Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående upphävande av lagen den 28
juni 1935 (nr J+55) om emeritilöner för vissa prästmän
i ledande ställning i missionens och diakoniens
tjänst m. m.

Genom en den 15 januari 1954 dagteeknad proposition nr 45, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av stadsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till

1) L a g

angående upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om
emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i
missionens och diakoniens tjänst.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 juni 1935 om emeritilöner för
vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst skall
upphöra att gälla vid tidpunkt, som Konungen bestämmer; dock att lagen
även därefter skall äga tillämpning beträffande den som omedelbart före
nämnda tidpunkt antingen uppbär emeritilön enligt lagen eller ock innehar
sådan i lagen avsedd tjänst, varmed icke är förenad rätt till tjänstepension
enligt bestämmelser meddelade av Konungen.

2) L a g

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den SO augusti 1932
(nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att G §* lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse, se 1951: 571.

1 — B ihan g till riksdagens ''protokoll 105tf. 9 sand. 3 avd. Nr 3.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.
Gällande lydelse:

6 §.

Enligt vad särskilt är stadgat
skola ur kyrkofonden gäldas

dels kostnad för beredande
jämlikt lagen den 28 juni 1935,
nr > av emeritilöner för vissa
prästmän i ledande ställning i missionens
och diakoniens tjänst,

dels jämlikt---i boställs nämnder,

dels belopp---kyrkomu sikers

avlönande,

dels ock jämlikt----Luleå

stift.

Ytterligare skola---kyrk ligt

ändamål.

Föreslagen lydelse:

6 §.

Enligt vad särskilt är stadgat
skola ur kyrkofonden gäldas

dels jämlikt---i boställs nämnder,

dels belopp---kyrkomu sikers

avlönande,

dels ock jämlikt---Luleå

stift.

Ytterligare skola---kyrk ligt

ändamål.

Denna lag träder i kraft å dag,
som Konungen bestämmer.

I propositionen behandlas vidare vissa spörsmål, som sammanhänga
med att i emeritilönelagen avsedda prästmän enligt gällande reglemente
för statens pensionsanstalt kunna beredas tjänste- och familjepensionsrätt
i anstalten.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

Gällande pensionsbestämmelser för vissa präster inom missionen
och diakonien. Vissa präster, som står i ledande ställning i missionens och
diakoniens tjänst, nämligen direktorn (förste sekreteraren) i svenska kyrkans
diakonistyrelse, missionsdirektorn (sekreteraren) i svenska kyrkans missionsstyrelse,
generalsekreteraren (sekreteraren) i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,
föreståndarna för diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand
(Vårsta) och i Göteborg (Bräckö), för Samariterhemmet i Uppsala,
för den under diakonistyrelsen lydande lekmannaskolan i Sigtuna, för
svenska diakonsällskapets diakonanstalt å Sköndal och för Stockholms

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr ■!.

stadsmission har för närvarande möjlighet att vid avgång från tjänsten
erhålla emeritilön ur kyrkofonden. Bestämmelser härom är meddelade i
lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner för vissa prästmän i ledande
stiillning i missionens och diakoniens tjänst. I nämnda lag föreskrives, att
emeritilön ur kyrkofonden må, efter Ivungl. Maj:ts beprövande i varje
särskilt fall, utgå till här uppräknade befattningshavare på sätt och under
de villkor, som stadgats i fråga om ordinarie tjänstinnehavare i lagen den
9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster, samt under de
ytterligare villkor och bestämmelser, som angives i förstnämnda lag. —
Rörande bestridande ur kyrkofonden av emeritilöner, som utgår jämlikt
1935 års lag, är även stadgat i 6 § lagen om kyrkofond.

Vid prästlönereformens genomförande upphävdes 1910 års emeritilönelag
genom lagen den 29 juni 1951, nr 569, och ersattes med tjänstepensionsreglementet
för präster den 20 september 1951 (nr 667). Något upphävande
av 1935 års emeritilönelag, vilken i allt väsentligt bygger på 1910 års lag,
ägde däremot icke rum. De i 1935 års lag avsedda prästerna omfattades
nämligen icke av prästlönereformen.

I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att enligt reglementet
den 29 december 1949 (nr 726) för pensionering genom statens pensionsanstalt
av vissa icke-statliga befattningshavare (SPA-reglementet), vilket
trädde i kraft den 1 januari 1950, samtliga de i 1935 års emeritilönelag avsedda
prästerna kan beredas såväl tjänste- som familjepension genom pensionsanstalten.
Enligt det före sistnämnda tidpunkt gällande reglementet
för pensionsanstalten kunde nämnda präster endast erhålla familjepensionsrätt
i anstalten. Genom 1949 års reglemente utvidgades emellertid de ifrågavarande
prästernas pensionering genom anstalten till att omfatta även
tjänstepensionering.

Jämlikt 3 § gällande reglemente för pensionsanstalten blir detta tillämpligt
å de hos nämnda kyrkliga styrelser och inrättningar anställda befattningshavarna
först sedan vederbörande huvudman gjort framställning
därom till pensionsanstalten och denna funnit i reglementet föreskrivna
villkor uppfyllda för tjänstinnehavarens pensionering genom anstalten. Enligt
reglementet skall tjänstinnehavare hänföras till viss pensionsklass, vilken
bestämmes av pensionsanstalten med hänsyn till den vid tjänsten utgående
slutlönen. Vidare innehåller reglementet bestämmelser om avgångsskyldighet
och pensionsålder, vilken för nu ifrågavarande tjänstinnehavare
iir 65 år. Huvudmannen är skyldig att för tjänstinnehavarens pensionering
erlägga s. k. fortlöpande avgifter till pensionsanstalten. Dessa avgifter motsvarar
enligt försäkringstekniska beräkningar ungefärligen hälften av kostnaderna
för tjänstinnehavarens pensionering genom anstalten. Återstoden
av kostnaderna bestrides med statsmedel.

Enligt tillgängliga uppgifter har alla de i 1935 års emeritilönelag avsedda
prästerna, utom föreståndarna för diakonissanstalten i Härnösand och för

•t Tredje lagutskottets utlåtande nr •!.

Stockholms stadsmission, erhållit pensionsrätt i pensionsanstalten enligt
1949 års reglemente. De till anstalten anslutna prästerna har genom beslut
av anstalten hänförts till vederbörliga pensionsklasser, direktorn i diakonistyrelsen
och föreståndaren för lekmannaskolan i Sigtuna till pensionsklass
1: 29 (provisoriskt) och de övriga sex alla till pensionsklass 1: 34. Som jämförelse
kan nämnas, att pensionsförmånerna i angivna pensionsklasser i
huvudsak motsvarar de i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
(SFS 1947: 416 och 417) fastställda förmånerna för befattningshavare
i lönegrad Ca 26 respektive Ca 31. Årsbeloppet av fortlöpande avgifter
utgör för närvarande i pensionsklass 1: 29 1 383 kronor och i pensionsklass
1: 34 1 706 kronor.

Av det föregående framgår att av de i 1935 års emeritilönelag avsedda
— i tjänst varande — prästerna endast föreståndarna för diakonissanstalten
i Härnösand och för Stockholms stadsmission är för sin tjänstepensionering
beroende av möjligheten att erhålla emeritilön enligt berörda lag.
I samband härmed bör nämnas, att två präster, som avgått från i nämnda
lag avsedda befattningar, för närvarande uppbär emeritilön enligt denna
lag.

I detta sammanhang skall vidare beröras en i kungörelsen den 28 november
1941, nr 910, meddelad speciell bestämmelse rörande nu ifrågavarande
prästers familjepensionering. Enligt nämnda kungörelse tillförsäkrades sådan
här avsedd präst, som jämlikt de närmast före kalenderårsskiftet 1941/
42 gällande bestämmelserna för prästerskapets änke- och pupillkassa innehade
pensionsrätt i kassan, vid dennas upphörande familjepension ur
kyrkofonden enligt de närmare bestämmelserna i 3 kap. berörda kungörelse.
I anslutning härtill föreskrevs i övergångsstadgandena i kungörelsen den
19 juni 1942 (nr 474) om vissa ändringar i reglementet den 31 december
1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt — genom vilken kungörelse
nämnda präster bereddes möjlighet till familjepensionering genom pensionsanstalten
— att dessa präster skulle, så länge de kvarstode i innehavande
befattning, vara undantagna från familjepensionsrätt i anstalten, såvida
vederbörande icke anmälde sig vilja avstå från delaktighet i prästänkekassan.
Någon motsvarande samordning av bestämmelserna i 1941 års kungörelse
och 1949 års reglemente för pensionsanstalten har däremot icke
skett.

Framställning om upphävande av 1935 års emeritilönelag m. m.

I en den 4 juli 1952 gjord framställning har statens ''pensionsanstalt föreslagit,
att 1935 års emeritilönelag skall upphävas samt att i samband därmed
särskilda föreskrifter skall utfärdas, dels om tjänstårsberäkning för de
i nämnda lag avsedda befattningshavare, som anmälts till pensionering genom
anstalten, dels oek om upphävande, såvitt angår präst som vunnit
pensionsrätt i anstalten, av de i 3 kap. kungörelsen den 28 november 1941,

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

nr 910, meddelade bestämmelserna rörande rätt i vissa fall för efterlevande
till präster att erhålla familjepension ur anstalten.

Över pensionsanstaltens framställning har, efter remiss, yttranden
avgivits av kammarkollegiet, statskontoret, domkapitlen i Uppsala, Göteborg,
Härnösand och Stockholm samt svenska kyrkans diakonistyrelse,
svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,
svenska diakonissällskapet (huvudman för Ersta diakonissanstalt), Vår sta
diakonissanstalt, Göteborgs diakonissanstalt, svenska diakonsällskapet (huvudman
för diakonanstalten å Sköndal) och Stockholms stadsmission.

Därvid har statskontoret, domkapitlen i Stockholm och Uppsala, diakonistyrelsen,
missionsstyrelsen, sjömansvårdsstyrelsen och Stockholms
stadsmission icke haft något att erinra mot pensionsanstaltens förslag.
Diakonistyrelsen och missionsstyrelsen har dock föreslagit, att vederbörande
huvudmän skall — såsom kompensation för den med upphävandet
av 1935 års emeritilönelag bortfallande avgiftsfria tjänstepensioneringen

— tillerkännas bidrag ur kyrkofonden till bestridande av pensionsavgifterna
till pensionsanstalten.

Kammarkollegiet har avstyrkt upphävande för närvarande av 1935 års
emeritilönelag och — i det hänseende pensionsanstalten föreslagit — av
kungörelsen den 28 november 1941, nr 910.

Jämväl domkapitlen i Göteborg och Härnösand, samt Svenska diakonissällskapet,
Vårsta diakonissanstalt, Göteborgs diakonissanstalt och Svenska
diakonsällskapet har avstyrkt upphävande av 1935 års emeritilönelag,
därest diakonianstalternas föreståndare icke samtidigt beredes tjänste- och
familjepension ur kyrkofonden.

Departementschefen. Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Persson, har i propositionen anfört bland annat följande:

Då innehavarna av de i 1935 års lag avsedda tjänsterna alla kan beredas
tjänstepensionsrätt i pensionsanstalten, synes i enlighet med vad som förutsattes
vid tillkomsten av 1949 års reglemente 1935 års emeritilönelag böra
upphävas — förslagsvis från och med den 1 juli 1954. Att speciellt för omförmälda
befattningshavargrupp fortsättningsvis bibehålla två alternativa
pensioneringssystem, som båda helt eller delvis finansieras med allmänna
medel, synes nämligen icke böra ifrågakomma.

Ehuru 1935 års emeritilönelag upphäves, bör dock lagens bestämmelser

— genom särskilda övergångsföreskrifter — fortfarande äga tillämpning
å dels de präster, som vid lagens upphävande uppbär emeritilön enligt
nämnda lag, dels ock nuvarande föreståndarna för diakonissanstalten i
Härnösand och för Stockholms stadsmission. Därest sistnämnda tjänstinnehavare
framdeles erhåller pensionsrätt enligt 1949 års reglemente, bör
de äga rätt att såsom tjänstår jämlikt 18 § 2 mom. reglementet få tillgodoräkna
icke blott tid varunder de innehaft i 1935 års emeritilönelag angiven

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

befattning — vilket föreslagits av pensionsanstalten — utan även tid då
de innehaft i 1910 års emeritilönelag avsedd anställning. En dylik tillgodoräkningsrätt
har enligt övergångsbestämmelserna till reglementet (SFS
1949:727 punkt 28) medgivits sådan i diakoniens eller missionens tjänst
anställd präst, vilken omedelbart före reglementets ikraftträdande ägde
pensionsrätt i anstalten enligt då gällande bestämmelser. En förutsättning
för åtnjutande av den nu förordade tillgodoräkningsrätten bör dock vara,
att nämnda två tjänstinnehavare av vederbörande huvudmän anmäles till
pensionering genom anstalten inom viss — av Kungl. Maj:t bestämd —
tid efter lagens upphävande.

Av de till pensionsanstalten redan anslutna, i 1935 års lag avsedda
befattningarna har några registrerats i anstalten först med ikraftträdandet
av 1949 års reglemente. Den nyss föreslagna tillgodoräkningsrätten synes
skäligen böra gälla även för dåvarande innehavarna av dessa befattningar.

Såsom i det föregående antytts föranleder upphävandet av 1935 års
emeritilönelag en formell ändring av 6 § första stycket lagen om kyrkofond.

I enlighet med vad pensionsanstalten föreslagit, bör de i 3 kap. kungörelsen
den 28 november 1941, nr 910, meddelade bestämmelserna rörande
familjepension åt efterlevande till präster, som tidigare varit delaktiga i
prästerskapets änke- och pupillkassa, icke längre äga tillämpning å vederbörande
präst, sedan denne erhållit pensionsrätt i pensionsanstalten enligt

1949 års reglemente.

I första hand erfordras sålunda en lag angående upphävande av förutnämnda
emeritilönelag, innefattande jämväl vissa övergångsbestämmelser,
samt — såsom en följd av emeritilönelagens upphävande — en lag om
ändrad lydelse av 6 § kyrkofondslagen. Vidare påkallas vissa föreskrifter,
närmast av övergångsnatur, beträffande tjänstårsberäkning för vissa i emeritilönelagen
avsedda tjänstinnehavare, vilka från och med den 1 januari

1950 anmälts eller framdeles kan komma att anmälas till pensionering
genom statens pensionsanstalt enligt 1949 års reglemente för anstalten.
Slutligen kräves föreskrifter om att de i 3 kap. kungörelsen den 28 november
1941, nr 910, meddelade bestämmelserna rörande familjepension åt
efterlevande till präster, som tidigare varit delaktiga i prästerskapets änkeoch
pupillkassa, icke längre skall äga tillämpning å vederbörande präst,
sedan denne erhållit pensionsrätt i anstalten enligt nämnda reglemente.

Kyrkomötet. I skrivelse den 12 augusti 1953 begärde Kungl. Maj:t
kyrkomötets yttrande i fråga om upphävande av 1935 års emeritilönelag
jämte därmed sammanhängande spörsmål.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 oktober 1953 anmälde kyrkomötet,
att det för sin del godkänt ett vid skrivelsen fogat förslag till lag om upphävande
av nämnda emeritilönelag, vilket lagförslag var av samma lydelse

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

som det vid propositionen fogade förslaget. Vidare förklarade sig kyrkomötet
intet ha att erinra mot vad departementschefen i övrigt föreslagit
men hemställde om åtgärder, varigenom huvudmännen till de i 1935 års
emeritilönelag avsedda prästmännen finge kompensation för de avgifter
huvudmännen vid pensionering genom pensionsanstalten hade att erlägga
till anstalten.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom
propositionen framlagda lagförslagen.

Vad departementschefen anfört om utfärdande av särskilda föreskrifter
beträffande dels tjänstårsberäkning för vissa i emeritilönelagen avsedda
tjänstinnehavare, dels ock inskränkning i fråga om tillämpligheten av de
i 3 kap. kungörelsen den 28 november 1941, nr 910, meddelade bestämmelserna
om familjepension åt efterlevande till vissa präster föranleder icke
heller någon erinran från utskottets sida.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 16 februari 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Jansson i
Hällefors, Ebbe Ohlsson, Boo, William Ohlsson och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Mölndal,
Johansson i Torp*, Nyberg och Andersson i Dunker, fru Torbrink
samt herrar Kilsmo* och Östlund.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.