4

Statsutskottets utlåtande nr 66.

Nr 66.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrad löneklassplacering
för vissa befattningshavare vid statens
järnvägar.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Lindahl och Anderberg (I: 202) och den andra inom andra kammaren
av herr Mellqvist (11:249), har hemställts, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t hemställa om en sådan omräkning av löneturen för de tjänstehavare,
som under tiden 1 juli 1948—30 juni 1952 erhållit befordran till
kontorister, att i motionerna påtalade ojämnheter i löneklassplaceringen
elimineras.

Till stöd för ifrågavarande yrkande anföres i motionen I: 202 följande.

1 riksdagens beslut i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr

107/1952 uppflyttades flertalet statliga befattningshavare i lönegrad. Konorister
och förste kontorister vid statens järnvägars trafikavdelning erhöll
emellertid mgen lönegradsuppflyttning vid detta tillfälle. Dessa grupper
uppflyttades en lönegrad den 1 juli 1948; kontorister från Ca 12 till Ca 13
och forste kontorister från Ca 14 till Ca 15. Nämnda grupper vid statens
järnvägars övriga avdelningar erhöll ej någon lönegradsuppflyttning vid
denna tidpunkt men erhöll genom tjänsteförteckningsrevisionen den 1 juli
1952 uppflyttning, varigenom samtliga kontorister och förste kontorister
inplacerades i 13 resp. 15 lönegraden. Vidare höjdes bottenlönegraden för
manliga befattningshavare från 9 till 10 lönegraden, och inplaceringen
i löneklass reglerades genom Kungl. Maj :ts kungörelse nr 491/1952, som
innebar att s. k. dubbelsneddning kom att tillämpas för dem, som uppflyttats
i lönegrad med stöd av beslutet vid 1952 års riksdags vårsession. HärVrf/o0111
uPPst.°d förhållandet, att de kontorister, som under perioden 1 juli
1948 30 juni 1952 erhållit befordran från 9 till 13 lönegraden, kom i ett

ogynnsamt löneklassläge i relation till dem, som erhöll befordran den 1 juli
1952 och senare. De, som befordrades under nämnda period, är tidigare
anställda men har oaktat detta lägre löneklass och når även slutlönen senare
än de, som befordrades genom tjänsteförteckningsrevisionen. Av nedanstående
exempel framgår, hur ojämnheterna verkar mellan olika tjänstehavare,
som befordrats vid olika tidpunkter.

Exempel 1.

Anst,

Knt

Knt

1.1.1940 Stk 1.1.1945....

10 från

1.1.1944

1.1.1948 (Ca 12)...........

»

11

»

1.1.1947

12

»

1.1.1947

1.7.1948 (Ca 13)...........

13

»

1.1.1947

»

14

»

1.1.1950

Statsutskottets utlåtande nr 66.

5

Exempel 2.

Anst. 1.1.1940 Stk 1.1.1945...

10 från

1.1.1944

»

11 »>

1.1.1947

Knt 1.1.1949 (Ca 13) ..........

13 »

1.1.1949

»

14 »

1.1.1952

Exempel 3.

Anst. 1.1.1940 Stk 1.1.1945...

10 från

1.1.1944

»

11 »

1.1.1947

»

12 »

1.1.1950

Knt 1.7.1952 ..................

14 »

1.1.1950

Exempel 4.

Anst. 1.7.1938 ..................

Eo stk 1.1.1940 ..................

9 från

1.1.1940

Stk 1.1.1943 .................

10 »

1.1.1943

»

11 »>

1.1.1946

»

12:1»

1.1.1949

»

12:2 ,>

1.1.1952

Knt 1.4.1952 (Ca 13)............

14 »

1.1.1952

»

16:1 »

1.1.1952

Exempel 5.

Anst. 1.7.1938 ..................

Eo stk 1.1.1940 ..................

9 från

1.1.1940

Stk 1.1.1943 ..................

10 »

1.1.1943

»

11 »>

1.1.1946

»

12:1 »

1.1.1949

»

12:2 »

1.1.1952

Tb 1.7.1952 (Ca 11)............

14:2»

1.1.1952

Knt 1.8.1952 (Ca 13)............

16:1»

1.1.1952

De här nämnda förhållandena har medfört, att en betydande irritation
uppkommit bland de berörda grupperna.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, järnvägsstyrelsen och statens lönenämnd avgivit utlåtanden.

Järnvägsstyrelsen anför följande.

Före den 1 juli 1948 voro samtliga förste kontorist- och kontoristtjänster
vid statens järnvägar hänförda till lönegrad Ca 14 respektive Ca 12. Genom
beslut den 17 juni 1948 förordade Kungl. Maj :t i samband med fastställande
av personalförteckning för verket från och med den 1 juli 1948, att
konstitutorial, som meddelats för förste kontorist i Ca 14 och kontorist i
Ca 12 å ordinarie stat vid trafikavdelningen, skulle gälla såsom konstitutorial
å motsvarande tjänst i Ca 15 respektive Ca 13. Med stöd av beslut vid
1952 års riksdag under dess vårsession uppflyttades från och med den 1 juli
1952 även övriga förste kontorist- och kontoristtjänster vid verket till Ca
15 respektive Ca 13.

De sålunda vidtagna ändringarna i tjänsteförteckningen för statens järnvägar
ha, vad trafikavdelningen beträffar, inneburit att exempelvis en stationskarl,
som i ena fallet vunnit befordran till kontorist före den 1 juli
1948, i andra fallet under tiden från och med den 1 juli 1948 till och med

6

Statsutskottets utlåtande nr 66.

den 1 juli 1952 och i tredje fallet efter den 1 juli 1952, vid fortsatt innehav
av kontoristtjänsten fått den löneldassplacering som följer av befordringsgången
Ca 9—Ca 12—Ca 13, Ca 9—Ca 13 respektive Ca 10—Ca 13. I
första fallet har löneklassplaceringen i kontoristtjänsten alltså grundats på
dubbel »sneddning» från stationskarlstjänsten, i andra fallet på enkel
»sneddning», och i tredje fallet — i betraktande av att stationskarlstjänsten
den 1 juli 1952 uppflyttades från Ca 9 till Ca 10 — återigen på dubbel
»sneddning».

Av de grundläggande bestämmelserna om löneklassplacering vid befordran
följer att sådana ojämnheter i löneklassplacering som de här beskrivna
alltid komma att uppstå vid ändringar i tjänsters lönegradsplacering''. Motsvarande
ojämnheter uppstå för övrigt även utan dylika ändringar för tjänstemän,
som utan att passera mellanliggande lönegrader vinna befordran till
en högre tjänst, i förhållande till andra tjänstemän, som från samma utgångsläge
och vid samma tidpunkt vinna befordran till den högre tjänsten
efter att ha passerat en eller flera av mellanliggande lönegrader.

Det förtjänar vidare framhållas, att ojämnheter i löneklassplacering av
förevarande slag ej förekomma enbart bland trafikavdelningens kontorister.
Flertalet tjänstemän, som vunnit befordran under treårsperioden före
den 1 juli 1952, ha fått en ogynnsammare löneställning än den de skulle
ha fått, om befordran vunnits i samband med genomförandet av tjänsteförteckningsrevisionens
förslag, i vilket senare fall de särskilda bestämmelser
om löneklassplacering, som återfinnas i 2 § Kungl. Maj :ts kungörelse
nr 491 den 6 juni 1952, kunnat vinna tillämpning.

Då de nu ifrågavarande kontoristerna alltså icke intaga någon särställning
i löneturshänseende, anser sig järnvägsstyrelsen av konsekvensskäl
förhindrad tillstyrka bifall till motionerna.

Statens lönenämnd har anfört följande.

I motionerna erinras att kontorister och förste kontorister vid statens
järnvägars trafikavdelning den 1 juli 1948 uppflyttats från Ca 12 och Ca 14
till Ca 13 resp. Ca 15. Övriga kontorister och förste kontorister erhöllo motsvarande
uppflyttning först i samband med tjänsteförteckningsrevisionen
den 1 juli 1952. Till följd av bestämmelserna om den s. k. dubbelsneddningen
vid löneklassplacering kommo de tjänstemän, som under tiden 1 juli 1948
—30 juni 1952 befordrats till 13 lönegraden, i ett ogynnsamt läge i löneturshänseende
i förhållande till dem, som erhållit befordran den 1 juli 1952 eller
senare. Motionärerna föreslå nu, »att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte
hemställa om en sådan omräkning av löneturen för de tjänsthavare, som
under tiden 1 juli 1948—30 juni 1952 erhållit befordran till kontorister, att
ovannämnda ojämnheter i löneklassplaceringen elimineras.

Lönenämnden får med anledning härav framhålla, att de av motionärerna
påtalade ojämnheterna äro en följd av löneklassbestämmelsernas konstruktion
och på intet sätt unika för ifrågavarande grupper av tjänstemän utan
ha förekommit även på andra håll. Ett tillmötesgående av motionerna skulle
därför få betydande konsekvenser i olika hänseenden. Då härtill kommer att
de bestämmelser om löneklassplacering, som utfärdats i samband med
tjänsteförteckningsrevisionen, tillkommit efter förhandlingar med vederbörande
personalorganisationer, är lönenämnden icke beredd att tillstyrka,
att motionerna skola föranleda någon riksdagens åtgärd.

Statsutskottets utlåtande nr 66.

7

Utskottet. Av utredningen i förevarande ärende framgår att tre olika
utvecklingsstadier kan urskiljas beträffande lönegradsplaceringen av kontorist-
och förste kontoristtjänsterna vid statens järnvägar. Före den 1 juli
1948 hänfördes samtliga dessa tjänster till 12 resp. 14 lönegraden. Under
tiden 1 juli 1948—30 juni 1952 hänfördes kontorist- och förste kontoristtjänsterna
vid trafikavdelningen till 13 resp. 15 lönegraden, medan motsvarande
tjänster vid övriga avdelningar kvarstod i 12 resp. 14 lönegraden. I
samband med tjänsteförteckningsrevisionen slutligen uppflyttades även sistnämnda
tjänster fr. o. m. den 1 juli 1952 till 13 resp. 15 lönegraden; härigenom
blev åter en enhetlig lönegradsplacering av samtliga kontoristoch
förste kontoristtjänster vid statens järnvägar gällande.

På grund av att ändring i lönegradsplaceringen för ifrågavarande kontorist-
och förste kontoristtjänster sålunda vidtagits vid olika tillfällen har,
på sätt i motionerna samt i de avgivna yttrandena påvisats, effekten i löneklasshänseende
blivit olika, allt efter som vederbörande tjänstemän vunnit
befordran under olika perioder. Vissa grupper av tjänstemän har härigenom
kommit i sämre läge i löneturshänseende än andra.

I och för sig kan det enligt utskottets mening betecknas som mindre tillfredsställande
att ojämnheter i löneklasshänseende av den art som i ärendet
påvisats skall behöva uppkomma i samband med ändring av tjänsters
lönegradsplacering. Frågan kan emellertid icke bedömas enbart med hänsyn
till de fall som berörs i motionerna. Statens lönenämnd har sålunda
framhållit att de påtalade ojämnheterna är en följd av löneklassbestämmelsernas
konstruktion och att de inte är unika för de ifrågavarande grupperna
av tjänstemän vid statens järnvägar utan har förekommit även på
andra håll. Med beaktande av do senaste årens omfattande lönegradsändringar
i samband med tjänsteförteckningsrevisionen kan det därför enligt
utskottets mening förutses att ett bifall till det i motionerna gjorda yrkandet
skulle medföra omedelbara konsekvenser inom olika delar av statsförvaitningen.
Utskottet är med hänsyn till anförda förhållanden samt jämväl till
att de i samband med tjänsteförteckningsrevisionen utfärdade löneklassbestämmelserna
tillkommit efter förhandlingar med personalorganisationerna
icke berett att tillstyrka ifrågavarande yrkande. Utskottet hemställer därför,
att motionerna I: 202 och II: 249 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 mars 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

8

Statsutskottets utlåtande nr 66.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Iwar Anderson, Näsgård, fröken Andersson, herrar Näsström, Pålsson, Hesselbom,
Gustaf Andersson, Einar Persson, Boman, Ragnar Persson, Holmqvist
och Sunne; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i
Skövde, Bergström, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Åkerström,
Staxäng, fröken Elmén, herrar Widén, Almgren, Andreasson, fröken
Olsson och herr Svensson i Stenkyrka.

54 7809. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag