Statsutskottets utlåtande nr 73.

1

Nr 73.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag å
kapitalbudgeten för budgetåret 195b/55, i vad avser
socialdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet
väckta motioner m. m.

(3:e avd.)

Statens utlåningsfonder.

1 :o) Statens bosättningslånefond. I enlighet med Kungl. Maj :ts i propositionen
nr 1 beträffande kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder
(bil. 26, punkt 3, s. 7 och 8 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 4 januari 1954) framställda förslag och under erinran
tillika att av 1953 års riksdag beslutade ändringar av bestämmelserna
i fråga om de statliga bosättningslånen medfört en ökad belastning
av bosättningslånefonden, hemställer utskottet,

atl riksdagen må till Statens bosättningslånefond för budgetåret
1954/55 anvisa ett investeringsanslag av 3 000 000
kronor.

Fonden för låneunderstöd.

2:o) Lån till anordnande av allmänna samlingslokaler. Kungl. Maj :t
har (punkt 7, s. 14—16) föreslagit riksdagen att under fonden för låneunderstöd
till Lån till anordnande av allmänna samlingslokaler för budgetåret
1954/55 anvisa ett investeringsanslag av 6 000 000 kronor.

För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett investeringsanslag
av samma belopp.

Under budgetåret 1952/53 beviljade Kungl. Maj :t, då detta var motiverat
av sysselsättningspolitiska skäl, i viss utsträckning lån till anordnande
av allmänna samlingslokaler med utnyttjande av den av riksdagen
lämnade fullmakten att inom ramen för visst belopp meddela beslut om

598 84 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 6 samt. Nr 73.

2

Statsutskottets utlåtande nr 73.

utförande av arbeten, för vilka anslag är uppförda på allmän beredskapsstat
för budgetåret 1950/51. På nämnda beredskapsstat har under kapitalbudgeten
uppförts ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor till Lån till
anordnande av allmänna samlingslokaler. Innevarande budgetår har i enlighet
med ifrågavarande fullmakt intill den 1 januari 1954 beviljats lån
för angivna ändamål om sammanlagt ca 800 000 kronor. I den händelse
arbetsmarknadsläget ger anledning därtill kan det komma i fråga att även
under nästa budgetår bevilja lån till allmänna samlingslokaler med utnyttjande
av riksdagens nämnda fullmakt. Om så blir fallet torde förslag
om anvisande av medel å tilläggsstat till täckning av sålunda beviljade
lån få i särskild ordning föreläggas riksdagen. Departementschefen kan
däremot inte tillstyrka, att å riksstaten för nästa budgetår anvisas större
anslag än för innevarande budgetår eller 6 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Hjalmar Nilsson och Bengtson (I: 149) och den andra inom
andra kammaren av herr Engkvist m. fl. (II: 235), i vilka motioner hemställes
att riksdagen ville besluta att för budgetåret 1954/55 under kapitalbudgeten
anvisa för lån till anordnande av allmänna samlingslokaler ett
investeringsanslag av nio miljoner kronor,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Hjalmar Nilsson m. fl. (I: 282) och den andra inom andra
kammaren av herr Petterson i Degerfors in. fl. (II: 390), i vilka motioner
hemställes att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära skyndsam utredning om de allmänna samlingslokalernas ställning
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionerna angivits samt att
därav betingade förslag till statens framtida stöd av allmänna samlingslokaler
utformas och att de förslag, vartill utredningen kan giva anledning,
snarast möjligt framlägges för riksdagen.

Beträffande motiveringen för yrkandena hänvisas till motionerna II: 235
och I:282.

Utskottet. Liksom motionärerna anser utskottet att de allmänna samlingslokalerna
har en mycket viktig uppgift att fylla i samhället och att
den statsunderstödda investeringsverksamheten på området om möjligt bör
utvidgas. Utskottet är emellertid inte f. n. berett tillstyrka förslaget i motionerna
I: 149 och II: 235 om en ökad medelsanvisning för ändamålet. Innan
denna fråga närmare prövas synes nämligen såsom också förordats i
motionerna I: 282 och II: 390 det statliga stödet till verksamheten böra bli
föremål för en översyn med ledning av de erfarenheter, som vunnits under
de snart 12 år som verksamheten pågått.

Statsutskottets utlåtande nr 73. 3

Enligt vad utskottet inhämtat är bostadskollektiva kommittén f. n.
sysselsatt med att verkställa en översyn av gällande statsbidragsbestämmelser
för lån till anordnande av allmänna samlingslokaler. Till kommittén
har även överlämnats en av länsstyrelserna i Norrbottens och
Västerbottens län tidigare gjord framställning i ämnet för att tagas i beaktande
av kommittén vid fullgörande av dess uppdrag. Förslag läi inom
den närmaste framtiden kunna väntas från kommittén.

Emellertid är det enligt utskottets mening inte endast frågan om statsbidragsbestämmelserna,
som påkallar uppmärksamhet från det allmännas
sida. Såsom framhållits i motionerna 1:282 och 11:390 synes det även
angeläget att få klarlagt möjligheterna till en samordning av olika intressen
i syfte att bl. a. uppnå besparingar vid tillgodoseende av lokalbehovet
inom en kommun. Förhållandet mellan de bidrag till samlingslokaler,
som lämnas av arvsfondsmedel, och det statliga stödet i övrigt till
dylika lokaler torde vidare böra klarläggas liksom frågan om en samordning
av dessa stödformer. Slutligen anser utskottet, att det skulle vara
av värde att få utrett huruvida och i vad män kommunalt ekonomiskt
stöd skulle kunna ställas som villkor för statslån till föreningsägda samlingslokaler.

Ifrågavarande spörsmål synes lämpligen böra göras till föremål för övervägande
vid behandlingen av bostadskollektiva kommitténs väntade förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 149 och II: 235 till Lan till
anordnande av allmänna samlingslokaler för budgetaiet
1954/55 anvisa ett investeringsanslag av 6 000 000 kronor;

b) att riksdagen må i anledning av motionerna I: 282 och
11:390 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet
ovan anfört.

3:o) Vissa lån till Stockholms stadsmission. Kungl. Maj :t har (punkt
8, s. 16—20) föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att, under
av departementschefen angivna förutsättningar, dels bevilja Stockholms
stadsmission anstånd med skyldigheten att inlösa för anordnande av ungdomsvårdsskolan
Skarvik-Tallåscn uppburna statslån å tillhopa 745 000
kronor, dels ock medgiva, alt ifrågavarande lån må, under den lid stadsmissionen
sålunda åtnjuter uppskov, fortfarande löpa utan ränta.

För anordnande av ett skyddshem - - den davarandc benämningen på
ungdomsvårdsskolorna — för flickor erhöll Stockholms stadsmission under
åren 1926—1939 lån av statsmedel å tillhopa 745 000 kronor. I anläggningen
har stadsmissionen själv nedlagt ett kapital av ca 236 000 kronor.
Säkerhet för statslånen har lämnats i form av inteckningar.

4

Statsutskottets utlåtande nr 73.

T. o. m. den 30 juni 1948 drevs Skarvik-Tallåsen i stadsmissionens regi.
Staten lämnade sitt stöd till verksamheten dels genom att lånen var räntcfria
och dels genom att driftbidrag utgick, däribland bidrag för byggnadernas
underhåll med 2 % av byggnadsvärdet (åren 1927—38 erlade staten
i stället årshyra motsvarande låneräntan jämte 2 % å byggnadsvärdet).
Enligt ett av Kungl. Maj :t den 30 juni 1948 godkänt avtal skulle staten
för fortsatt ungdomsvårdsskoleverksamhet arrendera Skarvik-Tallåsen
fr. o. m. den 1 juli 1948 t. o. in. den 30 juni 1953. Arrendebeloppet bestämdes
till 20 000 kronor för år. Enligt avtalet ålåg det staten »att väl
sköta jorden, hålla byggnader och stängsel i gott skick samt att uppehålla
standarden å inventarierna eller ersätta eventuell standardminskning å
dessa». Statslånen skulle kvarstå räntefria intill frånträdesdagen. Avtalet
innefattade uttryckligen en slutlig reglering av de ekonomiska mellanhavandena
mellan staten och stadsmissionen på grundval av tidigare avtal.
— Kungl. Maj:t har den 25 september 1952 godkänt ett mellan socialstyrelsen
och stadsmissionen träffat avtal om förkortning av arrendetiden.
Härigenom har skolan återgått i stadsmissionens händer den 1 april 1953.
Enligt avtalet skulle emellertid statslånen kvarstå räntefria intill den 30
juni 1953, då de skulle inlösas av stadsmissionen. Eleverna vid SkarvikTallåsen
har förflyttats till den för ändamålet anordnade yrkesskolan Ryagården
i örkelljungatrakten.

Stockholms stadsmission har gjort vissa framställningar rörande Skarvik-Tallåsen
och de av stadsmissionen uppburna statslånen. Sålunda har
stadsmissionen hemställt att staten antingen övertager Skarvik-Tallåsen
under förutsättning att stadsmissionen erhåller vederlag för nedlagda egna
kostnader samt att staten icke till anstalten förlägger sådan verksamhet
som försvårar den av stadsmissionen i omedelbart grannskap bedrivna
sociala verksamheten, eller avskriver sin fordran på stadsmissionen, allt
såvida icke en tredje utväg kan finnas genom förhandlingar.

Departementschefen anser i likhet med socialstyrelsen, att staten icke
bör övertaga Skarvik-Tallåsen. Däremot finner han det rimligt att i någon
mån tillmötesgå stadsmissionen i fråga om återbetalning av de utlämnade
statslånen å tillhopa 745 000 kronor. Skarvik-Tallåsen är, såsom socialstyrelsen
framhållit, uppfört i samråd med och i viss utsträckning efter
direktiv av statliga myndigheter. Anläggningen har därvid utformats för
ett speciellt ändamål, nämligen för att tjäna som ungdomsvårdsskola för
flickor, och det är möjligt alt planlösning och detaljer är sådana, att byggnaderna
åtminstone i vissa delar icke är fullt lämpade för annan verksamhet
utan att bli föremål för ombyggnad. Dessa förhållanden torde
medföra omställningssvårigheter under en övergångstid. Redan ur dessa
synpunkter torde det vara skäligt att stadsmissionen erhåller respit med
återbetalning av lånen. När det gäller att avgöra anståndstidens längd är
departementschefen emellertid benägen att gå längre än socialstyrelsen

Statsutskottets utlåtande nr 73.

5

och statskontoret föreslagit. Enligt hans mening bör nämligen stadsmissionen,
om icke särskilda skäl talar däremot, erhålla anstånd med återbetalningen
så länge vid Skarvik-Tallåsen bedrives en samhällsgagnandc verksamhet
av sådan art att det från statens sida kan anses motiverat att anstånd
lämnas. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra om förutsättningar
för ett betalningsuppskov är för handen. Departementschefen
förutsätter, att ett tillfälligt uppehåll i verksamheten, exempelvis för omläggning
av densamma, icke skall föranleda att lånen förfaller. Lånen
bör under uppskovstiden, räknat fr. o. in. den 1 juli 1953, fortfarande få
vara räntefria i den mån Kungl. Maj:t så beslutar.

Stadsmissionen har rest krav på ersättning för värdeminskning och vissa
skador på byggnaderna samt för förstörda och förkomna inventarier. "N ad
beträffar byggnaderna framhållcs, att stadsmissionen torde sakna grund
för sina krav på ersättning för allmän värdeminskning; sådan ersättning
har nämligen inräknats i den av staten utgivna arrendeavgiften. Däremot
anses staten vara ersättningsskyldig för direkta skador med 8 915 kronor
enligt av båda parterna godkänt besiktningsprotokoll. Frågan om ersättning
för inventarier anses svårare att bedöma. Socialstyrelsen har gjort
fruktlösa försök att få till stånd eu gemensam, av båda parterna godkänd
inventarieförteckning, avseende förhållandena vid statens frånträdande av
anläggningen. I detta läge anser departementschefen sig böra godtaga styrelsens
beräkningar, enligt vilka statens ersättningsskyldighet i vart fall
icke kan beräknas överstiga 40 100 kronor. Tillsammans med ersättning
för skador på byggnaderna innebär detta en ersättning, som icke bör överstiga
49 000 kronor. Departementschefen ansluter sig till statskontorets
förslag, att denna ersättning kvittas genom att stadsmissionen erhåller
viss tids räntefrihet å statslånen. Vid sådant förhållande bör stadsmissionen
till en början garanteras betalningsanstånd med räntefrihet under
tiden 1 juli 1953—30 juni 1955, under förutsättning att stadsmissionen
avger förklaring därom, alt stadsmissionen icke har någon ytterligare fordran
på staten i anledning av statens arrendering av Skarvik-Tallåsen. I

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ollén m. fl. (I: 154) och den andra inom andra kammaren av herr
Gustafsson i Borås in. fl. (11:231) hemställes, alt riksdagen ville besluta
antingen alt de till stadsmissionen lämnade statslånen för Skarvik-Tallåsen
helt avskrives, eller att en överenskommelse träffas med stadsmissionen
om eu sådan successiv nedskrivning av skulden, alt den, oavsett i vilket
tempo stadsmissionen förmår bygga upp eu ny samhällsgärning vid de
angivna hemmen, eller ett visst antal år, t. ex. ytterligare tjugo år, är helt
avskriven, samt all lånen intill avskrivningsdagen är räntefria.

Beträffande motiveringen för yrkandena hänvisas till motionen 11:231.

6

Statsutskottets utlåtande nr 73.

I förevarande sammanhang liar utskoliet även tagil del av bl. a. en till
socialministern överlämnad promemoria från statens förhandlingsdelegerade1
vid den uppgörelse med stadsmissionen, som föranledde det av Kungl.
Maj:t den 30 juni 1948 godkända arrendeavtalet rörande Skarvik-Tallåsen.
Av promemorian framgår, att stadsmissionen vid dessa förhandlingar
önskade behålla anläggningen i sin ägo men gick med på en utarrendering
till staten under en övergångstid, som enligt stadsmissionen
icke fick göras alltför lång. I promemorian framhålles vidare bl. a., att förhandlingarna
fördes i en anda av ömsesidig respekt och förståelse för varandras
skäl samt att det därunder icke förekom några som helst uttalanden
av sådan art som i motionerna, där det t. ex. antydes, att staten skulle
vilja försätta stadsmissionen i en brydsam situation eller rikta ekonomiskt
dråpslag mot dess verksamhet.

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag innebär ett icke oväsentligt tillmötesgående
mot stadsmissionen, f stället för att jämlikt avtalsbestämmelserna
påfordra inlösen av ifrågavarande statslån, uppgående till 745 000 kronor,
föreslås i propositionen, att stadsmissionen skall garanteras betalningsanstånd
med räntefrihet så länge vid Skarvik-Tallåsen bedrives eu samhällsgagnande
verksamhet, som kan godkännas av staten. Såsom förslaget
i denna del utformats liksom i vad gäller ersättning till stadsmissionen
för skador å byggnader in. in. har utskottet i och för sig icke funnit någon
anledning till erinran mot detsamma och kan sålunda icke biträda yrkandet
i motionerna 1:154 och 11:231 om avskrivning av lånen.

Av vad som förekommit i ärendet framgår emellertid, att den lämpligaste
användningen av Skarvik-Tallåsen är oklar. Departementschefen har
icke funnit anläggningen erforderlig för statens del. Stadsmissionen har
å sin sida icke redovisat någon plan för anläggningens utnyttjande. Med
hänsyn härtill synes riksdagen inte nu böra fatta definitivt beslut i ämnet.
Härigenom vinnes möjlighet dels att på nytt upptaga frågan om anläggningens
utnyttjande för statens räkning, om förutsättningarna i detta hänseende
skulle ändras, dels ock att ta närmare kännedom om den verksamhet
stadsmissionen kan komma att upptaga på Skarvik-Tallåsen.

För att möjliggöra eu sådan prövning av anläggningens fortsatta användning
bör med hänsyn till avtalsbestämmelsernas innehåll stadsmissionen
formellt medges anstånd under tiden räknat fr. o. in. den 1 juli 1953
t. o. in. den 30 juni 1955 med fullgörandet av sina avtalsenliga skyldigheter.
Under uppskovstiden, före vars utgång förslag i frågan på nytt bör
underställas riksdagen, bör givetvis varken staten eller stadsmissionen göra
sina ekonomiska anspråk gällande. 1

1 Regeringsrådet O. H. Klackenberg, expeditionschefen E. Montell och byråchefen
T. Eriksson.

Statsutskottets utlåtande nr 73.

7

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att motionerna I: 154 och II: 231 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;

II. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
medgiva, att Stockholms stadsmission må under tiden räknat
fr. o. m. den 1 juli 1953 t. o. m. den 30 juni 1955 beviljas
anstånd med skyldigheten att inlösa för anordnande av ungdomsvårdsskolan
Skarvik-Tallåsen uppburna statslån å tillhopa
745 000 kronor ävensom att erlägga ränta å desamma.

Uppskjutna frågor.

4:o) Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande i fråga om nedannämnda
av Kungl. Maj :t under följande punkter framställda förslag, nämligen punkten

1: Lånefonden för bostadsbyggande;

punkten 2: Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien; punkten

4: Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhel;

punkten 5: Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder;

punkten G: Lån till anordnande av kollektiva tvätterier;

vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 9 april 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Olilon, Näsgård, Gillslröm,
Alfred Nilsson, Pålsson, Einar Persson, Birger Andersson, Edvin
Thun, Bergh, Holmqvist, Olsén, Sunne, Elfving och Rikard Svensson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Andersson
i Malmö, Ståhl, Lindholm, Svensson i Ljungskilc, Åkerström, Staxäng,
fröken Elmön, herrar Petterson i Degerfors, Thapper, Onsjö, fru Ericsson
i Luleå, herrar Löfroth och Svensson i Stenkyrka.

Reservation

vid punkten 3 (Vissa lån till Stockholms stadsmission) av herr Svensson
i Ljungskile och fröken Elmén.