Nr 155—156.

Statsutskottets utlåtande nr 155.

1

Nr 155.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag för budgetåret
195^/55 till Bidrag till företagareföreningar m. fl. och
till Fonden för lån till företagareföreningar m. fl.
jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under tionde huvudtiteln (punkt 52,
s. 77—85 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för
den 4 januari 1954) föreslagit riksdagen att till Bidrag till företagareföreningar
m. fl. för budgetåret 1954/55 anvisa ett reservationsanslag av 700 000
kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 beträffande kapitalbudgeten
(bilaga 31, punkt 4, s. 5 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 4 januari 1954) föreslagit riksdagen att till Fonden
för lån till företagareföreningar m. fl. för nämnda budgetår anvisa ett investeringsanslag
av 2 500 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ohlon m. fl. (I: 308) och den andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m. fl. (II: 486), i vilka hemställts, bland annat, att riksdagen måtte
besluta a) att med ändring av Kungl. Maj :ts förslag till Fonden för lån till
företagareföreningar m. fl. för budgetåret 1954/55 å kapitalbudgeten anvisa
ett med 500 000 kronor höjt investeringsanslag å 3 000 000 kronor, b) att
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en översyn av gällande lånevillkor
för lånefonden för hantverks- och småindustrikredit i syfte att förbättra förutsättningarna
att erhålla lån ur denna samt att förslag om erforderliga
ändringar snarast måtte föreläggas riksdagen, c) alt för att möjliggöra höjt
anslag till Hantverkarnas ungdomsrörelse under rubriken Bidrag till företagareföreningar
m. fl. för budgetåret 1954/55 anvisa ett i förhållande till
Kungl. Maj :ts förslag med 15 000 kronor höjt reservationsanslag,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Helmer Persson och Ola Persson (I: 70) och den andra inom andra
kammaren av herrar Holmberg och Hagberg i Stockholm (11:87), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte till Fonden för lån till företagareföreningar
in. fl. för budgetåret 1954/55 anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000
kronor,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 155—160.

o

Statsutskottets utlåtande nr 155.

herr Eliasson m. fl. (I: 102) och den andra inom andra kammaren av
herr Larsson i Hedenäset m. fl. (II: 134), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte till Fonden för lån till företagareföreningar m. fl. för budgetåret
1954/55 anvisa ett investeringsanslag av 5 000 000 kronor,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Nyström m. fl. (1:307) och den andra inom andra kammaren
av herr Jansson i Kalix m. fl. (II: 417), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte till Fonden för lån till företagareföreningar in. fl. för budgetåret
1954/55 anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna II: 486, I: 70, I: 102 och II: 417.

För innevarande budgetår äro under tionde huvudtiteln uppförda dels
till Upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga om hantverk och
småindustri ett reservationsanslag av 370 000 kronor och dels till Kostnader
för främjande av företagsverksamhet m. m. ett reservationsanslag av
1 500 000 kronor.

De första företagareföreningarna bildades under 1930-talet i vissa län,
främst i Norrland, där arbetslöshetens härjningar varit särskilt svåra. Föreningarna
skulle genom att främja enskild företagsamhet medverka till att
på längre sikt öka sysselsättningsmöjligheterna för befolkningen. Verksamheten
skulle främst avse landsbygden och över huvud taget områden, där näringslivet
hade en ensidig inriktning. En differentiering och utbyggnad av
näringslivet inom dylika områden tänktes i väsentlig mån kunna motverka
uppkomsten av arbetslöshetskriser av det elakartade slag, som utmärkt den
närmast föregående tidsperioden. Likaledes väntades föreningarnas verksamhet
kunna bidraga till att i viss mån hejda den avfolkning, som för
ifragavarande landsdelar utgjorde ett allvarligt problem.

Initiativet till bildande av företagareföreningar har vunnit efterföljd i
många landsändar. För närvarande finns dylika föreningar i tretton län,
varjämte i ytterligare tre län tillkommit sammanslutningar med liknande
syfte. Verksamheten har åtnjutit ett omfattande statligt söd. Sålunda har
bidrag till administrationskostnaderna utgått från det under tionde huvudtiteln
uppförda anslaget till upplysnings- och rådgivningsverksamhet i fråga
om hantverk och småindustri. Under innevarande budgetår har hittills
335 000 kronor utdelats som administrationsbidrag från detta anslag. Vissa
företagareföreningar har erhållit medel för utlåning från anslag under femte
huvudtiteln. Från och med innevarande budgetår är det för bl. a. detta
ändamål avsedda anslaget — till kostnader för främjande av företagsverksamhet
m. in. — uppfört under tionde huvudtiteln. För utlåning har hittills
nära 17 milj. kronor utanordnats från ifrågavarande anslag. Då någon
föreskrift om återbetalning av dessa medel i regel icke förekommit,
har föreningarna kunnat disponera inflytande amorteringar för ny utlåning.
Den totala av företagareföreningar utlämnade lånesumman överstiger
till följd härav avsevärt det belopp, som staten ställt till förfogande för

Statsutskottets utlåtande nr 155.

3

ändamålet. Det sammanlagda av föreningarna utlånade beloppet uppgick
vid utgången av år 1952 till nära 25 milj. kronor.

Vid skilda tillfällen har det framkommit önskemål att den verksamhet,
varom här är fråga, skulle kunna utvidgas i snabbare takt än vad hittills
skett. Sålunda föreslog på sin tid småföretagsutredningen, att verksamheten
skulle utbyggas till att omfatta hela landet, således även de län där företagareföreningar
dittills icke bildats. Vid en inom handelsdepartementet år
1949 företagen överarbetning av småföretagsutredningens betänkande förutsattes,
att en företagareförening efter hand skulle tillskapas i varje län.
Senast har vid föregående års riksdag väckts vissa motioner om ökat stöd
åt den av föreningarna och andra liknande sammanslutningar bedrivna
verksamheten. I detta sammanhang må även framhållas, att inkomna ansökningar
om medel till administrationskostnader och utlåning åtminstone
under senare år avsett belopp, som tillhopa vida överstigit för ändamålet
anvisade anslag.

I samband med den förut omnämnda överflyttningen av anslaget till
kostnader för främjande av företagsverksamhet till tionde huvudtiteln har
inom handelsdepartementet verkställts viss översyn av företagareföreningnarnas
verksamhet. Vad därvid framkommit synes departementschefen bestyrka,
att denna verksamhet är gagnelig ur flera olika synpunkter. Ett icke
ringa antal nya företag med, som det förefaller, goda utvecklingsmöjligheter
har genom föreningarnas medverkan kunnat lokaliseras till orter, där behov
av en utbyggnad eller differentiering av näringslivet befunnits föreligga.
Denna lokaliseringsverksamhet, som bedrivits i nära samarbete med arbetsmarknadsorganen,
synes ha medfört resultat av stor ekonomisk och social
betydelse för åtskilliga kommuner, icke minst på landsbygden. Föreningarna
har vidare i stor utsträckning tagits i anspråk för meddelande av upplysningar
och råd i samband med nybyggnader, anskaffning av maskiner
och redskap och andra med nyetablering, utvidgning samt rationalisering av
företag sammanhängande åtgärder. Denna konsultationsverksamhet har i
många fall på ett lyckligt sätt kunnat kombineras med finansiell hjälp till
erforderliga investeringar. Bl. a. har föreningarna därvid kunnat medverka
till en sanering av småföretagens lokalbestånd. — Föreningarna har sålunda
kommit alt gagna den framtida utvecklingen av ett stort antal hantverksoch
småindustriföretag.

Den verksamhet, som sålunda bedrivits av företagareföreningarna och för
vilken här i grova drag redogjorts, synes departementschefen vara av värde
som led i strävandena att på längre sikt upprätthålla sysselsättningen på
en hög nivå, alt åstadkomma bättre försörjningsmöjligheter för befolkningen
inom områden med ett mindre väl utvecklat näringsliv och att främja
hantverket och småindustrien. Det är enligt departementschefens mening
av vikt, att denna verksamhet hålles vid makt och utvidgas i mån av behov
och tillgängliga resurser.

Det kan, framhåller departementschefen, givetvis i och för sig vara motiverat
all överväga, huruvida icke, såsom småföretagsutredningen före -

i

Statsutskottets utlåtande nr 155.

slagit, här berörda uppgifter lämpligen bör anförtros åt organ, vilka mera
omedelbart är anknutna till den statliga förvaltningen. Åtskilliga skäl torde
kunna anföras för en dylik åtgärd. Det bör emellertid framhållas, fortsätter
departementschefen, att detta skulle innebära en övergång till eu hittills
för ifrågavarande verksamhet oprövad organisationsform, medan å andra
sidan föreningsformen vunnit anslutning i flertalet av de län, där verksamheten
bedrives, samt prövats i praktiskt arbete under en följd av år.
Någon väsentlig olägenhet, som kan tillskrivas denna organisationsform som
sådan, torde därvid icke ha förmärkts. Ej heller torde enligt departementschefens
mening några allvarliga erinringar kunna riktas mot det sätt varpå
företagareföreningarna handhaft sina arbetsuppgifter. Den omständigheten,
att föreningarnas verksamhet i formellt avseende är reglerad i lag, torde i förening
med den insyn, som förbehålles staten i samband med anvisande av
medel till verksamheten, ge tillfredsställande garantier för erforderlig stadga
och noggrannhet i arbetet. Härtill kommer, att representanter för statliga
myndigheter enligt föreningarnas stadgar i samtliga fall skall ingå i föreningsstyrelserna.
Departementschefen finner således icke tillräckliga skäl för
att inrätta nya helstatliga organ för denna verksamhet.

Med hänsyn till vad som anförts i det föregående är departementschefen
nu beredd att förorda åtgärder, avsedda att möjliggöra en viss utbyggnad av
den verksamhet, som bedrives av företagareföreningarna.

Vad först angår verksamhetens utbyggnad i regionalt avseende torde,
framhåller departementschefen, visserligen kunna förmodas, att behov av organ
för upplysning och rådgivning åt hantverk och småindustri föreligger
inom samtliga län ävensom att i flertalet län finns områden, där en aktiv
lokaliseringsverksamhet av det slag företagareföreningarna bedriver skulle
vara nyttig. I princip kan det enligt departementschefen med hänsyn härtill
framstå såsom önskvärt, afl det träffas anstalter för att inom varje län inrättas
en företagareförening. Enligt departementschefens mening bör det
emellertid ankomma på företrädare för lokala intressen — landsting, kommuner
samt enskilda sammanslutningar, företag och personer — att bedöma
och avgöra huruvida nya företagareföreningar bör bildas i respektive
län. De lokala intressenterna bör också, därest en förening anses böra komma
till stånd, svara för att erforderliga medel tillskjutes för verksamhetens
igångsättande och bedrivande under en första tid. Om verksamheten under
denna tid vinner erforderlig stadga och befinnes motsvara ett påtagligt behov,
bör enligt departementschefen statsbidrag, i första hand till administrationskostnader,
kunna påräknas.

Departementschefen är icke för närvarande beredd förorda företagareföreningarnas
förtroenderåds förslag att de statliga administrationsbidragen
till föreningarna fastställs till bestämda belopp enligt vissa generella beräkningsgrunder.
Frågan om storleken av dessa bidrag synes departementschefen
liksom hittills skett få bedömas från fall till fall. Utgångspunkten bör
därvid enligt departementschefen vara, att en viss minimiorganisation — en
heltidsanställd konsulent jämte erforderlig kontorshjälp åt honom — är en

Statsutskottets utlåtande nr 155.

5

förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas med utsikt till
framgång. Ett oavvisligt krav bör vidare vara, att en icke oväsentlig del av
de årliga kostnaderna för denna minimiorganisation täckes genom bidrag
från annat håll än staten. I den mån organisationen tillväxer och kostnaderna
därmed ökas bör jämväl beloppet av dylika bidrag ökas i ungefärlig
motsvarande mån. I detta sammanhang erinrar departementschefen om att
företagareföreningar, vilkas utlåningsverksamhet nått viss omfattning, kan
tillgodogöra sig därvid inflytande ränteintäkter för täckande av administrationskostnader.

Vissa av de nuvarande företagareföreningarna och övriga sammanslutningar
av liknande slag har icke inom ramen för hittills för ändailiålet tillgängliga
medel kunnat åtnjuta bidrag till sina administrationskostnader i
full överensstämmelse med de principer, departementschefen i det föregående
ansett böra gälla för beräkningen av dylika bidrag. Då det synes önskvärt,
att ifrågavarande regler skall kunna tillämpas från och med nästkommande
budgetår, torde en höjning av medelsanvisningen till bidrag till företagareföreningarnas
administrationskostnader för sagda budgetår böra äskas
av riksdagen. Den erforderliga höjningen beräknar departementschefen till
80 000 kronor.

Såsom förut omnämnts, har hittills endast vissa företagareföreningar, till
antalet nio, erhållit statsmedel för utlåning. Ansökningar om medel för sådant
ändamål har emellertid inkommit även från andra sammanslutningar. I
anledning härav framhåller departementschefen, att företagareföreningarnas
verksamhet, rätt bedriven, självfallet i stor utsträckning ger anledning
till investeringar både när det gäller att förverkliga uppslag till rationaliseringsåtgärder
och då fråga är om nyetablering eller utvidgning av företag av
lokaliseringspolitiska skäl. Erfarenheten synes departementschefen visa, att
det kan vara förenat med svårigheter att tillfullo täcka kapitalbehovet även
för angelägna investeringar med anlitande enbart av företagarnas egna insatser
och de möjligheter, som står till buds på den ordinarie kapitalmarknaden.
I dylika fall kan det enligt departementschefen vara önskvärt, att vederbörande
företagareförening har möjlighet att utlämna kompletteringslån, som möjliggör
den planerade investeringen. En viss långivning utgör sålunda ett icke
sällan nödvändigt och under alla omständigheter värdefullt komplement till
föreningarnas verksamhet i övrigt. Departementschefen vill därför icke motsätta
sig att i princip samtliga företagareföreningar beredes möjlighet till utlåningsverksamhet
genom tilldelning av statsmedel för ändamålet. Som en
nödvändig förutsättning synes dock enligt departementschefen böra gälla,
att verksamheten inom förening, som erhåller dylik tilldelning, skall ha pågått
någon lid och därvid visat sig behövlig och gagnelig samt vunnit erforderlig
stadga och omfattning. Det förutsättes få ankomma på Kung]. Maj :t
att pröva, när dessa förutsättningar i de särskilda fallen kan anses fyllda.

Under anslaget till kostnader för främjande av företagsverksamhet har
för innevarande budgetår anvisats 1,5 milj. kronor, övervägande delen av
detta belopp jämte den å anslaget från budgetåret 15)52/53 kvarstående reser -

6

Statsutskottets utlåtande nr 155.

vationen, tillsammans något över 1,6 milj. kronor, torde konnna att under
löpande budgetår tagas i anspråk för lån och subventioner till företagareföreningar.
Från de föreningars sida, vilka för närvarande bedriver utlåningsverksamhet,
har under hand anmälts behov av medel för sådan verksamhet,
vilka sammanlagda vida överstiger nyssnämnda belopp. Härtill kan komma
behov av medel för utlåning genom föreningar, som icke tidigare haft möjligheter
härtill men som enligt vad i det föregående anförts anses böra komma
i åtnjutande av dylika. Vidare kan förutses, att vissa projekt, innebärande
investeringar av statsmedel inom områden, som drabbats eller hotas av
sysselsättningsminskning, kommer att aktualiseras under den närmaste tiden.
Departementschefen syftar här närmast på Töreutredningens förslag. Med
hänsyn till nämnda omständigheter torde för nästa budgetår en avsevärt
ökad medelsanvisning för nu ifrågavarande ändamål böra äskas av riksdagen.
Departementschefen föreslår, att till lån till företagareföreningar in. fl.
anvisas ett anslag av 2 500 000 kronor. Med hänsyn till att de lån, som här
avses, är räntebärande och i princip skall återbetalas till statsverket, föreslås
anslaget skola uppföras å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder.

En viss del av de till företagareföreningarnas förfogande ställda lånemedlen,
under senare tid i regel tio procent, har utgått i form av subvention,
d. v. s. utan återbetalningsskyldighet. Med hänsyn bl. a. till föreningarnas
behov av en viss riskmarginal för täckande av eventuella förluster, synes
departementschefen denna anordning böra bibehållas. För dylik subventionering
beräknar departementschefen för nästa budgetår ett belopp av 250 000
kronor. Under hänvisning till vad i det föregående anförts i fråga om statsbidrag
till administrationskostnaderna inom nya företagareföreningar föreslår
departementschefen vidare, att medelsanvisningen till bidrag till föreningarnas
administrationskostnader höjes från 335 000 kronor till 415 000
kronor. Till hantverks- och småindustriorganisationen anses bidrag för nästa
budgetår höra utgå med oförändrat belopp, 35 000 kronor. Sammanlagt
bör sålunda för här berörda ändamål under driftbudgeten anvisas ett belopp
av (250 000 -j- 415 000 -f- 35 000 =) 700 000 kronor. Ifrågavarande belopp
anses med hänsyn till den avsedda användningen därav böra uppföras å ett
särskilt reservationsanslag, benämnt Bidrag till företagareföreningar in. fl.

Utskottet. För hantverks- och småindustriföretag finnas för närvarande
särskilda möjligheter att för olika ändamål erhålla lån av statsmedel. Sålunda
äro i dylikt syfte inrättade särskilda lånefonder, nämligen statens
hantverkslånefond och fonden för hantverks- och småindustrikredit. Vidare
bedriva företagareföreningar i vissa län med understöd av statsmedel en låneverksamhet,
som är avsedd att stödja företagsamhet, varom här är fråga.

Statens stöd till företagareföreningarna sker dels genom bidrag till administrationskostnader
och dels genom att ställa medel till förfogande för
utlåningsverksamhet. För förstnämnda ändamål ha för innevarande budgetår
under det under tionde huvudtiteln uppförda anslaget till Upplysningsoch
organisationsverksamhet i fråga om hantverk och småindustri anvisats

Statsutskottets utlåtande nr 155.

7

370 000 kronor, i vilket belopp inräknats 35 000 kronor till bidrag till Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation.

Kungl. Maj:t har i nu förevarande sammanhang framlagt förslag till
åtgärder, avsedda att möjliggöra en viss utbyggnad av den verksamhet, som
bedrives av företagareföreningarna, och i samband därmed förordat en höjning
av medelsanvisningen till bidrag till föreningarnas administrationskostnader
med 80 000 kronor. Utskottet har vid sin granskning av förslaget
på denna punkt funnit förordade åtgärder vara ägnade att bereda föreningarna
ökade förutsättningar att fullfölja sin verksamhet. Utskottet tillstyrker
förslagen ävensom anslagshöjningen och har icke något att erinra mot att
i anslaget inräknas 250 000 kronor, motsvarande den del av understöden
till utlåningsverksamheten, som lämnas såsom subvention, d. v. s. utan återbetalningsskyldighet.
Utskottet har icke heller något att invända mot att
anslaget erhåller den ändrade benämningen Bidrag till företagareföreningar
in. fl.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde anslaget för nästa budgetår
böra uppföras med 700 000 kronor. Emellertid har i motionerna I: 308 och
II: 486 hemställts, såvitt nu är i fråga, att anslaget härutöver höjes med
15 000 kronor för att möjliggöra anställande av ytterligare en instruktör
hos Hantverkarnas ungdomsrörelse. Utskottet vill med anledning härav erinra
om att Kungl. Maj :t i propositionen nr 156 till innevarande års riksdag
framlagt förslag i fråga om statlig hjälp till, bland annat, instruktörsverksamheten
i ungdomsarbetet. Enligt förslaget skall statsbidrag kunna
utgå till högst 24 instruktörer inom ungdomsorganisationer utanför idrottsrörelsen.
Bidragen i fråga avses skola fördelas av Kungl. Maj :t. Förslaget
har numera godkänts av riksdagen, som för ändamålet anvisat medel under
åttonde huvudtiteln. Härigenom ha skapats möjligheter för, bland andra,
Hantverkarnas ungdomsrörelse att för sin instruktörsverksamhet komma
i fråga för bidrag. Då syftet i det motionsvis gjorda yrkandet alltså får
anses bliva tillgodosett, torde motionerna i här berörd del icke böra föranleda
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

De medel, som ställas till förfogande för företagareföreningarnas ovanberörda
utlåningsverksamhet, utgå för närvarande från det under tionde
huvudtiteln uppförda anslaget till Kostnader för främjande av företagsverksamhet
in. in., vilket för innevarande budgetår är uppfört med 1 500 000
kronor. Kungl. Maj :t har nu föreslagit, att den del av anslaget, som utgår
i form av lån, för nästa budgetår höjes med 1 000 000 kronor till 2 500 000
kronor.

Utskottet vill i delta sammanhang erinra om att Kungl. Maj :t i propositionen
nr 210 till innevarande års riksdag framlagt förslag till vidgade möjligheter
till finansiellt stöd åt hantverks- och småindustriföretag. Denna proposition,
som behandlats av bankoutskottet, bär numera vunnit riksdagens
bifall.

Utskottet har tidigare understrukit den stora betydelse, som småföretagsamheten
inom industri och hantverk utövar särskilt i syfte åt! åstadkomma

8

Statsutskottets utlåtande nr 155.

ett mera differentierat näringsliv på landsbygden. Såväl ur befolkningspolitiska
som allmänna ekonomiska synpunkter äro fördelar härigenom
att vinna. Det måste därför vara ett betydande samhällsintresse, att denna
verksamhet genom ett effektivt och fruktbringande stöd från statens sida
får möjligheter att arbeta under så gynnsamma förutsättningar som möjligt.

Motionsvis har yrkats höjning av förenämnda av Ivungl. Maj :t äskade
anslag till företagareföreningarnas utlåningsverksamhet med belopp, som
variera mellan 0,5 och 7,5 miljoner kronor. Utskottet medger, att i motionerna
anförts skäl, som i och för sig kunna motivera en ytterligare anslagsförstärkning.
Utskottet vill emellertid framhålla, att enligt förberörda
proposition nr 210 har det statliga stödet åt företag, om vilka här är fråga,
tänkts antingen genom att ökade utlåningsmöjligheter beredas över riksstaten,
i vilket fall höjning av för ändamålet anvisade anslag skulle erfordras,
eller genom att inrätta ett system med statliga kreditgarantier.
Effekten av de båda stödformerna har förutsatts bliva i stort sett densamma.
Ivungl. Maj :t har liksom numera riksdagen stannat för det sistnämnda
alternativet, vilket innebär, att kreditgarantier skola kunna lämnas inom
ramen av ett sammanlagt belopp av 10 miljoner kronor. Med den ställning,
riksdagen sålunda intagit till denna fråga, föreställer sig utskottet, att
syftet åtminstone i motionerna I: 308 och II: 486 kommer att bliva tillgodosett
i betydligt större utsträckning, än vad i dessa motioner avses. Utskottet
kan alltså icke tillstyrka, att utöver den utvidgning av det statliga stöd, som
införande av ifrågavarande kreditgarantisystem innebär, ytterligare höja
nu ifrågavarande anslag. I vart fall bör, innan en sådan åtgärd vidtages,
resultatet av praktiska erfarenheter av ordningen med nämnda garantier
böra avvaktas. Utskottet vill slutligen erinra om att Kungl. Maj :ts förevarande
förslag i realiteten innebär en anslagshöjning av 1 250 000 kronor,
enär däri ingår ett belopp av 250 000 kronor, vilket avses för subventionering
och enligt förslaget icke skall såsom hittills skett belasta utlåningsverksamheten
utan från och med nästa budgetår överflyttas till tionde
huvudtitelns anslag till Bidrag till företagareföreningar in. fl. Utskottet
vill emellertid framhålla, att, med hänsyn till vad utskottet i det föregående
anfört rörande småföretagsamhetens betydelse, utskottet förutsätter, att
Kungl. Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen på här ifrågavarande
område och att, därest det skulle visa sig, att nu angivna stödåtgärder
icke nå åsyftat resultat, Kungl. Maj :t, så snart ske kan, för riksdagen frainlägger
förslag om det ytterligare stöd åt småföretagsamheten, som kan befinnas
påkallat. Av det anförda följer, att utskottet avstyrker de motionsvis
gjorda yrkandena om höjning utöver Kungl. Maj :ts förslag av anslaget
till utidningsverksamheten.

Med hänsyn till att de lån, som här avses, äro räntebärande och i princip
skola återbetalas till statsverket, anser utskottet i likhet med departementschefen,
att anslaget bör uppföras å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder.

Statsutskottets utlåtande nr 155.

9

I de förenämnda båda motionerna I: 308 och II: 486 har hemställts, bland
annat, att gällande lånevillkor för lånefonden för hantverks- och småindustrikredit
måtte göras till föremål för översyn i syfte att förbättra
förutsättningarna för att erhålla lån ur fonden. Genom de i ovannämnda
proposition nr 210 föreslagna åtgärder i fråga om utvidgning och förbättring
av det statliga kreditstödet åt hantverk och småindustri, som numera
godkänts av riksdagen, torde syftet i det motionsvis gjorda yrkandet bliva
tillgodosett. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att, såsom av
ifrågavarande proposition framgår, departementschefen varit inne på tanken
att företaga en allmän samordning av förekommande stödåtgärder på
här berörda område men ansett en dylik samordning kunna giva bättre
resultat, om den företages först sedan praktiska erfarenheter föreligga av
verkningarna av det föreslagna garantisystemet. Med hänsyn till det anförda
torde motionerna, såvitt nu är i fråga, icke böra föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 308 och II: 486, såvitt nu
är i fråga, till Bidrag till företagareföreningar m. fl. för budgetåret
1954/55 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 700 000 kronor;

b) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna I: 70 och II: 87, I: 102 och II:
134, I: 307 och II: 417 samt I: 308 och II: 486, sistnämnda
båda motioner såvitt nu är i fråga, till Fonden för lån till
företagareföreningar m. fl. för budgetåret 1954/55 under
statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av
2 500 000 kronor;

c) att motionerna I: 308 och II: 486, i vad de avse översyn
av gällande lånevillkor för fonden för hantverks- och småindustrikredit,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 maj 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 156.

10

Statsutskottets utlåtande nr 155.

Reservationer

1) av herrar Pålsson, Lodenius, Onsjö och Hansson i Skegrie, vilka ansett,
att utskottet bort i anledning av motionerna I: 70 och II: 87, I: 102 och
II: 134, I: 307 och II: 417 samt I: 308 och II: 486, sistnämnda båda motioner
såvitt nu är i fråga, tillstyrka, att anslaget till Fonden för lån till företagareföreningar
m. fl. för budgetåret 1954/55 uppföres med 3 500 000 kronor och
att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8, som börjar med orden »Motionsvis
har» och slutar med orden »till utlåningsverksamheten», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Under senare år har kapitalbehovet för småföretagen väsentligt ökat,
varför den av Kungl. Maj:t föreslagna anslagshöjningen icke torde vara
tillräcklig för att företagareföreningarna skola bli i tillfälle att nöjaktigt
fullfölja sin verksamhet. Nämnda anslagshöjning torde för övrigt till avsevärd
del komma att tagas i anspråk för det i propositionen omnämnda
förslaget från Töreutredningen. Det av Kungl. Maj :t i förberörda proposition
nr 210 framlagda, av riksdagen numera godkända förslaget angående
statsgaranti för lån till hantverks- och småindustriföretag synes åtminstone
till en början icke komma att mera avsevärt påverka möjligheterna
att erhålla kredit i län, där företagareförening med låneverksamhet
finnes, då statsgaranti i dessa län som regel beviljas endast för lån överstigande
40 000 kronor och föreningarnas långivning utöver nämnda belopp,
enligt vad utskottet inhämtat, är högst begränsad. Sålunda må erinras om att
under år 1952 uppgick det sammanlagda antalet av föreningarna beviljade
lån till 261, varav 8 avsågo lånebelopp över 40 000 kronor. Under år 1953
voro motsvarande siffror 265 respektive 8. Belysande för situationen är,
att en av företagareföreningarna vid slutet av år 1953 redovisade ett aktuellt
lånebehov, som motsvarade hela anslaget för lån till samtliga företagareföreningar
under innevarande budgetår. Ett annat exempel är, att till
en företagareförening, som varit i verksamhet sedan år 1941, inkommo
under år 1952 58 framställningar om lån på sammanlagt 675 800 kronor.
På grund av medelsbrist kunde endast 19 lån om tillsammans 273 000
kronor beviljas. Under år 1953 var antalet låneansökningar 50 om tillhopa
618 500 kronor, av vilka endast 16 på tillsammans 213 500 kronor kunde
beviljas. Denna förening har hittills icke beviljat något lån på högre belopp
än 40 000 kronor och kreditgarantisystemet enligt nu föreliggande utformning
anses icke komma att få någon större betydelse för föreningens
verksamhet.

Mot bakgrunden av det anförda är det uppenbart, att ett trängande behov
töreligger av ökade medel för företagareföreningarnas kreditverksamhet. I
nuvarande ekonomiska läge och med hänsyn till kreditgarantisystemets
införande har utskottet dock ansett sig böra inskränka sig till att föreslå,
att anslaget i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag höjes med 1 000 000
kronor till 3 500 000 kronor.»

Statsutskottets utlåtande nr 155.

11

dels ock utskottets hemställan under b) bort ha följande lydelse:

»b) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna 1:70 och 11:87, 1:102 och 11:134,
1:307 och 11:417 samt 1:308 och 11:486, sistnämnda båda
motioner såvitt nu är i fråga, till Fonden för lån till företagareföreningar
m. fl. för budgetåret 1954/55 under statens
utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av
3 500 000 kronor;»

2) av herrar Ohlon, Boman, Sunne, Lundgren, Malmborg i Skövde, Ståhl,
fröken Elmén och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att utskottet
bort i enlighet med yrkandet i motionerna 1:308 och 11:486 tillstyrka, att
anslaget till Fonden för lån till företagareföreningar m. fl. för budgetåret
1954/55 uppföres med 3 000 000 kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8, som börjar med orden »Motionsvis
har» och slutar med orden »till utlåningsverksamheten», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Den av Kungl. Maj :t föreslagna anslagshöjningen anser utskottet icke
tillräcklig för att företagareföreningarna skola bliva i tillfälle att nöjaktigt
fullfölja sin verksamhet. Här må erinras om att utskottet i det föregående
tillstyrkt departementschefens förslag om viss utbyggnad av den verksamhet,
som bedrives av företagareföreningarna. Som en följd härav kan räknas
med ytterligare behov av medel för utlåning genom föreningar, som icke
tidigare haft möjligheter härtill men som vid bifall till nämnda förslag kunna
komma i åtnjutande av dylika. Såsom departementschefen erinrat kan
vidare förutses, att vissa projekt, innebärande investeringar av statsmedel
inom områden, som drabbats eller hotas av sysselsättningsminskning, komma
att aktualiseras under den närmaste tiden. Härvid syftas närmast på
Töreutredningens förslag. Enbart för detta ändamål torde en väsentlig del
av den av Kungl. Maj :t föreslagna anslagshöjningen komma att tagas i anspråk.
Utskottet vill vidare erinra om att, enligt vad som framgår av en
inom handelsdepartementet verkställd utredning angående ökad kreditgivning
under statlig medverkan åt hantverk och småindustri, vilken utredning
ligger till grund för Kungl. Maj :ts förberörda proposition nr 210, företagareföreningarna
till följd av knappheten på medel för utlåning ha nödgats
iakttaga stark restriktivitet med avseende å såväl antalet beviljade lån som
lånebeloppens storlek. Belysande för situationen är, att en av företagareföreningarna
vid slutet av år 1953 redovisade ett aktuellt lånebehov, som
motsvarade hela anslaget för lån till samtliga företagareföreningar under innevarande
budgetår. Utskottet vill slutligen erinra om att enligt grunderna
för det nu beslutade kreditgarantisystemet må i län, där företagareförening
med låneverksamhet finnes, statsgaranti som regel beviljas endast för lån
överstigande 40 000 kronor. Enligt vad utskottet inhämtat förekommer långivning
genom företagareföreningarna utöver nämnda belopp endast i obetydlig
omfattning. Sålunda uppgick under år 1952 det sammanlagda antalet
av föreningarna beviljade lån till 261, varav 8 avsågo lånebelopp över 40 000

12 Statsutskottets utlåtande nr 155.

kronor. Under år 1953 voro motsvarande siffror 265 respektive 8. Härav
torde framgå, att systemet med statsgaranti icke i och för sig innebär någon
lättnad för det stora flertalet småföretag i de län, om vilka här är fråga.

Mot bakgrunden av det anförda är det uppenbart, att ett trängande behov
föreligger av ökade medel för företagareföreningarnas kreditverksamhet.
Även om starka skäl tala för en betydande anslagshöjning, har utskottet
dock ansett sig i nuvarande ekonomiska läge böra inskränka sig till att föreslå,
att anslaget i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag höjes med 500 000
kronor till 3 000 000 kronor. Detta förslag överensstämmer med yrkandet i
motionerna 1:308 och 11:486.»

dels ock utskottets hemställan under b) bort ha följande lydelse:

»b) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna I: 70 och II: 87, I: 102 och II: 134, I:
307 och II: 417 samt med bifall till motionerna I: 308 och II:
486, sistnämnda båda motioner såvitt nu är i fråga, till Fonden
för lån till företagareföreningar m. fl. för budgetåret
1954/55 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag
av 3 000 000 kronor;»