition
samt dessutom fotografisk materiel, föreslås skola indelas i eldvapensektion,
raket- och bombsektion, installationssektion och kontrollkontor,
vartill kommer fristående central-, foto- och beräkningsdetaljer.
Sektionerna föreslås indelade i detaljer och kontrollkontoret i arbetsgrupper.

De olika enheternas arbetsuppgifter torde framgå av deras benämningar.
Beräkningsdetaljen är avsedd att vara ett för byrån gemensamt organ för
ballistiska utredningar och beräkningar samt andra arbeten, som kraver
speciell matematisk kunskap. Förutom att centraldetaljen inrymmer expedition
med skrivcentral, är den avsedd för allmänna utredningar samt
allmän planläggning beträffande byråns verksamhet. Den skall dessutom
enligt utredningen utöva kontroll beträffande ammunitionstillgången.

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Enligt flygförvaltningens förslag skall vapenbyrån indelas i centralsektion,
eldvapensektion, ammunitionssektion, fotosektion, installationssektion,
bombröjningssektion, beräkningssektion samt kontrollsektion. Samtliga
sektioner utom bombröjningssektionen förutsätts skola indelas i detaljer.

I jämförelse med förvaltningsutredningens förslag innebär detta förslag
att central-, foto- och beräkningsdetaljerna ombildas till sektioner. Den
av flygförvaltningen föreslagna ammunitionssektionen motsvarar i huvudsak
den i förvaltningsutredningens betänkande upptagna raket- och bombsektionen,
liksom kontrollsektionen motsvarar kontrollkontoret.

Förslaget innebär sålunda en viss förstärkning av den organisation, som
förvaltningsutredningen förordat för vapenbyrån. Flygförvaltningen erinrar,
att ämbetsverket redan i utlåtande över förvaltningsutredningens
betänkande bestämt påyrkat en dylik förstärkning av organisationen. Flygförvaltningen
lramhåller särskilt, att arbetet inom beräkningssektionen ej
blott syftar till att klarlägga spörsmål rörande vapnens konstruktion och
funktion utan även omfattar studier av vapnens verkan såsom underlag för
flygvapnets taktiska uppträdande.

Beträffande centralsektionen framhåller ämbetsverket, att den såväl i
fred som krig får betydelsefulla uppgifter. I fred skall det sålunda ankomma
på sektionen att förbereda ammunitionstjänsten, uppgöra krigsutrustningslistor,
planlägga ammunitionsuppläggning och beräkna krigsbehovet.
I krig skall sektionen sörja för ammunitionsdistributionen och vad
därmed sammanhänger.

De frågor beträffande mätdon och kontrollmetodik, leverans- och kontrollbestämmelser
samt maskiner och maskinutrustning, som med anledning
av krigsmaterielverkets avveckling flyttas över till flygförvaltningen,
skall enligt förslaget handläggas å kontrollsektionen.

I den promemoria som fogats till överbefälhavarens sammanfattande yttrande
den 7 januari 1953 över förvaltningarnas organisationsförslag anföis
beträffande bomröjningssektionen, att överbefälhavaren kommer att
föreslå att en särskild organisation inrättas för bombröjningstjänsten. Avsaknaden
av en sådan organisation utgör för närvarande en allvarlig brist
i det totala försvaret. Enligt ett i samråd med civilförsvarsstyrelsen, flygförvaltningen
och statens organisationsnämnd upprättat förslag har det
av ekonomiska och arbetstekniska skäl befunnits lämpligt att den tekniska
verksamheten inom bombröjningsorganisationen handhas av flygförvaltningen.
Med hänsyn till att bombröjning främst är en civilförsvarsuppgift
anses emellertid kostnaderna för den tekniska bombröjningsverksamheten
vid flygförvaltningen icke böra belasta fjärde huvudtiteln.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

363

Departementschefen.

Med hänsyn till vad flygförvaltningen anfört finner jag mig kunna
godta flygförvaltningens förslag beträffande vapenbyråns organisation.

De arbetsuppgifter, som avses för central-, foto- och berakmngssektionerna
får anses vara av sådan betydelse att de bör organiseras som sektioner
och icke som detaljer. Den nytillkomna bombröjningssektionen foran- ,
leder med hänsyn till vad överbefälhavaren anfört i och för sig ingen erinran
från min sida. Sektionen bör dock enligt min mening ej inrättas
förrän bombröjningstjänstens organisation prövats och fastställts. Jag raknar
sålunda icke med någon bombröjningssektion under budgetaret 1954/55.

b. ELEKTROAVDELNINGEN (TELEAVDELNINGEN, ELEKTR()B\RÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Elektrobyråns arbetsområde och arbetsuppgifter är enligt förslaget utformade
i analogi med vad som föreslagits beträffande motsvarande organ
inom armé- och marinförvaltningarna. Byrån föreslås skola indelas i centralsektion,
radiosektion, radarsektion, markelektrosektion, flygeleiitrosektion
samt luftbevakningssektion. Sektionerna indelas i detaljer.

För att de militära synpunkterna och erfarenheterna skall vinna erforderligt
beaktande vid elmaterielens konstruktion, anskaffning och modernisering
och för att underlätta byråchefens samarbete med staber och truppförband
föreslår utredningen, att denne liksom chefen för armeforvaltningens
signalbyrå till sitt förfogande får två militärassistenter, båda officerare
vid flygvapnet med flygutbildning, den ene främst specialiserad på
radarmateriel och den andre på övrig elmateiiel.

Flygelektrosektionen är avsedd att handha speciellt för flygplan konstruerad
materiel, som normalt icke används inom armén eller marinen.

I fråga om luftbevakningssektionen framhåller utredningen, att den vid
anskaffning av i luftbevakningsmaterielen ingående radio-, radar-, telefoneller
strömförsörjningsmateriel, som normalt tillhör andra sektioners arbetsområden,
givetvis skall samarbeta med dessa sektioner. Med hänsyn
till att flygvapnet så sent soin den 1 juli 1948 erhållit ansvaret för luftbevakningsorganisationcn
och härför erforderlig materiel, måste enligt utredningens
mening förvaltningsorganisationen i fråga om denna materiel
betraktas såsom varande i uppbyggnadsstadiet. Utredningen framhåller,
att så snart utrustnings- och underhållsproblemen klarnat beträffande till
sektionens arbetsområde börande materiel, bör särskilt uppmärksammas
de möjligheter, som då torde föreligga till decentralisering av underhållsarbetet
samt till överflyttning av utvecklings- och anskaffningsuppgifter i
fråga om viss materiel till övriga sektioner.

Centralsektionen föreslås skola inrymma ett för byrån gemensamt ritkontor.

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

FJygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen anser avdelningens centralsektion kunna utgå och dess
arbetsuppgifter fördelas mellan byråerna. Avdelningen föreslås skola erhålla
gemensamt ritkontor med flygplanbyrån, vilket kontor föreslås skola
förläggas till nämnda byrå.

Beträffande projektering och utveckling på det teletekniska området anför
flygförvaltningen bland annat följande.

På grund av sekretessen i utlandet bl. a. genom vår ställning som neutral
stat har det varit nödvändigt att starta en relativt omfattande utvecklingsverksamhet
inom landet på det teletekniska området. Även ur ekonomisk
synpunkt samt ur allmän beredskapssynpunkt är detta av stort värde. En
stor del av utvecklingen bedrivs vid civila firmor i anslutning till produktionen,
men det är ett oeftergivligt krav att utvecklingsarbete bedrivs även
i flygförvaltningens egen regi. Anledningar härtill är dels

1) att problemställningarna måste preciseras, operativa erfarenheter tillgodogöras
och de tekniska möjligheterna undersökas för att materielspecitikationer
skall kunna fastställas, dels

,.„2). att vriss materiel är av sådan sekretessgrad, att den ej kan släppas ut
till civila firmor törrän på ett relativt sent stadium.

Indikationer från England och USA visar att allt större del av försvarsbudgeten
anvands för utveckling av ny materiel. För att flygvapnet skall
kunna uppehålla en hög materielstandard till så låga kostnader som möjligt
bedoms det oundgängligen nödvändigt att större kraft sätts in på utvecklingsområdet.
Detta gäller i särskilt hög grad telematerielen, där utvecklingen
går mycket snabbt framåt. Det får i framtiden ej vara bristen
pa lampliga löner, som begränsar möjligheterna att anställa högkvalificerade
ingenjörer lör utvecklingsarbete. En viss utökning av personalstaben
maste dartor gradvis ske, oberoende av den oreanisntinncfm-m c«m

i eu mer och utan en alltför stark centralisering

. — “* siuisia viki au eu antal nögre be fattningar

skapas så att man kan behålla en stam av skickliga ledare för
verksamheten. Dessa bör även ha möjlighet att arbeta i en smidig organisation.
ö ö

Det bär inom flygförvaltningen visat sig nödvändigt att lägga större
projekt, som tar avsevard tid och personal i anspråk, på särskilda organisationsenheten
Vid radio-, radar- och flygelektrosektionerna har därför sedan
flera ar ti.ibaka projekt- och utvecklingsdetaljer varit organiserade
med gott resultat. Vid dessa har även sammanhållande projektarbete utloits
och teknisk rådgivning lämnats till Övriga detaljer. Organisationsenheterna
inom radio- och radarsektionerna har ansvarat för laboratorieverksamheten
och darmed samtliga laboratorie- och provinstrument samt
ovng laboratoneutrustning. Personalen har i stor utsträckning kunnat avastas
de betungande rutinarbetena inom förvaltningsorganisationen och
kimnat°uTnyttjåsa^''n b" ““ Sådana arbetsförhållanden,"att den elkth t

Flygförvaltningen har haft tillfälle att under hand ta del av det förslag
till organisation för försvarets teletekniska laboratorium, som avgetts av
orsvarets forskningsanstalt. Det är flygförvaltningens urnifattninJ ntt

365

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Övriga laboratoriearbeten gällande flygvapnets materiel, som enligt foivaltningsutredningens
förslag skulle organiseras inom försvarets teletekniska
laboratorium, bör liksom hittills utföras i flygförvaltningens egen

”Särskilda organisationsenheter för projekt och utveckling föreslås därför
kvarstå inom flygförvaltningen även i fortsättningen, men nu it orm
av sektioner på radio- och radarbyråerna, medan tills vidare en detalj liksom
hittills torde vara tillräcklig inom elektrobyrån (utveckling av instrument).

Enligt flygförvaltningens förslag indelas radiobyrån i centraldetalj,
markradiosektion, flygradiosektion, navigeringsradiosektion, specialradiosektion
samt utvecklingssektion. Någon underindelning i detaljer föreslås
icke. Flygförvaltningen framhåller, att en modernisering av radioutrustning
för såväl kommunikation som navigering framstår såsom nöd\ändig.

De olika sektionerna motsvarar de detaljer, som förvaltningsutredningen
föreslagit skola finnas inom elektrobyråns radiosektion. Härtill kommer
utvecklingssektionen, vars uppgifter tidigare berörts.

Enligt vad flygförvaltningen framhåller, arbetar specialradiosektionen
för närvarande bland annat med utveckling av apparatur för radiofjäriskrift
och därav betingad modernisering av flygvapnets kortvågsstationer.
Vidare förbereds anskaffning av bildradiomateriel för överföring av väder -

lekskartor.

Beträffande radarbyrån föreslår flygförvaltningen indelning i centraldetalj,
markradarsektion, flygradarsektion, navigeringsradarsektion, s,pecialradarsektion
samt utvecklingssektion. För samtliga sektioner föreslås
en förhållandevis ingående detaljindelning. De av flygförvaltningen föreslagna
sektionerna motsvarar förvaltningsutredningens detaljer inom elektrobyråns
radarsektion, dock att utvecklingssektionen tillkommer.

Flygförvaltningen framhåller, att flygplanens ökade prestanda medfört
en omvärdering av de tekniska och taktiska kraven på radarmaterielen.
Under de senaste åren har taktiken för radarstridsledningen avsevärt utvecklats
och nya metoder används, vilka erfordrar förbättrade hjälpmedel,
till följd varav arbetsuppgifterna på detta område väsentligt ökats.

Såväl markradar- som flygradar- och navigeringsradarsektionerna innehåller
enligt förslaget detaljer för tekniska utredningar. På dessa detaljer
handläggs under sektionschefen frågor om militärteknisk anpassning beträffande
sektionens materiel. I detta syfte bedrivs erforderliga studier,
varjämte detaljerna i fråga har att leda och utföra prov med materielen
och delta i upprättandet av specifikationer. Genom studier av tidskrifter
och kontakt med större in- och utländska firmor och myndigheter kan,
enligt vad flygförvaltningen framhåller, värdefulla upplysningar - framför
allt angående utvecklingstendenser — erhållas beträffande olika projekt.

I fråga om utvecklingssektionens arbetsuppgifter betonar flygförvaltningen
vårt isolerade läge i förhållande till utlandet i informations- och

366 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

leveranshänseende beträffande radarmateriel, varför projektering och utveckling
måste ske inom landet. En väsentlig uppgift är att konstruera
sådana apparater, som ur funktions-, vikt- och volymsynpunkt är lämpliga
för svenskbyggda krigsflygplan. Flygförvaltningen erinrar, att den
för modern luftkrigföring så viktiga stridsledningen bland annat omfattar
insamling och presentation av radarinformationer och kalkylering på basis
därav. Sektionen föreslås indelad i detaljer för projektering, utveckling
av markradarmateriel, utveckling av flygradarmateriel, servomekanik
och service. Detaljen för servomekanik skall ha till uppgift att utveckla
tekniska apparater för styrning av antenner och anpassning av radarstationer
till styrnings-automatik i flygplan.

Såsom framgår av tidigare redogörelse föreslår flygförvaltningen, att
i stället för en luftbevakningssektion åtminstone tills vidare en luftbevakningsbijrå
skall ingå i avdelningen.

I anslutning till en redogörelse för den föreslagna byråns arbetsuppgifter
framhåller tlygförvaltningen, att rustningsprogrammet är tidsbegränsat
genom av överbefälhavaren och flygledningen fastställda direktiv. Utbyggnadsarbetet
har organiserats så, att det förut har varit en planläggningsoch
piojekteringsperiod med förhållandevis ringa anläggningsverksamhet.
Detta skede är numera i huvudsak avslutat, varför verksamheten inträder
i ett intensivare anläggningsskede.

Luftbevakningsbyrån indelas enligt förslaget i centraldetalj, sektion för
radionat, sektion för telefonteknisk materiel, sektion för trådnät samt sektion
för radiolänknät. Sektionerna föreslås skola indelas i detaljer. De tre
förstnämnda sektionerna motsvaras av detaljer inom den av förvaltningsutredningen
föreslagna luftbevakningssektionen i elektrobyrån. Sektionen
för radiolänknät tillkommer.

Såsom framgår av tidigare redogörelse föreslår flygförvaltningen, att
mark-, elektro- och flygelektrosektionerna sammanslås till en elektrobijrå
inom avdelningen. Denna byrå föreslås indelad i centraldetalj, markelektrosektion,
flygelektrosektion och instrumentsektion, vartill kommer en
fristående utvecklingsdetalj. Sektionerna är enligt förslaget indelade i detaljer.
Instrumentsektionen motsvaras i förvaltningsutredningens förslag
närmast av en detalj för instrument i flygelektrosektionen.

Departementschefen.

Sasom framgår av vad jag tidigare anfört, räknar jag med att elektroa
vdelningen indelas i radiobyrå, radarbyrå, luftbevakningsbyrå samt fristående
flygelektrisk sektion. Mot flygförvaltningens förslag att icke inrätta
den av förvaltningsutredningen förordade centralsektionen utan att i
stället fördela de uppgifter, som skulle falla å denna sektion, mellan avdelningens
byråer och fristående sektion, har jag, såsom jag förut uttalat,
ingen erinran, liksom ej heller mot förslaget att avdelningen får
gemensamt ritkontor med flygplanbyrån.

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Flygförvaltningens förslag beträffande organisationen av radio- och
radarbyråerna anser jag mig kunna biträda. Jag tillstyrker, att särskilda
utvecklingssektioner inordnas i ifrågavarande byråer.

Förslaget till inre organisation av luftbevakningsbyrån föranleder heller
ingen erinran från min sida. Jag vill emellertid understryka vad förvaltningsutredningen
framhållit om att alla möjligheter bör tillvaratas att, så
snart utrustnings- och underhållsproblem beträffande här ifrågavarande
materiel klarnat, decentralisera underhållsarbetet samt överflytta utvecklings-
och anskaffningsuppgifter i fråga om viss materiel till andra organ
inom flygförvaltningen. Personalbehovet och organisationen bör i samband
härmed omprövas.

Den fristående flygelektriska sektionen bör innehålla bl. a. centraldetalj
och utvecklingsdetalj.

c. FLYGPLANBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Flygplanbyråns arbetsområde är avsett att omfatta egentlig flygplanmateriel
jämte säkerhetsutrustning. Till säkerhetsutrustningen räknas
speciell flygarbeklädnad. Utredningen föreslår, att byrån indelas i centralsektion,
projektsektion, flygplansektion, utrustningssektion och kontrollsektion.
Centralsektion och projektsektion föreslås indelade i detaljer. 1
centralsektionen ingår ritkontor.

Utredningen uttalar, att byråns uppgifter vid anskaffning av flygplan
från utlandet i huvudsak bör vara att tekniskt bedöma färdigställda konstruktioner
samt utöva viss kontrollverksamhet. För flygplantillverkmng
inom landet bör byrån enligt utredningens mening bedriva en omfattande
förprojektverksamhet, varvid byrån bör vara flygförvaltningens sammanhållande
organ för flygplanet som stridsenhet. Större delen av projektarbetet
och praktiskt taget hela konstruktionsverksamheten anser utredningen
emellertid böra, liksom hittills, bedrivas vid flygplanindustrin.

Utredningen föreslår, att utarbetandet av erforderliga beskrivningar,
förarinstruktioner, inventarieförteckningar och lastplaner hänförs till byråns
flygplansektion. På denna sektion bör även ankomma att svara för
de konstruktionsförändringar, som betingas av att flygplanlyper i vissa
fall efter tjänst som krigsflygplan anses kunna användas för allmän flygträning,
utbildning i dubbelkommando, målbogsering, transporttjänst eller
som speciella försöksflygplan.

Så länge den inhemska flygplantillverkningen bedrivs vid Svenska Aeroplanaktiebolaget
i Linköping bör enligt utredningen byråns kontrollscktion
vara förlagd dit och handha leveranskontrollcn beträffande flygmateriel,
som för flygförvaltningens räkning tillverkas av eller anskaffas genom
bolaget. Sektionen bör vidare såsom flygförvaltningens representant
i sista hand svara för den materiel, som av förvaltningen tillhandahålls

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

denne leverantör. Vidare bör sektionen biträda med undersökningar hos
leverantören i anledning av- inträffade skador m. m. Sektionen bör även
kunna utnyttjas för leveranskontroll hos annan leverantör.

Utredningen föreslår, att ett ritkontor skall inrymmas i byråns centralsektion.
Detta ritkontor avses skola vara ett funktionellt organ för flygförvaltningen
och utföra enklare allmänna konstruktionsarbeten, uppgöra
ritningar efter skisser, ombesörja anskaffning av ljus- och fotostatkopior
m. m. Utredningen förutsätter, att ritkontoret skall kunna utnyttjas i
första hand av de byråer, som icke för sin verksamhet ansetts böra utrustas
med egna ritorgan, samt dessutom av övriga byråer vid tillfällig
överbelastning. Chefen för ritkontoret bedöms såtillvida böra ha en självständig
ställning att han direkt från respektive uppdragsgivare skall kunna
motta ritningsuppdrag och likaledes direkt med dessa samråda beträffande
uppdragen.

Utredningen uttalar slutligen det omdömet att flygplanbyråns verksamhet
synts vara ändamålsenligt ordnad, varför någon detaljerad genomgång
av byråns arbetsuppgifter icke gjorts.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Enligt flygförvaltningens förslag skall flygplanbyrån bestå av centralsektion,
projektsektion, flygplansektion, utrustningssektion och kontrollsektion.
Samtliga sektioner utom utrustningssektionen förutsätts skola indelas
i detaljer. I centralsektionen ingår ritkontor, vilket enligt vad som
framgår av tidigare redogörelse, förutsätts skola vara gemensamt för flygplanbyrån
och elektroavdelningen. Kontrollsektionen indelas i kontrollgrupper
efter de olika orter, där kontroll utövas eller där förråd under
byrån finns. Förslaget överensstämmer med förvaltningsutredningens förslag,
utom i vad angår detaljindelningen.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot flygförvaltningens förslag till organisation
av flygplanbyrån, vilket förslag i huvudsak överensstämmer med förvaltningsutredningens.
Såsom jag framhållit i tidigare sammanhang, biträder
jag förslaget att det i flygplanbyråns centralsektion ingående ritkontoret
skall vara gemensamt för byrån och elektroavdelningen.

d. MOTORBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Arbetsområdet för motorbyrån anges av utredningen skola omfatta
motorer för flygplan och robotar, motorinstallationer, hjälpapparater och
tillbehör för motorer och motorinstallationer, driv- och smörjmedel för
flygmotorer samt kyl- och tryckvätskor och diverse kemiska produkter för
flygvapnets behov.

369

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Beträffande byråns arbetsuppgifter utgår utredningen från att i fråga
om reaktionsmotorer för bemannade flygplan huvuddelen av forsknings-,
projekt- och försöksverksamheten samt hela konstruktionsverksamheten
utläggs på industrin enligt särskilda avtal. För övriga motortyper utförs
motsvarande uppgifter i huvudsak inom flygförvaltningen eller under dess
omedelbara ledning. När utvecklingen på robotvapenområdet vunnit ytterligare
stadga, bör enligt utredningen även beträffande robotmotorer berörda
arbetsuppgifter utläggas på industrin. Arbetsuppgifter, som berör
det tekniska underhållet av motorer till bemannade flygplan, anser utredningen
böra i större utsträckning än för närvarande uppdras åt de centrala
flygverkstäderna, vilka har direkt tillgång till materielen och väl kvalificerad
personal för dessa uppgifter.

Utredningen föreslår, att motorbyrån indelas i projektsektion, kolvmotorsektion,
reaktionsmotorsektion, drivmedelssektion, kontrollsektion
samt fristående centraldetalj. Projekt- och kolvmotor sektioner na föreslås
indelade i detaljer.

Även i fråga om motorbyrån fäller utredningen det omdömet att byrån
i de flesta avseendena varit ändamålsenligt ordnad, varför någon detaljerad
genomgång av byråns samtliga enheter icke verkställts.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Enligt flygförvaltningens förslag indelas motorbyrån i projektsektion,
motorsektion 1, motorsektion 2, hjälpapparatsektion, drivmedelssektion och
kontrollsektion. Sektionerna med undantag för drivmedels- och kontrollsektionerna
förutsätts skola indelas i detaljer. Motor sektion 1 och motorsektion
2 motsvaras i förvaltningsutredningens förslag av kolvmotor- och
reaktionsmotorsektionerna. Hjälpapparatsektionen motsvaras i förvaltningsutredningens
förslag av en hjälpapparatdetalj i kolvmotorsektionen.

Den förändrade benämningen på motorsektionerna motiveras med att
båda sektionerna inom en snar framtid kommer att handha frågor om
reaktionsmotortyper.

I fråga om hjälpapparatsektionen framhåller flygförvaltningen, att utvecklingen
på hjälpapparatområdet har gått mot större och mera komplicerade
enheter. Nuvarande startanordningar på några få hästkrafters
effekt ersätts sålunda på kommande motorer av turbindrivna anordningar,
som utvecklar hundratals hästkrafter. Vidare har tillkommit komplicerade
aggregat för kylning av luften till flygplanets förarkabin. Nämnda förhållanden
har enligt 1''lygförvaltningens mening medfört ett behov av specialisering
och eu anhopning av ärenden, som icke lämpligen bör belasta
motorsektionerna, i all synnerhet som frågor i samband med hjälpapparaterna
i icke ringa utsträckning berör båda motorsektionerna. På grund
härav anser flygförvaltningen en särskild sektion för handläggning av
ärenden rörande hjälpapparater nödvändig.

24—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Flygförvaltningen vidhåller sin i utlåtande över förvaltningsutredningens
betänkande uttalade uppfattning att arbetsuppgifter icke kan överföras
till de centrala flygverkstäderna i den utsträckning, som utredningen
tänkt sig.

Departementschefen.

Jag biträder flygförvaltningens förslag om att i motorbyrån skall ingå
projektsektion, motor sektion 1, motor sektion 2, drivmedelssektion och
kontrollsektion. Vad beträffar den av förvaltningen föreslagna hjälpapparatsektionen,
som i förvaltningsutredningens förslag motsvaras av en
detalj i kolvmotorsektionen, anser jag att för dess tilltänkta uppgifter bör
avses endast en detalj. Med hänsyn till att detaljen i fråga skall betjäna
båda motorsektionerna bör den förläggas fristående inom byrån.

e. ROBOTBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Beträffande robotbyråns arbetsområde och arbetsuppgifter anför utredningen
följande.

Robotbyråns arbetsområde skall omfatta robotar för samtliga försvarsgrenars
behov. I arbetsområdet skall även ingå apparatur, utrustning, tillbehör
och dylikt, som erfordras för robotarnas handhavande, utskjutning,
styrning mot mål m. m. Vidare skall till arbetsområdet höra sådana motmedel
mot främmande makters robotvapen, vilkas utveckling fordrar speciell
kännedom om robotkonstruktioner. Slutligen har med tanke på utvecklingstendenserna
för olika slag av vapen bedömts lämpligt att till byråns
arbetsområde hänföra materiel för röjning av flygbomber, robotar
m. m., varvid byrån även skall biträda civilförsvaret i fråga om röj materiel.

Inom sagda arbetsområde skall robotbyrån i egenskap av sakbyrå ha
motsvarande arbetsuppgifter som tidigare angetts för vapenbyrån. Beträffande
motorer och startraketer för robotar bör dock ansvaret för utvecklingen
eller sålunda huvuddelen av arbetsuppgifterna åvila motorbyrån
ehuru på robotbyrån alltid skall ankomma ansvaret för roboten som en
färdig stridsenhet. Robotbyrån skall ange erforderliga prestanda, svara
för typbedömning ur användningssynpunkt m. m., anslagsäskanden och
installationslrågor samt utarbeta beskrivningar och instruktioner efter av
motorbyrån lämnat underlag. Transport- och utskjutningsanordningar för
aiméns och marinens behov bör utvecklas, konstrueras och anskaffas av
armé- och marinförvaltningarna efter av robotbyrån lämnat underlag.
Samtliga arbetsuppgifter avseende robotarnas styrorgan syns visserligen i
nuvarande utvecklingsskede böra handläggas inom robotbyrån. Det bör
dock senare övervägas om icke vissa av dessa enligt samma principer, som
tillämpats beträffande motonnaterielen, bör överföras till elektrobyrån,
enär denna redan för sina nuvarande uppgifter måste ha härför lämpad
personal. I fråga om mark- och fartygsbaserad tillbehörsmateriel för
manövrering och kontroll bör undersökas möjligheterna att överföra utvecklings-
och anskaffningsuppgifter till armé- respektive marinförvaltningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 371

Projekt- och den därmed sammanhängande konstruktionsverksamheten
måste för närvarande i mycket stor utsträckning utföras av robotbyrån.
Sedan större klarhet i linjerna för robotmaterielens utformning vunnits,
torde liksom beträffande materiel av mera konventionell typ, t. ex. flygplan,
viss del av projekt- och i huvudsak hela konstruktionsarbetet kunna
utläggas hos privat eller statlig tillverkare. I samband härmed bör den
nuvarande försöksverkstaden för robotar förläggas i anslutning till den
verkstad som sammanhåller serietillverkningen. Intill dess att så kan ske
bör projekt- och huvuddelen av konstruktionsarbetet utföras centralt inom
byrån medan personal lokalt placerad vid försöksverkstaden bör utföra
visst ritningsarbete direkt sammanhängande med försökstillverkningen.

Den av utredningen föreslagna indelningen av robotbyrån inrymmer
centralsektion, militär teknisk sektion, projektseklion, utprovningssektion,
styrsektion, provskjutningssektion samt konstruktionskontor. Centralsektionen,
militärtekniska sektionen, projektsektionen och styrsektionen föreslås
indelade i detaljer.

På den militärtekniska sektionen skall enligt utredningen ankomma att
hålla de olika försvarsgrensledningarna underrättade om utvecklingen och
om tillverkningens fortskridande, kontinuerligt tillföra byrån försvarsgrensledningarnas
synpunkter och önskemål beträffande robotvapnens utformning
samt i samråd med försvarsgrensledningarna bedöma olika konstruktioners
militära värde. Utprovningssektionens uppgifter enligt utredningen
är att uppgöra skjutprogram och utvärdera resultaten från skjutförsök,
under det att konstruktionskontoret, som anses böra lokalt placeras
vid försöksverkstaden, skall ha till uppgift att följa och kontrollera
försökstillverkningen samt utföra visst ritarbete och vissa funktionsprov i
samband med denna tillverkning. Provskjutningssektionen bör enligt utredningen
utföra planerade skjutförsök vid särskilda skjutplatser.

På projektsektionen skall enligt förslaget bland annat ankomma att
uppgöra program för och utlägga de typbundna forskningsuppdrag, i första
hand vindtunnelprov, som erfordras för projektarbetet. Utredningen framhåller,
att de arbetsuppgifter som dominerar denna verksamhet, är aerodynamiska
och flygmekaniska beräkningar, utredningar beträffande styrprinciper
och servotekniska problem samt vikt-, tyngdpunkts- och tröghetsmomentberäkningar.
På en särskild beräkningsdetalj inom sektionen
avses bland annat banberäkningar och hållfasthetsberäkningar skola utföras.

I projektsektionen föreslås vidare skola ingå ett ritkontor med kvalificerade
konstruktions- och rituppgifter.

Flygforvaltningens förslag den 15 december 1953.

Robotbyrån indelas enligt flygförvaltningens förslag i centralsektion,
inililärscktion, utprovningssektion, projektsektion, konstruktionssektion,
styrsektion och motorsektion, vartill kommer en fristående försöksplats -

372

Kungl. Maj:ts proposition lir 109.

detalj och en underavdelning för inre tjänst. Detaljindelningen är omfattande.
På grund av utvecklingen inom robotområdet är någon jämförelse
med förvaltningsutredningens förslag knappast möjlig.

Med hänsyn till att robotbyrån ännu icke vunnit sådan stadga i organisationen,
att flygförvaltningen kan bedöma personaluppsättningen på
längre sikt, redovisar ämbetsverket endast ett nuläge för byrån. Utvecklingen
av robotvapnet befinner sig ännu delvis på försöksstadiet och det
är i dagens läge ej möjligt att förutse, vilka ekonomiska resurser som på
längre sikt kan ställas till robotbyråns förfogande. Flygförvaltningen säger
sig i princip dela den av förvaltningsutredningen framförda åsikten, att
projekt- och konstruktionsarbete för robotvapen bör kunna läggas ut hos
privat eller statlig tillverkare. Ämbetsverket är dock icke berett att för
närvarande föreslå en sådan åtgärd, enär en dylik överföring kan ske endast
successivt och sedan statsmakterna tagit ställning till frågan om vilka
medel, som kan anslås för framställande av robotvapen. Av dessa anledningar
anser flygförvaltningen, att robotbyrån bör ges en lösare organisationsform.

I motsats till förvaltningsutredningen håller flygförvaltningen före, att
motorutvecklingen för robotar åtminstone tills vidare bör handhas av
robotbyrån. Huruvida ämbetsverkets motorbyrå framdeles kan helt eller
delvis överta hithörande arbetsuppgifter, sammanhänger intimt med vilken
eller vilka typer av motorer, som skall komma till användning. Vidare uttalar
flygförvaltningen som sin mening, att styrapparatutvecklingen, som förvaltningsutredningen
ansett böra hänföras till elelctroavdelningen, alltjämt
bör ankomma på robotbyrån. Avdelningen är redan nu så stor att det icke
syns praktiskt att ytterligare öka dess arbetsuppgifter. Härtill kommer, att
den styrtekniska utvecklingen intar en central ställning inom hela robotvapenutvecklingen.
Även sekretesskäl talar för att detta arbete icke förläggs
utanför robotbyrån.

Slutligen utvecklar flygförvaltningen i detta sammanhang den åsikten
att motmedelstekniken (aktiv eller passiv störning av teleteknisk verksamhet)
och bombröjningstjänsten icke såsom förvaltningsutredningen ansett,
bör handhas av robotbyrån.

Mot flygförvaltningens uttalande om att projekt- och konstruktionsarbetet
för robotvapen bör kunna läggas ut hos privat eller statlig tillverkare
har chefen för robotbyrån anfört reservation. Denne uttalar bland annat
att frågan härom tills vidare bör stå öppen, enär det nu är för tidigt att
göra något principuttalande om hur robottillverkningen skall bedrivas i
framtiden.

Departementschefen.

Då robotbyråns slutliga omfattning och arbetsuppgifter icke för närvarande
kan bedömas, saknar jag anledning att gå in på någon mera detal -

373

Kiuujl. Maj:ts proposition nr 109.

jerad granskning av dess organisation. Byrån torde tills vidare få i huvudsak
vara organiserad på sätt flygförvaltningen föreslagit och med de arbetsuppgifter
som ämbetsverket angett. Med hänsyn till byråns omfattande
organisation och stora personalbehov är jag emellertid angelagen att
betona vikten av att framdeles alla möjligheter att lägga ut projekt- och
konstruktionsarbete för robotvapen hos privat eller statlig tillverkare effektivt
utnyttjas. I samband med att så kan ske bör givetvis byråns organisation
reduceras.

f. IN T EN D EX TUBBYRÅN.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen föreslår, att inom ämbetsverket skall, liksom hittills,
finnas en intendenturavdelning, indelad i fyra sektioner, nämligen centralsektion,
materielsektion, förplägnadssektion och drivmedelssektion. Härtill
kommer centralförråd för intendenturmateriel.

I centralsektionen ingår expedition, allmän detalj och förrådskontrollkontor.
Detta kontor förutsätts skola minskas med anledning av att rakningsgranskning
in. in. centraliseras till inköpscentralen. Materiel- och
drivmedelssektionerna föreslås uppdelade i vardera två detaljer. Förslaget
till indelning överensstämmer med förvaltningsutredningens förslag till indelning
av den intendenturbyrå i flygförvaltningen, som utredningen ansåg
böra finnas, därest ett för försvaret gemensamt intendenturförvaltningsverk
icke inrättades.

Departementschefen.

Jag erinrar om att jag vid behandlingen av huvuddragen av flygförvaltningens
organisation förklarade mig ej kunna biträda förslaget om att det
centrala intendenturorganet i flygförvaltningen skulle vara avdelning utan
endast räknade med en intendenturbyrå. Beträffande denna byrå finner
jag ej anledning till erinran mot flygförvaltningens förslag till indelning.
Detta förslag ansluter sig till vad förvaltningsutredningen räknat med vid
alternativet med en försvarsgrensvis ordnad intendenturförvaltning.

Det kan övervägas att ge cheferna för intendenturbyråns sektioner en
förhållandevis självständig ställning och bland annat ålägga dem föredragningsskyldighet
inför souschefen i de ärenden, som skall avgöras av denne.

g. flygfältsbyrån.

194,6 ars miiitära förvaltningsutredning.

Enligt förslaget omfattar flygfältsbyråns arbetsområde samtliga flygvapnet
underställda flygfält med tillhörande rull- och förbindelsebanor,
startplattor och uppställningsplattor vid hangarerna ävensom flygfältsmateriel.
Ur såväl underhålls- som i viss mån beredskapssynpunkt bör

374

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 109.

till byråns arbetsområde enligt utredningens mening vidare höra baracker
vid vissa övningsflygfält och vid samtliga krigsflygfält, flygplanvärn och
flygplanvägar vid samtliga flygfält samt flygvapnet underställda bombfällnings-
och skjutplatser.

Inom sagda arbetsområde föreslås flygfältsbyråns uppgifter skola omfatta
modernisering av befintliga flygfält, projektering och byggnad av
nya flygfält, underhåll av flygfältsanläggningar med vissa undantag samt
belysningar vid flygfält.

Utredningen föreslår, att byrån indelas i projektsektion, anläggningssektion,
underhållssektion och fristående centraldetalj.

Underhållssektionen indelas enligt förslaget i eu allmän detalj och en
mobiiiseringsdetalj. Beträffande den allmänna detaljen anför utredningen
följande.

Under allmänna detaljens överinseende bör till flygflottiljerna delegeras
vården och underhållet av flottilj flygfälten medan övriga fält bör
underställas respektive flygbasområdesstaber. Flygbasområdesstaberna bör
vid behov biträda flygflottiljerna i frågor rörande flygfältens vård och
underhåll samt vid beräkning av medel härför. Förslaget innebär viss
ökning av arbetsuppgifterna för flygbasområdesstaberna, varför dessa bär
förstärkas med viss personal. Denna ökning, vilken för närvarande syns
erforderlig vid fyra flygbasområden, kompenseras dock genom motsvarande
reducering av allmänna detaljens personalbehov. Allmänna detaljen
avses vidare skola ombesörja behovsberäkning och fördelning av underhållsmedel
till flygbasområden och flygflottiljer samt vid större reparations-
och underhållsarbeten, då så bedöms erforderligt, biträda dessa med
uppgörande av programhandlingar. Entreprenadfrågor bör handläggas av
allmänna detaljen och inköpscentralen men kan efter bedömning delegeras
till lokalmyndigheterna. Dessa skall som regel även ombesörja kontroll av
respektive arbeten. Allmänna detaljen skall vidare avgöra, om vidtagandet
av underhållsåtgärder, t. ex. invallningar in. m., vilka berör omkringliggande
fastigheter, bör delegeras till lokalmyndigheterna. All försöksverksamhet
och härav betingad konsulterande verksamhet bör normalt bedrivas
av detaljen. Slutligen skall denna bedriva erforderlig kursverksamhet
för de befattningshavare, som har att leda och praktiskt utföra underhållsarbetet,
samt genom materielinspektioner och granskning på platsen
av underhållsmedlens förvaltning övervaka underhållstjänstens funktion.
Beträffande flygfältsmateriel bör allmänna detaljen endast handlägga
frågor rörande anskaffning av speciell sådan medan mindre ersättningsanskaffningar
samt underhållstjänsten för flygfältsmaterielen bör delegeras
till lokalmyndigheterna, varigenom flygfältsbyrån erhåller samma funktion
som förvaltningens övriga sakbyråer i fråga om tekniskt underhåll. Motorfordon
bör i såväl anskaffnings- som underhållshänseende omhänderhas
av underhållsavdelningens fordonssektion.

Centraldetaljen avses bl. a. skola sammanhålla beräkning av planer
för investeringsbemyndiganden och anslagsäskanden beträffande flygfält
och flygfältsmateriel, biträda byråns saksektioner med ekonomiska utredningar
i samband därmed, uppgöra förslag till fördelning på lokalförvalt -

375

Kungl. May.ts proposition nr 109.

ningarna av tilldelade medel, föra dispositionsanteclcningar samt folja och
övervaka lokalförvaltningarnas anslagsbelastning.

Flygförvalmingcns förslag den 15 december 1953.

Flygfältsbyrån föreslås av flygförvaltningen skola indelas i projektsektion,
underhållssektion och anläggningssektion, vartill kommer en fristående
expedition. Projektsektion och underhållssektion förutsätts skola
indelas i detaljer. I den förstnämnda sektionen ingår ett ritkontor. Förslaget
ansluter sig i huvudsak till förvaltningsutredningens förslag.

De uppgifter, som förvaltningsutredningen räknat med för centraldetaljen,
fördelas enligt flygförvaltningens förslag mellan de olika sektionerna
utom i vad avser expeditionsarbetet. I anslutning härtill föreslås,
att centraldetaljen utgår och ersätts med en expedition.

Departementschefen.

Jag biträder flygförvaltningens förslag till organisation av flygfältsbyrån.
Detta skiljer sig endast såtillvida från förvaltningsutredningens att centraldetaljen
ersätts av en expedition och de speciella arbetsuppgifter, som
förvaltningsutredningen avsett skola åvila centraldetaljen, fördelas mellan
de tre sektionerna. Jag vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten
på vad förvaltningsutredningen framhållit om möjligheterna att
delegera olika arbetsuppgifter till lokalmyndigheter. Dessa möjligheter
bör utnyttjas i den utsträckning så befinns lämpligt. Delegation av frågor,
som i rättsligt hänseende berör omkringliggande fastigheter bor dock aga
rum med urskillning. Som regel bör enligt min mening representant for
centralmyndigheten vara närvarande och tillvarata kronans rätt vid viktigare
förrättningar och dylikt, exempelvis i samband med torrläggningsföretag.

h. UNDERHÅLLSAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt utredningens förslag skall underhållsavdelningen ha till arbetsuppgift
att utöva den centrala ledningen (koncernledningen inom verket)
av flygvapnets för underhåll av flygmateriel avsedda verkstäder samt att
uppgöra verkets planer för krigsreparationstjänsten. Därjämte avses avdelningen
skola fullgöra sakorgans uppgifter beträffande flygvapnets
motorfordon, motorbåtar och cyklar samt materiel avsedd för reparationstjänsten.
Även ärenden rörande förrådskontroll, sakgranskning, förrådsdrift
och förrådslolcaler ifråga om all flygmateriel med undantag av
ammunition föreslås skola förläggas till underhållsavdelningen.

376

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Med hänsyn till arbetsuppgifternas art och omfattning förordar utredningen,
att underhållsavdelningen indelas i en byrå, förrådsbyrån, fyra
fristående sektioner, nämligen central-, drift-, fordons- och utbildningssektionerna,
samt en fristående avtalsdetalj.

Förrådsbyrån föreslås skola indelas i centrala flygmaterielförrådet i
Arboga och eu förradsgrupp i flygförvaltningen.

Sektionerna avses skola indelas i detaljer m. m. Förutom att centralsektionen
bör inrymma expedition, skall den enligt förslaget handha
ekonomi- och organisationsfrågor samt statistik i analogi med vad som
närmare utvecklats vid behandlingen av motsvarande organ i övriga försvarsgrensförvaltningar.
Dessutom föreslås, att i centralsektionen skall
ingå en hålkortscentral. Beträffande denna anför utredningen

Inom flygförvaltningen har under de senaste åren bedrivits undersökinngar
avseende rationalisering och förenkling av kontorsarbetet vid under
ämbetsverket sorterande verkstäder och förråd. Undersökningarna har visat
att genom införande av hålkortsmaskiner avsevärda besparingar kan göras.
Därjämte har befunnits, att moderna hålkortsmaskiner möjliggör personalbesparingar
samt en snabbhet och överskådlighet, som i många fall icke

an ernas med den mänskliga arbetskraft, som rimligen kan insättas på
,e , suPPo* ter’ varom här är fråga. Den större snabbheten och överskadhgheten
skapar förutsättningar för en förbättrad medelshushållning
särskilt vad beträffar reservdelsförsörjningen.

Den av flygforvaltningen nyligen organiserade hålkortscentralen, som
ar lokalt placerad i anslutning till centrala flygverkstaden i Arboga, bör
organisatoriskt ingå i centralsektionen. Centralen ombesörjer för närvarande
avlöningsuträkning och därmed förbunden lönestatistik samt efterkalkyl
för de centrala flygverkstäderna. Allt eftersom centralen tillförs
ytterligare maskiner, avses den skola tilläggas den fullständiga verkstadsb
ok form gen och faktureringen berörande flygvapnets verkstäder, kostnadsstatistik
i olika former, redovisning av flygtider för flygande personal,
flygplan och motorer, bearbetning av meteorologiska observationer samt
redovisning av materiel i flygvapnets förråd.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av att
den halkortsmässiga bearbetningen inom civilförvaltningen och inom hålkortscentralen
koordineras i vad avser redovisningen av verkstädernas och
centralförrådets diversemedelstitlar samt flottiljernas berörda anslagstitlar
Vid den i annat sammanhang föreslagna utredningen beträffande försvarets
titelsystem och den hålkortsmässiga bearbetningen inom civilförvaltningen
bör denna fråga särskilt beaktas.

På underhållsavdelningens driftsektion skall enligt utredningen falla att
handlägga Verkstadstekniska frågor, som direkt sammanhänger med den
centrala ledningen av underhållstjänsten, såsom allmän planering av
arbetsbelastningen vid verkstäderna, anvisningar för underhållstjänsten
ävensom driftteknisk granskning och arbetsstudier m. m. Utredningen
framhåller vikten av att en central planering i stora drag av flygmaterielens
underhåll äger rum för att å ena sidan inom ramen för flygvapnet till -

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

delad flygtid och med hänsynstagande till variationerna under året i flygutbildning
och övningar flygplanbehovet skall kunna tillgodoses, samt å
andra sidan rationell verlcstadsdrift genom jämn arbetsbelastning skall
bli möjlig. Driftsektionen skall enligt förslaget även ha att lämna driftservice
till och utföra driftteknisk granskning vid verkstäderna samt lämna
anvisningar för den underhållstjänst beträffande flygmaterielen, som i
övrigt bedrivs vid förbanden. I servicearbetet ingar att i samråd med
vederbörande sakbyrå utarbeta normalprogram för dagliga och periodiska
tillsyner vid förbanden. Beträffande fordonssektionens materiel kommer
enligt utredningens förslag huvudförvaltningen att i betydande utsträckning
utövas av arméförvaltningen samt i någon mån även av marinförvaltningen.

Enligt förslaget skall på utbildningssektionen ankomma, dels att planlägga
den utbildning av flygingenjörpersonalen samt av verkstädernas
civila personal, som betingas av underhållstjänsten, dels att handha utbildningen
av lärlingar för verkstäderna, dels ock slutligen att handlägga
frågor rörande undervisningsmaterielen för teknisk utbildning inom flygvapnet.
Beträffande lärlingsutbildningen räknar utredningen med att den
tills vidare alltjämt skall bedrivas vid verkstadsskolan, som bör utgöra
en i sektionen ingående enhet.

Utredningen framhåller, att de arbetsuppgifter, som avses skola ankomma
på förrådsbyrån till övervägande del handhas av centrala flygmaterielförrådet
i Arboga, vars organisation och personalbehov icke prövats
av utredningen i annan mån än att förrådet befunnits böra inordnas som
en särskild enhet i förrådsbyrån samt att vissa på andra organisationsenheter
inom flygförvaltningen ankommande arbetsuppgifter bedömts böra
överföras till förrådet. Den egentliga förrådsverksamheten anser utredningen
böra koncentreras till förrådet i Arboga. På den till flygförvaltningen
i Stockholm förlagda förrådsgruppen bör ankomma att handha för
förvaltningen erforderliga register över inaterieltillgången samt i övrigt
fungera som kontaktorgan mellan förvaltningens sakorgan och förrådet.

Beträffande de arbetsuppgifter, som ytterligare bör tillkomma centrala
flygmaterielförrådet, anför utredningen följande.

Med hänsyn till flygmaterielens relativt korta livslängd och den begränsade
erfarenhet som därigenom kan erhållas i fråga om reservdelsförbrukningen
och då reservdelarna som regel betingar höga kostnader, blir de
med deras anskaffning sammanhängande arbetsuppgifterna särskilt betydelsefulla.
Uppgiften att kalkylera och i övrigt planera reservdel sbehovet
bör därför icke splittras på olika organisationsenheter utan måste sammanhållas
och samlas hos teknisk personal inom förrådet i Arboga. En
given förutsättning för en effektiv och väl avpassad reservdelsförsörjning
är därvid, att förrådet bar tillgång till personal, som har reservdelsplanering
till sin huvudsakliga uppgift. Inom flygförvaltningen i Stockholm nu
med reservdelsplanering sysselsatt personal bör därför överföras till för -

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

rådet i Arboga. På förrådet i Arboga bör vidare ankomma att uppgöra
lagerlistor och förteckningar eller kataloger över lagerförd materiel samt
att förrådsgruppera denna. Anskaffningsverksamheten bör vidare för förrådets
del utvidgas så att den omfattar samtliga inköpsärenden som sammanhänger
med och uppkommer inom förrådsverksamheten, dock att
ärenden angående avtal om reservdelsinköp i samband med inköp av ny
flygmateriel i fråga om kostnadsram, prisklausuler m. in. skall handläggas
av förvaltningens inköpscentral.

o För att ernå rationell förrådsdrift och ändamålsenlig disposition av förrådslokalerna
inom flygvapnet, bör såsom förut nämnts till förrådet i
Arboga hänföras, förutom de allmänna förrådsärenden som i detta avseende
sammanhänger med förrådshållningen av reservdelar, jämväl motsvaiande
uppgifter i fråga om flyg- och flygfältsmateriel, varigenom överensstämmelse
erhålls mellan förrådstjänstens lokala organisation och den
centrala ledningen därav.

Flygförvaltiiingens förslag den 15 december 1953.

Driftbyrån indelas enligt förslaget i driftsektion och fordonssektion,
vartill kommer fristående avtalsdetalj och verkstadsskola. Beträffande
ifrågavarande sektioners indelning i detaljer ansluter sig förslaget till
förvaltningsutredningens förslag.

I fråga om förrådsbyrån erinrar flygförvaltningen om att Kungl. Maj :t
på därom av ämbetsverket i underdånig skrivelse den 19 december 1952
gjord hemställan genom brev den 26 juni 1953 medgivit, att flygförvaltningen
tills vidare på försök får tillämpa en ändrad organisation för
centrala flygmaterielförrådet i Arboga. För denna organisation har flygförvaltningen
redogjort i nyssnämnda underdåniga skrivelse. Flygförvaltningen
framhåller, att övergången till den nya organisationen, som bland
annat tar sikte på förrådsredovisning enligt hålkortssystem, väntas ta en
tid av tre till fyra år.

I anslutning till i föregående stycke nämda medgivande av Kungl.
Maj:t föreslår flygförvaltningen, att förrådsbyrån indelas i kontorssektion,
inköpssektion, reservdelsplaneringssektion, förrådssektion samt eu fristående
förrådsgrupperingsdetal j.

I förenämnda underdåniga skrivelse anför flygförvaltningen bland annat
följande.

För närvarande är centrala flygmaterielförrådet, vad antalet detaljer beträffar,
en av de största förrådsorganisationerna i landet. Antalet detaljer
är nu av storleksordningen 200 000 och förrådsvärdet 100 miljoner kronor.
Den ökade omfattningen av förrådsverksamheten och de därjämte ständigt
ökade svårigheterna att beräkna behovet av reservdelar för flygmaterielens
underhåll, har medfört, att förutsättningarna för förrådstjänstens bedrivande
numera är annorlunda än vid tiden för uppsättandet av centrala
flygmaterielförrådet. Med anledning härav får ämbetsverket anföra följande.

Det system för förrådsredovisning, som centralförrådet hittills tillämpat,
är grundat på den principen, att när en detalj levereras från huvudförrådet

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

379

i Arboga till ett av de 23 filialförråden vid flygflottilj eller central flygverkstad,
avförs detaljen från huvudredovisningen. Det har sålunda icke
varit möjligt att på annat sätt än genom betungande och tidsödande undersökningar
i varje särskilt fall få en bild av det totala materielbeståndet
inom flygvapnet. Vid återanskaffning kan detta inverka på så sätt, att
detaljer inköps trots att överskott fortfarande finns i ett eller flera filialförråd.
Med utnyttjande av de allra modernaste landvinningarna inom
hålkortsmetodiken har flygförvaltningen emellertid nu utarbetat en redovisningsmetod
för centralförrådet, som öppnar möjligheter till en betydligt
effektivare planering. Det blir sålunda möjligt att direkt avläsa hela flygvapnets
lagerbestånd och dess fördelning på centralförrådet och olika filialförråd.
Dessutom erhålls genom den nya redovisningsmetoden kontinuerlig
statistik rörande den verkliga förbrukningen, vilken uppgift för närvarande
icke är tillgänglig. Till följd härav uppstår också väsentligt storre mojligheter
för centralförrådets planeringsorgan att anpassa lagerbeståndet med
hänsyn till varje materieltyps återstående underhållsbehov, varigenom avsevärda
ekonomiska besparingar kan förväntas.

Flygvapnets försörjning av reservdelar samt övrig materiel och material,
som erfordras för underhållstjänsten, har hittills varit så organiserad, att
planering och behov sb er åkning av första anskaffning i samband med
tillkomst av nya flygplan och flygmotortyper samt övrig flygmateriei avilat
en särskild för detta ändamål organiserad reservdelsplaneringssektion mom
flyoförvaltningens materielavdelnings verkstadsbyrå. Centralförrådets huvudsakliga
uppgift har däremot varit att handha återanskaffning. Inom
förrådsorganisationen har för denna uppgift funnits en teknisk sektion.
Att reservdelsplaneringssektionen placerades i Stockholm motiverades vid
dess tillkomst sålunda av att en klar gräns ansågs kunna uppdragas mellan
å ena sidan första anskaffning av reservdelar och å andra sidan återanskaffning.
Den första anskaffningen avsågs uppgöras på grundval av de
förbrukninsssiffror, som kan erhållas i samarbete med materielsakkunmga
instanser inom ämbetsverkets olika byråer. Erfarenheten har emellertid
visat att dylik gränsdragning mellan ny- och återanskaffning av samma
materiel icke är praktiskt hållbar. ..

Med hänsyn till flygmaterielens relativt korta livslängd och den begränsade
erfarenhet, som därigenom kan erhållas i fråga om reservdelsförbrukningen,
blir de med reservdelsanskaffningen sammanhangande arbetsuppgifterna
särskilt betydelsefulla, i synnerhet som reservdelarna i
regel betingar höga kostnader. En splittring av ansvaret för detta arbete
är mindre lämplig, då klart definierade gränser icke kan uppställas. Det
förefinns alltså icke någon principiell skillnad i arbetsformerna mellan
flygförvaltningens organ''och flygmaterielförrådets. Erfarenheten har också
visat att det icke är möjligt att, som ursprungligen avsetts, generellt basera
återanskaffningen av reservdelar på erhållen förbrukningsstatistik och med
ledning av denna statistik beräknade beställningspunkter. Vid planering
av reservdel sanskaffning för ny matcrielenhet måste vidare hansyn tas till
1,1. a. vilka delar som eventuellt redan tidigare ingår som reservdelar eller
standardmateriel i förrådet och för vilka sålunda endast ändring av beställ
ningspunk ten erfordras. Eu sådan överblick kan lättast erhållas ur

förrådskartoteket vid centralförrådet.

Det svns med dessa utgångspunkter naturligt att ett sammanlagt organ
för reservdelsplancriug lokalt placeras vid centrala flygmaterielforradet i

380

Kimgl. Maj:ts proposition nr 109.

Arboga. Flygförvaltningen vill därför i likhet med vad som föreslagits av
1946 års militära förvaltningsutredning föreslå, att reservdelsplaneringssektionen
inom verkstadsbyrån överförs till centralförrådet och att samtliga
arbetsuppgifter med planering av reservdelsanskaffning förläggs dit.

I likhet med förvaltningsutredningen bedömer ämbetsverket att inköpsverksamheten
beträffande reservdelar bör överföras till centralförrådet.
För närvarande handhas denna verksamhet till de delar, som avser första
anskaffning samt anskaffning av utländska reservdelar, av flygförvaltningens
anskaffningsbyrå. Genom överförande av arbetsuppgifterna med
planering av all anskaffningsverksamhet beträffande reservdelar till centralföirådet
framstår överförandet till förrådet även av ifrågavarande del
av verksamheten som eu naturlig följd. Vid centralförrådet finns redan
tidigare eu för reservdelsinköp organiserad inköpssektion, till vilken all
sådan verksamhet bör förläggas. Förutom att inköpsorganet med hänsyn
till samarbetet lokalt bör vara beläget i anslutning till planeringsorganet,
talar för en överflyttning till centralförrådet av denna anskaffningsverksamhet
också det förhållandet, att centralförrådet, som har den ''direkta
kontakten med förbanden, med nödvändighet snabbt måste få kännedom
om ändrade leveranstider, annulleringar etc. Centralförrådets planeringsarbete
påverkas också ogynnsamt av att leveransuppföljningen och kontakten
med leverantörerna för närvarande ej sker genom förrådet beträffande
samtliga reservdelar. Det är dock flygförvaltningens avsikt att även
fortsättningsvis till ämbetsverkets anskaffningsbyrå koncentrera handläggandet
av leveransavtal, prisöverenskommelser samt inköpsärenden av
större omfattning och av principiell innebörd. Då reservdelspriserna oftast
är avtalsenligt fixerade i samband med flygmaterielanskaffningen, före}igger
ur inköpsteknisk synpunkt inga hinder för den föreslagna åtgärden.

Enligt förslaget är centrala flygmaterielförrådet i Arboga identiskt med
ftygförvaltningens förrådsbyrå. I motsats till vad förvaltningsutredningen
förutsatt, föreslås ej att någon förrådsgrupp skall finnas vid flygförvaltningen
i Stockholm.

Flygförvaltningen föreslår, att underhållsavdelningens centralsektion i
enlighet med förvaltningsutredningens förslag indelas i ekonomi- och organisationsdetalj,
statistikdetalj, hålkortscentral och expedition.

Halkoitscentralen är avsedd att ombesörja förrådsredovisning enligt
vad som närmare berörts i nyss återgivna avsnitt ur flygförvaltningens
framställning den 19 december 1952. Utöver förrådsredovisningen handhas
vid hålkortscentralen, enligt vad flygförvaltningen uppger, avlöningsuträkning
och därmed förbunden lönestatistik samt efterkalkyl för de
centrala flygverkstäderna, redovisning av flygtider för flygande personal,
flygplan och motorer samt bearbetning av meteorologiska observationer.
De närmast planerade arbetsuppgifterna avser att utsträcka den
hålkortsmässiga förrådsredovisningen beträffande flygmateriel att gälla
även centrala flygmaterielförrådets filialer vid flygflottiljer och centrala
flygverkstädei samt att till hålkortsbearbetning överföra fullständig verkstadsbokföring
och fakturering för flygvapnets verkstäder samt kostnadsstatistik
i olika former.

381

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt flygförvaltningens förslag ingår icke någon utbildningssektion i
underhållsavdelningen. Den verkstadsskola, som enligt förvaltnmgsutredningens
förslag skulle ingå i utbildningssektionen, har såsom framgår av
den lämnade redogörelsen av flygförvaltningen förlagts till driftbyrån. Utbildningssektionens
uppgifter i övrigt hänförs enligt flygförvaltmngens förslag
till materielinspektionen.

Departementschefen.

Jag anser mig kunna biträda flygförvaltningens förslag om att någon
utbildningssektion icke skall ingå i underhållsavdelningen och att de arbetsuppgifter,
som avsetts för denna sektion, fördelas mellan driftbyrån och
materielinspektionen. Jag föreslår sålunda, att underhållsavdelningen indelas
i driftbyrå, förrådsbyrå och centralsektion.

Mot flygförvaltningens förslag om driftbyråns indelning i driftsektion
och fordonssektion jämte fristående avtalsdetalj och verkstadsskola har jag
ingen erinran.

Beträffande förrådsbyrån, som enligt flygförvaltningens förslag är identisk
med centrala flygmaterielförrådet i Arboga, ansluter sig förslaget till
den organisation, som ämbetsverket enligt Kungl. Maj :ts beslut den 26
juni 1953 bemyndigats att tillsvidare tillämpa på försök. Såsom flygforvaltningen
framhåller måste det ta avsevärd tid i anspråk att genomföra
här ifrågavarande, förhållandevis omfattande omorganisation. Jag ifrågasätter
icke nu någon ändring i flygförvaltningens förslag beträffande förrådsbyråns
organisation. Sedan närmare erfarenheter vunnits bör den bil
föremål för översyn.

Flygförvaltningens förslag i fråga om centralsektionens indelning i ekonomi-
och organisationsdetalj, statistikdetalj, hålkortscentral och expedition,
vilket förslag ansluter sig till förvaltningsutredningens, ger mig icke
anledning till erinran. Jag förutsätter, att alla möjligheter till personalbesparingar
genom att hålkortscentralen övertar allt flera redovisningsuppgifter
noga beaktas.

i. INICÖPSAVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Ehuru inköpscentralens i flygförvaltningen arbetsuppgifter är avsedda
att i huvudsak motsvara dem som ansetts böra ankomma på armé- och
marinförvaltningarnas inköpscentraler, blir dock enligt utredningen arbetsfördelningen
något skiljaktig. Leveranskontroll av flygplan, flygmotorer
och viss övrig flygmateriel utförs delvis annorlunda än i fråga om övriga
försvarsgrenars materiel och vidare kan mottagningskontroll i stor omfattning
uppdras åt de centrala verkstäderna, centrala flygmaterielförrådet
i Arboga och andra mottagare. Utredningen betonar vidare, att avtal

382

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

rörande i första hand flygplan och flygmotorer erfordrar omsorgsfull
handläggning med deltagande av souschefen eller ställföreträdande souschefen,
respektive byråchefer samt, beträffande inköpstekniska frågor,
chefen för inköpscentralen. Avtalen omfattar, enligt vad utredningen ytterligare
framhåller, ofta även konstruktion av den beställda materielen.

Utredningen föreslår, att inköpscentralen indelas i svensk inköpssektion,
utländsk inköpssektion, räkningssektion och expedition.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen föreslår, att inköpscentralen indelas i centralsektion,
utländsk inköpssektion, svensk inköpssektion, robotinköpssektion och räkningssektion.
Centralsektionen innebär en utvidgning av den utav förvaltningsutredningen
föreslaga expeditionen. Robotinköpssektionen är nytillkommen.
Denna sektion avses för enklare och mera rutinbetonade upphandlingar,
som nu sker på robotbyrån. Flygförvaltningen framhåller, att
räkningssektionens arbetsuppgifter i dagens läge icke kan klart överblickas
med hänsyn till dels pågående utbyggnad av bokföringssystemet enligt
halkortsmetod, dels den slutliga gränsdragningen mellan den av flygförvaltningen
föreslagna administrativa byrån, inköpscentralen och centralplaneringen.

Departementschefen.

Jag kan icke godta den utvidgning i förhållande till förvaltningsutredningens
förslag, som flygförvaltningen föreslår i fråga om inköpsavdelningens
inre organisation. Centralsektionen bör enligt min mening utbytas
mot expedition. Några bärande skäl torde icke kunna åberopas för att inom
avdelningen inrätta en särskild robotinköpssektion. Denna bör därför utgå
och dess uppgifter bör inordnas i respektive inköpssektioner. Även om,
såsom flygförvaltningen gör gällande, det nu kan föreligga vissa svårigheter
att helt överblicka räkningssektionens arbetsuppgifter, vill jag dock
framhålla, att någon tvekan ej bör behöva råda angående det väsentliga
i dessa uppgifter. Såsom jag betonade vid behandlingen av armétygförvaltningens
och marinförvaltningens inköpsavdelningar, bör enligt min mening
leverantörräkningarna slutbehandlas och förses med anordningsbeslut
å inköpsavdelningen.

j. NORMALIEBYRÅN (FÖRLAGSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen föreslår, att förlagsbyrån indelas, förutom i
expedition med skrivcentral, i standardiseringssektion, beskrivningssektion,
förlagssektion samt bibliotek. Sektionerna är enligt förslaget indelade i
detaljer i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen föreslår i

Kimgl. Maj:ts proposition nr 109. 383

fråga om övriga förlagsbyråer. I beskrivningssektionen ingår en tecknarateljé.

Det framhålls, att standardiseringsverksamheten inom flygförvaltningen
är av stor omfattning. Detaljarbetet med reservdelskataloger förutsätts i
regel skola utföras av centrala flygmaterielförrådet i Arboga i de fall, då
det ej lämpligen kan utföras av leverantör. Ritningsgranskning och ritningsarkivering
avses ej skola ske inom standardiseringssektionen, eftersom
huvuddelen av ritningarna förvaras hos leverantörer och centrala verkstäder.

Beträffande biblioteket framhåller utredningen, att referattjänsten måste
bli av betydande omfattning.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen föreslår, att normaliebyrån indelas i expedition, försvarets
klassifikationscentral, materialsektion, standardiseringssektion, beskrivningssektion,
förlagssektion och informationssektion. Materialsektionen
motsvarar den enligt förvaltningsutredningens förslag i standardiseringssektionen
ingående materialdetaljen. Informationssektionen omfattar
referatdetalj, översättningar och bibliotek och motsvarar sålunda
det bibliotek som förvaltningsutredningen avsåg skola handha även översättningar
och referattjänst.

Förvaltningsutredningens förslag upptar icke någon klassifikationscentral
i normaliebyrån. Den klassifikationsdetalj, som förvaltningsutredningen
räknade med inom standardiseringssektionen, återfinns även i flygförvaltningens
förslag och får icke förväxlas med försvarets klassifikationscentral.
I underdånig skrivelse den 14 september 1951 redogjorde
flygförvaltningen för det klassifikationsarbete, som dittills bedrivits, och
föreslog efter samråd med armeförvaltningens tygavdelning och marinförvaltningen,
att en försvarsgrensförvaltningarnas klassifikationscentral
skulle inrättas. Kungl. Maj :t medgav genom beslut den 30 maj 1952, att
för ledningen av klassifikationsverksamheten inom försvaret fick inrättas
en befattning för byrådirektör vid krigsmaterielverket. Samtidigt förordade
Kungl. Maj :t, att vederbörande tills vidare skulle tjänstgöra vid flygförvaltningen
ävensom att inom flygförvaltningen tills vidare fick finnas organiserad
en central för klassifikation av försvarets materiel.

Flygförvaltningen uppger i förevarande förslag, att klassifikationsarbetet
igångsatts under hösten 1952 samt organiserats och utvecklats för
i huvudsak följande arbetsuppgifter:

1. utveckling och revidering av klassifikationssystemet, den s. k. Mkodcn,
till ett system för hela försvaret,

2. minskning av antalet inom försvaret förekommande typer av materiel,

3. klassificering av materiel för försvarsgrensförvaltningarna,

384

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

4. successiv registrering av alla av centralen beslutade benämningar
och beteckningar,

5. utarbetande eller granskning av manuskript till materielförteckningar,
typ- och reservdelskataloger m. in., gemensamma för försvaret
samt

6. utarbetande av för försvaret gemensamma benämningar och förkortningar.

Flygförvaltningen anför vidare i detta sammanhang.

Den tid, som förflutit, kan i viss mån karakteriseras som en försöksoch
uppbyggnadstid. Det har visat sig, att samarbetet mellan försvarsgrenslorvaltningarna
i dessa frågor varit synnerligen gott, och man har
redan vunnit avsevärda resultat, särskilt i fråga om typminskning inom
de materielområden, som hunnit bearbetas. Allteftersom tiden fortskridit
har bearbetningen av fler och fler materielområden påbörjats. I dagens läge
är 12 arbetsgrupper organiserade och cirka 10 000 materielslag har erhållit
M-kodnummer.

Enligt nu gällande instruktion för krigsmaterielverket skall detta verk
leda verksamheten för standardisering av försvarets materiel. På grund av
flera omständigheter har emellertid resultatet härav icke motsvarat förväntningarna.

Da nu krigsmaterielverket skall avvecklas, har de tre försvarsgrensförvaltningarna
efter ingående överläggningar funnit det mest praktiskt, att
det för försvarsgrenarna gemensamma standardiseringsarbetet bedrivs
under i stort sett samma former, som enligt ovan med gott resultat praktiserats
il råga om klassifikation och typminskning. Detta beror på att det
icke syns vara möjligt att skilja den form av standardisering, som hittills
åvilat^ krigsmaterielverket, från den form av typminskning m. m„ som
har ålagts klassifikationscentralen och dess arbetsgrupper. Tvärtom
hänger dessa arbeten intimt samman, och man kan i få ord karakterisera
arbetsgången inom de olika materielslagen på följande sätt:

1. Inventering av materielen vid förband, verkstäder, förråd m. m.;

2. grovsortering av materielen enligt M-koden (försvarets gemensamma
klassifikationssystem för materiel);

typminskning, klassificering; konstruktionsförenkling och normering.

Flygförvaltningen framhåller härefter, att verksamheten i viss mån
kommit att ändra karaktär såtillvida, att den numera ej blott omfattar
det gemensamma klassifikationsarbetet utan även det ännu mera betydelsefulla
arbetet för typminskning. Flera förslag från klassifikationscentralen,
särskilt i fråga om typminskning, beräknas bli kostnadsbesparande
för materieltjänsten. Med den utveckling, som den tekniska matericlen
undergått under senare år, och med den ytterligare utveckling, som
kan förutses, är det enligt flygförvaltningens mening nödvändigt att med
all kraft söka minska antalet typer av olika materielslag för att kostnaderna
skall kunna hållas inom rimliga gränser.

Slutligen uttalar flygförvaltningen i detta sammanhang den uppfattningen,
att försvarets gemensamma typregister, för närvarande omfattande

385

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

över 10 000 registrerade olika materielbenämningar och beteckningar, jämte
den för försvaret gemensamma firmakoden, som kommer att uppta ett
tusental olika företag, vilka för hålkor1,sändamål måste erhålla kodbeteckningar,
är och kommer att förbli den fasta grunden för allt klassifikations-,
nomenklatur- och typminskningsarbete.

Departementschefen.

Frånsett att försvarets klassifikationscentral bör tillkomma och inordnas
i normaliebyrån med de arbetsuppgifter, för vilka redogjorts i det föregående,
anser jag att normaliebyrån bör i huvudsak erhålla den inre organisation,
som föreslagits av förvaltningsutredningen. Detta innebär i fråga
om flygförvaltningens förslag, att informationssektionen utgår och ersätts
av bibliotek med de arbetsuppgifter, med vilka förvaltningsutredningen
räknat. Efter närmare undersökning finner jag skäl tala för att
den materialdetalj, som bör ersätta av flygförvaltningen föreslagen materialsektion,
görs fristående inom byrån och sålunda icke inryms i standardiseringssektionen.
Jag föreslår sålunda en indelning av byrån i expedition
med skrivcentral, försvarets klassifikationscentral, standardiseringssektion,
beskrivningssektion, förlagssektion, bibliotek, till vilket sistnämnda
skall höra översättningsarbete och referattjänst, samt fristående materialdetalj.
Beträffande beskrivningssektionen är jag angelägen att framhålla
vikten av att beskrivningsarbetet organiseras i enlighet med förvaltningsutredningens
förslag i vad rör dess fördelning mellan sakorgan och normaliebyrå.

k. CENTRALPLANERINGEN OCH MATER1ELINSPEKTIONEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Beträffande centralplaneringen och materielinspektionen gäller i stort
sett vad som av utredningen anförts beträffande motsvarande organ inom
arméförvaltningen.

I fråga om flygförvaltningens centralplanering, som föreslås skola indelas
i planeringsdetalj och ekonomidetalj, framlägger utredningen följande
speciella synpunkter.

Emedan flygplanen med beväpning samt för manövrering och stridsledning
erforderlig utrustning bildar fullständiga och slutna stiidsenheter,
blir avvägningsspörsmålet mellan olika krav på flygplanens utformning
jämte de ekonomiska frågor, som sammanhänger med flygplanförnyelsen,
särskilt betydelsefulla och intar en central ställning i flygförvaltningens
verksamhet. Härutinnan skall verksledningen biträdas av centralplaneringen,
som har att i samarbete med bl. a. flygstaben och berörda sakorgan
utföra utredningar rörande flygmaterielförnyelsen och uppgöra förslag till
avvägning mellan olika önskemål samt att i stort planlägga denna förny 25—49

64 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

else genom utarbetande av förslag till materielplaner. Med ledning av dessa
materielplaner, som sakorganen har att följa i sitt detaljarbete, skall centralplaneringen
kontinuerligt övervaka att de i flygplanen ingående materielenheterna,
lör vilka ansvaret''faller på skilda organisationsenheter, planeras
till tiden i fråga om utveckling, projektering, konstruktion och inköp
så, att materielen erhålls i för flygplanens tillverkning och sammansättning
riktig tidsföljd.

I samband med behandlingen av materielinspektionen framhåller utredningen,
att de tekniska utredningar, som sammanhänger med haverier,
nödlandningar, haveritillbud och materielskador, utgör en speciell ärendegrupp,
som i organisatoriskt hänseende bör ägnas särskild uppmärksamhet.
Även om i dylika fall de olika sakorganen, vart och ett inom sitt
fackområde, uttör förekommande utredningar, måste enligt utredningens
mening för att en objektiv totalbedömning av orsakssammanhangen skall
erhållas, utredningarna som helhet sammanhållas och sammanställas av
ett organ. Till denna ärendegrupp finner utredningen även böra hänföras
den säkerhetstjänst av förebyggande natur och av delvis polisiär art, som
i nuvarande organisation åvilar inspektionskontoret. Med hänsyn till att
dessa ärenden till viss del sammanhänger med inspektionsverksamheten,
anser emellertid utredningen, att de bör förläggas till materielinspektionen.

Materielinspektionen föreslås skola indelas i inspektionsgrupp för den
egentliga inspektionsverksamheten och haverigrupp, vilken senare jämväl
bör handha de tekniska register och den materielskadestatistik, som erfordras
för gruppens verksamhet.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Centralplaneringen indelas enligt flygförvaltningens förslag i expedition,
planeringsdetalj, ekonomidetalj och krigsindustridetalj. Förvaltningsutredningens
förslag upptar varken expedition eller krigsindustridetalj.

Materielinspektionen föreslås skola indelas i expedition, inspektionsdetalj,
haveridetalj och utbildningsdetalj. Förvaltningsutredningen räknade
med inspektionsgrupp och haverigrupp. Flygförvaltningens förslag innebär,
att i den nuvarande materielinspektionen ingående utbildningsdetalj kvarstannar
där i stället för att enligt förvaltningsutredningens förslag föras
över till underhållsavdelningen. Flygförvaltningen hävdar, att den av ämbetsverket
förordade ordningen är förenad med flera fördelar, såsom att
personal kan utnyttjas i dubbelbefattning, till följd varav personal och
kostnader kan inbesparas. Vidare pekar förvaltningen på möjligheten till
nära samarbete med haveridetaljen, så att orientering om haverier och
skadad materiel erhålls omgående. Detta möjliggör, att skadad och kasserad
materiel i tid kan tillvaratas och ställas i ordning för undervisningsändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

387

Departementschefen.

Tillräcklig anledning syns icke föreligga att beträffande flygförvaltningens
centralplanering räkna med en särskild krigsindustridetalj utöver
förvaltningsutredningens förslag. Icke heller bör expeditionen redovisas
som särskild enhet. Jag räknar därför med att centralplaneringen organiseras
på planeringsdetalj och ekonomidetalj enligt vad förvaltningsutredningen
förutsatt.

Flygförvaltningens förslag i fråga om materielinspektionens indelning
finner jag mig kunna godta utom i det hänseendet, att jag icke heller beträffande
materielinspektionen anser någon särskild expedition böra redovisas.
På av flygförvaltningen anförda skäl biträder jag förslaget om att
en utbildningsdetalj förläggs till materielinspektionen.

I. ADMINISTRATIVA BYRÅN (JURIDISKA SEKTIONEN OCH CENTRALEXPEDITIONEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningens förslag beträffande centralexpedition och juridisk
sektion ansluter sig i huvudsak till motsvarande förslag för armé- och
marinförvaltningarna. I fråga om centralexpeditionen föreligger dock vissa
avvikelser med hänsyn till flygvapnets organisation. Sålunda avses centralexpeditionen
skola handlägga ärenden rörande all inom flygförvaltningen
tjänstgörande personal med undantag för frågor om löneklassplacering,
avlöningsuträkning och avlöningsutbetalning för militär och civilmilitär
personal, som avlönas från flygvapnets avlöningsanslag. Vidare
förutsätts flygstaben skola svara för vakt-, säkerhets- och telefontjänst även
för flygförvaltningens del. Centralexpeditionen bör dock ombesörja verkets
interna budtjänst. Centralexpeditionen uppdelas enligt förslaget på
personalkontor, organisationsdetalj samt expedition, den senare innehållande
registratur, budtjänst och skrivcentral.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Centralexpeditionen indelas enligt förslaget i personalkontor, organisationskontor
och expedition. Förvaltningsutredningen räknar med organisationsdetalj
i stället för organisationskontor. Flygförvaltningen utgår från
att vissa den nuvarande civilbyrån åvilande kamerala uppgifter (avlöningsuträkning
och kameral räkningsgranskning), vilka enligt förvaltningsutredningen
skulle ankomma på personalkontoret, i fortsättningen skall ligga
på den administrativa byrån.

Organisationskontoret förutsätts få de arbetsuppgifter, som förvaltningsutredningen
räknat med, vartill dock kommer omhänderhavande och uppbörd
av viss flygmateriel, som måste redovisas vid flygledningen. Flygförvaltningen
framhåller, att centralexpeditionens öppna och hemliga registra -

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

turer med hänsyn till flygförvaltningens lokala spridning icke i alla avseenden
kan få de arbetsuppgifter, som förutsatts av förvaltningsutredningen.
Förvaltningen töreslår därför, att i huvudsak endast den nuvarande materielavdelningens
expedition jämte skrivcentral tills vidare skall övertas av
centralexpeditionen. Om framdeles de lokala förhållandena så skulle medge,
bör emellertid enligt ämbetsverkets mening övriga expeditionella organ inlemmas
i centralexpeditionen.

I fråga om den administrativa byrån räknar flygförvaltningen med att
den indelas i kanslisektion och kameralsektion. Dessutom redovisas under
byrån två jurister tjänstgörande utom administrativa byrån, nämligen en
byrådirektör på inköpscentralen samt en sekreterare och ombudsman på
övergångsstat på flygfältsbyrån.

Flygförvaltningen framhåller, att ämbetsverket — såsom ock anförts i
den tidigare berörda skrivelsen den 13 november 1953 — anser den administrativa
byrån böra i princip ha rent juridiska arbetsuppgifter. Härjämte
bör dock enligt flygförvaltningens mening vissa kamerala och administrativa
uppgifter ankomma på byrån. Den administrativa byråns kameralsektion
omfattar enligt förslaget kameraldetalj och förskottskassa.

En ledamot av flygförvaltningen, t. f. chefen för civilbyrån, har anmält
avvikande mening beträffande den administrativa byrån. Denne har därvid
i anslutning till tidigare av honom reservationsvis gjorda uttalanden
framfört den meningen, att till en administrativ byrå borde sammanföras
juridiska ärenden, personal- och avlöningsärenden, kamerala ärenden samt
kontorsorganisationsärenden. Genom denna organisation förklaras de materielförvaltande
verkens behov av sakkunskap på de ekonomiska och juridiskt-administrativa
områdena bli bäst tillgodosedda.

Departementschefen.

Den av mig förordade administrativa byrån bör lämpligen indelas i
kanslisektion, personalkontor, organisationskontor och expedition. I personalkontoret
bör de kamerala uppgifter inordnas, vilka enligt flygförvaltningens
förslag skulle åvila administrativa byråns kameralsektion.

m. FöRSöKSCENTRALEN.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen föreslår, att försökscentralen indelas i centralsektion,
vapensektion, telesektion, flygplansektion, motorsektion, mätsektion, konstruktionssektion,
verkstadssektion, provflygsektion samt en fristående
kontrolldetalj. Härtill kommer assistenter för konstruktionsgranskning och
utprovning.

Med hänsyn till att försökscentralen icke varit föremål för någon organisationsundersökning
genom förvaltningsutredningens försorg och ej redo -

389

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

visas i utredningen förslag, har flygförvaltningen ansett det nödvändigt att
lämna en mera detaljerad redogörelse för centralens organisation, arbetsuppgifter
och personalbehov. Det framhålls, att verksamheten vid försökscentralen
till art och omfattning bestäms av de uppdrag, som flygförvaltningens
sakbyråer lämnar. Arbetsuppgifterna kan normalt hänföras till
två huvudgrenar, typgranskning samt försök och prov. Flygförvaltningen
redogör förhållandevis ingående för såväl typgranskningsverksamheten som
försöks- och provverksamheten.

Typgranskningens ändamål anges vara att åstadkomma militärteknisk
anpassning. Den har ökat i omfattning och successivt förts över till försökscentralen
så att den nu helt sammanhålls där för svensktillverkade
flygplantyper under konstruktions- och utprovningsskedet.

Verksamheten bedrivs i intimt samarbete mellan flygförvaltningens sakbyråer,
försökscentralen och Svenska Aeroplan Aktiebolaget. Detta samarbete
är reglerat genom särskilda bestämmelser.

Projektverksamheten avslutas med förslag till provflygplanspecifikation.

På basis av provflygplanspecifikationen sker konstruktion och tillverkning
av attrapper och provflygplan samt utförs vissa markprov. Under
denna etapp slutförs i huvudsak den militärtekniska anpassningen i vad
avser flygplan- och motormaterielen. Större och viktigare system, såsom
bränslesystem, hydraulsystem, vapeninstallation m. m. byggs i allmänhet
upp i full skala för att funktionsprovas på marken.

Därefter följer utvärdering av flygplan genom flyg- och markprov samt
därav föranledda ändringar. Denna verksamhet äger rum i Svenska Aeroplan
Aktiebolagets regi. Försökscentralen följer upp provens utförande.
Den fortsätter typgranskningen i den mån ändringar på provflygplanet
ger anledning därtill.

Provverksamheten anges i princip vara en form av fortsatt typgranskning.
Den avser att undersöka nytillverkad eller nyanskaffad materiels
egenskaper och prestanda. Ändamålet med dylika prov är att skaffa sådana
uppgifter, som är nödvändiga för att bedöma om levererad materiel
fyller uppställda krav, och för att kunna utfärda instruktioner för materielens
handhavande samt lämna förband och staber tekniskt underlag för
taktiska bedömanden vid flygföretag.

Som ett senare led i provverksamheten betecknas de leveranskontroller,
som sker för att utröna om seriemässigt tillverkad materiel är typenlig.
Vad beträffar flygegenskaper utövas dylik kontroll i fråga om varje plan,
som levereras från Svenska Aeroplan Aktiebolaget.

De tekniska försöken har till syfte att undersöka möjligheterna att förbättra
befintlig materiel. Dessutom förekommer specialundersökningar för
projektverksamheten hos leverantörer. Tekniska försök utförs även för
att konstatera orsaker till felaktig funktionering hos materiel, flyghaverier
in. in. Försök bedrivs därjämte med materiel på utvecklingsstadiet för att

390 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

man skall erhålla underlag och erfarenheter för det fortsatta utvecklingsarbetet.

De tekniska försöken kan avse flygplan som helhet, alla typer av materiel
och utrustningar, som ingår i ett flygplan, säkerhetsutrustning in. in.

I anslutning härtill anför flygförvaltningen följande om mättekniken
vid modern försöks- och provverksamhet.

Vid modern försöks- och provverksamhet utgör mättekniken en så dominerande
del, att en särskild redogörelse för denna verksamhetsgren syns
vara motiverad. Det är ej många år sedan flygprov utfördes utan speciell
mätutrustning; den ordinarie instrumenteringen ansågs fullt tillräcklig.
Möjligen utökades instrumenteringen med enstaka mätinstrument för temperatur,
tryck, roderlägen och liknande. Allteftersom flygplanets prestanda
ökades, fordrades mer av förarens uppmärksamhet för såväl flygning som
avläsning och nedskrivning av de aktuella instrumentens utslag. För att
avlasta föraren infördes fotografering av instrumentbrädan och utvärdering
av filmen. Nästa steg blev s. k. kameralådor, enär flygplanets instrumentbräda
redan var så upptagen av flyg- och motorinstrument, att ytterligare
mätinstrument icke kunde placeras, varjämte visuell avläsning i
många fall var omöjlig på grund av den långa tid det tog att genomföra en
avläsningsserie. Objektiv mätning av vibrationer, kortvariga accelerationer
in. m. krävde automatisk registrering medelst oscillografer. Då mätningarna
hänförde sig till vissa flyglägen, måste även andra samtidiga data
registreras.

Utvecklingen har således varit den, att tidigare subjektiva bedömningar
ersatts av objektiva mätningar. Systematiska objektiva mätvärden är en
förutsättning för att man skall kunna dra riktiga slutsatser av ett prov.
Tack vare sådana mätningar har man i fråga om flera materielgrupper
fått en kännedom om materielen, som tidigare varit otänkbar. Detta gör,
att man många gånger efter ett prov med riktig uppmätning direkt kan angripa
den svaga punkten i stället för att göra en serie trevande försök. En
mätsektion är därför en förutsättning för rationell försöksverksamhet.

Departementschefen.

Förvaltningsutredningen har icke framlagt något förslag beträffande försökscentralens
organisation, vilket kan tjäna som jämförelse med flygförvaltningens
föreliggande förslag. Enligt vad jag under hand inhämtat innebär
dock förslaget, att antalet enheter inom försökscentralen reduceras. Den
föreslagna organisationen syns mig vara i huvudsak väl avpassad med hänsyn
till de mångskiftande arbetsuppgifter, som åvilar försökscentralen och
för vilka kortfattat redogjorts i det föregående. Jag vill i detta sammanhang
understryka betydelsen av att samarbetet mellan försökscentralen,
flygförvaltningens sakbyråer och Svenska Aeroplan Aktiebolaget organiseras
på ett rationellt sätt i syfte att undvika omgång och dubbelarbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

391

5. Flygförvaltningens personalbehov.
Flygförvaltningens ledning.

Departementschefen.

För souschefen räknar jag med alternativ förordnandetjänst i Mp/Cp 19.
Denna lönesättning har tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Såsom jag i annat sammanhang utvecklat närmare, räknar jag med att
flygöverdirektörsbefattningen tills vidare skall hållas valcant. Vid dylikt
förhållande har jag icke funnit anledning att ta upp lönefrågan till omprövning.

a. VAPENBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen framhåller, att chefen för vapenbyrån bör besitta
såväl vapentekniska som flygtekniska kunskaper. För att öka möjligheterna
att placera lämpligaste person som byråchef föreslår utredningen,
att befattningen skall kunna besättas med alternativt officer eller ingenjör
och att den placeras i Ma 12/Cp 10. Som sektionschefer föreslår utredningen
2 majorer och en flygdirektör av 2. graden.

Vapenbyråns beräknade personalbehov utgör 50 befattningshavare enligt
följande sammanställning:

Antal

Innehavare av förordnandetjänst ................................................... 1

Officerare ................................................................................. ^

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass ......................................................... 3

av underofficers tjänsteklass ................................................^

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................... 5

Arvodist .................................................................................... *

Övriga............................................................................. ^

Summa 50

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Befattningen såsom chef för vapenbyrån föreslås av flygförvaltningen
vara alternativ och hänföras till Mp/Cp 13. Chefen för beräkningssektionen,
vilken bl. a. måste äga grundliga matematiska insikter, skall enligt förslaget
vara flygdirektör av 1. graden eller byrådirektör i Ca 33. Som chef
för ammunitionssektionen föreslås en överstelöjtnant eller flygdirektör av
1. graden, medan chefen för bombröjningssektionen förutsätts skola vara
alternativt överstelöjtnant/flygdirektör av 1. graden/byrådirektör i Ca 33.
Chef för centralsektionen är enligt förslaget antingen major på aktiv stat
eller pensionerad officer med arvode enligt löneklass 1: 32. Som chefer för

392

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

eldvapensektion, installationssektion och kontrollsektion föreslår flygförvaltningen
alternativt majorer/flygdirektörer av 2. graden. För fotosektionen
räknas med byrådirektör i Ca 31 som chef.

Flygförvaltningen beräknar vapenbyråns personalbehov till 73 befattningshavare
enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänst ................................................... 1

Officerare .......................................................................... 3

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass ......................................................... 4

av underofficers tjänsteklass ................................................ 2 6

Alternativt militärer/civilmilitärer ................................................... 4

Alternativt militär/civilmilitär/civil ................................................ 1

Alternativt civilmilitär/civil ......................................................... 1

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................... 15

Alternativt major/arvodist ............................................................ 1

Övriga....................................................................................... 41

Summa 73

Avlöningskostnaderna för 4 befattningshavare på bombröjningssektionen
förutsätts skola bestridas från annan huvudtitel än den fjärde.

Departementschefen.

Jag förordar att befattningen som chef för vapenbyrån görs alternativ
och placeras i Ma/Ca 37, mot vilken placering någon erinran ej framställts
av chefslöneutredningen.

Jag räknar med följande sektionschefer, för eldvapensektionen major,
för ammunitionssektionen flygdirektör av 1. graden, för fotosektionen byrådirektör
i 31 lönegraden, för installationssektionen flygdirektör av 2. graden,
för beräkningssektionen alternativt flygdirektör av 2. graden/byrådirektör
i 31 lönegraden samt för kontrollsektionen förste byråingenjör i
29 lönegraden (mätdonstekniker). För centralsektionen avser jag pensionerad
officer med arvode motsvarande 32 löneklassen. Jag räknar vidare
med byrådirektör i 31 lönegraden som chef för ammunitionssektionens kemiska
detalj.

Byråns personalbehov uppskattar jag till 63 befattningshavare, vilka
redovisas å bilaga 70.

b. ELEKTRO AVDELNINGEN (TELEAVDELNINGEN, ELEKTROBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för den av utredningen föreslagna elektrobyrån föreslås i likhet
med motsvarande befattningshavare i armé- och marinförvaltningarna

393

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

skola placeras i Cp 12. Enligt utredningen bör byråchefen till sitt förfogande
ha två militärassistenter, officerare vid flygvapnet med flygutbildning.
Som sektionschefer räknas med flygdirektörer av 2. graden; dock
att chefen för markelektrosektionen enligt förslaget skall vara flygingenjör
av 1. graden.

Elektrobyråns beräknade personalbehov utgör 117 befattningshavare enbgt
följande. Antal

Innehavare av förordnande tjänst ................................................ ^

Civilmilitärer av officers tjänsteklass .......................................... 19

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 15

„ . ...................... 80

Övriga ............................................................. .

Summa 117

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen framhåller vikten av att som chef för teleavdelningen
erhålls en högt kvalificerad person. Den nuvarande befattningen som chef
för elektriska byrån har sedan den 1 juli 1952 varit vakant av brist på
lämplig sökande. Ämbetsverket erinrar, att teleavdelningen blir den största
enheten inom förvaltningen och omspänner så vitala områden som radar,
radio och luftbevakning. Tjänsten som avdelningschef bör därför enligt

flygförvaltningen hänföras till Cp 15.

Avdelningschefen föreslås skola erhålla en teknisk och en militär
assistent. Den tekniske assistenten, byrådirektör i Ca 31, skall sammanhålla
frågor rörande bl. a. operativ analys, d. v. s. matematisk och statistisk
undersökning av hur materiel skall utnyttjas för att bästa resultat
skall erhållas. Som militärassistent avses en kapten.

Chefen för radiobyrån måste, framhåller flygförvaltningen, besitta ingående
kännedom om flygvapnets radiomateriel för kommunikation och
navigering och de funktionella krav, denna materiel skall motsvara, och
bör hänföras till Cp 13. Flygförvaltningen föreslår, att chefen för byråns
utvecklingssektion, vilken måste vara en högt kvalificerad ingenjör, placeras
i Cp 9 med tjänstebenämningen laborator. Som chefer för markradio-, flygradio-
och navigeringsradiosektionerna föreslås alternativt flygdirektörei
av 2. graden/byrådirektörer i Ca 31, medan för specialradiosektionen räknas
med byrådirektör i Ca 31.

Personalbehovet för radiobyrån omfattar enligt flygförvaltningens beräkning
49 befattningshavare, av vilka 2 skall inneha förordnandetjänster,
en vara militär, 4 alternativt civilmilitärer/civila och 7 civila i 27 eller högre
lönegrader.

Enligt flygförvaltningens förslag skall chefen för radarbijrån placeras
i Cp 13. Chefen för byråns utvecklingssektion bör liksom motsvarande be -

394

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

fattningshavare på radiobyrån benämnas laborator och placeras i Cp 9.
Såsom sektionschefer i övrigt föreslås, för markradar- och navigeringsradarsektionerna
flygdirektörer av 1. graden eller byrådirektörer i Ca 33,
för flygradarsektionen flygdirektör av 2. graden eller byrådirektör i Ca 31
och för specialradar sektionen flygingenjör av 1. graden eller förste byråingenjör
i Ca 29. Flygförvaltningen betonar det stora ansvar, som åvilar
chefen för navigeringsradarselctionen, med hänsyn till att den materiel
som sektionen handhar, till största delen utgör flygsäkerhetsmateriel.

Flygförvaltningen uppskattar personalbehovet för radarbyrån till 98 befattningshavare.
Av dessa innehar två förordnandetjänster, en är militär, 8
civilmilitärer (en av underofficers tjänsteklass), 7 alternativt civilmilitärLr/
civila och 11 civila i 27 eller högre lönegrader.

På chefen för luftbevakningsbyrån måste enligt flygförvaltningen ställas
mycket stora krav på tekniskt kunnande och ledaregenskaper, varför han
föreslås skola placeras i Cp 13. Av byråns sektionschefer avses chefen för
sektionen för radionät skola vara alternativt flygdirektör av 2. graden/byrådirektör
i Ca 31, och Övriga tre sektionschefer byrådirektörer i Ca 31.

Luftbevakningsbyråns personalbehov uppgår enligt flygförvaltningens
beräkningar till 93 befattningshavare, av vilka en på förordnandetjänst, 2
civilmihtärer av underofficers tjänsteklass, en alternativt civilmilitär/civil
och 4 civila i 27 eller högre lönegrader. Förslaget innebär, att antalet
tjänstemän på luftbevakningsbyrån i förhållande till nuläget ökas med 16.
Flygförvaltningen framhåller, att detta sammanhänger med att utbyggnaden
av luftbevakningen nu övergått i ett skede med intensivare anläggningsverksamhet,
vilket gör personalökning ofrånkomlig. Ämbetsverket förutsätter,
att tillfällig personal alltjämt skall kunna anställas å sakanslag.

För chefen för elektrobyrån föreslås lönegrad Ca 37. Cheferna för flygelektrosektion
och instrumentsektion är enligt förslaget flygingenjörer av
1. graden eller förste byråingenjörer i Ca 29, medan chefen för markelektrosektionen
anses böra vara förste byråingenjör i Ca 29. För utvecklingsdetaljen
räknar flygförvaltningen med en byrådirektör i Ca 31 som chef.

Flygförvaltningen beräknar personalbehovet för elektrobyrån till 42 befattningshavare,
av vilka 2 alternativt civilmilitärer/civila och 5 civila i 27
eller högre lönegrader.

Teleavdelningens sammanlagda personalbehov omfattar enligt flygförvaltningens
förslag 286 befattningshavare enligt följande sammanställ ning: .

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ................................. g

Officerare .......................................... ^

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass ............................................ 7

av underofficers tjänsteklass .............................................. 4 11

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

395

Antal

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... ^

„ . .......................... 224

Övriga ..........................................................

Summa 286

Departementschefen.

Befattningen som chef för elektroavdelningen anser jag böra vara förordnandetjänst
i Cp 15. Denna uppfattning delas av chefslöneutredningen.

För avdelningen räknar jag med 3 kaptener som militärassistenter, placerade
en direkt under avdelningschefen och en på vardera radio- och radarbyråerna.

Innan jag övergår att närmare behandla de olika enheternas personalbehov
vill jag framhålla, att jag avser att ompröva personalbehovet inom
avdelningens utvecklingsorgan i samband med att försvarets teletekniska
laboratorium framdeles byggs ut till avsedd omfattning.

För chefen för radiobijrån föreslår jag förordnandetjänst i Cp 10. Denna
löneställning har förordats av chefslöneutredningen.

Som chefer för markradio-, flygradio- och navigeringsradiosektionerna
avser jag alternativt flygingenjörer av 1. graden/förste byråingenjorer.
Specialradiosektionen anser jag böra vara underställd en forste byråingenjör,
under det att utvecklingssektionen bör ledas av alternativt flygdirektör
av 1. graden/byrådirektör i 33 lönegraden.

Radiobyråns sammanlagda personalbehov enligt min beräkning uppgår,
såsom närmare redovisas å bilaga 71, till 42 befattningshavare.

Även beträffande radarbyrån föreslår jag att befattningen som byråchef
placeras i Cp 10. Chefslöneutredningen har i fråga om denna befattning
intagit samma ståndpunkt som beträffande befattningen som chef för radiobyrån.

Jag anser att markradar-, flygradar- och navigeringsradarsektionerna
bör stå under chefskap av alternativt flygdirektörer av 2. graden/byrådirektörer
i 31 lönegraden. För specialradarsektionen avser jag alternativt flygingenjör
av 1. graden/förste byråingenjör som chef, under det att jag för
utvecklingssektionen räknar med alternativt flygdirektor av 1. graden/
byrådirektör i 33 lönegraden.

Radarbyråns personal uppgår enligt mitt förslag till 78 befattningshavare,
såsom närmare framgår av bilaga 72.

Med hänsyn till att luftbevakningsbyrån skall finnas inrättad allenast
tills vidare under den utbyggnadsperiod, som nu kan förutses pa detta
område, anser jag att befattningen som byråns chef bör vara extra ordinarie
och placerad i Cs 10. Chefslöneutredningen har tillstyrkt placering i Ce 33.

Sektionen för radionät bör förestås av alternativt flygingenjör av 1. graden/förste
byråingenjör, under det att jag som chefer för sektionerna for
telefonteknisk materiel, trådnät och radiolänknät avser förste byråingenjörer.

396 » Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag erinrar att jag i annat sammanhang framhållit att varken byråns
framtida organisation eller dess personalbehov nu med säkerhet kan överblickas.

Enligt mitt förslag uppgår personalen å luftbevakningsbyrån till 79 befattningshavare,
såsom närmare framgår av bilaga 73.

Chef för fly g elektriska sektionen bör lämpligen vara alternativt överstelöjtnant/f
lygdirektor av 1. graden. Såsom chef för sektionens utvecklingsdetalj
räknar jag med byrådirektör i 31 lönegraden.

Personalen uppgår till 41 befattningshavare enligt bilaga 74.

Det sammanlagda personalbehov för elektroavdelningen, med vilket jagräknat,
utgör 243 befattningshavare.

c. FLYGPLANBYRÅN.

1946 ars militära förvaltningsutredning.

Chefen för flygplanbyrån föreslås skola placeras i Cp 10.

Under byråchefen bör enligt förslaget finnas en flygutbildad kapten
som militärassistent.

Som sektionschefer föreslår utredningen för flygplan- och utrustningssektionerna
kaptener, för projektsektionen flygdirektör av 2. graden samt
för central- och kontrollsektionerna flygingenjörer av 1. graden.

Flygplanbyråns personalbehov beräknas till 95 befattningshavare, av
vilka en på forordnandetjänst, 3 militärer, 9 civilmilitärer och 4 civila i
27 eller högre lönegrader.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Såsom chef för flygplanbyrån bör enligt flygförvaltningens mening såväl
militär som civilmilitär kunna komma i fråga. Befattningen föreslås
skola placeras i Mp/Cp 13. Som militärassistent upptar flygförvaltningen
en major. Cheferna för flygplan- och projektsektionerna föreslås skola
vara flygdirektörer av 1. graden. Flygförvaltningen framhåller, att flygplansektionens
verksamhetsområde omfattar uppgifter av väsentlig betydelse
for krigsberedskap och flygsäkerhet. Som chefer för kontroll- och
centralsektionerna räknar flygförvaltningen med flygdirektör av 2. graden
eller byrådirektor i Ca 31 respektive flygingenjör av 1. graden eller förste
byråingenjör i Ca 29. För utrustningssektionen föreslås en major som chef.

Personalbehovet för flygplanbyrån uppgår enligt flygförvaltningens förslag
till 120 befattningshavare. Av dessa innehar en alternativ förordnandetjänst,
3 är militärer, 5 civilmilitärer, 4 alternativt civilmilitärer/civila och
11 civila i 27 eller högre lönegrader. Å centralsektionens ritkontor och
arkiv har inräknats 12 tjänster, avsedda för teleavdelningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

397

Departementschefen.

Befattningen som chef för flygplanbyrån anser jag böra vara placerad
i alternativt Ma/Ca 37. Chefslöneutredningen har tillstyrkt denna placering.

Som militärassistent på byrån avser jag en major.

Jag räknar med följande sektionschefer, nämligen för centralsektionen
byråingenjör, för projekt- och flygplansektionerna flygdirektörer av 1.
graden, för utrustningssektionen kapten samt för kontrollsektionen alternativt
flygdirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

Såsom framgår av bilaga 75 uppskattar jag flygplanbyråns personalbehov
till 116 befattningshavare. Jag erinrar att byråns ritkontor är avsett
även för elektroavdelningen.

d. MOTORBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen föreslår att chefen för motorbyrån skall placeras i Cp 10.
Cheferna för projekt- och reaktionsmotorsektionerna anser utredningen
böra vara flygdirektörer av 2. graden. För kolvmotor- och kontrollsektionerna
samt för den fristående centraldetaljen avses flygingenjörer av 1.
graden och för drivmedelssektionen byrådirektör i Ca 31.

Det beräknade personalbehovet för motorbyrån omfattar 78 befattningshavare,
av vilka en på förordnandetjänst, 11 civilmilitärer och 9 civila i 27
eller högre lönegrader.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Chefen för motorbyrån skall enligt flygförvaltningens förslag hänföras
till Cp 13. Cheferna för de båda motorsektionerna föreslås vara flygdirektörer
av 1. graden och chefen för projektsektionen flygdirektör av 1. graden
eller byrådirektör i Ca 33. För kontrollsektionen avses flygdirektör av
2. graden som chef, under det att som chefer för drivmedels- och hjälpapparatsektionerna
räknas med byrådirektör i Ca 31 respektive förste byråingenjör
i Ca 29.

Flygförvaltningen uppskattar motorbyråns personalbehov till 71 befattningshavare,
av vilka en på förordnandetjänst, 3 civilmilitärer, 4 alternativt
civilmilitärer/civila och 11 civila i 27 eller högre lönegrader.

Departementschefen.

Jag föreslår att befattningen som chef för motorbyrån placeras i Ca 37,
vilket förslag biträds av chefslöneutredningen.

Projektsektionen bör enligt min mening förestås av alternativt flygdirektör
av 1. graden/byrådirektör i 33 lönegraden. Cheferna för de tva

398

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

motorsektionerna bör vara flygdirektörer av 2. graden. För drivmedelssektionen
avser jag byrådirektör i 31 lönegraden som chef och för kontrollsektionen
alternativt flygdirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

Antalet befattningshavare å motorbyrån uppgår enligt mitt förslag till
69, enligt vad som närmare framgår av bilaga 76.

e. ROBOTBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för robotbyrån bör enligt utredningen äga högre teknisk utbildning
och bästa möjliga kännedom om robotmaterielens möjligheter, tillverkning
och underhåll. Befattningen föreslås skola placeras i Cp 10.

Cheferna för militärtekniska sektionen och provskjutningssektionen föreslås
skola vara överstelöjtnant respektive major. Som chefer för central- och
projektsektionerna avses flygdirektörer av 2. graden, för utprovningssektion
och styrsektion byrådirektörer i 31 lönegraden.

Sammanlagt beräknar utredningen för robotbyrån 128 befattningshavare,
av vilka en på förordnande tjänst, 9 officerare och en underofficer, 5 civilmilitärer
och 14 civila i 27 eller högre lönegrader.

Utredningen framhåller att undersökningarna beträffande robotbyrån i
huvudsak åsyftat att åvägabringa en riktig principorganisation. Den för
byrån upptagna personalen motsvarar vad som ansetts erforderligt vid
tiden för utredningens undersökningar. Enär robotvapnets utveckling och
användningsområde vid denna tidpunkt icke kunnat överblickas, har utredningen
icke haft möjlighet att verkställa några noggrannare beräkningar
eller framtidsprognoser beträffande byråns personalbehov.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen understryker den självständiga ställning, chefen för
robotbyrån intar till följd av att byrån utgör ett för försvaret gemensamt
organ. På robotbyrån handläggs betydelsefulla frågor av militär, organisatorisk,
teknisk och industriell natur, vilka förhållanden i förening med
byråns storlek ställer stora krav på byråchefen. Denne bör därför hänföras
till Mp/Cp 15.

Den tekniske chefen föreslås skola placeras i Cp 10. Flygförvaltningen
framhåller, att han skall sammanhålla all projekt-, konstruktions- och utvecklingsverksamhet
inom robotbyrån, varför han icke blott måste vara
tekniskt synnerligen kunnig och erfaren utan även besitta god organisationsförmåga
och ledaregenskaper.

Som cheter för byråns projekt- och styrsektioner föreslås alternativt
armé-, marin- eller flygdirektörer av 1. graden/byrådirektörer i Ca 33. Cheferna
för central-, utprovnings-, konstruktions- och motorsektionerna, lik -

399

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

som även chefen för projektsektionens projektdetalj, skall enligt förslaget
vara byrådirektörer i Ce 31. För militär sektionen räknas med major som
chef.

Sammanlagt beräknar flygförvaltningen för robotbyrån 242 befattningshavare,
av vilka två å förordnandetjänster, 8 officerare och en underofficer,
en civilmilitär (av underofficers tjänsteklass), 2 alternativt civilmilitärer/
civila, en arvodist (expeditionsunderofficer) och 23 civila i 27 eller högre
lönegrader.

I det av flygförvaltningen föreslagna antalet befattningar ingår 31 extra
tjänster med avlöning från sakanslag, vilka enligt ämbetsverket måste tillsättas
under kalenderåret 1954. I övrigt upptar flygförvaltningen i huvudsak
det antal befattningar, som för närvarande finns inrättade vid försvarets
robotvapenbyrå, då organisationen ännu icke vunnit sådan stadga, att
personaluppsättningen kan bedömas på längre sikt.

Departementschefen.

För chefen för robotbyrån räknar jag med alternativ förordnandetjänst
i Mp/Cp 14. Chefslöneutredningen har tillstyrkt denna lönesättning.

Jag erinrar att mitt förslag beträffande robotbyrån i huvudsak endast
återspeglar nuläget och att jag anser mig sakna hållpunkter att bedöma
byråns organisation och personalbehov på längre sikt.

På byrån bör med hänsyn till arbetsuppgifterna finnas en teknisk chef,
vilken jag anser böra placeras i Cp 10. Denne bör ha tjänstebenämningen
överingenjör.

Projekt- och styrsektionerna bör förestås av alternativt armé-, marineller
flygdirektörer av 1. graden/byrådirektörer i 33 lönegraden. Som chef
för militärsektionen avser jag major/kommendörkapten av 2. graden.
Chefer för utprovnings-, konstruktions- och motorsektionerna skall enligt
mitt förslag vara byrådirektörer i 31 lönegraden. För centralsektionen avser
jag förste byråingenjör som chef.

Robotbyråns personal uppgår enligt mitt förslag till 212 befattningshavare,
vilka närmare redovisas på bilaga 77.

f. INTENDENTUR BYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt utredningens förslag till försvarsgrensvis ordnad intendenturförvaltning
skulle en intendenturbyrå inrättas i flygförvaltningen. Utredningen
har dock icke i sitt betänkande redovisat något förslag till personaluppsättning
för denna byrå.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Såsom berörts i annat sammanhang föreslår flygförvaltningen, att en
intendenturavdelning liksom för närvarande skall finnas inom verket. Chef

400

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

för avdelningen skall enligt förslaget vara överste i intendenturbefattning

1 Mo 14. Flygförvaltningen framhåller, att avdelningschefen är målsman
inom flygvapnet och flygförvaltningen för intendenturförvaltningstjänsten
samt att han tjänstgör som inspektör för denna tjänst inom flygvapnet.

Samtliga 4 sektionschefer är enligt förslaget överstelöjtnanter i intendenturbefattning.

Personalbehovet för intendenturavdelningen uppgår enligt flygförvaltningens
beräkningar till 45 befattningshavare, av vilka 11 officerare (en
på löneplan 2), en underofficer, 5 arvodister (3 expeditionsofficerare och

2 expeditionsunderofficerare) och en förste byråintendent i Ca 29.

Departementschefen.

Befattningen som chef för intendenturbyrån bör vara militär (överste i
intendenturbefattning) och placerad i Ma 37. Detta har tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Jag räknar med 3 överstelöjtnanter och 1 major i intendenturbefattning
som sektionschefer på byrån (den sistnämnde på förplägnadssektionen).

I flygförvaltningens förslag ingår, såsom förut nämnts, en kaptensbeställning
avsedd för förbindelseofficer vid arméintendenturförvaltningen.
Jag anser mig icke kunna biträda förslaget om att särskild beställning avses
för detta ändamål. I den mån behov övergångsvis kan visa sig föreligga
av en förbindelseofficer bör detta behov tillgodoses genom kommendering.

Sammanlagt räknar jag med 40 befattningshavare å intendenturbyrån i
enlighet med bilaga 78.

g. FLYGFÄLTSBYRÅN.

1946 ars militära förvaltningsutredning.

Enligt utredningen bör chefen för flygfältsbyrån vara ingenjör med
examen från teknisk högskolas väg- och vattenbyggnadsavdelning och placeras
i Cp 10.

Byråns tre sektionschefer föreslås skola vara förste byråingenjörer i
Ca 29.

Det av utredningen uppskattade personalbehovet för flygfältsbyrån utgör
30 civila befattningshavare, av vilka en å förordnandetjänst och 6 i 27
eller högre lönegrader.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Chefen för flygfältsbyrån hänförs enligt förslaget liksom för närvarande
till Cp 13. Som assistent till byråchefen föreslår flygförvaltningen en byrådirektör
i Ce 31, vilken bland annat skall handlägga principiella konstruktionsfrågor
samt handha speciella forsknings- och utvecklingsarbeten

401

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

rörande framför allt bärighets- och dimensioneringsproblem för beläggningar.
Byråns tre sektionschefer föreslås skola vara byrådirektörer,
cheferna för projekt- och underhållssektionerna i Ca 31 och chefen för
anläggningssektionen i Ce 31.

Flygförvaltningen uppskattar personalbehovet för flygfältsbyrån till 63
civila befattningshavare, av vilka en på förordnandetjänst och 10 i 27 eller
högre lönegrader.

Departementschefen.

Jag föreslår, att chefen för flygfältsbyrån liksom för närvarande skall
inneha förordnandetjänst i Cp 13. Chefslöneutredningen har för sin del
förordat Ca 37.

För såväl projekt- som anläggnings- och underhållssektionerna avser
jag byrådirektörer i 31 lönegraden som chefer.

Såsom framgår av bilaga 79 räknar jag med sammanlagt 59 befattningshavare
på flygfältsbyrån.

Vid av mig företagen undersökning har det visat sig, att den decentralisering
till lokalmyndigheter av vissa underhållsfrågor in. in., som förvaltningsutredningen
förordade, numera är i huvudsak genomförd. I den mån
flygbasområdesstaberna erhåller erforderlig personalförstärkning härför,
torde viss personalreduktion kunna ske å byråns underhållssektion. Att
jag det oaktat föreslår en väsentligt större personaluppsättning å flygfältsbyrån
än vad förvaltningsutredningen räknat med, sammanhänger med
den omständigheten, att byråns arbetsuppgifter numera är av betydligt
större omfattning än vid den tid, då utredningen verkställde sina undersökningar.
Den tekniska utvecklingen har föranlett utvidgning och modernisering
av flygfält, övergången till reaktionsmotordrift ställer stora
krav i fråga om startbanornas beskaffenhet, beläggning m. in. Jag erinrar
att för budgetåret 1954/55 äskats inte mindre än 25 miljoner kronor för
arbeten av ifrågavarande slag.

h. UNDERHÅ LLSA VDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsulredning.

På grund av arbetsområdets omfattning samt arbetsuppgifternas betydelse
och varierande art måste enligt utredningens mening mycket höga
krav ställas på chefen för underhållsavdelningen. Förutom god inblick i
och förståelse för krigsreparationstjänstens betydelse fordras av honom ingående
kunskap om verkstadsdrift ur såväl driftteknisk som ekonomisk
synpunkt. Han förutsätts skola placeras i Cp 14 med tjänstebenämningen
verkstadsdirektör.

Med hänsyn till avdelningschefens skiftande arbetsuppgifter och da eu

26—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

402

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

stor del av hans tid måste beräknas åtgå för sammanträden av olika slag
jämte inspektionsresor till lokalförvaltningar, har utredningen ansett det
nödvändigt att vid avdelningen finns en ställföreträdare. Med beaktande
av att förrådsbyråns chef och sektionscheferna är inriktade på var och en
sina speciella arbetsområden och då även ur flera andra synpunkter det
icke syns möjligt att någon av dessa skall kunna omspänna även andra
sektioners arbetsområden, finner utredningen det olämpligt att någon av
dessa befattningshavare regelmässigt tjänstgör som avdelningschefens ställföreträdare.
Enligt utredningens mening är en särskild befattningshavare,
teknisk assistent, erforderlig för detta ändamål. Assistenten bör huvudsakligast
vara inriktad på drifttekniska frågor i allmänhet och äga besluta
inom vissa ärendegrupper. Befattningen föreslås skola besättas med flygdirektör
av 1. graden, på vilken i stort sett ställs samma kompetenskrav
som på avdelningschefen.

Även chefen för underhållsavdelningen bedöms ha behov av en militärassistent,
flygutbildad kapten, som bl. a. skall vara kontaktman mellan
avdelningen och flygstaben jämte andra militära staber.

På chefen för centralsektionen ställs enligt förslaget i stort sett samma
krav som på chefen för organisationssektionen inom arméförvaltningens
verkstadsavdelning. Härtill kommer kravet på ingående erfarenhet av hålkortsmetodik.
Sektionschefen föreslås skola vara byrådirektör i Ce 31.

Chefen för driftsektionen, enligt förslaget byrådirektör i Ca 31, anses
böra vara ingenjör med examen från teknisk högskola eller lägst tekniskt
gymnasium med omfattande och väl meriterad erfarenhet av på reparationsverksamhet
speciellt inriktad verkstadsdrift, innefattande även praktik
från planering och arbetsstudier.

Flygdirektör av 2. graden skall enligt förslaget vara chef för underhållsavdelningens
for dons sektion.

Med hänsyn till att ledningen av utbildningsverksamheten inom underhållsavdelningens
utbildningssektion kräver god kännedom om flygmaterielen
samt om underhållstjänsten vid flygvapnets verkstäder, har utredningen
som chef för nämnda sektion räknat med flygingenjör av 1. graden.

Såsom i annat sammanhang framhållits, har organisation och personalbehov
beträffande centrala flygmaterielförrådet i Arboga icke prövats av
utredningen i annan mån än att förrådet ansetts böra bilda en särskild enhet
inom förrådsbyrån samt att vissa på andra enheter inom flygförvaltningen
ankommande arbetsuppgifter bedömts böra överföras till förrådet.
Som chef för förrådsgruppen inom förrådsbyrån räknar utredningen med
en flygingenjör av 1. graden med vissa speciella kvalifikationer.

Underhållsavdelningens beräknade personalbehov utgör, centrala flygmaterielförrådet
undantaget, 67 befattningshavare, varav en å förordnandetjänst,
en militär, 5 civilmilitärer (en av underofficers tjänsteklass), eu
arvodist (expeditionsunderofficer) och 9 civila i 27 eller högre lönegrader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

403

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Chefen för underhållsavdelningen hänförs i flygförvaltningens förslag
till samma lönegrad som chefen för verkstadsbyrån för närvarande har,
eller Cp 15. Som assistenter upptar flygförvaltningen bl. a. en kapten och
en flygingenjör av 1. graden.

För centralsektionen föreslås en byrådirektör i Ca 31 som chef. Sektionens
hela personalbehov beräknas omfatta 59 befattningshavare, samtliga
civila (varav 2 i 27 lönegraden) så när som på en pensionerad officer i
arvodesbefattning.

Chefen för driftbyrån skall enligt flygförvaltningens förslag placeras i
Ca 37. Cheferna för driftsektion och fordonssektion föreslås, liksom chefen
för avtalsdetaljen, skola vara byrådirektörer i Ca 31.

Byråns personalbehov uppskattas av flygförvaltningen till 55 befattningshavare,
samtliga civila, av vilka 10 i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för förrådsbyrån föreslås skola placeras i Cp 13. För reservdelsplaneringssektionen
räknas med flygdirektör av 1. graden som chef. Cheferna
för förråds- och inköpssektionerna föreslås skola vara förste driftingenjör
i Ce 29 respektive förste driftintendent i Ce eller Cg 29, medan
kontorssektionen underställs en kamrerare i Ce 25.

Sammanlagt beräknar flygförvaltningen för förrådsbyrån 148 befattningshavare,
varav en å förordnandetjänst, en civilmilitär och övriga civila,
av vilka 7 i 27 eller högre lönegrader.

För underhållsavdelningen i dess helhet redovisar flygförvaltningen ett
personalbehov av 266 befattningshavare, av vilka 2 å förordnandetjänster,
en militär och 2 civilmilitärer samt 20 civila i 27 eller högre lönegrader.
Slutligen ingår 2 arvodister (expeditionsofficerare).

Departementschefen.

Chefen för underhållsavdelningen bör enligt min mening inneha förordnandetjänst
i Cp 15, vilken placering tillstyrkts av chefslöneutredningen.
Jag räknar med en kapten som militärassistent åt avdelningschefen.

Befattningen som chef för driftbyrån bör placeras i Cs 10. Chefslöneutredningen
har förordat Ca 33.

För driftsektionen avser jag byrådirektör i 31 lönegraden som chef,
under det att jag räknar med att fordonssektionen, liksom den fristående
avtalsdetaljen, skall vara underställd förste byråingenjör.

Jag uppskattar personalbehovet för driftbyrån till 52 befattningshavare
enligt vad som närmare framgår av bilaga 80.

Befattningen som chef för förrådsbyrån anser jag böra vara placerad i
Ca 37 i överensstämmelse med vad chefslöneutredningen förordat.

Kontorssektionen torde böra förestås av kamrerare i 25 lönegraden,
inköpsscktionen av förste driftintendent i 29 lönegraden, reservdelsplane -

404

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ringssektionen av flygdirektör av 2. graden och förrådssektionen slutligen
av driftingenjör i 27 lönegraden.

Det totala personalbehovet för förrådsbyrån beräknas av mig till 138
befattningshavare enligt bilaga 81. På grund av sin förläggning till annan
ort samt med hänsyn till den inköpsverksamhet, som avses skola åvila
byrån, måste den ha egen kassa.

I och med att förrådsredovisning enligt hålkortsmetod genomförs, torde
biträdespersonalen kunna reduceras.

För centralsektionen beräknar jag 56 befattningshavare erforderliga,
såsom framgår av bilaga 82.

Chefen för sektionen bör vara byrådirektör i 31 lönegraden. Ekonomioch
organisationsdetaljen anser jag böra förestås av byråintendent i 27
lönegraden.

Det sammanlagda personalbehovet för underhållsavdelningen uppgår enligt
mitt förslag till 249 befattningshavare.

i. INKÖPS AVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för inköpscentralen förutsätts liksom cheferna för armé- och
marinförvaltningarnas inköpscentraler skola benämnas inköpsdirektör
och vara placerad i Cp 14.

Cheferna för den svenska respektive utländska inköpssektionen förutsätts
skola vara förste byråingenjör i Ca 29 respektive byrådirektör i Ca 31.
Räkningssektionen skall enligt förslaget förestås av en kamrerare i Ca 25.

Utredningen beräknar inköpscentralens personalbehov till 41 befattningshavare,
av vilka en å förordnandetjänst och 5 civila i 27 eller högre lönegrader.

Flygförvaltningens förslag den 13 december 1953.

Flygförvaltningen föreslår, att chefen för inköpscentralen i likhet med
chefen för den nuvarande anskaffningsbyrån hänförs till Cp 15. Som chef
för centralstektionen avses byråintendent i Ca 27, tillika assistent åt inköpsdirektören
vid handläggning av större och mera krävande ärenden.

Som chefer lör den utländska och svenska inköpssektionen upptar flygförvaltningens
förslag byrådirektörer i Ca 33 respektive Ca 31. Ämbetsverket
framhåller, att dessa sektionschefer i den nya organisationen får större
och mera krävande uppgifter än motsvarande befattningshavare vid flygförvaltningens
nuvarande anskaffningsbyrå. Robotinköpssektionen skall
enligt förslaget förestås av en byråassistent i Ca 25, medan chefen för
räkningssektionen förutsätts skola vara byråintendent i Ca 27.

Inköpscentralens personalbehov uppskattas av flygförvaltningen till 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 405

befattningshavare, av vilka en å förordnandetjänst och 7 i 27 eller högre
lönegrader.

Departementschefen.

Inköpsdirektören och chefen för inköpsavdelningen bör inneha förordnandetjänst
i Cp 15. Denna lönesättning har tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Som chef för den utländska inköpssektionen räknar jag med byrådirektör
i 31 lönegraden och som chef för den svenska inköpssektionen med
förste byråintendent i 29 lönegraden. Räkningssektionen torde böra förestås
av kamrerare i 27 lönegraden.

Inköpsavdelningens personalbehov uppskattas av mig till 65 befattningshavare,
vilka redovisas å bilaga 83.

j. NORMALIEBYRÅN (FÖR LAGSBY RÅN).

1946 ars militära förvaltningsntredning.

Chefen för förlagsbyrån skall enligt utredningen äga god kännedom om
flygmaterielen och erfarenhet av reparations- och underhållstjänsten beträffande
denna materiel. Befattningen avses böra bestridas av flygingenjör
och hänföras till Cp 10.

Som chef för standardiseringssektionen föreslås flygdirektör av 2. gra^
den. Chefen för beskrivningssektionen, enligt förslaget förste byråintendent
i Ce 29, bör enligt utredningen ha avlagt akademisk examen i moderna
språk. Chefen för förlagssektionen, byråintendent i Ce 27, bör ha tryckeriteknisk
och merkantil utbildning.

. Personalbehovet för förlagsbyrån beräknas till 66 befattningshavare, av
vilka en på förordnandetjänst, en civilmilitär och 7 civila i 27 eller högre
lönegrader.

FKgförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Chefen för normaliebyrån hänförs enligt flygförvaltningens förslag till
Ca 37. Som chef för försvarets klassifikationscentral räknar flygförvaltningen
med byrådirektör i 33 lönegraden. Standardiseringssektionens chef
skall enligt förslaget vara flygdirektör av 2. graden eller byrådirektör i
Ca 31, medan chefen för materialsektionen är byrådirektör i Ca 31. Som
chefer för förlags-, informations- och beskrivningssektionerna föreslår flygförvaltningen
byråintendent i Ca 27, pensionerad officer med arvode enligt
löneklass 1: 30 och förste byråintendent i Ca 29.

Normaliebyrån omfattar enligt flygförvaltningens förslag 87 befattningshavare,
av vilka en alternativt civilmilitär/civil, en pensionerad militär i
arvodesbefattning och 12 civila i 27 eller högre lönegrader.

406

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Chefen för normaliebyrån bör inneha ordinarie befattning i Ca 37. Denna
placering är tillstyrkt av chefslöneutredningen.

Standardiseringssektionen torde böra förestås av alternativt flygdirektör
av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden. Som chefer för beskrivningsoch
förlagssektionerna räknar jag med förste byråintendent i 29 respektive
byråintendent i 27 lönegraden. Beträffande försvarets klassifikationscentral
samt den fristående materialdetaljen föreslår jag byrådirektörer
i 31 lönegraden som chefer.

För normaliebyrån beräknar jag 82 befattningshavare erforderliga enligt
vad som närmare framgår av bilaga 84.

Vid beräknandet av ifrågavarande personalbehov har hänsyn måst tagas
till den till byrån förlagda, omfattande distributionsverksamheten, som
huvudsakligen avser flygvapnets tekniska order, samt den likaledes omfattande
referattjänst, vilken är organiserad inom biblioteket.

k. CEXTRALPLAXER1XGEX OCH MATERIELIXSPEKTIOXEX.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för centralplaneringen bör enligt utredningen äga ingående kännedom
om flygmaterielen och dess tillverkning samt god förmåga att bedöma
tekniska utvecklingstendenser inom flygmaterielområdet och dessas militära
aspekter. Förutom allsidig kunskap i förvaltningstjänst anses han böra
besitta kännedom om försvarets budgetsystem och finansieringsprinciper.
Befattningen föreslås skola placeras i Cp 10.

För centralplaneringen redovisar utredningen ett behov av 12 befattningshavare,
av vilka en å förordnandetjänst, en militär, 3 civilmilitärer
och 2 civila i 27 eller högre lönegrader.

Som chef för materielinspektionen räknar utredningen med en överstelöjtnant.
Personalbehovet beräknas till 8 befattningshavare, av vilka en
militär och 3 civilmilitärer (en av underofficers tjänsteklass).

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som åvilar chefen för
centralplaneringen anser flygförvaltningen placering i Cp 13 vara väl
motiverad. Flygförvaltningen beräknar personalbehovet för centralplaneringen
till 14 befattningshavare, av vilka dock 3 bedöms erforderliga endast
under budgetaret 1954/55. Av befattningshavarna innehar en förordnandetjänst,
en är civilmilitär och 4 civila i 27 eller högre lönegrader.

Som chef för materielinspektionen föreslås överstelöjtnant. Personalen
vid materielinspektionen utgör tillhopa 17 personer, bland dem en militär
och 4 civilmilitärer (en av underofficers tjänsteklass).

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

407

Departementschefen.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som kommer
att åvila flygförvaltningens centralplanering, anser jag det befogat, att
chefen för denna erhåller högre löneställning än cheferna för motsvarande
organ i armétyg- och marinförvaltningarna och placeras i Ca 37.

Sammanlagt räknar jag med 13 befattningshavare å centralplaneiingen

enligt vad som framgår av bilaga 85.

Tre befattningar å ekonomi detalj en, nämligen en för bokhållare i 22
lönegraden, en för kanslibiträde i 11 lönegraden samt en för biträde för
skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång erfordras endast övergångsvis
intill dess flygförvaltningens dispositionsbokföring för samtliga anslag
lagts om enligt hålkortsmetod. Tjänsterna ifråga torde kunna dras in

efter utgången av budgetåret 1954/55.

Som chef för materielinspektionen avser jag överstelöjtnant. Inspektionsoch
haveridetaljerna anser jag böra förestås av flygdirektörer av 2. graden.

Sammanlagt beräknar jag 14 befattningshavare för materielinspektionen
i enlighet med bilaga 86.

/. ADMINISTRATIVA BYRÅN (JURIDISKA SEKTIONEN OCH CENTRALEXPEDITIONEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen föreslår att chefen för juridiska sektionen placeras som
lägst byrådirektör i Ca 31. Vidare bör å sektionen finnas en förste byråsekreterare
i Ca 27, en amanuens i reglerad befordringsgång samt ett kanslibiträde.
.

Som chef för centralexpeditionen räknar utredningen med en civilekonom,
kontorschef i Ca 31, med omfattande erfarenhet från rationaliseringsverksamhet
samt insikter i det statliga avlöningsväsendet.

Chefer för personalkontor och organisationsdetalj skall enligt förslaget
vara förste byråsekreterare i Ca 27 respektive byråingenjör eller förste
byråsekreterare i samma lönegrad.

För centralexpeditionen beräknar utredningen 42 befattningshavare,
bland dem en expeditionsofficer i arvodesbefattning och 3 civila i 27 eller
högre lönegrader.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Chefen för administrativa byrån föreslås skola liksom för närvarande benämnas
krigsråd och placeras i Ca 37. Som chefer för kanslisektion och
kameralsektion beräknas förste byråsekreterare i Ca 29 respektive kamrerare
i Ca 27. Under administrativa byrån redovisas jämväl en byrådirektor
i Ca 31 och eu sekreterare och ombudsman (på övergångsstat) avsedda att

408 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tjänstgöra som affärsjurist på inköpscentralen respektive fastighetsjurist
på flygfältsbyrån.

Sammanlagt omfattar administrativa byrån enligt flygförvaltningens förslag
16 befattningshavare, av vilka 6 i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för centralexpeditionen skall enligt flygförvaltningens förslag
vara byrådirektör i Ca 33. Cheferna för personalkontor och organisationskontor
förutsätts skola vara förste byråsekreterare i Ca 29 respektive byråintendent
i Ca 27.

Sammanlagt beräknas för centralexpeditionen 44 befattningshavare,
bland dem en pensionerad militär (expeditionsofficer) och 3 civila i 27
eller högre lönegrader.

Departementschefen.

Chefen för administrativa byrån bör benämnas krigsråd och befattningen
bör vara placerad i Ca 37. Chefslöneutredningen har tillstyrkt denna placering.

I övrigt beräknar jag för kanslisektionen en byrådirektör i 31 lönegraden,
3 förste byråsekreterare, varav en i 29 och 2 i 27 lönegraderna, samt
en amanuens i reglerad befordringsgång. Härtill kommer viss biträdespersonal.
Byrådirektören bör närmast under krigsrådet leda den juridiska
verksamheten och själv handlägga mera kvalificerade juridiska ärenden,
som sammanhänger med materielanskaffningen. Även om vederbörandes
verksamhet blir nära anknuten till inköpsavdelningen, skall tjänstgöringen
fördenskull givetvis ej anses förlagd annorstädes än till administrativa
byrån.

Den för sektionen föreslagna förste byråsekreteraren i 29 lönegraden
torde i första hand avses för flygfältsbyråns juridiska ärenden.

Personalkontoret bör förestås av byrådirektör i 31 lönegraden och organisationskontoret
av byråintendent i 27 lönegraden.

För administrativa byrån avser jag sammanlagt 59 befattningshavare,
vilka redovisas å bilaga 87.

Beträffande organisationskontoret må framhållas, att detta i motsats till
motsvarande organ inom armétyg- och marinförvaltningarna inrymmer
såväl blankett- som expensförråd ävensom uppbörd av viss för flygförvaltningen
avsedd flygmateriel. Dessutom är på detaljen upptagen eu kontorsskrivare
i 19 lönegraden, avsedd för revision och konstruktion av flygvapnets
speciella blanketter.

in. FöRSöKSCENTRALEN.

Flygförvaltningens försökscentral har icke omfattats av förvaltningsutredningens
organisationsundersökningar, och dess personaluppsättning har
icke berörts i utredningens betänkande.

409

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

FJygförvahuingens förelag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen framhåller, att chefen för försökscentralen, som måste
vara flygutbildad, bör besitta allmänna flyg-, motor-, vapen- och teletekniska
kunskaper samt äga ingående kännedom om och erfarenhet av flygmaterielens
konstruktion, utprovning och användning. För att möjligheterna
att erhålla lämplig person skall ökas, bör befattningen göras alternativ
för officer eller flygingenjör och placeras i Ma/Ca 37. Hans assistenter
för konstruktionsgranskning och utprovning bör vara flygdirektör av 2.
graden eller byrådirektör i Ca 31 respektive major. Cheferna för tele-, flygplan-,
motor- och mätsektionerna är enligt förslaget flygdirektörer av 2.
graden eller byrådirektörer i Ca 31. Som chefer för vapen-, konstruktionsoch
verkstadssektionerna upptar flygförvaltningen byråingenjörer i Ca 27.
För provflygningssektionen föreslås kapten och för centralsektionen byråassistent
i Ce 25 som chefer.

Det av fiygförvaltningen redovisade personalbehovet för försökscentralen
uppgår till 173 befattningshavare, av vilka 6 officerare och 2 fältflygare, en
alternativt militär/cmlmilitär, 5 civilmilitärer (två av underofficers tjänsteklass),
7 alternativt civilmilitärer/civila och 10 civila i 27 eller högre lönegrader.

Departementschefen.

Chefen för försökscentralen bör innneha ordinarie befattning, vilken
emellertid med hänsyn till bl. a. den löneställning, som jag i det föregående
föreslagit för chefen för centralplaneringen, icke torde böra placeras
högre än i alternativt Ma/Ca 33. Chefslöneutredningen har tillstyrkt placering
i Ma/Ca 37.

Som teknisk assistent samt chefer för tele-, flygplan-, motor- och mätsektionerna
räknar jag med alternativt flygdirektörer av 2. graden/byrådirektörer
i 31 lönegraden.

Som militärassistent avser jag major.

Jag uppskattar personalbehovet för försökscentralen till 153 befattningshavare,
såsom framgår av bilaga 88.

n. SAMMANFATTNING.

1946 ars militära förvaltningsutredning.

För flygförvaltningen i dess helhet beräknade lörvaltningsutredningen
ett sammanlagt personalbehov av 741 befattningshavare, enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ................................................ 13

Militärer:

officerare ......

underofficerare

1 25

410

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass ...................................................... 57

av underofficers tjänsteklass ............................................. 4 61

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 81

Arvodister ............................................................................. 4.

Övriga .................................................................................... 557

Summa 741

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Det sammanlagda personalbehovet enligt förslaget utgör 1 593 befattningshavare.
Härom anför flygförvaltningen bl. a. följande.

Flygförvaltningens nu framlagda förslag innebär en ökning med cirka
100 tjänstemän i förhållande till läget den 1 december 1953. ökningen, som
med några få undantag icke sammanhänger med krigsmaterielverkets avveckling,
hänför sig i allt väsentligt till radar-, luftbevaknings- och robotbyråerna
samt försökscentralen, vilka organisationsenheter har ett delvis
ackumulerat behov av ytterligare personal. Med hänsyn till att dessa enheters
arbetsuppgifter dessutom kan förutses komma att växa redan under
budgetåret 1954/55, har förvaltningen icke kunnat underlåta att för sagda
organ redovisa en oundgängligen nödvändig utökning av personalen. För
robotbyrån, som är gemensam för hela försvaret, uppgår behovet av nya
tjänster till 31.

Personalen enligt förslaget fördelar sig i stort sålunda.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ......................''....................... 201

Militärer:

officerare ..................................................................... 372

underofficerare ............................................................ 2

underbefäl .................................................................. 2 41

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass ................................................... 28

av underofficers tjänsteklass............................................. 9 37

Alternativt militärer/civilmilitärer/civila ....................................... 3

Alternativt militärer/civilmilitärer ............................................. 5

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 3t

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 162

Arvodister ........................................................................ <<

övri§a .................................................................................. 1283

Summa 1 593

1 Därav en i Mo It.

■ Därav en alternativt arvodist.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

411

Departementschefen.

Å bilaga 89 redovisas flygförvaltningens sammanlagda personal, 1 444
befattningshavare, enligt mitt förslag.

Till jämförelse må, såsom närmare berörs i annat sammanhang,
nämnas, att flygförvaltningens personal den 1 december 1953 omfattade
1 485 befattningshavare.

Enligt mitt förslag fördelar sig personalen sålunda (innehavare av tjänst
i Ca (Ce) 37 räknas som civil).

Antal

Innehavare av förordnandetjänst .
Militärer:

officerare ...........................

underofficerare ....................

underbefäl ..........................

Alternativt militärer/civila ..........

Alternativt militärer/civilmilitärer

13l

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass .......

av underofficers tjänsteklass .
Alternativt civilmilitärer/civila
Civila i 27 eller högre lönegrader

Arvodister.............................

Övriga ................................

...... 24

...... 8 32

.......77 32

.......... 134

.......... 10

........... 1 180

Summa 1 444

1 Flygöverdirektören medräknad.

Till frågan om avlöningskostnadernas fördelning mellan avlönings- och
sakanslag samt befattningarnas fördelning på anställningsform återkommer
jag vid behandlingen av anslagsberäkningar för flygförvaltningen.

F. Försvarets civilförvaltning.

1. Försvarets civilförvaltnings allmänna uppgifter.

Försvarets civilförvaltning utövar enligt gällande organisation under
Kungl. Maj :t högsta ledningen av och uppsikten över avlönings-, kassaoch
räkenskapsväsendet vid försvaret samt i övrigt den allmänna kontroll
över medelsförvaltningcn vid försvaret, som framgår av ämbetsverkets
instruktion eller eljest stadgas, dock att, där ej annat finns särskilt föreskrivet,
från civilförvaltningens ämbetsbefattning undantas försvarets

412

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

fabriksverk, sjökarteverket, försvarsväsendets radioanstalt och försvarets
forskningsanstalt. Det åligger vidare förvaltningen att enligt därom meddelade
särskilda föreskrifter efter granskning ombesörja tryckning av de
blanketter, som är avsedda för begagnande inom försvaret, samt fullgöra
i samband därmed stående arbetsuppgifter.

1946 års militära förvaltningsutrcrining.

Enligt utredningens förslag skall försvarets civilförvaltning liksom för
narvarande utgöra det organ, som närmast under Kungl. Maj:t skall representera
den högsta administrativa sakkunskapen inom försvaret.

Ämbetsverket skall vidare enligt förslaget såsom hittills under Kungl.
Maj:t utöva högsta ledningen av och uppsikten över avlönings-, kassa- och
räkenskapsväsendet vid försvaret samt viss allmän kontroll över medelsförvaltningen.
På sätt i det följande närmare utvecklas föreslår utredningen
därjämte, att tillvaratagandet av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters
rättsliga angelägenheter, som nu åvilar det i försvarets civilförvaltning
ingående advokatfiskalskontoret, fortsättningsvis skall ankomma
på ämbetsverket såsom sådant.

En viss utvidgning av ovannämnda arbetsuppgifter i förhållande till
den verksamhet av sådan art, som nu bedrivs av civilförvaltningen och
dess advokatfiskalskontor, avses skola ske genom att på ämbetsverket enligt
utredningens i det föregående vid behandlingen av civilförvaltningstjänsten
återgivna förslag överflyttas vissa uppgifter, som enligt gällande
organisation handhas av försvarsgrensförvaltningarnas civila organ.

I enlighet med vad utredningen i nyssnämnda tidigare sammanhang
föreslagit, skall försvarets civilförvaltning vidare tillföras den nya uppgiften
att leda och övervaka kontorsorganisationen — förutom inom ämbetsverket
— inom försvarets regionala och lokala förvaltningsmyndigheter,
med undantag dock för de verkstäder, som redovisar driftkostnaderna
på särskilda drifttitlar. I nära samband med denna uppgift föreslås
civilförvaltningen liksom för närvarande skola efter granskning ombesörja
tryckning av för försvaret avsedda blanketter ävensom lagerhålla
och distribuera sådana blanketter. I anslutning härtill föreslås civilförvaltningen
även skola anskaffa och distribuera vissa förvaringsanordningar
för blanketterna.

Utredningen förutsätter, att från försvarets civilförvaltnings ämbetsbefattning
i samma utsträckning som för närvarande skall undantas försvarets
fabriksverk, sjökarteverket, försvarsväsendets radioanstalt och försvarets
forskningsanstalt, varjämte densamma bör begränsas av de befogenheter,
som tillagts andra till försvaret hörande centrala förvaltningsmyndigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

413

Departementschefen.

Såsom jag förut vid behandlingen av principerna för civilförvaltningstjänstens
ordnande anfört, kan jag i stort sett ansluta mig till förvaltningsutredningens
förslag om överflyttande av till civilförvaltningstjänstens
område hörande arbetsuppgifter från de materielförvaltande ämbetsverken
till försvarets civilförvaltning. Till utredningens förslag att tilltöra civilförvaltningen
vissa uppgifter på det kontorsorganisatoriska området återkommer
jag vid behandlingen av huvuddragen av civilförvaltningens organisation.
Vid behandlingen av principiella frågor rörande tygförvaltningstjänsten
har jag förordat, att civilförvaltningen skall fungera som försvarets
patentorgan. I övrigt förutsätter jag i likhet med utredningen ingen
ändring i civilförvaltningens allmänna uppgifter.

2. Försvarets civilförvaltnings ledning.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen föreslår att chefen för försvarets civilförvaltning liksom för
närvarande skall vara generaldirektör i Cp 19.

Enligt förslaget skall i verket vidare finnas en överdirektör, generaldirektörens
ställföreträdare, tillika chef för en av verkets byråer. I egenskap
av generaldirektörens ställföreträdare skall överdirektören enligt
förslaget biträda generaldirektören vid utövandet av dennes ämbete och
därvid efter uppdrag av generaldirektören i dennes ställe och med den befogenhet,
som eljest tillkommer denne, avgöra visst ärende eller viss grupp
av ärenden.

Cheferna för verkets byråer — med undantag av den som har överdirektören
såsom chef — bör enligt utredningens mening i likhet med de
nuvarande byråcheferna benämnas krigsråd samt liksom överdirektöi en
vara ledamöter av försvarets civilförvaltning. I fråga om ledamotskapets
innebörd förutsätter utredningen ingen ändring i nuvarande förhållande.

Remissyttranden m. m.

Försvarets civilförvaltning ansluter sig (utlåtande -V» 1951) till förslaget
att skapa en överdirektörsbefattning. överdirektören bör emellertid
enligt civilförvaltningens mening icke tillika vara byråchef utan ha
att inom de verksamhetsområden, som kan befinnas lämpade härför, överta
vissa arbetsuppgifter, som eljest måste fullgöras av generaldirektören.
Civilförvaltningen framhåller, att generaldirektörens arbetsbörda för närvarande
är alltför betungande och att i detta hänseende en ändring måste
komma till stånd.

I sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 anför civilförvaltningen
att de sålunda anförda synpunkterna fortfarande äger gil -

414 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tighet. Äinbets\erket utgår för den skull från att generaldirektörens arbetsbörda
genom lämpliga åtgärder måste minskas för att det skall bli möjligt
för honom att koncentrera sin verksamhet på de mera betydelsefulla frågorna
inom sitt ämbetsområde. Civilförvaltningen anser sig emellertid kunna
räkna med att vissa förbättringar i detta hänseende kan vinnas genom en
även ur andra synpunkter angelägen ändring av byråindelningen inom
verket. Framför allt torde härvid den av förvaltningsutredningen föreslagna
uppdelningen av kanslibyrån på två byråer vara av betydelse. -Civilför\altningen

ställningstagandet till frågan om inrättande av överdirektör stjänsten, intill
dess att närmare erfarenheter vunnits rörande i vad mån den nya byråorganisationen
möjliggör en rationalisering av generaldirektörens och
krigsrådens arbete. I enlighet härmed upptar civilförvaltningen för närvarande
icke förslag om tjänstens inrättande.

Departementschefen.

Jag finner det angeläget, att civilförvaltningens chef icke i alltför stor
utsträckning måste ägna sig åt mindre betydelsefulla ärenden. I samband
med utökningen av antalet byråer inom ämbetsverket bör det emellertid
vara möjligt att i större utsträckning än hittills delegera arbetsuppgifter
till respektive byråchefer. Jag biträder fördenskull icke förvaltningsutredningens
förslag om inrättande av en överdirektörsbefattning.

Civilförvaltningens byråchefer bör samtliga benämnas krigsråd och
\ara ledamöter av verket. En av dem bör liksom för närvarande förordnas
att vara generaldirektörens ställföreträdare.

3. Huvuddragen av försvarets civilförvaltnings organisation.

Försvarets civilförvaltning består för närvarande av tre byråer, kansli-,
kameral- och revisionsbyråerna, varjämte i ämbetsverket ingår ett advokatfiskalskontor
för tillvaratagande av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters
rättsliga angelägenheter. Vid civilförvaltningen finns jämväl inrättad
en nämnd, försvarets skaderegleringsnämnd, med uppgift att vara
rådgivande organ för försvarets centrala myndigheter i vissa frågor om
utomobligatoriska skadeståndskrav mot kronan.

1946 ars militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har funnit, att för försvarets civilförvaltnings
■vidkommande det arbetstillskott, som en överflyttning till ämbetsverket
av föreslagna ytterligare arbetsuppgifter skulle innebära, icke i och för sig
utgor anledning till någon mera genomgripande ändring i verkets nuvarande
uppbyggnad. Ur andra synpunkter är emellertid enligt utredningens

415

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

mening vissa omgestaltningar i verksorganisationen påkallade. De för utredningens
räkning gjorda organisationstekniska undersökningarna har
omfattat även försvarets civilförvaltning. Undersökningarna har enligt
utredningens bedömande tillfullo ådagalagt det redan av verket självt i
olika sammanhang påvisade förhållandet, att dess nuvarande tre byråer
_kansli-, kameral- och revisionsbyråerna — var för sig omspänner arbetsuppgifter
av en räckvidd och en omfattning, som betydligt överstiger det
normala för närmast jämförliga byråer inom statsförvaltningen. Angivna
förhållande, som särskilt för byråcheferna medför en ytterst betungande
arbetsbörda, anser utredningen icke vara ägnat att underlätta snabbheten
och säkerheten i ärendenas behandling.

Såsom en utväg ur svårigheterna har — framhåller utredningen
stundom framförts tanken att omvandla byråerna till avdelningar, vilka
i sin tur skulle indelas i byråer av gängse storleksordning. Utredningen
har för sin del icke kunnat ansluta sig till en sådan tankegång. Enligt
utredningens mening ernås den mest rationella organisationen på förevarande
område genom en uppdelning av de på verket ankommande göromålen
på ett något större antal byråer, var och en lydande direkt under
verkschefen. Vid en sådan uppdelning bör enligt utredningen samtidigt,
såsom nyssnämnda organisationsundersökningar gett vid handen, en viss
omgruppering av ärenden ske så att arbetsuppgifter av gemensam eller
likartad karaktär hänförs till en och samma byrå.

Beträffande byråindelningen och ärendenas fördelning i stort mellan
byråerna in. m. anför utredningen i huvudsak följande.

För verkets nytillkommande uppgifter på det kontorsorganisatoriska
området samt för dess i intimt samband därmed stående verksamhet med
avseende å försvarets blankettväsende ävensom för verkets egna personalärenden
och dess mobiliseringsförberedelsearbete bör inrättas en byrå
— centralbyrån — till vilken även bör hänföras vissa för verket gemensamma
organ såsom skrivcentral, expensförråd, bokbinderi, bibliotek,
arkiv m. m. Ur de nuvarande kansli- och kameralbyråernas arbetsområden
bör utbrytas de ärenden, som innefattar anslags- och budgetfrågor och
därmed sammanhängande ärendegrupper. Dessa ärenden^ bör enligt utredningens
uppfattning sammanföras till en nyinrättad byrå, budgetbyran,
som även bör överta verkets nu på kameralbyrån vilande uppgifter såsom
gemensamt kassaorgan för de centrala försvarsförvaltningarna. Inom försvarets
civilförvaltning har gjorts gällande att de ärenden, som sålunda
skulle utbrytas ur kanslibyrån, bättre hör hemma inom centralbyrån. Aven
om vissa skäl kan anföras till stöd för en sådan mening har dock utredningen
funnit fördelarna med den av utredningen förordade anordningen
vara större. Med hänsyn emellertid till de olika möjligheter som bär finns,
föreslår utredningen, att det slutliga avgörandet beträffande dessa ärendens
placering får bli beroende av erfarenheterna under tiden narmast
efter ett genomförande av utredningens förslag. Från kanslibyrån bör
vidare avskiljas de ärenden, som avser löneklassplacering och vissa andra
ärendegrupper, som berör lönens storlek. Dessa löneärenden bör tillika

416

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

med den förhandsgranskning av löneklassplaceringar in. m„ som nu äger
rum inom revisionsbyrån, bilda underlag för ännu en ny byrå, lönebyrån.
På kanslibyrån kommer efter nämnda inskränkningar i dess arbetsområde
att kvarligga i huvudsak ärenden av allmänt juridiskt-administrativ natur
samt alla avlöningsärenden med undantag för dem, som tillförts lönebyrån.
Den nuvarande kameralbyråns uppgifter med avseende å ledningen av försvarets
kassaväsende samt revisionen av läger- och manskapskassor bör
överflyttas till revisionsbyrån såsoin närmast samhöriga med sistnämnda
byrås övriga verksamhet. Genom en omfattande rationalisering av denna
verksamhet bör man vinna att revisionsbyrån ökar i effektivitet samtidigt
som byråchefens arbetsbörda minskas. Av kameralbyråns nuvarande funktioner
återstår efter ovannämnda förändringar allenast vissa arbetsuppgifter
av huvudsakligen judiciell natur. Dessa göromål bör tillika med de
ärenden av samma art, som enligt vad ovan sagts bör överflyttas till försvarets
civilförvaltning från de nuvarande försvarsgrensförvaltningarna,
tillföras försvarets civilförvaltnings nuvarande advokatfiskalskontor, vilket
i samband härmed bör ombildas till en byrå, juridiska byrån. Advokatfiskalskontoret
hör visserligen för närvarande i administrativt hänseende
till försvarets civilförvaltning men intar i förhållande till förvaltningen en
lösligare ställning än dess byråer, övriga centrala förvaltningsmyndigheter
överlämnar sina uppdrag icke till försvarets civilförvaltning utan till
advokatfiskalen direkt och denne redovisar uppdragen likaledes direkt till
uppdragsgivarna. Den föreslagna juridiska byrån bör i motsats härtill ingå
i försvarets civilförvaltnings organisation såsom en med övriga byråer likställd
enhet. Uppgiften att tillvarata försvarets centrala förvaltningsmyndigheters
rättsliga angelägenheter bör i första hand ankomma på försvarets
civilförvaltning och icke på juridiska byrån, ehuru hithörande ärenden
inom förvaltningen givetvis skall handläggas å byrån. Chefen för byrån bör
liksom verkets övriga byråchefer benämnas krigsråd och vara ledamot i
verket. Sedan på sätt ovan nämnts kameralbyråns samtliga arbetsuppgifter
fördelats på andra byråer, bör denna byrå utgå ur försvarets civilförvaltnings
organisation. Vid ämbetsverket bör även fortsättningsvis vara
inrättad en försvarets skaderegleringsnämnd med i stort sett samma uppgifter
som för närvarande.

Utredningen föreslår sålunda, att försvarets civilförvaltning indelas i
sex byråer: kanslibyrå, lönebyrå, budgetbyrå, revisionsbyrå, juridisk byrå
och centralbyrå. Härtill skulle liksom för närvarande komma försvarets
skaderegleringsnämnd.

llemissyttranden m. m.

Försvarets civilförvaltning (utlåtande 2% 1951) har förklarat sig dela
utredningens uppfattning, att en uppdelning av verket i ett större antal
byråer än för närvarande måste innebära väsentliga fördelar ur arbetssynpunkt.
Genom den föreslagna byråindelningen åstadkoms enligt civilförvaltningens
mening en i stort sett mera rationell organisation av ämbetsverket,
som måste göra detsamma bättre skickat än för närvarande
att fullgöra sina arbetsuppgifter. Vad särskilt angår den nuvarande kanslibyrån
anser civilförvaltningen erfarenheterna i hög grad ha bestyrkt nöd -

417

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

vändigheten av att byråns verksamhetsområde delas upp. Ämbetsverket
framhåller att de ärenden, som handläggs å kanslibyrån, till väsentlig del
utgörs av frågor rörande förmåner i olika avseenden åt enskilda tjänstemän,
vilka kan ställa berättigade krav på snabb och säker handläggning
av ärendena. Att tillgodose dessa krav inom ramen för en byrå sägs ha
visat sig förenat med stora svårigheter, till följd varav en viss eftersläpning
av arbetet blivit ofrånkomlig. Med en fördelning av de nuvarande
kansliärendena å två byråer torde nämnda olägenheter kunna undanröjas
och de enskilda tjänstemännens — främst byråchefens — onormalt stora
arbetsbörda nedbringas till rimlig omfattning.

Beträffande den vid ämbetsverket inrättade skaderegleringsnämnden
ifrågasätter civilförvaltningen viss begränsning i dess verksamhet. Ämbetsverket
förklarar sig ha för avsikt att närmare överväga de jämkningar,
som lämpligen bör vidtas med avseende å nämndens arbetsuppgifter samt
att sedermera inkomma med förslag i ämnet.

Civilförvaltningen biträder utredningens förslag att ämbetsverket skall
innehålla sex byråer. Även den föreslagna arbetsfördelningen mellan de
olika byråerna godtas i stort sett av civilförvaltningen. Sålunda har ämbetsverket
intet att erinra mot vad härutinnan föreslagits beträffande
kanslibyrån, juridiska byrån och centralbyrån. Beträffande löne-, budgetoch
revisionsbyråerna anser civilförvaltningen vissa jämkningar böra göras
i syfte att ernå den lämpligaste arbetsfördelningen och skapa största möjliga
jämvikt i fråga om byråernas arbetsomfattning. Härom anförs följande.

Beträffande de budget- och anslagsfrågor och därmed sammanhängande
ärendegrupper, som f. n. handläggs inom kansli- och kamei albyråerna
har i betänkandet getts uttryck för tveksamhet om till vilken hyra
dessa ärenden närmast bör hänföras. Utredningen har stannat för att
föreslå, att ärendena skall handläggas å en särskild sektion, budgetsektionen,
inom den föreslagna budgetbyrån, men samtidigt framhållit, att det
slutliga avgörandet beträffande ärendenas placering får bli beroende av
erfarenheterna under tiden närmast efter ett genomförande av utredningens

förslag. .. , .... ,

De ärenden, om vilka här närmast är fråga, utgörs av förslag till anslagsäskanden
beträffande anslag, som står till civilförvaltningens förfogande

__dock ej verkets egna avlönings- och omkostnadsanslag — yttranden

över till ämbetsverket remitterade förslag till anslagsäskanden, förslag till
regleringsbrev och dispositionsbestämmelser, inrättande av tjänster samt
lönedispositioner. Till den föreslagna sektionen skulle vidare enligt utredningsförslaget
hänföras vissa arvodesfrågor samt ärenden rörande rekryteringskostnader
och utbildningskurser. Ärendena är sålunda av mångsidig
karaktär och — med undantag av de budgettekniska frågorna till
stor del av sådan art, att de har föga eller ingen anknytning till verksamheten
på den föreslagna budgetbyrån. Handläggningen av faudgetsektionens
ärenden måste också i flertalet fall ske i samråd och samarbete med
flera olika avdelningar inom ämbetsverket. När det gäller anslagsäskan 27—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 109.

418

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

den, budgettekniska bedömanden och förslag till regleringsbrev samt dispositionsbestämmelser
måste sålunda uppgifter som regel tillhandahållas
av de organ, som handhar de redovisningstekniska frågorna, d. v. s. den
föreslagna redovisningssektionen. 1 ärenden rörande inrättande av tjänster
över huvud laget måste intimt samarbete äga rum med den nytillkommande,
inom centralbyrån placerade organisationssektionen, som skall ha
att utföra rationaliseringsundersökningar beträffande expeditions- och
kassatjänst samt förrådsbokföring vid försvarets regionala och lokala
organ och därvid bl. a. beräkna härför erforderlig personal. Även om organisationssektionens
arbetsområde är på nyss angivet sätt begränsat, måste,
såsom i det föregående utvecklats, förutsättas att sektionen vid sina undersökningar
på ort och ställe kan bilda sig en uppfattning om personalbehovet
m. in. även inom andra verksamhetsområden vid de regionala och
lokala organen till gagn för budgetsektionens arbete. Jämväl med de blivande
kansli- och lönebyråerna kommer budgetsektionen att ha nära kontakt.
Sålunda påverkas anslagsäskandena i hög grad av gällande avlöningsbestämmelser.
De dispositionsföreskrifter, som meddelas rörande
skilda anslag, är ofta av avlöningsteknisk natur, vilket kräver samarbete
med den blivande kanslibyrån. Å den nya lönebyrån skulle enligt förslaget
handläggas ärenden, som enligt vad erfarenheterna utvisar i några fall intimt
sammanhänger med de ärenden som faller på budgetsektionen, exempelvis
frågor om vikariatsförmåner och löneklassplaceringar. De enligt
förslaget till budgetsektionen hänförda ärendena rörande arvoden och
lönedispositioner anknyter också nära till lönebyråns verksamhetsområde.
Lönebyråns kontroll beträffande antalet tjänster innebär också en verksamhet,
där budgetsektionen och lönebyrån måste arbeta hand i hand.

Civilförvaltningen föreslår därför, att i avvaktan på ytterligare erfarenbete1''
på budgetsektionen ankommande ärenden placeras å den blivande
lönebyrån. Ett ytterligare skäl för överflyttning av ifrågavarande ärenden
från den föreslagna budgetbyrån är dennas storlek. Även efter en dylik
överflyttning kommer personalbeståndet å nämnda byrå att bli större'' än
å var och en av de övriga. I det följande kommer civilförvaltningen att
förorda, att inom den föreslagna budgetbyråns arbetsområde bibehålls
vissa nu på kameralbyrån ankommande ärenden, som enligt förslaget
skulle hänföras till revisionsbyrån.

I det föregående har civilförvaltningen förutsatt, att på ämbetsverket i
fortsättningen skall ankomma ärenden rörande kollektivavtal för arbetarpersonal
med avlöning från försvarsgrenarnas anslag till avlöningar till arbetarpersonal
in. fl. Dessa ärenden bör hänföras till lönebyrån.

Enligt förslaget skall på revisionsbyrån ankomma bl. a. ärenden, sammanhängande
med den centrala övervakningen och ledningen av kassa■\
äsendet vid försvarets lokalförvaltningar, utarbetande och översyn av
reglementen och föreskrifter hänförliga till försvarets kassaväsende, ävensom
ärenden rörande av försvarets myndigheter förvaltade fonder och
kassor, avskrivningar av kronans fordringar berörande försvarsväsendet
samt ärenden rörande kassa- och förskottsmedelsförluster. Utredningen
syns härvid icke ha tillräckligt beaktat de arbetsuppgifter, som skulle
ankomma på den föreslagna budgetbyrån med dess redovisningssektion
°fb bokföringskontor, exempelvis ärenden rörande bokföringsväsendet i
såväl fred som krig, handhavande av postgirosystemet och anslutningen till
statsverkets checkräkning, utbetalningar av löner, förskottsväsendet, titel -

419

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

väsendet och verifikationshandlingarnas beskaffenhet. Dessa göromål har
ett nära samband med den centrala övervakningen och ledningen av kassaväsendet
med därtill hörande reglementen etc. Sålunda måste försvarets
kassaväsende så utformas, att redovisningen kan direkt läggas till grund
för rikshuvudboken och budgetredovisningen. Granskningen av verifikationernas
formella riktighet skall enligt förslaget liksom hittills verkställas
av bokföringskontoret.

Det nu anförda torde ge vid handen, att arbetsuppgifterna med avseende
å ledningen in. in. av kassaväsendet är av helt annan natur än dem, som
eljest ankommer på revisionsbyrån. Civilförvaltningen anser därför, att
här avsedda göromål bör förläggas till den föreslagna budgetbyrån.

Detsamma gäller ärenden rörande fonder, avskrivningar och kassaförluster.
Beslut i dylika ärenden föranleder i flertalet fall komplicerade bokföringsåtgärder
och minutiös kontroll inom budgetbyrån. Civilförvaltningen
inger också årligen på kameralbyråns föredragning förslag till
Kungl. Maj:t om täckning av uppkomna förluster av angivet slag. Ärenden
rörande fonder avser antingen disposition av medel, hänförliga till
värdehandlingar eller innestående å enskilda banker, eller frågor om
ansvarsfrihet eller ock yttranden rörande ändringar i reglementen och
stadgar, som regel från finansiell synpunkt. Dylika ärenden hai hittills
städse behandlats å kameralbyrån.

Samtliga här avsedda arbetsuppgifter, vilka f. n. handläggs å civilförvaltningens
kameralbyrå, bör enligt ämbetsverkets mening bibehållas å den
föreslagna budgetbyrån och där sammanhållas i en särskild detalj. Genom
en dylik anordning kommer också revisionsbyrån att bli ett mera renodlat
revisionsorgan än enligt utredningsförslaget. Med hänsyn till de jämkningar,
som sålunda föreslagits beträffande budgetbyråns verksamhetsområde
syns den hävdvunna benämningen kameralbyrån böra bibehållas.

Justitiekanslern har uttalat, att utredningens förslag, att handhavandet
av försvarets rättsliga angelägenheter i fortsättningen skall ankomma på
försvarets civilförvaltning och att i samband därmed advokatfiskalskontoret
skall ombildas till en byrå inom förvaltningen, syns erbjuda flera
fördelar, bl. a. genom den större auktoritet, som förlänas krigsrådetchefen
för juridiska byrån såsom kronans representant och de ökade möjligheter
förslaget syns inrymma att åt denne såsom ledamot av verket
delegera beslutanderätt i vissa frågor. Farhågor uttalas dock för att förslaget
också kan medföra en viss fara för att byråchefen i sin egenskap
av verksledamot tas i anspråk för fullgörande av även andra arbetsuppgifter
än sådana, som är de centrala för byrån, och att de maklpåliggande
uppgifter, som är anförtrodda honom, därigenom kommer att i en utsträckning,
som icke är lämplig, få övertas av underordnad personal. Vidare
framhåller justitiekanslern alt den självständighet, som nu utmärker
advokatfiskalskontoret, kanske också i viss mån riskeras. Det syns emellertid
justitiekanslern icke möta svårigheter att instruktionelit ordna dessa
frågor så, att antydda olägenheter motverkas.

Statskontoret har av de i utredningens betänkande lämnade uppgifterna
fått den uppfattningen, att omfattningen av civilförvaltningens arbetsupp -

420

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

gifter gör någon ökning av antalet byråer nödvändig. En dylik ökning
syns statskontoret vara påkallad jämväl för det fall, att en omläggning av
förvaltningsorganisationen icke kommer till stånd. Statskontoret föreslår
för sin del, att verket organiseras på fyra byråer, nämligen två kanslibyråer,
en kameralbyrå och en revisionsbyrå. Advokatfiskalskontorets ställning i
organisatoriskt hänseende anser statskontoret böra undersökas i samband
med pågående översyn av lönegradsplaceringen för de statliga ombudsmannatjänsterna.

Riksräkenskapsverket har funnit, att den verkställda utredningen gett
vid handen, att civilförvaltningens nuvarande organisation med allenast
tre byråer medfört en alltför stor arbetsbelastning för byråcheferna. En
uppdelning av verksamheten på flera byråer syns därför motiverad. Vid
sin granskning av organisationsförslaget har riksräkenskapsverket för sin
del kommit till den uppfattningen, att civilförvaltningen bör organiseras
på fyra byråer, nämligen två kanslibyråer, en kameralbyrå och en revisionsbyrå,
samt ett särskilt advokatfiskalskontor. Beträffande ärendenas
gruppering på de olika byråerna vid den av riksräkenskapsverket förordade
organisationen anför riksräkenskapsverket följande.

Enligt utredningens förslag skulle de egentliga löneärendena handläggas
på icke mindre än tre byråer, nämligen lönebyrån, budgetbyrån (budgetsektionen)
och centralbyrån (centralsektionens personaldetalj). Riksräkenskapsverket
vill föreslå, att avlöningsfrågorna handläggs å en och
samma byrå, nämligen å den av kanslibyråerna, som närmast motsvarar
den föreslagna lönebyrån. Budgetsektionens och personaldetaljens arbetsuppgifter
bör därför inordnas under nämnda byrå. Hit syns även böra
övei föras de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på mobiliseringsdetaljen
inom centralbyråns centralsektion. De ärenden, som avser redovisning,
bokföring och kassaverksamhet bör handläggas inom en byrå, benämnd
kameralbyrån. Till kameralbyrån syns även böra hänföras de
arbetsuppgifter i fråga om blankettväsendet, som enligt utredningen skulle
anivomma på centralbyråns blankettdetalj. Ledningen av försvarets kassaväsende
toi de böra ankomma på kameralbyrån och icke på revisionsbyrån.
Revisionsbyrån bör omhänderha granskningen av räkenskaperna för försvarets
regionala och lokala myndigheter, läger- och manskapskassorna
samt de större verkstäderna. Med den av riksräkenskapsverket förordade
byråindelningen skulle av de för centralbyrån tillämnade arbetsuppgifterna
endast återstå organisationssektionens uppgifter. Även hithörande arbetsyPP&ifter
syns kunna överlåtas å annan byrå, exempelvis å den byrå som
i huvudsak motsvarar lönebyrån.

Statens organisationsnämnd ifrågasätter huruvida icke — eftersom
inom försvarets civilförvaltning huvuddelen av den föreslagna kanslibyråns
och hela den föreslagna lönebyråns verksamhet skulle komma att omfatta
handläggning av ärenden rörande tillämpning av statens allmänna avlöningsreglemente
och därtill hörande författningar — bl. a. med hänsyn
till önskvärdheten av en fast samordning dessa båda byråer borde sammanslås.

421

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Statens sakrevision anser att erfarenheterna sedan tillkomsten av försvarets
civilförvaltning tyder på att ämbetsverkets indelning i tre byråer
icke är helt ändamålsenlig. Det är emellertid enligt sakrevisionens mening
tvivel underkastat, huruvida verkligen behov föreligger av icke mindre än
sex byråer. Den fördelning av arbetsuppgifter, som föreslagits och som påverkat
frågan om byråernas lämpligaste antal, syns vid närmare skärskådande
sakrevisionen ej helt övertygande. Sakrevisionen har för sin del
funnit, att frågan om byråernas antal och ärendefördelningen å dessa bör
göras till föremål för ytterligare överväganden.

Försvarets civilförvaltnings anslagsäskanden för budgetåret 1954/55.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1954/5o har försvarets civilförvaltning
tagit upp frågan om ämbetsverkets organisation och därom anfört
bl. a. följande.

Försvarets civilförvaltnings anslagsäskanden har under de senaste budgetåren
präglats av den förestående omorganisationen av försvarets centrala
förvaltning. Allteftersom lösningen av denna fråga dragit ut pa tiden,
har civilförvaltningen upprepade gånger framhållit behovet av att åtminstone
vissa reformer i fråga om ämbetsverkets interna organisation,
som icke berör andra myndigheters organisation och arbetsuppgifter, kommer
till stånd. Civilförvaltningen har i sina förslag till äskanden för innevarande
budgetår framlagt förslag till åtgärder i dessa hänseenden.

På uppdrag av statsrådet och chefen för försvarsdepartementet har överbefälhavaren
den 12 augusti 1953 avgett utlåtande rörande vissa med försvarsförvaltningens
omorganisation sammanhängande frågor, vilka sedermera
gjorts till föremål för förnyad remissbehandling. Man syns fördenskull
böra räkna med att de principiella frågor rörande försvarets materielanskaffning,
standardisering, viss förrådshållning m. m„ som hittills i
första hand fördröjt lösningen av frågan om förvaltningsorganisationen,
under innevarande budgetår kommer att upptas till prövning från statsmakternas
sida. I anslutning härtill bör jämväl civilförvaltningens organisation
och uppgifter från och med budgetåret 1954/55 erhalla en mera definitiv
utformning. Ämbetsverket anser sig fördenskull böra kortfattat
uppta dessa frågor till en mera allmän behandling.

Civilförvaltningen framhåller, att ämbetsverket, efter det att förutberörda
utlåtande över förvaltningsutredningens betänkande avgavs i flera
sammanhang på grundval av vunna praktiska erfarenheter haft anledning
att ånyo överväga förvaltningsutredningens förslag beträffande huvuddragen
av ämbetsverkets organisation.

Framför allt anser civilförvaltningen den av utredningen föreslagna
uppdelningen av kanslibyrån på två byråer vara en särskilt angelägen åtgärd.

I fråga om centralbyrån anför civilförvaltningen.

Beträffande inrättandet av den av förvaltningsutredningen föreslagna
centralbyrån anfördes vid remissbehandlingen av utredningens betänkande
vissa betänkligheter från statskontorets och riksräkenskapsverkets sida.

422

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Civilförvaltningen gjorde för egen del inga erinringar mot utredningens
förslag. I förslaget till anslagsäskanden för innevarande budgetår framhöll
ämbetsverket, att därest vad som anförts vid remissbehandlingen av
utredningens betänkande ledde till att centralbyrån icke inrättas, dithörande
arbetsuppgifter borde — i den mån de i nuvarande organisation
ankom på civilförvaltningen — kvarbli på de enheter inom ämbetsverket,
som för närvarande handhar desamma.

De ytterligare erfarenheter som civilförvaltningen under de senaste åren
vunnit, har i stort sett gett vid handen, att de på civilförvaltningen redan
ankommande arbetsuppgifter, som enligt förslaget skulle överföras till
centralbyrån, även i fortsättningen, åtminstone tills vidare, bör kunna utföras
å de enheter inom verket, där de för närvarande handhas. Därest
icke nya arbetsuppgifter tillförs ämbetsverket, är centralbyråns tillskapande
icke någon för civilförvaltningen lika angelägen åtgärd som andra
av utredningen föreslagna rationaliseringar. I enlighet härmed upptar
civilförvaltningen icke heller i detta hänseende något förslag i förevarande
anslagsäskanden.

En angelägen åtgärd i samband med förvaltningsreformen anser civilförvaltningen
vara att förenkla handläggningen av de ersättnings- m. fl.
ärenden, vilka för närvarande, sedan yttrande i ärendet inhämtats från
civilförvaltningens advokatfiskal, avgörs av civilförvaltningen och vederbörande
fackförvaltning (eventuellt av Kungl. Maj:t på förslag av nämnda
myndigheter). Lösningen av denna fråga sammanhänger enligt ämbetsverkets
mening nära med ställningstagandet till förvaltningsutredningens
förslag beträffande civilförvaltningens advokatfiskalskontor, den föreslagna
juridiska byrån. Då frågan berör även andra myndigheter än civilförvaltningen,
har ämbetsverket icke ansett sig i sina anslagsäskanden för
innevarande budgetår böra framlägga förslag i ämnet. Frågan anses emellertid
böra regleras i samband med ett allmänt ställningstagande till förvaltningsfrågorna.

Civilförvaltningen framhåller, att frågan om handläggningen av ärenden
rörande ersättning för skador genom militär verksamhet under år
1953 upptagits till särskild utredning genom statens sakrevision, varvid i
första hand avsetts skola undersökas den lämpligaste formen för den prövning
av ersättningsfrågor, som för närvarande utförs genom försvarets
skaderegleringsnämnd. Man kan emellertid, enligt vad civilförvaltningen
inhämtat, räkna med att jämväl den skadereglerande verksamhet, som
utförts hos försvarets centrala förvaltningsmyndigheter, kommer att beröras
av utredningen. I avvaktan på att denna slutförs, har civilförvaltningen
icke ansett sig böra framlägga något slutligt förslag beträffande
advokatfiskalskontorets organisation.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 1953.

Enligt de organisationstablåer, som bifogats min skrivelse den 30 oktober
1953 till överbefälhavaren in. fl,, avses försvarets civilförvaltning skola

423

Kungl. Maj ris proposition nr 109.

omfatta fem byråer, nämligen kanslibyrå, lönebyrå, kameralbyrå, revisionsbyrå
och juridisk byrå.

Departementschefen.

Jag förordar att försvarets civilförvaltning indelas i fem byråer, nämligen
kanslibyrå, lönebyrå, kameralbyrå, revisionsbyrå och juridisk byrå.

I jämförelse med 1946 års militära förvaltningsutrednings förslag innebär
denna organisation att någon centralbyrå icke inrättas.

Med hänsyn till civilförvaltningens jämförelsevis ringa personalstyrka
och de relativt enkla inre organisatoriska problem, verket har att bemästra,
syns det mig uppenbart att — såsom civilförvaltningen ock framhållit i
sina anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 — de tilltänkta arbetsuppgifter
för centralbyrån, som sammanhänger med intern organisation och
service, utan olägenheter kan kvarbli hos de avdelningar inom verket,
som nu handlägger desamma. Dessa arbetsuppgifter utgör sålunda enligt
min uppfattning icke tillräckligt underlag för ytterligare en byrå. Då
jag betecknar civilförvaltningens inre organisatoriska problem såsom
jämförelsevis enkla, bortser jag icke från att komplicerade tekniska spörsmål
kan uppkomma i samband med frågor om ett rationellt utnyttjande av
den centrala hålkortsanläggningen. Lösningen av dessa frågor, som kräver
specialexpertis, skulle dock knappast främjas genom centralbyråns tillkomst.

Civilförvaltningens åligganden med avseende å tryckning av försvarets
blanketter handhas av en detalj å kameralbyrån. Denna syns, fungera väl
och erbjuder icke några problem, som talar för att utöka byråernas antal.

Enligt förvaltningsutredningens förslag skulle civilförvaltningen tillföras
den nya uppgiften att med vissa undantag leda och övervaka kontorsorganisationen
inom försvarets regionala och lokala myndigheter, vilken
uppgift skulle hänföras till centralbyrån.

Ehuru förslaget i denna del vunnit ringa anklang hos de remissmyndigheter,
som berört frågan om antalet byråer inom verket, anser jag det vara
principiellt riktigt att ifrågavarande ledande och övervakande verksamhet
åläggs civilförvaltningen. Frågan kräver emellertid ytterligare utredning
och överväganden och jag är därför icke beredd att nu framlägga förslag
härom. Det kan måhända framdeles visa sig möjligt att inrymma dessa
arbetsuppgifter i den av mig förordade organisationen.

Med hänsyn till vad jag här anfört, anser jag det icke motiverat att kameralbyrån
utgår ur organisationen och att en budgetbyrå inrättas. Detta medför,
att fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de olika byråerna delvis
blir en annan än vad förvaltningsutredningen föreslagit, till vilken fråga
jag återkommer vid behandlingen av verkets detaljoiganisation.

Behovet av att den nuvarande kanslibyrån delas upp i två byråer anser
jag till fullo ådagalagt.

424

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag anser det likaledes befogat att advokatfiskalskontoret omvandlas till
en juridisk hyra med utökade arbetsuppgifter. De ärendegrupper inom
civilförvaltningstjänstens område, som är avsedda att överflyttas från de
materielförvaltande verken enligt vad som närmare utvecklats vid behandlingen
av civilförvaltningstjänsten, kommer i stor utsträckning att falla
på den juridiska byrån, dit även patentfrågorna bör förläggas.

Jag förutsätter, att de av justitiekanslern uttalade farhågorna för att
chefens för juridiska byrån åligganden som ledamot av verket kan tänkas
bli till förfång för hans egentliga arbetsuppgifter icke skall behöva besannas.
Även om byråorganisationen innebär att den självständighet, som nu
utmärker advokatfiskalskontorets verksamhet, blir i viss mån beskuren,
måste man här göra en omsorgsfull avvägning i syfte att icke alltför
mycket klavbinda den juridiska verksamheten. I likhet med justitiekanslern
anser jag, att det icke bör möta svårigheter att genom lämpligt utformade
instruktionsbestämmelser förebygga dessa olägenheter. En fråga
vilken osökt uppställer sig är den, om civilförvaltningen såsom sådan skall
bära ansvaret för fullgörande av de juridiska uppdrag, som lämnas direkt
till juridiska byrån från andra försvarsförvaltningar. Det syns mig knappast
rimligt att så skall vara fallet, ehuru förvaltningsutredningen av allt
att döma tänkt sig en sådan lösning. Jag lutar närmast åt den åsikten att
ansvaret i dylika fall som regel bör stanna på chefen för den juridiska
byrån ensam.

Denna och liknande frågor måste enligt min mening ingående beaktas,
då ny instruktion för civilförvaltningen skall utarbetas.

Statens sakrevision har den 9 november 1953 framlagt vissa förslag och
synpunkter beträffande statliga myndigheters befogenhet att reglera utomobligatoriska
ersättningsanspråk och därvid även berört frågan om civilförvaltningens
och försvarets skaderegleringsnämnds verksamhet på detta
område. Förslaget, som f. n. är föremål för remissbehandling, är icke av
natur att rubba grunderna för den av mig föreslagna organisationen. Frågan
om skaderegleringsnämndens fortsatta verksamhet och vissa därmed
sammanhängande spörsmål rörande civilförvaltningens organisation torde,
därest så befinns påkallat, i sinom tid få anmälas för riksdagen.

Huvuddragen av försvarets civilförvaltnings organisation enligt mitt förslag
återfinns i tablåform å bilaga 8.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

425

4. Försvarets civilförvaltnings detaljorganisation.

a. KANSLIBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Kanslibyråns arbetsuppgifter skall enligt förslaget bestå i att beträffande
personal vid försvaret handlägga ärenden, som avser
stationeringsort och ortsgrupp,

tjänstgöringstidens längd och fördelning samt gottgörelse för övertidstjänstgöring,

rese- och traktamentsersättningar, flyttningsersättningar och andra särskilda
ersättningar, lönetillägg vid sjö- och flygtjänstgöring m. m.,
tjänstebostad och tjänstedräkt och andra förmåner in natura,
sjukvård och begravningshjälp m. m.,

förordnande av tjänsteläkare (gemensamt med försvarets sjukvårdsstyrelse),

pensioner av olika slag samt anstånd med avsked efter pensionsålderns
inträde,

understöd från Vadstena krigsmanshuskassa, invalidhusfonden samt
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond,

förmåner till värnpliktiga och frivilliga även i andra fall än ovan
nämnts,

frågor rörande personal på avgångsstat, på disponibilitetsstat, på reservstat,
i reserven, i väg- och vattenbyggnadskåren och på övergångsstat, överstatspersonal
samt indelt manskap även i andra fall än ovan nämnts, såvida
icke fråga är om ärende som enligt förslaget bör handläggas å lönebyrån,

förhandlingsrätt och kollektivavtalsfrågor,

frågor rörande indelnings- och rotefingsverket för armén (gemensamt
med kammarkollegium) samt

frågor i övrigt i den mån de icke är närmare att hänföra till annan
byrå inom ämbetsverket.

Inom angivna områden skall kanslibyrån enligt förslaget bland annat
i mån av befogenhet avgöra besvär över underlydande myndigheters
beslut, avgöra eller med eget yttrande till den det vederbör vidarebefordra
inkomna ansökningar och framställningar, besvara remisser och förfrågningar
ävensom i förekommande fall efter förhandlingar med berörda
personalorganisationer utfärda eller hos Kungl. Maj :t eller annan vederbörande
myndighet föreslå utfärdande av författningar och tillämpningsföreskrifter
samt förklaringar, ändringar eller upphävande av sådana författningar
eller föreskrifter.

Ärenden, som angår såväl kanslibyrån som annan byrå inom ämbets -

426

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

verket, bör enligt utredningens mening sammanhållas av och expedieras
genom kanslibyrån försåvitt icke visst ärende befinns så övervägande
tillhöra annan byrås handläggning, att sammanhållning och expediering
i stället bör anförtros sistnämnda byrå.

Byrån föreslås skola indelas i rese- och flyttningssektion och allmän
sektion, vartill kommer gemensam expedition och skrivcentral. Till reseoch
flyttningssektionen avses den centrala handläggningen av försvarets
flyttningsärenden skola förläggas.

Remissyttranden m. m.

Försvarets civilförvaltning anför (utlåtande ä% 1951) att på ämbetsverket
ankommande ärenden rörande förhandlingsrätt och kollektivavtal
bör handläggas på lönebyrån i stället för kanslibyrån. Vidare framhåller
civilförvaltningen, att kanslibyrån bör ifråga om sitt verksamhetsområde
utöva upplysningsverksamhet av samma slag, som förutsatts skola ankomma
på lönebyrån. Beträffande kanslibyråns organisation och indelning
ifrågasätts icke någon förändring.

Departementschefen.

Jag förordar att kanslibyråns organisation och arbetsuppgifter utformas
i huvudsaklig överensstämmelse med förvaltningsutredningens förslag med
de mindre jämkningar, som civilförvaltningen föreslagit.

b. LÖNEBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt förslaget har lönebyrån att handlägga ärenden, som angår anställ
ningshavares vid försvaret lön, samt vissa därmed nära sammanhängande
ärendegrupper. Sålunda skall enligt förslaget å lönebyrån behandlas
ärenden, som avser
löneklassplacering,

löneavdrag och avdragsgrupper samt fall då löneavdrag skall tillämpas,
semester, däi''emot svarande annan ledighet och semesterersättning,
vikariatsersättning,
kallortstillägg,

rörligt tillägg, dyrtidstillägg och barntillägg,
ersättning för löneminskning och personligt lönetillägg,
förening av tjänster samt
förening av lön och pension.

Enligt förslaget skall byrån inrymma allmän sektion och kontrollsektion
samt gemensam expedition.

Allmänna sektionen motsvarar närmast sektion II inom den nuvarande
kanslibyrån och förutsätts skola ha i huvudsak samma arbetsuppgifter

427

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

som denna. Viss ytterligare delegering av beslutanderätten förutsatts
dock komma att äga rum.

Den förgranskning, som avses skola äga rum inom kontrollsektionen,
utgör en motsvarighet till den förgranskande verksamhet, som nu utförs
inom revisionsbyråns fjärde revisionskon tor. Beträffande kontrollsektionens
arbetsuppgifter anför utredningen bland annat följande.

Som underlag för sektionens granskningsverksamhet skall finnas ett
kortregister över all den tjänstemannapersonal, vars avlöning är föremal
för revision av försvarets civilförvaltning. Kortregistret skall även utgöra
grundval för den granskning inom ämbetsverkets revisionsbyrå, som avser
att kontrollera att de på avlöningslistorna upptagna lönebeloppen ar
riktiga. Registret bör vidare kunna utnyttjas vid verkställande av förekommande
"löneutredningar av olika slag, i allmänhet ankommande pa

lönebyråns allmänna sektion.

Förutom förhandsgranskning i enlighet med det ovan anförda ska
kontrollsektionen en gång årligen verkställa en avstämning mellan personalkorten
och ett å budgetbyråns budgetsektion förbandsvis fort register
över samtliga enligt personalförteckningar eller särskilda anstallningsbemyndiganden
inrättade tjänster såväl där avlöningskostnaderna skall bestridas
från avlöningsanslag som där sakanslag skall tas i ansprak for ai Härutöver

skall det åligga kontrollsektionen att övervaka att de avlöningsuträknande
myndigheterna erhåller kännedom om nya avlomngsbestämmelser
och ändringar i gamla sådana, att de har tillgång till erforderliga
förarbeten till avlöningsbestämmelserna in. in. Prejudicerande beslut
i fråga om tolkningen av avlöningsföreskrifter delges myndigheterna genon*
den samling av beslut i besvärs- och anmärkningsmål in. in. som periodiskt
utges genom revisionsbyråns försorg. Där så befinns lämpligt bör kontrollsektionen
tillhandahålla myndigheterna tabeller och tablaer för underlättande
av avlöningsuträkningen och i övrigt bedriva den upplysningsverksamhet,
som kan visa sig erforderlig.

För ernående av en lämplig arbetsfördelning inom kontrollsektionen boi
den uppdelas på två arbetsgrupper, vardera med ett register. Det ena
registret bör i stort sett omfatta all personal vid armén samt den personal,
som avlönas från försvarsstabens kassa, och det andra personalen vid
marinen och flygvapnet.

Remissyttranden m. m.

Försvarets civilförvaltning förordar (utlåtande ä0/« 1951), på skäl föi
vilka redogjorts närmare i det föregående vid behandlingen av huvuddragen
av civilförvaltningens organisation, att ärenden rörande förslag till
anslagsäslcanden, regleringsbrev och dispositionsbestämmelser, inrättande
av tjänster, lönedispositioner, rekryteringskostnader och utbildningskurser,
ävensom vissa arvodesfrågor hänförs till lönebyrån. Dessa ärenden skulle
enligt förvaltningsutredningens förslag handläggas på budgetbyråns budgetsektion.

Såsom tidigare berörts vid behandlingen av kanslibyrån förordar civilförvaltningen
vidare, all kollektivavtalsärenden hänförs till lönebyrån.

428

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I små förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 tar civilförvaltningen
ånyo upp lönebyråns arbetsuppgifter med den jämkningen, att
ärenden rörande anslagsäskanden och dispositionsbestämmelser m. in.
för vissa allmänna anslag till omkostnader eller diverse ändamål föreslås
skola fortfarande handläggas på kameralbyrån. De på lönebyrån ankommande
ärendena föreslås skola fördelas på två sektioner, en tjänstesektion,
som med ovan angivet undantag handhar till den ursprungligen föreslagna
budgetsektionen enligt förvaltningsutredningen hänförliga ärenden,
samt en lönesektion, till vilken sammanförs av förvaltningsutredningen för
lönebyrån avsedda ärenden ävensom ärenden rörande kollektivavtal. Sektionerna
förutsätts uppdelade i detaljer. Granskningen av löneklassplaceringar
m. m. skulle härvid hänföras till lönesektionens kontrolldetalj. Dessutom
skall finnas en för byrån gemensam expedition och skrivcentral.

Departementschefen.

Utformningen av förslag till anslagsäskanden, dispositionsföreskrifter
m. m. beträffande försvarsgrenarnas och vissa särskilda myndigheters avlönings-
m. fl. anslag förutsätter ett ingående samarbete mellan flera enheter
inom civilförvaltningen, i första hand de av mig i det föregående föreslagna
kansli-, löne- och kameralbyråerna. Oavsett till vilken av nämnda byråer
ifrågavarande ärenden i första hand hänförs, kommer även de båda andra
byråerna att i viss utsträckning beröras av dessa arbetsuppgifter. Förvaltningsutredningen
har föreslagit, att ärendena ifråga skulle hänföras
till budgetbyrån, men jämväl uttalat att det slutliga avgörandet i detta
hänseende borde få bli beroende av erfarenheterna under tiden närmast
efter det att utredningens förslag genomförts. Med hänsyn till vad civilförvaltningen
sedermera anfört samt ifrågavarande ärendens nära sammanhang
med lönefrågor i allmänhet anser jag övervägande skäl tala för att,
åtminstone tills vidare, hänföra dem till lönebyrån, där de bör handläggas
på den av civilförvaltningen föreslagna tjänstesektionen.

Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, att granskningen av
försvarets månadslöner samt den registrering, som skall omhänderhas
av lönebyråns kontrolldetalj, kan komma att beröras av den nu pågående
utredningen angående utnyttjande av hålkortsmaskiner inom försvaret.
Även om dessa arbetsuppgifter i viss mån skulle komma att erhålla
ändrad karaktär, torde frågan om till vilken byrå de bör hänföras
icke påverkas härav. Hinder torde fördenskull icke möta att nu överföra
dem till lönebyrån.

Beträffande lönebyråns arbetsuppgifter i övrigt samt dess organisatoriska
indelning ansluter jag mig till förvaltningsutredningens förslag
med de jämkningar, som föreslagits av7 civilförvaltningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

429

c. KAMERALBYRÅN (BUDGETBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Budgetbyråns arbetsuppgifter är enligt förslaget att handlägga de budget-
och redovisningsfrågor, som ankommer på försvarets civilförvaltning,
samt att utgöra kassaorgan för försvarets centrala förvaltningsmyndigheter.

Utredningen föreslår att byrån indelas i budgetsektion, redovisningssektion,
bokföringskontor, kameralkontor samt gemensam expedition. Redovisningssektionen
samt bokförings- och kameralkontoren föreslår utredningen
skola indelas i detaljer. Beträffande budgetsektionens arbetsuppgifter
anför utredningen.

På budgetsektionen skall ankomma att uppgöra förslag till anslagsäskanden
beträffande de anslag, som står till civilförvaltningens förfogande,
samt att avge yttrande över till ämbetsverket remitterade förslag
till anslagsäskanden, som avgetts av andra myndigheter. Inom sektionen
skall vidare uppgöras förslag till regleringsbrev beträffande till civilförvaltningens
förfogande stående anslag samt utarbetas de dispositionsbestämmelser
rörande dessa anslag, som kan erfordras från civilförvaltningens
sida. I frågor av redovisningsteknisk natur skall budgetsektionen
samråda med redovisningssektionen. I anslutning till ovannämnda arbetsuppgifter
bör å budgetsektionen handläggas ärenden angående bl. a. inrättande
och lönegradsplacering av tjänster, anställande av tillfällig personal,
lönedispositioner, avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden
in. in., bestämmande av avlöningsförmåner för innehavare av arvodesbefattningar,
rekryteringskostnader samt utbildningskurser och dylikt. I
fråga om sättet för behandlingen av sektionens ärenden, vilka för^ närvarande
till största delen handläggs på civilförvaltningens kanslibyrå och
vilkas slutliga placering enligt vad tidigare nämnts bör bli beroende av
erfarenheterna under tiden närmast efter ett genomförande av utredningens
organisationsförslag, förutsätter utredningen i stort sett inga förändringar.
Civilförvaltningens befogenheter med avseende å inrättande av
icke-ordinarie tjänster vid försvaret har i det föregående angetts vid behandlingen
av vissa gemensamma personal- och lönefrågor (kap. II. B. III).

Redovisningssektionen skall enligt förslaget handha civilförvaltningen
åvilande allmänna redovisningsuppgifter samt i samband därmed uppgöra
bokslut för försvarets anslagsförvaltande myndigheter och handlägga frågor
av budget- och redovisningsteknisk natur. Bland sektionens uppgifter avses
bl. a. skola ingå att årligen upprätta förteckning över redovisningstitlar,
att uppgöra manuskript till statsliggaren över fjärde huvudtiteln, att sammanställa
månatliga belastningstabeller rörande försvarets anslag, anslagsposter
och redovisningstitlar, att uppgöra månatliga kassarapporter till
riksräkcnskapsverkct, att utöva anslagskontroll rörande såväl driftbudgetoch
kapitalbudgetanslag som fonder och diverse medel samt att utföra erforderlig
saldokontroll, avseende försvarets medelsredovisning.

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Inom bokföringskontoret skall enligt förslaget utföras maskinell bokföring
av försvarets räkenskaper och i samband därmed verkställas viss
granskning av bokföringsmaterialet. Förgranskning avses sålunda skola
ske i syfte att åstadkomma ett tillrättaläggande av bokföringsmaterialet så
att en snabb och riktig maskinbokföring kan äga rum. Detta arbete skall
bland annat såsom för närvarande omfatta kontroll av att å verifikationssammandrag
uppförda poster motsvarar verifikationsbeloppen, att blott
sådana titlar begagnas, som finns upptagna i titelförteckningen, att rätta
gruppnummer utsatts framför titlarna samt att verifikationssammandragen
försetts med rätta kategoristämplar. Härvidlag förutsätter utredningen
ingen ändring i nu tillämpade arbetsrutiner. Kontorets siffer- och
postgirogranskning hänför sig till verifikationernas siffermässiga riktighet
respektive till postgiroförteckningarna. Beträffande de sistnämnda kontrolleras
att de är vederbörligen undertecknade och försedda med postgirokontorets
stämpel.

På kameralkontoret skall enligt förslaget bedrivas den verksamhet, som
ankommer på budgetbyrån i egenskap av kassaorgan för försvarets centrala
förvaltningsmyndigheter.

Försvarets civilförvaltnings anslagsäskanden.

Försvarets civilförvaltning har i sina förslag till anslagsäskanden för
budgetåret 1954/55 samt sin i det föregående berörda skrivelse den 14
december 1953 angående personalbehovet vid genomförandet av en förvaltningsreform
efter av mig i det föregående angivna riktlinjer framlagt vissa
nya förslag beträffande kameralbyråns organisation och arbetsuppgifter.
Civilförvaltningen har därvid utgått från de erfarenheter rörande hithörande
arbetsuppgifter, som vunnits sedan förvaitningsutredningens förslag avgavs,
samt de överväganden, som framkommit inom den nu pågående utredningen
rörande utnyttjande av hålkortsmaskiner inom försvaret. Civilförvaltningens
förslag ansluter sig i stort sett till byråns nuvarande organisation
och innebär bl. a. att de arbetsuppgifter som enligt förvaltningsutredningen
skulle överföras till centralbyrån, kvarblir på kameralbyrån.

På byrån skall, enligt vad förvaltningen i sitt förslag förutsatt, handläggas
ärenden angående

försvarets bokförings- och kassaväsende och i samband därmed stående
inspektionsverksamhet,

kassagöromål för försvarets centrala förvaltningsmyndigheter,

penningmedelsförsörj ningen inom försvaret samt utarbetande av räkenskaps-,
kassa- m. fl. formulär inom civilförvaltningens ämbetsområde,

tillsyn över enskilda pensionsinrättningar inom försvaret samt andra
kassor och fonder,

utfärdande av allmänna författningar eller föreskrifter i den mån desamma
är att hänföra till byråns verksamhetsområde,

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

431

försvarets fastighetsfond,

läger- och manskapskassor, däri jämväl inbegripet granskningen av
nämnda kassors med tillhörande rörelsers räkenskaper,
försvarets blankettväsende,
civilförvaltningens bibliotek och arkiv,

ämbetsverkets personal samt för dess verksamhet anvisade anslag,
utarbetande av manuskript till statsliggarens fjärde huvudtitel,
frågor av allmänt kameral natur samt

det civilförvaltningen åliggande krigsförberedelsearbetet för försvarsväsendet.

I förhållande till förvaltningsutredningen innebär förslaget följande
ändringar.

Budgetsektionen med hithörande ärenden — med undantag av förslag till
anslagsäskanden och dispositionsföreskrifter rörande civilförvaltningens
egna avlönings- och omkostnadsanslag samt vissa anslag till omkostnader
eller diverse ändamål — utgår och överförs till lönebyrån. Å kameralbyrån
kvarblir följande ärendegrupper, som nu hänförs dit, nämligen
ärenden rörande ledningen av försvarets kassaväsende, fonder, avskrivningar
av kassaförluster, utfärdande av vissa allmänna föreskrifter av
kameral natur, läger- och manskapskassor, blankettväsendet, civilförvaltningens
bibliotek och arkiv, ämbetsverkets personal och för dess verksamhet
anvisade anslag samt civilförvaltningens krigsförberedelsearbete. Därutöver
överförs till byrån jämväl den på revisionsbyrån för närvarande
ankommande kamerala granskningen av läger- och manskapskassorna.

Beträffande läger- och manskapskasseärenden föreslår civilförvaltningen,
att förvaltningsfrågor inom nämnda område fortfarande skall avgöras
av vederbörande fackförvaltning i samråd med civilförvaltningen
samt att granskningen av räkenskaperna vid marketenterier ombord å
marinens fartyg skall handhas av marinförvaltningen. På civilförvaltningen
skall enligt förslaget ankomma att utfärda redovisningsföreskrifter
(efter samråd med vederbörande fackförvaltning) samt att — med nyss
berört undantag — granska räkenskaperna vid samtliga läger- och manskapskassor
med därtill anslutna rörelser.

Byrån skall enligt förslaget organiseras på två sektioner, sektion I och
sektion II, kainrerarkontor med vissa därtill anslutna underavdelningar,
hålkortsanläggning, blankettdetalj med anslutet blankettförråd och tryckeri
samt mobiliseringsdetalj. Därjämte skall finnas en för sektionerna gemensam
expedition med skrivcentral.

Sektion I föreslås i sin tur skola uppdelas på allmän detalj för handläggning
av ärenden rörande allmänna föreskrifter eller andra ärenden
av allmänt kameral natur, enskilda kassor och fonder, avskrivningar,
kassamedelsförluster m. in., kassadetalj för ärenden rörande försvarets

432

Kungl. May.ts proposition nr 109.

kassaväsende, läger- och raanskapskassedetalj för läger- och manskapskasseärenden
samt personaldetalj för ärenden rörande civilförvaltningens
egen personal.

Sektion II motsvarar förvaltningsutredningens redovisningssektion och
är sålunda i första hand avsedd att handha allmänna redovisningsuppgifter,
bokslut för försvarets anslagsförvaltande myndigheter samt frågor
av budget- och redovisningsteknisk natur. Rörande sektionens uppgifter i
övrigt gäller vad i det föregående anförts beträffande redovisningsselctionen.
Till sektion II föreslås emellertid därutöver jämväl skola hänföras den personal,
som har att förhandsgranska försvarets räkenskaper innan desamma
bokförs å hålkortsanläggningen. Nämnda personal liänförs av förvaltningsutredningen
till det av utredningen föreslagna bokföringskontoret.

Beträffande den avdelning som skall handha den hålkortsmässiga bearbetningen
av försvarets räkenskaper, för närvarande bokföringskontorets
hålkortsdetalj, anför civilförvaltningen.

I anslutning till pågående utredning angående utnyttjandet av hålkortsmaskiner
inom försvaret har detaljen, vid sidan av sina ursprungliga bokföringsuppgifter,
pålagts ett flertal uppgifter av väsentligt artskild karaktär.
Man torde ha bestämd anledning att räkna med att sistnämnda uppgifter
vilka delvis är av försöksnatur, under de närmaste åren kommer
att ytterligare utökas. Ett flertal förslag och framställningar i detta hänseende
föreligger redan från försvarsgrensförvaltningarna. De nya uppgifterna
avser i främsta rummet maskinavdelningen, vars maskinuppsättning
redan under innevarande budgetår kommer att kraftigt utökas. Kungl.
Maj:t har den 30 april 1953 medgivit inrättande av en tjänst i Cg 29, vars
innehavare avses skola förestå maskinavdelningen samt leda och planera
verksamheten. Avdelningens slutliga utformning och personalbehov kan
uppenbarligen bedömas först sedan dess arbetsuppgifter erhållit sin definitiva
utformning och civilförvaltningen framlägger fördenskull icke något
förslag härutinnan. Det torde emellertid redan nu stå klart, att ovanberörda
befattning i 29 lönegraden kommer att erfordras jämväl för framtiden.
Den bör därför i första hand ombildas till extra ordinarie. Vidare
torde det få anses klarlagt, att maskinavdelningen bör bibehålla den självständiga
ställning, som avdelningen redan i realiteten ernått, och att den
bör lyda direkt under kameralbyråchefen.

Med hänsyn härtill bör maskinavdelningen (inbegripet stansningspersonalen
med den kansliskrivare, som leder nämnda personal) utbrytas ur
bokföringskontoret och bilda en självständig avdelning — lämpligen benämnd
centrala hålkortsanläggningen — under ovanberörda tjänsteman i
Ce 29.

Kamrerarkontoret skall enligt förslaget dels handha de arbetsuppgifter,
som enligt föi-valtningsutredningen skulle ankomma på kameralkontoret,
dels ock svara för civilförvaltningens bibliotek och arkiv, bokbinderi,
verifikationssortering m. fl. smärre enheter, vilka fullgör arbetsuppgifter
av intern servicekaraktär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

433

Departementschefen.

I och med att den av förvaltningsutredningen föreslagna centralbyrån
icke kommer till stånd, bör ett flertal av de ärenden som skulle ankomma
på nämnda byrå förläggas till kameralbyrån. Hit hör i första hand på
civilförvaltningen ankommande arbetsuppgifter med avseende på försvarets
blankettväsende, vissa ärenden rörande ämbetsverkets personal och
för dess verksamhet avsedda anslag, civilförvaltningens krigsförberedelsearbete
samt ett flertal uppgifter av intern servicekaraktär. Under kameralbyrån
bör jämväl inordnas civilförvaltningens blankettförråd, bokbinderi
och tryckeri. Civilförvaltningens arbetsuppgifter med avseende å ledningen
av försvarets kassaväsende innefattar framförallt en fortlöpande översyn
över den mångfald av föreskrifter, som gäller på detta område. Jag delar
ämbetsverkets uppfattning, att dessa arbetsuppgifter äger så nära samband
med på kameralbyrån ankommande ärenden rörande exempelvis bokföringsväsendet,
postgirosystemet, löneutbetalningar, titelväsendet m. in. att
de, liksom för närvarande är fallet, jämväl i fortsättningen bör hänföras
till kameralbyrån. Till kameralbyrån bör jämväl hänföras ärenden rörande
fonder, avskrivningar och kassaförluster.

Förvaltningsärenden rörande läger- och manskapskassor bör handläggas
på arméintendenturförvaltningen respektive marin- och flygförvaltningarna
gemensamt med civilförvaltningen. På civilförvaltningen bör ankomma att
utfärda hithörande redovisningsföreskrifter samt att ombesörja granskning
av räkenskaperna vid läger- och manskapskassorna med därtill anslutna
rörelser. Hithörande arbetsuppgifter bör sammanföras till kameralbyrån.

Det syns mig lämpligt, att de arbetsuppgifter med avseende på allmänt
kamerala ärenden, ledningen av försvarets kassaväsende och läger- och
manskapskassor samt ärenden rörande avlöning, redovisning m. m. av ämbetsverkets
personal, vilka utöver förvaltningsutredningens förslag skall
tillföras kameralbyrån, inom nämnda byrå sammanförs å en sektion med
fyra detaljer. Detta förslag ansluter till vad som redan nu gäller. Sektionen
bör lämpligen benämnas allmänna sektionen.

Redovisnings- och bokföringsärenden samt budgettekniska frågor bör
i enlighet med förvaltningsutredningens förslag sammanföras till en sektion,
som benämns redovisningssektion. Till denna sektion bör jämväl
hänföras vissa ärenden rörande anslagsäskanden och dispositionsbestämmelser
m. in. enligt civilförvaltningens förslag. Redovisningssektionen
syns lämpligen kunna uppdelas på detaljer i enlighet med förvaltningsutredningens
förslag, varvid till boksluts- och kontrolldetaljen bör hänföras
jämväl förgranskningspersonalen å det nuvarande bokföringskontoret.

Beträffande kamrerarkontor, blankettdetalj och mobiliseringsdetalj ansluter
jag mig till civilförvaltningens förslag. Jag erinrar, att förvaltningsutredningen
förutsatt att blankettdetaljen, vilken enligt min mening
bör benämnas blankettkontor, skall ha att anskaffa förvaringsanordningar
in. in. för blanketter.

28—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

434

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

Den enhet som skall handha på civilförvaltningen ankommande arbetsuPP§ifter
i fråga om hålkortsarbeten, bör lämpligen benämnas hålkortscentral.
Omfattningen av centralens arbetsuppgifter samt utformningen
av dess organisation blir delvis beroende av utredningen rörande utnyttjandet
av hålkortsmaskiner inom försvaret. I avvaktan härpå är det icke
möjligt att nu framlägga något definitivt förslag i dessa hänseenden. Det
syns mig emellertid befogat, att centralen ges en i förhållande till övriga
enheter å byrån fristående ställning.

Sammanfattningsvis föreslår jag, att kameralbyrån organiseras på allmän
sektion och redovisningssektion, vardera i sin tur uppdelad i detaljer,
för sektionerna gemensam expedition och skrivcentral, kamrerarkontor

m. m. samt som fristående enheter hålkortscentral, blankettkontor med
blankettförråd och tryckeri samt mobiliseringsdetalj. Till byrån ansluts
civilförvaltningens registratorskontor.

d. REVISIONSBYRÅN.

1946 års militära förvahningsutredning.

Beträffande revisionsbyråns arbetsuppgifter anför utredningen följande.

Revisionsbyrån skall ha till arbetsuppgifter att handha uppsikten över
och ledningen av försvarets kassaväsende i fred, planlägga och förbereda
försvarets kassa- och räkenskapsväsende vid mobilisering och i krig samt

i den utsträckning som framgår av det följande — omhänderha revisionen
av försvarets räkenskaper. På revisionsbyrån skall vidare ankomma
att handlägga ärenden rörande enskilda penninginrättningar inom försvaret
och övriga kassor och fonder i den män tillsynen över dem tillkommer
civilförvaltningen ävensom ärenden rörande befrielse från ersättningsskyldighet
gentemot kronan och om avskrivning av kronans fordringar,
allt i vad angår försvaret.

Revisionen av räkenskaperna för försvarets organ är med nuvarande
organisation anordnad dels såsom en inom de olika centrala försvarsförvaltningarna
försiggående specialrevision av de militära myndigheternas
redovisningar, dels ock såsom en av riksräkenskapsverket omhänderhavd
granskning av de centrala försvarsförvaltningarnas egna räkenskaper.
Härutinnan förutsätter utredningen i princip ingen ändring. Revisionen av
försvarets centrala förvaltningsmyndigheters räkenskaper bör sålunda alltjämt
åvila riksräkenskapsverket.

Specialrevisionen inom försvaret är av två slag, kameral och saklig.
Den kamerala revisionen avser att kontrollera räkenskapernas formella
riktighet och förvaltningsföreskrifternas efterlevnad medan sakrevisionens
uPPnift är att övervaka att en god och ändamålsenlig hushållning iakttas
med såväl anslagsmedel som materiel och andra förnödenheter. Enligt
gällande organisation har försvarets civilförvaltning att verkställa den
kamerala specialrevisionen samt att utföra sakrevision beträffande fartygs
räkenskaper och förråd. Sakgranskningen i övrigt åvilar vederbörande centrala
fackförvaltning, varvid dock mål, som uppkommer vid den av fackförvaltningarna
bedrivna sakrevisionen och som finns böra handläggas i den
för anmärkningsmål i allmänhet stadgade ordningen, skall upptas till behandling
och avgörande av civilförvaltningen.

435

Kitngl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt utredningens mening bör den kamerala specialrevisionen alltjämt
åvila civilförvaltningen dock med undantag för granskningen av inkomster
avseende materiel m. in., som redovisas genom förrådsbokföring eller som
framgår av register, som de centrala fackförvaltningarna upplagt för eget
behov. Denna inkomstgranskning bör utföras av vederbörande fackförvaltnings
förrådskontrollerande organ eller vad angår inkomster från
tjänstebostäder, uthyrningsfastigheter, fastigheter redovisade å bostadsanskaffningslonden
och från uthyrning av baracker av fortifikationsförvaltningens
bostadssektion (inkomster från bränsle-, lyse- och vattenförbrukningen
i nämnda fastigheter m. in. bör kontrolleras av intendenturförvaltningens
förrådskontrollorgan). Undantag bör även göras beträffande
granskning av titelsättning berörande materiel- och övningsanslag,
vilken granskning bör utföras av vederbörande centrala fackförvaltning.

Av den kamerala revision, som sålunda bör ankomma på civilförvaltningen,
bör den formella granskning som i huvudsak avser att tillrättalägga
räkenskapsmaterialet för den hålkortsmässiga bokföringen, såsom tidigare
nämnts verkställas av civilförvaltningens bokföringskontor. Pa kontoret
bör sålunda utföras prickning av verifikationerna mot bokföringsunderlaget,
kontroll av åsatta gruppnummer samt av uppdelningen i verifikationskategorier,
siffergranskning, kontroll av att medgivna kassarabatter avdragits
samt att vederbörliga kvittenser föreligger ävensom postgirogranskning.
Den kamerala revisionen med undantag av berörda formella granskning
bör äga rum inom revisionsbyrån.

Den sakliga specialrevisionen bör enligt utredningens uppfattning i
princip verkställas av respektive fackförvaltningar. Det sagda gäller även
sakgranskningen av fartygens räkenskaper och förråd, vilken granskning
alltså bör överflyttas från civilförvaltningen till marinförvaltningen. Vid
prövning av inköps lämplighet kommer ofta även prisfrågan att vara av
betydelse för bedömandet, varför de organ inom fackförvaltningarna, som
utför sakgranskning, i viss omfattning också bör företa granskning av
priser. Härutöver bör emellertid inom försvarets civilförvaltning bedrivas
en kvalificerad systematisk stickprovsgranskning av priser. Vidare bör åt
civilförvaltningen anförtros en fortlöpande, övervakande granskning av
räkenskaperna för försvarets större verkstäder. Denna revision skall utföras
av personal med särskild utbildning härför. Slutligen bör all granskning
av försvarets läger- och manskapskassors räkenskaper, således även
sakgranskning, utföras av civilförvaltningen. De sakrevisionella uppgifter,
som sålunda skall åvila civilförvaltningen, bör inom ämbetsverket fullgöras
å dess revisionsbyrå.

Liksom för närvarande skall mål, som uppkommer vid den av fackförvaltningarna
bedrivna revisionen och som bör handläggas i den för anmärkningsmål
i allmänhet stadgade ordningen, av dessa förvaltningar överlämnas
till civilförvaltningen för att behandlas och avgöras på revisionsbyrån.

Civilförvaltningens revisionella verksamhet bör enligt utredningens
mening i allt större utsträckning inrikta sig på att med olika medel stödja
och underlätta de lokala myndigheternas arbete i vad avser den ekonomiska
förvaltningen och därvid verka i förebyggande syfte. För detta ändamål
bör verkets revision i större utsträckning än för närvarande öva tillsyn över
lokalmyndigheternas verksamhet genom lokala inspektioner och granskning
på platsen samt eftersträva en närmare kontakt med myndigheterna.
I samarbete med övriga organ inom verket bör revisionen bedriva en aktiv
upplysningsverksamhet. Det formella anmärkningsförfarandet bör till -

436

Kungl. May.ts proposition nr 109.

lämpas med stor urskillning ocli så långt möjligt ersättas av enklare och
mera tidsbesparande förfaringsätt.

Enligt förslaget indelas byrån i centralsektion, verkstadsrevisionsdetalj,
revisionssektion och expedition. Centralsektionen föreslås indelad i allmän
deLalj samt läger- och manskapskassedetalj, under det att revisionssektionens
indelning enligt förslaget upptar undersökningsdetalj, sex revisionsdistrikt
samt sjörevision. Den på byrån ankommande revisionella verksamheten
skall enligt förslaget i huvudsak hänföras till revisionssektionen,
medan byråns uppgifter med avseende å övervakningen och ledningen av
försvarets kassaväsende åläggs centralsektionen. Inspektionen av verksamheten
vid de lokala kassaorganen bör emellertid enligt utredningen förläggas
till revisionssektionen. Granskningen av läger- och manskapskassornas
iäkenskaper anser utredningen på grund av dess nära samhörighet
med översynen och regleringen av verksamheten vid dessa kassor böra
ankomma på centralsektionen. Den mera affärsmässigt betonade revisionen
av de större verkstädernas räkenskaper är enligt utredningen av
så särpräglad natur att den organisatoriskt bör skiljas från revisionen i
övrigt och bilda underlag för en direkt under byråchefen stående detalj,
verkstadsrevisionsdetaljen. Återstående på byrån ankommande ärenden,
såsom nåde- och avskrivningsärenden, bör enligt förslaget hänföras till
centralsektionen, på vilken sektion även anses böra ankomma att uppgöra
den berättelse över civilförvaltningens revisionsarbete, som årligen
skall lämnas till riksräkenskapsverket.

Utredningen förutsätter, att på centralsektionens allmänna detalj vidare
skall ankomma att organisera och leda den upplysningsverksamhet, som
bör utgöra en av revisionsbyråns arbetsuppgifter. Inom sektionen bör
enligt utredningens mening till myndigheternas ledning utarbetas ett sakregister
över författningar, föreskrifter, prejudikat in. in., gällande den
ekonomiska förvaltningen. Som ett komplement till sakregistret anser
utredningen att den för närvarande utkommande samlingen av prejudicerande
beslut i besvärs- och anmärkningsmål allt fortfarande bör utges.
Redigeringen av nämnda samling bör åvila centralsektionen, som förutsätts
skola erhålla material härför från revisionsbyråns övriga organ
samt från kansli- och lönebyråerna.

Verkstadsrevisionsdetalj en skall enligt förslaget affärsmässigt revidera
räkenskaperna för vissa av försvarets större verkstäder. Utredningen framhåller,
att inom civilförvaltningens nuvarande revisionsbyrå påbörjats eu
sådan revision i vad avser räkenskaperna för marinverkstäderna, vilken
revision igångsatts på initiativ av statens sakrevision, som också utarbetat
ett förslag till granskningsprogram avsett för marinverkstäderna i Stockholm.
Utredningen hyser den uppfattningen, att även räkenskaperna för
vissa andra större verkstäder vid försvaret bör undergå granskning av i
princip samma art som marinverkstäderna. Sålunda bör verkstadsrevisionsdetaljens
verksamhet efter hand utbyggas att omfatta under armé -

437

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förvaltningen lydande tygstationer med till dem anknutna centralförråd,
signalverkstäderna i Sundbyberg, de centrala ammunitionsförråden med tillhörande
verkstäder, som nu lyder under krigsmaterielverket, samt flygvapnets
centrala verkstäder.

Utredningen föreslår en annan indelningsgrund för den kamerala
revisionsverksamheten än den nuvarande kontorsindelningen. Utredningen
har nämligen funnit den lämpligaste organisationsformen för utförande
av revisionssektionens arbetsuppgifter vara att låta sektionen bestå
av flera organisationsenheter med mindre omfattande granskningsområden
än de nuvarande kontorens. För att samtidigt erhålla enhetlighet
i revisionen av de olika försvarsgrenarnas räkenskaper och en samordning
av sektionens reseverksamhet bör dessa organisationsenheter enligt
utredningens mening var och en tillföras räkenskaperna från samtliga
försvarsgrenars lokalmyndigheter inom ett visst geografiskt område, som
i möjligaste mån ansluter sig till landets militära indelning. Med utgångspunkt
härifrån har utredningen uppgjort förslag om sektionens indelning
i sex revisionsdistrikt.

Vid sidan om de sex revisionsdistrikten skall enligt förslaget inom sektionen
finnas eu särskild revisionsenhet, sjörevisionen, för granskning av
räkenskaperna för flottans rustade fartyg, vilka räkenskaper bedöms icke
lämpligen kunna inordnas i distriktsindelningen. Sjörevisionen förutsätts
skola fullgöra uppgifter, som motsvarar den nuvarande sjörevisionsdetaljens.

Slutligen bör enligt utredningens förslag liksom för närvarande å revisionsbyrån
inom sektionen finnas en undersökningsdetalj, som skall ha
till uppgift att verkställa den systematiska prisgranskning, som bör åvila
revisionsbyrån, att uppgöra inkomsttablåer för de olika kassaavdelningarna
till ledning för revisionsdistriktens inkomstkontroll, att själv utföra viss
jämförande inkomstkontroll samt att i övrigt fungera som utredningsorgan
åt revisionssektionen och därigenom motverka rubbningar i den
löpande revisionen.

Revisionsdistriktens verksamhet skall enligt törslaget bestå i dels
löpande genomgång och granskning av räkenskaperna, dels systematiska
undersökningar av räkenskapsmaterialet med avseende a vissa speciella
arter av utgifter eller med hänsyn till gjorda iakttagelser av olika slag
in. in., dels kassainspektion och i samband därmed viss revisionell granskning
på platsen. Utredningen framhåller, att den löpande granskningen
bl. a. med hänsyn till önskvärdheten att skapa utrymme för systematiska
undersökningar i större utsträckning än för närvarande bör bedrivas
stickprovsmässigt. Utredningen har räknat med att i princip fem av årets
tolv räkenskapsmånader eller i genomsnitt omkring 40 procent av räkenskapsmaterialet
skall granskas löpande. Erfarenheterna beträffande de olika
räkenskapernas beskaffenhet kan — framhåller utredningen - - emellertid
föranleda att vissa räkenskaper underkastas mera omfattande gransk -

438

Kamjl. Maj:ts proposition nr 109.

ning än andra. Vid de jämkningar, som behöver företas i anledning härav,
bör likväl enligt utredningens mening tillses att räkenskaperna för varje
kassaavdelning blir föremål för granskning till minst 25 procent. Granskningen
av det räkenskapsmaterial, som sålunda uttagits för behandling,
får, enligt vad utredningen understryker, icke vara stickprovsmässig utan
måste vara fullständig.

Anmärkningsprocessen förutsätts skola i huvudsak föras på samma sätt
som för närvarande är fallet. Utredningen ger dock uttryck åt den uppfattningen,
att det formella anmärkningsförfarandet bör tillämpas med stor
urskiljning.

Remissyttranden ni. in.

Försvarets civilförvaltning framhåller (utlåtande 3°/« 1951), att revisionsbyrån
genom de av förvaltningsutredningen och ämbetsverket föreslagna
jämkningarna i fråga om arbetsfördelningen mellan nämnda byrå
och löne- och kameralbyråerna kommer att i stort sett bli ett uteslutande
reviderande organ. De ifrågasatta ändringarna i revisionsbyråns arbetsuPPS*f^ei
påverkar även byråns organisation, i vilken jämväl vissa andra
jämkningar bör vidtas. Härutinnan anför civilförvaltningen följande.

Utredningens förslag beträffande den revisionella verksamheten — frånsett
läger- och manskapskassorna — innebär, att denna skulle bedrivas
a nio enhetei, av vilka sju skulle handha kameral revision av lokalmyndigheternas
räkenskaper. De skäl utredningen anfört till stöd för sitt förslag
härutinnan syns i och för sig beaktansvärda. Särskilt angeläget
måste sålunda vara, att i den kamerala revisionen åstadkoms så stor enhetlighet
som praktiskt sett är möjlig att genomföra. Detta förhållande
har också beaktats inom civilförvaltningen vid fördelningen av räkenskapsmaterialet
å de nuvarande revisionskontoren. Sålunda granskas f. n. såväl
arméns som flygvapnets räkenskaper å två revisionskontor med geografiskt
bestämda områden. Med hänsyn till de speciella förvaltningsföreskrifter
som gäller för marinen och den särpräglade verksamheten där,
har civilförvaltningen däremot ansett marinräkenskaperna böra granskas
för sig.

Den sålunda genomförda fördelningen av granskningsmaterialet syns
ur skilda synpunkter innebära en lämpligare lösning av föreliggande problem
än den av utredningen förordade. Antalet revisionsenheter för den
kamerala granskningen nedbringas härigenom från sju till tre, vilket samtidigt
innebär, att antalet föredragande inför verkschefen minskar i motsvarande
grad. Arbetsledningen blir bättre och effektivare vid mindre
antal enheter och för granskningsverksamheten måste det vara en fördel,
att revisionsdistrikten icke är så små, att verksamheten försvåras
om en eller ett par tjänstemän är lediga eller tas i anspråk för tjänsteförrättning
på annan ort, en omständighet som syns vara av särskild
betydelse med hänsyn till att revisionsverksamheten förutsätts skola i större
omfattning än nu bedrivas såsom platsrevision.

På sålunda anförda skäl föreslår civilförvaltningen, att för den kamerala
ie\isionen a\ses tre revisionskontor, nämligen ett för granskning av marinens
land- och far tygsräkenskaper samt övriga för granskning av armé -

439

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

och flygräkenskaperna inom två geografiskt bestämda områden. Utredningens
förslag att sakrevisionen beträffande fartygsräkenskapei och förråd
skall övertas av marinförvaltningen biträds av civilförvaltningen.

Vid ordnande av den kamerala revisionen enligt detta förslag anser
civilförvaltningen det icke nödvändigt att sammanhålla denna verksamhet
inom en särskild revisionssektion.

I sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret 195M55 framhåller
civilförvaltningen beträffande granskningen av räkenskaperna for de
centrala verkstäderna in. in., att ifrågavarande granskning under det
senaste budgetåret erhållit en fastare utformning inom revisionsbyrån
under ledning av en förste revisor i 27 lönegraden och för närvarande
omfattar räkenskaperna från marinverkstäderna, de centrala flygverkstäderna
och fortifikationsbefälhavaren i Boden. Civilförvaltningen är emellertid
icke beredd att nu framlägga förslag om inrättande av en verkstadsrevisionsdetalj
i enlighet med förvaltningsutredningens förslag. Innan så
sker bör bl. a. resultatet av den nyligen igångsatta utredningen angående
marinverkstädernas organisation avvaktas.

I sin skrivelse den li december 1953 har civilförvaltningen utgått från
att revisionsbyråns arbetsuppgifter utformas i enlighet med vad sålunda
föreslagits, med den ytterligare jämkningen, att ärenden rörande lägéroch
manskapskassor överförs till kameralbyrån. Civilförvaltningen har
vidare utgått från att den av förvaltningsutredningen föreslagna begränsningen
och decentraliseringen av undersökningsdetaljens arbetsuppgifter
icke bör genomföras, enär den nuvarande ordningen i detta hänseende
visat sig fungera väl. Till undersökningsdetaljen bör förläggas jämväl
den granskning av hyresinkomster, som enligt förvaltningsutredningen
skulle ankomma på fortifikationsförvaltningen.

Departementschefen.

I anslutning till vad som föreslagits vid remissbehandlingen av förvaltningsutredningens
förslag, biträder jag tanken att revisionsbyrån görs till
ett så gott som renodlat reviderande organ.

Jag finner det vara en angelägen uppgift att revisionen av räkenskaperna
vid försvarets större verkstäder erhåller en definitiv utformning.
Det torde emellertid icke vara lämpligt att ta slutlig ställning till härmed
sammanhängande frågor, förrän den nu pågående utredningen angående
marinverkstädernas organisation slutförts.

Jag finner icke tillräckliga skäl anförda för en så långt gående indelning
av revisionsbyrån, som förvaltningsutredningen föreslagit. Det torde
vara tillfyllest med tre revisionskontor. Dessutom bör — förutom undersökningsdctalj
— finnas en sjörevisionsdetalj och ett sekretariat med för
byrån gemensam expedition, till vilken bör sammanföras skrivgöromål
och enklare utredningsarbete för byråns samtliga kontor och detaljer.
Verkstadsrevisionen torde tills vidare, liksom för närvarande är fallet,

440

Kungl. Maj: Is proposition nr 109.

böra vara inordnad i ett av revisionskontoren. .lag har intet att erinra
mot att förrådsgranskning in. m. beträffande fartygen övertas av marinförvaltningen.
Den för löpande avlöningsgranskning avsedda personal som
efter omorganisationen kvarblir på revisionsbyrån syns lämpligen kunna
sammanföras till en fristående detalj.

Beträffande undersökningsdetaljens arbetsuppgifter anser jag mig
kunna biträda civilförvaltningens förslag.

dag ansluter mig till vad förvaltningsutredningen anfört rörande den
revisionella verksamhetens allmänna inriktning. Revisionen bör sålunda
framförallt verka i förebyggande syfte, för vilket ändamål lokala inspektioner
och granskning hos lokalmyndigheterna bör ske i så stor utsträckning
som möjligt. Kontakt med lokalmyndigheterna bör eftersträvas och
det formella anmärkningsförfarandet, i den utsträckning så är förenligt
med verksamhetens syfte, ersättas med enklare och mera tidsbesparande
förfaranden.

e. JURIDISKA BYRÅN.

1946 ars militära för^altningsutredning.

Knhgt förslaget skall juridiska byrån ha till arbetsuppgift att inför
domstolar och myndigheter samt inför skiljenämnd anhängiggöra, utföra
och bevaka kronans rätt och talan i mål och ärenden, som avser
förs\aret, att i övrigt handlägga till byrån överlämnade ärenden, avseende
försvarets rättsliga angelägenheter, att i den mån kronan anses skadeståndsskyldig
reglera skador, som orsakas av försvarets anläggningar eller
arbete eller av verksamheten inom försvaret samt att bevaka och indriva
kronans fordringar.

Utredningen föreslår, att byrån indelas i allmän sektion och bevaknings-
och indrivningsdetalj vartill kommer expedition. Utredningen uttalar
den meningen att vad beträffar byråns rent juridiska verksamhet
någon uppdelning på sektioner eller detaljer med för varje enhet avgränsat
område icke bör ske. En dylik organisation bedöms bli svår att
upprätthålla i praktiken och många gånger innebära ett hinder för en allsidig
utredning och ett rätt tillvaratagande av försvarets rättssaker.
Juristernas speciella kunskaper och intresseriktningar bör, enligt vad utredningen
framhåller, beaktas vid fördelningen av mål och ärenden men
den enskilde juristen bör icke sysselsättas enbart med mål och ärenden
av viss beskaffenhet utan erhålla erfarenhet från skilda områden.

Betratfande behandlingen av rättegångsärenden anför utredningen.

För att erhålla den mest rationella behandlingen av rättegångsärendena
bor handläggningen av desamma enligt utredningens mening i största möjliga
utsträckning koncentreras till försvarets civilförvaltnings juridiska
hyra. Sålunda bör alla rättstvister, som nu av lokala myndigheter skall
underställas de centrala fackförvaltningarna, i stället hänskjutas till civilförvaltningen,
som i förekommande fall bör ha att avgöra om rättegång
bor inledas. Vidare bör alla stämningar å kronan i vad avser försvaret

441

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

delges och las emot av civilförvaltningen. I rättstvister, som uppstår på
grund av de centrala fackförvaltningarnas egen verksamhet och där kronan
intar kärandeställning, bör likväl — ehuru ett visst dubbelarbete
därigenom uppkommer — frågan om rättegång avgöras av vederbörande
fackförvaltning. Chefen för civilförvaltningens juridiska byrå bör dock
höras innan beslut om rättegång fattas. Kronans talan i sådana liksom
övriga rättstvister inför domstol eller skiljemän skall emellertid föras av
civilförvaltningen genom dess juridiska byrå. Givetvis skall juridiska
byrån i alla ärenden, som berör viss fackförvaltnings verksamhetsområde,
samråda med denna. För undvikande i görligaste mån av för kronan kostsamma
rättegångar bör möjligheter beredas civilförvaltningen att i samråd
med vederbörande anslagsförvaltande myndighet träffa för kronan
fördelaktiga uppgörelser. Möjligheterna bör avse såväl kronans egna ersättningsanspråk
som mot kronan riktade krav. Resultaten av uppgörelser
avseende ersättning från kronans sida får sedan icke äventyras genom
att utbetalning i enlighet med uppgörelserna fördröjs. Utbetalning måste
därför ske så snabbt som möjligt från vederbörande anslagsförvaltande
myndighet. I de fall medel måste begäras hos Kungl. Maj:t eller eljest
omständigheter föreligger, som fördröjer utbetalning, bör möjligheter
skapas för civilförvaltningen eller de anslagsförvaltande myndigheterna
att förskottera ifrågavarande belopp.

Från principen om koncentration av försvarets rättegångsärenden till
civilförvaltningen gör förslaget undantag lör de på flygvapnets haverikommision
ankommande juridiska uppgifterna, vilka anses böra handläggas
på samma sätt som för närvarande. Däremot framhåller utredningen, att
de uppgifter beträffande förande av kronans talan och indrivning av dess
fordringar, som nu ankommer på de juridiska biträdena vid marindistrikt
och kustartilleriförsvar, bör övertas av civilförvaltningen.

Enligt förslaget skall försvarets alla bevaknings- och indrivningsärenden
sammanföras till handläggning hos försvarets civilförvaltning och där
behandlas på juridiska byråns indrivningsdetalj. Försvarets lokala myndigheter
bör därför enligt utredningens mening ha att direkt till civilförvaltningen
insända sådana ärenden och övriga centrala förvaltningsmyndigheter
bör ha att till civilförvaltningen överlämna de bevaknings- och
indrivningsärenden, som uppkommer på grund av deras egen verksamhet.

Remissyttranden m. in.

I sin tidigare berörda skrivelse den 14 december 1953 utgår civilförvaltningen
från att å juridiska byrån skall finnas en allmän sektion, en indrivningsdetalj,
en patentdetalj samt en expedition med skrivcentral.
Civilförvaltningen framhåller, att eventuellt erforderliga jämkningar i
juridiska byråns personalorganisation framdeles bör kunna genomföras,
i den mån erfarenheterna ger vid handen att så blir nödvändigt.

Departementschefen.

Såsom närmare berörts i det föregående, bör civilförvaltningen öveita
de arbetsuppgifter ifråga om försvarets patentärenden, som hittills ålegat

442

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

krigsmaterielverket. Dessa ärenden bör sammanföras till en särskild
detalj inom juridiska byrån. Till juridiska byrån bör även hänföras ärenden
rörande befrielse från återbetalningsskyldighet till kronan, som ålagts
genom domstolsutslag. I övrigt har jag intet att erinra mot förvaltningsutredningens
förslag beträffande juridiska byråns arbetsuppgifter och
organisation.

Man torde kunna utgå från att de i det föregående berörda övervägandena
rörande skaderegleringsärendenas handläggning inom civilförvaltningen
och försvarets skaderegleringsnäinnds organisation och arbetsuppgifter
icke kommer att nämnvärt påverka organisation och personalbehov
på juridiska byrån.

/''. CENTRALBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Centralbyråns arbetsuppgifter anges enligt förslaget på följande sätt.
Byrån skall utgöra ämbetsverkets organ för dels utförande av de organisationsundersökningar
och handhavande av den verksamhet beträffande
försvarets blanketter, som skall avila ämbetsverket, dels handläggning av
verkets personal- och mobiliseringsärenden, dels ock ombesörjande av viss
intern service för verkets räkning och extern budsändning för de förvaltningar,
som inryms i ämbetsbyggnaden å Gärdet.

Utredningen föreslår, att byrån indelas i organisationssektion, blankettdetalj,
centralsektion samt mobiliseringsdetalj.

De rationaliseringsundersökningar, som organisationssektionen enligt
förslaget skall utföra vid försvarets regionala och lokala myndigheter,
skall omfatta expeditionstjänst, kassatjänst och förrådsbokföring. Utredningen
förutsätter, att centralbyrån från budgetbyrån kan erhålla uppdrag
att i aktuella fall undei-söka, om behov föreligger av kontorstjänster,
som föreslagits till inrättande. På sektionen avses skola ankomma
utbildning av civilförvaltningens amanuenspersonal samt övervakning av
den utbildning av expeditionspersonal, som meddelas vid intendenturförvaltningsskolan.

Till blankettdetaljen skall enligt förslaget höra blankettförråd, hjälptryckeri,
bokbinderi och expedition. Arbetsuppgifterna motsvarar dem,
som nu fullgörs av kameralbyråns blankettdetalj. Som i annat sammanhang
anförts föreslår utredningen, att för blanketter avsedda förvaringsanordningar
skall anskaffas av civilförvaltningen. Utredningen förutsätter
vissa lättnader i den kontroll beträffande tryckningsverksamheten, som utövas
genom statskontoret.

Centi alsektionen är utformad med tanke på interna arbetsuppgifter såsom
personalfrågor, skrivarbete, registratur, verifikationssortering, intern
service m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

443

Departement schef eu.

Såsom jag tidigare utvecklat närmare, upptar mitt organisationsförslag
beträffande försvarets civilförvaltning icke någon centralbyrå. Enligt
förvaltningsutredningens förslag på centralbyrån ankommande ai betsuppgifter,
i den mån de skall åvila civilförvaltningen, bör enligt vad som förutsatts
vid behandlingen av övriga byråer fortfarande handläggas på de
enheter inom verket, som för närvarande handhar desamma. Jag utgar
från att den externa budsändningen för de förvaltningar, som inryms i
ämbetsbyggnaden å Gärdet, fortfarande handhas av flygförvaltningen, för
så vitt det icke visar sig mest ändamålsenligt att föra över den till flygstaben,
dit körcentralen är förlagd.

5. Försvarets civilförvaltnings personalbehov.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Kanslibyrån.

Beträffande såväl allmänna sektionen som rese- och flyttningssektionen
räknar utredningen med förste byråsekreterare i Ca 29 som chefer. Det
sammanlagda personalbehovet för kanslibyrån beräknas av utredningen
till 19 befattningshavare.

Lönebyrån.

Även beträffande lönebyråns sektioner, allmänna sektionen och kontrollsektionen,
räknar utredningen med förste byråsekreterare i Ca 29 som
chefer.

För lönebyrån beräknar utredningen ett personalbehov av 16 befattningshavare.

Budgetbyrån.

Med hänsyn till art och omfattning av de arbetsuppgifter, som kommer
att åvila chefen för budgetsektionen, samt därmed förenat ansvar föreslår
utredningen, att sektionschefen skall vara byrådirektör i Ca 31.

De med sektionschefsbefattningen på redovisningssektionen förenade
arbetsuppgifterna är enligt utredningen i fråga om svårighetsgrad, omfattning
och ansvar jämförliga med dem, som tillkommer chefen för budgetsektionen.
Följaktligen anses även chefen för redovisningssektionen böra
vara byrådirektör i Ca 31.

Byråns bokföringskontor och kameralkontor skall enligt förslaget förestås
av kamrerare, den förre i Ca 29 och den senare i Ca 27.

För budgetbyrån räknar utredningen med ett personalbehov av 78 befattningshavare.

Revisionsbyrån.

Centralsektionen skall enligt förslaget stå under chefskap av eu förste
byråsekreterare i Ca 29. Som chef för verkstadsrevisionsdetaljen räknar utredningen
med en förste revisor i Ce 29.

444

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

På chefen för revisionssektionen bör enligt utredningen särskilt ankomma
att övervaka, att revisionen inom de olika distrikten sker efter
enhetliga principer och att gjorda iakttagelser inom ett distrikt snabbt
meddelas de övriga. Han bör vidare, då så erfordras, lämna direktiv om
genomgående undersökningar inom samtliga distrikt. Sektionschefen skall
enligt förslaget vara byrådirektör i Ca 31, under det att distriktscheferna
och chefen för sjörevisionen anses böra vara förste revisorer, vad beträffar
de två största distrikten i Ca 29, och övriga i Ca 27. Härigenom åstadkoms
enligt utredningens mening en tillfredsställande befordringsgång inom
sektionen.

Det sammanlagda personalbehovet för revisionsbyrån uppgår enligt förslaget
till 60 befattningshavare.

Juridiska byrån.

Chefen för allmänna sektionen bör enligt utredningens mening vara
byrådirektör i Ca 31 och av byråns övriga processförande jurister bör två
vara placerade i Ce 29 och de andra i Ce 27. För att erhålla tjänstebenämmngar,
som bättre än benämningarna förste byråsekreterare och byråsekreterare
motsvarar arbetsuppgifterna för byråns tjänstemän i 29, 27
och 24 lönegraderna, föreslår utredningen, att tjänstemännen i förstnämnda
båda lönegrader benämns förste byråadvokat samt i 24 lönegraden byråadvokat.

For juridiska byrån beräknar utredningen ett personalbehov av 18 befattningshavare.

Centralbyrån.

L ti edningen framhåller, att av vissa av de ledande tjänstemännen inom
byrån krävs speciella kvalifikationer. Chefen för byrån framhålls sålunda
böra ha omfattande erfarenhet som organisatör, särskilt på det kontorstekniska
området, och vara skicklig förhandlare. Även chefen för organisationssektionen,
vilken liksom chefen för centralsektionen föreslås skola
vara förste byråsekreterare i Ca 29, bör enligt utredningens mening ha
god erfarenhet av organisationsarbete, i synnerhet på det kontorstekniska
området. Chefen för blankettdetaljen — byråintendent i Ca 27 — anser
utredningen böra ha merkantil utbildning samt omfattande blankett- och
tryckeriteknisk erfarenhet.

Sammanlagt erfordras för centralbyrån enligt förslaget 60 befattningshavare.

Det sammanlagda personalbehovet för försvarets civilförvaltning uppgår
enligt förvaltningsutredningens beräkning till 252 befattningshavare.

Försvarets civilförvaltnings skrivelse den 14 december 1953.

Försvarets civilförvaltning föreslår i anslutning till de förslag beträffande
civilförvaltningens organisation, för vilka i det föregående redogjorts,
följande personaluppsättning för ämbetsverket.

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

445

Lönegrad (-klass)	Tjänst	Chef	fansli- byrån	Löne- byrån	Kame-ral-byrån m. m.	Revi- sions- byrån	Juri- diska bvrån	Sum- ma
Cp 19 Ca 37 Ca 33 Ca 31 Ca 29 Ca 29 Ca 29 Ca 27 Ca 27 Ca 27 Ca 27 Ca 25 Ca 25 Ca 17 Ca 17 Ca 15 Ca 15 Ca 14 Ca 13 Ca 13 Ca 12 Ca 11 Ca 11 Ca 10 Ca 10 Ca 8—B 8		1					_	i
		1	1	t	1	1	5
	_	_	_	—	—	1	1
	_	1	1	2	1	—	5
	_	3	3	—	—	2	S
	_		_	1	—	—	1
	_	_	_	—	3	—	3
	_	_	_	1	—	—	1
	.	3	2	3	1	1	10
	_		1	—	8	—	9
	___	_	_	1	—	—	1
	- _	2	3	2	—	—	7
	_		2	3	9	1	15
	_	_	—	1	—	—	1
	_	_	—	1	—	—	1
	.	2	_»	2	—	1	5
	_	_	_	i	—	—	1
	_	■ ■	_	i	—	—	1
	_	__	_	i	—	—	1
	__	1	1	7	1	1	11
	_	_	_	1	—	—	1
	_	_	_	3	—	—	3
	.	2	6	6	3	3	20
	_		_	6	—	—	6
	- -	_	_	1	—	—	1
Biträde för skriv- och kontors-		3	5	40	8	5	61
30 lkl		_	„ -	_	1	—	—	1

Ce 31 Ce 29 Ce 29 Ce 29 Ce 27 Ce 27 Ce25-B25 Ce 22 Ce 21 Ce 19 Ce 17 Ce 15 Ce 15 Ce 13 Ce 13 Ce 13 Ce 11 Ce 11 Ce 10 Ce 10 Ce 10 Ce 8 Ce 6 Ce 6		_	_	_	—	—	1	1
	_	_	_	—	—	1	1
	.....	_	___	_	—	o	2
	_	_	_	1	—	—	1
		_	-	1	—	5	6
	_	-	_	_	1	—	1
Byråassistent, byråsekr., kam-rerare, revisor, byråingenjör		4	4	9 2	16	6	39 2
	_	_	_	l	—	—	1
	_	_	_	—	3	—	3
	-	_	_	1	—	—	1
	_	_	_	—	—	1	1
	.	. . .	■	1	—	—	1
	_	_	_	1	—	—	1
	_	_	__	2	1	—	3
	_	_	_	2	—	—	2
	_	___	_	3	—	—	3
	_	2	4	6	3	4	19
	_		_	3	—	—	3
	.	_	_	7	—	—	7
	.	_	_	2	—	—	2
	_	_	_	t	—	—	1
	.	_	_	4	—	—	4
	_	_	_	1	—	—	1
Summa	1	24	33	134	59	36	287

446 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I förhållande till nuvarande personalorganisation innebär förslaget i
stort sett följande.

Kansli- och lönebyråerna.

En befattning såsom krigsråd och byråchef tillkommer, i samband varmed
en befattning för byrådirektör i Ca 33 indras. I samband med att det
nuvarande revisionskontoret för lönegranskning överförs till lönebyrån indras
en befattning för amanuens och en befattning för biträde för skrivoch
kontorsgöromål. Härutöver genomförs vissa ordinariesättningar av
nuvarande extra ordinarie tjänster.

Civilförvaltningen framhåller att sektionschefernas löneställning bör
slutligt prövas först sedan erfarenheter vunnits rörande deras arbetsuppgifter.

Kameralbyrån.

I samband med sammanslagningen av den nuvarande sektion II med
bokföringskontorets allmänna detalj och förgranskningspersonal ombildas
sektionschefsbefattningen i enlighet med förvaltningsutredningens förslag
till befattning för byrådirektör i Ca 31. Läger- och manskapskassedetaljen
utökas — likaledes i enlighet med förvaltningsutredningens förslag -— med
en amanuens och ett kanslibiträde. Föreståndaren för blankettdetaljen benämns
byråintendent. Beträffande löneställningar för personal vid tryckeriet
och bokbinderiet ansluter förslaget till de principer, som kommit
till uttryck i samband med tjänsteförteckningsrevisionen, men som ännu
icke genomförts beträffande här avsedd personal.

Revisionsbyrån.

En befattning för biträde för skriv- och kontorsgöromål uppflyttas till
kanslibiträdesbefattning.

Juridiska byrån.

Beträffande denna byrå framhåller civilförvaltningen, att det möter
icke ringa svårighet att i nuvarande läge beräkna den blivande arbetsbelastningen.
Civilförvaltningen uttalar att eventuellt erforderliga jämkningar
i juridiska byråns personalorganisation framdeles bör kunna genomföras,
i den mån erfarenheter ger vid handen att så blir nödvändigt.

Förslaget innebär, att för de arbetsuppgifter med avseende å försvarets
patentärenden, som övertas från krigsmaterielverket, beräknas en byrådirektör
i Ce 31, en förste byråingenjör i Ce 29, 2 förste byråsekreterare i
Ce 27, en ingenjör i B-25, ett kanslibiträde i Ca 11 samt ett biträde för
skriv- och kontorsgöromål i B-8. För de ersättnings- och nådeärenden
samt andra ärenden av allmänt juridisk art, vilkas handläggning i sin
helhet överförs till byrån ävensom för den allmänna ansvällning av
advokatfiskalskontorets arbetsuppgifter, som skett på sista tiden, beräknas
en utökning med en förste byråsekreterare i Ca 27, en amanuens i B- 25,

447

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

en byråassistent i Ce 25 samt ett kanslibiträde i Cell. Därjämte skulle
å byrån placeras en av civilförvaltningens revisorer, vilken f. n. sysslar
med liknande arbetsuppgifter inom arméförvaltningens intendenturavdelning,
där han tjänstgjort ett antal år. Förslaget innebär i förhållande till
det nuvarande avdokatfiskalskontoret en utökning med tillhopa 12 befattningar.
Därutöver föreslås ordinariesättning av vissa extra ordinarie befattningar.

Departementschefen.

I enlighet med vad jag anfört under inledningen till kap. II räknar jag
med att man genom fortgående rationaliseringar framdeles skall kunna
ernå ytterligare personalbesparingar inom den centrala försvarsförvaltningen.
Även om jag med undantag för vad i det följande sägs anser
mig kunna godta civilförvaltningens förslag att i stort sett beräkna ämbetsverkets
personaluppsättning i anslutning till dess nuvarande personalstyrka,
är jag angelägen att understryka vikten av att alla möjligheter till
personalminskningar framdeles tillvaratas.

I och med att civilförvaltningens organisationsfråga erhåller en mera
definitiv lösning bör förutsättningar finnas för att i större utsträckning
än hittills bereda personalen ordinarie anställningsform, varför jag föreslår
att detta sker i viss utsträckning. Jag erinrar om att denna fråga
på sin tid icke var föremål för prövning av tjänsteförteckningskommittén.

I anslutning till vad jag sålunda anfört finner jag mig kunna godta
civilförvaltningens personalberäkningar i vad avser kansli- och lönebyråerna.

Förvaltningsutredningens och civilförvaltningens förslag att såsom chef
för kameralbyråns redovisningssektion placera en byrådirektör i Ca 31
finner jag mig kunna biträda med hänsyn till att bokföringskontoret föreslås
skola ingå i sektionen. I samband därmed bör den för kontoret avsedda
kamrerartjänsten sänkas från Ca 29 till Ca 27. Jag föreslår likaledes
att läger- och manskapskassedetaljen utökas i enlighet med förslaget. Därvid
bör det emellertid vara möjligt att minska revisionsbyrån, som f. n. utför
granskningen av lägerkassornas räkenskaper, med en amanuens och eif
biträde för skriv- och kontorsgöromål.

De ersättnings- och nådeärenden in. fl. ärenden av allmänt juridisk
natur, som för närvarande handläggs på kameralbyrån, skall enligt den
här föreslagna organisationen överföras till juridiska byrån. I samband
därmed bör det vara möjligt att i jämförelse med förslaget minska allmänna
sektionen med en förste byråsekreterare i Ca 27.

Revisionsbyråns personal bör i samband med att törrådsgranskningen
beträffande marinens fartyg överförs till marinförvaltningens förrådskontrollkontor
minskas med en kontorsskrivare i Ce 19. Beräkningen av
undersökningsdetaljens personalbehov anser jag mig med hänsyn till vad
som förutsatts beträffande detaljens arbetsuppgifter kunna godta.

448

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Juridiska byrån tillförs — i förhållande till det nuvarande advokatfiskalskontoret
— icke obetydliga nya arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill
möter det särskilda svårigheter att tillförlitligt beräkna personalbehovet
för byrån. Ifråga om behovet av teknisk personal och biträdespersonal
för de från krigsinaterielverket överförda patentärendena anser
jag mig kunna godta civilförvaltningens beräkningar, som innebär en utökning
med fem befattningshavare. Däremot kan jag, innan närmare
erfarenheter vunnits rörande omfattningen av juridiska byråns arbetsuPPgifter,
icke tillstyrka en så väsentlig utökning av den juridiska personalen
och den personal som skall syssla med ersättnings- och nådeärenden,
som civilförvaltningen föreslagit. För dessa uppgifter — inberäknat patentärenden
av juridisk art — torde tills vidare få beräknas eu utökning med
en förste byråsekreterare i Ca 27, en förste byråsekreterare i Ce 27, en
amanuens i B-25, en byråingenjör i Ce 25 och ett kanslibiträde i Ce 11. I
förhållande till civilförvaltningens förslag innebär detta en minskning med
en befattningshavare.

Jag beräknar civilförvaltningens sammanlagda personalbehov — bortsett
från ämbetsverkets chef — till 282 befattningshavare, fördelade på de
fem byråerna i enlighet med vad bilagorna 90—94 utvisar. En sammanställning
av ämbetsverkets hela personalbehov ges på bilaga 95.

Förslaget innebär att — bortsett från biträden för skriv- och kontorsgöromål
— följande antal icke-ordinarie befattningar utbyts mot ordinarie
tjänster, nämligen en i Ce 37 och en i Ce 33, båda på juridiska byrån, 3 i
Ce 29, 3 i Ce 27, 10 i reglerad befordringsgång för amanuenser, en i Ce 17,
en i Ce 15, 7 i Ce 13, 10 i Ce 11 och 5 i Ce 10.

G. Försvarets förvaltningsdirektions kansli.
Departementschefen.

I samband med behandlingen under kap. II D av försvarets förvaltningsdirektion
lämnades en redogörelse för överbefälhavarens förslag till personaluppsättning
för såväl direktionens kansli som för vissa andra med
direktionens verksamhet sammanhängande arbetsuppgifter. Då jag beträffande
förvaltningsdirektionens sammansättning, ställning m. m. förordat
eu organisation, som innebär icke oväsentliga skiljaktigheter i jämförelse
med överbefälhavarens förslag, blir en konsekvens härav att mina
förslag även i fråga om personaluppsättningen avviker från överbefälhavarens.

Såsom framgår av vad jag anfört i nyss berörda sammanhang, förutsätter
jag att de frågor, med vilka förvaltningsdirektionen skall ha att ta
befattning, skall beredas i direktionens kansli. Jag räknar sålunda icke
med någon förstärkning av försvarsstabens kvartermästaravdelning i detta
sammanhang.

449

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Såsom jag också framhållit tidigare, anser jag att chefen för förvaltningsdirektionens
kansli bör placeras i Cp eller Cr 16. Chefslöneutredningen
har tillstyrkt denna lönegradsplacering. Han bör erhålla tjänstebenämningen
kanslidirektör. För att ifrågavarande befattningshavare skall
kunna fylla sina krävande uppgifter måste han besitta höga kvalifikationer.
Det får även bedömas vara av vikt att en auktoritativ ställning bereds
honom. Frågan om vilka krav på särskild sakkunskap (administrativ,
ekonomisk, industriell m. m.) som bör ställas på vederbörande, torde
få omsorgsfullt övervägas i samband med att befattningen tilfsätts.

I övrigt beräknar jag kansliets personalbehov enligt följande:

1 byrådirektör i Ce 33,

2 förste byråsekreterare eller förste byråingenjörer i Ce 29,

1 amanuens i reglerad befordringsgång,

1 kontorist, bl. a. avsedd som kanslidirektörens sekreterare, i Ce 13 samt

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål,

eller sammanlagt 6 befattningshavare.

Jag förutsätter, att tjänsterna i fråga tillsätts allt eftersom förvaltningsdirektionens
verksamhet tar fastare form. Med avseende å de krav på
speciell sakkunskap, utbildning m. m„ som bör ställas på de högre befattningshavarna,
gäller vad jag nyss anfört beträffande kanslidirektören. Ställning
till dessa frågor bör sålunda tas i samband med att tjänsterna tillsätts,
vid vilken tidpunkt säkrare hållpunkter för ett bedömande torde
finnas.

Det ligger i sakens natur, att kansliet skall arbeta i nära kontakt med
försvarsförvaltningarna och försvarsstaben. Jag utgår därför från att särskild
militär personal icke skall erfordras. Om emellertid behov skulle
yppa sig av exempelvis tekniskt utbildad officer, torde detta behov böra
tills vidare tillgodoses genom kommendering.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa arvode till direktionens
ledamöter.

H. Försvarets teletekniska laboratorium.

I. Arbetsuppgifter och organisation m. m.

1916 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har som i det föregående berörts föreslagit,
att vid försvarets industriplanering skulle inrättas ett för försvarsgrenarna
gemensamt teletekniskt laboratorium. Utredningen har som motiv härför
anfört i huvudsak följande.

Utveckling och konstruktion av såväl teleteknisk som annan tygmateriel
skall visserligen omhänderhas av försvarsgrensförvaltningarnas vederbö 29—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

450

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

rande sakorgan, men det teletekniska utvecklingsarbetet är till stor del av
så likartad beskaffenhet vid samtliga försvarsgrenar att ett från förvaltningarna
fristående samordnande organ bör finnas på teleteknikens område.

Den för försvaret erforderliga högkvalificerade teletekniska ingenjörpersonalen
torde under den närmaste tioårsperioden bli mycket svår att
rekrytera. Den tillgängliga expertisen måste därför utnyttjas för de verkligt
kvalificerade uppgifterna inom system- och materielutvecklingen på området
och på sådant sätt att den kommer samtliga försvarsgrenar tillgodo.
Eftersom konstruktionsverksamheten beträffande telemateriel i huvudsak
består i laboratoriearbete, torde en samordning av verksamheten på teleteknikens
område bäst åstadkommas genom inrättandet av ett för försvaret
gemensamt teletekniskt laboratorium. Inom ett sådant laboratorium kan
även möjligheterna till standardisering bäst tillvaratas. Stora besparingar
står jämväl att vinna med inrättande av ett sådant organ såväl vad angår
laboratorieutrustning som personal. Särskilt blir så fallet om laboratoriet
lokalt förläggs i anslutning till försvarets forskningsanstalts avdelning för
hithörande irågor, som i stor utsträckning använder sig av samma sorts utrustning
och experter som erfordras för projekt- och konstruktionsarbetet
inom försvarsgrensförvaltningarna. Utredningen räknar därför med att så
skall kunna ske.

Laboratoriets arbetsområde skall i huvudsak utgöras av arbetsområdena
för signal-, tele- och elektrobyråerna inom respektive armé-, marin- och
flygförvaltningarna och skall således omfatta elektrisk svagströmsmateriel
avsedd för förbindelsetjänst, navigering, trafikledning, säkerhetstjänst,
spaning, stridsledning och eldledning, elektrosvagströmsapparater för betjäning,
mätning, kontroll och indikering, aktiv och passiv materiel som
motmedel mot högfrekventa störningar och signaler, installations- och anläggningsmateriel
för svagströmsanläggningar, svagströmstekniska byggelement,
strömkällor och strömförsörjningsmateriel för ovannämnda materielslag
samt lednings- och isoleringsmaterial.

Vad laboratoriets arbetsuppgifter inom det angivna arbetsområdet beträffar
skall laboratoriet i första hand vara ett för försvarsgrensförvaltningarna
gemensamt organ och samarbetsforum för bedrivande av erforderlig
laboratorie-, konstruktions- och försöksverksamhet. Verksamheten
skall utföras av förvaltningarnas personal men laboratoriet skall tillhandagå
med lokaler, utrustning, ett visst lager av byggelement, materiel
och materialier av förbrukningskaraktär samt med viss expertis och
servicepersonal. I en del fall, då det gäller särskilt komplicerad eller för
försvarsgrenarna gemensam materiel, bör verksamheten i expertbesparande
och förenhetligande syfte ledas av laboratoriet.

Självt skall laboratoriet under överinseende av standardiseringssektionen
handha standardiseringen inom sitt arbetsområde och därvid i kontakt
med övriga standardiseringsorgan, försvarets forskningsanstalt och
industrin verka för en så långt driven standardisering på området som är
möjlig. Sålunda skall genom laboratoriets försorg i första hand beträffande
komponenter och material verkställas utredning rörande tekniska
krav med hänsyn till användningsområden, utarbetas typspecifikationer
och utföras typprov. Därjämte skall laboratoriet utarbeta teknisk nomenkjatui
för fackuttryck och benämningar samt samordna försvarsgrensförvaltningarnas
katalogiseringsarbete så att en gemensam registerkod
crhålles.

Kungl. Maj:ts proposition nr i09.

451

Laboratoriet borde enligt utredningen indelas i vissa sakorgan med
för vart och ett avgränsat materielområde samt vissa funktionella organ
för samordnande eller eljest gemensamma uppgifter. Sakorganen ansåg
utredningen lämpligen böra utgöras av fyra laboratoriesektioner, nämligen
radio-, radar- och styrningssektioner samt allmän laboratoriesektion.
Inom de olika sektionerna skulle finnas experter med omfattande teoretiska
kunskaper, envar på sitt specialområde, medan laboratoriearbetet
förutsattes i huvudsak skola bedrivas av personal från respektive försvarsgrensföi''valtningar
med hjälp och under ledning av experterna. Utredningen
ansåg laboratoriet ha behov av tre funktionella organ, nämligen
konstruktionssektion för mekaniskt konstruktiva problem, övervakning
och koordination av konstruktionsarbete samt rit- och verkstadsarbete,
telestandardsektion för standardiserings- och nomenklaturfrågor,
samordning av försvarsgrensförvaltningarnas katalogiseringsarbete samt
utförande av typprov av material och komponenter samt slutligen expedition
för bokföring, kostnadsfördelning, personalärenden m. m.

Remissyttranden.

Vid behandlingen i det föregående av principiella synpunkter på tygförvaltningstjänsten
har jag närmare redogjort för innehållet i remissyttrandena
över förvaltningsutredningens förslag i nu ifrågavarande hänseende.
Jag torde här allenast få erinra om att förslaget om att inrätta
ett för försvaret gemensamt teletekniskt laboratorium allmänt tillstyrkts
vid remissbehandlingen, men att erinringar i vissa hänseenden framställts
mot den föreslagna organisationen av laboratoriet.

Försvarets forskningsanstalts förslag.

Enligt den till min skrivelse den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren
m. fl. fogade promemorian skulle ett för försvaret gemensamt teletekniskt
laboratorium inrättas och förläggas till försvarets forskningsanstalt. Anstalten
anmodades att inkomma med förslag rörande laboratoriet i fråga
om organisation och personalbehov. I skrivelse den 14 december 1953 har
forskningsanstalten framlagt förslag i ämnet.

Forskningsanstalten uppehåller sig till en början vid den allmänna
utvecklingen av försvarets telemateriel samt arbetsfördelningen mellan
försvarsgrensförvaltningarna och försvarets forskningsanstalt inom detta
område.

Anstalten anför.

Den teletekniska materielen har blivit alltmera komplicerad ifråga om
sin uppbyggnad, samtidigt som dess omfattning såväl kvantitativt som
beträffande antalet typer och användningsområden stegrats i mycket hög
grad. Detta sammanhänger givetvis med den allmänna utvecklingen av
militärtekniken. Allt snabbare transportmedel och allt kraftigare vapenverkan
gör kraven på teletekniska förbindelscmcdcl (tråd och radio) och

452

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

spanings-, eldlednings- och styrningsmedel (radar, robotstyrning in. in.)
samt på automatisering allt större. Samtidigt gör de ökade möjligheterna
till användning av teletekniska motmedel det allt svårare att uppfylla
dessa krav.

Kraven — till vilka också måste räknas att materielen skall vara anpassad
till de mycket stora fordringar, som den fältmässiga användningen
ställer —- kan numera endast i mycket begränsad omfattning direkt tillgodoses
med sådana konstruktioner, som finns tillgängliga på den civila
marknaden. Försvarsgrensförvaltningarna har därför tvingats till ett alltmera
omfattande konstruktions-, anpassnings- och utvecklingsarbete i
nära förening med försök och prov beträffande materielens fältmässiga
användbarhet.

Denna verksamhet, som med största sannolikhet kommer att få ännu
större omfattning än för närvarande, är i väsentliga delar av laboratoriekaraktär
och arbetet inom de olika försvarsgrenarna har många likheter.

Framför allt är de teletekniska grunderna gemensamma. Den forskning
och grundutveckling på ifrågavarande område, som erfordras för
försvarets behov, utförs eller sammanhålls också av ett gemensamt organ
— forskningsanstaltens avdelning 3. Även där är verksamheten till stora
delar teletekniskt laboratoriearbete. Allt eftersom telematerielen under
sin utveckling närmar sig slutstadiet, fältmässig materiel, anpassad för
sin bestämda uppgift och ofta för sin bestämda plats inom sammansatt
materiel eller hela system med tekniska hjälpmedel jämväl från andra
områden än teleteknik — en stridsvagn, ett fartyg, ett flygplan eller en
robot -— blir tillämpningshänsynen alltmera avgörande. Under samtliga
de faser av teletekniskt laboratoriearbete, som nu åvilar respektive förvaltning,
inverkar dessa hänsyn i så betydande grad, att det syns olämpligt
att frånta förvaltningarna ansvaret härför. Med hänsyn härtill och
till de övriga synpunkter som förvaltningsutredningen framför beträffande
behovet av klar ansvarsfördelning, syns det nödvändigt att varie
försvarsgrensförvaltning har att svara för sin del av laboratoriearbetet.
Härför erforderlig personal bör ingå i respektive förvaltning. I förekommande
fall av gemensamma behov bör arbetet fördelas enligt huvudförvaltningsprincipen,
med beaktande av att i fråga om sammansatta stridsmedel
sammanhållningen av hela stridsmedlets projektering och konstruktion
icke äventyras.

Samordningen i stort mellan de olika försvarsgrenarna bör enligt forskningsanstaltens
mening i första hand utövas av den redan existerande, för
försvarsgrensförvaltningarna och forskningsanstalten gemensamma teletekniska
delegationen. Effektiviteten i det teletekniska laboratoriearbetet anses
kunna ökas genom att man sammanför vissa servicefunktioner och
skapar ett effektivt arbetande organ för standardisering och liknande frågor.
Försvarets teletekniska laboratorium bör kunna tillgodose behoven
i detta hänseende och även i övrigt ha till uppgift att under samarbetsdelegationen
verka för samordning och enhetlighet.

Enligt forskningsanstaltens uppfattning bör laboratoriet komma till
stånd genom att underavdelningen för teknisk service vid forskningsanstaltens
avdelning för teleteknik (avdelning 3) byggs ut. Denna under -

453

Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

avdelning är redan delvis organiserad och anges för närvarande bestå av
två sektioner för forskning och utveckling beträffande komponenter respektive
strömkällor, instrumentsektion för underhåll och service av instrument
samt verkstadssektion och ritkontor.

Laboratoriets arbetsuppgifter blir enligt forskningsanstaltens förslag
i första rummet att främja standardisering och enhetlighet i fråga
om material, komponenter och konstruktionsmetoder ävensom att för förvaltningarnas
teletekniska laboratoriearbete tillhandahålla lokaler, viss utrustning,
material och komponenter samt viss gemensam teleteknisk och
expeditionell service. Riktlinjer för det gemensamma arbetet vid laboratoriet
bör utarbetas inom den teletekniska delegationen. Sekretariatet
för denna delegation föreslås skola förläggas till laboratoriet, varigenom
laboratoriechefen och honom underställd personal kan utnyttjas vid behandling
av många av delegationens ärenden och laboratoriet även i detta
hänseende kommer att fungera som samarbetsorgan. Laboratoriet bör vid
behov även kunna leda arbetsgrupper inom nya områden.

Beträffande laboratoriets organisation framlägger forskningsanstalten
följande förslag.

Laboratoriet skall stå under ledning av en laboratoriechef. För huvudsakligen
forskning och utveckling avses tva sektioner, strömkällesektion
samt komponent- och materialsektion. Försvarets standardiseringsproblem
inom teleområdet, främst beträffande komponenter, bör enligt forskningsanstaltens
åsikt lämpligen handläggas inom en telestandardsektion, som
skall ha att verkställa utredningar rörande tekniska krav, utarbeta typspecifikationer
och utföra typprov. Vidare skall sektionen samordna
arbetet med teleteknisk nomenklatur samt katalogiseringsarbetet inom
förvaltningarna. En instrumentsektion avses skola handha dels utveckling
av teletekniska instrument, framförallt för nya tillämpningsområden,
dels kontroll och underhåll av befintliga instrument. I anslutning till dessa
arbetsuppgifter indelas sektionen enligt förslaget i utvecklingsdetalj samt
underhålls- och kontrolldetalj. Därtill kommer en elektroteknisk detalj
för elektrotekniska instrument. Ytterligare vill forskningsanstalten till
laboratoriet anknyta verkstadssektion och ritkontor. Verkstadssektionen
skall enligt förslaget utgöras av den inom underavdelningen för teknisk
service redan organiserade verkstadssektionen med någon utökning för
nytillkommande, för försvarsgrensförvaltningarna gemensamma arbetsuppgifter.
Ritkontoret avses skola omfatta två detaljer. Till laboratoriet
bör vidare anknytas den fältförsökssektion, som för närvarande är ansluten
till underavdelningen för planerings- och utredningsärenden. Sektionen
anses böra svara för permanenta och tillfälliga teletekniska försöksstationer
samt för den yttre ramen för forskningsanstaltens, avdelning
3, fältförsök av alla slag.

Forskningsanstalten framhåller vidare, alt laboratoriet har behov av

454

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

organ för litteratur- och dokumentationstjänst samt för bokföring, inköp
och förrådshållning. För dessa ändamål bör motsvarande organ inom
forskningsanstaltens avdelning 3 kunna utnyttjas.

Med hänsyn till att lämpliga lokaler för laboratoriet icke kan påräknas
för närvarande, kan det icke nu organiseras i full omfattning. Forskningsanstalten
räknar med att laboratoriet i begränsad omfattning skall kunna
träda i verksamhet i samband med att anstaltens avdelning 3 inflyttar i
lokaler i Stockholms luftvärnsregementes förutvarande kasern. För nästa
budgetår föreslår forskningsanstalten, att befattningen som laboratoriechef
inrättas samt att telestandardsektionen kommer till stånd i begränsad
omfattning.

Departementschefen.

Såsom förvaltningsutredningen framhållit finns i fråga om telematerielen,
särskilt på det systematiska området och inom detalj tekniken, mycket
som är gemensamt för de olika försvarsgrenarna. Behovet av en samordning
i någon form inom detta område är därför påtagligt. Jag har i det
föregående lämnat redogörelser för de förslag till samordning genom inrättandet
av ett för försvaret gemensamt teletekniskt laboratorium, som
framlagts av förvaltningsutredningen och försvarets forskningsanstalt.
Med avseende a det tilltänkta laboratoriets arbetsuppgifter föreligger
väsentliga skiljaktigheter mellan dessa bägge förslag. Förvaltningsutredningen
förutsätter sålunda, att forskning och utveckling inom teleteknikens
område skall sammanhållas av laboratoriet, som skall tillhandahålla
nödig expertis. Forskningsanstalten anser däremot, att ledning och sammanhållning
inom teleteknikens område skall ske genom den för försvarsgrensförvaltningarna
och forskningsanstalten gemensamma teletekniska
delegationen. Ansvaret för laboratorie-, konstruktions- och försöksverksamheten
inom teletekniken skall åvila varje förvaltning inom dess
verksamhetsområde. I den mån särskild teleteknisk expertis erfordras,
tillhandahålls denna av forskningsanstalten. Enligt forskningsanstaltens
förslag skall laboratoriet väsentligen utgöra ett serviceorgan. Laboratoriet
skall sålunda främja standardisering av materiel, komponenter och konstruktionsmetoder,
tillhandahålla lokaler, viss materiel och komponenter
för gemensamt laboratoriearbete samt lämna viss teleteknisk och expeditionell
service. Dessa arbetsuppgifter skulle tillkomma laboratoriet även
enligt förvaltningsutredningens förslag.

Vad forskningsanstalten föreslagit i fråga om samordningen av det
teletekniska forsknings- och utvecklingsarbetet överensstämmer i huvudsak
med de linjer, som följts allt sedan hösten 1951. Anstalten framhåller,
att erfarenheterna av denna samordning av arbetet är goda. Jag anser
mig med hänsyn härtill böra förorda, att samordningsverksamheten utformas
i överensstämmelse med forskningsanstaltens förslag. Vad angår

455

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

det teletekniska laboratoriets arbetsuppgifter tillstyrker jag vad forskningsanstalten
föreslagit. Närmare riktlinjer för det gemensamma arbetet
vid laboratoriet torde få utarbetas inom den teletekniska delegationen.
Delegationens sekretariat torde böra förläggas till laboratoriet.

Laboratoriets organisation i fullt utbyggt skick anser jag i huvudsak
böra överensstämma med vad forskningsanstalten föreslagit. Det syns
jämväl ändamålsenligt, att den enhet inom forskningsanstaltens avdelning
3, som svarar för teletekniska försöksstationer och för den yttre
ramen kring avdelningens fältförsök, anknyts till laboratoriet. Denna enhet
anser jag dock böra benämnas fältförsöksdetalj. Detaljen torde böra
direkt underställas laboratoriechefen.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört bör laboratoriet indelas i
strömkällesektion, komponent- och materialsektion, telestandardsektion,
instrumentsektion, verkstadssektion samt ritkontor och fältförsöksdetalj.
Utöver dessa enheter tillkommer viss personal för den teletekniska delegationens
sekretariat m. m. I administrativt hänseende bör laboratoriet underställas
forskningsanstalten.

I likhet med forskningsanstalten finner jag det ändamålsenligt, att laboratoriet
bildas på grundval av den existerande underavdelningen för teknisk
service inom anstaltens avdelning 3. Laboratoriets lokalbehov kan
dock icke tillgodoses för närvarande. Jag räknar med att en befattning för
laboratoriechef inrättas samt att telestandardsektionen delvis träder i funktion
under budgetåret 1954/55.

2. Personalbehov.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Vad angår det föreslagna laboratoriets personal har förvaltningsutredningen
anfört i huvudsak följande.

Chefen för laboratoriet borde ha examen från teknisk högskola samt
besitta ingående teletekniska kunskaper och kännedom rörande inom försvaret
förekommande telemateriel, dess konstruktion och användning samt
de militära krav som ställs på denna materiel. Befattningen borde
under tjänstebenämningen laboratoriechef hänföras till Cp 10. Cheferna
för de olika telesektionerna borde samtliga ha examen från teknisk högskola
samt specialkunskaper envar inom sitt specialområde. Chefen för
telestandardsektionen förutsattes likaså vara utexaminerad från teknisk
högskola. Han skulle därjämte ha god kännedom om teleteknisk materiel
samt erfarenheter från standardisering. Samtliga nu omnämnda sektionschefer
skulle vara byrådirektörer i Ca eller Ce 31. Chefen för konstruktionssektionen
slutligen borde vara byråingenjör i Ca 29 med examen från
lägst tekniskt gymnasium samt med god kännedom om militär svagströmsmateriel
och erfarenheter från dess konstruktion och tillverkning.

456 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Laboi atoriets sammanlagda personalbehov angavs av utredningen till
44 befattningshavare.

Försvarets forskningsanstalts förslag.

Laboratoriechefen bör enligt forskningsanstaltens mening ha examen
från teknisk högskola och ingående teletekniska kunskaper och kännedom
om sådan telemateriel, som förekommer inom försvaret. Han bör härjämte
ha goda kunskaper beträffande tillverknings- och konstruktionsmetoder.
En av hans viktigaste uppgifter blir nämligen enligt anstaltens uppfattning
att verka för utveckling och ändamålsenliga metoder och konstruktionselement
för telematerielens uppbyggande. Laboratoriechefen bör hänföras
till högst Cp 10.

Till sitt förfogande för att sammanhålla och leda arbetet med sådana
nya gemensamma uppgifter, för vilka varken försvarsgrensförvaltningarna
eller laboratoriet har lämpliga fasta organ bör laboratoriechefen enligt
forskningsanstaltens åsikt såsom biträde ha en laborator i högst lönegrad
Ce 31.

Forskningsanstalten föreslår, att chefen för komponent- och materialsektionen
skall vara laborator i högst Ce 31. Såsom chef för strömkällesektionen
upptar forskningsanstalten en förste forskningsingenjör i
Ce 29. I enlighet med vad förvaltningsutredningen föreslagit anses chefen
för telestandardsektionen böra vara byrådirekör i Ca 31. Chef för instrumentsektionen
bör vara en förste forskningsingenjör i högst Ce 29. Chefen
för verkstadssektionen bör enligt anstaltens mening liksom för närvarande
vara forskningsingenjör i Ce 27. För ritkontoret föreslås en förste byråingenjör
i Ca 29 som chef.

Det sammanlagda antalet befattningshavare vid underavdelningen för
teknisk service utgör nu 65 personer. Vid bifall till de yrkanden, som
forskningsanstalten framställt i sina medelsäskanden för nästa budgetår,
beräknas antalet befattningshavare komma att utökas till 76. För att
genomföra den föreslagna organisationen av försvarets teletekniska laboratorium
beräknar forskningsanstalten att ytterligare 22 befattningshavare
är erforderliga. Laboratoriets personalbehov kommer härigenom att uppgå
till 98 befattningshavare.

Föi nästa budgetar räknar forskningsanstalten som förut nämnts med
att befattningen som laboratoriechef tillkommer. Härutöver anses ytterligare
åtta av de föreslagna tjänsterna böra inrättas, däribland byrådirektörstjänsten
på telestandardsektionen.

Departementschefen.

Såsom jag omnämnt i det föregående kan det teletekniska laboratoriets
lokalbehov för närvarande tillgodoses endast i begränsad omfattning. Med

457

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

hänsyn härtill anser jag mig i detta sammanhang icke böra ta ställning
till forskningsanstaltens förslag angående laboratoriets personaluppsättning.
För den verksamhet vid laboratoriet, som enligt vad jag i det föregående
förordat bör komma till stånd under nästa budgetår, syns endast
ett fåtal befattningar böra inrättas. Jag återkommer till denna fråga i
annat sammanhang denna dag vid äskande av anslag till försvarets forskningsanstalt
för nästa budgetår.

Forskningsanstalten har vidare förutsatt att viss materielanskaffning
in. m. blir erforderlig för verksamheten vid försvarets teletekniska laboratorium.
Även denna fråga torde jag få behandla vid anmälan av forskningsanstaltens
medelsäskanden för nästa budgetår.

458

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

KAP. IV. SAMMANFATTANDE KOSTNADSBERÄKNINGAR.

Följande sammanställning utvisar de av omorganisationen berörda
ämbetsverkens personalstyrka den 1 december 1953, beräknat personalbehov
enligt av förvaltningarna i december 1953 ingivna förslag samt den
personaluppsättning som jag enligt vad jag i det föregående anfört ansett
mig kunna tillstyrka.

	Antal befattningshavare
	*/„ 1953	Förvalt- ningarnas förslag	Departements- chefens förslag
Försvarets civilförvaltning...................	272	287	283
Krigsmaterielverkets huvuddel............	360	_
Armétygförvaltningen (arméförvaltningens tygavdel-ning) .....................................	1 266	1467	1 357
Arméintendenturförvaltningen (arméförvaltningens intendenturavdelning) ....................	154	217	210
Marinförvaltningen.....................	755	798	696
Flygförvaltningen ........................	1 485	1 593	1 444
Försvarets förvaltningsdirektion.............	—	—	7
Summa	4 292	4362	3 997

Av tablån framgår, att personalen enligt mitt förslag minskas med 295
tjänstemän i förhållande till nuvarande organisation och med 365 i förhållande
till förvaltningarnas förslag. Av krigsmaterielverkets (huvuddelen)
nuvarande, till 360 tjänstemän uppgående personal kan cirka 200
beräknas bliva överflyttade till försvarsförvaltningarna, främst armétygoch
arméintendenturförvaltningarna, i samband med att krigsmaterielverkets
arbetsuppgifter förs över dit. Mitt förslag innebär vidare, att cirka 135
av tjänstemännen i försvarsgrensförvaltningarna kan entledigas som ett
resultat av förvaltningsreformen.

Den reduktion av den nuvarande personalstyrkan som genom förvaltningsreformen
kommer att äga rum innebär i och för sig en årlig lönekostnadsbesparing
av närmare 4 miljoner kronor. Såsom jag förut framhållit,
är i den nya organisationen antalet högre tjänster proportionellt sett något
större än i den nuvarande. Detta förhållande betingas av nödvändigheten
att tillgodose ett av den krigstekniska utvecklingen framkallat behov av
kvalitetshöjning och står i samklang med de riktlinjer, som legat till grund
för 1946 års militära förvaltningsutrednings förslag.

459

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I följande sammanställning anges de totala årliga avlöningskostnaderna
(oberoende av anslagsfördelning och med tillämpning av likformiga beräkningsmetoder)
för de av omorganisationen berörda förvaltningarna.

	Avlöningskostnad kronor
	Vi, 1953	Förvalt- ningarnas förslag	Departements- chefens förslag
	3 560 000	3 750 000	3 690 000
	4 685 000	—	—
Armétygförvaltningen (arméförvaltningens tygav-	16 620 000	22 860 000	19 250 000
Arméintendenturförvaltningen (arméförvaltningens	2 030 000	3 219 000	2 940 000
	11 180 000	12 556 000	10 910 000
	20 000 000	22 210 000	19 700 000
	_	—	150 000
Summa	58 075 000	62 595 000	56 640 000

Enligt sammanställningen innebär mitt förslag en minskning av avlöningskostnaderna
i förhållande till nuläget med i runt tal 1 435 000 kronor
och i förhållande till förvaltningarnas förslag med i runt tal 5 955 000
kronor.

460

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

KAP. V. DEN NYA ORGANISATIONENS IKRAFTTRÄ
DANDE OCH ÅTGÄRDER I SAMBAND DÄRMED.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har endast förhållandevis flyktigt berört de
frågor, som sammanhänger med den nya organisationens ikraftträdande.
Utredningen anför dock bl. a. följande angående tillsättningen av vissa
tjänster i samband med förvaltningsreformen.

Bär lönehöjningar föreslagits, har i många fall — genom det bättre
utnyttjande av personalen, som är möjligt vid tillgången till kvalificerad
personal i tillräckligt antal för arbetets planering och ledning — en minskning
av antalet lägre befattningar samtidigt förutsatts. Utredningen är av
den bestämda uppfattningen, att en föreslagen höjning av en befattnings
löneställning icke skall genomföras, förrän fullt kompetent innehavare
erhållits för den högre tjänsten. Intill dess så blivit fallet, kan det måhända
visa sig befogat att låta anstå med föreslagna minskningar i antalet
lägre befattningar. Ett sådant anstånd bör under inga förhållanden få
räcka längre än till dess den högre tjänsten besatts med lämplig person.
Det syns utredningen önskvärt, att en särskild nämnd inrättas för genomförande
av övergången till den av utredningen föreslagna förvaltningsorganisationen.
På denna nämnd bör särskilt ankomma att övervaka att
till erhållande av nyinrättade eller i lönegrad uppflyttade tjänster föreslås
endast personer med goda kvalifikationer för respektive tjänster.
Utredningen förutsätter att, i den mån tillsättning av dessa tjänster
kommer under Kungl. Maj :ts bedömande, samma synpunkter kommer att
vinna beaktande.

Utredningen har vidare uttalat att, under förutsättning att principbeslut
rörande den föreslagna omorganisationen fattades av 1951 års riksdag,
den nya organisationen enligt utredningens mening borde kunna tillämpas
från och med den 1 juli 1952. Avvecklingen av övertalig personal kunde
dock behöva utsträckas över en något längre tidrymd för tillgodoseende
av personalens berättigade intressen. Därest rådande goda sysselsättningsmöjligheter
kvarstod, torde emellertid enligt utredningen denna avveckling
icke behöva vålla större svårigheter.

Vissa av de av utredningens förslag berörda förvaltningarna hade
— enligt vad utredningen framhåller — sina lokaler utspridda på skilda
platser inom Stockholm, vilket ur arbetssynpunkt var mindre tillfredsställande.
Hinder förelåg dock icke enligt utredningens mening att vissa
verksenheter lokalt skildes från respektive verk. Såsom exempel härpå
angav utredningen marinförvaltningens kemiska laboratorium, industriplaneringens
servicedetalj och mätlaboratorium samt civilförvaltningens
blankettförråd, bokbinderi och tryckeri.

461

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Med hänsyn till arbetskontakterna ansåg utredningen att om möjligt
samtliga organ inom en förvaltning borde inrymmas i gemensamma lokalei
och de olika förvaltningarna förläggas i anslutning till varandra. Inom
ämbetsbyggnaderna på Ladugårdsgärde skulle möjligen plats kunna beredas
samtliga i utredningens förslag upptagna förvaltningar med undantag
av de verksenheter, som utan olägenhet kunde förläggas skilda fiån
förvaltningarna i övrigt. Härvid hade utredningen tagit i beräkning även
försvarets sjukvårdsstyrelse och de staber m. m. som inrymdes i dessa
byggnader. Då emellertid i så fall knappast några reservutrymmen kom
att stå till förfogande, borde man räkna med att en av de mindre förvaltningarna
skulle inrymmas i någon av de andra lokaler i Stockholm, som
disponerades av den centrala försvarsförvaltningen.

Remissyttranden.

Försvarets civilförvaltning biträder utredningens förslag att övergången
till den nya organisationen skall förberedas av en särskild nämnd. Civilförvaltningen
anser emellertid icke att denna nämnd, såsom utredningen
förutsatt, bör få ingripa i myndigheternas rätt att själva tillsätta eller hos
Kungl. Maj :t föreslå innehavare av olika tjänster utan den bör enligt
civilförvaltningens mening endast ha att fullgöra enahanda arbetsuppgifter,
som ankom på motsvarande organ vid övergången till 1943 års förvaltningsorganisation.

Civilförvaltningen understryker utredningens uttalande, att en av de
mest betydelsefulla förutsättningarna för en god förvaltning är tillgången
till duglig personal och framhåller i anslutning härtill, att viss vidareutbildning
av rekryteringspersonalen bör kunna ordnas inom förvaltningsmyndigheterna.

Statskontoret framhåller, att den föreslagna nämnden icke far inkiäkta
på verksledningens instruktionsenliga befogenheter att tillsätta tjänster
respektive att avge förord till tjänstetillsättningar. För det fall att
nämnden avses få endast rådgivande funktioner gör sig enligt statskontorets
mening de principiella betänkligheterna icke gällande med samma
styrka. Ämbetsverket håller likväl före, att de olika förvaltningsmyndigheterna
genom ett betryggande samarbete bör kunna tillse att tjänsterna
rekryteras med kompetenta krafter.

Centrala statsförvaltningens tjänstemannaförbund framhåller, att förvaltningsutredningens
förslag innebär en tämligen betydande nedskärning
av personalorganisationen. Det bör enligt förbundet eftersträvas
att successivt söka anpassa personalorganisationen till den inträdande nya
situationen, så att erforderliga personalminskningar kan genomföras så
komplikationsfritt som möjligt. Skulle vid organisationens genomförande
ändock befinnas erforderligt att omdisponera personal, bör i enlighet med

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

av Kungl. Maj :t utfärdade anvisningar stor hänsyn tas även till personal,
som icke innehar ordinarie anställning. Förbundet förutsätter, att den nya
personalorganisationen i förhållande till den nuvarande får sin uppbyggnad
genom en principiell tillämpning av anciennitetsregeln. Man bör vidare
enligt förbundet beakta möjligheterna att genom den fortlöpande avgången
av personal på grund av pensionering erhålla utrymme för fortsatt anställning
för arbetskraft, som eljest skulle bli övertalig. Det syns förbundet
också vara angeläget, att den personal, som finns anställd, i samband
med omorganisationen icke skall behöva lida löneminskning.

Den centrala försvarsförvallningens personalnämnd.

Med hänsyn till att frågan om den centrala försvarsförvaltningens
organisation förväntades komma att prövas av 1954 års riksdag, förordnade
Kungl. Maj :t genom brev den 6 november 1953 med tillämpning
tills vidare, att civil befattning vid försvarets civilförvaltning, krigsmaterielverket,
arméförvaltningen, marinförvaltningen eller flygförvaltningen
eller vid verkstad, förråd, anstalt m. in., lydande under något av
nämnda ämbetsverk, vid ledighet icke fick återbesättas med mindre chefen
för försvarsdepartementet lämnat medgivande därtill. Motsvarande skulle
enligt beslutet gälla beträffande första tillsättning av nyinrättad civil befattning
vid nu avsedda ämbetsverk m. m.

I anslutning till nämnda beslut tillsatte jag den 20 november 1953 med
stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande en personalnämnd för den centrala
försvarsförvaltningen. Vid utverkande av ifrågavarande bemyndigande
anförde jag bl. a. följande till statsrådsprotokollet.

o Vissa organisatoriska åtgärder torde vara påkallade i syfte att redan
på detta tidiga stadium så långt möjligt mildra de personalsvårigheter, som
eu förvaltningsreform måste förutsättas medföra. Förvaltningarnas anställningspolitik
bör från början inriktas så, att företräde ges personal
från krigsmaterielverket vid anställning hos förvaltningarna i hela den
utsträckning, som detta inom ramen för den tilltänkta organisationen och
arbetsuppgifternas art låter sig göra med tillämpning av principerna om
förtjänst och skicklighet. Det syns påkallat att i detta sammanhang i viss
utsträckning betrakta den med krigsmaterielförvaltning sysselsatta personalen
som en enhet, oberoende av varest tjänstgöringen f. n. är förlagd.
Läget kompliceras av att de olika arbetsuppgifterna, särskilt på det tekniska
området, är i hög grad specialiserade. Bristande specialisering bör
emellertid icke utestänga tjänstemän hos krigsmaterielverket från anställning
vid annat verk, om vederbörande är överlägsen sina medtävlare i
fråga^ om allmänna meriter och med hänsyn till sin utbildning, erfarenhet
och ålder in. in. beräknas kunna inom rimlig tid inhämta erforderliga
specialinsikter. Om tjänsteman hos krigsmaterielverket erhåller tjänst hos
försvarsgrensförvaltning, måste särskilda anordningar vidtas i de fall, då
vederbörandes arbetsuppgifter hos krigsmaterielverket icke kan delas upp
P* andra tjänstemän. Det kan tänkas, att tjänstemannen bör beviljas
tjänstledighet, helt eller delvis, från sin nya anställning till dess att det är

463

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

möjligt att flytta honom från krigsmaterielverket och att vikariatsförordnande
under tiden bör meddelas på den nya befattningen.

Vad här sagts bör f. n. avse tjänster hos de i Kungl. Maj :ts förut berörda
beslut den 6 november 1953 nämnda förvaltningarna m. in. I samband
med att en ny organisation genomförs, som innebär krigsmaterielverkets
avveckling, bör möjligheterna undersökas att placera personal
från krigsmaterielverket även hos andra förvaltningar och lokala myndigheter.

Med hänsyn till bl. a. personalomsättningen hos försvarsförvaltningarna
kan de personalfrågor, som skall prövas av chefen för försvarsdepartementet,
förutses komma att bli talrika. I många fall torde ett icke ringa
utredningsarbete bli erforderligt. Avgörandena måste av naturliga skäl
ofta bli vanskliga och förutsätta svåra avvägningar mellan olika intressen.
Starka skäl kan därför åberopas för att chefen för försvarsdepartementet
till sitt förfogande erhåller ett utredande och rådgivande organ, förslagsvis
benämnt den centrala försvarsförvaltningens personalnämnd. Detta organ
bör fungera till dess att tidigare berörd organisationsnämnd träder i verksamhet
efter det att riksdagen fattat sitt beslut i förvaltningsfrågan.

Personalnämndens uppgifter bör i stort sett vara,

att, då fråga uppkommer om återbesättande av ledig tjänst eller anställning
i nyinrättad tjänst vid försvarets civilförvaltning, arméförvaltningen,
marinförvaltningen eller flygförvaltningen eller vid verkstad, förråd, anstalt
m. m., lydande under något av nämnda ämbetsverk, genom inhämtande
av erforderliga upplysningar och eventuellt genom överläggningar
med vederbörande verksledning utreda, huruvida det uppkomna personalbehovet
bör fyllas genom att till tjänsten antingen överflyttas eller befordras
tjänsteman i krigsmaterielverket,

att, i fall då tjänst som ovan sägs skall tillsättas av vederbörande förvaltning,
delge förvaltningen sina synpunkter på tjänstetillsättningsfrågan
samt

att, då överflyttning eller placering av tjänsteman hos krigsmaterielverket
vid annan här angiven förvaltning ifrågakommer, hos chefen för
försvarsdepartementet eller vederbörande förvaltning föreslå de åtgärder
i form av exempelvis beviljande av tjänstledighet, vikariatsförordnande
in. in., som betingas av omständigheterna i varje särskilt fall.

Nämnden torde lämpligen böra bestå av en utav chefen för försvarsdepartementet
utsedd ordförande, samt en representant för vardera krigsmaterielverket,
arméförvaltningens tygavdelning, marinförvaltningen, flygförvaltningen
och försvarets civila tjänstemannaförbund. Även nämnda
representanter bör utses av chefen för försvarsdepartementet efter förslag
av vederbörande verk, respektive förbundet. Varje ledamot bör ha eu
suppleant. Ett oeftergivligt krav på förvaltningarnas representanter måste
vara, att de är väl insatta i vederbörande verks personalfrågor.

Representanter för försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens
intendenturavdelning bör utses i motsvarande ordning men adjungeras
som ledamöter endast då nämnden behandlar fråga, som rör civilförvaltningen
respektive intendenturavdelningen. Nämnden bör, då så anses påkallat,
överlägga även med andra personalorganisationer än försvarets
civila tjänstemannaförbund.

Nämnden måste eftersträva en snabb handläggning av dit hänskjutna
frågor. Onödig och tyngande skriftväxling bör undvikas. Kortfattade

464

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

protokoll bör dock föras vid sammanträdena. Även yttrandena till chefen
för försvarsdepartementet bör ges skriftlig form, ehuru så enkel och kortfattad
som möjligt.

För att nämnden skall vara beslutför bör fordras att, förutom ordföranden,
representanten för det av ärendet närmast berörda verket samt
ytterligare minst två ledamöter är närvarande. Som nämndens mening
bör gälla den, om vilken de flesta ledamöterna förenar sig, med utslagsröst
för ordföranden. Det bör stå nämnden fritt att, i den utsträckning
samtliga ledamöter är ense därom, bilda arbetsutskott.

Departementschefen.

Den organisation av den centrala försvarsförvaltningen, som jag här
framlägger förslag om, bör i princip träda i kraft den 1 juli 1954. Krigsmaterielverket
bör då övergå till att bilda en avvecklingsorganisation.
Jag räknar med att ett fullständigt genomförande av organisationen och
en avveckling av krigsmaterielverket skall visa sig vara en mera tidskrävande
process än vad förvaltningsutredningen syns ha förutsatt. I
detta hänseende må framhållas, att krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet
måste föras över till förvaltningarna successivt under beaktande
av att rubbningar av verksamheten i stort och oklarhet i fråga om anhängiga
anskaffningsärenden inte uppkommer. Lokalfrågorna ter sig mera
komplicerade än vad fallet var då förvaltningsutredningen avlämnade sitt
betänkande.

Jag bedömer det vara av största vikt, att övergången sker på ett sådant
sätt, att en period av påtaglig effektivitetsminskning undviks. Det ligger
i sakens natur, att den nya organisationen måste genomföras med beaktande
av beredskapssynpunkter. Dessa omständigheter torde vara ägnade
att förlänga övergångstiden. Förvaltningsreformen bör dock kunna i stort
sett vara bragt i verkställighet under loppet av budgetåret 1954/55.

Personalfrågorna i samband med krigsmaterielverkets avveckling och
omorganisationen av förvaltningarna påkallar ingående uppmärksamhet.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen, har jag redan i november
förra året tillsatt en personalnämnd för att på ett så tidigt stadium som
möjhgt söka minska de svårigheter för främst krigsmaterielverkets personal,
som ett genomförande av förvaltningsreformen måste förväntas medföra.
Erforderlig personal bör successivt överflyttas från krigsmaterielverket
till förvaltningarna i samband med att arbetsuppgifterna förs över
dit. Oavsett att överflyttning sker, bör emellertid medel för avlöning av
personalen i fråga under budgetåret 1954/55 lämpligen beräknas under
krigsmaterielverkets avvecklingsorganisations avlöningsanslag. Såväl den
förhållandevis långa övergångstid, med vilken man har att räkna, som
den icke obetydliga omsättningen inom den centrala försvarsförvaltningens
civila personalstock bör enligt min mening väsentligt underlätta möjligheterna
att omplacera personal, som blir övertalig i samband med omorga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

465

nisationen, till andra delar av arbetsmarknaden. Möjligheterna att placera
personal vid försvarets lokala förvaltningar och andra statliga myndigheter
bör givetvis undersökas.

Den offentliga arbetsförmedlingens resurser kommer självfallet att utnyttjas
när det gäller att söka omplacera övertalig personal på arbetsmarknaden.
Jag förutsätter vidare, att vederbörande personalorganisationer
medverkar i detta arbete.

Till frågan om särskilda ekonomiska förmåner till övertalig personal
återkommer jag i det följande.

Jag delar förvaltningsutredningens uppfattning att en särskild organisationsnämnd
bör inrättas i samband med övergången till den nya organisationen.
Av den tidigare redogörelsen framgår, att jag anser att den förut
berörda personalnämnden bör fungera till dess att organisationsnämnden
träder i verksamhet efter det att riksdagen fattat sitt beslut i förvaltningsfrågan.
Innan jag framlägger mina synpunkter på organisationsnämndens
arbetsuppgifter, vill jag erinra om de övergångsanordningar som vidtogs i
anslutning till 1943 års riksdags förvaltningsbeslut. Nämnda beslut innebar,
att den centrala försvarsförvaltningen indelades i åtta ämbetsverk,
nämligen krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, försvarets fortifikationsförvaltning,
med vars inrättande dock skulle anstå, försvarets
sjukvårdsförvaltning, försvarets civilförvaltning, arméförvaltningen, marinförvaltningen
och flygförvaltningen. För tiden intill dess slutlig ställning
kunde tas till frågan om försvarsväsendets fortifikations- och byggnadsverksamhet,
hade förutsatts, att den dåvarande fortifikationsstyrelsen inom
arméförvaltningen skulle brytas ut till ett fristående verk, arméns fortifikationsförvaltning.

De två förstnämnda ämbetsverken organiserades från och med den 1
juli 1943, dock att fabriksstyrelsen först från och med ingången av budgetåret
1944/45 erhöll karaktären av statligt affärsverk. I fråga om övriga
förvaltningsorgan förutsattes, att det skulle ankomma på Kungl. Maj :t att
bestämma tidpunkten för genomförandet av omorganisationen men att
denna i huvudsakliga delar skulle kunna ta form under loppet av budgetåret
1943/44. I propositionen framhölls bland annat att, vad angick sjukvårds-
och civilförvaltningarna, en överflyttning av åtskilliga tjänster från
ett verk till ett annat avsågs äga rum. För envar av försvarsförvaltningarna
i deras dåvarande gestaltning var den civila personalen i stor utsträckning
gemensam, oavsett placering inom verket. I samband med omorganisationen
måste överflyttning och uppdelning av personalen genomföras i
detalj och med avseende å varje särskild befattningshavare. Därvid kunde
givetvis fråga uppkomma om smärre jämkningar de olika myndigheterna
emellan beträffande den i propositionen skisserade personalorganisationen.

Genom beslut den 2 april 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
försvarsdepartementet att tillsätta en nämnd, försvarsförvaltningens orga 30—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

466

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

nisationsnämnd, med uppgift att skyndsamt utarbeta och till Kungl. Maj :t
inkomma med detaljerade förslag rörande den överflyttning och uppdelning
av personalen mellan de centrala militära förvaltningsmyndigheterna, som
föranleddes av den nya förvaltningsorganisationen samt att avge förslag
beträffande övriga i samband därmed uppkommande spörsmål om genomförandet
av den planerade omorganisationen ävensom att i samråd med
byggnadsstyrelsen framlägga förslag rörande de ifrågavarande förvaltningsmyndigheternas
lokalbehov.

Nämnden hann slutföra sina uppgifter i så god tid att den nya organisationen
i sin helhet kunde träda i kraft från och med den 1 januari 1944.

De arbetsuppgifter, som bör åläggas den i detta sammanhang aktuella
organisationsnämnden, torde bli mera komplicerade och tidskrävande än
vad fallet var 1943. Denna gång gäller det att genomföra avvecklingen av
ett stort ämbetsverk och att i samband härmed successivt överföra dess
olika arbetsuppgifter — bland annat betydande anskaffningsuppgifter —
tillika med erforderlig personal till andra förvaltningar, vilka samtidigt
själva blir föremål för väsentliga organisationsförändringar. Dessutom
måste möjligheterna undersökas att placera den personal, som blir övertalig
till följd av omorganisationen.

Beträffande organisationsnämndens arbetsuppgifter, till vilka jag i speciella
hänseenden återkommer i samband med behandlingen av vissa personalproblem,
vill jag närmare framhålla följande allmänna synpunkter.

Det bör ankomma på nämnden att i samråd med berörda myndigheter
uppgöra en plan i stora drag för den nya organisationens genomförande
såväl i vad avser förvaltningarnas omorganisation som överflyttning av
krigsmaterielverkets arbetsuppgifter. Särskilt bör nämnden ägna uppmärksamhet
åt handhavandet av anskaffningsverksamheten, varvid såsom tidigare
antytts, beredskapssynpunkterna måste beaktas.

överflyttning av personal från krigsmaterielverket till förvaltningarna
bör beslutas av Kungl. Maj :t på grundval av utav nämnden uppgjorda detaljerade
förslag. Denna överflyttning kommer självfallet att äga rum i
omgångar.

Nämnden bör liksom 1943 års organisationsnämnd göra upp förslag till
lösning av förvaltningarnas lokalfrågor. Detta bör även nu ske i samråd
med byggnadsstyrelsen. Härvid bör eftersträvas bästa möjliga lokala anslutning
mellan förvaltningar och underavdelningar inom förvaltningar,
som har behov av fortlöpande kontakt.

Nämnden bör i övrigt fästa Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på sådana
spörsmål i samband med omorganisationen, som påkallar åtgärd från
Kungl. Maj :ts sida, och i samband därmed avge erforderliga förslag.

Ehuru jag självfallet delar förvaltningsutredningens uppfattning om betydelsen
av att tjänster icke besätts förrän de erhåller fullt kompetent innehavare,
är jag likväl icke beredd att biträda utredningens förslag om att

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

467

det skulle ankomma på organisationsnämnden att övervaka, att till erhållande
av nyinrättade eller i lönegrad uppflyttade tjänster endast föreslås
personer med goda kvalifikationer för respektive tjänster.

I likhet med försvarets civilförvaltning och statskontoret anser jag att
principiella betänkligheter måste anföras mot en dylik ordning, enligt
vilken nämnden skulle bli ett i förhållande till förvaltningarna i viss mån
överordnat organ. Det bör därför ankomma på vederbörande verksledning
att själv tillsätta eller att hos Kungl. Maj :t föreslå innehavare av olika
tjänster.

I princip bör, som jag redan framhållit, den nya organisationen träda
i kraft den 1 juli 1954. Detta innebär emellertid icke, att den personal, som
blir övertalig hos krigsmaterielverket och de olika förvaltningarna, entledigas
från sagda dag. Entledigandena kan ske tidigast i den takt som organisationen
genomförs och i utbyte mot lägre tillkomna högre tjänster tillsätts
med kompetenta innehavare. Det är givetvis av betydelse för den övertaliga
personalens möjligheter att absorberas på arbetsmarknaden att entledigandena
sker successivt så att personal till större antal icke lösgörs
samtidigt. Förvaltning, som berörs av omorganisationen, bör därför äga
möjlighet att i samråd med organisationsnämnden besluta, att övertalig
tjänsteman må under viss kortare övergångstid efter den tidpunkt, då med
hänsyn till organisationens genomförande denne bort entledigas, bibehållas
i tjänst under förutsättning att lämpligt arbete kan beredas vederbörande.
Kan enighet i dylik fråga ej uppnås mellan förvaltning och nämnden, bör
frågans avgörande hänskjutas till Kungl. Maj :t.

Organisationsnämnden bör i samråd med den offentliga arbetsförmedlingen
utöva viss förmedlande verksamhet även i fråga om överförande av
personal till anställningar vid andra statliga myndigheter än de av omorganisationen
berörda centrala förvaltningarna. Om det visar sig möjligt
att omplacera tjänsteman till annan anställning, antingen vid statlig institution
eller på den privata arbetsmarknaden, bör entledigande givetvis
kunna beviljas utan att eljest föreskriven uppsägningstid iakttas och oaktat
omständigheterna kan vara sådana, att vederbörandes entledigande till följd
av omorganisationen ännu icke är aktuellt.

Då man torde få räkna med att befattningshavare med förhållandevis
lång tjänstgöring bakom sig, vilka dessutom av åldersskäl representerar
en på den allmänna marknaden mindre efterfrågad arbetskraft, kan komma
att avskedas, bör under vissa omständigheter möjlighet föreligga att tillerkänna
till följd av omorganisationen övertalig personal särskilda ekonomiska
förmåner. Det bar icke varit möjligt att i delta sammanhang utarbeta
förslag till bestämmelser i angivet hänseende. Kungl. Maj :t torde
därför böra erhålla bemyndigande att utfärda erforderliga bestämmelser i
detta hänseende. Dessa syns lämpligen böra utformas i huvudsak enligt
de riktlinjer, som tillämpades vid den åren 1943—1945 genomförda centrali -

468

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

seringen av underhållstjänsten i fråga om intendenturmateriel m. in. Vederbörande
förvaltning bör vidare kunna bevilja till följd av omorganisationen
övertalig personal den ledighet under uppsägningstiden, som bedöms
erforderlig för att vederbörande skall kunna ägna skälig tid åt att
söka ny anställning.

Jag förutsätter att befattningshavare, som utan att förebringa godtagbara
skäl härför, vägrar att anta erbjuden annan anställning, härigenom
förverkar den rätt till ekonomisk gottgörelse, som eljest kan tillkomma
honom.

Det faller av sig självt att här berörda ersättningsfrågor bör avgöras konsekvent
och efter enhetliga grunder. Organisationsnämnden, som har en
samlad överblick över omorganisationens fortskridande och de personella
förhållandena i samband därmed, bör vara den instans, åt vilken dessa avgöranden
anförtros. Det bör uppmärksammas, att fattandet av beslut i
förevarande ärenden måste bygga på även andra vanskliga avgöranden än
vad som ligger i att fastställa ersättningsbeloppen. Sålunda måste ställning
tas till frågan om entledigande är betingat av omorganisationen eller icke.
Har vederbörande avböjt att anta erbjuden anställning måste det fastslås,
huruvida fullgoda skäl härtill funnits. Slutligen måste ståndpunkt tas till
frågan, om vederbörande iakttagit vad som skäligen bort ankomma på honom
för att erhålla ny anställning.

Jag vill till slut framhålla, att det i enstaka fall kan komma att visa sig
förenat med svårigheter att på lämpligt sätt infoga personalen i den nya
organisationen. För att motverka dessa svårigheter bör Kungl. Maj :t äga
rätt att medge, att befattningshavare övergångsvis må, när särskilda skäl
därtill föranleder, med bibehållen lön placeras på lägre befattning.

Till vissa i det föregående berörda spörsmål har jag anledning att återkomma
vid behandlingen av anslagsfrågorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

469

KAP. VI. DEPARTEMENTSCHEFENS HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

1) att besluta att den centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten
inom försvaret skall med genomförande
från och med den 1 juli 1954 organiseras enligt de riktlinjer
som av mig i det föregående angivits; samt

2) att bemyndiga Kungl. Maj :t att i de olika hänseenden,
som berörts i det föregående, vidtaga de åtgärder, som betingas
av övergången till den nya organisationen.

470

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

AVD. II. ANSLAGSBERÄKNINGAR.

[ 1 ] Inledning.

Jag kommer i det följande att framlägga förslag till anslagsäskanden
beträffande avlönings- och omkostnadsanslag för de av omorganisationen
berörda myndigheterna m. in., nämligen försvarets civilförvaltning, krigsmaterielverkets
avvecklingsorganisation, armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen samt försvarets
förvaltningsdirektion.

För den personal hos krigsmaterielverket, som beräknas komma att
under budgetåret 1954/55 flyttas över till försvarsförvaltning, beräknar jag
medel under krigsmaterielverkets avvecklingsorganisations anslag och sålunda
icke under de olika förvaltningarnas avlöningsanslag. Däremot är
även de befattningar enligt den nya organisationen, som förutsätts komma
att besättas genom dylik överflyttning, uppförda på förvaltningarnas personalförteckningar
utan att medel för deras avlöning är beräknade under
vederbörligt avlöningsanslag. I och med att överflyttning sker, bör dock
avlöningskostnaderna bestridas från vederbörande förvaltnings avlöningsanslag.
Denna merbelastning av förvaltningens anslag uppvägs av besparingar
på krigsmaterielverkets avvecklingsorganisations motsvarande anslag.

Såsom jag framhöll under Kap. II F. Vissa gemensamma personal- och
lönefrågor, förutsätter jag, att en del av avlöningskostnaderna för armétyg-,
marin- och flygförvaltningarna (samt till någon del även arméintendenturförvaltningen)
allt fortfarande skall bestridas från salcanslag. Omorganisationen
medför det oaktat att betydande kostnader förs över från sakanslag
till avlöningsanslag. Sakanslagen har i statsverkspropositionen under
fjärde huvudtiteln äskats utan hänsynstagande till den överflyttning av
avlöningskostnader, som följer av omorganisationen. Närmare beräkningar
rörande de belopp, med vilka nämnda anslag bör kunna minskas för nästa
budgetår, har verkställts inom försvarsdepartementet. Handlingarna rörande
denna fråga torde få tillställas riksdagens vederbörande utskott.

I samband med behandlingen av de olika avlöningsanslagen lämnar jag
uppgift om antalet sakanslagsavlönade befattningshavare hos vederbörande
förvaltning.

Under Kap. V Den nya organisationens ikraftträdande och åtgärder i
samband därmed anförde jag bland annat, att jag räknade med att förvaltning,
som berörs av omorganisationen, borde äga möjlighet att i samråd
med den organisationsnämnd, som förutsätts skola inrättas, besluta, att

471

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

under viss förutsättning övertalig personal under en kortare övergångstid
får bibehållas i tjänst. Härav föranledda merkostnader torde få bestridas
från det anslag, från vilket vederbörandes avlöning utgått.

Jag har i det föregående i flera sammanhang uttalat den meningen, att
vidgade möjligheter bör beredas förvaltningarna att anlita expertis utifrån.
Jag förutsätter att kostnaderna härför tills vidare bestrids från till förfogande
stående sakanslag.

Jag framlägger i det följande för försvarets civilförvaltning, armétygförvaltningen,
arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen
och försvarets förvaltningsdirektion förslag till personalförteckningar
för ordinarie tjänstemän samt för extra ordinarie tjänstemän i högre
lönegrad än Ce 25 med avlöning från myndigheternas avlöningsanslag. Jag
har iakttagit stor återhållsamhet i fråga om ordinariesättning och föreslår
dylik endast beträffande sådana tjänster, som måste bedömas under alla
förhållanden erforderliga för vederbörande myndighets verksamhet.

Jag föreslår i det följande att vissa befattningar med anledning av omorganisationen
förs på övergångsstat. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas
att, i den mån så visar sig erforderligt, vid organisationens genomförande
besluta att ytterligare befattningar förs på övergångsstat. Det bör jämväl
ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra i vilka fall befattningar i den nya
organisationen skall hållas vakanta, därest tjänstemän å övergångsstat
fullgör tjänstgöring hos vederbörande myndighet.

Jag erinrar att jag under Kap. V framhållit, att det i enstaka fall kunde
komma att visa sig förenat med svårigheter att på lämpligt sätt infoga
personalen i den nya organisationen. För att motverka dessa svårigheter
borde Kungl. Maj :t äga rätt att medge, att befattningshavare, när särskilda
skäl föranledde därtill, övergångsvis med bibehållen lön placerades på
lägre befattning. I anslutning härtill har jag, i den mån löneställningen för
extra ordinarie befattningar i högre lönegrad än Ce 25, vilka med i huvudsak
oförändrade arbetsuppgifter förs över från den gamla till den nya
organisationen, har sänkts i detta sammanhang, i personalförteckningarna
hänfört vederbörande befattning till den högre lönegraden och samtidigt
anmärkt, att tjänsten vid innehavarens avgång skall placeras i den lönegrad,
som bestämts i samband med omorganisationen. I den mån samma
förhållande föreligger beträffande icke-ordinarie tjänster, som icke är
uppförda på personalförteckning, förutsätter jag att Kungl. Maj:t skall
äga medge, att vederbörande får bibehålla den högre lönen.

Jag erinrar att jag under Kap. II F Vissa gemensamma personal- och
lönefrågor utgått från att innehavare av tjänst i Csll) övergångsvis skall
få bibehålla nu innehaft vikariatslöneförordnande i 37 lönegraden.

Jag erinrar, att jag räknar med att förvaltningsarvoden icke annat än
övergångsvis skall utgå enligt den nya organisationen. Jag upptar därför
under de olika avlöningsanslagcn ett beräknat antal förvaltningsarvoden

472

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att efter Kungl. Maj :ts prövning tilldelas dem, som vid budgetårsskiftet
innehar dylika arvoden och fortfarande med oförändrad löneställning uppehåller
motsvarande eller likvärdig befattning.

Under Kap. II F har jag närmare redogjort för de principer, som jag
anser böra tillämpas i fråga om uppförande av militära, civilmilitära och
i olika hänseenden alternativa tjänster på förvaltningarnas avlöningsstater.
Enligt dessa principer skall de alternativt civilmilitära/civila befattningar,
med vilka jag räknar i förhållandevis stor utsträckning, fördelas så, att
halva antalet förs upp på vederbörande förvaltnings stat såsom civila
tjänster, under det att halva antalet förs upp under vederbörande personalkårs
stat (staten för den ordinarie personalen -vid flygvapnet).

Såsom framgår av de organisationsförslag, jag framlagt, räknar jag icke
med alternativa lönegrader för någon tjänst. Organisationen medger sålunda
icke valfrihet att besätta exempelvis sektionschefsbefattning med
alternativt överstelöjtnant/major, marindirektör av 1./2. graden etc. Även
i detta hänseende bör Kungl. Maj :t äga rätt att i samband med övergången
till den nya organisationen medge undantag.

Kostnaderna för de avskedsersättningar, vilka jag berört under Kap. V,
torde få bestridas från det anslag, från vilket vederbörandes lön tidigare
utgått.

Avlöningsanslagens poster till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
plägar regelmässigt beräknas med utgångspunkt i de löneklasser, i
vilka vederbörande befattningshavare faktiskt är placerade. För nästa
budgetår saknas emellertid erforderligt underlag för att beräkna posterna
i fråga på detta sätt. I stället har beräkningar skett efter de schematiska
grunder, som angetts av förvaltningsutredningen (i regel näst högsta löneklassen
inom vederbörlig lönegrad). Då dessa grunder torde leda till en
något för hög beräkning av ifrågavarande anslagsposter, har en viss reduktion
efter skönsmässiga grunder ansetts böra ske. Jag förutsätter i allt
fall, att myndigheterna under budgetåret 1954/55 icke anställer personal
utom den ram, som anges i de sammanställningar, som fogats till Kap.
III Förvaltningsmyndigheternas m. m. organisation. Föreskrifter härom
torde böra meddelas av Kungl. Maj :t. Med hänsyn till svårigheterna att på
grund av förhållanden, som sammanhänger med övergången till den nya
organisationen, på förhand beräkna anslagsbelastningen för budgetåret
1954/55, torde de olika avlöningsanslagens poster till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal böra betecknas förslagsvis. Det bör ankomma på
Kungl. Maj :t att meddela erforderliga föreskrifter i begränsande syfte.
Till frågan om särskilda inskränkande bestämmelser för krigsmaterielverkets
avvecklingsorganisation återkommer jag vid behandlingen av denna
organisations avlöningsanslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

473

Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

bemyndiga Kungl. Maj :t att i anslutning till övergången till
den föreslagna organisationen av försvarets centrala tyg-, intendentur-
och civilförvaltningstjänst vidtaga de särskilda åtgärder
som i det föregående angivits.

[2] Förvaltningen av vissa anslag in. m.

Särskilda problem erbjuder anslagen till Krigsmaterielverket: Förrådsorganisationen
m. m., Krigsmaterielverket: Årskostnader för industriell
krigsberedskap samt Krigsmaterielverket: Engångskostnader för industriell
krigsberedskap. Medel under nämnda anslag är liksom de av omorganisationen
berörda myndigheternas avlönings- och omkostnadsanslag, i avvaktan
på särskild proposition i ämnet, äskade med preliminära belopp i årets
statsverksproposition.

Beträffande de två sistnämnda anslagen erhöll försvarets civilförvaltning
i min i flera sammanhang berörda skrivelse till överbefälhavaren m. fl.
angående organisationen av den centrala tyg-, intendentur- och civilforvaltningstjänsten
inom försvaret i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter
avge förslag angående förvaltningen av anslagen i fråga.

Civilförvaltningen har den 26 januari 1954 avgett dylikt förslag i samråd
med krigsmaterielverket, arméförvaltningens tygavdelning, mannforvaltningen
och flygförvaltningen.

Civilförvaltningen erinrar att ifrågavarande båda anslag är avsedda for
kostnader i samband med den krigsindustriplanering, som för närvarande
åligger krigsmaterielverket. Anslaget till Årskostnader för industriell krigsberedskap
tas i första hand i anspråk för löpande kostnader for underhåll
av byggnader och anläggningar, lokalhyror samt vissa experiment och forsöksarbeten
m. in. Till väsentlig del är det härvid fråga om maskiner,
verktyg och annan utrustning för de skuggfabriker, som vid beredskap och
krig skall tillverka ammunition. Från anslaget utgår jämväl ersättningar
till försvarets fabriksfond för kostnader med avseende å de hithörande
maskiner m. m., som förvaltas av fabriksverket.

Civilförvaltningen framhåller vidare att anslaget till Engångskostnader
för industriell krigsberedskap i första hand används för anskaffning av
speciell verktygs- och maskinutrustning för ifrågavarande industriella
anläggningar. Fr. o. m. budgetåret 1952/53 redovisas under anslaget jämväl
omsättningen av krigsmaterielverkets beredskapslager av råvaror, halvfabrikat
och annat ur beredskapssynpunkt erforderligt material.

Då de anläggningar in. in., varom här är fråga, icke är av den art, att
de redan i fredstid kan hänföras till viss försvarsgrens krigsindustriplanering,
är det enligt civilförvaltningens mening knappast möjligt att nu
spalta upp anslaget på andra förvaltningar. Det måste i stället förutsattas,

474 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att verksamheten åtminstone tills vidare sammanhålls hos en enda förvaltning.

Vid angivna förhållanden syns det civilförvaltningen lämpligt, att den
blivande armétygförvaltningen, vilken kommer att vid eventuell igångsättning
av den produktion, varom här är fråga, ta i anspråk större delen av
den ammunition m. in., som tillverkningen avser, omhänderhar förvaltningen
av de båda anslagen och svarar för dispositionen av desamma. Om
medel ur anslagen erfordras för vissa särskilda åtgärder inom marin- eller
flygförvaltningarnas ämbetsområden, bör armétygförvaltningen ha att
— därest så erfordras efter beslut av Kungl. Maj :t — ställa erforderliga
medel till förvaltningarnas förfogande.

Armétygförvaltningen förutsätts efter inhämtande av överbefälhavarens
direktiv och i samråd med arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningen,
flygförvaltningen och övriga berörda centrala förvaltningsmyndigheter
skola äska erforderliga medel samt uppgöra förslag till dispositionsbestämmelser.

Civilförvaltningen framhåller slutligen att den fortsatta förvaltningen av
anslagen och den budgetmässiga redovisningen av de kostnader, varom
här är fråga, i viss män torde bli beroende av resultatet av den utredning
rörande huvudförvaltningsprincipens inverkan på anslagsuppställning och
redovisning, som civilförvaltningen har att fullgöra.

Departementschefen.

Vad angår anslaget till Förrådsorganisationen m. m. syns mig övervägande
skäl tala för att det redan från och med budgetårets ingång ställs
tiH armétygförvaltningens förfogande och erhåller benämningen Armétygförvaltningen:
Förrådsorganisationen m. m. Anslagsbenämningen torde
böra omprövas till ett senare budgetår.

Beträffande anslagen till industriell krigsberedsltap kan jag i huvudsak
ansluta mig till vad försvarets civilförvaltning anfört. Jag utgår sålunda
från att anslagen i fråga ställs till armétygförvaltningens förfogande. Till
foljd härav bör de erhålla benämningen Armétygförvaltningen: Årskostnader
for industriell krigsberedskap respektive Armétygförvaltningen: Engångskostnader
för industriell krigsberedskap. Vid utgången av budgetåret
förefintlig reservationsbehållning på sistnämnda anslag bör överföras till
det däremot svarande nya anslaget.

De bada nya anslagen till Förvaltningsdirektionen bör i riksstaten under
fjärde huvudtiteln redovisas under avdelning B Centrala förvaltningsmyndigheter.
° J

I anslutning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att godkänna vad jag under denna punkt föreslagit.

475

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

[3] Försvarets civilförvaltning: Avlöningar.

A ncl arf

1952/53 .............................. 2 855 000

1953/54 (statsliggaren s. 164) 3 490 000

1954/55 (förslag) ............... 3 575 000

Nettoutgift

3 334 190

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 4) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets
civilförvaltning: Avlöningar för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag
av 3 540 000 kronor.

Försvarets civilförvaltnings av mig förordade personalorganisation omfattar,
som av vederbörliga tabeller framgår, 283 befattningshavare. Under
budgetåret 1954/55 bör medel för 7 av dessa befattningshavare beraknas
under krigsmaterielverkets awecklingsorganisations avlöningsanslag.

I samband med omorganisationen utbyts bl. a. en revisionskommissarietjänst
i Ca 29 mot förste byråsekreterarbefattning i samma lönegrad. Innehavaren
av förstnämnda tjänst beräknas avgå med pension den 1 september
1954 och torde intill nämnda datum få bibehållas vid befattningen,
som bör uppföras på övergångsstat.

Under åberopande av det anförda samt de under Kap. III framlagda beräkningarna
rörande personalbehovet får jag hemstalla, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för försvarets
civilförvaltning, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1954/55:

Personalförteckning.

Tjänstemän på ordinarie stat.

Befattning	Lönegrad .................. Cpl9
	.................. Ca 37
	.................. Ca 33
	................... Ca 31
	................. Ca 29

Anm. En av tjänsterna skall hållas vakant, så länge innehavaren av den på över
gångsstat uppförda tjänsten för revisionskommissarie kvarstår i tjänst.

3 revisionskommissarier

1 byråintendent ........

9 förste byråsekreterare
9 förste revisorer ........

2 kamrerare ..............

Ca 29
Ca 27
Ca 27
Ca 27
Ca 27

Anm En av tjänsterna skall hållas vakant, så länge innehavaren av den på
övergångsstat uppförda tjänsten för kamrerare kvarstår i tjänst.

476

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

8 byråsekreterare ............................................. Ca 25

14 revisorer ...................................................... Ca 25

1 förrådsmästare ............................................. Ca 17

1 registrator ................................................... Ca 17

5 kansliskrivare ............................................. Ca 15

1 kassör ......................................................... Ca 15

1 materialförvaltare ....................................... Ca 14

1 förrådsförman ............................................. Ca 13

11 kontorister ................................................... Ca 13

1 förste expeditionsvakt .................................... Ca 12

3 förrådsmän ................................................ Ca 11

20 kanslibiträden ............................................. Ca 11

7 expeditionsvakter .......................................... Ca 10

54 kontorsbiträden............................................. Ca 8

Tjänstemän på övergångsstat.

1 advokatfiskal ................................................ Ca 31

1 kamrerare .........................................,......... Ca 29

1 revisionskommissarie .................................... Ca 29

2 revisorer ...................................................... Ca 25

1 registrator ................................................... Ca 18

1 förrådsförman ............................................. Ca 11

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25.

1 byrådirektör ................................................ Ce 31

1 förste byråingenjör ....................................... Ce 29

2 förste byråsekreterare .................................... Ce 29

1 kamrerare ................................................... Ce 29

5 förste byråsekreterare .................................... Ce 27

1 förste revisor ................................................ Ce 27

b) fastställa följande avlöningsstat för försvarets civilförvaltning,
att tillämpas under budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 369 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe -

fattning, förslagsvis .................................... 14 q00

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t ............................................. 2 148

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
...................................................... 987 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. i 217 852

Summa kronor 3 590 000

477

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Särskilda uppbärdsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .......................

Nettoutgift

......... 15 000

kronor 3 575 000

c) till Försvarets civilförvaltning: Avlöningar för budgetåret
1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 3 575 000 kronor.

[4] Försvarets civilförvaltning: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 385 000 443 947

1953/54 (statsliggaren s. 166) 430 000

1954/55 (förslag) ............... 500 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 4) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets
civilförvaltning: Omkostnader för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag
av 500 000 kronor.

Yrkande.

Försvarets civilförvaltning hemställer, att anslaget	böjs	med 70 000
kronor.	ökning	Minskning
		5 000
1. Minskade reseivosmauci ...........................	71 000
3. Materialier m. m. för hålkortsmaskiner ............... 4. Vissa engångskostnader för hålkortsmaskiner ......	8 000 9 000	13 000
	88 000	18 000

+ 70 000

Motiv.

1. Minskningen föranleds av att inspektionen av försvarets kassor inskränkts.

2. Kungl. Maj :t har den 5 juni 1953 anvisat medel för utökning av civilförvaltningens
hålkortsanläggning. Hyreskostnaderna för anläggningen beräknas
av civilförvaltningen efter nämnda utökning till 165 000 kronor,
innebärande en kostnadsökning med 71 000 kronor.

3. ökningen föranleds i första hand av ökat behov av hålkort i samband
med att hålkortsanläggningen erhållit vidgade uppgifter.

4. Medelsbehovet avser tull- och fraktkostnader för de nyanskaffade
hålkortsmaskinerna m. m.

478

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Jag föreslår att anslaget i enlighet med civilförvaltningens förslag uppförs
med 500 000 kronor och hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att till Försvarets civilförvaltning: Omkostnader för budgetåret
1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kronor.

[5] Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 3 068 0001 3 595 238

1953/54 (statsliggaren s. 167) 3 620 0001

1954/55 (förslag) ............... 3 130 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 7) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigsmaterielverket:
Avlöningar för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag av
3 620 000 kronor. Med tanke på bl. a. förevarande anslag framhölls (punkt
4), att vissa av de anslag, som för budgetåret 1953/54 redovisas under ämbetsverk,
berörda av omorganisationen av försvarets centrala tyg-, intendentur-
och civilförvaltningstjänst, kunde tänkas vid det slutliga ställningstagandet
få ändrad benämning.

Med anledning av att krigsmaterielverkets huvuddel avses skola avvecklas
under budgetåret 1954/55 torde krigsmaterielverkets yrkanden beträffande
denna del sakna aktualitet utom i vad avser medelsbehov för
löneklassupp flyttningar.

Beträffande verkets lokalförvaltningar, vilka förutsätts skola under budgetaret
1954/55 övertas av armétygförvaltningen, hemställer verket, att
följande nya tjänster inrättas.

1 platschef Ce 29 ....................................

1 förste förrådsförvaltare Ce 22 med vikariatslön såsom förrådsförvaltare
Ce 23...............................

1 maskinist Ce 15 ...........................

2 förrådsförmän Ce 14 med vikariatslön såsom förmän i Ce 15

1 kontorist Ce 13..............................

1 reparatör Ce 12 ............................

1 vaktmästare Ce 10 ...............................

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål .....................

1 sasonganställd eldare motsvarande 4 tjänstgöringsmånader å 650
kronor ...........................

1 Avser anslaget till Krigsmaterielverket: Avlöningar.

18912

13 584
9 288
18 576
8 604
8 280
7 632
6 936

2 600

479

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1 driftingenjör Cg 27 överförd till Ce 27 ................

2 verkmästare i Ce 21 .....................................

3 verkstadsförmän i Ce 16 med vikariatslön i Ce 17

förda från Cg 16) ........................................

1 kansliskrivare Ce 15 .....................................

1 maskinist Cg 15 ...........................................

7 vaktmästare Cg 10 ........................................

För löneklassuppflyttningar äskas ......................

................... 24 756

(varav 2 över .

.................. 11 184

................... 9 288

.................... 9 288

.................... 53 352

.................... 38 316

Summa 240 591

Avrundat 241 000

Motiv.

En platschef, en förste förrådsförvaltare, en maskinist, två förrådsförmän,
en kontorist, en reparatör, en vaktmästare, ett biträde för skriv- och
kontorsgöromål samt en säsonganställd eldare avses för det under anläggning
varande nya centralförrådet (ortsgrupp 3), vilket beräknas skola tas
i bruk senast omkring nästkommande budgetårsskifte. Personalbehovet
för detta har beräknats enligt i huvudsak samma grunder som för de befintliga
lokalförvaltningarna. I två avseenden har avsteg gjorts från dessa
grunder, i det att, dels på grund av rekryteringssvårigheter en befattning
i Ce 29 begärts för platschefen i stället för arvode motsvarande 1: 30 till
pensionerad officer, dels på grund av förrådets storlek beräknats två befattningar
för förrådsmän mot en vid övriga förråd.

Omvandling av en extra driftingenjörbefattning (Kortfors) till extra
ordinarie anses erforderlig för att det skall bli möjligt att anställa eller
bibehålla tillräckligt kvalificerad personal.

Med hänsyn bl. a. till att verksamheten omfattar bearbetning av explosiva
varor av vitt skilda slag, anser krigsmaterielverket verkmästare i Ce 21
erforderliga vid de lokalförvaltningar, där verkstadsdrift i större omfattning
eller försökstillverkning pågår. De av krigsmaterielverket föreslagna
två befattningarna är avsedda för Gällö och Kortfors. Befattningen i Gällö
avses skola ersätta en redan befintlig extra verkmästarbefattning i Cg 19.

Av de tre befattningarna som verkstadsförman är två avsedda att ersätta
redan befintliga Cg-befattningar under det att en motiveras med verkstadsdriftens
omfattning i Gällö.

Kansliskrivarbefattningen är avsedd för Kortfors. Kansliskrivare med
lön från avlöningsanslag bedöms av krigsmaterielverket erforderliga vid de
lokalförvaltningar, där stadigvarande verkstadsdrift av större omfattning
pågår.

Maskinistbefattningen i Cg 15 skall placeras i Korsnäs, dar den som
maskinist avsedde tyghantverkaren tjänstgör som verkstadsföreståndare
i Cg 21.

480

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

De sju vaktmästartjansterna i Cg 10 anses erforderliga för bevakning.
För närvarande prövas en organisation med två vaktmästare, varav en
extra, på varje lokalförvaltning. Med hänsyn till bostadsförhållandena har
hittills tjänster för extra vaktmästare kunnat inrättas vid endast tre lokalförvaltningar.
Medel för avlönande av dessa tre extra vaktmästare har
innevarande budgetår utgått från anslaget till förrådsorganisationen in. in.
Till nästkommande budgetår beräknas bostäder till extra vaktmästare bli
färdigställda vid ytterligare fyra lokalförvaltningar, till följd varav således
dubbel uppsättning vaktmästare skulle linnas vid sju lokalförvaltningar.
I likhet med vad fallet är med avseende å de extra ordinarie vaktmästarna
bör enligt krigsmaterielverkets mening även de extra vaktmästarna avlönas
från avlöningsanslag.

Departementschefen.

För den del av krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation, som motsvarar
verkets huvuddel, räknar jag med erforderliga medel för löneklassuppflyttningar.

Beträffande lokalförvaltningarna tillstyrker jag att för det nya förrådet
erforderliga befattningar inrättas. Befattningen som platschef bör liksom
vid övriga lokalförvaltningar vara arvodesbefattning i 1: 30. I övrigt tillstyrker
jag att befattningar inrättas för en förste förrådsförvaltare i Ce 22,
en maskinist i Ce 15, 2 förrådsförmän i Ce 14, en kontorist i Ce 13, en reparatör
i Ce 12, en vaktmästare i Ce 10 samt ett biträde för skriv- och kontorsgöromål,
varjämte jag beräknar medel för en säsonganställd eldare,
motsvarande 4 tjänstgöringsmånader å 650 kronor. Jag förutsätter att
vikariatslön i högre lönegrad skall utgå till här ifrågavarande tjänstemän
i samma utsträckning, som eljest är fallet beträffande tjänstemän vid
krigsmaterielverkets lokalförvaltningar.

Med hänsyn till att lokalförvaltningarna skall underställas armétygförvaltningen,
som i samband med övertagandet torde komma att i vissa
hänseenden ompröva organisationen, är jag icke beredd att tillstyrka inrättande
av ytterligare tjänster. Jag förutsätter att möjligheter bereds
armétygförvaltningen att med anlitande av sakanslag under budgetåret
1954/55 tillgodose uppkommande oundgängliga personalbehov.

Underlag saknas att beräkna den verkliga belastningen på krigsmaterielverkets
avveeklingsorganisations avlöningsanslag under budgetåret
1954/55. Med hänsyn såväl till den omständigheten att medel för avlöningskostnaderna
för den personal, som flyttas över till förvaltningarna, enligt
vad jag inledningsvis anfört, för hela budgetåret skall beräknas under
ifrågavarande anslag, som till det förhållandet, att avvecklingsuppgifterna
maste för\äntas komma att bli bade omfattande och personalkrävande,
finner jag icke tillräcklig anledning att föreslå någon alltför stor reduktion
av anslagets poster. I stället utgår jag från att Kungl. Maj:ts beslut den 6

481

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

november 1953 angående förbud att utan chefens för försvarsdepartementet
medgivande återbesätta ledig tjänst eller nyanställa personal skall under
budgetåret 1954/55 gälla för krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation.
Närmare redogörelse för nämnda beslut har lämnats under Kap. V.

Anslaget beräknar jag för budgetåret 1954/55 enligt följande.

Posten Avlöningar till ordinarie tjänstemän, 132 400 kronor,
upptas med oförändrat belopp och posten Arvoden till pensionerad
personal i arvodesbefattningar höjs med 13 000 kronor till 113 000
kronor. Posten Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, uppförs med oförändrat belopp.

Posten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal höjs med
60 000 kronor, varav för löneklassuppflyttningar 25 000 kronor, men nedräknas
med hänsyn till väntad minskad belastning med 422 400 kronor.
Posten uppförs alltså med (2 178 000 + 60 000 422 400=) 1 815 600

kronor.

Posten Rörligt tillägg sänks med hänsyn till väntad minskad belastning
med 127 600 kronor till 1 113 000 kronor.

Inkomstposten Pensionsmedel höjs med 13 000 kronor till 61000

kronor.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen att

a) besluta att den för krigsmaterielverket fastställda personalförteckningen
skall för budgetåret 1954/55 gälla för krigsmaterielverkets
avvecklingsorganisation;

b) fastställa följande avlöningsstat för krigsmaterielverkets
avvecklingsorganisation, att tillämpas under budgetåret
1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar,
förslagsvis .................................

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis ..............................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
......................................................

Rörligt tillägg, förslagsvis ..............................

132 400

113 000

17 000

1 815 600
1 113 000

Summa kronor 3 191 000

31—49 54

Pensionsmedel,

Särskilda

förslagsvis

appbördsmedel:

......................... 61 000

Nettoutgift kronor 3 130 000
Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

482

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

c) till Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Avlöningar
för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av
3 130 000 kronor.

[6] Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 355 0001 374 919

1953/54 (statsliggaren s. 170) 445 0001

1954/55 (förslag) ............... 300 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 7) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigsmaterielverket:
Omkostnader för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag
av 445 000 kronor.

Yrkande.

Krigsmaterielverket hemställer att anslaget ökas med 5 000 kronor på
grund av ökade kostnader för patentverksamheten.

Departementschefen.

Da patentverksamheten under budgetåret 1954/55 skall övertas av försvarets
civilförvaltning, räknar jag icke med någon anslagshöjning på
denna grund. Då vidare verksamheten i sin helhet under nästa budgetår
maste förutsättas komma att gradvis minska till följd av bl. a. överförande
av arbetsuppgifter och personal till försvarsförvaltningarna, anser jag att
anslaget bör kunna nedräknas med åtminstone 145 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Omkostnader
för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av
300 000 kronor.

[ 7 ] Armétygförvaltningen: Avlöningar.

1954/55 (förslag) ............... 9 370 000

Under Kap. III har jag räknat med ett sammanlagt personalbehov för
armétygförvaltningen av 1 357 befattningshavare. Jag föreslår att sammanlagt
447 befattningshavare avlönas från sakanslag.

Då 110 befattningshavare avses skola avlönas från arméns avlöningsanslag,
kommer vid genomförd organisation att från armétygförvaltningens

1 Avser anslaget till Krigsmaterielverket: Omkostnader.

483

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

avlöningsanslag bestridas kostnaderna för 800 befattningshavare. Från
krigsmaterielverket beräknas 128 befattningshavare komma att överföras
till arinétygförvaltningen. Såsom jag anfört under punkten 1 beräknar jag
icke för nästa budgetår medel under detta anslag för personal, som sålunda
kommer att överföras.

Såsom närmare framgår av det förslag till personalförteckning, som
jag framlägger i det följande, föreslår jag att 264 ordinarie befattningar
inrättas vid arinétygförvaltningen. På personalförteckningen för ämbetsverket
torde vidare uppföras 50 extra ordinarie befattningar i högre lönegrad
än Ce 25. En på arméförvaltningens personalförteckning uppförd
tjänst för verkstadsdirektör i Cp eller Cr 14, som utgår i samband med
omorganisationen, torde få uppföras på övergångsstat. Förordnandetiden
för tjänstens nuvarande innehavare, som är placerad i Cp 14, utgår först
med utgången av budgetåret 1954/55. En tjänst i Cp 10, avsedd för chefen
för verkstadsavdelningens driftbyrå, torde samtidigt få hållas vakant. Jag
finner det vidare erforderligt, att på övergångsstat uppförs en tjänst för
förste byråsekreterare i Ca 29 och en för byråsekreterare i Ca 25.

En pensionerad underofficer i arvodesbefattning torde tills vidare så
länge han kvarstår i tjänst få bestrida de göromål, som enligt mitt förslag
till organisation skall ankomma på en extra ordinarie kansliskrivare på
administrativa byrån.

Av de förvaltningsarvoden, som för närvarande utgår vid arméförvaltningen,
avses 19 för tygavdelningen. I enlighet härmed har under anslagsposten
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, räknats med medel för detta antal arvoden.

Åberopande det anförda samt de beräkningar rörande personalbehovet
som framlagts under Kap. III får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för armétygförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1954/55:

Personalförteckning.

Tjänstemän på ordinarie stat.

Befattning (Beställning) Lönegrad

1 souschef ................................................ Mp el. Cp 19

1 fälttygmästare ....................................... Mo 15

3 avdelningschefer .................................... Mp el. Cp 15

1 avdelningschef, arméöverdirektör ............... Cp 15

1 inköpsdirektör ....................................... Cp 15

3 byråchefer ............................................. Cp 10

Anm. Eu av tjänsterna avsedd för chefen för verkstadsavdelningens
driftbyrå skall hållas vakant, så länge innehavaren av den på övergångsstat
uppförda tjänsten för verkstadsdirektör i Cp 14 kvarstår i tjänst.

484 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1 överingenjör .......................................... Cp 10

2 byråchefer ............................................. Ma 37

1 byråchef ................................................ Ca 37

1 krigsråd ................................................ Ca 37

1 armédirektör av 1. graden eller byrådirektör Ca 33
1 byrådirektör .......................................... Ca 33

13 byrådirektörer ....................................... Ca 31

16 förste byråingenjörer .............................. Ca 29

1 kamrerare ............................................. Ca 29

22 byråingenjörer ....................................... Ca 27

2 byråintendenter .................................... Ca 27

1 förste byråsekreterare ........................... Ca 27

1 kamrerare ............................................. Ca 27

4 byråassistenter ....................................... Ca 25

20 byråingenjörer ....................................... Ca 25

3 assistenter ............................................. Ca 23

23 ingenjörer ............................................. Ca 23

3 assistenter ............................................. Ca 21

17 ingenjörer ............................................. Ca 21

1 verkmästare .......................................... Ca 21

1 faktor ................................................... Ca 19

7 kontorsskrivare .................................... Ca 19

2 verkmästare ................ Ca 19

1 förrådsmästare ....................................... Ca 17

8 förste kansliskrivare .............................. Ca 17

1 fotograf ................................................ Ca 16

11 kansliskrivare ....................................... Ca 15

11 kontorister ............................................. Ca 13

2 förste expeditionsvakter ........................... Ca 12

1 förrådsman .......................................... Ca 11

30 kanslibiträden ....................................... Ca 11

5 tekniska biträden .................................... Ca 11

5 expeditionsvakter .................................... Ca 10

31 kontorsbiträden .................................... Ca 8

4 tekniska biträden .................................... Ca 8

Tjänstemän på övergångsstat.

1 verkstadsdirektör .................................... Cp 14

1 förste byråsekreterare .............................. Ca 29

1 byråsekreterare ....................................... Ca 25

485

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25.

	............. Cs 10
	............. Ce 33
	............. Ce 31
	............. Ce 29
	............. Ce 29
	............. Ce 27
	............. Ce 27
2 förste byråsekreterare .................	............. Ce 27

b) fastställa följande avlöningsstat för armétvgförvaltningen
att tillämpas under budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2 360 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe fattningar,

förslagsvis ................................. 227 800

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t ....................................... 14 200

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ................................................ 3 760 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 3 228 000

Summa kronor 9 590 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .............................. 220 000

Nettoutgift kronor 9 370 000

c) till Armétygförvaltningen: Avlöningar för budgetåret
1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 9 370 000 kronor.

[8] Armétygförvaltningen: Omkostnader.

1954/55 (förslag) ............... 650 000

Yrkande.

Arméförvaltningens tygavdelning (skr. 12/2 1954) hemställer, att anslaget

upptas med 765 000 kronor.

1. Sjukvård m. in.................................. 80 000

2. Reseersättningar .............................. 10 000

3. Expenser .......................................... 675 000

765 000

486

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Motiv.

1. Under denna post beräknas medel för sjukvård till de i runt tal
800 befattningshavare, soin avses skola avlönas från armétygförvaltningens ''
avlöningsanslag.

2. För innevarande budgetår beräknas motsvarande kostnader til! 5 000
kronor. Med hänsyn till armétygförvaltningens mera omfattande verksamhet
anses eu ökning erforderlig. Resor, som sammanhänger med anskaffning
och underhåll av materiel, förutsätts liksom för närvarande
skola bekostas av sakanslag.

3. Beräkningen grundas på förutsättningen att armétygförvaltningen
övertar samtliga lokaler inom den nuvarande arméförvaltningens del av
ämbetsbyggnaden på Gärdet. För bränsle, lyse och vatten beräknas 105 000
kronor, för renhållning och städning 145 000 kronor, för skrivmaterialier
m. in. 70 000 kronor, för blankettryck 10 000 kronor, för telegram och
telefon m. in. 230 000 kronor, för inventarier 70 000 kronor, för övriga
kostnader av expensnatur 20 000 kronor och för bevakning 25 000 kronor.

Departementschefen.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden som under budgetåret
1954/55 uppkommer i samband med krigsmaterielverkets avveckling, möter
det stora svårigheter att tillförlitligt beräkna armétyg- och armeintendenturförvaltningarnas
omkostnader för nämnda budgetår. Medelsbehovet blir
i första hand beroende av hur snabbt krigsmaterielverkets nuvarande
arbetsuppgifter avvecklas och kan därjämte påverkas av hur de nya
ämbetsverkens lokalfrågor slutligt löses. Det torde därför vara befogat
att tills vidare iaktta viss återhållsamhet vid beräkningen av medel sbehovet
för omkostnader.

I avvaktan på det slutliga ställningstagandet till lokalfrågorna beräknar
jag medel för bränsle in. in. för samtliga äinbetslokaler på Gärdet under
arméintendenturförvaltningens omkostnadsanslag. Under samma anslag
räknar jag även medel för inre bevakning inom armétyg- och arméintendenturförvaltningarnas
lokaler samt för renhållning och inventarier inom
vissa gemensamma lokaler.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår jag att förevarande anslag
uppförs med 650 000 kronor och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Armétygförvaltningen: Omkostnader för budgetåret
1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 650 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

487

[9] Armétygförvaltningen: Förrådsorganisationen in. m.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 1 540 0001 1 760 000

1953/54 (statsliggaren s. 171) 1 940 0001

1954/55 (förslag) ............... 2 400 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 7) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigsmaterielverket:
Förrådsorganisationen m. in. beräkna ett förslagsanslag
av 2 400 000 kronor.

Yrkande.

Krigsmaterielverket hemställer, att anslaget minskas med 50 000 kronor.

Motiv.

Anslagssänkningen anses möjlig under förutsättning att den undex
krigsmaterielverkets avvecklingsorganisations avlöningsanslag berörda överflyttningen
av avlöningskostnaderna för extra vaktmästare från ifrågavarande
anslag till nämnda avlöningsanslag kommer till stånd. I övrigt
föiutsätts, att giltighetstiden för gällande kollektivavtal utsträcks samt att
prisläget är oförändrat ävensom att verksamheten kommer att vara avnuvarande
omfattning, utökad med förrådsdrift vid det under anläggning
varande centralförrådet.

I särskild skrivelse har krigsmaterielverket efter samråd med av Kungl.
Maj :t utsedd sakkunnig i materielhanteringsfrågor äskat 630 000 kronor
för viss teknisk utrustning för det nytillkomna centralförrådet, ävensom
för utförande av vissa prov.

Departementschefen.

Jag har i det föregående behandlat hl. a. frågan om föi-evarande anslags
benämning, förvaltning m. in.

Såsom framgår av vad jag anfört vid behandlingen av krigsmaterielverkets
avvecklingsorganisations avlöningsanslag är jag icke beredd att
föreslå överflyttning av avlöningkostnader från här ifrågavarande anslag
till nyssnämnda anslag.

Krigsmaterielverkets framställning angående medel för viss teknisk utrustning
samt försök äi'' av den natur, att en närmare redogörelse härför
icke bör lämnas i detta sammanhang. Den torde i vanlig ordning få tillställas
riksdagens vederbörande utskott. Medel för ändamålet torde böra
anvisas under förevarande anslag.

.lag anser att anslaget bör upptas med det belopp, som preliminärt
beräknats för motsvarande anslag i årets statsverksproposition.

1 Avser anslaget 611 Krigsmaterielverket: Förrådsorganisationen m. m.

488 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Armétygförvaltningen: Förrådsorganisationen m. m.
för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 2 400 000
kronor.

[10] Armétygförvaltningen: Årskostnader för industriell krigsberedskap.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 350 0001 529 596

1953/54 (statsliggaren s. 171) 600 0001

1954/55 (förslag) ............... 600 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 7) bär Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigsmaterielverket:
Årskostnader för industriell krigsberedskap beräkna ett
förslagsanslag av 600 000 kronor.

Krigsmaterielverket hemställer att anslaget uppförs med oförändrat
belopp.

Departementschefen.

Jag har tidigare behandlat frågan om anslagets benämning, förvaltning
m. m.

Jag föreslår att anslag för ändamålet uppförs med oförändrat belopp
och hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Armétygförvaltningen: Årskostnader för industriell
krigsberedskap för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag
av 600 000 kronor.

ill] Armétygförvaltningen: Engångskostnader för industriell krigsberedskap.

Anslag

1952/53 .............................. 10 000 000I 2

1953/54 (statsliggaren s. 172) 7 000 000=

1954/55 (förslag) ............... 4 000 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 7) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigsmaterielverket:
Engångskostnader för industriell krigsberedskap beräkna
ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor.

Krigsmatei ielverket hemställer att anslaget uppförs med oförändrat
belopp.

1 en särskild promemoria redogör krigsmaterielverket för hur anslaget
avses skola utnyttjas.

> Avser anslaget till Krigsmaterielverket: Årskostnader för industriell krigsberedskap.

2 Avser anslaget till Krigsmaterielverket: Engångskostnader för industriell krigsberedskap.

Nettoutgift Behållning
11 901 10 047 113

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

489

Departementschefen.

Jag har tidigare behandlat bl. a. frågan om förevarande anslags benämning,
förvaltning in. in.

Då krigsmaterielverkets promemoria är av den art, att en redogörelse
för densamma icke bör lämnas i detta sammanhang, torde den få tillställas
riksdagens vederbörande utskott.

För här ifrågavarande ändamål kan jag icke föreslå anslag till högre
belopp än det som preliminärt beräknats i årets statsverksproposition.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till A rmétygförvaltningen: Engångskostnader för industriell
krigsber edskap för budgetåret 1954/55 anvisa ett
reservationsanslag av 4 000 000 kronor.

[12] Arméintendenturförvaltningen: Avlöningar.

1954/55 (förslag) ............... 1 295 000

Av vad jag anfört under Kap. III framgår, att jag för arméintendenturförvaltningen
uppskattar det sammanlagda personalbehovet till 210 befattningshavare,
vartill kommer ett på verkets framtida förläggning beroende
antal telefonister. Jag räknar med överflyttning av 54 tjänstemän från
krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation, för vilka medel för budgetåret
1954/55 icke beräknas under arméintendenturförvaltningens avlöningsanslag.
Den personalförteckning, jag framlägger i det följande, upptar 64
ordinarie befattningar, av vilka 3 på övergångsstat, samt 5 extia ordinarie
befattningar i högre lönegrad än Ce 25. Ett antal ordinarie kontorsbiträden
kan beräknas erhålla högre extra-ordinarie tjänst.

Antalet sakanslagsavlönade tjänstemän uppgår till 16.

En för närvarande på arméförvaltningens övergångsstat uppförd kansliskrivarbefattning
förs över till arméintendenturförvaltningens övergångsstat.

Beträffande de två övriga befattningar, som jag föreslår skola föras på
verkets övergångsstat, må följande framhållas.

I skrivelse den 12 juni 1953 har försvarets civilförvaltning gjort viss
framställning beträffande köksföreståndaren i Ca 17 vid signalregementet
Lilly Wirsell och biträdande köksföreståndaren i Ca 14 vid samma regemente
Mimmi Melander.

Båda är till följd av sjukdom tjänstlediga från innehavande befattningar,
Wirsell sedan år 1950 och Melander sedan år 1951. En överflyttning
till andra arbetsuppgifter har för båda bedömts nödvändig. Med hänsyn
till olägenheterna av alt ifrågavarande befattningar under lång tid uppehålls
med vikarier föreslår civilförvaltningen, att två extra ordinarie
tjänster i 17 och 14 lönegraderna, avsedda för kök sföreståndare respektive

490

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

biträdande köksföreståndare, inrättas vid regementet, och att samtidigt
föreskrivs, att de ordinarie tjänsterna icke får återbesättas vid vakans.

Statskontoret föreslår i utlåtande den 26 augusti 1953, att här ifrågavarande
två ordinarie tjänster tillfälligtvis uppförs på arméförvaltningens
övergångsstat samt att Wirsell och Melander i avvaktan på eventuell framtida
förflyttning till andra tjänster av arméförvaltningen tilldelas lämpliga
arbetsuppgifter. Statskontoret ifrågasätter, om icke arméförvaltningens
anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal kunde minskas
med belopp, motsvarande vad som utgår i avlöning till två biträden i
reglerad befordringsgång. De båda befattningarna som köksföreståndare
och biträdande köksföreståndare anser statskontoret böra utgå ur signalregementets
personalförteckning för ordinarie tjänstemän och i stället
uppföras såsom extra ordinarie.

Jag föreslår, att på övergångsstat för arméintendenturförvaltningen uppförs
en tjänst för köksföreståndare (Ca 17) och en för biträdande köksföreståndare
(Ca 14). Jag anser det emellertid icke möjligt att — utöver

vad som skett i samband med prövningen av ämbetsverkets organisation_

med anledning härav minska antalet biträden i reglerad befordringsgång.
Till frågan om inrättande av extra ordinarie tjänster för köksföreståndare
och biträdande köksföreståndare vid signalregementet återkommer jag i samband
med anmälan av propositionen angående vissa avlönings- in. fl. anslag
under riksstatens fjärde huvudtitel.

Antalet förvaltningsarvoden beräknar jag till 6.

Under åberopande av det anförda samt de beräkningar rörande personalbehovet,
som framlagts i Kap. III, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för arméintendenturförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1954/55:

Personalförteckning.

Tjänstemän på ordinarie stat.

Befattning (Beställning) Lönegrad

1 souschef ................................................ Mp el. Cp 19

3 byråchefer ............................................. Ma 37

1 krigsråd ................................................ Ca 37

1 överfältveterinär .................................... Ca 37

Anm. Löneställningen omprövas vid nuvarande innehavares avgång.

1 byrådirektör .......................................... Ca 33

1 byrådirektör .......................................... Ca 31

2 förste byråsekreterare ........................... Ca 29

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

491

3 byråintendenter ......

1 kamrerare ...............

1 byråassistent ............

1 byråinspektör .........

1 byråsekreterare ........

1 förste kansliskrivare

2 kansliskrivare ........

3 kontorister ..............

1 förste expeditionsvakt

14 kanslibiträden ........

2 expeditionsvakter .....

21 kontor sbiträden .....

Ca 27
Ca 27
Ca 25
Ca 25
Ca 25
Ca 17
Ca 15
Ca 13
Ca 12
Ca 11
Ca 10
Ca 8

Tjänstemän på övergångsstat.

1 köksföreståndare ...............	..................... Ca 17 .................. Ca 15
1 biträdande köksföreståndare	................... Ca 14
Extra ordinarie tjänstemän i	högre lönegrad än Ce 25.
1 förste byråingenjör ............	..................... Ce 29
1 förste byråintendent .........	..................... Ce 29
3 byråingenjörer ..................	.................... Ce 27

b) fastställa följande avlöningsstat för arméintendenturförvaltningen,
att tillämpas under budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe befattningar,

förslagsvis ..............................

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t .............................................

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
......................................................

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ..............................

390 000

150 000

5 880

405 000
489 120

Summa kronor 1 440 000

Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis ....................

145 000

Nettoutgift kronor 1 295 000

492

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

c) till Arméintendenturförvaltningen: Avlöningar för budgetåret
1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 1 295 000 kronor.

[13]

Arméintendenturförvaltningen: Omkostnader.

1954/55 (förslag) ............... 200 000

Yrkande.

Arméförvaltningens intendenturavdelning (skr. >»/z 1954) hemställer, att
anslaget uppförs med 220 000 kronor.

1. Sjukvård m. m.................................. 25 000

2. Reseersättningar ................................. 8 000

3. Expenser .......................................... 187 000

220 000

Motiv.

1. Beräkningen grundas på dels belastningen på motsvarande post för
innevarande budgetår dels den beräknade personal vid arméintendenturförvaltningen,
som skall avlönas från avlöningsanslag.

2- Förslaget innebär i förhållande till motsvarande medel för innevarande
budgetår en ökning med 5 000 kronor, föranledd framför allt av
den ökade inköpsverksamheten.

3. Av arméförvaltningens nuvarande omkostnadsanslag beräknas 105 000
kronor belöpa på intendenturavdelningen. Med hänsyn till personalökningen
beräknas en ökning med 40 procent till 147 000 kronor erforderlig.
Därutöver äskas lör inre bevakning (avser arméförvaltningens nuvarande
ämbetsbyggnad) 20 000 kronor, för renhållning och inventarier i
vissa gemensamma lokaler 15 000 kronor och för ökade telefonkostnader
5 000 kronor.

Departementschefen.

Såsom jag anfört vid behandlingen av armétygförvaltningens motsvarande
anslag, bör kostnaderna för bränsle in. m. inom äinbetsbyggnaderna
på Gardet tills vidare få bestridas av förevarande anslag, vilket jämväl bör
tillgodoföras motsvarande uppbördsmedel.

I anslutning till de synpunkter som framlagts i nyssberörda sammanhang
föreslår jag, att förevarande anslag beräknas till 200 000 kronor och
hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Arméintendenturförvaltningen: Omkostnader för
budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 200 000
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

493

[14] Marin!örvaltningeu: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 710 000 871 610

1953/54 (statsliggaren s. 177) 890 000

1954/55 (förslag) ............... 6 640 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 13) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinförvaltningen:
Avlöningar för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag av
890 000 kronor.

Den av mig för marinförvaltningen förordade personalorganisationen
omfattar, som av de till Kap. III fogade tabellerna framgår, sammanlagt
696 befattningshavare. Med hänsyn till att de funktionella organen inom
marinförvaltningen är av proportionsvis större omfattning än motsvarande
organ inom övriga materielförvaltande verk, torde personalen vid marinförvaltningen
i något större utsträckning än vad fallet är vid övriga försvarsgrensförvaltningar
böra avlönas från ämbetsverkets avlöningsanslag.
Jag räknar med att av angivna 696 befattningshavare tillsvidare 119 avlönas
från sakanslag.

I personalorganisationen ingår 7 befattningar, vilka avses skola överflyttas
från krigsmaterielverket och för vilkas avlöning under budgetåret
1954/55 medel beräknats under anslaget till Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation:
Avlöningar.

Jag föreslår ordinariesättning av vissa civila tjänster, i vilket hänseende
torde få hänvisas till den i det följande föreslagna personalförteckningen
för ämbetsverket, vilken — bortsett från tjänster på övergångsstat — upptar
149 ordinarie tjänster och 70 extra ordinarie tjänster i 27 eller högre
lönegrader.

Utöver de befattningar på övergångsstat, som redan under innevarande
budgetår är uppförda på marinförvaltningens personalförteckning, bör på
övergångsstat uppföras följande med ordinarie innehavare besatta befattningar,
vilka föreslås skola indras eller ombildas till extra ordinarie, nämligen
två revisorsbefattningar i Ca 25, en förrådsmannabefattning i Ca 11 och
2 expeditionsvaktsbefattningar i Ca 10.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört bör följande icke-ordinarie
tjänstemän i 27 eller högre lönegrader övergångsvis få bibehålla
nuvarande lönegradsplacering, ehuru motsvarande tjänster i den nya organisationen
är placerade i lägre lönegrader:

Föreslagen tjänst

Artilleribyråns mekaniska sektion:

Förste byråingenjör ......... Ca 29

Byråingenjör .................. Ca 27

Byråingenjör .................. Ce 25

Motsvarande tjänst innehas f. n. av

Byrådirektör .................. Ce 31

Byråingenjör .................. Ce 27

494

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Fartygsbvråns planeringssektion:

Förste byråingenjör ......... Ca 29

Byråingenjör .................. Ca 27

Byråingenjör .................. Ce 25

Maskinbyråns maskinsektion:
Byråingenjör .................. Ce 25

Byrådirektör .................. Ce 31

Förste byråingenjör ......... Ce 29

Byråingenjör .................. Ce 27

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, bör tillsvidare beräknas medel för 10 befattningsarvoden
å vartdera 780 kronor.

Under åberopande av det anförda samt de beräkningar rörande personalbehovet
som framlagts under Kap. III får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för marinförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1954/55:

Personalförteckning.

Tjänstemän på ordinarie stat.

Befattning (Beställning) Lönegrad

1 souschef .......................................... Mp el. Cp 19

1 marinöverdirektör ....................................... Cp 17

1 marinöverintendent .................................... Mo 15

Anm. Löneställningen omprövas vid nuvarande innehavares avgång.

1 inköpsdirektör .......................................... Cp 15

1 chef för vapenavdelningen .................. Mp el. Cp 15

2 byråchefer ................................................ Cp 13

1 verkstadsdirektör ....................................... Cp 13

1 amiralitetsråd ............................................. Ca 37

1 byråchef ................................................... Ca 37

1 kommendörkapten av 1. graden eller överste löitnant

...................................................... Ma 33

3 kommendörkaptener av 2. graden eller majorer Ma 30

3 kaptener ................................................. 27

1 kommendörkapten av 1. graden eller marindirektör
av 1. graden ..................... Ma el. Ca 33

3 kommendörkaptener av 1. graden eller
överstelöjtnanter eller marindirektörer av
L graden .......................................... Ma el. Ca 33

2 kommendörkaptener av 2. graden eller

majorer eller marindirektörer av 2. graden Ma 30 el. Ca 31

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 495

2 byrådirektörer ............................................. Ca 33

9 byrådirektörer ............................................. Ca 31

9 förste byråingenjörer ................................. Ca 29

Anm. Å 2 av ifrågavarande befattningar, avsedda en för artilleribyråns
mekaniska sektion och en för fartygsbyråns planeringssektion
må lön icke utgå, så länge hithörande göromål fullgöras av byrådirektörer
i Ce 31.

2 förste byråsekreterare ................................. Ca 29

18 byråingenjörer .......................................... Ca 27

2 byråingenjörer eller byråintendenter ............ Ca 27

1 byråintendent ............................................. Ca 27

1 driftingenjör ............................................. Ca 27

2 förste byråsekreterare ................................. Ca 27

1 kamrerare ................................................ Ca 27

2 byråassistenter .......................................... Ca 25

14 byråingenjörer .......................................... Ca 25

2 kamrerare ................................................ Ca 25

2 assistenter ................................................ Ca 23

10 ingenjörer ................................................ Ca 23

1 förste kontorsskrivare ................................. Ca 21

5 ingenjörer ................................................ Ca 21

4 kontorsskrivare .......................................... Ca 19

1 biblioteksassistent ....................................... Ca 15

3 kansliskrivare ............................................. Ca 15

6 kontorister ................................................ Ca 13

1 förste expeditionsvakt ................................. Ca 12

6 kanslibiträden ............................................. Ca 11

22 kontorsbiträden .......................................... Ca 8

Tjänstemän på övergångsstat.

1 förste byråsekreterare ................................. Ca 27

1 andre kemist ............................................. Ca 25

2 revisorer ................................................... Ca 25

1 förrådsman ........................................ Ca 11

3 expeditionsvakter ....................................... Ca 10

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25.

7 byråchefer ................................................ Cs 10

8 byrådirektörer ............................................. Ce 31

Anm. Tre av tjänsterna, avsedda 2 för artilleribyråns mekaniska
sektion och en för fartygsbyråns planeringssektion, skola vid nuvarande
innehavares avgång indragas.

496

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

21 förste byråingenjörer .................................... Ce 29

Anm. En av tjänsterna, avsedd för fartygsbyråns planeringssektic
skall vid nuvarande innehavares avgång indragas.

1 förste byråsekreterare ................................. Ce 29

31 byråingenjörer ............................................. Ce 27

Anm. Tre av tjänsterna, avsedda en för artilleribyråns mekaniska
sektion, eu för fartygsbyråns planeringssektion och en för maskinbyråns
maskinsektion, skola vid nuvarande innehavares avgång ersättas med
byråingenjörstjänster i Ce 25.

1 byråintendent................................................ Ce 27

1 förste byråsekreterare .................................... Ce 27

b) fastställa följande avlöningsstat för marinförvaltningen,
att tillämpas under budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 550 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe -

fattningar, förslagsvis ................................. 213 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t ............................................. 7 800

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
...................................................... 2 700 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 2 369 200

Summa kronor 6 840 000
Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ................................. 200 000

Nettoutgift kronor 6 640 000

c) till Marinförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1954/
55 anvisa ett förslagsanslag av 6 640 000 kronor.

[15] Marinförvaltningen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 490 000 658 429

1953/54 (statsliggaren s. 178) 600 000

1954/55 (förslag) ............... 600 000 I

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 13) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinförvaltningen:
Omkostnader för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag
av 600 000 kronor. ,

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

497

Yrkande.

Marinförvaltningen hemställer, att anslaget minskas med 37 000 kronor.

1. ökade reseersättningar och traktamenten

2. Sänkta bränslepriser ..........................

3. överföring av kostnader till annat anslag

4. Underhåll och nyanskaffning .................

ökning Minskning

4 000

5 000
73 000
37 000_

41 000 78 000

— 37 000

Motiv.

3. Kostnaderna för marinens fjärrskriftförbindelser, 73 000 kronor, föreslås
skola överföras till anslaget Marinen: Telefon m. m.

4. För underhåll av marinförvaltningens snabbtelefonanläggningar beräknas
3 500 kronor samt för anskaffning av vissa kontorsmaskiner och
inventarier 33 500 kronor.

I skrivelse den 29 september 1953 har marinförvaltningen anfört, att
snabbtelefonanläggningar av brist på medel hittills icke kunnat anskaffas i
önskvärd omfattning för marinledningen och att för nyanskaffning av sådana
anläggningar erfordras 75 000 kronor. Marinförvaltningen har föreslagit,
att medel härför skall få disponeras inom ramen för anslaget Marinen:
Anskaffning av vapenmateriel m. m.

Departementschefen.

I årets statsverksproposition har vid behandlingen av anslaget Marinen:
Telefon m. m. föreslagits, att kostnaderna för marinens fjärrskriftförbindelser
i fortsättningen skall belasta nämnda anslag.

Kostnaderna för snabbtelefoner inom marinledningen bör belasta marinförvaltningens
omkostnadsanslag. Anslaget bör enligt min mening uppföras
med oförändrat belopp, 600 000 kronor.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Marinförvaltningen: Omkostnader för budgetåret
1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 600 000 kronor.

[16] Flygförvaltningen: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 930 000 1 097 133

1953/54 (statsliggaren s. 178) 1 120 000

1954/55 (förslag) ............... 10 750 000 I

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 14) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flyg 32—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

498

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag
av 1 120 000 kronor.

Den av mig för flygförvaltningen förordade personalorganisationen omfattar,
som av de till Kap. III fogade tabellerna framgår, sammanlagt 1 444
befattningshavare. Med hänsyn till bl. a. den omfattande försöksverksamheten
inom vissa organ inom flygförvaltningen torde personalen i något
större utsträckning än inom övriga materielförvaltande verk böra avlönas
från sakanslag. Jag räknar med att av angivna 1 444 befattningshavare tills
vidare 550 avlönas från sakanslag.

I personaluppsättningen ingår 3 tjänster, vilka avses skola överföras
från krigsmaterielverket och för vilkas avlöning under budgetåret 1954/55
medel beräknats under anslaget till Krigsmaterielverkets awecklingsorganisation:
Avlöningar.

Jag föreslår ordinariesättning av vissa civila tjänster, i vilket hänseende
torde få hänvisas till den i det följande föreslagna personalförteckningen
för ämbetsverket. Förteckningen upptar — bortsett från en tjänst på övergångsstat
— 230 ordinarie tjänster och 56 extra ordinarie tjänster i 27
eller högre lönegrader. Av nämnda tjänster skall tills vidare hållas vakanta
en tjänst för flygöverdirektör i Cp 15 samt en tjänst för förste byråsekreterare
i Ce 29, sistnämnda tjänst så länge sekreteraren och ombudsmannen
på övergångsstat i Ca 29 kvarstår i tjänst.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört bör en icke-ordinarie
tjänsteman i 29 lönegraden å flygplanbyråns flygplansektion övergångsvis
få bibehålla nuvarande lönegradsplacering, ehuru tjänsten i den nya organisationen
är placerad i Ce 27.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, bör tills vidare beräknas medel för 5 befattningsarvoden om
vartdera 780 kronor.

Under åberopande av det anförda samt de beräkningar rörande personalbehovet
som framlagts under Kap. III, får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för flygförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1954/55:

Personalförteckning.

Tjänstemän på ordinarie stat.

Befattning (Beställning)
1 souschef ........

1 överste ...........

2 avdelningschefer
1 flygöverdirektör

Lönegrad
Mp el. Cp 19

....... Mp 15

....... Cp 15

Anm. Tjänsten skall tills vidare hållas vakant.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 499

1 inköpsdirektör .......................................... Cp 15

1 byråchef .......................................... Mp el. Cp 14

1 byråchef ................................................... 13

2 byråchefer ................................................ Cp 10

1 överingenjör ............. Cp 10

2 byråchefer ....................................... Ma el. Ca 37

1 överste i intendenturbefattning ..................... Ma 37

1 chef för försökscentralen ..................... Ma el. Ca 33

1 överstelöjtnant eller flygdirektör av 1. graden
................................................... Ma el. Ca 33

2 majorer eller kommendörkaptener av 2. graden Ma 30

3 byråchefer ................................................ Ca 37

1 chef för centralplaneringen ........................... Ca 37

1 krigsråd ................................................... Ca 37

2 armé-, marin- eller flygdirektörer av 1. graden

eller byrådirektörer .................................... Ca 33

1 byrådirektör................................................ Ca 33

19 byrådirektörer ............................................. Ca 31

17 förste byråingenjörer .................................... Ca 29

4 förste byråintendenter ................................. Ca 29

23 byråingenjörer............................................. Ca 27

8 byråintendenter .......................................... Ca 27

2 förste byråsekreterare ................................. Ca 27

2 kamrer are ................................................ Ca 27

8 byråassistenter .......................................... Ca 25

26 byråingenjörer............................................. Ca 25

1 byråinspektör ............................................. Ca 25

1 revisor ...................................................... Ca 25

6 assistenter ................................................ Ca 23

19 ingenjörer ................................................ Ca 23

2 assistenter ................................................ Ca 21

1 faktor ...................................................... Ca 21

2 förste kontorsskrivare ................................. Ca 21

10 ingenjörer ................................................ Ca 21

6 kontorsskrivare .......................................... Ca 19

1 förrådsmästare .......................................... Ca 17

3 förste kansliskrivare .................................... Ca 17

1 fotograf ................................................... Ca 16

3 kansliskrivare ............................................. Ca 15

1 förrådsförman ............................................. Ca 13

9 kontorister ................................................ Ca 13

1 förste expeditionsvakt ................................. Ca 12

16 kanslibiträden ............................................. Ca 11

12 kontorsbiträden .......................................... Ca 8

500

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Tjänsteman på övergångsstat.

1 sekreterare och ombudsman ........................ Ca 29

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25.

2 byråchefer ................................................ Cs 10

5 byrådirektörer ............................................. Ce 31

16 förste byråingenjörer .................................... Ce 29

Anm. En av tjänsterna, avsedd för flygplanbyråns flygplansektion,
skall vid nuvarande innehavarens avgång ersättas med byråingenjörs -

tjänst i Ce 27.

1 förste byråsekreterare ................................. Ce 29

Anm. Tjänsten skall hållas vakant, så länge sekreteraren och oi
budsmannen på övergångsstat i Ca 29 kvarstår i tjänst.

29 byråingenjörer .......................................... Ce 27

1 byråintendent ............................................. Ce 27

1 driftingenjör ............................................. Ce 27

1 förste byråsekreterare ................................. Ce 27

b) fastställa följande avlöningsstat för flygförvaltningen,
att tillämpas under budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags -

vis ......................................................... 2 400 000

2. Avlöningar till pensionerad personal i arvodes befattningar,

förslagsvis .............................. 123 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t ....................................... 3 900

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
................................................... 4 553 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 3 785 100

Summa kronor 10 865 000
Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .............................. 115 000

Nettoutgift kronor 10 750 000

c) till Flygförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1954/55
anvisa ett förslagsanslag av 10 750 000 kronor.

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

501

[17] Flygförvaltningen: Omkostnader.	Anslag	Nettoutgift
1952/53 ..............................	600 000	659 760
1953/54 (statsliggaren s. 180)	750 000
1954/55 (förslag) ...............	800 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 14) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flygförvaltningen:
Omkostnader för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag
av 750 000 kronor.

Yrkande.

Flygförvaltningen hemställer, att anslaget ökas med 117 000 kronor.

ökning

1. ökade sjukvårdskostnader ................................................

2. Rese- och expenskostnader, som f. n. bestrids av andra anslag

3. Bränsle m. in. för nya lokaler .............................................

4. Tryckning av tekniska blanketter .......................................

5. Utbyggnad av telefonväxel m. .........................................

6. Anskaffning av inventarier m. m.....................................—_

1 000
49 000
9 000
14 000
21 000
23 000
117 000

Motiv.

1. Beräkningen ansluter till anslagsbelastningen för budgetåren 1951/53.

2. Här avsedda kostnader bestrids f. n. av sakanslag men bör rätteligen
hänföras till förevarande anslag. Av beloppet hänförs 20 000 kronor till
resekostnader, 16 000 kronor till renhållning och 13 000 kronor till innerbevakning.

3. ökningen föranleds av bränslekostnader inom vissa lokaler utanför
ämbetsbyggnaden på Gärdet.

4. Kostnaderna för tekniska blanketter kan enligt vad flygförvaltningen
framhåller för närvarande icke rymmas inom anslagets ram.

5. ökningen avser abonnemangsavgift för telefon vid flygförvaltningens
laboratorier, 9 000 kronor, och utbyggnad av ämbetsverkets telefonväxel.

6. Flygförvaltningen begär för anskaffning av gardiner 4 000 kronor, för
kontorsinventarier för nyanställd personal 7 000 kronor, för värmeskåp
2 000 kronor samt för oförutsedda utgifter 10 000 kronor.

Departementschefen.

Förevarande anslag uppräknades för innevarande budgetår med 150 000
kronor. Med hänsyn härtill samt till anslagsbelastningen under budgetåret
1952/53 anser jag mig icke kunna tillstyrka ytterligare anslagsökning
med mera än 50 000 kronor. Beloppet bör i första hand disponeras för

502 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att bestrida sådana kostnader, som för närvarande oriktigt bokförs på
sakanslag.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Flygförvaltningen: Omkostnader för budgetåret
1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 800 000 kronor.

[18] Försvarets förvaltningsdirektion: Avlöningar.

1954/55 (förslag) ............... 135 000

Under Kap. III G har jag lämnat en närmare redogörelse för den personal,
som jag bedömer erforderlig för försvarets förvaltningsdirektions
kansli. Jag uttalade, att jag förutsatte, att tjänsterna skulle tillsättas allt
eftersom förvaltningsdirektionens verksamhet tog fastare form. Då jag saknar
anledning att räkna med annat än att ett antal av tjänsterna tillsätts
först sedan en del av budgetåret 1954/55 förflutit, anser jag det befogat
att icke räkna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
till fullt belopp. Ifrågakommande arvoden till ledamöter av direktionen
torde böra utgå från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, under det att kostnader för anlitande
av sakkunniga eller eljest expertis utifrån till begränsat belopp torde få
bestridas från förenämnda anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal.

I avsaknad av säkra beräkningsgrunder uppskattar jag för nästkommande
budgetår arvodeskostnaderna till förslagsvis 10 000 kronor och kostnaderna
för sakkunniga till högst 15 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för försvarets
förvaltningsdirektion, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1954/55:

Personalförteckning.

Tjänsteman på ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 kanslidirektör ....................................... Cp el. Cr 16

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25.

1 byrådirektör ................................................ Ce 33

2 förste byråsekreterare eller förste byråingenjörer Ce 29

b) fastställa följande avlöningsstat för försvarets förvaltningsdirektion
att tillämpas under budgetåret 1954/55:

503

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Avlöningsstat.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ......

Rörligt tillägg, förslagsvis .................................

23 000

10 000
65 000
37 000

Summa kronor 135 000

c) till Försvarets förvaltningsdirektion: Avlöningar för budgetåret
1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 135 000 kronor.

[19] Försvarets förvaltningsdirektion: Omkostnader.

1954/55 (förslag) ............... 20 000

Då frågan om försvarets förvaltningsdirektions lokala förläggning icke
är avgjord samt då verksamhetens omfattning under budgetåret 1954/55
icke för närvarande låter sig bedöma med någon större grad av säkerhet,
måste uppskattningen av direktionens behov av medel under omkostnadsanslaget
nödvändigtvis bli i hög grad oviss. För egen del föreslår jag
ett belopp av 20 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets förvaltningsdirektion: Omkostnader för
budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under Avd. I och
Avd. II, punkterna 1—19, hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj :t
Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Brita Wassén.

Arméförvaltningens nuvarande organisation,

Förråds kontroll kontor -

Drivmedels byrå -

Souschef

Intendentur ardelning -

Konstruk tionskontor -

Chefen
för armén

CHEF

Chefs expedition -

Fordonsbyrå

Centralbyrå
(med intkårens

chefsexp)

Sign al -materielbyrå

Utrustnings byrå -

Underhålls byrå -

Häst- och
veterinärmaterielbyrå -

Gemensam chef

Ammunitions förrådsbyrå -

Kontrollbyrå

Verkstads byrå -

>-4,

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 505

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.

4 detaljskisser.

Huvudskiss.

Normnlie byrå -

Admini strativ byrå -

Aid förråds byrå -

Tyg forråds byrå -

Central planering -

Materiel inspektion -

Souschef

Prov skjutnings centralen -

Chefen för
armén

CHEF

Person alkårexpedition
1

Verkstadsavdelning

(Detaljskiss 4)

Inköps avdelninj -

Elektroaydelning
(Detaljskiss 2)

Yapenaydelning
(Detaljskiss 1)

1 Gemensam för fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten.

506 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

507

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.
Detaljskiss 1.

Vapenavdelningen.

Ritkontor

Kontrollbyrå

och teknisk
assistent

CHEF

2. vapenbyrån

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.

Detaljskiss 2.

Elektroavdelningen.

CHEF

Special teknisk sektion -

Central soktion -

Elkraft sektion -

Ritkontor

Telebyrå

RadarbyTå

508

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.
Detaljskiss 3.

F or donsav delningen.

CHEF

Specialteknisk

sektion

Ritkontor

Kontroll sektion -

Central sektion -

Fordonsbyrå

Fältarbets byrå -

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.
Detaljskiss i.

V erkstadsavdelningen.

Krigsreparations sektion -

Centralsektion

CHEF

Driftbyrå

Huvuddragen av arméintendenturförvaltningens organisation.

Souschef

Förrådskontroll koutor -

Chefsexpedition

Chefen för
armén

CHEF

Materielbyrå

Administrativ hyrå

Förplägnadsbyrå

Häst- och veterinärmaterielbyrå -

tö

O®

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 509

Marinförvaltningens nuvarande organisation.

Avdel ningsexp.

Artilleri teknisk byrå -

Strids lednings kontor -

Avdel ningsexp.

Artilleri byrå -

Upphand ling8central -

Kontroll kontor -

Central planering -

Vapen avdelning -

Souschef

Förrådskon trollkontor -

Ubåts -

Utrust ningsbyrå -

Central byrå -

Torped byrå -

Maskin byrå -

Fartygs -

Varvs- och
verkstadsbyrå -

Min teknisk byrå -

Minbyrå

Projekt byrå -

Chefen för
marinen

CHEF

Elektro fartygs byrå -

Skydds -

Civilbyrå

Torped teknisk byrå -

Tele teknisk byrå -

Inspek tionsbyrå -

Konstruk tions kontor -

Under hållsbyrå -

510 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.
3 detaljskisser.

Huvudskiss.

Central planering -

Verkstads byrå -

Normalie byrå -

Souschef

Administrativ

byrå

Chefen för
marinen

CHEF

Intendenturavdelning

(Detaljskiss 3)

Skeppsbyggnadsavdelning

(Detaljskiss 2)

Vapenavdelning

(Dotaljskiss l)

£3

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

512

Kungl. Maj:ts proposition nr 109,

Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.
Detaljskiss 1.

Vapenavdelningen.

Kontrol Ikon tor

Torpedbyrå

Minbyrå

Expedition

Artilleribyrå

CHEF

Vapen planering -

Telebyrå

Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.

Detaljskiss 2.

Skeppsbyggnadsavdelningen,

Central sektion -

Ny- och ombyggnadskontrollanter -

Projekt byrå -

Elektro byrå -

Marin överdirektören -

Fartygs byrå -

Ubåtsbyrå

Maskin byrå -

Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.
Detaljskiss 3.

Intendentur avdelningen»

Drivmedels sektion -

Förrådskontroll kontor -

Centralsektion

Materielsektion

Marin överintendenten -

CHEF

33—4954 Bihang (ill riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

Flygförvalmingens nuvarande organisation.

CHEF

Chefen för
flygvapnet

Souschef

Central-		Personal-
planering		kontor

Expedition

gemensam

med

flygstaben

Centralexp.

Flygplan byrå -

Inspektions kontor -

Materiel avdelning -

Motorbyrå

Xormalie byrå -

Vapenbyrå

Elektrisk
byrå 1

Verkstads-	Anskaffnings-
byrå	byrå

Intendentur avdelning -

Centralsektion

med cxp.

Flygfälts byrå -

Civilbyrå

Försvarets

robotvaper

byrå

Övnings sektion -

Utrustnings-		Underhålls-
sektion		sektion

Försöks centralen -

Centrala

flygmateriel förrådet -

1 F. n. uppdelad i fristående sektioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 513

I-; I Bilaga 6.

Huvuddragen av flygförvaltningens organisation.

2 detaljskisser.

Huvudskiss.

Materiel inspektion -

Intcn dentur byrå -

Vapen -

Försöks central -

Motor byrå -

Robot byrå -

Flygfälts byrå -

Administrativ
byrå

Souschef

Underhållsavdelning

(Detaljskiss 2)

Elcktroavdelning

Detaljskiss 1)

avdelning

Inköps -

CHEF

Chefen

för flygvapnet

t»

514 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

515

Huvuddragen av flygförvallningens organisation.

Detaljskiss 1.

Elektr oavdelningen.

Luftbevaknings byrå -

CHEF

Radiobyrå

Radarbyrå

Huvuddragen av flygförvaltningens organisation.

Detaljskiss 2.

V nderhållsavdelningen.

Centralsektion

CHEF

Driftbyrå

Förrådsbyrå

Bilaga 8.

Huvuddragen av försvarets civilförvaltnings organisation.

CHEF

Juridisk byrå

516

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 9

Vapenavdelningen, 1. vapenbyrån

Lönegrad	T j ä n s t (beställning)	Byråchef m. 11.	Infan- terisek- tion	Pjäs- sektion	Eldled- nings- sektion	Summa
Cs 10	Byråchef................................	1	—	—	—	1
Ma 33	Överstelöjtnant...........................	—	1	—	—	1
Ma 30	Major ..................................	—	—	1	—	1
Ma 27	Kapten .................................	—	3	3	1	7
Ca 31	Armédirektör av 2. gr ....................	—	—	—	1	1
Ca, Ce, Cg 29	Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör ....	—	—	1	—	1
Ca 29	Arméingenjör av 1. gr.....................	—	—	—	2	2
Ca, Ce, Cg 27	Arméingenjör av 2. gr/byråingenjör.........	—	—	1	—	1
Ca 27	Arméingenjör av 2. gr.....................	—	—	—	1	1
Ca 22	Förste tygverkmästare.....................	—	1	1	—	2
Ca, Ce, Cg 29	Förste byråingenjör.......................	—	—	—	3	3
27	Byråingenjör ............................	—	2	—	2	4
25	Byråingenjör ............................	—	i	2	1	4
23	Ingenjör ................................	—	2	3	4	9
21	Ingenjör.................................	—	2	—	3	5
19	Biträdande ingenjör ......................	—	5	2	1	8
17	Ingenjörbiträde...........................	—	—	1	2	3
11	Kanslibiträde.............................	1	1	1	1	4
B—25	Ingenjör.................................	—	1	1	2	4
	Summa	2	19	17	24	62

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 10

Vapenavdelningen, 2. vapenbyrån

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef m. 11.	Artilleriam.- sektion	Ballistisk detalj	\| Minsektion \|	Kemisk sektion	Rekylfri sektion	Summa
Cs 10	Byråchef.............................	1	—	—	—	—	—	1
Ma 33	Överstelöjtnant........................	—	1	—	—	—	—	1
Ma 30	Major ...............................	—	—	—	i	—	1	2
Ma 27	Kapten ..............................	—	2	—	i	—	1	4
Ca, Ce, Cg 27	Arméingenjör av 2. gr/byråingenjör......	—	i	—	—	—	1	2
31	Byrådirektör..........................	—	—	—	—	1	—	1
27	Byråingenjör .........................	—	o	1	i	2	1	7
25	Byråingenjör .........................	—	2	—	2	2	2	8
23	Ingenjör..............................	—	—	1	2	2	2	7
21	Ingenjör..............................	—	3	3	1	3	1	11
19	Biträdande ingenjör ...................	—	1	—	—	3	1	5
17	Ingenjörbiträde........................	—	—	4	—	—	—	4
15	Tekniker.............................	—	—	—	—	1	—	1
11	Kanslibiträde..........................	1	1	—	—	1	1	4
„ 11	Tekniskt biträde.......................	—	1	—	—	—	—	1
B—25		_	2	_	1	1	1	5

B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål. ..	—	—	—	1	—	—	1
	Summa	2	16	9	10	16	12	65

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

517

ARMÉTY GFÖRVALTNINGEN

Bilaga 11

Vapenavdelningens kontrollbyrå

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	d S	3	tf O •n	C o	ti O s
		-ti £ fe M	3 H C o> O	tv xn C V Cu a >	e* O» C/3 Éä <	O) ti O 3 icö 3	Summa
Cs 10 Ma 30 Ma 27 Ca 19 Ca, Ce, Cg 31 27 25 23 21 21 19 19 19 17 15 15 15 13 13 11 11 8 B—8 (30) (22)		1					1
		_	_	1	_	1
	_	_	2	1	_	3
	_	_	1	_	_	1
	_	_		_	1	1
	_	i	3	_	_	4
			5	8	3	16
	_	i	8	12	2	23
	_		7	11	5	23
	_	_	1	_	_	1
	_	i	4	8	1	14
	_			1	1
	__	_	_	1	_	1
	_	_	4	5	5	14
	_	_	2	_	—	2
	_	i	_	_	_	1
	_		4	5	5	14
	_	i				1
	_		_	3	6	9
	1	_	1	2	_	4
				1	1	2
			__	1		1
		9	3			12
		1				1
			1			1
Summa	2	15	46	59	30	152

518

Kimgl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 12

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens centralsektion

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Sektionschef	Expedition	Centraldetalj	Utredningsdetalj	Summa
Ma 27	Kapten ...................	1		1		2
Ca, Ce, Cg 31	Armédirektör av 2. gr/byrådirektör...........			1		i
29	Förste byråingenjör...........	_	_	1		i
27	Byråintendent ................				1	1
25	Byråingenjör ...............	_		1		i
23	Ingenjör.....................
21	Ingenjör...................			l		i
19	Biträdande ingenjör ...............			1		i
19	Kontorsskrivare...........				1	1
17	Ingenjörbiträde.............			1		i
15	Kansliskrivare ..........				1
13	Kontorist.................		0		9
11	Kanslibiträde...............		1			1
B—25	Amanuens .............			1		i
B— 8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål.........	_	7		1	8
(30)	Expeditionsofficer...........		1			1
(22)	Expeditionsunderofficer.........	—	1	—	—	1
	Summa	i	12	9	4	26

Bilaga 13

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens ritkontor

Lönegrad	Tjänst	Chef	Vapendetalj	Instrument- detalj	Am- och förpack-ningsdetalj	Summa
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör............	1				1
27	Byråingenjör ..............			x
25	Byråingenjör ....................		x	1		9
23	Ingenjör..................		1 9			3
21	Ingenjör....................
19	Biträdande ingenjör ............		3	1	2 x	5
17	Ingenjörbiträde.............		1	2
15	Tekniker.................		1			4
11	Tekniskt biträde...........			1	3	4 26
	Summa	1	9	3	13

Kungl. Maj-.ls proposition nr 109

519

Bilaga 14-

ARMÉTY GFÖRVALTNIN GEN

Provskjutningscentralen

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Chef m. fl.	Centraldetalj	1 Handvapendetalj	\| Verkstadsdetalj	\| Skjutfältsdetalj	Mätdetalj	Summa
		i						1
Ma 27		_	_	_	—	i	—	1
Ca 23		_	i	_	_	_	—	1
	_		i	_	—	—	1
		_	_	_	1	_	—	1
Ca 19		_	_	i	_	i	__	2
						i	1
25 23 21 19 19 17 15 15 15 14 13 12 11 11		_	_	i	_	i	i	3
	_	_	_	_	i	—	1
	_	_	i	1	i	—	3
	_	_	_	_	i	i	2
				1	i	_	2
						i	1
	_	i	_	—	i	—	2
	_	i	_	_	i	—	2
	_		i	—	i	3	5
						1	1
		_	_		i		1
		_		_	i	_	1
	i	2		_	i	_	4
			i		i	—	2
		1	i	1	3		6
	Summa	2	6	7	4	17	8	44

520

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 15

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Fordonsa vdelningens fordonsbyrå

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Byråchef	Stridsfordonssektion	Bilsektion	Släpfordonssektion	Biluttagningssektion	Summa
Cs 10	Byråchef...................	1					1
Ma 33	Överstelöjtnant ..............		i				1
Ma 30	Major.................
Ma 27	Kapten.................		i	2	2		5
Ca 31	Armédirektör av 2. gr.......				1		1
Ca, Ce, Cg 29	Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör...........			1			x
Ca 29	Arméingenjör av 1. gr...............		2				2
Ca 27	Arméingenjör av 2. gr.............	_	1		1		2
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör...............		1				1
29	Förste byråingenjör....................	_	1	i	i		3
27	Byråingenjör..................	_	3	i			4
27	Byråintendent..............	_				1	1
25	Byråingenjör.................	_	1	2	2		5
23	Assistent..................				1		1
23	Ingenjör....................	_	3	2	1		6
21	Assistent..................					1	1
21	Ingenjör..................	_	2	1	1		4
19	Biträdande ingenjör.............	_	2	1	1		4
17	Förste kansliskrivare.........					1	1
17	Ingenjörbiträde.............		2		1		3
15	Kansliskrivare.............						l
13	Kontorist...................
13	Tekniker ...............		1	1			2
11	Kanslibiträde.............		2	1	1	2	6
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål......					18	18
(32)	Chef för biluttagningssektionen...........					1	i
(30)	Officer ..............	—	—	—	—	i	i
	Summa	1	23	14	13	29	80

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

521

Bilaga 16

ARMÉTY GFÖRVALTNIN GEN

Fordonsavdelningens fältarbetsbyrå

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	\| Byråchef	1 Brosektion \|	\|Maskinsektion\|	Summa
		i			1
CS 1U		—	—	i	1
		_	i	—	1
		_	_	2	2
Ca 1 i		_	i	—	1
		_	5	_	5
		_	1	_	1
		_	4	—	4
		—	4	2	6
£iö		_	2	2	4
		_	2	—	2
		_	2	—	O
			1	—	1
{ÖV))	Summa	i	23	7	31

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 17

Fordonsavdelningens specialtekniska sektion

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Summa
Ca, Ce, Cg 33		1
	1
Ca 29		2
		1
		1
		1
		1
		2
		1
	Summa	11

522

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 18

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Fordonsavdelningens centralsektion

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Sektionschef m. fl.	Expedition	Centraldetalj	Utredningsdetalj	Summa
Ma 27	Kapten ................	11				1
Ca, Ce, Cg 27	Byråingenjör .................			1		1
25	Byråassistent................				1	1
25	Byråingenjör .............	_		2		2
23	Ingenjör ....................
21	Ingenjör .................			O		2
17	Förste kansliskrivare.............				1	1
15	Kansliskrivare ...............				1	1
13	Kontorist.................		0			2
11	Kanslibiträde.................	1	1			2
11	Tekniskt biträde................			1		1
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål.......		15			15
(30)	Expeditionsofficer...............		1			1
(22)	Expeditionsunderofficer...........	—	1	—	—	1
	Summa	2	20	7	3	32
1 Tillika chef för centraldetaljen.

Bilaga 19

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Fordonsavdelningens ritkontor

Lönegrad	Tjänst	Summa
Ca, Ce, Cg 29	Förste byråingenjör..........	l
27	Byråingeniör ............
25	Byråingenjör ...............
23	Ingenjör................
21	Ingenjör....................
19	Biträdande ingenjör ..........	3
17	Ingenjörbiträde.............	4
15	Tekniker............
13	Tekniker..............	1
11	Tekniskt biträde.........
	Summa	22

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

523

Bilaga 20

ARMÉTY GFÖRVALTNIN GEN

Fordonsavdelningens kontrollsektion

Lönegrad	Tjänst	Summa
Ca, Ce, Cg 31 27 25 23 21 19 17 17 15 13 11 11		1 1 4 8 3 4 1 1 2 1 1 2 3 32












B—8	Summa

Bilaga 21

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens telebyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning)	\| Byråchef m. fl.	\| Trådsektion	\| Truppradiosektion	\| Stabsradiosektion	Summa
		i				1
Ca, Ce, Cg 31		_	i	i	i	3
	_	i		i	2
		_	i	i	i	3
		_	2	2	2	6
		_	3	i	2	6
		i	5	2	3	11
		_	1	1	1	3
		_	_	—	3	3
		i	_	_	_	1
	Summa	3	14	8	14	39

524

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 22

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens radarbyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef m. fl.	Stridsledningsradarsektion \|	Eldledningsradarsektion	Specialradarsektion	Summa
Cp 10	Byråchef ...................	i				1
Ca, Ce, Cg 31	Armédirektör av 2. gr/byrådirektör.............		i	i	1	3
29	Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör................	—	_	i	_	1
29	Förste byråingenjör....................	_	i	_	1	2
27	Byråingenjör ..........................	_	2	i	1	4
25	Byråingenjör ......................	_	2	i	1	4
23	Ingenjör......................	i	3	0		7
21	Ingenjör .....................		\
19	Biträdande ingenjör ............	_	2	i	1	4
11	Kanslibiträde.....................	i				1
	Summa	3	11	8	6	28

Bilaga 23

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens elkraftsektion

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Sektionschef m. fl.	Elverksdetalj	Belysningsmaterieldetalj \|	Batteridetalj	Summa
Ca, Ce, Cg 29	Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör.........	i				1
27	Byråingenjör .....................	_	i	_	_	1
25	Byråingenjör .................	_	i	i	i	3
23	Ingenjör...................	1	1			2
21	Ingenjör ....................			1	1	2
	Summa	2	3	2	2	9

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

525

Bilaga 24

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens gpecialtekniska sektion (ellab)

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Sektionschef	Teledetalj	\| Radardetalj	\| Eldetalj	Verkstad	Summa
Cp 10 Ca 22 Ca, Ce, Cg 31 29 27 25	Överingenjör ...................................... Förste tygverkmästare .............................. Byrådirektör.......................................	u	i i	i i	—	i	1 1 2 2
	—	i	i	i	—	3
	—	2	4	i	—	7
	—	4	2	—	—	6
		—	3	1	—	—	4
21		—	2	1	—	—	3
19		—	—	—	—	i	1
17						i	1
17		—	—	—		2	2
16		—	—			6	6
15 10	Vaktmästare.........................						1 1	1 1
6 1 Teknisk c''	Biträde............................. lefsassistent.	Summa	1	14	11	2	13	41

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 25

Elektroavdelningens koiitrollsektion

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

| Sektionschef m. 11.

Teledetalj

| Radardetalj

| Komponentdetalj

Summa

Ca, Ce, Cg 31

Armédirektör av 2. gr/byrådirektör......................

Byråingenjör ........................................

Ingenjör .............................................

Ingenjör.............................................

Biträdande ingenjör ..................................

Ingenjörbiträde.......................................

Förrådsmöstare.......................................

Tekniker............................................

Förrådsman .........................................

Tekniskt biträde......................................

Summa

2
2

526

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 26

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Eleklroavdelningens centralsektion

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Sektionschef	Expedition	Centraldetalj	Utredningsdetalj	Summa
Ma 27	Kapten ................	11
Ca, Ce, Cg 27	Byråingenjör .................
25	Byråassistent...............
25	Byråingenjör ..............
23	Ingenjör ..................
19	Biträdande ingenjör .........
17	Förste kansliskrivare .........
15	Kansliskrivare ..........				i
13	Kontorist................
11	Kanslibiträde............
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål .		10 1 17			10
(30)	Expeditionsofficer..........
	Summa	i	7	3	28
\| 1 Tillika chef för centraldetaljen.

Bilaga 21

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens ritkontor

Lönegrad	Tjänst •	Cchef m. fl.	Teledetalj	Radardetalj	Eldetalj	Summa
Ca, Ce, Cg 29	Förste byråingenjör...........	1				1
27	Byråingenjör .................				1	1
25	Byråingenjör ..............	_	i	i		2
23	Ingenjör.............				i
21	Ingenjör................
19	Biträdande ingenjör ..........		1	1	1	3
17	Ingenjörbiträde.............		1	3	3	7
11	Tekniskt biträde..........		1			1
8	Tekniskt biträde............	1		—		i
	Summa	2	6	7	8	23

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

527

Bilaga 28

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Verkstadsavdelningens driftbyrå

Lönegrad	Tjänst	\| Byråchef m. fl. \|	Organisations- sektion	Tygverkstads- sektion	Amverkstads- sektion	Arbetsstudie- sektion	\| Avtalsdetalj	Summa
Cp 10	Byråchef...............................	1						1
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör............................	—	—	1	1	—	—	2
29	Förste byråingenjör......................	—	i	1	—	1	i	4
27	Byråingenjör ...........................	—	—	4	2	—	—	6
25	Byråassistenl............................	—	3	—	—	—	i	4
25	Byråingenjör ...........................	—	1	3	1	3	—	8
23	Assistent................................	—	1	—	—	—	—	1
23	Ingenjör................................	—	—	6	2	13	—	21
21	Assistent................................	—	—	—	1	—	i	2
21	Ingenjör................................	—	—	2	1	—	—	3
19	Biträdande ingenjör .....................	—	—	4	—	—	—	4
17	Förste kansliskrivare ....................	—	1	—	—	—	—	1
17	Ingenjörbiträde..........................	—	—	—	—	1	—	1
15	Kansliskrivare ..........................	—	—	—	1	—	—	1
11	Kanslibiträde............................	1	1	2	1	1	—	6
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål......	—	—	—	1	—	—	1
	Summa	2	3	23	11	19	3	66

Bilaga 29

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Verkstadsavdelningens centralsektion

Lönegrad	Tjänst	\| Sektionschef	\| Expedition	1 Centraldetalj	U tbildningsdetalj	Summa
Ca 31	Armédirektör av 2. gr...............................	i	_	_	_	1
Ca, Ce, Cg 29	Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör..............	—	—	—	1	1
Ca 27	Arméingenjör av 2. gr...............................	—	—	—	1	1
Ca, Ce, Cg 27	Arméingenjör av 2. gr/byråingenjör....................	—	—	—	2	2
25	Byråingenjör ......................................	—	—	i	—	1
15	Kansliskrivare .....................................	—	i	—	•-	1
13	Kontorist..........................................	—	i	i	—	2
11	Kanslibiträde.......................................	—	i	—	—	1
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål.................	—	10	—	—	10
	Summa	i	13	2	4	20

528

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN Bilaga 30

Verkstads avdelningens kriggreparationssektion

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Sektions- chef m. fl.	Fältrepara- tionsdetalj	Krigsverk- stadsdetalj	Krigsmotor- detalj	Personalreg	Summa
Ca, Ce, Cg 31	Armédirektör av 2. gr/byrådirektör.....	1	_	_	_	_	1
29	Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör	—	1	—	—	—	1
Ca 21	Tygverkmästare .....................	—	1	—	—	—	1
Ca 19	Förste tvghantverkare ................	—	1	—	—	—	1
Ca, Ce, Cg 27	Ryråingenjör ........................	—	—	1	1	—	2
25	Byråingenjör ........................	—	1	1	—	—	2
21	Assistent............................	—	—	—	_	1	1
21	Ingenjör............................	—	1	—	1	_	2
15	Kansliskrivare.......................	—	—	_	_	1	1
11	Kanslibiträde........................	1	—	—	—		1
	Summa	2	5	2	2	2	13

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN Bilaga 31

Verkstad sa vdein ingens anläggningssektion

Lönegrad	Tjänst	Sektionschef m. fl.	Projektdetalj	Utrustnings- detalj	Verktygs- ritkontor	Summa
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör.................................	1	_			1
27	Byråingenjör ................................	—	1	—	1	2
25	Byråingenjör ................................	—	1	1	—	2
23	Ingenjör.....................................	—	1	—	2	3
21	Ingenjör...............................	—	—	2	—	2
19	Biträdande ingenjör ..........................	—	1	1	1	3
17	Ingenjörbiträde...............................	—	1	—	1	2
15	Tekniker...............................	_	_	_	1	1
11	Kanslibiträde.................................	1	—	—		1
	Summa	2	5	4	6	17

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN Bilaga 32

Verkstadsavdelningens reservdelssektion

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Sektions- chef	Teknisk detalj	Förråds- detalj	Summa
Ca 19	Förste tyghantverkare..............................		1		1
Ca, Ce, Cg 27	Byråingenjör ....................................	1	—	_	1
23	Ingenjör.................................	—	1	—	1
21	Ingenjör .......................................	—	1	1	2
19	Biträdande ingenjör ...............................	—	1	—	1
17	Ingenjörbiträde...................................	—	1	1	2
	Summa	1	5	2	8

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

529

Bilaga 33

ARMÉTY GFÖRVALTNIN GEN

Tygförrådsbyrån

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	\| Byråchef m. fl.	\| Centralsektion	\| Materielsektion	1 Materielredov.-sektion	Summa
Ma 37		i				1
Ma 30 Ma 27		_	i	i	i	3
	_	3	3	—	6
Ca 23	Tygförvaltare ........................................	—	1	1	3	5
Ca 19	Förste tyghantverkare.................................	—	—	—	3	3
Ca, Ce, Cg 27	Byråingenjör ........................................	—	—	—	1	1
25	Byråassistent.........................................	—	—	1	—	1
				1	—	1

21		—	—	3	—	3
19	Kontorsskrivare ......................................	—	2	2	—	4
17	Förste kansliskrivare..................................	—	1	2	4	7
15	Kansliskrivare .......................................	—	3	5	—	8
13		i	2	5	—	8
u	Förrådsman .........................................		1	—	—	1
ii	Kanslibiträde.........................................	—	6	5	10	21
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål...................	—	5	8	11	24
(30)	Expeditionsofficer.....................................	—	1	—	—	1
(22)	Underofficer.........................................	—	1	1	—	2
	Summa	2	27	38	33	100

34—49 64 Bihang till riksdagens protokoll 1954.

1 samt.

Nr 109.

530

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 3A

Ammimitionsförrådsbyrån

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef m. fl.	Centraldetalj	Am m lini-	tionssektion	Amredov.- sektion	Summa
Ma 37	Byråchef..................................	1					1
Ma 30	Major.....................................	—	_		i	_	1
Ma 27	Kapten ....................................	—	2		i	_	3
Ca 23	Tygförvaltare ..................................	—	1		i	1	3
Ca, Ce, Cg 27	Byråingenjör ..................................	—	—		i		1
25	Byråassistent..................................	—	—			1	1
25	Byråingenjör ..................................	—	—		i	_	1
23	Ingenjör.....................................	—	—		i	_	1
21	Assistent...................................	_	_		i	_	1
19	Kontorsskrivare ..............................	_	_		i	1	2
17	Förste kansliskrivare............................	_	2			2	4
15	Kansliskrivare ...............................	_			i		1
13	Kontorist..................................	_	1			1	2
11	Kanslibiträde.................................	1	3		i	3	8
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål.............	—	4		4	8	16
	Summa	2	13	14	17	46

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 35

Inköpsavdelningen

Lönegrad	Tjänst	Chef m. fl. \|	Expedition \|	Inköps- sektion	Räknings- sektion	Försäljnings- sektion	Summa
Cp 15	Inköpsdirektör...............................	i					1
Ca, Ce, Cg 33	Byrådirektör................................	i	—	1	—	_	2
31	Byrådirektör.................................	—	—	1	—	—	1
29	Förste byråintendent..........................	—	—	3	—	1	4
27	Byråintendent ...............................	i	—	3	—	—	4
27	Kamrerare..................................	—	—	_	1	_	1
25	Byråassistent................................	—	—	4	—	2	6
23	Assistent....................................	—	i	3	_	_	4
21	Assistent....................................	_	_	4	2	_	6
19	Kontorsskrivare..............................	—	2	5	1	_	8
19	Verkmästare ................................	—	—	_	—	1	1
17	Förste kansliskrivare..........................	—	1	4	2	_	7
15	Kansliskrivare..........................			2	3	1	6
15	Tekniker ................................	_	_			1	i
13	Kontorist....................................	i	1	2	2		6
11	Kanslibiträde................................	—	1	2	3	1	7
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål...........	—	13	—	—	—	13
	Summa	4	19	34	14	7	78

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

531

Bilaga 36

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Normaliebyrån

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef m. fl.	\| Expedition	\| Bibliotek	Standard.-sektion	B eskrivn.-sektion	\| Förlagssektion	\| Kontrollmetodiksektion	1 Materiallab	\| Experimentverkstad	Summa
		1									1
ti3 o l Ma 27						i					1

Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör.............................			—	i	—	—	i	i	—	3
29	Förste byråingenjör.......................							i	i	—	2
27	Byråingenjör............................	—	—	—	3	—	—	2	3	—	8
27	Byråintendent ...........................	—	—	—	—	i	—	—	—	—	1
25	Byråassistent............................						i	—	—	—	1
25	Byråingenjör ............................	—	—	3	3	i	—	1	4	—	12
23	Ingenjör................................	—	—	1	3	2	—	1	2	—	9
21	Assistent................................	—	—	1	—	1	—	—	—	—	2
21	Ingenjör................................	i	—	—	—	1	—	—	3	—	5
21	Verkmästare .........................									i	1
19	Biträdande ingenjör ......................	—	—	—	1	4	—	—	2	—	7
19	Faktor..................................						i				1
17	Ingenjörbiträde..........................	—	—	—	—	8	—	—	—	—	8
17	Verkstadsförman ........................									i	1
16							i	_	_	_	1

15	Kansliskrivare...........................	—	i	—	—	—	i	—	—	—	2
15	Tekniker ...............................	—	—	—	—	1	4	—	—	4	9
14	Fotograf................................	—	—	—	—	—	2	—	—	—	2
13	Kontorist................................	—	i	—	—	—	1	—	—	—	2
13	Tekniker ...............................	—	—	—	—	1	2	—	—	—	3
11	Kanslibiträde............................	i	—	—	1	1	1	1	1	—	6
11	Tekniskt biträde.........................	—	—	—	—	4	2	—	2	—	8
3						_	8		_	_	8
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål.......	—	4	2	—	2	3	—	—	—	11
6	Sorteringsbiträde.........................	—	—	—	—	—	7	—	—	—	7
	Summa	3	6	7	12	28	34	7	19	6	122

532

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 37

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Centralplaneringen

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Chef m. fl.	Centraldetalj	Krigsdetalj	Fredsdetalj	Mobiliserings- och utbild- ningsdetalj	Summa
Ma 33	Överstelöjtnant .........................	1					\
Ma 30	Major ..........................................		_	_	i	1	2
Ma 27	Kapten.......................................	—	*1	—	i	—	2
Ca, Ce, Cg 31	Armédirektör av 2. gr/byrådirektör.................	—	—	i	—	_	1
29	Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör............	—	—	i	—	—	1
29	Förste byråingenjör...................			1			1
25	Byråingenjör ....................................	_	_	i	_	_	1
23	Ingenjör........................................	—	—	i	—	—	1
17	Förste kansliskrivare.............................	—	1	_	_	_	1
13	Kontorist .......................................	i	_	_	_	1	2
11	Kanslibiträde....................................	_	1	_	_		1
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål...............	_	_	i	_	_	1
(30)	Officer .........................................	__	—	_	_	1	1
(22)	Underofficer.....................................	—	—	—	—	1	1
	Summa	2	3	6	2	4	17
1 Adjutant.

Bilaga 38

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Materielinspektionen

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Chef m. fl.	Vapengrupp	Fordonsgrupp \|	Signalgrupp	Summa
Ma 33	Överstelöjtnant..........................	i				1
Ma 27	Kapten ..........................		1			1
Ca 29	Arméingenjör av 1. gr...........................	_	i	1	1	3
Ca, Ce, Cg 11	Kanslibiträde.....................	i				1
	Summa	2	2	1	1	6

Kungl. Maj:ts proposition nr 109,

533

Bilaga 39

ARMÉTY GFÖRVALTNIN GEN

Administrativa byrån

Lönegrad

Tjänst

Ca 37

Ca, Ce, Cg 31
29
27
27
25
21
19
17
15
13
11
12
10
B—25
B— 8

Krigsråd .........................

Byrådirektör......................

Kamrerare........................

Byråintendent ....................

Förste byråsekreterare..............

Byråassistent......................

Assistent..........................

Kontorsskrivare...................

Förste kansliskrivare...............

Kansliskrivare ....................

Kontorist.........................

Kanslibiträde......................

Förste expeditionsvakt..............

Expeditionsvakt...................

Amanuens .......................

Biträde för skriv- och kontorsgöromål

*14

Summa 1 33 4 21 8 2 69

3
1
1
7
1
2
7

4
2

1 Därav 3 portvakter. — s Därav 9 telefonister.

Bilaga A0

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Personalkårexpcditionen

Lönegrad (-klass)	Tjänst	Antal
£32}		1
		1
£9.9}		1
Ca, Ce, Cg 11 B—8		1
	1
Summa	5

534

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga -tl

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN (sammanställning)

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Souschef m. fl.	Vapenavdelningen	F ordonsavdelningen	Elektroavdelningen	V erkstads avdelningen	Tygförrådsbyrån	ä <3 fe rQ C/5 tj OCtf f-c fn •O 1/3 C .2 •2 1 2	Normaliebyrån	Administrativa byrån	Inköpsavdelningen	Centralplaneringen	M aterielinspektionen	Personalkårexpeditionen	Provskjutningscentralen	Summa
		1														1
		1
			1	1	1											2
Cp 15	Avdelningschef tillika arméöver-
	direktör ....................	—	—	—	—	1										i
Cp 15	Inköpsdirektör................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	_	__	i
Cp 10	Byråchef.....................	—	—	—	2	1									_	3
Cp 10	Överingenjör .................	—	—	—	1											1
Cs 10			3	2												5
Ma 37							1	i								2
Ma 33			0	l										5
Ma 30	Major .......................	—	4	2	1	_	3	i	_	_	_	2		_	1	14
Ma 27	Kapten ......................	—	16	7	1	—	6	3	1	—	—	2	i	—	1	38
Ma 19	Fanjunkare...................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	1
Ca 37	Krigsråd .....................	—	—	—	—	—	—	—	—	i						1
Ca 37	Byråchef.....................	—	—	—	—	—	—	—	1							1
Ca 33	Armédirektör av 1. gr .........	—	1													1
Ca, Ce, Cg 33	Armédirektör av 1. gr/byrådirektör	—	—	1	—	—	—	—	—							1
Ca 31			1	1		1										3
Ca, Ce, Cg 31	Armédirektör av 2. gr/byrådirektör	—	1		7	1						1				10
Ca 29			*>	3												8
Ca, Ce, Cg 29	Arméingenjör av 1. gr/förste byrå-
			1	1	4	2						1				9
Ca 27			1	4		1									6
Ca, Ce, Cg 27	Arméingenjör av 2. gr /byråingenjör	—	3		—	2	—	_	_							5
Ca 23	Tygförvaltare.................	—	—	—	—	—	5	3							1	9
Ca 22			o		1											4
Ca 21	Tygverkmästare...............	—		_		1										i
Ca 19			1			2	3								O	3
Ca, Ce, Cg 33			1												2
31			4	2	2	3			3	2	1					17
29			4	9	8	4			2			1			1	29
29	Förste byråintendent...........	—				_	_		_	4		_	_		4
29	Kamrerare................	—	—	—	—	_	_	_	_	i						1
27										3						3
27			16	in	17	11	1	1	8							64
27	Byråintendent ................	_-	i	i					i	i	4	_	_	_	_	8
27	Kamrerare....................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	_	_	_	1
25	Byråassistent..................	—	—	i	i	4	i	1	i	i	6	—	—	—	—	16
25	Byråingenjör .................	—	31	18	26	13	i	1	12	—	—	1	—	—	3	106
23	Assistent......................	—	—	1	—	1	—	—	—	—	4	—	—	—	1	7
23	Ingenjör......................	—	43	24	35	25	—	1	9	—	—	1	—	—	—	138
21				1	t	3	3	1	9	]	6					18
21			1												1
21	Ingenjör......................	—	43	15	20	9	—	—	5	—	—	—	—	—	3	95

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

535

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Souschef m. fl.	Vapenavdelningen	Fordonsavdelningen	Elektroavdelningen	Verkstadsavdelningen	C °tf H rQ X/i °tf e F» H	C tf H Q xn ■ö tf H s- O X/i C 0 s 1 6	Normaliebyrån	C fe £3 tf > 1 CA 2 i <	Inköpsavdelnmgen	Centralplaneringen	M atenehnspektionen	Personalkårexpeditionen	Provskjutningscentralen	Summa
Ca, Ce, Cg 21																1
	_	34	15	16	8	—	—	7	—	—	—	—	—	2	82
19							1							1
Faktor.......................		1											—	—	1
19			2				4	2	_	7	8	_	_	—	—	23
														2	4
17				1	2				_	_	_	_	_	_	_	3
	_	_	2	i	1	7	4	—	1	7	i	—	—	—	24
		_	24	10	13	5	—	—	8						i	61
		_		_	1	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	2
																1
					2											2

		_	2												2	4
15 15 14		_	2	2	1	3	8	1	2	2	6	—	—	—	2	29
	_	19	5	7	1	—	—	9	—	1	—	—	—	5	47
								2						1	3
Fotograf......................			1											1
															1	1
		_	3	5	1	2	8	2	2	7	6	2	—	—	—	38
		_	9	3					3							15
																2
															1	1
11			_	1	2		1									4
		13	13	7	9	21	8	6	4	7	1	i	i	4	95
				Q	1				8						9	21
11 10		7	O
															12
				1											1

8 g			1	_	3	—	—		8							12
			_	1	—	—		—							1
6 6																7
		_	_	2	_	—		—							2
		1													3
B 25																9
B— 8	Biträde för skriv- och kontorsgö		21	36	10	11	24	1C	11	22	13	1		i	6	172
																1
(32) nn'')	Chef för biluttagningssektionen .															1 4
			2	1	1	—	1									5
(22)			1	1												2
		1		_	—	2		—			1		i		5
	Summa	2	334	120‘	20(	12f	10C	>44	121	!6‘	71	1"	6	5	44	11357

536

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga £2

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN

Materiell) yrån

.... ''..•''ri ’''«&& afl si -»''.i »illS. : ■ '' ,-i ’ Lönegrad (-klass) j*r	Tjänst (beställning)	Byråchef m. fl.	Expedition	Utrustningssektion	Inventariesektion	Mobiliserings- och tilldel- ningssektion	Inköpssektion	Kontroll- och verkstadssek- tion	Summa
Ma 37	Byråchef...................	1
Ma 33	Överstelöjtnant ...............			i 1 3		1	i
Ma 30	Major ..................			i
Ma 27	Kapten ..................	i
Ma 21	Förvaltare (i intendenturförrådstj änst)				1
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör.................”,						1
29	Förste byråintendent............						i
27	Byråingenjör.................				i		1	2
27	Kamrerare....................					i
25	Byråingenjör...................			i	i
25	Byråassistent.................			1 1 1	3
23	Ingenjör......................				i	3
23	Assistent.....................				1
21	Assistent..................			2	i
21	Ingenjör........................
19	Biträdande ingenjör...........			2
19	Kontorsskrivare................			i
17	Ingenjörbiträde...............						1
17	Förste kansliskrivare............						1
17	Tvättinstmktör..............						1
15	Kansliskrivare.................		l				1	2
13	Kontorist...................		i i T
11	Kanslibiträde................		i i		O
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål ....		2	x	4	2	13
(30)	Officer ................
(23)	Underofficer.................		1
Kollektivav- talsanställda	Avsynare.....................
	Summa	2	T \|l3	7	12	20	21	82

Kungl. Maj:ts proposition nr 109,

537

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN Bilaga 43

Förplägnadsbyrån

Lönegrad (-klass)	Tjänst (bestäUning)	\| Byråchef	Expedition	Mobiliserings- och anskaff- ningssektion	1 Driftsektion \|	Summa
		i				1
			_	1	—	1
IVlä o o				1	i	2
		_	_	1	2	3
		_	_	_	1	1
				1	—	1
					1	1
oq		_	—	—	1	1
		_	—	—	1	1
21 91					1	1
			—	1	1
19					1	1
				1	1
Ifi				_	1	1
15 iq				1	_	1
	_	_	1	—	1
		_	i	1	1	3
				1	1	2
r\(\\			i		—	1
	Summa	i	2	8	14	25

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN Bilaga 44

Drivmedelsbyrån

				tf O		I
Lönegrad	Tjänst (beställning)	(«-• 4) tf	tf o •tf	Ä •tf O	O s 0) s	& c i C/5 tf	cd
		•cd fe tf	Q) a H W	•c Q	1 tf	tf O S	tf c/D
Ma 37 Ma 33		1					i
		1			i
	_	_	1	_	i	2
		__	_		1	_	1
Litl\| Lig UU		_	_	_	1	_	1
97		_	_	1	1	_	2
		_	_	1	_	_	1
95		_	_		1	—	1
		_	_	_	4	—	4
		_	_	_	3	_	3
21		_	_	2	—	i	3
		__	_	_	1	_	1
13		_	_	_	1	—	1
11		_	i	1	1	—	3
B—8		_	2	1	2	i	6

	Summa	1	3	8	16	3	31

538

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 45

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNIN GEN

Häst- och veterinärmaterielhyrån

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Byråchef	Allmän sektion	Remonteringsdetalj	Hästuttagningssektion	Summa
Ca 37	överfältveterinär.................	i				1
Ca 31	Fältveterinär......................			i	1
Ma 30	Major ....................		1		1
Ca, Ce, Cg 13	Kontorist...................			1
11	Kanslibiträde...................		2	i	5
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål........			6	6
(32)	Remonteringsofficer ...............			i
(22)	Underofficer...............			1 11
Summa	i	3	2	17

Bilaga 46

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN

Förrådskontrollkontoret

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Chef	Expedition	Sakgranskningsdetalj	Bokföringsdetalj	Statistikdetalj	Summa
Ma 33	Överstelöjtnant................	1					1
Ca 23	Departementsskrivare........			1	1		2
Ca, Ce, Cg 11	Kanslibiträde............		i	1	5		7
B—8 (30)	Biträde för skriv- och kontorsgöromål ... Officer..................	—	i		4	—	5
(24)	Underofficer ................					i	1
(22)	Underofficer ..............	—	—	2	—	2
	Summa	1	2	6	10	i	20

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

539

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN

Bilaga 47

Chefsexpeditionen

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	\| Chef	Expedition m. m.	\| Centralsektion	Personal- och mobilise- ringssektion	Summa
		1				1
Ma do		—	—	i	1	2
		—	—	4	1	5
		—	—	1	—	1
		—	1	—	—	1
		_	1	_	—	1
		_	1	- -	—	1
		—	2	—	—	2
		_	4	—	—	4
B—8			4		—	4
		1		—	1
			_	1	1	2
\**)	Summa	1	*14	7	3	*25
1 Härtill kommer telefonister, vilkas antal är beroende av ämbetsverkets blivande förläggning.

Bilaga 45

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN

Administrativa byrån

Lönegrad	Tjänst	\| Byråchef	\| Kanslisektion	\| Avtalsdetalj	\| Personaldetalj	Summa
		i				1
uä O / Ca, Ce, Cg 29		_	i	i	—	2
	_	—	—	i	1
zo		_	_-	i	—	1
		—	—	—	i	1
		—	i	i	—	2
		—	i	—	—	1
D ZD	Summa	i	3	3	2	9

540

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN (sammanställning)

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)			oouscnei Chefsexpeditionen AJ i o	Aumimsirauva Dyran Förrådskontrollkontoret	Materielbvrån	Förplägnadsbyrån	Drivmedelsbyrån	Häst- och veterinärmate- rielbyrån	Summa
Mp/Cp 19	Souschef ................	1--
Ma 37	Byråchef.................
Ma 33	Överstelöjtnant............	- 1 - 2	1	3	i	i
Ma 30	Major ...............
Ma 27	Kapten ................
Ma 21	Förvaltare...............			i				17
Ca 37 Ca 31	Krigsråd, överfältveterinär ... Fältveterinär...........				1 —	—	—	1 1	2 1
Ca 23	Departementsskrivare........		2
Ca, Ce. Cg 33	Byrådirektör..............					i		1
31	Byrådirektör..............			i
29	Förste byråingenjör..........				i		1 1
29	Förste bvråintendent......			i
29	Förste byråsekreterare.......
27	Byråingenjör..............				i i
27	Byråintendent .............
27	Kamrerare...............
25	Byråingenjör .............				i	i
25	Byråassistent............					4
25	Byråinspektör.............					i
25	Byråsekreterare ........	-
23	Ingenjör ..................			5	i	4		10
23	Assistent...............
21	Ingenjör.................				i
21	Assistent...........
19	Köksmästare...........				i			1 6
19	Biträdande ingenjör .....			6 Q
19	Kontorsskrivare........	- — i
17	Ingenjörbiträde.............		1 1	i
17	Förste kansliskrivare.......			1		2
17	Tvättinstruktör.........			1
16	Köks föreståndare.........				i i i
15	Kansliskrivare .........	1		2
13	Kontorist.............	1 1 1		9
12	Förste expeditionsvakt......					i i oo
11	Förrådsman............
11	Kanslibiträde..........	2 2	7	g	Q
10	Expeditionsvakt........	4
B—25	Amanuens ............	— i 4 — 1
B— 8 (32)	Biträde för skriv- och kontorsgöromål Expeditionsofficer...........		5	13	2	6	6	36 1
(32)	Remonteringsofficer ....						1
(30)	Officer.............				1
(24)	Underofficer...........
(23)	Underofficer..........
(22)	Underofficer..........	O	2				1
Kollektivav- talsanställda	Avsynare..............
1 Härtill komm	Summa 1 er telefonister, vilkas antal är beroende av ämbe	>25 9 tsverkets	20 bli	var	!5 3 de	1 för	17 läggn	210 ing.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

541

Bilaga 50

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdel ningens artilleribyrå

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	1 Chef för artilleribyrån	\| Artilleridirektör	1 Centraldetalj	1 Sjöartillerisektion	\| Kustartillerisektion	\| Ammunitionssektion	1 Mekanisk sektion	\| Elektrosektion	Summa
Cs 10	Byråchef..................................	i								1
Ma 30	Kommendörkapten av 2. gr..................				i					1
Ma 30	Major.....................................					i				1
Ma 30	Kommendörkapten av 2. gr/major ............						i	—	—	1
Ma 27	Kapten vid flottan .........................	—	—	i	3	—	2	—	—	6
Ma 27	Kapten vid kustartilleriet ....................	—	—	i	—	2	1	—	—	4
							1			1
Ma 19/23	Löjtnant vid kustartilleriet ...................	—	—	—	—	1	1	—	—	2
Ma 21	Förvaltare vid flottan .......................						1			1
Ma/Ca 33	Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant/
	marindirektör av 1. gr ....................	—	i							1
Ca 31	Marindirektör av 2. gr ......................						1	2	i	4
Ca, Ce, Cg 29	Förste byråingenjör.........................							1	—	1
27	Byråingenjör ..............................	—	—	—	—	1	2	2	3	8
25	Byråingenjör ..............................	—	—	—	1	2	—	4	1	8
23	Ingenjör...................................	—	—	i	—	1	2	1	1	6
21	Ingenjör...................................	—	—	—	1	—	4	—	—	5
19	Biträdande ingenjör ........................	—	—	i	—	—	1	1	1	4
17	Ingenjörbiträde.............................							1	1	2
17	Förste kansliskrivare........................			i			1			2
15	Tekniker..................................				1					1
13	Tekniker..................................						1	1	—	2
11	Tekniskt biträde............................		—	—	—		2	—	—	2
11	Kanslibiträde...............................			i			1			2
8	Tekniskt biträde............................			—			2	—	—	2
B 8				2	1	1	2	2	1	9
(30)	Expeditionsofficer...........................			1						1
(22)	Expeditionsunderofficer......................			1					—	1
	Summa	i	i	10	8	9	26	15	9	79

542

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 51

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens torpedbyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef	Torpeddirektör	Militärteknisk sektion	Torpedsektion	Tubsektion	Ritkontor	Summa
Cs 10	Byråchef......................	1						1
Ma/Ca 33	Kommendörkapten av 1. gr/marindirektör av 1. gr .		i	_	_			1
Ma 30	Kommendörkapten av 2. gr..........	_	_	i	_	_	_	1
Ma 27	Kapten vid flottan.....................	_	_	i	i			2
Ma 21	Förvaltare vid flottan......................	_	_	i				1
Ma 16	Torpedmästare av 2. gr.................				2
Ca 31	Marindirektör av 2. gr .............				2			2
Ca 29	Mariningenjör av 1. gr ................	_	_	_		i		i
Ca 27	Mariningenjör av 2. gr ................	_	_	_	i			i
Ca, Ce, Cg 33	Marindirektör av 1. gr/byrådirektör ..............	_	_	_	i	_	_	i
31	Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ...........	—	_	_		i	_	i
27	Mariningenjör av 2. gr/byråingenjör .......					1		i
31	Ryrådirektör..............T........	_	_	_		i		i
29	Förste byråingenjör.....................	_	_	_	i		_	i
27	Byråingenjör .......................	_	_	_	i	_	i	2
25	Byråingenjör .........................	_	_	_	i	_	2	3
23	Ingenjör..........................	_	_	_	i	_	1	2
21	Ingenjör.........................	_	_	_	i	i	1	3
19	Biträdande ingenjör ...............	_	_	_			1	1
17	Förste kansliskrivare...............	_	_	i				1
15	Tekniker........................	_					1	1
11	Tekniskt biträde....................							1
11	Kanslibiträde....................	—	—	2	—	—		2
	Summa	i	i	6	12	5	8	33

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

543

Bilaga 52

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens minbyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef	Mindirektör	\| Centraldetalj	\| Minsektion	\| Minröjningssektion	1 Minskyddssektion	\| Ritkontor	Summa
		i							1
				i	_	ii	_	_	2
Ma 27 Ma/Ca 33				i	i				2
Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant/marin-		i				1
Ma 30/Ca 31	Kommendörkapten av 2. gr/major/marindirektör				i				1
		_	_	_	_	i	_	_	1
Ca 31 Ca, Ce, Cg 31					i	i	_	_	2
				1		1
		_	_	i	_		__	1
27 25 23 23					i	_	_	i	2
	_	_	_		i	i	i	3
			i					1
				_	_	2	2	4
91		_	_	i	_	_	—	—	1
21							1	*1	2
				i	_		1	2
								1	1
15 11 B—8							1		1
			i					1
Biträde för skriv- och kontorsgöromål..	Summa	i	i	i 6	6	4	6	7	1 31
1 Deltidstjänstgörande å minsektionen. * Deltidstjänstgörande å minröjningssektionen.

544

Kungl. Maj:ts proposition nr 109,

Bilaga 53

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens telebyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef	Militärassistenter	Radarsektion	Radiosektion	Telefonsektion	Hydrofonsektion	Centraldetalj	U O G O å s	Marinens centrala tele- förråd	Telelaboratorium	Summa
Cp 13	Byråchef.........................	1										I
Ma 27	Kapten vid flottan....................		2		_	_	_	_	_	_		2
Ma 27			2
Ma 19			1
Ma 19	Flaggunderofficer vid kustartilleriet...	_	i									1
Ca, Ce, Cg 33	Marindirektör av 1. gr/byrådirektör ...	—	—	i	i					_	_	2
31	Marindirektör av 2. gr/byrådirektör . ..					i	i	__	—	—	_	2
29	Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör	—	—	i	2	i	i	—	—	_	_	5
31
29	Förste byråingenjör..................	—	_	3	1	_	_	_	_	_	i	5
27	Byråingenjör .......................	—	—	6	2	2	—	—	1	_	2	13
27
25	Byråingenjör ..................			4	2	3	2					12
25
23	Ingenjör............................	__	_	5	2	i	i		1	_	1	ii
23	Ingenjör el. assistent............	—	—	—	__	_	_	i	_	_	_	i
21	Ingenjör.......................			4	3	2	1		4			n
19	Biträdande ingenjör .................	_	_	5	3	4	2	_	i	_	3	18
19
17	Förste kansliskrivare......	_	_	_	_	_		i				1
17	Ingenjörbiträde..................			3					2		3	3
15
15	Tekniker.....................			2					3	4	4	7
13	Tekniker...................											l
13	Kontorist...............							Q				Q
11	Kanslibiträde..................							3				3
11	Tekniskt biträde...............								4			2
8	Tekniskt biträde.............								0			2
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål ..							7	2	2		ii
	Summa	i	6	34	16	14	8	16	15	6	14	130

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

545

Bilaga 54

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningeng kontrollkontor

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	\| Chef	\| Centraldetalj	\| Vapendetalj	Marinens kontroll i Bofors (MKOB)	Marinförv. explosivämnes-1 lab. (MEL)	Summa
Ma 30	Kommendörkapten av 2. gr/major................	1	_	_	_	_	1
Ma 27	Kapten vid flottan eller kustartilleriet..............	—	i	—	1	—	2
Ma 23	Förvaltare vid flottan...........................	—	—	—	1	—	1
Ma 21					1		1
Ma 19	Flaggunderofficer vid flottan.....................	—	i	—	1	—	2
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör ..................................	—	—	—	—	i	1
25	Byråassistent (statistiker) .......................	—	i	—	—	—	1
23	Ingenjör......................................	—	—	3	—	i	4
21	Ingenjör......................................	—	—		1	—	1
19	Biträdande ingenjör............................	—	—	4	—	—	4
17	Ingenjörbiträde ...............................	—	—	—	1	—	1
15	Tekniker......................................	—	—	—	1	—	1
13	Tekniker......................................	—	—	—	1	—	1
11	Förrådsman ..................................	—	—	—	1	—	1
11	Kanslibiträde..................................	—	—	—	1	—	1
11	Tekniskt biträde...............................	—	—	—	—	i	1
8	Tekniskt biträde...............................	—	—	—	1	—	1
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål ............	—	2	—	1	—	3
(22)	Laboratorieunderofficer.........................	—	—	—	—	i	1
(22)	Expeditionsunderofficer.........................	—	1	—	—	—	1
	Summa	1	6	7	12	4	30

35—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

546

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 55

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenplaneringen

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Chef	Budgetrepresentant tillika mobiliseringsofficer	Nautisk assistent	Vapenplanering	Summa
Ma 33	Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant.............	»1				1
Ma 30	Kommendörkapten av 2. gr..........................	—	—	i	—	1
Ma 30	Kommendörkapten av 2. gr/maj or ....................	—	ll	—	—	1
Ma 27	Kapten vid flottan...................................	—	—	—	22	2
Ca, Ce, Cg 23	Assistent...........................................				1	1
13	Kontorist..........................................	_	_	_	1	1
11	Kanslibiträde.......................................	—	—	—	1	1
	Summa	1	1	i	5	8
1 Chefen för vapenplaneringen och budgetrepresentanten tillika mobiliseringsofficeren bör
i princip tillhöra olika vapenslag inom marinen.
2 Varav en stridsledningsutbildad och en ubåtsjaktutbildad.

Bilaga 56

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens expedition

Lönegrad (-klass)	Tjänst	Till chefens för vapenavdel-ningen för-fogande	Expedition	Skrivcentral	Summa
(30)	Expeditionsofficer.................................		2		2
Ca, Ce, Cg 19	Kontorsskrivare...................................	1	—	_	1
17	Förste kansliskrivare...............................	_	1	_	1
13	Kontorist.........................................	_	1	*1	2
11	Kanslibiträde.....................................	—	—	1	1
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål................	—	6	4	10
(22)	Expeditionsunderofficer............................	—	3	—	3
	Summa	1	13	6	20
1 Placerad såsom sekreterare åt avdelningschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

547

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 57

Skeppsbyggnadsavdelningens proj ektbyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning) ‘	\| Byråchef m.il.\|	Projekt- sektion	Utrustnings- sektion	Skydds- sektion	Fartygsrit- kontor	Summa
Cs 10	Ryråchef .................................	i	_	_	_	_	1
Ma 21	Förvaltare vid flottan.......................	—	—	1	—	—	1
Ca 31	Marindirektör av 2. gr .....................	—	1	—	1	—	2
Ca 27	Mariningenjör av 2. gr......................	—	1	—	1	—	2
Ca, Ce, Cg 31	Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ..........	—	—	1	—	—	1
29	Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör.....	—	2	—	—	1	3
27	Mariningenjör av 2. gr/byr&ingenjör ..........	—	2	1	—	—	3
31	byrådirektör ..............................	—	1	—	—	—	1
29	Förste byråingenjör.........................	—	1	—	1	—	2
27	Byråingenjör..............................	—	4	1	—	—	5
25	Byråingenjör..............................	—	—	1	2	1	4
21	Ingenjör..................................	—	1	—	—	2	3
17	Ingenjörbiträde............................	—	—	—	—	1	i
11	Tekniskt biträde...........................	—	—	—	—	1	i
11	Kanslibiträde..............................	i	—	—	—	—	i
8	Tekniskt biträde...........................	—	—	—	—	2	2
	Summa	2	13	5	5	8	33

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 58

Skeppsbyggnadsavdelningens fartygsbyrå

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	{Byråchef m.fl. 1	Mobilise- ringsofficer	Planerings -sektion	Hjälpfartygs- sektion	Fartygsbygg- nadssektion	Underhålls- sektion	Summa
Cp 13	Byråchef.............................	i	—	—	—	—	—	1
Ca 33	Marindirektör av 1. gr .................	—	—	1	—	—	—	1
Ca 31	Marindirektör av 2. gr .................	—	—	—	1	—	1	2
Ca 29	Mariningenjör av 1. gr .................	—	—	1	—	—	—	1
Ca, Ce, Cg 31	Marindirektör av 2. gr/byrådirektör .....	—	—	—	—	1	—	1
29	Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör	—	—	—	—	2	2	4
27	Mariningenjör av 2. gr/byråingenjör .....	—	—	1	—	1	—	2
29	Förste byråingenjör....................	—	—	1	—	—	—	1
27	Byråingenjör .........................	—	—	1	—	—	—	1
25	Byråingenjör .........................	—	—	2	1	2	1	6
23	Ingenjör..............................	—	—	—	—	1	1	2
23	Assistent..............................	—	—	1	—	—	—	1
21	Ingenjör..............................	—	—	—	—	—	1	1
15	Kansliskrivare ........................	—	—	—	—	—	1	1
13	Tekniker.............................	—	—	—	—	1	—	1
11	Tekniskt biträde.......................						1	1
11	Kanslibiträde..........................	2	—	—	—	—	—	2
(36)	Mobiliseringsoflicer....................	—	1	—	—	—	—	1
	Summa	3	1	8	2	8	8	30

548

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 59

Skeppsbyggnadsavdelningens ubåtsbyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef m.fl.\|	Projekt- sektion	Ubåtsbygg- nadssektion	Dykeri- och bärgnings- detalj	Summa
Cs 10	Byråchef....................................	i				1
Ca 31	Marindirektör av 2. gr ........................	—	—	1	—	1
Ca 29	Mariningenjör av 1. gr ........................	—	—	—	1	1
Ca, Ce, Cg 33	Marindirektör av 1. gr/byrådirektör ............	—	1	—	—	1
31	Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ............	—	2	—	—	2
29	Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör .......	—	1	1	—	2
27	Mariningenjör av 2. gr/byråingenjör ............	—	—	1	—	1
31	Byrådirektör.................................	—	1	—	—	1
29	Förste byråingenjör...........................	—	1	—	—	1
27	Byråingenjör ................................	—	—	1	—	1
25	Byråingenjör ................................	—	1	3	1	5
23	Ingenjör ....................................	—	1	4	—	5
21	Ingenjör.....................................	—	1	—	—	1
19	Biträdande ingenjör ..........................	—	—	1	—	1
15	Tekniker....................................	—	—	1	—	1
13	Kontorist....................................	—	—	1	—	1
11	Kanslibiträde.................................	i	—	—	—	1
	Summa	2	9	14	2	27

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 60

SkeppsbyggnadsaTdelningens maskinbyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef m.fl.\|	Anläggnings- sektion	Värmetek-nisk detalj	Maskin- sektion	Motorsektion \|	Summa
Cs 10	Byråchef ...................................	i					1
Ma 23	Förvaltare vid flottan.........................	—	1	—	—	—	1
Ma 21	Förvaltare vid flottan.........................	—	—	—	1	—	1
Ca 31	Marindirektör av 2. gr .......................	—	1	—	—	—	1
Ca, Ce, Cg 31	Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ............	—	—	—	1	i	2
29	Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör.......	—	1	—	—	2	3
29	Förste byråingenjör ..........................	—	—	1	1	—	2
27	Byråingenjör................................	—	2	1	2	1	6
25	Byråingenjör................................	—	1	—	1	2	4
23	Ingenjör ....................................	—	3	—	1	1	5
19	Biträdande ingenjör..........................	—	—	—	1	—	1
17	Ingenjörbiträde..............................	—	—	—	—	2	2
15	Tekniker....................................	—	—	—	—	2	2
13	Tekniker....................................	—	—	—	1	—	1
11	Tekniskt biträde.............................	—	—	—	1	—	1
11	Kanslibiträde................................	i	—	—	—	—	1
	Summa	2	9	2	10	11	34

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

549

MARINFÖRVALTNINGEN Bilaga 61

Skeppsbyggnadsavdelningens elektrobyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef m. fl.	Anläggnings- sektion	Materiel- sektion	Special- teknisk detalj	Summa
Cs 10	Byråchef..................................	1	_	_		1
Ca 31	Marindirektör av 2. gr ......................	—	1	—	—	1
Ca 27	Mariningenjör av 2. gr ......................	—	1	—	—	1
Ca, Ce, Cg 31	Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ..........	—	—	1	—	1
27	Mariningenjör av 2. gr/byråingenjör ..........	—	1	—	—	1
29	Förste byr&ingenjör.........................	—	—	—	1	1
27	Byråingenjör ..............................	—	2	1	—	3
25	Byråingenjör ..............................	—	6	2	1	9
23	Ingenjör ...................................	—	1	2	—	3
19	Biträdande ingenjör ........................	—	—	1	—	1
15	Tekniker..................................	—	—	1	—	1
13	Tekniker..................................	—	—	2	—	2
11	Kanslibiträde...............................	1	—	—	—	1
	Summa	2	12	10	2	26

MARINFÖRVALTNINGEN Bilaga 62

Skeppsbyggnadsavdelningen, ny- och ombyggnadskontrollanter samt centralsektion

		C o 44 C/7		Central sektion
Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Ny- och ombyggnad trollanter	\| Sektionschef	Utredningsdetalj	Expedition	Summa
Ca 33	Marindirektör av 1. gr ..............................		1			1
Ca 31	Marindirektör av 2. gr ..............................	2	—	—	—	—
Ca 29	Mariningenjör av 1. gr ..............................	4	—	i	—	1
Ma 23	Förvaltare vid flottan................................	2	—	—	—	—
Ma 21	Förvaltare vid flottan................................	1	—	—	—	—
Ca, Ce, Cg 21 19					1	1
Kontorsskrivare ....................................	—	—	i		1
17	Förste kansliskrivare................................	—	—	—	1	1
15	Kansliskrivare .....................................	—	—	—	1	1
13	Kontorist..........................................	1	—	—	‘3	3
11	Kanslibiträde.......................................	—	—	—	4	4
B—8					10 1	10 1
(30)	Expeditionsofficer...................................	—	—	—
2	Kontrollantbiträden.................................	4	—	—	—	—
1 En placerat ! Anställda m	Summa såsom sekreterare åt avdelningschefen, ot kontrakt.	14	1	2	21	24

550

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 63

Intendenturavdelningen

Lönegrad (-klass)	. T j ä n s t (beställning)	\| Avdelningschef \|	\| Centralsektion \|	Förplägnads- sektion	\| Materielsektion \|	Drivmedels- sektion	Förrådskontroll- kontor	Summa
Mo 15	Marino verintendent........................	1						1
Ma 33	Kommendörkapten av 1. gr .................	—	1	1	i	—	—	3
Ma 30	Kommendörkapten av 2. gr.................	—	—	—	—	1	1	2
Ma 27	Kapten ..................................	—	3	3	3	1	1	11
Ma 19/23	Löjtnant .................................	—	—	—	—	1	—	1
Ma 21	Förvaltare vid flottan.......................	—	1	—	1	—	—	2
Ca, Ce, Cg 27	Byråintendent ............................	—	—	1	—	1	—	2
23	Assistent..................................	—	1	—	—	—	—	1
21	Förste kontorsskrivare......................	—	—	1	1	1	—	3
19	Kontorsskrivare ...........................	—	1	—	1	—	3	5
17 15	Förste kansliskrivare....................... Förman..................................			_	1	_	1	1 1
13	Kontorist.................................	—	2	—	—	—	1	3
11	Kanslibiträde..............................	—	1	1	1	—	—	3
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål........	—	4	—	1	1	2	8
(30)	Expeditionsofficer..........................	—	1	—	—	—	1	2
(22)	Expeditionsunderofficer.....................	—	—	1	—	—	1	2
	Summa	1	15	8	10	6	11	51

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 64

V erkstadsbyrån

Lönegrad	Tjänst (beställning)	\| Byråchef	\| Centralsektion \|	\| Driftsektion	Arbetsstudie- detalj	\| Avtalsdetalj	Krigsrepara- tionsdetalj	\| Förrådsdetalj	Summa
Cp 13	Verks tadsdirektör.........................	1							1
Ca, Ce, Cg 29	Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör ...						1	—	1
31	Byrådirektör..............................			1					1
29	Förste byråingenjör........................			1	1	—	—	i	3
29	Förste byråsekreterare.....................	—	1	—	—	1	—	—	2
27	Byråingenjör .............................	—	—	3	—	—	—	—	3
27	Förste byråsekreterare .....................	—	1						1
25	Byråingenjör .............................	—	—	2	1	1	—	i	5
23	Ingenjör.................................						1	—	1
23	Assistent eller ingenjör.....................	—	1						1
23	Assistent.................................	—	1						1
13	Kontorist.................................	—	1						1
11	Kanslibiträde.............................	—	2	—	—	—	—	i	3
B—8			2						2
	Summa	1	9	7	2	2	2	3	26

Kungl. Maj:ts proposition nr i09

551

Bilaga 65

MARINFÖRVALTNINGEN

Inköpsavdelningen

<0 Lönegrad	Tjänst	\| Chef	\| Inköpssektion	\| Räkningssektion]	\| Expedition	Summa
Cp 15	Inköpsdirektör.......................................	1	—	—	—	1
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör.........................................	—	1	—	—	1
27	Byråingenjör eller byråintendent........................	—	1	—	—	1
25	Byråingenjör eller byråassistent.........................	—	1	—	—	1
25		—	—	1	—	1
23	Ingenjör eller assistent.................................	—	1	—	—	1
17	Förste kansliskrivare..................................	—	1	i	—	2
13		—	—	—	i	i
ii	Kanslibiträde.........................................	—	1	i	3	5
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål...................	—	—	i	7	8
	Summa	1	6	4	11	22

Bilaga 66

MARINFÖRVALTNINGEN

Normaliebyrån

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	1 Byråchef	1 Standardiseringssektion \|	\| Beskrivningssektion	\| Förlagsdetalj	1 Bibliotek	\| Expedition	Summa
Ca 37	Byråchef.......................................	i						1
Ca, Ce, Cg 31	Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ...............	—	i	—	—	—	—	1
29	Förste byråingenjör..............................	—	2	—	—	—	—	2
27	Byråingenjör eller byråintendent...................	—	—	i	—	—	—	1
25	Byråassistent....................................	—	—	1	—	1	—	2
25	Byråingenjör ...................................	—	1	—	—	—	—	1
23	Ingenjör........................................	—	1	—	—	—	—	1
21	Museiassistent ..................................	—	—	—	—	1	—	1
17	Ingenjörbiträde..................................	—	—	i	—	—	—	1
15	Biblioteksassistent ...............................	—	—	—	—	1	—	1
13	Tekniker.......................................	—	—	—	i	—	—	1
11	Kanslibiträde....................................				i		i	1
11	Tekniskt biträde.................................	—	—	—	—	—	1
8	Tekniskt biträde.................................	—	—	i	i	—	—	2
(36)	Bibliotekarie och referatingenjör...................	—	—	—	—	i	—	1
	Summa	i	5	4	3	4	i	18

552

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 67

MARINFÖRVALTNINGEN

Administrativa byrån

Lönegrad (-klass)	Tjänst	Byråchef	Kanslisektion	Ekonomisektion	Personalkontor	Organisations- detalj	Expedition	Registrator	Summa
Ca 37	Amiralitetsråd..............................	1							1
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör............................	_	i	_	_	_	_	_	1
29	Förste byråsekreterare.....................	—	—	—	1	—	_	_	1
27	Förste byråsekreterare.......................	—	2	—	—	—	—	—	2
27	Kamrerare..............................	_	_	i	_	_	_	_	—1
25	Byråassistent...............................	—	—		—	1	_	_	1
25	Kamrerare.............................	_	_	i	_	_	_	_	1
19	Kontorsskrivare.............................	_	_	3	1	_	_	_	4
19	Kontorsskrivare/biträdande ingenjör...........	—	—	_	_	1	_	_	1
15	Kansliskrivare.............................	_	_	1	1	_	_	i	3
13	Förrådsförman ..........................	_	_	1		_	_		1
13	Kontorist...................................	_	_	1	_	_	12	_	3
12	Förste expeditions vakt.......................	_	_		_	_	1	_	1
11	Förrådsman...............................	_	_	1	_	_	_	_	1
11	Kanslibiträde...........................	_	_	1	2	1	3	_	7
10	Expeditionsvakt...........................	—	_	_			3	_	3
B—25	Amanuens .............................	_	1	1	1	__	_	_	3
B— 8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål..........	—	—	2		_	6	_	8
(22)	Expeditionsunderofficer......................	—	_-	1	_	_	_	_	1
Arvode	Kontorsbud..............................	—	—	—	—	—	4	—	4
	Summa	1	4	14	6	3	19	i	48
1 Placerad en såsom sekreterare åt souschefen, en såsom föreståndare för expeditionen.

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 68

Centralplaneringen

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Antal
Ma/Ca 33 Ma 30/Ca 31	Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant/marindirektör av 1. gr Kommendörkapten av 2. gr/major/marindirektör av 2. gr ..........	1 1
Ma 27	Kapten vid flottan..........................	1 I
Ma 27	Kapten vid kustartilleriet ..................................	1 2 1
Ma 27	Kapten vid marinintendenturkåren..................	1 1
Ma 19/23	Löjtnant vid flottan........................................	3 1 1 1 1 1
Ca 29	Mariningenjör av 1. gr ..............................
Ca, Ce, Cg 11	Kanslibiträde..................................
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål ...........................
(30)	Mobiliseringsofficer.......................	1
1 En beställn kår, vilken inne 2 Tillika delt 3 Adjutant åt	Summa ing för kapten (mariningenjör av 1. gr) skall hållas vakant inom den pe lavaren av beställningen i Ma 30/Ca 31 tillhör, idstjänstgörande på vapenplaneringen, souschefen i marinförvaltningen.	39 rsonal-

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

553

Bilaga 69

MARINFÖRVALTNINGEN (sammanställning)

Lönegrad

(-klass)

Mp/Cp 19
Mo 15
Mp/Cp 15
Cp 17
Cp 15
Cp 13
Cp 13
Cs 10
Ma 33

Ma 33
Ma/Ca 33

Ma/Ca 33

Ma 30
Ma 30
Ma 30
Ma 30

Ma 30/Ca 31

Ma 27
Ma 27
Ma 27
Ma 27
Ma 19/23
Ma 19/23
Ma 19/23
Ma 23
Ma 21
Ma 19
Ma 19
Ma 16
Ca 33
Ca 31
Ca 29
Ca 27
Ca, Ce

Tjänst

(beställning)

Souschef...........................

Marinöverintendent .................

Avdelningschef.....................

Marinöverdirektör...................

Inköpsdirektör .....................

Verkstadsdirektör...................

Byråchef ..........................

Byråchef ...............• • ■ •.....

Kommendörkapten av 1. gr vid marinin tendenturkåren.

...............

Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant
Kommendörkapten av 1. gr/marindirektör

av 1. gr ....................

Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant/

marindirektör av 1. gr ............

Kommendörkapten av 2. gr/major.....

Kommendörkapten av 2. gr ..........

Major.............................

Kommendörkapten av 2. gr vid marininten denturkåren

.....................

Kommendörkapten av 2. gr/major/marindirektör
av 2. gr ..................

Kapten vid flottan..................

Kapten vid kustartilleriet............

Kapten vid marinintendenturkåren....

Kapten vid flottan/kustartilleriet .....

Löjtnant vid marinintendenturkåren .

Löjtnant vid flottan ................

Löjtnant vid kustartilleriet ..........

Förvaltare vid flottan...............

Flaggunderofficer vid flottan.........

Flaggunderofficer vid kustartilleriet . . .

Torpedmästare av 2. gr ............

Marindirektör av 1. gr .............

Marindirektör av 2. gr .............

Mariningenjör av 1. gr..............

Mariningenjör av 2. gr..............

Marindirektör av 1. gr/byrådirektör . .
Marindirektör av 2. gr/byrådirektör
Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör

1 —

t/3

1 —

3
1
1
2

4
8

3
1
2
2

17
9

4
4

1 En beställning för kapten (mariningenjör av 1. gr) skall hållas vakant inom den personalkår
vilken innehavaren av beställningen i Ma 30/Ca 31 tillhör.

2 Adjutant åt souschefen i marinförvaltningen.

554

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Souschef	Vapenavdelningen	Skeppsbyggnadsavdeln.	Intendentura vdelningen	Verkstadsbyrån	Normaliebyrån	I nköpsavdelningen	Centralplaneringen	Administrativa byrån	Summa
Ca, Ce, Cg 27	Mariningenjör av 2. gr/byråingenjör .....		1	7							8
Ca 37	Amiralitetsråd.................
Ca 37	Byråchef ............		_	_			i				1
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör................		3	2		i		i		i	8
29	Förste byråingenjör .............		8	7		3	2				20
29	Förste byråsekreterare.............		_	_		2				1	3
27	Kamrerare....................		_	_						1	1
27	Byråingenjör.....................		25	16		3
27	Driftingenjör .................	_	i		_						1
27	Byråingenjör/byråintendent ........	—	—	_	_	_	1	i	_		2
27	Förste byråsekreterare..............	—	—	_	_	i				2	3
27	Byråintendent...................	_	_	_	2		_				2
25	Byråingenjör.................	—	26	28		5	1	_			60
25	Kamrerare.................	_	_	_	_			1		1	2
25	Byråassistent.....................	_	2	_	_	_	2			1	5
25	Byråingenjör/byråassistent..............	—	—	_	_	_		i	_		1
23	Ingenjör.........................	—	27	15	_	1	1		_		44
23	Assistent....................	_	2	1	1	1					5
23	Ingenjör/assistent...................	—	1			1	_	i			3
21	Ingenjör.........................	—	22	5	_		_				27
21	Assistent.......................		l	1
21	Museiassistent...................	_					1				1
21	Förste kontorsskrivare.........	_	_	_	3						3
19	Biträdande ingenjör............		29	3
19	Biträdande ingenjör/kontorsskrivare ..								i	i
19	Kontorsskrivare ...............		1	1	5
19	Förrådsförvaltare ................		1								1
17	Ingenjörbiträde................	_	12	3	_	_	1				16
17	Förste kansliskrivare.............		5	1	i			2			9
15	Tekniker....................		11	4							15
15	Biblioteksassistent .............
15	Kansliskrivare...............		1	o
15	Förman.......................				1
13	Tekniker...................		4	4			l				9
13	Kontorist ....................		6	5	3	1		1		3	19
13	Förrådsförman.................									1	1
12	Förste expeditions vakt............										1
11	Tekniskt biträde................		6	3			1				10
11	Kanslibiträde.................		11	10	3	3	1	5	i	7	41
11	Förrådsman .................		1	_						1	2
10	Expeditionsvakt ................
8	Tekniskt biträde..............		5	2			9				9
B—25	Amanuens ..................									3	3
B— 8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål . . . -		34	10	8	2		8	i	8	71
(36)	Mobiliseringsofficer..............		_	1							1
(36)	Bibliotekarie och referatingenjör .......						i				1
(30)	Expeditionsofficer..............		3	1	2						6
(30) \| 1	Mobiliseringsofficer...........								11		1

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

555

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	\| Souschef	V apenavdelningen	Skeppsbyggnadsavdeln.	\| Intendenturavdelningen	\| Verkstadsbyrån	\| Normaliebyrån	\| Inköpsavdelningen	1 Centralplaneringen	1 Administrativa byrån	Summa
(22)	Laboratorieunderofficer................	—	1								1
(22)	Expeditionsunderofficer................	—	5	—	2						4.
1	Kontrollantbiträden ...................	—	—	4
Arvode
	Summa	i	332	189	51	26	18	22	9	48	696
1 Anställda mot kontrakt

556

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 70

FLYGFÖRVALTNINGEN

Vapenbyrån

Byråchef	C .o £ o 19 t-4 C o> O	Eldvapensektion	Ammunitionssektion	Fotosektion
	_
—	—	i	—	—
—	—	—	i	—
—	—	—	i	—
—	—	—	—	—
—	—	—	—	—
—	—	—	—	__
—	—	—	—	—
—	—	—	i	1
—	—	i	3	1
—	2	i	1	—
—	—	3	4	1 -
—	—	1	—	—
—	—	—		—
—	2	—		1 -
—		—		1 -
—				1 -
—
—	1
—	2
—	3
—	1
—	1
1	12	7	11	6 *

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Ma/Ca 37
Ma 30
Ma 27
Ca 33
Ca 31
Ca 29
Ca 27
Ca 22

Ca, Ce, Cg 31
31
29
27
25
23
21
19
17-17
16
15
13
11
11
B—8
(32)
Arvode

Byråchef ........................

Major ..........................

Kapten .........................

Flygdirektör av 1. gr..............

Flygdirektör av 2. gr..............

Flygingenjör av 1. gr...............

Flygingenjör av 2. gr................

Förste verkmästare.................

Flygdirektör av 2. gr/byrådirektör .. .

Byrådirektör......................

Förste byråingenjör................

Byråingenjör .....................

Ingenjör..........................

Biträdande ingenjör ...............

Förste kansliskrivare...............

Ingenjörbiträde....................

Fotograf..........................

Tekniker.........................

Kontorist.........................

Kanslibiträde......................

Tekniskt biträde...................

Biträde för skriv- och kontorsgöromål

Expeditionsofficer..................

Kontorsbud...........

Summa

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

557

Bilaga 71

FLYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens radiobyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning)		c 4) eu	£	C .2 £ o co O	C #o s o w	C o •tf 34 4) 03 .2 *3 cö — co W)	C o •43 M o 03 .2	£3 o *43 34 V 03 03 t3C
		\| Byråchef	co ci s-< :cd 5 §	2 £2 c eu O	T3 a H 34 t-i a S	cd - 9) £	‘C 3 *£ tf £	H *2 o eu a C/3	33 34 O o > 5	Summa
fn in		i								1
			i							1
Ca, Ce, Cg 33									i	1
			_	i	i	l	_	i	4
29 27 25 25 23 21 19 19 17								i		1
	_	_	_	—	i	—	i	2	4
								1	1
	_	_	_	i	i	i	—	1	4
	_	_	_	3	—	l	i	1	6
	_	_	_	1	i	—	i	—	3
				_	2	i	_	_	3
								1	1
			i					1
								2	2
11				3						3
								1	1
8									3	3
			1					1	2
B—8	Summa	i	i	5	6	6	4	4	15	42

558

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Bilaga 72

FLYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens radarbyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef	Militärassistent	Centraldetalj	Markradarsektion	Flygradarsektion	N avigeringsradarsektion	Specialradarsektion	Utvecklingssektion	Summa
Cp 10	Byråchef..................................	i								1
Ma 27	Kapten ...................................	—	i	—	—	—	—	_	_	1
Ca 29	Flygingenjör av 1. gr...............				1					1
Ca 27	Flygingenjör av 2. gr........................	_	_	_		i	i	_	2	4
Ca 22	Förste verkmästare..........................	—	_	_	i	_	_	_	_	1
Ca, Ce, Cg 33	Flygdirektör av 1. gr/byrådirektör ............								1	1
31	Flygdirektör av 2. gr/byrådirektör ............	—	—	—	i	i	i	—	—	3
29	Flygingenjör av 1. gr/förste byråingenjör.......	—	—	—	—	—	i	i	2	4
29	Förste byråingenjör............								1
27	Byråingenjör ..............................	_	_	_	i	i	_	i	1	4
25	Byråingenjör ..............................	—	—	—	5	2	i	i	3	12
23	Ingenjör...................................	—	—	—	3	1	i	—	1	6
21	Ingenjör...................................	—	—	—	1	—	3	2	—	6
19	Biträdande ingenjör ............						3		0	5
19	Verkmästare......................								1	x
17	Förste kansliskrivare........................	_	_	i	_	_	_	_	1	2
17	Ingenjörbiträde.................				3				4	7
15	Tekniker.....................								l	x
13	Kontorist..................................	_	_	i	__	_	i	_		2
13	Tekniker............................				1		1		3	5
11	Kanslibiträde...............................	_	_	2		_		_		2
11	Tekniskt biträde...................								1	1
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål .	_	_	5		_		_	i	6
Arvode	Kontorsbud.....................			1						1
	Summa	i	i	10	17	6	13	5	25	78

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

559

FLYGFÖRVALTNINGEN Bilaga 73

Elektroavdelningens luftbevakningsbyrå

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef	\| Centraldetalj	1 Sektion för radionät	Sektion för telefon- teknisk materiel	1 Sektion för trådnät \|	Sektion för radio- länknät	Summa
Cs 10	Byråchef.................................	i		i				1
Ca 21	Verkmästare..............................	—	—	—	—	1	1
Ca 19	Förste mästare............................	—	—	—	—	—	1
Ca, Ce, Cg 29	Flygingenjör av 1. gr/förste byråingenjör......	—	—	i	—	—	—	1
29	Förste byråingenjör........................	—	—	—	1	i	1	3
25	Byråingenjör .............................	—	—	3	4	i	3	11
23	Ingenjör ..................................	—	i	—	2	2	2	7
21	Ingenjör..................................	—	—	1	2	3	4	10
19	Biträdande ingenjör .......................	—	i	5	3	4	4	17
19	Kontorsskrivare ...........................	—	—	—	—	1	—	i
17	Ingenjörbiträde............................	—	—	1	2	—	1	4
15	Tekniker.................................	—	—	—	1	—	1	2
13	Tekniker.................................	—	—	—	—	2	1	3
11	Kanslibiträde..............................	—	2	—	—	i	—	3
11	Tekniskt biträde...........................	—	—	1	1	—	1	3
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål........	—	9	—	—	—	—	9
Arvode	Kontorsbud...............................	—	2	—	—	—	—	2
	Summa	i	15	13	16	15	19	79

FLYGFÖRVALTNINGEN Bilaga 74

Elektroavdelningens flygelektriska sektion

Lönegrad	Tjänst (beställning)	1 Sektionschef	1 Centraldetalj	\| Markelektrodetalj	\| Flygelektrodetalj	\| Instrumentdetalj	\| Utvecklingsdetalj	Summa
Ma/Ca 33 Ca, Ce, Cg 29 31 29 27 25 23 21 19 17		i						1
		_	_	1	1	_	2
				i	1
	_	_	i	_	_		1
	_	__		1	_	i	2
	_	_	i	1	2		4
	_	_	3	3		_	6
					2		2-
			5	4	2	_	11
	__	_	2		3	_	5
15 11 B 8		_	i		_		_	1
	_	i	_	_	_	_	1
		3	_	_	_	_	3
Arvode			1					1
Summa	i	6	12	10	10	2	41

560

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 75

FLYGFÖRVALTNINGEN

Flygplanbyrån

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef	Militärassistent	Centralsektion	Projektsektion	Flygplansektion	Utrustningssektion	Kontrollsektion	Summa
Ma/Ca 37	Byråchef............................	1
Ma 30	Major .........................		i	_					1
Ma 27	Kapten .............................	_		_	_	_	1		1
Ca 33	Flygdirektör av 1. gr ........................	_	_	_	i	i		_	2
Ca 29	Flygingenjör av 1. gr ..........................	_	—	_	i		_	_	1
Ca 27	Flygingenjör av 2. gr .................				i	0
Ca, Ce, Cg 31
29	Flygingenjör av 1. gr/förste byråingenjör .........	_	_	_	i	_	_		1
29	Förste byråingenjör.....................	—	—	—	i	_	_	_	1
27	Byråingenjör ...........................	—	_	i	2	2	1	3	9
25	Byråingenjör .........................	—	_	i	5	1	1	2	10
23	Assistent.........................	_	_	_		_	1		1
23	Ingenjör ............................	_	_	i	4	4		3	12
21	Ingenjör ..............................	—	_	_	1	2	_	1	4
19	Biträdande ingenjör .....................	_	—	2	2	1	1	6	12
19	Kontorsskrivare.....................	_	_	1	_	_			1
17	Förrådsmästare..................	_	_		_	_		1	1
17	Ingenjörbiträde.....................			0					11
15	Kansliskrivare.......................			1					1
15	Tekniker .......................	_	_	4	_		_	15	19
13	Kontorist............................	_	_	1					1
13	Tekniker ......................			4					4
11	Förrådsman.......................								Q
11	Kanslibiträde.........................			2				1	3
11	Tekniskt biträde..................			1					i
8	Tekniskt biträde......................			3					3
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål............			3				2	5
	Summa	i	i	31 i	19	13 1	6	15	116

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

561

Bilaga 76

FLYGFÖRVALTNINGEN

Motorbyrån

Lönegrad	Tjänst (beställning)	\| Byråchef	\| Centraldetalj	\| Projektsektion	\| Motorsektion 1	\| Motorsektion 2	\| Hjälpapparatdetalj	\| Drivmedelssektion	\| Kontrollsektion	Summa
Ca 37 Ca 31 Ca, Ce, Cg 33 31 29 31 29 27 27 25 25 23 21 19 11 11 8 B—8		i								1
			i	1				2
			i					1
							1	1
			i		i				2
					i	_	i
			i						i
	__	i	2	2	_	i	i	_	7
	_	i							1
		1							1
	_		2	2	2	2	i	2	11
	_	i	3	2	2	1	_	4	13
	_		1	1	2	1	i	1	7
	_	2	1	1	1	2	_	1	8
	_	4					1	5
	_		_	1	1	_	_	_	2
	_	1							1
		3						1	4
Summa	i	14	12	10	10	7	4	11	69

36_49 r>4 Bihang till riksdagens protokoll 1954.

1 samt. Nr 109.

562

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 77

FLYGFÖRVALTNINGEN

Robotbyrån

Lönegrad (-klass)	T j ä n s (beställning)	Byråchef m. fl.	Teknisk chef m. fl.	Inre tjänst	Centralsektion	Militärsektion	F örsöksplatsdetalj	Försöksplats Karlsborg	Utprovningssektion	C o 23 a> Ä M o> ‘o3 £	Konstruktionssektion	Styrsektion	Motorsektion	Summa
Mp/Cp 14		t												1
Cp 1Ö			i											I
Ma 30	Major/kommendörkapten av 2. gr...				2								2
Ma 27	Kapten .........................	—	—	—	—	3	i	i						5
Ma 19/23						1								1
Ma 19						1
Ca 17
Ca, Ce, Cg 33	Armé-/marin-/flygdirektör av 1. gr/
														2
31	Byrådirektör.....................		1						1		1		1	4
29					1				1	3		0	3	10
27	Byråingenjör ....................	—	—	i		—	_	_			3	3	i	8
25	Byräingenjör ....................	—	—	—	3	—	i	i	2	—	10	3	2	22
23	Ingenjör.........................	—	—	—	6	1	—	3	—	i	5	7	2	25
21	Ingenjör.........................	—	—	—	1	—	—	1	6	4	4	2	2	20
19								4	\	5	3			9?
17
17	Ingenjörbiträde...................	_	i	_	3	_	_	3	1	i	i	2	2	14
17	Verkstadsförman.................	—	—	—	—	—	—	2						2
15	Förman.......................	—	—	—	—	—	—	2						2
15	Tekniker........................	—	—	—	—	1	—	1	—	2	3	1	1	9
13		1		1										2
13	Tekniker........................		_		2	_	_	_	4	2	1	1	1	ii
11	Kanslibiträde.....................	—	i	i	—	1	—	1	—	—	1	_	_	5
11	Tekniskt biträde..................	—	—	—	—	—	—	2	2	—	1	—	1	6
10				1				1						2
8
B—25			1							5			4	10
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål	—-		i	1	1	i	2	1		3	1	i	12
(22)	Expeditionsunderofficer............	—	—	—	1									1
Arvode				2										2
				1										1
Arvode													3	3
	Summa	2	5	8	18	11	3	25	25	24	37	27	27	212

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

563

Bilaga 78

FLYGFÖRVALTNINGEN

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Byråchef	\| Centralsektion	\| Materielsektion	1 Förplägnadssektion	\| Drivmedelssektion	Centralförrådet för inten- denturmateriel	Summa
		i						1
M3 O i			i	i	_	i	_	3
Ma Ju		__	i		i		_	2
Ala O"		_	i	i	i	i	_	4
ma ti-1 Ma 21 Ca, Ce, Cg 29							1	1
					i		1
	_	_	i	_		_	1
21		_	_		i	_	_	1
21		_	_	2	_	_	_	2
	_	i		_	_	_	1
17 13 13 11		_		_	_	i	_	1
						1	1
	_	i	_	_	i	—	2
						4	4
	_	i	_	i	i	1	4
		_	i	_	_	_	—	1
B—8 (32)			4	1	_	i	_	6
		1				_	1
	_	1	_	_	_	_	1
		_	2	_	_	_	_	2
K**)	Summa	i	15	6	4	7	7	40

564

Kungl..Maj:ts proposition nr 109.

FLYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 79

Flygfältsbyrån

Lönegrad	Tjänst	Byråchef	Assistent	Byråexpedition	Projektsektion	Underhålls- sektion	Anläggnings - sektion	Summa '' 1
Cp 13	Byråchef...........................	1						1
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör...............................	—	—	_	i	1	1	3
29	Förste byråingenjör.........................	—	i	—	—	_	_	1
27	Bvråingenjör .........................	—	—	—	i	1	2	4
25	Byrååssistent.......................					1		1
25	Byråingenjör ...........................	—	_	_	4	2	i	7
23	Ingenjör...........................				2		ID	12
21	Ingenjör ..............................	_	_	_		i	2	3
19	Biträdande ingenjör .......................	—	—	—	5	2	4	11
17	Ingenjörbiträde......:...............	—	—	—	3	2	_	S
15	Kansliskrivare ........................ .	_	_	i	_	_	_	1
13	Tekniker..........................				3			3
11	Kanslibiträde.......................	_	_	3		_		3
11	Tekniskt biträde....................	_	_		i	_	_	1
10	Expeditionsvakt.......................	—	—	1		—	_	1
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål..........	—	—	2	—	—	—	2
	Summa	1	i	7	20	10	20	59

FLYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 80

Underhållsavdelningens driftbyrå

Lönegrad	Tjänst	Byråchef	Driftsektion	Fordonssektion	Avtalsdetalj	Verkstadsskola	Summa
Cs 10	Byråchef.........................	i					1
Ca, Ce, Cg 31	Bvrådirektör.......................		i	_	_	_	1
29	Förste bvråingenjör.........................	_		i	i	_	2
27	Byråingenjör ..........................		3	1			4
27	Driftingenjör....................	_			_	i	i
25	Byråassistent .....................	_	_	_	i		i
25	Byråingenjör ........................	_	7	i		_	8
25	Driftingenjör....................	_	_	_	_	3	3
23	Ingenjör...........................	_	11	2	i		14
21	Assistent.....................	_	_	_	i	_	1
21	Förste brandmästare.....................	_	_	1		_	1
21	Ingenjör ......................	_	1		_	_	1
19	Biträdande ingenjör.............	—	2	1	_	_	3
19	Kontorsskrivare....................	_	1	_		1	2
19	Yrkeslärare.....................	_		_		1	1
17	Ingenjörbiträde ....................	_	3	_	_		3
13	Kontorist......................	_	_	_	i		1
13	Tekniker ..................	__	3	_			3
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål.................	—		—	—	1	1
	Summa	i	32	7	5	7	52

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

565

Bilaga 81

FLYGFÖRVALTNINGEN

UnderhåDgavdelnmgens förrådsbyrå

Lönegrad	T j ä n s (beställning)	1 Byråchef	\| Assistent	\| Kontorssektion	\| Inköpssektion	1 Reservdelsplaneringssekt.	\| Förrådssektion	\| Förrådsgrupperingsdetalj	Summa
Ca 37	Byråchef.................................	i							1
Ca 31	Flygdirektör av 2. gr...........................	—	—	—	—	i	—	—	1
					1				1
27	Driftingenjör..................................	—		—		3	i	—	4
25		___	1	_	2				3
25						9	i	i	ii
25				i					i
23	Assistent.....................................	—	—		3	—	i	—	4
23							i	_	1
23						8		i	9

21	Assistent.....................................	—	—	—	2	—	—	—	2
21	Förrådsförvaltare..............................						i	—	1
21	Ingenjör.....................................	—	—	—	—	2	—	—	2
19						6	_	1	7
19	Kontorsskrivare...............................	—	—	2	2		—		4
17	Förrådsmästare...............................						7	—	7
17	Förste kansliskrivare...........................	—	—	—	2	—	—	—	2
17	Ingenjörbiträde...............................	—	—	—	—	9	1	i	11
		_	_	_	_	_	4	—	4
15				1	1				2
15	Kassör.......................................	—	—	1		—	—	—	1
15	Tekniker ....................................	—	—	—	—	1	—	i	2
13	Kontorist.....................................	—	—	3	2	1	i	—	7
13	Tekniker ....................................						i	—	1
11	Kanslibiträde.................................	—	—	1	3	5	—	i	10
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål............	—	—	9	7	12	4	i	33
Arvode	Kontorsbud...................................	—	—	1	2	1	1	i	6
	Summa	i	i!	19	27	58	24	8	138

566

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 82

FLYGFÖRVALTNINGEN

Underhållsavdelmngens centralsektion

Lönegrad (-klass)	T j ä n s	Sektionschef	Ekonomi- ocli organisations- detalj	Statistikdetalj	Hålkortscentral	Expedition	Summa
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör...................................	i	_	_			1
27	Byråintendent .................................	—	1	—	—	—	1
25	Byråassistent..................................	—	1	i	1	—	3
25	Byråingenjör ..................................	—	2	—	—	—	2
23	Assistent......................................	—	2	i	1	_	4
19	Cliefsoperatör .................................	—	—	—	2	_	2
19	Kontorsskrivare................................	—	—	_	1	_	1
17	Ingenjörbiträde ................................	—	—	_	1	_	1
13	Kontorist......................................	—	1	_	1	2	4
13	Operatör .....................................	—	—	_	2	_	2
11	Kanslibiträde..................................	—	—	_	4	7	11
11	Operatör .....................................	—	—	—	5	_	5
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål.............	—	—	i	9	6	16
(30)	Expeditionsofficer..............................	—	1	—	—	—	1
Arvode	Kontorsbud....................................	—	—	—	1	1	2
	Summa	i	S	3	28	16	56

Bilaga 88

FLYGFÖRVALTNINGEN

Inköpsavdelningen

Lönegrad	T j ä n s	53* s Cm JS o	Expedition	Utländsk inköpssektion	Svensk inköpssektion	Räknings- sektion	Summa
Cp 15	Inköpsdirektör..............................	1	_	_	_		1
Ca, Ce, Cg 31	Byrådirektör................................	—	—	1	—	_	1
29	Förste byråintendent.........................	—	—	—	1	_	l
27	Byråintendent ..............................	1	—	1	2	—	4
27	Kamrerare.................................	_	_	_	_	1	1
25	Byråassistent................................	—	—	—	2		2
23	Assistent..................................	—	_	1	2	_	3
21	Assistent....................................	_	_	_	3	1	4
19	Kontorsskrivare .............................	_	i	1	3	1	6
17	Förste kansliskrivare.........................	_	i	2	2	1	6
15	Kansliskrivare ..............................	_	—	i	_		1
13	Kontorist...................................	—	i	2	2	3	8
11	Kanslibiträde................................	_	3	1	1	3	8
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål..........	—	6	l	1	11	19
	Summa	2	12	11	19	21	65

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 84

FLYGFÖRVALTNINGEN

Normaliebyrån

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Byråchef	Assistent och byräexp.	Försvarets klassmkations- central	Materialdetalj	Standardisermgssektion	Beskrivningssektion	Förlagssektion	Bibliotek
Ca 37 Ca, Ce, Cg 31 31		i
			_	__	i	_	__	_
			i	i		__	_	_
						i
		_	_	i	—	2	—	—	i
							i	i	—
							i	—	i
Zu 25				_	i	2
					4
		_	_	i	i	2	—	—	—
21		_	_	_				i	_
	_	_	_	i	2	_	—	i
		_	_	_	—	2	2	—	_
							1	—	i
							1	—	—
								i	—
15			i	_				i	—
						1	i	—
14								2	_
								2
				—		2		4	—
								1	—
			i	i				3	4
				_		1	3	7	—
				_		1		5	—
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål...... Summs	i	2	4	4	15	1 It	3 30	10

568

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 109.

FLYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 85

Centralplaneringen

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Chef m. fl.	Planeringsdetalj	Ekonomidetalj	Summa
Ca 37	Chef .........................	1			1
Ca 31	Flygdirektör av 2. gr..................		i		1
Ca, Ce, Cg 29	Förste byråingenjör................	_	i		1
29	Förste byråintendent..................	_		i	1
25	Byråassistent.....................	_	_	i	1
25	Byråingenjör ........................	_			2
23	Assistent..................			1	1
22	Bokhållare...................			1	1
19	Kontorsskrivare..................			1	1
11	Kanslibiträde..................	i		1	2
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål.........		—	i	1
	Summa	2	4	7	13

FLYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 86

Materidinspektionen

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Chef m. fl.	I nspektionsdetalj	Haveridetalj	Utbildningsdetalj	Summa
Ma 33	Överstelöjtnant.................	i				1
Ca 31	Flygdirektör av 2. gr ....................		i	i		2
Ca 29	Flygingenjör av 1. gr ...............				1	1
Ca 22	Förste verkmästare...............		1			1
Ca, Ce, Cg 25	Byråingenjör .................				3	3
23	Assistent...................		i			1
21	Ingenjör.....................
17	Ingenjörbiträde......................			i		1
13	Kontorist...................					1
11	Kanslibiträde..............	i				1
B—25	Amanuens ................			i	—	1
	Summa	2	3	4	5	14

Kungl. MujAs proposition nr 109.

569

Bilaga 87

FLYGFÖRVALTNINGEN

Administrativa byrån

				U O	*4 O c o ''m
Lönegrad (-klass)	Tjänst	<4-4 0>	.2 eu Cfl CA C	Ö o c o tf) tf	G O tf cd y C cö	C o tf tf 0) eu	cd B B
		O		£	6	w	in
		i					i
		_	1	1	—	—	2
		_	1	_	_	—	1
		_		_	i	_	1
		_	2	1	—	—	3
		_	—	1	—	—	1
		_	_	_	i	—	1
		_	_	1	—	—	1
21				1	—	—	1
19 17		_	_	1	i	l	3
	_	_	_	i	—	1
	_	_	1	—	l	2
		_	_	_	—	i	1
13		_	_	1	i	4	6
		__	_	_	_	1	1
11					2	1	3
	_	1	3		4	8
		_	_	—	_	5	5
		_	1	2	—	—	3
		_	1	2	_	6	9
		_			_	1	1
		_	_	_	_	1	1
		_	_	_	—	3	3
	Summa	i	7	15	7	29	59

570

Kuagl. Maj:t.i proposition nr 109.

Bilaga 88

FLYGFÖRVALTNINGEN

Försökscentralen

Lönegrad	Tjänst (beställning)	Chef	Assistenter m. fl.	Centraldetalj	Vapensektion	Telesektion	Flygplansektion	Motorsektion	Mätsektion	Konstruktionssektion	kontrolldetalj	Verkstadssektion	Provflygsektion	Summa
Ma/Ca 33		1
Ma 30	Major ....................
Ma 27	Kapten ................
Ma 19/23	Löjtnant ..................	__	_	_	_	_							3	3
Me 14	Fältflygare av 1. gr.......
Ca 27	Flygingenjör av 2. gr.............						o
Ca 21	Verkmästare................				l
Ca 19
Ca, Ce, Cg 31	Flygdirektör av 2. gr /byrådirektör ..	_	i	_	_	i	i	i	i					5
29	Flygingenjör av 1. gr/förste byråingen-
	jör.......................
29	Förste byråingenjör..........		1
27	Byråingenjör ....................	_		_	i	2	_	i	i	1	i	i		8
25	Byråingenjör ...................	—	i	—	2	2	3	2		1			_	11
23	Ingenjör.........................	—	i	—	1	2	3	1	3	2	_	i	_	14
21	Förste kontorsskrivare..........			1
21	Ingenjör.........................	_	_		1	1	__	__	_	1	i			4
19	Biträdande ingenjör ..............	—	—	—	2	1	1	3	1	4	i	_	_	13
17	Förste kansliskrivare..........			1
17	Ingenjörbiträde...................	_	i		1	5	2	1	3	4	3	2		22
17	Verkstadsförman..........
15	Förman................			l
15	Kansliskrivare .............			l
15	Tekniker........................	_	_		_	1		1	4	2		3	2	13
14	Fotograf..............
13	Förråds förman.............			1
13	Kontorist.....................	_	_	3	_									3
11	Förrådsman...............			1
11	Kanslibiträde...........			2
11	Tekniskt biträde.......
8	Tekniskt biträde..................	__	_	_	_	1			7	5				13
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål			6										6
Arvode	Räknebiträde ..........
Arvode	Kontorsbud.............			4
''	Summa	1	6	21	9	16	13	10	25	25	6	ii	10	153

Kungl. Maj:Is proposition nr 109.

571

Bilaga 89

FLYGFÖRVALTNINGEN (sammanställning)

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

		C

		ws
		C
tf		"5	C3 °cö
s e*-i	Ö H	02 tf > c3	fe ■a	c ° fe) ►»	c °SÖ fe)
tf o 1/2 3	tf C 02 a cl	O it tf 02	eu ta >»	tf fel o o	-Q O tf O
C/3	>	w	fe	s	tf

Mp/Cp 19	Souschef ................	1		_
Mp 15	Överste.................	1		—
Cp 15	Flygöverdirektör.........	1
Cp 15	Avdelningschef...........			1
Cp 15	Inköpsdirektör...........
Mp/Cp 14	Byråchef................			—
Cp 13	Byråchef................			—
Cp 10	Byråchef................			2
Cp 10	Överingenjör.............			—
Cs 10	Byråchef................			i
Ma 37	Överste i intendenturbe-fattning...............			—
Ma/Ca 37	Byråchef................	—	1	—
Ca 37	Bvråchef................	—	—	—
Ca 37	Chef för centralplaneringen	—	—	—
Ca 37	Krigsråd................	—	—	—
Ma 33	Överstelöjtnant ..........	—	—	—
Ma 33	Överstelöjtnant i intenden-turbefattning...........	—	—	—
Ma/Ca 33	Chef för försökscentralen .	—	~	—
Ma/Ca 33	Överstelöjtnant /flygdirektör av 1. gr ..............	—	—	i
Ma 30	Major ..................	—	1	—
Ma 30	Major i intendenturbefatt-ning..................	—	—	—
Ma 30	Major/kommendörkapten av 2. gr...............
Ma 27	Kapten .................	1	2	3
Ma 27	Kapten i intendenturbefatt-ning..................	—	—	—
Ma 19/23	Löjtnant................		—	—
Ma 21	Förvaltare ..............
Ma 19	Flaggunderofficer.........			—
Me 14	Fältflygare av 1. gr.......		1
Ca 33	Flygdirektör av 1. gr .....		—
Ca 31	Flygdirektör av 2. gr......		1	1
Ca 29	Flygingenjör av 1. gr .....		1
Ca 27	Flygingenjör av 2. gr .....		1	4
Ca 22	Förste verkmästare.......		1	1
Ca 21	Verkmästare ...........			i
Ca 19 Ca 17 Ca, Ce, Cg 33				i

Armé-/marin-/flygdirektör av 1, gr/byrådirektör. .

(Z3

3
7

4
10

572

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Souschef m. fl.	Vapenbyrån	Elektroavdelningen	Flygplanbyrån	Motorbyrån	Robotbyrån	Intendenturbyrån	Flygfältsbyrån	Underhållsa vdelningen	Inköpsavdelninaen	Normaliebyrån	Centralplanering	M aterielinspektionen Administrativa byrån	Försökscentralen	Summa
Ca, Ce, Cg 33	Flygdirektör av 1. gr/byrådi
	rektor...............			9		i
31	Flygdirektör av 2. gr/bvrådi														d
	rektor ...............		1	3	1	i										12
29	Flygingenjör av 1. gr/förste
	byråingenjör ..........			11	1	2										15 18
31	Byrådirektör.............		2	1		i	4		3	2	1	2		— 2
29	Förste byråingenjör.......		2	6	1	i	10		1	2			1 -		1	25
29	Förste byråintendent......		—	—	—	—	_	1			1	1	1 -			4
29	Förste byråsekreterare . . . .		—	—	—	—	_			_				- 1		1
29	Förste driftintendent......									1
27	Byråingenjör ............		7	10	9	7	8	_	4	4		4			8	61
27	Byråintendent ...........		—	—	_	1	_	_	_	1	4	2		- l		9
27	Driftingenjör.............		—	—	_	_	_	__	_	5						5
27	Förste byråsekreterare . . . .		—	—	_	_	_	_	_					- 3		3
27	Kamrerare..............		—	—	_	_	_	_	_	_	1			- 1		2
25	Byråassistent............		—	1	_	1	_	1	1	4	2	2	1 -	- 1		14
25	Byråingenjör ...........	—	7	31	10	11	22		7	10		3	2	3 —	11	117
25	Byråinspektör ...........	1
25	Driftassistent ............		—	_	_	_	_	_		3						3
25	Driftingenjör.........	—	—	—	_	—	_	_	_	14						14
25	Kamrerare..............	—	—	—	_	—	_	_	_	1						1
25	Revisor.............	—	—	—	_	_	_	_	_					- 1		1
23	Assistent...........	i	—	—	1	—	_	_	_	8	3	4	1	—		19
23	Förrådsförvaltare.......
23	Ingenjör ...........	_	10	25	12	13	25	__	12	23		4			14	1 138
22	Bokhållare..........	—	—	_	_	_	_	_					1 -			\|
21	Assistent...........	—	—	—	—	—	_	1	_	3	4	_		- 1		9
21	Faktor............	—	—	_	_	_	_		_			1				1
21	Förrådsförvaltare. . .	—	—	_	_	_	_			1						1
21	Förste brandmästare.....	_								1
21	F''örste kontorsskrivare . .	_	_	_	_	_		2							1	3
21	Ingenjör ...............	—	3	21	4	7	20		3	3		4	— 1		4	70
19	Biträdande ingenjör......	—	1	36	12	8	23		11	10		4			13	118
19	Chefsoperatör .........		—	—	_		_			2						2
19	Kontorsskrivare..........			2	1		_	1		7	6	2	1 —	3		23
19	Verkmästare ..........			1
19	Yrkeslärare..............				_		_			1						1
17	Förrådsmästare..........			—	1		1			7				1		10
17	Förste kansliskrivare......		3	3	_			1		2	6	1			1	17
17	Ingenjörbiträde ..........		3	18	14		14		5	15			— 1		22	92
17	Verkstadsförman ......			_			2			i
16	Fotograf.............		1	_	_							1				2
15	Förman ..........			—	_		2			__					1	3
15	Kansliskrivare........			1	1				1	2	i	2 -		2	1	11
15	Kassör..................			—	—		_ _			1 -						1
15	Tekniker .........		3	3	19		9 -			2 -		2 -			13	51
14	Fotograf........
13	Förrådsförman...........							1						1	3 1	5 3
13	Kontorist...........		1	3	1		2	2 -	-	12	8	2 -	- 1	6	3	41

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

573

Lönegrad (-klass)	Tjänst (beställning)	Souschef m. fl.	\| Vapenbyrån	Elektroavdelningen	Flygplanbyrån	C -Q In O O s	Robotbyrån	\| Intendenturbyrån	\| Flygfältsbyrån	Underhållsavdelningen	\| Inköpsavdelningen	\| Normaliebyrån	\| Centralplaneringen	\| Materielinspektionen	1 Administrativa byrån	Försökscentralen	Summa
Ca, Ce, Cg 13 13 12 11 11 11 11 10 8 B—25 B—25 B— 8										0							2
			8	4		11	_	3	4	_	6	_	_	_	—	36
Förste expeditionsvakt ....													i 3	1	1 12
	_	2	9	3	5	5	4	3	21	8	9	2	i	8	2	82
															—	5
		1	5	1	2	6	_	1	_	_	11	—	—	—	1	28
						2	1	1						5	—	9
	_	_	3	3	1	3	_	_	—	_	6	—	—	—	13	29
													i	3	—	4
						10									—	10
Biträde för skriv- och kon-		5	20	5	4	12	6	2	50	19	4	1		9	6	143
(32) (30) (22) Arvode		_	1			_		1	___	1	_	—	—	—	—	—	3
	_		_	_	_	_	1	_	1	_	—	—	—	1	—	3
Expeditionsunderofficer . . .	—	1	4	—	—	1 1	2	—	8	—	—	—	—	1 3	5	4 22
					3									3
Arvode Arvode Arvode Arvode
															5	5
															—	2
	i															1
Summa	7	63	243	116	69	212	40	59	249	65	82	13	14	59	153	1444

574

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 90

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING

Kanslibyrån

Lönegrad	Tjänst	Byrå- chef	All- män sektion	Rese- och flytt- nings- sektion	Expe- dition	Summa
Ca 37	Krigsråd.............................	1				1
Ca 31	Byrådirektör...........................	—	—	1	_	1
Ca 29	Förste byråsekreterare...................	—	3	_	_	3
Ca 27	Förste byråsekreterare...................	—	1	2	_	3
Ca 25	Byråsekreterare.........................	—	—	2	_	2
Ca 15	Kansliskrivare..........................	_	_	2	_	2
Ca 13	Kontorist ...........................	_	1		.	1
Ca 11	Kanslibiträde ..........................	_	_	1	2	3
Ce 11	Kanslibiträde...........................	_	_	1	1	2
B—25	Amanuens..........................	_	3	1		4
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål ....	—	—		3	3
	Summa	1	8	10	6	25

Bilaga 91

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING

Lönebyrån

Lönegrad	Tjänst	Byrå- chef	Tjän- ste sektion	Löne- sektion	Expe- dition	Summa
Ca 37	Krigsråd..............................	1				1
Ca 31	Byrådirektör...........................	—	—	1	_	1
Ca 29	Förste byråsekreterare...................	—	2	1	—	3
Ca 27	Förste byråsekreterare...................	—	1	1	—	2
Ca 27	Förste revisor..........................	_	_	1	_	1
Ca 25	Byråsekreterare ........................		2	1		3
Ca 25	Revisor .............................	_		2		2
Ca 13	Kontorist...............................	_	i		_	1
Ca 11	Kanslibiträde ..........................	_	_	5	1	6
Ce 11	Kanslibiträde .......................	—	_	3	1	4
B—25	Amanuens.............................	—	i	3	_	4
B—8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål.....	—	—	3	2	5
	Summa	1	7	21	4	33

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

575

Bilaga 92

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING

Kameralbyrån m. m.

Löne- grad (-klass)	Tjänst	Byråchef	Allmän sektion	Redovisningssektion	Expedition och skrivcentral	Mobliseringsdetalj	Hålkortscentral	Kamrerarkontor m. m.	Blankeltkontor m.m.	Registratorskontor	Summa
Ca 37 Ca 31 Ca 27 Ca 27 Ca 27 Ca 25 Ca 25 Ca 17 Ca 17 Ca 15 Ca 15 Ca 14 Ca 13 Ca 13 Ca 12 Ca 11 Ca 11 Ca 10		i									1
		i	i	—						2
							—	i	—	1
		i	i	_						2
		_	i	_	—	—	i		—	2
		2								2
		1	i	—	—	—	i		—	3
							—	i	—	1
									i	1
		_	_	_	—	i	i	—	—	2
		_	_	_	—	—	i	—	—	1
	_	_	_	_	—	—	i	—	—	1
							—	i	—	1
	_	1	3	_	—	—	2	i	—	7
							1	—-	—	1
	_	_	_	_	—	—	1	2	—	3
	_	_	4	i	i	—	—	—	—	6
	_	_	_	_	—	—	7	—	—	7
	_	_	_	_	—	i	—	—	—	1
Ce 27 Ce 25 Ce 2°		_	1								1
	_		_		_	i	—	—	—	1
	_	1	_	_	_	—	—	1	—	2
Ce 21 Ce 17 Ce 15 Ce 13 Ce 13 Ce 11 Ce 11							i	—			1
	_	_	_	_	_	n	_	—	_	1
							—	1	—	1
	_	_	1	_	—	—	1	—	—	2
							1	2	—	3
							—	3	—	3
		1	1	i		_	3		—	6
				_		_	3		—	3
Ce 10 Ce 8 Ce 8 Ce 6					_			7			7
				_		2	—			2
				_			1			1
							2	2		4
				-			1			1
B 25			2	3	_			1	2		3
B- 8 (30)	Biträde för skriv- och kontorsgöromål . ...			12	3	i <	14	5	5	i	40 1
Summa	i	11	21	5	i 21	41	22	2	133

1 Vikariatslön.

576

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 93

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING

Revisionsbyrån

Lönegrad	Tjänst	Byråchef	Sekretariat	I. Revisions- kontoret	II. Revisions- kontoret	III. Revisions- kontoret	Sjörevision	Undersöknings- detalj	Detalj för av- löningsgransk- ning	Summa
Ca 37	Krigsråd........................	1								1
Ca 31	Byrådirektör ....................	—	—	1	_	_	_	_	_	1
Ca 29	Revisionskommissarie.............	_	_	_	1	1	_	1		3
Ca 27	Förste byråsekreterare.........		t
Ca 27	Förste revisor...................	_		2	2	1	i	1	1	8
Ca 25	Revisor.........................	—	—	3	3	1	i	1		9
Ca 13	Kontorist........................	_	1	___	_					1
Ca 11	Kanslibiträde....................	_	2	_	_	.	i	_		3
Ce 27	Förste revisor...................	_	_	_	_	1				i
Ce 19	Kontorsskrivare..................	_	_	_	_	2	_	_		2
Ce 13	Kontorist........................	_	_	- ■	_		_	1		1
Ce 11	Kanslibiträde...................	_	1	_	_	1	_		1	3
B—25	Amanuens......................	—	—	4	3	3	2	3		15
B— 8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål	—	1	—	—	—	1	2	3	7
	Summa	1	6	10	9	10	6	9	5	56

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING

Juridiska byrån

Lönegrad	Tjänst	Byrå- chef	All- män sektion	Indriv- nings- detalj	Patent- detalj	Expe- dition och skriv- central	Summa
Ca 37	Krigsråd.........................	1					1
Ca 33	Byrådirektör....................	—	1	_	_	- ,	1
Ca 29	Förste byråsekreterare.............	—	2	_	_	-	2
Ca 27	Förste byråsekreterare.............	—	1	_	_	_	1
Ca 25	Byråsekreterare...................	—	1	_	_	_	1
Ca 15	Kansliskrivare....................	_	_	1	_		1
Ca 13	Kontorist........................	_	._			1	1
Ca 11	Kanslibiträde ....................	_	_	_	1	2	3
Ce 31	Byrådirektör.....................	—	_	_	1		i
Ce 29	Förste byråingenjör...............	—	_	_	1	_	i
Ce 29	Förste byråsekreterare ............	—	2	_	_	_	2
Ce 27	Förste byråsekreterare ............	—	4	_	_	__	4
Ce 25	Byråingenjör ....................	—	1	_	_	_	1
Ce 15	Kansliskrivare....................	_	_	__	_	1	1
Ce 11	Kanslibiträde.....................	_	_	1	_	3	4
B—25	Ingenjör.........................	—	_		1		1
B—25	Amanuens.......................	_	4	_	_	_	4
B- 8	Biträde för skriv- och kontorsgöromål	—	—	3	—	2	5
	Summa	1	16	5	4	9	35

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

577

Bilaga 95

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING (sammanställning)

Lönegrad (-klass)	Tjänst	Chef	Kansli- byrån	Löne- byrån	Kame-ral-byrån m. m.	Revi- sions- byrån	Juri- diska byrån	Summa
Cp 19	Generaldirektör............	1	_	_	_	_	_	1
Ca 37	Krigsråd..................	—	1	1	1	1	1	5
Ca 33	Byrådirektör...............	—	—	—	—	—	1	1
Ca 31	Byrådirektör...............	—	1	1	2	1	—	5
Ca 29	Förste byråsekreterare......	—	3	3	—	—	2	8
Ca 29	Revisionskommissarie ......	—	—	—	—	3	—	3
Ca 27	Byråintendent.............	—	—	—	1	—	—	1
Ca 27	Förste byråsekreterare......	—	3	2	2	1	1	9
Ca 27	Förste revisor .............	—	—	1	—	8	—	9
Ca 27	Kamrerare................	—	—	—	2	—	—	2
Ca 25	Byråsekreterare............	—	2	3	2	—	1	8
Ca 25	Revisor...................	—	—	2	3	9	—	14
Ca 17	Förrådsmästare............	—	—	—	1	—	—	1
Ca 17	Registrator................	—	—	—	1	—	—	1
Ca 15	Kansliskrivare.............	—	2	—	2	—	1	5
Ca 15	Kassör....................	—	—	—	1	—	—	i
Ca 14	Materialförvaltare..........	—	—	—	1	—	—	i
Ca 13	Förrådsförman.............	—	—	—	1	—	—	i
Ca 13	Kontorist..................	—	1	1	7	1	1	ii
Ca 12	Förste expcditionsvakt......	—	—	—	1	—	—	i
Ca 11	Förrådsman...............	—	—	—	3	—	—	3
Ca 11	Kanslibiträde..............	—	3	6	6	3	3	21
Ca 10	Expeditionsvakt............	—	—	—	7	—	—	7
Ce 31	Byrådirektör..............	—	—	—	—	—	1	1
Ce 29	Förste byråingenjör ........	—	—	—	—	—	1	1
Ce 29	Förste byråsekreterare......	—	—	—	—	—	2	2
Ce 29	Kamrerare................	—	—	—	1	—	—	1
Ce 27	Förste byråsekreterare......	—	—	—	1	—	4	5
Ce 27	Förste revisor .............	—	—	—	—	1	—	1
Ce 22	Assistent..................	—	—	—	2	—	—	2
Ce 21	Assistent..................	—	—	—	1	—	—	1
Ce 19	Kontorsskrivare............	—	—	—	—	2	—	2
Ce 17	Förste maskinoperatör......	—	—	—	‘1	—	—	1
Ce 15	Kansliskrivare.............	—	—	—	—	—	1	1
Ce 15	Tekniker..................	—	—	—	1	—	—	1
Ce 13	Kontorist..................	—	—	—	2	1	—	3
Ce 13	Tekniker..................	—	—	—	3	—	—	3
Ce 11	Förrådsman...............	—	—	—	3	—	—	3
Ce 11	Kanslibiträde..............	—	2	4	6	3	4	19
Ce 10	Bokbinderibiträde..........	—	—	—	3	—	—	3
Ce 10	Expeditionsvakt............	—	—	—	7	—	—	7
Ce 8	Maskinbiträde.............	—	—	—	2	—	—	2
Ce 8	Sorteringsbiträde...........	—	—	—	1	—	—	1
Ce 6	Sorteringsbiträde...........	—	—	—	4	—	—	4
Ce 6 Ce 25-B25	Bokbinderibiträde.......... Byråassistent, byråsekr.,	—	—		1		~	i
B— 8	revisor, ingenjör, amanuens . Biträde för skriv- och kontors-	—	4	4	9	15	6	38
	göromål.................	—	3	5	40	7	5	60
(30)	Mobiliseringsofficer ........	—	—	—	1	—	—	1
1 Vik	Summa ariatslön	1	25	33	133	56	35	283

37_49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

579

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................

Avd. I. Principer och organisation...........................

Kap. I. Inledning..........................................

A. 19 46 års militära förvaltningsutredning..

B. 19 51 års organisationsändringar in. m......

C. 19 53 års utredning m. m......................

Departementschefen..................................

Kap. II. Principiella synpunkter på förvaltningsverksamheten inom

tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänstens områden

A. Tygförvaltningstjänsten.....................

1. 1946 års militära förvaltningsutredning ..

2. 1953 års utredning m. m.....................

a. Frågan om krigsmaterielverkets bibehållande i organisationen
........................................

b. Inrättande av en försvarets industriplanering........

c. Fördelningen av krigsmaterielverkets nuvarande arbetsuppgifter
på andra myndigheter...................

1) Krigsindustriplaneringen (68), 2) Standardiseringsfrågor (69),
3) Mätdon och kontrollmetodik (70), 4) Patentfrågor (71), 5) Skuggfabriker
och maskiner (71), 6) Krigsmaterielverkets lokalförvaltningar
(76), 7) Krigsindustriombuden (76), 8) Försvarets teletekniska
laboratorium (77), 9) Vissa frågor om samordning (78)

Sid.

3. Materielhanteringsfrågor....................

Departementschefen..................................

B. Intendent ur förvaltningstjänsten............

Departementschefen..................................

C. Civilförvaltningstjänsten ....................

Departementschefen..................................

D. Försvarets förvaltningsdirektion och vissa

samordningsåtgärder.......................

1. Inledning.....................................

2. Överbefälhavarens förslag den 7 januari

1 9 5 4 m. .......................................

a. Försvarets förvaltningsdirektion (135), b) Samarbetsdelegationer
(136), c) Vissa frågor om krigsindustriplanering (138), d) Personalfrågor
(139), e) Försvarsgrenschefernas och försvarsgrensförvaltningarnas
skrivelse till överbefälhavaren (140), f) överbefälhavarens
bemötande av försvarsgrenschefernas och försvarsgrensförvaltningarnas
erinringar (143), g) Försvarets civilförvaltnings yttrande till
överbefälhavaren (144)

Departementschefen..................................

114

116

130

133

134

145

580

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sid.

E. Vissa personalkårfrågor...................... 153

Departementschefen.................................. 157

F. Vissa gemensamma personal- och lönefrågor

m. m............................................. 158

1. Sättet för avlöningskostnadernas bestridande
......................................... 158

Departementschefen.................................. 164

2. Personalberäkningar........................ 166

Departementschefen.................................. 179

Kap. III. Förvaltningsmyndigheternas ro. m. organisation.......... 184

A. Inledning...................................... 184

Departementschefen.................................. 186

B. Armétygförvaltningen (arméförvaltningen) 189

1. Armétygförvaltningens allmänna uppgifter 189

Departementschefen.................................. 196

2. A r m é t y g f ö r v a 11 n i n g e n s ledning............ 197

Departementschefen.................................. 201

3. Huvuddragen av armétygförvaltningens

organisation ................................. 202

Departementschefen.................................. 212

4. Armétygförvaltningens detaljorganisation 214

a. Vapenavdelningen............................... 215

Departementschefen................................ 217

b. Fordonsavdelningen.............................. 218

Departementschefen................................ 220

c. Elektroavdelningen (Signalbyrån)................... 220

Departementschefen................................ 222

d. Verkstadsavdelningen............................ 222

Departementschefen................................ 224

e. Tygförrådsbyrån och Ammunitionsförrådsbyrån (Förråds byrån).

......................................... 225

Departementschefen................................ 227

f. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................ 227

Departementschefen................................ 229

g. Normaliebyrån (Förlagsbyrån)..................... 230

Departementschefen................................ 232

h. Centralplaneringen och Materielinspektionen (Centralbyrån)
........................................ 233

Departementschefen................................ 234

Kanyl. Maj:ls proposition nr 109.

581

i. Administrativa byrån (Juridiska sektionen och Centralexpeditionen)
...................................

Departementschefen................................

j. Provskjutningscentralen ..........................

Departementschefen ...............................

Sid.

235

236
236
236

5. Armétygförvaltningens personalbehov ....

Armétygförvaltningens ledning.........................

Departementschefen..................................

a. Vapenavdelningen och Provskjutningscentralen.......

Departementschefen................................

b. Fordonsavdelningen.............................

Departementschefen ...............................

c. Elektroavdelningen (Signalbyrån)...................

Departementschefen................................

d. Verkstadsavdelningen............................

Departementschefen................................

e. Tygförrådsbyrån och Ammunitionsförrådsbyrån (Förråds byrån).

.......................................

Departementschefen ...............................

f. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................

Departementschefen................................

g. Normaliebyrån (Förlagsbyrån).....................

Departementschefen................................

h. Centralplaneringen och Materielinspektionen (Centralbyrån)
........................................

Departementschefen................................

i. Administrativa byrån (Juridiska sektionen och Centralexpeditionen)
...................................

Departementschefen................................

j. Personalkårexpeditionen ..........................

Departementschefen................................

k. Sammanfattning................................

Departementschefen................................

237

240

241
244
244

246

247

249

250

251

252

253

254

255

256
256
256
259

C. Arméintendentur förvaltning en (Försvarets
intendent ur förvaltning)....................

1. Arméintendenturförvaltningens allmänna

uppgifter.....................................

Departementschefen..................................

2. Arméintendentur förvalt ningens ledning...

Departementschefen..................................

259

262

263

582

Knngl. Mctj:ts proposition nr 109.

Sid.

3. Huvuddragen av arméintendenturförvalt ningens

organisation........................ 264

Departementschefen.................................. 269

4. Arméintende n tur förvaltningens detaljorganisation
................................ 270

a. Materielbyrån.................................. 270

Departementschefen................................ 272

b. Förplägnadsbyrån............................... 272

Departementschefen................................ 273

c. Drivmedelsbyrån (Bränslebyrån) ................... 274

Departementschefen................................ 275

d. Häst- och veterinärmaterielbyrån.................. 275

Departementschefen................................ 276

e. Förrådskontrollkontoret (Förrådsbyrån).............. 277

Departementschefen................................ 278

f. Inköpscentralen................................. 278

Departementschefen................................ 279

g. Chefsexpeditionen och Administrativa byrån (Kårexpedi tionen,

Centralplaneringen, Juridiska sektionen, Centralexpeditionen
och Centralbyrån).................... 279

Departementschefen................................ 281

5. Arméi n tendenturförvaltningens personalbehov
......................................... 282

Arméintendenturförvaltningens ledning .................. 282

Departementschefen.................................. 282

a. Materielbyrån.................................. 282

Departementschefen................................ 283

b. Förplägnadsbyrån............................... 284

Departementschefen................................ 284

c. Drivmedelsbyrån (Bränslebyrån) ................... 285

Departementschefen................................ 286

d. Häst- och veterinärmaterielbyrån.................. 286

Departementschefen................................ 287

e. Förrådskontrollkontoret (Förrådsbyrån).............. 288

Departementschefen................................ 288

f. Inköpscentralen................................. 288

Departementschefen................................ 289

g. Chefsexpeditionen och Administrativa byrån (Kårexpedi tionen,

Centralplaneringen, Juridiska sektionen, Centralexpeditionen
och Centralbyrån).................... 289

Departementschefen................................ 291

Kungl. Maj:ls proposition nr 109. 583

Sid.

h. Sammanfattning................................ 292

Departementschefen................................ 293

I). Marinförvaltningen........................... 294

1. Marinförvaltningens allmänna uppgifter 294

Departementschefen.................................. 295

2. Marinförvaltningens ledning............... 296

Departementschefen.................................. 298

3. Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.
...................................... 298

Departementschefen.................................. 305

4. Marinförvaltningens detaljorganisation... 307

a. Yapenavdelningen (Vapenavdelningen och Telebyrån) . . 307

Departementschefen......................... 312

b. Skeppsbyggnadsavdelningen....................... 313

Departementschefen................................ 317

c. Intendenturavdelningen .......................... 317

Departementschefen................................ 318

d. Verkstadsbyrån............................... • • 319

Departementschefen................................ 321

e. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................ 322

Departementschefen................................ 322

f. Normaliebyrån (Förlagsbyrån)...................... 323

Departementschefen................................ 323

g. Centralplaneringen och Administrativa byrån (Juridiska

sektionen och Centralexpeditionen).................. 324

Departementschefen................................ 327

5. Marinförvaltningens personalbehov ....... 327

Marinförvaltningens ledning................ 327

Departementschefen.....................''............ 327

a. Vapenavdelningen (Vapenavdelningen och Telebyrån) . . 327

Departementschefen................................ 332

b. Skeppsbyggnadsavdelningen....................... 334

Departementschefen................................ 338

c. Intendenturavdelningen........................... 340

Departementschefen................................ 340

d. Verkstadsbyrån................................. 341

Departementschefen................................ 342

e. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................ 342

Departementschefen................................ 343

584

Kungl. Maj:ts proposition nv 109.

Sid.

f. Normaliebyrån (Förlagsbyrån)...................... 343

Departementschefen................................ 344

g. Centralplaneringen och Administrativa byrån (Centralplaneringen,
Juridiska sektionen och Centralexpeditionen) . 344

Departementschefen................................ 346

h. Sammanfattning................................ 346

Departementschefen................................ 348

E. Flygförvaltningen ............................ 348

1. Flygförvaltningens allmänna uppgifter ... 348

Departementschefen................................ 350

2. Flygförvaltningens ledning................. 350

Departementschefen................................ 353

3. Huvuddragen av flygförvaltningens orga nisation

..................................... 354

Departementschefen................................ 360

4. Flygförvaltningens detaljorganisation..... 361

a. Vapenbyrån.................................... 361

Departementschefen................................ 363

b. Elektroavdelningen (Teleavdelningen, Elektrobyrån) . . . 363

Departementschefen................................ 366

c. Flygplanbyrån.................................. 367

Departementschefen................................ 368

d. Motorbyrån.................................... 368

Departementschefen................................ 370

e. Robotbyrån.................................... 370

Departementschefen................................ 372

f. Intendenturbyrån................................ 373

Departementschefen................................ 373

g. Flygfältsbyrån.................................. 373

Departementschefen................................ 375

h. Underhållsavdelningen ........................... 375

Departementschefen................................ 381

i. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................. 381

Departementschefen................................ 382

j. Normaliebyrån (Förlagsbyrån)..................... 382

Departementschefen................................ 385

k. Centralplaneringen och Materielinspektionen.......... 385

Departementschefen................................ 387

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 585

Sid.

l. Administrativa byrån (Juridiska sektionen och Centralexpeditionen)
................................... 387

Departementschefen................................ 388

m. Försökscentralen................................ 388

Departementschefen................................ 390

5. Flygförvaltningens personalbehov......... 391

Flygförvaltningens ledning............................ 391

Departementschefen.................................. 391

a. Vapenbyrån.................................... 391

Departementschefen................................ 392

b. Elektroavdelningen (Teleavdelningen, Elektrobyrån).... 392

Departementschefen................................ 395

c. Flygplanbyrån.................................. 396

Departementschefen................................ 397

d. Motorbyrån.................................... 397

Departementschefen................................ 397

e. Robotbyrån.................................... 398

Departementschefen................................ 399

f. Intendenturbyrån................................ 399

Departementschefen................................ 400

g. Flygfältsbyrån.................................. 400

Departementschefen................................ 401

h. Underhållsavdelningen............................ 401

Departementschefen................................ 403

i. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................. 404

Departementschefen................................ 405

j. Normaliebyrån (Förlagsbyrån)...................... 405

Departementschefen................................ 406

k. Centralplaneringen och Materielinspektionen.......... 406

Departementschefen................................ 407

l. Administrativa byrån (Juridiska sektionen och Centralexpeditionen)
................................... 407

Departementschefen................................ 408

in. Försökscentralen ............................... 408

Departementschefen................................ 409

n. Sammanfattning................................ 409

Departementschefen................................ 411

F. Försvarets civilförvaltning.................. 411

1. Försvarets civilförvaltnings allmänna

uppgifter................................... 411

Departementschefen.................................. 413

586

Kungl. Mnj:ts proposition nr 109.

Sid.

2. Försvarets civilförvaltnings ledning...... 413

Departementschefen.................................. 414

3. Huvuddragen av försvarets civilförvalt nings

organisation......................... 414

Departementschefen.................................. 423

4. Försvarets civilförvaltnings detaljorganisation
......................................... 425

a. Kanslibyrån.................................... 425

Departementschefen................................ 426

b. Lönebyrån..................................... 426

Departementschefen................................ 428

c. Kameralbyrån (Budgetbyrån)...................... 429

Departementschefen................................ 433

d. Revisionsbyrån................................. 434

Departementschefen................................ 439

e. Juridiska byrån................................. 440

Departementschefen................................ 441

f. Centralbyrån................................... 442

Departementschefen................................ 443

5. Försvarets civilförvaltnings personalbehov 443

Departementschefen.................................. 447

G. Försvarets förvaltningsdirektions kansli.. 448

Departementschefen.................................. 448

H. Försvarets teletekniska laboratorium....... 449

1. Arbetsuppgifter och organisation m. m..... 449

Departementschefen.................................. 454

2. Personalbehov............................... 455

Departementschefen.................................. 456

Kap. IV. Sammanfattande kostnadsberäkningar................... 458

Kap. V. Den nya organisationens ikraftträdande och åtgärder i samband
därmed..................................... 460

Departementschefen................................ 464

Kap. VI. Departementschefens hemställan....................... 469

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

587

Sid.

Avd. n. Anslagsberäkningar.................................

1. Inledning.......................................

2. Förvaltningen av vissa anslag ra. ..................

3. Försvarets civilförvaltning: Avlöningar...............

4. Försvarets civilförvaltning: Omkostnader.............

5. Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Avlöningar.

6. Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Omkostnader

7. Armétygförvaltningen: Avlöningar...................

8. Armétygförvaltningen: Omkostnader.................

9. Armétygförvaltningen: Förrådsorganisationen m. m.....

10. Armétygförvaltningen: Årskostnader för industriell krigs beredskap.

.....................................

11. Armétygförvaltningen: Engångskostnader för industriell

krigsberedskap ..................................

12. Arméintendenturförvaltningen: Avlöningar............

13. Arméintendenturförvaltningen: Omkostnader...........

14. Marinförvaltningen: Avlöningar.....................

15. Marinförvaltningen: Omkostnader...................

16. Flygförvaltningen: Avlöningar......................

17. Flygförvaltningen: Omkostnader....................

18. Försvarets förvaltningsdirektion: Avlöningar...........

19. Försvarets förvaltningsdirektion: Omkostnader.........

470

473

475

477

478
482
482
485

487

488

489

492

493

496

497

501

502

503

Bilagor :

Bilaga 1—8 Organisationstablåer..........

Bilaga 9—95 Personalberäkningar..........

Armétygförvaltningen.......

Arméintendenturförvaltningen

Marinförvaltningen.........

Flygförvaltningen..........

Försvarets civilförvaltning . . ,

505

516

536

542

556

574