Statsutskottets utlåtande nr 46.

15

Nr 46.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förhöjning av
äldre tjänste- och familjepensioner.

(5 :e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Arrhén m. fl. (I: 204) och den andra inom andra kammaren av herr Kyling
m. fl. (II: 185), hemstäiles, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om utredning av frågan beträffande förhöjning av äldre tjänste- och
familjepensioner och snarast för riksdagen framlägga de förslag utredningen
kan föranleda.

Beträffande motiveringen till ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa
till motionen II: 185.

Utskottet. Den i motionerna väckta frågan har avseende på den differentiering
i pensionshänseende mellan äldre och nytillträdande pensionärer,
som uppkommit såsom följd av den nyligen genomförda allmänna tjänsteförteckningsrevisionen
och därvid vidtagna ändringar i tjänsternas placering
på lönegradsskalan.

Såsom i motionerna erinras var den däri väckta frågan föremål för behandling
av 1953 års riksdag i anledning av då föreliggande motioner. Statsutskottet
avgav utlåtande i ärendet den 24 november 1953 (nr 193), i vilket
utskottet ägnade frågan en ingående analys; härtill får utskottet hänvisa.
Här må allenast erinras att utskottets yttrande utmynnade i det uttalandet
att utskottet icke kunde understödja tanken på en utredning av frågan om
förbättring av äldre pensioner enligt de av motionärerna påyrkade riktlinjerna.
Detta borde emellertid enligt utskottets mening icke utesluta
att 1951 års pensionsutredning i görligaste mån gåve prioritet åt de problem
som bildade underlag för ställningstagandet till spörsmålet om pensionernas
avvägning, så att de nödvändiga förutsättningarna för en hållbar bedömning
skapades. Utskottet hemställde att de då föreliggande motionerna icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, och riksdagen beslöt i enlighet
härmed.

Sedan ifrågavarande spörsmål sålunda helt nyligen prövats av riksdagen
synes intet ha inträffat som kan föranleda utskottet att frångå den uppfattning
som utskottet redovisat i sitt berörda utlåtande 1953: 193. Med hänsyn
härtill finner sig utskottet icke kunna tillstyrka det i motionerna gjorda
yrkandet. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att den i motionerna

16

Statsutskottets utlåtande nr 46.

uttalade uppfattningen att en pensionerad statstjänsteman bör åtnjuta samma
pension som hans efterträdare i tjänsten icke är uttryck för någon erkänd
princip. Det torde i detta hänseende vara tillfyllest att peka på konsekvenserna
av en dylik ståndpunkt i sådana fall då en tjänst nedflyttas i
lönegrad.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 204 och II: 185 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1954.

På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 45.

Reservationer

1) av fröken Andersson, herrar Sunne, Malmborg i Skövde, Ståhl, fröken
Elmén, herrar Kyling och Nihlfors, vilka ansett

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar med orden »Såsom i»
och slutar med orden »i lönegrad», bort ha följande lydelse:

»Under åberopande av vad i motionerna anföres anser sig utskottet böra
ge sin anslutning till kravet om en utredning av den i motionerna berörda
frågan. Utskottet får fördenskull tillstyrka ifrågavarande motionsyrkande.»

dels ock att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 204 och
II: 185, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
av frågan om förhöjning av äldre tjänste- och familjepensioner
samt att de förslag, utredningen kan föranleda, snarast
framläggas för riksdagen.»

2) av herr Sundelin.

547234. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag