Statsutskottets utlåtande nr 71.
1
Nr 71.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till
kronan m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
l:o) Avgörandet av frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till
kronan i vissa fall in. in. I propositionen nr 44 har Kungl. Maj :t (punkt
1, s. 2 och 3 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 8 januari 1954) föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t afl
under budgetåret 1954/55 avgöra dels frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan på grund av förlust av eller skada å egendom tillhörig
krigsmakten, dels ock frågor om efterskänkande av fordran, som
grundar sig på kronans regressrätt mot förare av kronans motorfordon,
luftfartyg etc. enligt de i ämnet gällande ansvarsreglerna, allt i den mån
kronans fordran i det särskilda fallet icke överstiger femtusen kronor.
Bemyndigande för Kungl. Maj:t att avgöra frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan i vissa fall in. m. har tidigare av riksdagen
lämnats för ettvart av budgetåren 1945/54. Ehuru här avsedda ärenden
numera icke uppgår till samma betydande antal som under åren närmast
efter beredskapstidens slut, synes departementschefen dock ärendenas art
motivera det förenklade behandlingssätt, som vinnes om dessa frågor i
viss utsträckning kan avgöras av Kungl. Maj :t. Med hänsyn härtill anses
enahanda bemyndigande böra utverkas även för budgetåret 1954/55.
Utskottet tillstyrker, alt bemyndigande av här avsett innehåll lämnas
även för nästa budgetår, f likhet med vad som gällt för innevarande budgetår
bör Kungl. Maj:t även till 1955 års riksdag lämna en redogörelse
för av Kungl. Maj:t meddelade beslut om befrielse från ersättningsskyldighet,
varom här är fråga.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret
1954/55 avgöra dels frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan på grund av förlust av eller skada
å egendom tillhörig krigsmakten, dels ock frågor om efterskänkande
av fordran, som grundar sig på kronans regressrätt
mot förare av kronans motorfordon, luftfartyg etc. enligt
de i ämnet gällande ansvarsreglerna, allt i den mån kroliihung
till riksdagens protokoll 1954. 6 samt. Nr 71.
Sfi» 54
2
Statsutskottets utlåtande nr 71.
nans fordran i det särskilda fallet icke överstiger femtusen
kronor.
2:o) Förenklat avskrivningsförfarande beträffande vissa fordringar
inom försvarets fabriksverk. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 2,
s. 3 och 4) och under erinran om att, med stöd av riksdagens medgivande
i skrivelse 1952:418, Kungl. Maj:t lämnat försvarets civilförvaltning motsvarande
bemyndigande, hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att Kungl. Maj:t må bemyndiga
försvarets fabriksstyrelse att, utan hinder av gällande
författningsbestämmelser angående avskrivning av kronans
fordringar, besluta om avskrivning av fordran, uppkommen
inom fabriksverket, till belopp ej överstigande 500 kronor,
beträffande vilken antingen omständigheterna ger vid handen,
att vederbörande icke kan betala sin skuld och enligt
fabriksstyrelsens bedömande ingen eller ringa möjlighet föreligger
att framdeles uttaga betalning, eller ock åtgärder för
fordringens bevakande och indrivande bedömes förenade med
arbete och kostnader i sådan utsträckning att åtgärderna ej
är ekonomiskt lönande, allt såvitt dylika åtgärder ändock icke
anses påkallade av andra än ekonomiska förhållanden.
3:o) Befrielse för C. H. Länder in. fl. från viss skadeståndsskyldigbet.
Kungl. Maj:t har (punkterna 3—5, s. 4—8) föreslagit riksdagen medgiva
i förberörda statsrådsprotokoll lör den 8 januari 1954 angivna personer
befrielse helt eller delvis från dem åliggande skadeståndsskyldighet.
Departementschefen har beträffande vart och ett av ifrågavarande ärenden
lämnat en redogörelse för de omständigheter, som föranlett åläggande
av ersättningsskyldighet till kronan, och för de skäl, varå förslag om befrielse
helt eller delvis från ersättningsskyldighet grundas. Härutinnan
torde få hänvisas till propositionen.
Utskottet. Under erinran om att riksdagen i tidigare liknande fall medgivit
befrielse från ersättningsskyldighet till kronan enligt i huvudsak
samma grunder, som av departementschefen nu förordats, får utskottet
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts i förevarande proposition under punkterna
3—5 framlagda förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva,
a) att C. H. Länder befrias från återstående skadeständsskyldighet
till kronan på grund av utslag den 28 september
1942 av fältkrigsrätten vid Morjärvs försvarsområdesstab;
Statsutskottets utlåtande nr 7i.
3
b) att chauffören K. H. H. Eriksson, därest han inom tid
som Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning
inbetalar ett belopp av 500 kronor, befrias från återstående
skadeståndsskyldighet till kronan på grund av krigshovratfens
utslag den 15 februari 1926;
c) att Ingrid Lilly Kristina Larsson, därest hon inom tid
som Kungl. Maj:l bestämmer till försvarets civilförvaltning
inbetalar ett belopp av 500 kronor, befrias från återstående
skadeståndsskyldighet till kronan på grund av Stockholms
rådhusrätts dom den 27 oktober 1952.
4:o) Befrielse för H. B. Påhlsson frän viss ersättningsskyldighet. Kungl.
Maj :t har (punkt 6, s. 8 och 9) föreslagit riksdagen medgiva, att H. B.
Påhlsson, därest han inom tid som Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets
civilförvaltning inbetalar 100 kronor, befrias från återstoden av honom
jämlikt Västra Göinge domsagas häradsrätts dom den 8 oktober 1952 åvilande
ersättningsskyldighet till kronan.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Söderr/1
list (1:151) och den andra inom andra kammaren av herrar Gustafson
i Göteborg och Königson (11:218), i vilka hemställts dels att kronans
fordran mot H. B. Påhlsson enligt proposition nr 44, punkt 6, helt eftergives,
dels ock att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om
utredning om sådana bestämmelser att värnpliktig eller dennes anhöriga,
som av domstol tilldömts rätt till skadestånd eller annan ekonomisk ersättning
för skador som uppkommit under militärtjänstgöring, erhåller
möjlighet att få sina genom dom godkända rättsanspråk uppfyllda.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionen II: 218.
Den 20 mars 1952 skadades värnpliktige vicekorpralen H. B. Påhlsson
av ett vådaskott, som avlossades av värnpliktige vicekorpralen B. G. Tamfelt
i vaktbaracken vid Skånska trängregementet. Vederbörande åklagare
yrkade ansvar å Tamfelt för det denne vid tillfället under tjänstgöring
som vaktchef gjort sig skyldig till tjänstefel genom alt icke iakttaga de
bestämmelser som var utfärdade för handhavande av kulsprutepistol och
därigenom vållat olyckan. I samband härmed förde Påhlsson ersättningsInlan
mot Tamfelt.
Genom lagakraftvunnen dom dömdes Tamfelt till arrest i tjugo dagar
och förpliktades att utge skadestånd till Påhlsson med 800 kronor.
Då Påhlsson icke kunde utfå skadeståndet yrkade han vid Västra Göinge
domsagas häradsrätt att kronan skulle förpliktas utgiva motsvarande
4
Statsutskottets utlåtande nr 71.
skadestånd, 800 kronor, jämte ränta. Kronan — som i och för sig vitsordade
skäligheten av det yrkade ersättningsbeloppet — bestred käromålet
och fordrade ersättning för utgifterna å målet. Genom dom den 8 oktober
1952 ogillade häradsrätten käromålet och förpliktade Påhlsson att ersätta
kronans rättegångskostnader med 413 kronor. Domen vann laga kraft.
1 en den 20 maj 1953 dagtecknad skrift har Påhlsson hos Ivungl. Maj:l
anhållit att bli befriad från skyldigheten att ersätta nämnda rättegångskostnader
om 413 kronor och framhåller därvid följande. Han blev alldeles
oförvållat skadad vid olyckstillfället. Till det förhållandet, att han icke
kan få ut ersättningen om 800 kronor, kominer nu att han blivit skyldig
att utge 413 kronor till kronan. Han har stora svårigheter att betala rättegångskostnaden.
Han hade praktikantplats vid fabrik mot ett arvode av
aOO kronor i månaden men avsåg att under hösten 1953 börja studera vid
handelshögskolan i Göteborg; han hade då inga förvärvsmöjligheter.
Försvarets civilförvaltning framhåller i utlåtande den 22 september
1953 att det förefaller i princip betänkligt all bevilja någon eftergift, enär
Påhlsson genom att anhängiggöra talan vid domstol ådragit kronan ifrågavarande
kostnad. Med hänsyn till Påhlssons jämförelsevis svaga ekonomi
och då han med avseende å omständigheterna i målet icke kan sägas
ha väckt talan utan skäl, vill civilförvaltningen icke motsätta sig bifall
till ansökningen i så måtto, att Påhlsson, därest han inom tid som Kungl.
Maj:t bestämmer, inbetalar ett belopp av 100 kronor, befrias från vidare
ersättningsskyldighet på förevarande grund.
Advokatfiskalen hos civilförvaltningen har i yttrande til! civilförvaltningen
som sin uppfattning uttalat, att rättsfrågan i .förevarande fall var
oviss och att Påhlssons åtgärd att anhängiggöra rättegång mot kronan
därför var motiverad.
Statskontoret anför i utlåtande den 7 november 1953 följande. Enligl
vad statskontoret under hand inhämtat kan Påhlsson tidigast hösten 1954
börja vid handelshögskolan i Göteborg. Han är fortfarande anställd vid
ifrågavarande fabrik och uppbär, efter avdrag för skatt, lön med 44,3
kronor i månaden. För kost och logi betalar han sina föräldrar 140 kronor
i månaden. Han har ej andra skulder än här ifrågavarande och bör med
hänsyn till sin ekonomi och beloppets ringa storlek utan svårighet kunna
fullgöra sin betalningsskyldighet. Då ej heller i övrigt synes föreligga tillräckliga
skäl för befrielse, avstyrker statskontoret bifall.
Departementschefen framhåller, att Påhlsson under militärtjänstgöring
oförskyllt skadats av ett vådaskott. Sedan den värnpliktige, som vållat
skadan och därför ådömts ansvar och skadeståndsskyldighet, icke förmått
betala skadeståndet har Påhlsson fört talan mot kronan om utfående av
beloppet. Hans talan ogillades, men Påhlsson får dock anses ha haft visst
fog för sin talan. Med hänsyn till de ömmande omständigheterna i föreva
-
Statsutskottets utlåtande nr It.
5
rande fall anser departementschefen det skäligt att Påhlsson befrias från
skyldigheten att ersätta kronans rättegångskostnader därest han inbetalar
ett belopp av 100 kronor.
Utskottet. Under punkt 6 i det följande har Kungl. Maj:t hemställt, att
kronans fordran hos A. G. Rödin måtte eftergivas. Detta ärende företer
ej endast i huvudfrågan utan även med avseende å omständigheterna i
övrigt stora likheter med det under nu förevarande punkt anmälda ärendet.
Med hänsyn härtill och till vad i ärendena i övrigt förekommit kan
utskottet icke finna tillräcklig anledning föreligga att vid bedömandet av
frågan om vederbörandes befrielse från betalningsskyldighet göra någon
åtskillnad i de båda fallen. Utskottet anser, att båda böra helt befrias
från denna skyldighet. Detta innebär vad beträffar H. R. Påhlsson
ändring i Kungl. Maj:ts förslag och alltså bifall till motionerna I: 151 och
11:218, såvitt nu är i fråga.
Beträffande det i förenämnda motioner jämväl gjorda yrkandet om viss
utredning kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.
Åberopande det anförda får utskottet under nu förevarande punkt hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:151 och 11:218, såvitt nu är i
fråga, medgiva, att H. B. Påhlsson befrias från honom jämlikt
Västra Göinge domsagas häradsrätts dom den 8 oktober
1952 åvilande ersättningsskyldighet till kronan.
5:o) Befrielse för F. G. S. Liljecranlz och N. K. A, Snndwall från viss
ersättningsskyldighet. Kungl. Maj: t har (punkterna 7 och 8, s. 10—15)
föreslagit riksdagen medgiva dels att F. G. S. Liljecrantz, därest ban inom
tid som Kungl. Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar
ett belopp av 2 500 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
till kronan på grund av i förberörda statsrådsprotokoll för den 8 januari
1954 nämnd olyckshändelse den 13 september 1949, dels ock att N. K. A.
Sandwall, därest han inom tid som av Kungl. Maj:t bestämmes till försvarets
civilförvaltning inbetalar ett belopp av 1 000 kronor, befrias från
återstående ersättningsskyldighet till statsverket till följd av i berörda
statsrådsprotokoll nämnt olycksfall den 3 maj 1946.
Departementschefen har beträffande vartdera av ifrågavarande båda
ärenden lämnat en redogörelse för de omständigheter, som föranlett åläggande
av ersättningsskyldighet till kronan, och för de skäl, varå förslag
om befrielse från ersättningsskyldighet grundas. Härutinnan torde få hänvisas
till propositionen.
6
Statsutskottets utlåtande nr 71.
Utskottet. Under erinran om att riksdagen i tidigare liknande fal! medgivit
befrielse från ersättningsskyldighet till kronan enligt i huvudsak
samma grunder, som av departementschefen nu förordats, får utskottet tillstyrka
bifall till Kungl. Maj.ds förevarande förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva,
a) att F. G. S. Liljecrantz, därest han inom tid som Kungl.
Maj:t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar ett
belopp av 2 500 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
till kronan på grund av i statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för den 8 januari 1954 nämnd olyckshändelse
den 13 september 1949;
b) att N. K. A. Sandwall, därest han inom tid som av Kungl.
Maj:t bestämmes till försvarets civilförvaltning inbetalar ett
belopp av 1 000 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
till statsverket till följd av i berörda statsrådsprotokoll
nämnt olycksfall den 3 maj 1946.
6:o) Befrielse för A. G. Rödin från viss ersättningsskyldighet. Kungl.
Maj:t har (punkt 9, s. 15—17) föreslagit riksdagen medgiva att kronans i
förberörda statsrådsprotokoll för den 8 januari 1954 angivna fordran hos
A. G. Rödin må eftergivas.
Under övningsskjutning med kulsprutegevär vid Värmlands regemente
den 5 oktober 1945, varvid numera löjtnanten vid regementet C. J. W.
Scheffer var ledare, åsamkades värnpliktige A. G. Rödin svåra skador i ena
låret av ett skott, som avlossades av en annan värnpliktig. Genom dom
den 20 mars 1951 i mål mellan Rödin, kärande, samt nämnde värnpliktige,
Scheffer och kronan, svarande, förpliktade rådhusrätten i Karlstad svarandena
att solidariskt till Rödin utgiva vissa ersättningar för de denne
åsamkade skadorna. Sedan talan fullföljts mot rådhusrättens dom, befriade
Svea hovrätt genom dom den 19 juni 1951 Scheffer och kronan från
skadeståndsskyldighet, varjämte hovrätten förpliktade Rödin alt ersätta
Scheffer dennes kostnader å målet vid rådhusrätten och i hovrätten med
sammanlagt 545 kronor. Sedan talan fullföljts mot hovrättens dom, fastställde
Kungl. Maj:t genom dom den 6 juni 1952 hovrättens domslut, såvitt
nu är i fråga, samt förpliktade Rödin att till Scheffer utgiva ersättning
för kostnaderna å målet hos Kungl. Maj :t med 394 kronor utöver av Rödin
till säkerhet för motparts kostnadsersättning nedsatt belopp, 150 kronor.
— Scheffer och kronan anlitade i målet skilda ombud.
Scheffer begärde verkställighet av Kungl. Maj:ts dom beträffande den
honom tillerkända ersättningen för rättegångskostnad. Till gäldande härav
och av exekutionskostnaderna, tillhopa 960 kronor, togs den 26 sep
-
Statsutskottets utlåtande nr 71.
7
tember 1952 hos Rödin i mät en häst, värderad till 1 000 kronor. Rödin besvärade
sig över utmätningen hos överexekutor i Älvsborgs län och anförde
därvid hland annat följande. Han hade inköpt ett mindre jordbruk för
7 300 kronor, av vilket belopp endast 100 kronor var betalda. Han hade
därjämte lånat 1 300 kronor och för detta belopp inköpt den utmätta hästen.
Rödin ansåg att hästen var att betrakta såsom sådant nödigt arbetsredskap
som omförmäles i 65 § utsökningslagen, enär Rödin i avsaknad av häst
icke kunde sköta jordbruket. Rödin hade icke andra tillgångar än de nu
angivna. Han var ogift men hade eget hushåll. — överexekutor beslöt den
4 oktober 1952 att vidare exekutiva åtgärder i ärendet tills vidare ej fick
vidtagas.
Såsom ombud för Scheffer anförde härefter juris kandidaten F. Sahlman,
Karlstad, i eu den 22 oktober 1952 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd
skrift bland annat följande. Verkställd utredning hade givit vid handen
att Rödins ekonomiska förhållanden är sådana att ett vidhållande av utmätningsansökningen
måste anses otillfredsställande ur moralisk synpunkt.
Scheffer kunde emellertid med hänsyn till sin ekonomi icke själv svara
för rättegångs- och exekutionskostnaderna. Det förhållandet att kronan
— därest Scheffer slutligen skulle ha befunnits skadeståndsskyldig — ägt
regressrätt mot denne hade omöjliggjort för Scheffer och kronan att
anlita gemensamt ombud i målet. Med hänsyn härtill och då det utredningsarbete,
som från Sclieffers sida nedlagts i rättegången, varit värdefullt
jämväl för kronan, borde Scheffer av kronan få ersättning för ifrågavarande
kostnader om 960 kronor.
1 yttrande till arméförvaltningens lygavdelning har advokatfiskalen hos
försvarets civilförvaltning anfört bland annat följande. Scheffer hade anskaffat
eget ombud i skadeståndsmålet på uppmaning från advokatfiskalskontoret.
Rödin hade på grund av de skador han ådragit sig vid olyckstillfället
under en längre tid icke kunnat arbeta och han hade mycket
svag ekonomi sedan hans skadeståndstalan mot Scheffer och kronan
ogillats. Med hänsyn till det anförda och då Scheffer och hans ombud nedlagt
ett värdefullt arbete i målet tillstyrkte advokatfiskalen Sclieffers framställning.
1 utlåtande den 20 december 1952 över Sclieffers framställning uttalade
försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens tygavdelning, under hänvisning
till advokatfiskalens yttrande, att starka billighetsskäl talade för
att Scheffer borde beredas ersättning av kronan för ifrågavarande kostnader
på villkor all Scheffer på kronan överlät motsvarande fordran hos
Rödin. Starka skäl talade dock för alt kronan icke borde göra gällande
en på grund av denna överlåtelse förvärvad fordran mot Rödin, och ämbetsverken
ifrågasatte därför om icke Rödin borde befrias från sålunda uppkommande
ersättningsskyldighet till kronan.
Sedan statskontoret yttrat sig i ärendet medgav Kungl. Maj.t genom be -
8
Statsutskottets utlåtande nr 71.
slut den 10 april 1953 att till Scheffer fick — under förutsättning att denne
skriftligen å kronan överlät sin ifrågavarande fordran gentemot Rödin—
från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter utbetalas ett belopp av
960 kronor.
I ärendet har inhämtats att Scheffer, i samband med utbetalning till
honom av ifrågavarande belopp, till kronan överlåtit sin fordran hos Rödin
samt att den begärda utmätningen hos Rödin numera återkallats.
Departementschefen anser i likhet med myndigheterna skäligt att kronan
avstår från sin fordran hos Rödin.
Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under punkt 4 i det föregående
anfört tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra om att utskottet framdeles under riksdagen avgiver
utlåtande i anledning av motionerna I: 153 och II: 449 om viss ersättning
åt A. G. Rödin.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att kronans i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 8 januari 1954 omförmälda
fordran hos A. G. Rödin må eftergivas.
Stockholm den 9 april 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående, ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Ohlon, Näsgård, Gillström,
Alfred Nilsson, Pålsson, Einar Persson, Rirger Andersson, Edvin
Thun, Rergli, Holmqvist, Olsén, Sunne, Elfving och Rikard Svensson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Andersson
i Malmö, Ståhl, Lindholm, Svensson i Ljungskile, Åkerström, Hoppe,
Staxäng, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors, Thapper, Onsjö,
Löfroth och Svensson i Stenkyrka.
Sthlm 1034 K, L. BeckmansSöktr.