Nr 65—66.
Statsutskottets utlåtande nr 65.
1
Nr 65.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering
av vissa äldre pensioner från statens pensionsanstalt.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Sunne m. fl. (I: 317) och den andra inom andra kammaren av fröken
Höjer m. fl. (II: 411), har hemställts, att riksdagen måtte besluta omreglering
av s. k. äldre pensioner från statens pensionsanstalt, i huvudsak enligt
riksdagens beslut 1952 och med hänsyn till för den aktiva personalen gällande
lönenivån den 1 januari 1950 under förutsättning, att vederbörande
befattning anmälts till omregistrering före den 1 januari 1954, samt anvisa
härför erforderliga medel.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 411 följande.
Riksdagen beslöt år 1952 en omreglering av vissa från statens pensionsanstalt
utgående s. k. äldre pensioner i anslutning till den för den dåvarande
aktiva personalen gällande pensionsnivån. Förbättringen genomfördes
fr. o. m. den 1 juli 1952.
Beslutet innebar bl. a. att som utgångspunkt för förbättringen skulle
tagas pensionsunderlagen i de för motsvarande befattningar från och med
den 1 januari 1950 gällande pensionsklasserna. Förbättringen innebar i
övrigt i princip detsamma som 1947 års omreglering av äldre statspensioner,
d. v. s. kvinnliga grupper, som t. ex. barnmorskor och sjuksköterskor, värdesattes
2 pensionsklasser lägre än gällande pensionsklass. Pensionerna
reducerades dessutom med 10 % med hänsyn till att staten ej är huvudman
för tjänsterna i fråga.
Den springande punkten för förbättringen kom enligt 1952 års riksdagsbeslut
att bli pensionsklassen för tjänsten i fråga den 1 januari 1950. Den
pensionsklass, till vilken dessa befattningar hänfördes, är i fråga om vissa
grupper fastställd i reglementet eller i till reglementet fogade övergångbestämmelser
för statens pensionsanstalt; för s. k. registrerade befattningar har
pensionsklasserna bestämts av pensionsantalten med tillämpning av föreskrifter
i reglementet eller i övergångsbestämmelserna. För t. ex. sjuksköterske-
och barnmorskebefattningarna — den största gruppen ansluten till
anstalten —- för vilka pensionsklass fastställts enligt övergångsbestämmelser,
kunde befattningarna under år 1950 genom s. k. omregistrering hänföras
till högre pensionsklass fr. o. in. den 1 januari 1950. Enbart för dessa
grupper gällde omregistreringen en förflyttning från pensionsklass 1: 8
(3048 -j- rörligt tillägg) i vissa fall 1: 5 (2640 + r. t.) till pensionsklass 1: 15
(4152 -f- r. t.) respektive 1: 13 (3852 + r. t.). Äldres pensionsförbättring
beräknades, om omregistrering skett, efter pensionsklass 1:13 — 10 %
(3120 + r. t.).
Cirka 100 huvudmän bär glömt att i tid anmäla befattningarna till omregistrering.
Genom kungl. brev av den 6 mars 1953 bar tiden för omregistrering
utsträckts till den 1 januari 1954.
Då 1952 års beslut grundar förbättringen av s. k. äldres pensioner på
pensionsklassen för aktiv befattningshavare den 1 januari 1950, kommer
1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 6 samt. Nr 65 — 66.
2
Statsutskottets utlåtande nr 65.
följaktligen de befattningshavare, vilka trätt i pension före den 1 januari
1950 och för vilkas befattningar huvudmannen först vid senare tillfälle begärt
omregistrering, ej i åtnjutande av 1952 års pensionsförbättring. Dessa
pensionstagare erhåller efter avgång vid pensionsålderns inträde och med
25 eller fler tjänstår en årlig pension på högst summa 3 817 kr. (inklusive
r. t.) medan motsvarande pensionärer, vilkas huvudmän i tid anmält tjänsterna
till omregistrering, erhåller 4 773 kr. (inkl. r. t.).
Riksdagens beslut år 1952 om att de äldres pensioner skulle förbättras i
förhållande till pensionsklassen för aktiv befattningshavare den 1 januari
1950 synes med hänvisning till kungl. brev av den 6 mars 1953 böra kompletteras
med ett nytt beslut om att de äldres pensioner, för vilka befattningarna
anmälts till omregistrering, först före den 1 januari 1954 skall förbättras
enligt den pensionsklass, som skulle blivit gällande, om tjänsterna
anmälts till omregistrering under 1950. Det synes rimligt, att en förbättring
i samband med den skedda omregistreringen nu sker även för dessa. Någon
avgift från huvudmännens sida har aldrig varit ifrågasatt till denna" de
äldres pensionsförbättring.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, statens pensionsanstalt avgivit utlåtande och därvid anfört
följande.
Den i motionerna avsedda pensionsregleringen har i enlighet med föreskrift
i kungi. brev den 13 maj 1952 ang. riksdagens skr. nr 46/1952 i anledning
av prop. nr 23/1952 ang. reglering av vissa från statens pensionsanstalt
utgående pensioner in. in. genomförts med tillämpning av de grunder,
som innefattas i nämnda proposition nr 23/1952.
Enligt berörda grunder motsvarar den pensionsnivå, efter vilken omreglerad
pension beräknats, i princip 90 procent av den pensionsnivå, som för "vederbörande
befattning blivit gällande från och med den 1 januari 1950. För
vissa befattningshavaregrupper — i huvudsak omfattande lärare vid privatläroverk,
folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter — för vilka
sistnämnda pensionsnivå varit att anse såsom provisorisk i avvaktan på den
för dem vid 1951 års riksdag beslutade löneregleringen, har emellertid den
genom löneregleringen nådda pensionsnivån varit i förevarande hänseende
normgivande. I konsekvens härmed har beträffande ifrågavarande befattningshavaregrupper
omreglering skett även i fråga om enligt SPA-reglementet
beviljade pensioner, avseende befattningshavare, som avgått eller
avlidit före tidpunkten för löneregleringens genomförande, nämligen den 1
juli 1951 för privatläroverken, den 1 oktober 1951 för folkhögskolorna och
den 1 november 1951 för lantbruksundervisningsanstalterna.
Befattningshavarna vid lantbruksundervisningsanstalterna och huvuddelen
av befattningshavarna vid folkhögskolorna tillhörde såväl före som efter
löneregleringen grupp A. Återstående befattningshavare vid folkhögskolorna
överfördes liksom befattningshavare vid privatläroverken i samband med
löneregleringen från grupp B, avseende s. k. registrerade befattningar, till
grupp A, rektorerna vid privatläroverken dock till grupp C.
I den till grund för förenämnda proposition liggande utredningen anförde
pensionsanstalten beträffande pensionsunderlagen för registrerade befattningar
bl. a. följande.
De från och med den 1 januari 1950 fastställda pensionsklasserna kunna
antagas i allmänhet komma att gälla även vid tidpunkten för genomförandet
av pensionsregleringen. Vad angår befattning, som förenas med pensionsrätt
först efter särskild framställning, torde emellertid undantagsvis
förekomma, att den pensionsklass, som gäller vid omregleringstillfället, blivit
tillämplig först senare än den 1 januari 1950, detta på grund av att
Statsutskottets utlåtande nr 65.
3
framställning om registrering ej gjorts före 1950 års utgång. I sådana undantagsfall
synes omregleringen skäligen böra få ske med tillämpning av
pensionsunderlagen för den vid tidpunkten för omregleringen gällande pensionsklassen.
Härvid böra dock ej få tillämpas högre pensionsunderlag än
de som gälla för den pensionsklass, som svarar mot den för befattningen vid
1950 års ingång gällande avlöningen, eller, där pensionering, enligt SPAreglementet
förekommit i befattningen eller därmed jämförlig annan befattning
hos huvudmannen, den lägre pesionsldass, efter vilken pensionen blivit
slutligt bestämd.
Det av pensionsanstalten sålunda gjorda uttalandet återgavs i propositionen
utan någon erinran från föredragande departementschefens sida.
Den av pensionsanstaltens förevarande förslag påkallade särskilda undersökningen
beträffande de av förslaget berörda befattningarna har, enär området
för densamma icke tidigare låtit sig avgränsas, kunnat igångsättas
först mot slutet av år 1953. Såsom ett första led i denna undersökning har
en preliminär genomgång av pensionerna företagits. Enligt vad denna givit
vid handen synes ett hundratal av pensionerna böra ifrågakomma för ytterligare
undersökning. Av dessa pensioner utgår ungefär halva antalet till sjuksköterskor
och återstoden i huvudsak till föreståndarinnor vid ålderdomshem.
Om, sedan den pågående undersökningen slutförts, tvekan skulle uppstå
beträffande pensionsanstaltens befogenhet att verkställa omreglering av
någon grupp pensioner, avser anstalten att i enlighet med föreskrift i ovannämnda
k. br. underställa den sålunda uppkomna tillämpningsfrågan Kungl.
Maj :ts prövning. Först sedan dylik prövning företagits, föreligga förutsättningar
för att bedöma behovet av den i motionerna avsedda åtgärden.
På grund av det anförda synas motionerna icke påkalla någon riksdagens
åtgärd.
Utskottet. Såsom av statens pensionsanstalts ovan återgivna yttrande
framgår, har pensionsanstalten sin uppmärksamhet riktad på de spörsmål
som behandlas i de väckta motionerna. Den på anstalten ankommande undersökningen
rörande en omreglering av här avsedda pensioner har likväl
ännu inte hunnit slutföras, och beträffande eventuellt uppkommande tveksamma
fall har anstalten, såsom framgår av dess yttrande, för avsikt att
underställa tillämpningsfrågan Kungl. Maj :ts prövning. Det torde kunna
förutsättas att huvudsyftet med motionerna kommer att uppnås, sedan denna
prövning slutförts. Vid sådant förhållande synes pensionsregleringen i
fråga icke böra föregripas genom ett beslut nu från riksdagens sida. I likhet
med pensionsanstalten hyser alltså utskottet den uppfattningen, att motionerna
inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
alt motionerna 1:317 och 11:411 icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 30 mars 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr Öb.