4

Statsutskottets utlåtande nr 35.

Nr 35.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt
statsgaranti för exportkredit m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(1 :a avd.)

I propositionen nr 24 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 18 december 1953, föreslagit
riksdagen medgiva att svenska staten må intill utgången av budgetåret
1956/57 åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit
till ett belopp av högst 300 miljoner kronor, varav för lagerhållning av svenska
exportvaror utomlands samt för finansieringsgarantier, avseende produktion
för export, tillhopa högst 100 miljoner kronor; i de angivna högsta beloppen
skall inräknas summorna av de till och med den 30 juni 1954 beviljade
garantierna.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Norling m. fl. (I: 181) och den andra inom andra kammaren
av herr Johansson i Stockholm m. fl. (II: 189), hemställts, att riksdagen, med
godtagande i övrigt av proposition nr 24, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer
om förslag till sådana ändringar i gällande bestämmelser om exportkreditgarantigivningen,
att en av dess viktiga uppgifter blir att främja kraftigt
vidgad handel med Sovjetunionen och övriga krisfria marknader i öster,
i syfte att säkra upprätthållandet av produktion och full sysselsättning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen II: 189.

När systemet med statliga exportgarantier tillkom år 1933 var det primära
syftet att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen inom landet.
Efter hand har garantigivningen fått ökad vikt i olika handelspolitiska
sammanhang och under de senaste åren har den även fått betydelse
ur valutasynpunkt.

År 1950 utbyggdes systemet att omfatta lagerhållning av svenska varor
utomlands. Avsikten härmed var främst att underlätta en ökad inriktning
av exporten på de mera svårbearbetade hårdvalutamarknaderna. Sedan
denna tidpunkt har konkurrensen på exportmarknaderna, i första hand
dollarmarknaderna, avsevärt skärpts. År 1953 beslöt riksdagen att ytterligare
bygga ut garantisystemet till att avse även finansiering av produktion

Statsutskottets utlåtande nr 35.

5

för export främst till hårdvalutaländerna. Vidare genomfördes uppmjukningar
i villkoren för statsgaranti för entreprenadarbeten. Den dittillsvarande
garantien mot förluster i samband med lagerhållning utomlands utsträcktes
att i undantagsfall även användas i fråga om andra länder än hårdvalutaländer.
Slutligen utvidgades garantigivningen mot förlust på grund av
statliga åtgärder utomlands att omfatta även opåräknat införande av importlicensiering
eller återtagande av redan lämnade importlicenser. Vad beträffar
ifrågavarande utvidgning av garantigivningen till delvis nya objekt
och områden är erfarenheterna, framhåller departementschefen, ännu alltför
ringa för att tillåta någon mera bestämd uppfattning. Det finns anledning
att med uppmärksamhet följa utvecklingen härvidlag.

Exportkredilnämnden har föreslagit att bestämmelserna angående statsgaranti
för exportkredit förlänges ytterligare tre år räknat från den 1 juli
1954. Därest en än mera skärpt konkurrens skulle öka svårigheterna för exporten
anser nämnden att en i ett sådant läge erforderlig anpassning av
nämndens verksamhet kan ske inom de nu givna bestämmelsernas ram.
De möjligheter, som härvid främst står till buds, är en höjning av garantiprocentsatserna
och en sänkning av premierna. Nämnden anser att den nuvarande
maximeringen till 300 miljoner kronor inte behöver ändras.

Remissinstanserna understryker att ökade svårigheter möter exporten i
ett allt hårdare konkurrensläge, vilket anses motivera en ändrad praxis vid
beviljandet av garantier. Flera remissinstanser pekar på att premierna kan
sänkas samt att procentsatserna kan höjas inom nu gällande ram. Skånes
handelskammare har emellertid sträckt sig något längre genom att föreslå
att den för viss garantiform för hårdvalutaländer reserverade högre garantiprocentsatsen,
85 procent, ges generell giltighet.

För egen del anser departementschefen att en förlängning av bestämmelserna
angående statsgaranti för exportkredit bör ske. I likhet med exportkreditnämnden
anser departementschefen att ett fortsatt bemyndigande bör
— liksom det nu gällande — begränsas till att omfatta tre år. Departementschefen
finner det naturligt att man från statsmakternas sida prövar möjligheterna
att i ett hårdnande konkurrensläge för exportindustrien ge denna
ett effektivare stöd på de olika vägar, som angivits av nämnden och remissinstanserna.
Departementschefen anser sig dock ej kunna tillstyrka det av
Skånes handelskammare framförda förslaget, att procentsatsen, oavsett vilket
land exporten avser, skall kunna uppgå till 85 procent av varuvärdet.
Den i detta avseende nu tillämpade differentieringen till förmån för exporten
till hårdvalutaländerna bör sålunda enligt departementschefen tills vidare
bibehållas. Pbl uppmjukning av praxis inom den författningsenliga ramen
kan stimulera till att garantigivningen mer allmänt kommer att utnyttjas.
Den betydande marginal, som finns mellan å ena sidan del nu föreskrivna
maximibeloppet 300 miljoner kronor och å andra sidan statens ansvar för
utfärdade garantiförbindelser, vilket f. n. uppgår till i runt tal 75 miljoner
kronor, ger möjlighet till en betydande expansion. Någon ökning av maximi -

6

Statsutskottets utlåtande nr 35.

beloppet 300 miljoner kronor finner departementschefen i likhet med nämnden
och remissinstanserna således icke nu erforderlig.

Departementschefen förordar alltså, att nu gällande bemyndigande att
meddela statsgaranti för exportkredit förlänges att gälla intill utgången av
budgetåret 1956/57. Därest så skulle befinnas erforderligt förutsättes emellertid
under denna tid förslag till ändringar få framläggas.

Utskottet. Den statliga garantiverksamheten för exportkredit m. in. har
otvivelaktigt utgjort och utgör alltjämt ett värdefullt stöd för den svenska
exportnäringen. Utskottet vill därför tillstyrka, att gällande bestämmelser
angående sådan garanti förlängas ytterligare tre år. Därest en än mera skärpt
konkurrens skulle öka svårigheterna för exporten, anser utskottet i likhet
med departementschefen angeläget, att åtgärder vidtagas i syfte att bereda
exportindustrien ett effektivare stöd. Under hänvisning till uttalanden av
flera remissinstanser, bland andra kommerskollegium, Sveriges allmänna
exportförening och kooperativa förbundet, ifrågasätter utskottet, om icke en
justering av garantipremierna samt en uppmjukning av nuvarande praxis
i fråga om garantiprocentsatserna ävensom en mera liberal inställning till
långfristiga krediter bör åvägabringas. Utskottet tillstyrker emellertid, att
det nuvarande maximibeloppet för exportkreditgarantierna, 300 miljoner
kronor, bibehålies.

Vad beträffar det motionsvis gjorda yrkandet vill utskottet erinra om
att de stora i exportfrämjande syfte mest betydelsefulla huvudformerna för
de statliga exportgarantierna icke äro begränsade till vissa utländska marknader
utan stå öppna för export till alla länder. Det kan här framhållas, att
i realiteten dessa garantier mest utnyttjats med avseende å exporten till
vissa öststater, främst Polen och Östtyskland. Något som helst hinder föreligger
alltså icke att lämna här avsedda garantier för export exempelvis till
Sovjetunionen. Erinras må, att de s. k. finansieringsgarantierna, som tillkommo
genom beslut av 1953 års riksdag, samt statsgarantierna mot förluster
i samband med lagerhållning utomlands äro av uteslutande valutaskäl
avsedda att i första hand användas för hårdvalutamarknaderna. Utskottet
vill vidare hänvisa till sitt av 1953 års riksdag godkända utlåtande
nr 56 i anledning av då föreslagen utbyggnad av exportkreditgarantisystemet,
vari utskottet framhöll angelägenheten av att, därest så påkallades av
förändringar i sysselsättningsläget, frågan om en utvidgning av exportkreditgarantierna
toges under omprövning.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört torde de föreliggande motionerna
icke böra påkalla någon riksdagens åtgärd.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må medgiva, att svenska staten må intill
utgången av budgetåret 1956/57 åtaga sig betalningsansvap
i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp av
högst 300 miljoner kronor, varav för lagerhållning av sven -

Statsutskottets utlåtande nr 35.

7

ska exportvaror utomlands samt för finansieringsgarantier,
avseende produktion för export, tillhopa högst 100 miljoner
kronor; i de angivna högsta beloppen skola inräknas summorna
av de till och med den 30 juni 1954 beviljade garantierna; b)

att motionerna I: 181 och II: 189 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1954.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Närvarande: se under utlåtandet nr 32.