Statsutskottets utlåtande nr 87.
i
Nr 87.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättrade förmåner
för i statens tjänst återanställda pensionärer.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lundqvist m. fl. (I: 106) och den andra inom andra kammaren av herr
Kyling m. fl. (II: 113), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, dels att bestämmelserna för ordinarie
befattningshavare angående semester, sjukledighet och sjukledighetsersättning,
fri läkarvård och medicin samt begravningshjälp göres tillämpliga
jämväl för återanställd pensionär, dels att utredning företages rörande lämpligheten
av att vid återanställning i statens tjänst den återanställde tillerkännes
samma lönegradsplacering som ordinarie befattningshavare även i
det fall att ny lönegradsplacering vidtagits.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 113 följande.
Under de senaste åren har rekryteringen av särskilt kvalificerad personal
till statlig verksamhet understundom erbjudit svårigheter. En orsak
härtill har varit förskjutningen mellan löner i statlig och enskild tjänst.
Den enskilda verksamheten kan på ett framgångsrikt sätt konkurrera med
den statliga verksamheten, som är bunden av ett bestämt avlöningssystem,
fixerade anslag, tjänsteförteckningar och lönegradsskalor. De affärsdrivande
verken har också gjort framställningar om att få friare händer för att kunna
nyanställa och behålla värdefull personal i erforderlig utsträckning.
Någon lättnad har nåtts genom att man i viss utsträckning förmått pensionärer
att taga återanställning i sådana fall, där de ansetts arbetsföra och
kapabla för erforderliga uppgifter. De avlöningsförmåner, som därvid erbjudes,
är emellertid relativt blygsamma. Huruvida denna lönepolitik är
förenlig med statsnyttan vid nuvarande rekryteringsförhållanden — särskilt
i fråga om kvalificerad arbetskraft — skall vi här icke ingå på. Däremot
anser vi oss böra ifrågasätta, om icke de allmänna förmåner som de ordinarie
tjänstemännen åtnjuter borde tillerkännas även pensionärer som
återanställes.
För närvarande får den återanställde icke åtnjuta annan semester än den
med återanställningsbefattningen förknippade, vilket ofta innebär en reduktion
av denna, icke åtnjuta sedvanlig sjukledighet, icke åtnjuta sjukledighetsersättning
genom reglementsenligt avdrag, icke åtnjuta fri läkarvård,
fria läkarintyg eller fri medicin. Dödsboet erhåller icke heller begravningshjälp.
Då man väl icke kan göra gällande, att en tjänsteman skulle vara i mindre
behov av semester eller mindre utsatt för sjuklighet eller ha lättare att
själv bestrida läkarvård och medicin efter pensioneringen än före densamma,
synes bestämmelserna i fråga innebära en icke skälig reduktion av löneför
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 87.
månerna för den återanställde. Härtill kommer att ersättningen tillsammans
med pensionsbeloppet icke får överstiga avlöningen vid avgångstillfället.
Resultatet av denna förmånsreduktion blir att statspensionären vid god
arbetstillgång ofta avstår från fortsatt anställning inom den statliga administrationen
och i stället där så är möjligt hos privat arbetsgivare skaffar
sig en arbetsinkomst, som kan vara lika stor som eller ännu oftare större
än vad han haft under statsanställningen. För staten kan detta i vissa
fall vara föga tillfredsställande.
Vid 1952 års riksdag väcktes motioner i denna fråga (I: 63 och II: 89).
I sitt utlåtande nr 33 framhöll statsutskottet bl. a., att enligt vad utskottet
inhämtat förevarande spörsmål vore föremål för övervägande inom civildepartementet;
ett ställningstagande i frågan skulle vara att vänta inom
den närmaste tiden. Något sådant har emellertid oss veterligen icke tagits
från departementets sida i denna fråga.
Med hänsyn till statens intresse av att i den mån så anses erforderligt
kunna tillvarataga de pensionerades arbetskraft anser vi den i och för
sig naturligaste lösningen vara, att vederbörande vid återanställningen beredes
samma förmåner som utgår vid ordinarie tjänst och således i händelse
av ny lönegradsplacering för befattningen erhåller lön och andra förmåner
enligt denna. Såsom ett minimum påyrkar vi, att en återanställd
måtte tillerkännas de allmänna förmåner som utgår vid ordinarie tjänst.
En ändring härom bör skyndsamt och snarast möjligt komma till stånd.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, yttrande avgivits av statens lönenämnd, varjämte tjänstemännens
centralorganisation och statstjänarkartellen beretts tillfälle yttra
sig över motionerna. Ifrågavarande yttranden finnes fogade såsom bilagor
A—C vid detta utlåtande.
Utskottet. Såsom statens lönenämnd påpekat, har Kungl. Maj :t genom
beslut den 13 juni 1952 meddelat bestämmelser om ersättning åt pensionerade
tjänstemän vid återanställning hos statistiska centralbyrån. Enligt
nämnda beslut — som har fått prejudicerande verkan även inom andra delar
av den allmänna civilförvaltningen — skall den som efter avgång med pension
av statsmedel återanställes såsom extra tjänsteman anses tillhöra avdragsgrupp
3, vilket innebär att han i avseende å åtnjutande av s. k. sociala
förmåner blir likställd med ordinarie tjänsteman. Enligt beslutet skall vidare
vid arvodesanställning till utgångspunkt för arvodets bestämmande
tagas det belopp, varmed arvodet bort utgå, därest tjänstemannen icke åtnjutit
pension. Enligt vad utskottet inhämtat har motsvarande bestämmelser
vunnit tillämpning även inom affärsverken. Motionerna torde därför
inte påkalla någon riksdagens åtgärd. Frågan huruvida, såsom i det av
tjänstemännens centralorganisation avgivna yttrandet ifrågasättes, bestämmelserna
i fråga böra meddelas i form av författning i stället för genom
särskilda beslut, utgör en fråga som det ankommer på Kungl. Maj:t att
avgöra.
Statsutskottets utlåtande nr 87.
9
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 106 och II: 113 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 april 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 85.
10
Statsutskottets utlåtande nr 87.
Bilaga A.
Till riksdagens statsutskott.
.. ^er!.om rem''ss ^en februari 1954 har Kungl. Maj:t anbefallt statens
lönenämnd att till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över de likalydande
motionerna I: 106 och II: 113 om förbättrade förmåner för i statens
tjänst återanställda pensionärer. Med anledning härav får lönenämnden anföra
följande.
I sitt den 29 december 1950 avgivna betänkande med utredning och förslag
rörande avgångsåldern för civila anställningshavare i statens tjänst
in. m. framlade 1948 års pensionsålderskommitté ett förslag till regler i fråga
om avlöning vid återanställning av pensionärer. Kommitténs förslag innebar
i huvudsak följande.
Såsom lämplig normalregel vid återanställning i här avsedda fall funne
sig kommittén böra förorda, att befattningshavare, som åtnjöte oavkortad
pension på grund av tidigare tjänst samt återanställdes mot arvode utan rätt
till andra sociala förmåner än semester enligt semesterlagen, komme i åtnjutande
av sammanlagd inkomst av pension och arvode till belopp, som
ungefärligen motsvarade 125 procent av senast uppburna avlöningsförmåner,
I fråga om pensionär, som anställdes såsom extra tjänsteman, förordade
kommittén med hänsyn till de sådan tjänsteman tillkommande sociala förmånerna,
att den enligt nyss angivna grunder behållna inkomsten nedsattes
med förslagsvis 10 procent.
Beträffade det fall, då en pensionär återanställdes för utförande av mindre
kvalificerade göromål än de som ålegat honom i senast innehavd befattning,
syntes det kommittén rimligt och även principiellt riktigast, att den sammanlagda
förmånen blev lägre än i nyss behandlade fall, då pensionären
toges i anspråk för likvärdiga arbetsuppgifter. Förmånerna syntes också böra
vara lägre ju större skillnaden vore mellan de före pensionsavgången och de
därefter omhänderhavda arbetsuppgifterna. Kommittén hade såsom allmän
norm i dylika fall föreslagit, att en pensionär, som återanställdes med arbetsuppgifter
i lägre lönegrad, erhölle samma behållna inkomst utöver pensionen
som en befattningshavare i sistnämnda lönegrad, som återanställdes i
oförändrad ställning.
I fall, då det ur statsverkets synpunkt vore särskilt önskvärt att utnyttja
pensionerade befattningshavare för arbetsuppgifter i lägre grad på grund av
behov av arbetskraft för dylika uppgifter, syntes enligt kommittén möjligen
den situationen kunna uppstå, att det för att förvärva behövlig äldre arbetskraft
kunde bliva erforderligt att erbjuda en befattningshavare ersättning,
vilken mindre än som skulle bliva en följd av hittills angivna beräkningsgrunder
avveko från de förmåner, som skulle ha tillkommit honom, därest
han tagits i anspråk i likvärdig befattning. För sådana fall syntes kunna tilllämpas
en i fråga om procentsatsen för avdraget glidande skala, förslagsvis
så konstruerad att procentsatsen minskades med 1 å 2 procent för varje lönegrad,
varmed åtskillnad mellan arbetsuppgifterna kunde anses föreligga.
I utlåtande den 24 februari 1951 över berörda betänkande framhöll lönenämnden
att det enligt nämndens mening knappast vore möjligt eller lämpligt
att så noggrant reglera återanställningsvillkoren som kommittén förordat.
Kommitténs förslag förefölle nämnden alltför stelt. Kommittén hade visserligen
förklarat sig inse, att med hänsyn till de växlande förhållandena i de
fall, då återanställning kunde komma i fråga, det vore erforderligt att lämna
möjligheten öppen att med avvikelse från de åsyftade generella grunderna
Statsutskottets utlåtande nr 87.
11
anpassa återanställningsvillkoren efter de föreliggande särskilda omständigheterna.
Enligt nämndens mening vore förhållandena så växlande, att generella
regler i den omfattning kommittén föreslagit knappast kunde meddelas.
I fråga om anställningsformen för återanställd befattningshavare pekade lönenämnden
på att en pensionerad tjänsteman, som återanställdes såsom extra,
regelmässigt komme att tillhöra avdragsgrupp 3 och därigenom erhålla samtliga
sociala förmåner, som utginge enligt Saar. Enligt lönenämndens uppfattning
måste det anses mindre lämpligt att en pensionsavgången tjänsteman
vid återanställning ägde rätt till exempelvis fri sjukvård och avlöning
under sjukdom; vidare syntes svårigheter komma att uppstå vid bedömandet
av när anställningen vid sjukdom skulle upphöra. Den extra anställningsformen
borde därför undvikas. Såsom kommittén även syntes ha åsyftat,
borde en befattningshavare, som åtnjöte pension, i normalfall återanställas
mot arvode utan rätt till andra sociala förmåner än semester.
Motionärerna framhålla, att ställning icke tagits från civildepartementets
sida till 1948 års pensionsålderskommittés ovan refererade förslag. Med anledning
härav får lönenämnden erinra om Kungl. Maj:ts beslut den 13 juni
1952 angående ersättning åt pensionerade tjänstemän vid återanställning hos
statistiska centralbyrån (avskrift härav bifogas).
Under hänvisning till vad sålunda förekommit avstyrker lönenämnden
bifall till motionerna.
I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad, ledamöterna
Ager, Broomé, Hellenius, Lindholm, Sundelin och Werner samt suppleanten
Nelgård. Vid ärendets handläggning ha jämväl närvarit ledamöterna
Frösell, Persson, Ruist, Schultz och Ström samt suppleanterna Bäck, Rydberg
och Sjöborg.
Stockholm den 11 mars 1954.
E. JOHNSSON.
I. Wetterblad.
(Till bilaga A.)
Till statistiska centralbyrån.
Genom beslut den 17 december 1948 meddelade Kungl. Maj :t bestämmelser
angående löneförmåner för vissa tjänstmän hos statistiska centralbyrån,
vilka åtnjöte pension av statsmedel.
Sedan 1948 års pensionsålderskommitté i betänkande den 29 december
1950 avgivit förslag bland annat i fråga om ersättning vid återanställning av
tjänsteman efter pensioneringsperiodens utgång, har statistiska centralbyrån
i skrivelse den 1 oktober 1951 gjort framställning i fråga om avlöning åt
pensionerade tjänstemän vid återanställning hos centralbyrån.
I anledning av framställningen finner Kungl. Maj :t gott all, för tillämpning
från och med den 1 juli 1952, meddela följande bestämmelser och anvisningar
i fråga om anställning vid statistiska centralbyrån av tjänsteman
som avgått med pension av statsmedel.
1. Vid anställning såsom extra tjänsteman bör lönegradsplaccringen bestämmas
utan hänsyn till att tjänstemannen åtnjuter pension. Å lönen för
månad, i förekommande fall beräknad med löneavdrag i anledning av tjänst
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 87.
ledighet m. m., skall verkställas avdrag med belopp motsvarande pensionen,
dock att avdraget icke i något fall skall överstiga
a) _ för tjänsteman, som vid avgång med ålders- eller förtidspension tillhör
pensioneringsperiod I, II eller III och som uppnått den levnadsålder, vilken
utgör övre gräns för respektive pensioneringsperiod: 40 procent av lönen,
vilket procenttal skall minskas med 0,4 för varje hel procent, varmed tjänstemannens
pension understiger hel pension, och
b) för annan med ålders- eller förtidspension avgången tjänsteman: 65
procent av lönen, vilket procenttal skall minskas med 0,65 för varje hel procent,
varmed tjänstemannens pension understiger hel pension.
Med under a) avsedd tjänsteman likställes tjänsteman, som före den 1 juli
1951 avgått med ålders- eller förtidspension från tjänst, för vilken då gällt
minst 60 års pensionsålder, vad angår förtidspensionerad tjänsteman dock
först sedan han uppnått den levnadsålder, som motsvarar pensionsåldern.
Extra tjänsteman, varom här är fråga, skall anses tillhöra avdragsgrupp 3.
2. Vid arvodesanställning bör till utgångspunkt för arvodets bestämmande
tagas det belopp, varmed arvodet bort utgå, därest tjänstemannen icke
åtnjutit pension. Härvid bör hänsyn tagas till lönen vid jämförlig lönegradsplacerad
tjänst, dock att hinder icke föreligger att höja sålunda avvägt belopp
med högst 10 procent, därest tjänstemannen icke medgives åtnjuta andra
sociala förmåner på grund av anställningen än semester och semesterersättning
motsvarande vad som skulle ha gällt vid jämförlig anställning såsom
extra tjänsteman.
Arvodet bör härefter jämkas med tillämpning av vad under 1. punkten
sagts beträffande avdrag å lönen för extra tjänsteman.
Detta får jag, på nådig befallning, härigenom meddela.
Stockholm den 13 juni 1952.
FOLKE ERICSON.
Statsutskottets utlåtande nr 87.
13
Bilaga B.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), som genom remiss den 13
februari 1954 beretts tillfälle avge yttrande över de likalydande motionerna
I: 106 och II: 113 om förbättrade förmåner för i statstjänst återanställda
pensionärer, får med anledning härav anföra följande.
I motionerna hemställes att bestämmelserna för ordinarie befattningshavare
angående semester, sjukledighet och sjukledighetsersättning, fri läkarvård
och medicin samt begravningshjälp göres tillämpliga jämväl för
återanställd pensionär och att en utredning kommer till stånd rörande lämpligheten
av att vid återanställning i statstjänst den återanställde tillerkännes
samma lönegradsplacering som ordinarie befattningshavare, även i det
fall att ny lönegradsplacering vidtagits.
I motionen framhålles att motioner tidigare väckts i denna fråga och att
statsutskottet i anledning därav framhållit, att förevarande spörsmål vore
föremål för övervägande inom civildepartementet och att ett ställningstagande
i frågan skulle vara att vänta inom den närmaste tiden. Så har, i
motsats till vad motionärerna angivit, också skett genom att Kungl. Maj :t
i brev till statistiska centralbyrån den 13 juni 1952 meddelat bestämmelser
angående löneförmåner för vissa tjänstemän hos statistiska centralbyrån,
vilka åtnjöte pension av statsmedel. Detta kungl. brev torde sedermera
ha fått prejudicerande verkan även inom andra delar av statsförvaltningen.
I nämnda kungl. brev meddelas föreskrifter om pensionerad tjänstemans
förmåner vid återanställning antingen som extra tjänsteman eller som arvodesanställd.
Vid anställning såsom extra tjänsteman skall vederbörande
i löneavdragshänseende betraktas som tillhörande grupp 3, vilket innebär
jämställdhet med ordinarie befattningshavare. Vid arvodesanställning, som
ej är förknippat med andra sociala förmåner än semester, har man i stället
lämnat öppen möjligheten att bestämma högre arvode än som skulle ha tilllämpats
för lönegradsplacerad tjänst med jämförbara arbetsuppgifter i syfte
att därigenom kompensera tjänsteman för frånvaro av övriga sociala förmåner.
Reglerna för reduktion av lönen innebär, att de sammanlagda förmånerna
får överstiga vad pensionären uppburit i lön vid avgångstillfället, särskilt
vad gäller den, som avgått vid pensioneringsperiodens övre gräns.
Det i motionernas yrkande, första delsatsen, framställda förslaget, ger
TCO icke anledning till annat uttalande än att det vore önskvärt att bestämmelsernas
allmängiltiga verkan klarlades genom att de meddelas i form av
eu kungörelse i stället för ett kungligt brev ställt till viss myndighet. Bestämmelsernas
materiella innebörd anser TCO kunna godtagas i avvaktan
på den definitiva reglering av hithörande frågor som TCO förutsätter skall
komma till stånd på grundval av förslag från 1951 års pensionsutredning.
Beträffande den av motionärerna önskade utredningen rörande lönegradsplaceringen
vid återanställning i statstjänst får erinras om gällande bestämmelser
i Saar rörande lönegradsplacering av extra och extra-ordinarie
tjänster, varvid jämförelser skall göras med sådana ordinarie tjänster, vilka
åligga motsvarande eller likvärdiga arbetsuppgifter.
Stockholm den 23 mars 1954
för TCO:s statstjänstemannasektion
M. GUSTAFSON.
Didron.
14
Statsutskottets utlåtande nr 87.
Bilaga C.
Till riksdagens statsutskott.
Statstjänarkartellen har beretts tillfälle avge yttrande över två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Lundqvist
m. fl. (I: 106) och den andra inom andra kammaren av herr Kyling m. fl.
(II: 113), om förbättrade förmåner för i statens tjänst återanställda pensionärer.
Vi får i anledning härav anföra följande.
Återanställning av pensionerad personal torde — i vart fall då det gäller
personal i de lönegrader kartellens organisationsområde omfattar — nu förekomma
i ytterst liten omfattning. Anledningen härtill är, att behovet av
arbetskraft kan fyllas på annat sätt, bl. a. genom en fortgående rationalisering
med minskat personalbehov som följd. I de fall behov av äldre
personal föreligger, och personalen önskar tjänstgöra efter uppnådd pensionsålder,
ger gällande pensionsbestämmelser normalt erforderliga möjligheter.
Nu gällande ordning med pensioneringsperioder istället för fasta
pensionsåldrar ger sålunda utrymme för personalen att med bevarande av
löne- och andra förmåner kvarstå i anställningen under en tid av 3 år för
den som tillhör pensionsgrupp 1 och 2 år för den som tillhör pensionsgrupp
2.
Vi kan inte finna att nuvarande läge i fråga om arbetskraftstillgång vid
de statliga verken skulle motivera särskilda åtgärder för att stimulera pensionerad
personal till återanställning. Därest sådana i en annan situation
skulle anses motiverade, är det enligt vår mening i första hand frågan om
kontantlöneförmånernas storlek som har betydelse. Detta spörsmål har _
förmodar vi — samband med de frågor 1951 års pensionskommitté har i
uppdrag att utreda.
Beträffande de i motionerna nämnda frågorna om sjukledighetsersättning,
fri läkarvård m. m. vill vi endast erinra om att den framtida utformningen
av dessa förmåner f. n. håller på att utredas och att det sålunda icke
är avgjort vad som i detalj skall gälla för de statsanställda efter den obligatoriska
sjukförsäkringens ikraftträdande.
Stockholm den 1 mars 1954.
Statstjänarkartellen
HENRY AHLDIN.
517373. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag