Statsutskottets utlåtande nr 28.
1
Nr 28.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1951/55 till understödjande av helikopterflyg
m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkterna
135 och 136, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1954/55 beräkna dels till Sjuktransporter med flygplan
ett förslagsanslag av 90 000 kronor, dels ock till Anordnande av helikopterflyg
ett förslagsanslag av 170 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 59, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 15 januari
1954, föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordade grunder för understödjande
av helikopterflyg,
dels ock för budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisa till Sjuktransporter med flygplan 90 000 kronor och till
Understödjande av helikopterflyg 170 000 kronor.
Riksdagen anhöll i skrivelse den 7 december 1950, att Kungl. Maj :t måtte
närmare överväga, vilka åtgärder som kunde vara ägnade att förbättra
möjligheterna att vid behov bispringa befolkningen i landets glest bebodda
trakter, samt för riksdagen framlägga därav föranledda förslag. I skrivelse
nr 11/1951 gjorde riksdagen ytterligare uttalanden i ämnet. På grund därav
har Kungl. Maj :t föranstaltat om vissa utredningar i ämnet. I statsrådsprotokollet
lämnas en redogörelse för dessa utredningar m. m., till vilken
utskottet får hänvisa (s. 2—5). Därefter lämnas en redogörelse för den
nuvarande ambulansflygorganisationen, för helikopterns användningsområde
samt föreliggande behov av helikoptrar för olika ändamål, för förslagen
rörande helikopterflyg samt för anslag till sjuktransporter med
flygplan. Utskottet tillåter sig härutinnan hänvisa till statsrådsprotokollet,
s. 5—33. I bilagor till statsrådsprotokollet finns intagna två av flygförvaltningen
utarbetade utkast till avtal med Östermans Aero Aktiebolag
(s. 43—49).
Departementschefen anför, att den civila ambulanstjänst, som under de
tre senaste decennierna bedrivits genom flygvapnets försorg, f. n. har baser
1 —■ Bihang till riksdagens protokoll 195b. 6 samt. Nr 28.
Statsutskottets utlåtande nr 28.
2
i Luleå, på Frösön samt i Hägernäs utanför Stockholm. Då de nuvarande
planen har en flyghastighet av 200 kilometer i timmen och utan bränslepåfyllning
kan flyga 4—5 timmar, kan med planen utföras sjuktransporter
över praktiskt taget hela riket. Vid sidan av flygvapnets ambulansorganisation
finns dessutom på olika platser i landet ett mindre antal enskilda flygföretag,
som har möjlighet att utföra sjuktransporter med flygplan. Genom
dessa företags medverkan har flygtransporter ej sällan kunnat komma till
stånd även vid sådana tillfällen, då väderleksförhållandena omöjliggjort
uppstigningar från flygvapnets baser.
Tillgången till en effektiv ambulansflygtjänst är av utomordentligt
stort värde, då det gäller att bispringa sjuka och skadade personer. Särskilt
i de mera glest bebodda trakterna i landet och i skärgårdarna, där befolkningen
åtminstone tidvis lever isolerad, har möjligheterna att på ett
snabbt och för den sjuke bekvämt sätt organisera sjuktransporter med
flygplan varit av största betydelse och ofta livsavgörande.
Den av 1950 års riksdag begärda utredningen om ytterligare åtgärder
för att i fall av behov bispringa befolkningen i landets glest bebodda
nordliga trakter aktualiserades av de nämnda år ovanligt besvärliga snöförhållandena
i vissa delar av Norrland, varigenom stora områden helt
utestängdes från kontakt med yttervärlden. En rad olika hjälpåtgärder
för att skapa tryggare och drägligare villkor för ödebygdernas invånare
ifrågasattes härvid. Då erfarenheten visat, att motorfordon och flygplan av
vanliga typer i många fall icke kunde fungera under svåra väderleks- och
snöförhållanden, påpekades särskilt möjligheterna att använda helikopterflyg
i undsättnings- och räddningstjänst.
Genom initiativ av Östermans Aero Aktiebolag har flygning med helikoptrar
förekommit i vårt land sedan år 1947. Bolaget har numera åtta
helikoptrar till sitt förfogande. Jämsides med flyguppdrag för kommersiella
och liknande ändamål har bolagets helikoptrar vid åtskilliga tillfällen
utfört ambulanstransporter och andra räddningsföretag under förhållanden,
som helt omöjliggjort insättande av vanliga flygplan eller materiel
av annat slag.
De konventionella flygplanens användbarhet för räddnings- och undsättningsändamål
begränsas främst av att de fordrar goda start- och landningsmöjligheter.
Särskilt under de tider av året, då sjöar och vattendrag
ej kan utnyttjas som landningsplatser på grund av att isarna varken bär
eller brister, kan stora delar av vårt land därför ej nås av vanliga flygplan.
Dessa s. k. förfallstider omfattar i Norrland cirka en månad på hösten
och upp till ett par månader på våren. Flygplanens höga hastighet medför
även, att de är mindre lämpliga för efterspaning och liknande uppgifter,
där god marksikt är önskvärd, och att de ej kan användas för räddningsföretag,
där den nödställde måste upptagas utan att landning kan ske,
såsom fallet kan vara t. ex. vid undsättning i hög sjö av drunknande eller
Statsutskottets utlåtande nr 28.
3
av nödställda på ett sjunkande fartyg eller i en mindre båt. Av det förebragta
utredningsmaterialet framgår klart, att helikoptern just i nyssnämnda
situationer har avgjorda företräden framför vanliga flygplan. Dess
förmåga att röra sig obehindrat i alla riktningar, flyga hur sakta som helst
och även stå stilla i luften medför, att den kan starta och landa på en
mycket liten yta och även upptaga nödställda utan landning. Helikoptern
är därför värdefull ej endast som komplement till ambulansflygplan
för sjuktransporter vid tillfällen, då andra transportmöjligheter ej står
till buds, utan även för en räddnings- och undsättningstjänst i mera vidsträckt
bemärkelse, såsom för undsättning med livsmedel och andra förnödenheter
på isolerade platser, räddning av sjöfarande i nöd, efterspaning
av saknade personer i bergstrakter och annorstädes. Det bör sålunda icke
råda tvekan om att det allmänna har ett stort intresse av att en för dylika
uppgifter ägnad helikopterflygtjänst finnes att tillgå.
Möjligheterna att med statsmedel finansiera en på helikoptrar baserad
räddningstjänst begränsas emellertid av de därmed förenade betydande
kostnaderna. Enligt flygförvaltningens beräkningar skulle anskaffandet
av tre helikoptrar av lämplig typ jämte erforderlig reservmateriel in. in.
genom flygvapnets försorg draga en kostnad av cirka 2 160 000 kronor.
Kostnaderna för drift och underhåll av dessa helikoptrar, stationerade
vid flygvapnets förband, uppskattas till minst 250 kronor per flygtimme,
varvid dock administrations- och avlöningskostnader icke medräknats.
Vid anlitande av Östermans Aero Aktiebolag tillhöriga helikoptrar
av mindre typ skulle statens kostnader för tre helikopterstationer enligt
flygförvaltningens förslag till utbyggnadsetapp uppgå till 369 000 kronor
per år i fasta avgifter samt 160 kronor per flygtimme. Vilket alternativ,
som i längden skulle ställa sig för staten förmånligast, är det svårt att i
nuvarande läge yttra sig om, eftersom några säkra beräkningar av i vilken
omfattning helikoptrarna skulle komma att utnyttjas icke kan göras. Det
är emellertid uppenbart, att en uteslutande för räddnings- och undsättningsändamål
avsedd helikopterorganisation skulle bli ianspråktagen för
ett så ringa antal flygtimmar per år, att de fasta och löpande kostnaderna
utslagna per flygtimme måste bli avsevärda vilket alternativ som än valdes.
För alternativet att grunda en räddningstjänst på av statsmedel anskaffade
helikoptrar talar främst, att möjligheterna till samordning med
den militära organisationen kan väntas medföra relativt små administrations-
och personalkostnader. Å andra sidan anses det ligga i sakens natur
att graden av utnyttjande härvid måste bli jämförelsevis låg, eftersom
flygvapnet icke torde ha möjlighet alt använda helikoptrarna för kommersiella
och liknande ändamål, som faller utanför det militära verksamhetsområdet.
Från flygförvaltningens sida har för övrigt uttalats, att ej
heller den civila räddnings- och undsättningstjänsten är eu uppgift, som
bör åvila flygvapnet. Vidare bör enligt departementschefen beaktas, att
4
Statsutskottets utlåtande nr 28.
helikoptern är ett förhållandevis nytt flygmedel, som är statt i snabb utveckling,
och att förbättrade typer kan väntas bli tillgängliga inom en snar
framtid. Det anses därför fördelaktigt att icke nu behöva binda sig för
viss helikoptertyp utan att kunna uppskjuta detta avgörande till eu senare
tidpunkt, då större erfarenhet nåtts om den lämpligaste helikoptertypen.
Till förmån för förslaget att genom stödjande av ett enskilt företag skapa
förutsättningar för en helikopterflygtjänst talar enligt departementschefen
i första hand, att räddnings- och undsättningstjänsten härvid kan förenas
med kommersiella flyguppdrag. Härigenom beredes icke endast möjlighet
att tillgodose andra statliga och enskilda behov av helikopterflygning, utan
den sålunda ökade flygfrekvensen torde i sin tur åtminstone så småningom
medföra sänkning av flygkostnaderna per timme, vilket kan lända även
räddningsflyget till fördel. Vad som anföres mot detta alternativ är framför
allt, att ett ensidigt stödjande av ett enskilt företag skulle sätta det i en
privilegierad ställning, som skulle kunna bereda andra företag på området
konkurrenssvårigheter. Det bör dock observeras, att i dagens läge endast
ett företag i landet bedriver flygning med helikoptrar, nämligen Östermans
Aero Aktiebolag, och att det torde vara ovisst, huruvida av Aktiebolaget
Lapplandsflyg berörda planer på att anskaffa en helikopter kan komma
att bli förverkligade. Ett stödjande av den av Östermans bolag bedrivna
helikopterverksamheten skulle enligt departementschefen medföra den
ytterligare fördelen, att en till sina grunddrag redan existerande organisation
omedelbart kunde ställas till förfogande och den samlade praktiska
erfarenheten av helikopterflygning inom landet nyttiggöras.
Efter vägande mot varandra av de båda alternativ, som sålunda synes
kunna ifrågakomma, har departementschefen stannat för att föreslå, att
räddnings- och undsättningstjänsten med helikopter tills vidare och i den
mera begränsade omfattning, som i det följande förordas, säkerställes
genom stöd åt Östermans Aero Aktiebolag. Att garantier för en ständig
beredskap med helikopter i fråga om räddnings- och undsättningstjänsten
i varje fall inom vissa områden icke kan erhållas utan statligt stöd anses
framgå av vad ovan anförts.
Såsom ovan berörts, måste de ekonomiska villkoren för flygning med
helikoptrar verka inskränkande på möjligheterna att med statsmedel bekosta
en på helikoptrar baserad räddningstjänst. Departementschefen anser
det också tillrådligt att gå fram med försiktighet, när det gäller att
stödja ett så förhållandevis nytt flygmedel som helikoptern, vars praktiska
användbarhet ännu icke är i alla avseenden prövad. Departementschefen är
därför icke beredd att förorda, att staten f. n. engagerar sig i en helikopterverksamhet,
som täcker alla de områden i riket, där behov av helikoptrar
för räddnings- och undsättningsändamål skulle kunna anses föreligga. 1
stället föreslås, att till eu början en mera försöksbetonad verksamhet kommer
till stånd, inom vilken erfarenheter kan samlas för en eventuell fram
-
Statsutskottets utlåtande nr 28.
tida utbyggnad av helikopterflygtjänsten. Tills vidare anses denna verksamhet
böra inskränkas till eu helikopterstation. De nordligaste delarna
av riket med sina stora ödemarksområden, svagt utvecklade kommunikationsförbindelser
samt ofta besvärliga väderleksförhållanden anses i främsta
rummet vara i behov av helikopterflyg för räddnings- och undsättningstjänst.
Då härjämte förutsättningarna anses mycket små att utan statligt
stöd driva ett ekonomiskt lönsamt helikopterflyg för tillgodoseende av
andra statliga och enskilda behov i dessa trakter, föreslås, att den ifrågavarande
helikoptern stationeras i Norrbottens län.
För Stockholms skärgårds del finnes en räddnings- och undsättningstjänst
med helikopter redan anordnad på grund av avtal mellan Stockholms
läns landsting och Östermans Aero Aktiebolag. Enligt vad bolaget
upplyst har under år 1953 utförts ett trettiotal ambulansflygningar med
denna helikopter om tillhopa cirka 40 flygtimmar. Då bolagets totala beställningsomfång
inom stockholmsdistriktet nämnda år angivits till 800 å
900 flygtimmar, synes vissa förutsättningar finnas för bolaget att även utan
särskilda stödåtgärder från statens sida fortsätta helikopterflygverksamheten
inom detta område. Departementschefen räknar därför med att helikopter,
som vid behov kan anlitas även för räddningsuppdrag, kommer att
finnas tillgänglig inom detta område för framtiden.
För flygningar i övre Norrland har Östermans Aero Aktiebolag f. n. en
helikopter placerad i Kiruna. Departementschefen är icke beredd att nu
taga ställning till frågan om helikoptern i fortsättningen bör vara stationerad
därstädes eller på annan plats inom Norrbottens län. Denna fråga anses
få avgöras efter ytterligare samråd med länsstyrelsen i länet, luftfartsstyrelsen
och bolaget. Det förutsättes dock, att helikoptern skall förläggas på
en ort, där garageringsutrymme för densamma utan särskilda kostnader
för statsverket kan ställas till förfogande antingen av flygvapnet eller
genom vederbörande kommuns försorg. Vidare anses stationeringsorten
höra väljas så, att radioförbindelse med denna kan hållas under flygningarna.
Den typ av helikopter, som bolaget f. n. använder, Bell 47, är tresitsig,
och den sjuke kan placeras i en täckt bår utanför kabinen. Båren har förbindelse
med kabinen, varigenom den sjuke kan lämnas viss vård under
transporten. För uppvärmning av bårutrymmet finns särskild anordning.
Helikoptern är försedd med radioutrustning och kan förses med vinsch
för upptagning av nödställda utan landning. Utan förnyad bränslepåfyllning
kan helikoptern flyga cirka 400 kilometer, varigenom dess aktionsradie,
med erforderlig säkerhetsmarginal, begränsas till 160 kilometer.
Verksamhetsområdet kan emellertid utvidgas betydligt genom att extrabränsle
medföres under utflygningen att användas under återfärden och
genom utläggande av bränsledepåer på lämpliga platser. Enligt uppgift
från bolaget har sådana depåer redan utlagts på några platser i Norrbottens
6 Statsutskottets utlåtande nr 28.
län, och depånätet kommer att ytterligare utvidgas, om avtal med staten
kommer till stånd.
Departementschefen har med stöd av uppgifter som lämnats av flygförvaltningen
kommit till den uppfattningen att den helikoptertyp som bolaget
f. n. förfogar över uppfyller de krav, som för flertalet situationer kan
komma att ställas på en helikopter i räddningstjänst, och anser därför att
denna typ bör godtagas även om eu större helikoptertyp måhända bör
eftersträvas i framtiden.
I princip delar departementschefen av luftfartsstyrelsen framförd uppfattning,
att statligt stöd åt enskild flygverksamhet i första hand bör
lämnas i form av ökade beställningar på flygtid. Särskilt i Norrland synes
emellertid statliga myndigheters behov av flygningar med helikopter vara
så ringa, att något verksamt stöd åt Östermans Aero Aktiebolag ej kan
nås på denna väg. Om bolaget skall kunna hålla en helikopter placerad
i övre Norrland för räddningstjänst utan att lida direkta förluster härvid,
anses det i nuvarande läge vara nödvändigt att bolaget tillerkännes ersättning
därför i särskild ordning. Denna ersättning kan betraktas som
vederlag för bolagets beredskapshållning. Det är emellertid i statens intresse,
att bolaget vid sidan av räddningstjänsten kan utnyttja helikoptern för
andra flygningar i så stor utsträckning som möjligt, då förutsättningarna
att kunna minska de fasta kostnaderna för räddningstjänsten härigenom
ökas. De statliga myndigheter, för vilkas verksamhet det är lämpligt att
kunna utnyttja helikoptern och vilka förfogar över medel för ändamålet,
bör sålunda enligt departementschefen äga möjlighet att, i den mån räddningstjänst
ej lägger hinder i vägen härför, anlita helikoptern.
Det avtalsutkast, som flygförvaltningen efter förhandlingar med bolaget
framlagt, avseende räddnings- och undsättningstjänsten i Norrland, innebär
i huvudsak följande.
Staten skall för varje helikopterstation gälda en fast avgift till bolaget
av 167 000 kronor per år. Härjämte skall staten erlägga ett pris av 160
kronor för varje uttagen flygtimme. Vidare skall enligt närmare angivna
grunder utgå vissa övertidsersättningar, ersättning för bolagets självkostnader
för extra personal, om flygtidsfördelning eller beredskapshållning
påfordrar insättande av sådan personal, m. in. Avgifterna inkluderar alla
kostnader för helikopter med utrustning, besättning, drift, underhåll, reparation
etc., ingående i bolagets kalkyler, vilka skall hållas tillgängliga
för av vederbörande länsstyrelse utsedd auktoriserad revisor för granskning.
I den mån helikoptern ej utnyttjas av länsstyrelsen, skall bolaget
äga rätt att efter överenskommelse i varje särskilt fall använda helikoptern
för egna flygningar. I sådana fall skall den fasta avgiften minskas i förhållande
till den tid bolaget disponerar helikoptern. Denna skall av bolaget
hållas i den beredskap, som överenskommes mellan länsstyrelsen och
bolaget. Övriga statliga och kommunala myndigheter och institutioner
skall efter överenskommelse med länsstyrelsen äga beställa flygningar med
tillämpning av villkoren i avtalet. Detta skall gälla ett år. Sker ej upp
-
Statsutskottets utlåtande nr 28. T
sägning senast en månad före avtalstidens utgång, förlänges avtalet automatiskt
med ett år.
1 huvudsak finner sig departementschefen kunna godtaga villkoren i det
berörda avtalsutkastet. Den föreslagna bestämmelsen, att den fasta avgiften
skall minskas med visst belopp för de tider bolaget disponerar
helikoptern för egna flygningar, anser departementschefen dock mindre
lämplig. Dels synes den ägnad att minska stimulansen för bolaget att vid
sidan av räddningstjänsten och övriga flygningar för statens räkning utföra
flygningar åt enskilda intressenter, dels torde kontrollen från länsstyrelsens
sida av bestämmelsens tillämpning bli besvärlig och förorsaka
onödig omgång. Vid de överläggningar, som inom departementet förts med
bolaget, har bolagets representanter förklarat sig villiga att nedsätta den
fasta avgiften enligt avtalet med ett belopp, som svarar mot vad bolaget
kunde väntas bli skyldigt återbära enligt den berörda klausulen. Nämnda
belopp har ansetts kunna för det första året beräknas till 27 000 kronor.
För egen del anser departementschefen detta förslag vara avgjort att föredraga
och förordar, att den fasta avgiften nu bestämmes till 140 000 kronor
och att i gengäld den ifrågavarande bestämmelsen utgår ur avtalet. I detta
sammanhang vill departementschefen kraftigt understryka, att bolagets
övriga flygningar icke får inkräkta på effektiviteten av räddningstjänsten
och att det därför måste fordras, att sådana flygningar omedelbart avbrytes,
om helikoptern alarmeras för ett räddningsuppdrag.
Med hänsyn till att den fasta avgiften är att betrakta såsom ersättning
till bolaget för beredskapshållning, anses bolaget böra bestrida eventuella
kostnader för extra personal, om flygtidsfördelning eller beredskapshållning
påfordrar insättande av sådan. Vid förhandlingarna med bolaget har
överenskommmits, att bestämmelsen i avtalsförslaget om att bolaget skall
erhålla ersättning för dylika kostnader skall utgå.
Departementschefen tillstyrker, att avtalet slutes för ett år, i förevarande
fall för budgetåret 1954/55. Det föreslås, att avtalet automatiskt skall upphöra
att gälla, såvida icke överenskommelse träffats om förlängning.
Innan nytt avtal slutes, anses särskilt böra beaktas om detta kan anses
lämpligt med hänsyn till andra företags konkurrensintressen.
Beträffande detaljerna i avtalsförslaget förutsättes Kungl. Maj :t, eller
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande länsstyrelsen i Norrbottens län, få
göra de jämkningar, som må befinnas lämpliga, t. ex. i fråga om eventuella
avdrag å den fasta avgiften vid längre tids force majeure. Härjämte föreslås
det få ankomma på Kungl. Maj :t eller vederbörande myndighet att
ineddela närmare föreskrifter rörande avtalets tillämpning, såsom tillvägagångssättet
vid alarmering av helikoptern, beredskapshållning in. in.
Det avtalsutkast, som avsetts skola läggas till grund för överenskommelser
mellan myndigheter och bolaget vid helikopterflygningar i övriga
delar av riket, har departementschefen icke funnit anledning att närmare
8
Statsutskottets utlåtande nr 28.
granska. Med motsvarande justeringar, som föreslagits beträffande avtalet
för övre Norrland, och härav föranledda nedsättningar av de fasta avgifterna
anses det dock i huvudsak godtagbart som principutkast.
Med hänsyn till att den föreslagna räddnings- och undsättningstjänsten
med helikopter får en relativt begränsad omfattning och närmast blir att
betrakta som eu försöksverksamhet, anses det tillrådligt, att flygvapnets
ambulansflygorganisation åtminstone tills vidare bibehålies obeskuren. Det
förordas alltså, att ambnlansflygplanen i Hägernäs och Luleå samt på Frösön
även i fortsättningen skall stå till förfogande. För övre Norrlands del
medför detta, att en viss valfrihet kan uppkomma mellan att anlita helikoptern
eller flygplanet i Luleå för sjuktransporter. Det förutsättes, att
när hänsyn till den sjuke icke lägger hinder i vägen härför, det alternativ
väljes, som från fall till fall bedömes ställa sig för statsverket ur ekonomisk
synpunkt fördelaktigast. Erfarenheterna från Stockholms län, där ambulansflygningar
f. n. sker med både flygplan och helikopter, tyder på att
några större friktioner icke behöver befaras.
Statskontoret har utgått från att ersättning för nyttjande av helikoptern
skall lämnas, vid sjuktransporter av vederbörande landsting och eljest av
den myndighet, som anlitar flygtjänsten. Vad särskilt gäller sjuktransporterna
bekostas ambulansflygningarna i Norrland f. n. helt av statsmedel.
Det anses ur denna synpunkt inkonsekvent att tillämpa eu annan kostnadsfördelning
vid anlitande av helikoptern. Härtill kommer, att landstingen
i och med sjukförsäkringsreformens genomförande fr. o. in. år 1955
till största delen kommer att avkopplas från befattningen med bidrag till
sjuktransporter, vilka överflyttas på sjukkassorna. Med hänsyn till de påfrestningar,
som sjukförsäkringslagen kan befaras komma att medföra för
lokalsjukkassorna i övre Norrland, kan icke förordas, alt dessa kassor
betungas jämväl med transportkostnader för helikopterflygning. Departementschefen
anser sig därför böra föreslå, att sjuktransporter med helikoptern
i Norrland i sin helhet skall bekostas av statsmedel. Vid räddningsoch
undsättningsflygningar i övrigt lärer det icke kunna ifrågakomma
annat än att statsverket skall svara för de därmed förenade kostnaderna i
den mån det icke finnes någon enskild, mot vilken krav på ersättning
skäligen kan riktas.
Däremot bör, såsom ovan framhållits, kostnaderna för anlitande av helikoptern
för andra ändamål än räddnings- och undsättningstjänst bestridas
av beställaren, även då denne är statlig myndighet.
Med den föreslagna ordningen för bestridande av kostnaderna för sjuktransporter
med helikopter förlorar enligt departementschefen en av Föreningen
för helikopterflygets främjande gjord framställning om statsbidrag
för ändamålet aktualitet.
Vad angår medelsbehovet för helikopterflygningarna för budgetåret
1954/55 kan några säkra beräkningar icke göras, då det är ovisst i vilken
Statsutskottets utlåtande nr 28.
9
omfattning helikoptern behöver anlitas för räddnings- och undsättningsflygningar.
Det anses dock icke sannolikt, att flygtiden konnner att överstiga
100 timmar. Kostnaden för flygtidsersättningar skulle sålunda kunna
uppskattas till 16 000 kronor. Härtill kommer kostnaden för övertidsersättningar
in. in. enligt avtalet. Sistberörda kostnader anses icke komma att
uppgå till några mera betydande belopp. För ändamålet beräknas 4 000 kronor.
Inberäknat den fasta avgiften, 140 000 kronor, skulle således för räddnings-
och undsältningstjänsten med helikopter i övre Norrland erfordras
160 000 kronor.
Såsom ovan berörts, bar under förslagsanslaget till Sjuktransporter med
flygplan för innevarande budgetår beräknats 25 000 kronor för utförande
av sjuktransporter med helikopter vid sådana tillfällen, när flygning med
flygvapnets ambulansflygplan icke lämpligen kan ske. För att i fortsättningen
vid behov kunna anlita helikopter för sådana transporter inom de
delar av landet, som ej kan draga nytta av den föreslagna helikoptertjänsten
1 övre Norrland, förordas, att visst belopp beräknas härför även för nästa
budgetår. Medelsbehovet uppskattas till 10 000 kronor.
Totalt skulle således för helikopterflygningar erfordras 170 000 kronor.
Medlen anses böra anvisas under ett särskilt anslag av förslagsanslags natur
å driftbudgeten under elfte huvudtiteln. Anslaget anses i riksstaten böra
uppföras under rubriken Understödjande av helikopterflyg.
Vad slutligen angår medelsbehovet för flygvapnets ambulansflygorganisation
anses beloppet, med hänsyn till vad ovan anförts vid beräknande
av anslaget till Understödjande av helikopterflyg, kunna minskas med
25 000 kronor, avseende ambulansflygningar med helikopter. Anslaget till
Sjuktransporter med flygplan föreslås sålunda upptaget med 91 000 kronor
eller avrundat 90 000 kronor.
Utskottet. Såsom framgår av vad departementschefen anfört kan det
icke undgås, att en på helikoptrar baserad räddnings- och undsättningstjänst
i nuvarande skede av utvecklingen drager förhållandevis betydande
kostnader. Det oaktat vill utskottet, med fasthållande av de intentioner,
åt vilka utskottet vid 1950 och 1951 års riksdagar gav uttryck, ansluta
sig till departementschefens uppfattning att statligt stöd nu bör lämnas
för att genom helikopterflyg skapa bättre möjligheter att bispringa befolkningen
i glest bebodda eller eljest svårtillgängliga trakter.
Departementschefens förslag har i sin huvudsakliga uppläggning icke
givit utskottet anledning till erinran. Utskottet ansluter sig till departementschefens
uppfattning, att tiden ännu icke är mogen för alt grunda
en räddningstjänst på av statsmedel anskaffade helikoptrar, men utgår
härvid från alt Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer utvecklingen,
så att formen för stödet tages under omprövning, så snart de tekniska och
ekonomiska framstegen på området gör detta påkallat. Utskottet finner
2 - liihang till riksdagens protokoll l!)ö''i. (i sand. Nr 28.
10
Statsutskottets utlåtande nr 28.
vidare skälen bärande för att statsunderstödet så som förhållandena i dag
gestaltar sig skall lämnas till endast ett enskilt företag, men understryker
vikten av att detta icke bör få uppfattas som ett privilegium. Tvärtom bör
de möjligheter som i fortsättningen kan uppkomma att genom konkurrens
på en gång befrämja utvecklingen och nedbringa kostnaderna omsorgsfullt
tillvaratagas. Slutligen vill utskottet understryka departementschefens
uttalande, att bolagets övriga flygningar icke bör få inkräkta på
effektiviteten av räddningstjänsten.
Under åberopande av det anförda och då utskottet icke funnit anledning
till erinran mot anslagsberäkningarna för nästa budgetår, hemställer
utskottet,
att riksdagen må
A. godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 15 januari 1954 föreslagna
grunder för understödjande av helikopterflyg;
B. under elfte huvudtiteln för budgetåret 1954/55 anvisa
1) till Sjuktransporter med flygplan ett förslagsanslag av
90 000 kronor;
2) till Understödjande av lielikopterflyg ett förslagsanslag
av 170 000 kronor.
Stockholm den 26 februari 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, hvar
Anderson, Näsgård, Gillström, fröken Andersson, herrar Pålsson, Gustaf
Andersson, Sundelin, Edvin Thun, Erik Svedberg, Holmqvist, Rickard
Svensson och Lundström; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Dover storp, Ward, Lindholm,
Rubbestad, Eriksson i Sandby, Svensson i Ljungskile, Åkerström,
Staxäng, fröken Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Thapper, Jansson i
Kalix, fru Ericsson i Luleå, herrar Nihlfors och Gustafsson i Skellefteå.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 94
403200