Tredje lagutskottets utlåtande nr ,30.
1
Nr 30.
Ut låtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till kungörelse om ändring i stadgan den 30
juni 1943 (nr 437) angående behandlingen av vissa
vägfrågor.
Genom en den 4 januari 1954 dagtecknad proposition, nr 30, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, velat inhämta riksdagens yttrande
över följande förslag till
Kungörelse
om ändring i stadgan den 30 juni 1943 (nr 437) angående behandlingen
av vissa vägfrågor (vägstadgan).
Härigenom förordnas, att 1, 2, 5, 1
(nr 437)1 angående behandlingen av
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
1 §•
Allmänna vägar äro av tre slag:
a) huvudväg, vartill hänföres
väg, som är av synnerlig betydelse
för den genomgående, långväga
samfärdseln eller som eljest är av
stor vikt för den allmänna samfärdseln
mellan eller till huvudorter
i ett län eller för förbindelsen med
dylika orter i andra län;
b) bygdeväg, varmed avses
annan väg än huvudväg och ödebygdsväg;
c)
ödebygds väg, varmed----
och bebyggande.
och 26 §§ stadgan den 30 juni 1943
vissa vägfrågor skola erhålla ändrad
(Föreslagen ly delse.)
1 §•
Allmänna vägar äro av tre slag:
a) riksväg, vartill hänföres
väg, som är av synnerlig betydelse
för den genomgående, långväga
samfärdseln;
b) länsväg, varmed avses annan
väg än riksväg och ödebygdsväg;
c) ödebygdsväg, varmed--
och bebyggande.
1 Senaste lydelse av 5 och 8 §§, se SFS 1952:2.18.
1—852 64 Biliang till riksdagens protokoll 1954. .9 sand. 3 avd. Nr 30.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.
(Gällande lydelse.)
2 §•
Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bestämmer, på framställning av
länsstyrelse eller efter länsstyrelses
hörande, vilka vägar som skola anses
såsom huvudvägar. Dock skall
fråga om viss vägs hänförande till
huvudväg, i händelse av meningsskiljaktighet
mellan länsstyrelse
samt våg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hänskjutas till Konungens avgörande.
5 §.
Finner länsstyrelsen, att vägen
icke är av den betydelse, att den må
byggas såsom allmän, eller att företaget,
vid jämförelse med andra
ifrågasatta arbeten, icke är av den
angelägenhetsgrad, att medel till
detsamma kunna påräknas under
de närmaste åren, skall ansökningen
avslås, där ej annat föranledes av
vad i andra stycket sägs. Eljest
skall frågan, om företaget bör komma
till stånd, prövas vid uppgörande
av flerårsplan för arbeten av det
slag, vartill företaget hör, eller vid
upprättande av sådant förslag, som
i 14 § avses. För sådant fall skall
länsstyrelse, där fråga är om annan
väg än huvudväg, pröva, huruvida
företaget är av den angelägenhetsgrad,
att arbetsplan beträffande detsamma
bör omedelbart upprättas.
Avser ansökningen huvudväg, hänskjutes
frågan om upprättande av
arbetsplan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Där synnerliga---- närmaste
åren.
(Föreslagen lydelse.)
2 §•
Med ledning av förslag, som uppgjorts
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på framställning av länsstyrelse
eller efter länsstyrelses hörande,
bestämmer Konungen eller,
där Konungen så förordnar, vugoch
vattenbyggnadsstyrelsen, vilka
vägar som skola anses såsom riksvägar.
5 §.
Finner länsstyrelsen, att vägen
icke är av den betydelse, att den må
byggas såsom allmän, eller att företaget,
vid jämförelse med andra
ifrågasatta arbeten, icke är av den
angelägenhetsgrad, att medel till
detsamma kunna påräknas under
de närmaste åren, skall ansökningen
avslås, där ej annat föranledes av
vad i andra stycket sägs. Eljest
skall frågan, om företaget bör komma
till stånd, prövas vid uppgörande
av flerårsplan för arbeten av det
slag, vartill företaget hör, eller vid
upprättande av sådant förslag, som
i 14 § avses. För sådant fall skall
länsstyrelse, där fråga är om annan
väg än riksväg, pröva, huruvida
företaget är av den angelägenhetsgrad,
att arbetsplan beträffande detsamma
bör omedelbart upprättas.
Avser ansökningen riksväg, hänskjutes
frågan om upprättande av
arbetsplan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Där synnerliga --—- närmaste
åren.
3
Tredje lagutskottets
(Gällande lydelse.)
8 §.
För att tjäna till ledning vid fördelningen
av de medel, som beviljas
för olika vägbyggnadsändamål, skola
för varje län i mån av behov upprättas
och fastställas flerårsplaner
för
a) byggande av huvudvägar;
b) ombyggnad av bygdevägar
och ödebygdsvägar;
c) nyanläggning av bygdevägar;
d) nyanläggning av ödebygdsvägar;
e)
byggande av broar; samt
f) vägbeläggningar.
Flerårsplan skall---Konung
en
liärom.
26 §.
Med avseende---över ar
betsplanen.
Är fråga om mindre, i flerårsplan
ej upptaget omläggnings- eller förbättringsarbete
och har ägare av
fastighet, av vilken mark skall tagas
i anspråk för företaget, genom
skriftlig handling upplåtit vägrätt
till marken, må företaget, om av omständigheterna
klart framgår att detsamma
icke kan lända någon till
förfång, efter vägförvaltningens i
länet beprövande utföras utan att
på sätt i 20, 22 och 24 §§ stadgas
yttranden över arbetsplan infordrats
och avgivits eller planen blivit fastställd.
utlåtande nr 30.
(Föreslagen lydelse.)
8 §.
För alt tjäna till ledning vid fördelningen
av de medel, som beviljas
för olika vägbyggnadsändamål, skola
för varje län i mån av behov upprättas
och fastställas flerårsplaner
för
a) byggande av riksvägar;
b) nyanläggning av länsvägar;
c) nyanläggning av ödebygdsvägar;
samt
d) ombyggnad av länsvägar och
ödebygdsvägar.
Flerårsplan skall----Konung
en
härom.
26 §.
Med avseende — --över ar
betsplanen.
Är fråga om förbättrings- eller
mindre omläggnings arbete och har
ägare av fastighet, av vilken mark
skall tagas i anspråk för företaget,
genom skriftlig handling upplåtit
vägrätt till marken, må företaget,
om av omständigheterna klart framgår
att detsamma icke kan lända
någon till förfång, efter vägförvaltningens
i länet beprövande utföras
utan att på sätt i 20, 22 och 24 §§
stadgas yttranden över arbetsplan
infordrats och avgivits eller planen
blivit fastställd.
Denna kungörelse träder i kraft
den 1 januari 1955.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Bifall till i 1954 års statsverksproposition framlagt förslag Lill förenkling
av anslagstekniken beträffande de statliga väg- och broinvesteringarna
på drifLbudgeten föranleder vissa ändringar i vägstadgan. Allmänna
vägar föreslås skola bli av tre slag, nämligen dels riksväg, d. v. s. sådan
väg, som är av synnerlig betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln,
dels länsväg, vartill hänföres annan väg än riksväg och ödebygdsväg,
dels ock ödebggdsväg, som bibehåller sin nuvarande bestämning.
Flerårsplaner skall i fortsättningen upprättas för byggande av
riksvägar, nyanläggning av länsvägar, nyanläggning av ödebygdsvägar
samt ombyggnad av länsvägar och ödebygdsvägar. Slutligen föreslås att
i fråga om förbättringsarbete — även om detta ej är av mindre omfattning’—
eller mindre omläggningsarbete undantag från eljest gällande krav
å fastställelse in. in. av arbetsplan må kunna medgivas även i det fall,
att företaget är upptaget i flerårsplan.
Gällande bestämmelser in. in.
Enligt 1 § vägstadgan är allmänna vägar av tre slag, huvudväg, bygdeväg
och ödebygdsväg. Till huvudväg hänföres väg, som är av synnerlig
betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln eller som eljest är
av stor vikt för den allmänna samfärdseln mellan eller till huvudorter i
ett län eller för förbindelsen med dylika orter i andra län. Med bygdeväg
avses annan väg än huvudväg och ödebygdsväg. Med ödebygdsväg förstås
väg, som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom skogar och
genom glest befolkade trakter och som, ehuru den icke prövas nödig
för den allmänna samfärdseln, likväl är till synnerligt gagn för det allmänna
såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande.
Vilka vägar, som skall anses såsom huvudvägar, bestämmer enligt 2 §
vägstadgan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Fråga om viss vägs hänförande
till huvudväg skall dock vid meningsskiljaktighet mellan länsstyrelse
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hänskjutas till Konungens
avgörande.
I praktiken skiljer man i fråga om huvudvägar mellan rikshuvudvägar
och länshuvudvägar. Kungl. Maj :t bestämmer, vilka vägar som skall anses
såsom rikshuvudvägar.
För att tjäna till ledning vid fördelningen av de medel, som beviljas
för olika vägbyggnadsändamål, skall enligt 8 § för varje län i mån av
behov upprättas och fastställas flerårsplaner för byggande av huvudvägar,
ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar, nyanläggning av bygdevägar,
nyanläggning av ödebygdsvägar, byggande av broar samt vägbeläggningar.
Sådan plan skall avse fem år och normalt förnyas vart tredje år.
Flerårsplan upprättas av länsstyrelsen, över planen skall vägnämndernas
Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.
5
och länsvägnämndens yttranden inhämtas. Finner väg- och vattenbyggnudsstyrelsen
planen böra godtagas, skall styrelsen fastställa planen men
eljest hänskjuta frågan härom till Kungl. Maj :ts prövning (10 §).
Innan väg bygges, skall enligt 15 § lagen om allmänna vägar (i fortsättningen
kallad väglagen) arbetsplan upprättas och, efter utställelse för
granskning, fastställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller — om
styrelsen är av annan mening än länsstyrelsen — av Kungl. Maj :t. Utställelse
och fastställelse erfordras dock ej i fråga om sådant förbättringsarbete
eller mindre omläggningsarbete, som ej kan antagas lända till förfång
för fastighet, vilken beröres av vägföretaget, eller för nyttjanderättseller
servitutsrättshavare. I 26 § andra stycket vägstadgan har emellertid
de arbeten, som under förutsättning att de ej länder någon till förfång
må utföras utan att arbetsplan fastställts för desamma, av Kungl. Maj:t
i så måtto begränsats på ett snävare sätt, att de endast får avse mindre
omläggnings- eller förbättringsarbete, som ej är upptaget i flerårsplan.
5 § första stycket vägstadgan innehåller bland annat bestämmelser om
prövningen av frågan, huruvida för ett vägföretag, som anses böra komma
till stånd, arbetsplan omedelbart skall upprättas. Därvid göres viss skillnad
mellan huvudväg och annan väg. I 19 § vägstadgan gives vissa föreskrifter
om det fortsatta förfarandet sedan arbetsplan upprättats. Även därvidlag
gäller särskilda bestämmelser för bland annat arbetsplan rörande huvudväg.
Ändringsförslagets tillkomst.
I skrivelse den Öl augusti 1953 med förslag till anslagsäskanden
för budgetåret 1954/55 i vad avser vägväsendet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till behandling upptagit bl. a. frågan om förenkling av anslagstekniken
beträffande de .statliga väg- och broinvesteringarna på driftbudgeten.
Förslaget, för vilket närmare redogörelse lämnats i årets statsverksproposition
(bil. 8, pt 9), går i korthet ut på en koncentration
av anslagsanvisningen under vissa förutsättningar till ett enda
anslag, benämnt Vägbyggnad. I anslutning härtill skulle den ändringen
vidtagas i vägstadgan, att dess begrepp allmänna vägar uppdelades
i endast riksvägar, omfattande de nuvarande rikshuvudvägarna, samt länsvägar,
motsvarande de nuvarande länshuvud-, bygde- och ödebygdsvägarna.
Blott tre femårsplaner skulle upprättas, eu för byggande av riksvägar, eu
för byggande av länsvägar och en för byggande av speciella storbroar.
Förslaget till anslagsförenkling aktualiserade vidare sådan ändring i vägsladgan,
att frågan huruvida arbetsplan skall fastställas icke göres beroende
av om vägföretaget upptagits som särskilt företag i flerårsplan.
över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har yttranden efter
remiss avgivits av riksräkenskapsuerket, länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Västernorrlands och Norrbottens län
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.
samt Länsvägnämndernas förbund. Flertalet remissinstanser har helt tillstyrkt
styrelsens förslag.
Statsrådet Hjalmar Nilson, som föredragit ärendet i statsrådet, har
anfört följande:
I viss anslutning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har
Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition (bil. 8, pt 9) på min föredragning
föreslagit, att eu förenkling fr. o. in. nästa budgetår genomföres
av anslagstekniken beträffande den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten.
Det har därvid synts mig vara en åtgärd, som står i god överensstämmelse
med utvecklingen på transportområdet, att i planläggnings- och
anslagshänseende särskilja de nuvarande rikshuvudvägarna från övriga
vägar. Med hänsyn till detta vägnäts betydelse för den långväga biltrafiken
och till de särskilda rikssynpunkter, som får läggas på frågorna
om dess förbättring och fortsatta utbyggande, torde det vara sakligt motiverat,
att rikshuvudvägarna särskiljes från övriga huvudvägar och behandlas
som en grupp för sig. Till förhindrande av förväxling med begreppet
huvudled enligt vägtrafikförordningen har den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagna nya benämningen riksvägar synts mig vara
att föredraga framför rikshuvudvägar och därför samtidigt böra genomföras.
Bestämmandet, vilka vägar som skall anses såsom riksvägar, torde
i princip böra ankomma på Kungl. Maj:t.
Vid mitt ställningstagande i övrigt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag har jag däremot ej helt kunnat biträda vad styrelsen föreslagit.
Jag har sålunda icke velat medverka till att genom sammanförande med
andra vägar avskaffa den särställning, som ödebygdsvägarna hittills intagit.
Med hänsyn till de speciella intressen ödebygdsvägarna, vilka endast
förekommer i de sju nordligaste länen, tillgodoser, har jag ansett,
att denna vägkategori bör bibehållas och vid vägplanering och medelsanvisning
handläggas för sig.
Vad angår de båda övriga grupperna av allmänna vägar, länsliuvudvägar
och bygdevägar, har avgörande skäl synts mig tala för att de begreppsmässigt
såväl som i fråga om planläggning och medelsanvisning
sammanföres till en grupp med benämningen länsvägar.
Jag har i enlighet härmed förordat, att de allmänna vägarna indelas
i tre grupper, nämligen dels riksvägar avseende vägar, som är av synnerlig
betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln, dels länsvägar,
till vilka skulle hänföras andra allmänna vägar än riksvägar och ödebygdsvägar,
dels ock ödebygdsvägar, som skulle bibehålla sin nuvarande
bestämning.
Denna föreslagna nya indelning av de allmänna vägarna föranleder
ändring av 1 och 2 §§ samt 5 § första stycket vägstadgan.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.
7
Vid övervägande å ena sidan av önskemålen om förenkling av anslagstekniken
och därmed sammanhängande administrativa lättnader samt
å andra sidan av kravet på ett direkt inflytande via medelsanvisningen
från statsmakternas sida över vägbyggnadsverksamhetens inriktning har
jag funnit det riktigast att för närvarande stanna vid att även i anslagsanvisningen
särskilja de tre kategorier av vägar, vari jag föreslagit, att
det allmänna vägnätet skall indelas, och att jämväl i viss utsträckning
skilja på medelsanvisningen för ombyggnads- och nyanläggningsverksamhet.
Intresset av sistnämnda särredovisning hänför sig till läns- och
ödebygdsvägarna, för vilka jag för den skull föreslagit särskilda nyanläggningsanslag.
Medel till ombyggnad av dessa båda vägkategorier har
däremot synts mig utan olägenhet kunna anvisas över ett gemensamt ombyggnadsanslag.
I statsverkspropositionen har därför föreslagits följande
fyra särskilda anslag för den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten,
nämligen Byggande av riksvägar, Nyanläggning av länsvägar,
Nyanläggning av ödebygdsvägar samt Ombyggnad av länsvägar och ödebygdsvägar.
För ett vart av de av mig sålunda föreslagna anslagen har
särskild flerårsplan synts böra upprättas att tjäna till ledning vid fördelning
av beviljade medel.
Det nuvarande anslaget till Vägbeläggningar skulle alltså enligt mitt
förslag uppgå i vägbyggnadsanslagen. Upprättandet av någon särskild
flerårsplan för vägbeläggningsarbeten har under sådana förhållanden ej
heller ansetts behövligt i fortsättningen.
De broföretag, till vilkas kostnader medel utgått från anslaget till Byggande
av broar och för vilka särskilda flerårsplaner upprättats, torde
enligt vad jag anfört vid statsverkspropositionens avlåtande utan olägenhet
kunna inrymmas i de egentliga vägbyggnadsanslagen samt därvid
upptagas i flerårsplanerna för vägbyggnader, varvid bro jämte tillfartsvägar
uppföres som ett företag. Något behov har åtminstone tills vidare
ej synts mig föreligga av att därvid låta vissa storbroar jämte tillfartsvägar
upptagas i särskilda flerårsplaner och att särskilt redovisa medelsbehovet
för dessa broar.
I enlighet härmed skulle i fortsättningen i mån av behov upprättas och
fastställas flerårsplaner för byggande av riksvägar, nyanläggning av länsvägar,
nyanläggning av ödebygdsvägar samt ombyggnad av länsvägar och
ödebygdsvägar. Häremot svarande ändring torde böra ske av <S § första
stycket vägsladgan.
För de arbeten, som hittills utförts med medel från anslaget till Förstärkning
och förbättring av vägar, upprättas i de fall behov härav föreligger
flerårsplan. Sådan plan fastställes emellertid ej, enär den icke är
obligatorisk enligt vägstadgan. Därest detta anslag enligt mitt förslag
till förenklad anslagsteknik slopas, kommer förbättringsarbeten, i de fall
dylika arbeten på grund av sin storleksordning anses böra upptagas som
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.
särskilda företag i flerårsplan, att inrymmas i de flerårsplaner, som föreslagits
framdeles skola upprättas samt fastställas. Enligt bestämmelserna
i 26 § andra stycket vägstadgan skulle detta medföra, att utställelse och
fastställelse av arbetsplan för dessa företag måste ske, även i sådana fall
då av omständigheterna klart framgår, att företaget icke kan lända någon
till förfång. Ett dylikt förfarande skulle emellertid orsaka ett onödigt
administrativt merarbete för därav berörda myndigheter och lokala organ.
Med hänsyn härtill föreslår jag, att ifrågavarande bestämmelse i vägstadgan
bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i 15 § väglagen, så att
frågan, huruvida arbetsplan för ett förbättringarbete — även om detta ej
är av mindre omfattning — eller mindre omläggningsarbete skall fastställas,
icke göres beroende av om företaget är upptaget som särskilt företag
i flerårsplan.
De föreslagna ändringarna i vägstadgan torde vid bifall till de i årets
statsverksproposition framlagda förslagen till viss anslagsförenkling böra
träda i kraft den 1 januari 1955.
Utskottet.
De föreslagna ändringarna i vägstadgan föranledes av den förenkling
av anslagstekniken beträffande den statliga väg- och brobyggnadsverksamlieten,
som Kungl. Maj:t i anledning av framställning från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i årets statsverksproposition föreslagit skola genomföras
fr.o.m. nästa budgetår. Såsom statsutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 130 anfört rörande nämnda förslag till ändring av anslagstekniken,
synes en avsevärd inskränkning av antalet anslag för hithörande
ändamål vara befogad med hänsyn till önskvärdheten av att det administrativa
förfarandet i möjligaste mån förenklas och hinder för ett rationellt utnyttjande
av anvisade medel undanröjes.
Enligt den föreslagna lydelsen av 1 § vägstadgan indelas de allmänna
vägarna i tre grupper, nämligen riksvägar, motsvarande de nuvarande rikshuvudvägarna,
länsvägar, vartill hänföres de nuvarande länshuvudvägarna
och bygdevägarna, samt ödebygdsvägar, vilket begrepp bibehållits oförändrat.
Emot en sådan indelning har utskottet intet att invända. Utskottet
utgår dock från att sammanförandet av länshuvudvägarna och bygdevägarna
icke leder till att större krav än hittills ställes på beskaffenheten
av de enskilda vägar som framdeles skall kunna intagas till allmänt
underhåll.
En följdändring till den nya indelningen blir såsom angives i förslaget,
att uttrycket »huvudväg» i 5 § utbytes mot »riksväg». En motsvarande
ändring synes emellertid även böra vidtagas i 19 §.
Riksdagen har genom sitt godkännande av statsutskottets förenämnda
utlåtande beslutat, att medel för den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten
fr.o.m. budgetåret 1954/55 skall anvisas under följande fyra
reservationsanslag, nämligen Byggande av riksvägar, Byggande av läns
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.
9
vägar, Byggande av ödebygdsvägar samt Byggande av storbroar. Detta innebär
ett frångående av Kungl. Maj:ts förslag så till vida, att, då det gäller
medelsanvisningen för länsvägar och ödebygdsvägar, åtskillnad icke göres
mellan nyanläggning å ena och ombyggnad å andra sidan samt att medel
för större brobyggnadsföretag skall anvisas under ett särskilt anslag. Statsutskottet
har i utlåtandet vidare förordat dels att för vart och ett av de föreslagna
anslagen särskild flerårsplan skall upprättas, dels ock att flerårsplan
för Byggande av storbroar skall omfatta hela riket samt upprättas av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter förslag av vederbörande länsstyrelser
och fastställas av Kungl. Maj:t. Riksdagens ställningstagande i dessa
frågor medför att 8 § vägstadgan bör erhålla annan utformning än den av
Kungl. Maj :t föreslagna samt att ändring även erfordras i stadgans 10 §.
I 8 § anges vilka flerårsplaner som skall upprättas och fastställas för att
tjäna till ledning vid fördelningen av anslagna medel för vägbyggnadsändamål.
I författningsrummet bör föreskrivas, att flerårsplaner skall upprättas
och fastställas för byggande av riksvägar, byggande av länsvägar, byggande
av ödebygdsvägar och byggande av storbroar, beträffande de tre förstnämnda
ändamålen länsvis och beträffande sistnämnda ändamål en plan
för hela riket.
I 10 § omtalas på vilka myndigheter det ankommer att upprätta och
fastställa flerårsplan. Med ändring av vad nu gäller bör stadgas, att flerårsplan
för byggande av storbroar skall upprättas av väg- och vattenbyggnadsstvrelsen
efter länsstyrelsernas hörande samt fastställas av Kungl.
Maj :t.
I övrigt bär utskottet ingen erinran mot det genom propositionen framlagda
kungörelseförslaget.
Utskottet hemställer
att riksdagen såsom yttrande över det genom förevarande
proposition framlagda förslaget till kungörelse om ändring i
vägstadgan måtte åberopa vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 20 maj 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson,
Boo, Pålsson och William Ohlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Nyberg och Andersson
i Dunker, fru Torbrink samt herrar Utbult*, Andersson i Ryggestad och
Östlund.
’) Ej närvarande vid ärendets justering.
Reservation
av herr Pålsson.
2—852 r>4 Bihang till riksdagens protokoll 1954.
9 sand.
3 avd.
Nr 30.