Statsutskottets utlåtande nr 55.
7
Nr 55.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning åt K. A.
Hillblom för olycksfall i arbete.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Gustafsson i Stockholm väckt motion
(II: 38) har hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna K. A. Hillblom
ersättning enligt 1 § olycksfallsförsäkringslagen.
Till stöd för ifrågavarande förslag har anförts följande.
Arbetaren Karl Arne Hillblom, anställd vid Sandvikens Jernverks AB,
och en annan arbetare var den 8 januam 1952 sysselsatta med ett brådskande
reparationsarbete på en stor dubbelventil. Därvid måste en elmotor,
vägande cirka 80 kg, monteras ned. Motorn stod på en hylla i axelhojd,
och sedan bultarna lossats, träddes ett spett genom lyftöglan och med
spettet vilande på axlarna bar de bort motorn och ställde ned den pa golvet.
När Hillblom rätade på sig, kände han att det var något i olag med
högra axeln och armen, men efter en del armrörelser kunde han fortsatta
sitt arbete. Ömhet i axeln kvarstod dock. Hillblom fortsatte sitt ordinarie
arbete ett par dagar, men då axeln inte blev bra, uppsökte han läkare.
Vid av järnverkets läkare företagen undersökning konstaterades, att
olyckshändelse förelåg. Anmälan om olycksfall gjordes till Arbetsgivarnes
ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som förklarade, att olycksfall enligt
olycksfallsförsäkringslagen icke förelåg, utan att den skadade hade
konstitutionella förutsättningar. Därefter har röntgenplåtarna på den skadade
undersökts av doktor Thore Walheim och vidare av professor K. Lindblom.
I av dem avgivna utlåtanden framhölls bland annat, »att den skadade
K. A. Hillblom jämlikt tidigare försäkringsrådet prejudicerande utslag
skäligen borde tillerkännas ersättning enligt § 1 i olycksfallsförsakringslagen
på grund av mekanisk åverkan.»
Av för utskottet tillgängliga handlingar framgår,
att anmälan om ifrågavarande olycksfall gjorts hos Arbetsgivarnas ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsbolag, som emellertid genom beslut den 5
mars 1952 fann, att den åkomma Hillblom ådragit sig icke kunde anses
förorsakad av olycksfall, varför ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen
icke kunde tillerkännas Hillblom;
afl — sedan besvär över nämnda beslut anförts hos försäkringsrådet,
varvid till stöd för besvären åberopats ett den 11 mars 1952 av ingenjörerna
K. Halén och U. Nordenskjöld, förmannen G. Malm och järnarbetaren
E. Wallinder avgivet intyg, enligt vilket intygsgivarna, som samtliga
8 Statsutskottets utlåtande nr 55.
\ oro närvarande vid olyckstillfället, konstaterat, att Hillbloms högra axel
därvid på något sätt kommit i olag — försäkringsrådet genom utslag den
10 juli 1952 ej fann skäl göra ändring i överklagade beslutet;
att Svenska metallindustriarbetareförbundets avdelning 135 i Sandviken
därefter hos Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag å Hillbloms
vägnar påkallade omprövning av ärendet, varvid åberopades dels
ett den 13 januari 1953 av leg. läkaren B. Cederqvist avgivet läkarintyg.
dels ett den 22 januari 1953 av professorn K. Lindblom, Sthlm, avgivet
utlåtande rörande röntgenbilder av höger skuldra å Hillblom, dels ock
ett den 7 februari 1953 av leg. läkaren T. Walheim avgivet läkarintyg;
att försäkringsbolaget genom beslut den 24 april 1953 ej fann skäl göra
ändring av sitt tidigare beslut;
samt att försäkringsrådet, varest besvär anförts över försäkringsbolagets
senare beslut, enligt beslut den 20 november 1953 funnit besvären icke
föranleda någon rådets vidare åtgärd.
Omförmälda av professorn K. Lindblom avgivna utlåtande är av följande
lydelse:
Vid samtliga undersökningar företer skuldran normal röntgenbild. Ingen
subluxation eller defekt i ledpannan finnes. Ett tidigare luxationstrauma,
som skulle kunnat leda till s. k. habituella luxationer, brukar ge en impression
vid collum anatomicum och en deformitet av undre pannkanten.
Sadana förändringar saknas också, varför röntgenundersökningarna tala
emot att en abnorm luxationsbenägenhet förelegat vid olyckstillfället.
Det av leg. läkaren T. Walheim avgivna intyget är av följande lydelse:
Enligt den beskrivning, som utförligast återger förloppet vid axelskadans
uppkomst (Sandvikens Brukssjukhus skrivelse till Arbetsgivarnes ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsbolag, ank. 21 okt. 1952) får man ingen klar
HPPgift om det rotationsvald, som träffade axelleden. Vid en rekonstruktion
av förloppet framgår nämligen, att den skadade strax före lyftningsögonblieket
stod i nedhukad ställning med axelleden abducerad och inåtroterad.
Under kraftansträngningen vid lyftningen utåtroterades axelleden
kraftigt så att överarmen kom att vila mot främre delen av bröstkorgshalvan
med armbågen pekande mot navelregionen. Det var härvid subluxationen
i axelleden inträffade. — Hillblom uppger sig tidigare ej haft några besvär
från höger axelled. Av vikt för utredningen^är att sjukliga förändringar,
talande för (habituell) luxationsbenägenhet saknas. (Härom se intyg
av professorn K. Lindblom).
Med stöd av ovanstående får jag därför såsom min uppfattning framhalla,
att den skadade K. A. Hillblom jämlikt tidigare försäkringsrådets
prejudicerande utslag skäligen borde tillerkännas ersättning enligt § 1 i
Olycksfallsförsäkringslagen på grund av »mekanisk åverkan».
Utskottet. Mot bakgrunden av den i ärendet förebragta utredningen —
framför allt det av professorn K. Lindblom avgivna utlåtandet och legitimerade
läkaren T. Walheims intyg — finner utskottet det icke kunna med
säkerhet uteslutas, att samband förefinnes mellan ovannämnda den 8 ja
-
Statsutskottets utlåtande nr 55.
9
nuari 1952 timade tilldragelse och den åkomma, Hillblom samtidigt ådrog
sig. Med hänsyn därtill och till omständigheterna i övrigt anser utskottet
skäligt, att Hillblom beredes ersättning som om lagen om försäkring för
olycksfall i arbete varit i förevarande fall tillämplig. Härigenom uppkommande
kostnader torde böra bestridas från anslaget till Diverse pensioner
och understöd m. m.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av motionen II: 38 medgiva,
att till Karl Arne Hillblom må på grund av ifrågavarande
skada från anslaget till Diverse pensioner och understöd
m. m. utbetalas ersättning som om lagen om försäkring
för olycksfall i arbete varit tillämplig.
Stockholm den 23 mars 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Iwar Anderson, Leander, Gillström, fröken Andersson, herrar Pålsson,
Hesselbom, Gustaf Andersson, Sundelin, Einar Persson, Olsén, Sunne
och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Bergström, Andersson
i Malmö, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Staxäng,
fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors, Gustafsson i Stockholm, Gustafsson
i Skellefteå, Hansson i Skegrie, Löfroth och Almgren.