Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
1
Nr 27.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1973 (nr U7) om tillståndstvång för byggnadsarbete,
d el s o c k i ämnet väckta motioner.
Genom en den 19 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 181, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete1 vilken enligt lag den 22 maj 1953 (nr 229) gäller till och
med den 30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1955.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft dels
sex före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen inom första
kammaren nr 82 av herr Weiland in. fl., nr 150 av herr Bergli m. fl. och
nr 345 av herr Ohlon m. fl. samt inom andra kammaren nr 118 av herr
Gustafsson i Borås m. fl., nr 237 av herr förste vice talmannen Skoglund
m. fl. och nr 376 av herr Ohlin m. fl., dels ock två i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen nr 525 i första kammaren av hen
Ewerlöf m. fl. och nr 670 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.
I motionerna I: 82 och II: 118, vilka är likalydande, hemställes, »att riksdagen
måtte förorda att kvoten för byggnadstillstånd för uppförande av
lokaler för religiösa ändamål för år 1954 höjes från föreslagna 10 miljoner
kronor till 15 miljoner kronor».
I motionerna I: 150 och II: 237, vilka är likalydande, föreslås, »att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att åtgärder
måtte vidtagas för ett skyndsamt avskaffande av byggnadsregleringen; eller,
1 Senaste lydelse i vissa delar, se SFS 1948: 186 och 749.
Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 27.
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
om detta icke vinner riksdagens bifall, i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom
sin mening giva till känna, att byggnadsregleringen bör så tillämpas, att
den kyrkliga nybyggnadsverksamheten får ett väsentligt större utrymme än
för närvarande är fallet».
Motionerna I: 345 och II: 376 — även de likalydande — utmynnar i en
hemställan, »att riksdagen
1) måtte besluta om fullständig avveckling av byggnadsregleringens tillståndstvång
med bibehållande under en övergångsperiod av icke kvantitetsbegränsande,
lokalt meddelade igångsättningsmedgivanden;
2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om utredning av spörsmålet
att genom ekonomiska stimulanser, byggnadsteknikens utveckling eller arbetsmarknadspolitiska
överenskommelser ernå en tillfredsställande lösning
av säsongutjämningsproblemet».
I motionerna I: 525 och II: 670, som likaledes är av samma lydelse, hemställes,
»att riksdagen, vid behandlingen av proposition nr 181 med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444)
om tillståndstvång för byggnadsarbete, ville anhålla hos Kungl. Maj :t att
skyndsamma åtgärder måtte vidtagas för slopande av byggnadsregleringen,
så att regleringen i sin helhet är avvecklad senast den 31 december 1954».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget ävensom i fråga om de av motionärerna till stöd
för sina yrkanden åberopade skälen får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.
Till utskottet har dessutom från biskoparna Bo Giertz och Elis Malrneström
inkommit en skrivelse, vari framlagts vissa synpunkter på frågan
om en höjning av byggnadstillståndskvoten för kyrkliga ändamål.
Gällande bestämmelser.
Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om
tillståndstvång för byggnadsarbete utgör ett led i statsmakternas strävan
att upprätthålla ett fast penningvärde och främja en ändamålsenlig användning
av förnödenheter och arbetskraft. Lagen gäller — sedan dess giltighetstid
vid olika tillfällen blivit förlängd, senast genom lag den 22 maj
1953 (nr 229) — till och med den 30 juni 1954.
Enligt 1 § i lagen äger Kungl. Maj:t under vissa förutsättningar förordna
att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning. Har dylikt förordnande
meddelats, följer därav att byggnadsarbete icke får bedrivas utan särskilt
tillstånd (byggnadstillstånd). Sådant tillstånd meddelas av Konungen eller,
i den mån Konungen förordnar därom, av myndighet, åt vilken Konungen
uppdrager att utöva tillsyn över tillämpningen av lagen, eller myndighet,
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
som är underordnad tillsynsmyndigheten. Beslut rörande byggnadstillstånd
meddelas för närvarande — förutom av Kungl. Maj:t — av arbetsmarknadsstyrelsen
och länsarbetsnämnderna.
Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640) med tillämpningsföreskrifter
till lagen, vilken kungörelse trätt i kraft den 1 augusti 1943, har Kungl.
Maj :t förordnat, att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning samt meddelat
tillämpningsföreskrifter till lagen.
Enligt tillämpningsföreskrifterna, vilka vid skilda tillfällen ändrats,
får åtskilliga slag av hithörande arbeten bedrivas utan byggnadstillstånd.
Sedan byggnadsregleringen dryftades vid 1953 års riksdag, har genom
kungörelse den 27 november 1953 (nr 680) vidtagits den ändringen, att
från och med den 1 januari 1954 från tillståndstvång undantagits alla slag
av byggnadsarbeten avseende hus, som helt eller till huvudsaklig del är
avsett för bostadsändamål och inrymmer högst två bostadslägenheter, ävensom
därtill hörande uthusbyggnader. Jämlikt tillämpningsföreskrifterna
får i enlighet härmed följande arbeten nu bedrivas utan byggnadstillstånd.
1. Arbete, avseende hus, som helt eller till huvudsaklig del är avsett för
bostadsändamål och inrymmer högst två bostadslägenheter, ävensom därtill
hörande uthusbyggnader.
2. Arbete, avseende bostad, raststuga och stall, som avses i skogsförläggningslagen
den 25 maj 1951.
3. Arbete, avseende installation av elektriska ledningar eller andra elektriska
anordningar, där arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete,
ävensom arbete avseende elektrisk distributionsanläggning.
4. Måleriarbete, som icke står i samband med annat byggnadsarbete.
5. Arbete, avseende mindre komplettering (s. k. lapparbete) inom byggnad
av befintlig värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, där
arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete.
6. Uppförande av stängsel av enklare beskaffenhet.
7. Anordnande av brunn, i den mån arbetet härmed icke erfordrar utförande
av annat byggnadsarbete.
8. Arbete, avseende enskild väg, under förutsättning att statsbidrag
till arbetets utförande beviljats eller att vägen har till huvudsakligt ändamål
att främja utforsling av skogsprodukter (skogsväg), ävensom sådan
omläggning och förbättring av annan för nyssnämnda ändamål erforderlig
enskild väg, att denna först därigenom kommer i det skick att utforsling
av skogsprodukter kan äga rum å vägen.
9. Arbete, avseende dikningsföretag för jordbruks- eller skogsbruksfastighets
eget behov, ävensom, under förutsättning att statsbidrag till företaget
beviljats, arbete, avseende annat torrläggningsföretag för jordbrukets eller
skogsbrukets behov.
10. Arbete, avseende ekonomibyggnader för jordbruks- eller skogsbruksfastighets
eget behov ävensom arbete, avseende växthus.
11. Reparations- och förbättringsarbete å flottled.
12. Muddringsarbete, som utföres med mudderverk och som icke står i
samband med eller eljest erfordrar utförande av annat byggnadsarbete.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
13. Statliga och statskommunala beredskapsarbeten.
14. Annat reparations- och underhållsarbete än sådant, som omfattas av
bestämmelserna i 1—13, såframt för arbetets utförande sammanlagt kommer
att sysselsättas högst 3 personer.
Vidare må erinras om att Kungh Maj :t med giltighet från och med ingången
av detta år meddelat generellt byggnadstillstånd avseende andra
bostadshus än en- och tvåfamilj shus, därvid emellertid föreskrivits att arbetet
ej får igångsättas, förrän vederbörande länsarbetsnämnd så medgivit.
Länsarbetsnämnden har tillerkänts befogenhet att besluta om avbrott i påbörjat
arbete ävensom angående storleken och sammansättningen av der
arbetsstyrka, som vid varje tid får sysselsättas i arbetet.
Under år 1953 har dessutom det tidigare påbörjade frigörandet av bo
stadsbyggnadsverksamheten från kvotbegränsning successivt fortsatt. Numera
gäller således överhuvudtaget ej något kvothinder för bostadsproduktionen;
och vidare må byggnadstillstånd utan avseende å byggnadskvot
meddelas beträffande varje arbete, soni ej beräknas draga högre kostnad
än 10 000 kr.
För de byggnads- och anläggningsarbeten vilka fortfarande är beroende
av tillstånd har för år 1954 upprättats en tillståndsbudget, i sammandrag
av det utseende som framgår av följande tablå. Närmare uppgifter om
förutsättningarna för budgeten och om fördelningen av kvotbeloppen inom
de olika kvotområdena har lämnats i bihang 3 till inkomstbilagan till årets
statsverksproposition.
Miljoner kronor |
|||
Kvotområde |
Tillståndsbudget |
önskemål om |
|
1953 |
1954 |
kvot 1954 |
|
A. Bostäder.................................. |
1 700 |
||
B. Kvadratmeterkvot .......................... |
90 |
_ |
_ |
G. Jordbruk, skogsbruk, fiske................... |
6 |
3 |
_ |
D. Egentlig industri........................... |
200 |
200 |
371 |
E. Handel................................... |
81 |
81 |
273 |
F. Samfärdsel, vatten- och avloppsledningar....... |
1 297 |
1 291 |
— |
G. Förvaltnings-, sociala ändamål m. m.......... |
159 |
155 |
596 |
H. Skolor, kyrkor, övriga samlingslokaler m. m..... |
260 |
260 |
941 |
1. Ecklesiastikdepartementet................ |
210 |
210 |
598 |
2. Kyrkor, församlingshem, krematorier...... |
10 |
10 |
89 |
3. Jordbruksdepartementet................. |
6 |
6 |
26 |
4. Handelsdepartementet .................. |
4 |
4 |
7 |
5. Samlingslokaler......................... 6. Badhus, tvätterier, idrotts- och andra fritids- |
15 |
15 |
74 |
anläggningar............................ |
15 |
15 |
147 |
I. Militära byggnader......................... |
90 |
90 |
_ |
J. Diversekvot.............................. |
120 |
120 |
_ |
K. Semesteranläggningar....................... |
5 |
3 |
_ |
L. Reservkvot................................. |
15 |
15 |
— |
Summa |
4 023 |
2 218 |
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
Utredning rörande avveckling av byggnadsregleringcn.
Såsom redan framhållits i samband med frågans behandling år 1953 har
1949 års investeringskommitté, som tillsatts för att verkställa utredning
och avgiva förslag om formerna för den framtida investeringskontrollen,
den 18 februari 1953 avlämnat ett betänkande (SOU 1953: 6) angående
generella metoder och fysiska kontroller inom investeringspolitiken. Kommitténs
uppgift har varit att undersöka möjligheterna att upprätthålla en
effektiv och ur konjunkturutjämningssynpunkt ändamålsenlig investeringspolitik
utan detaljreglering av byggnadsverksamheten. Härvid har kommittén
kommit till den slutsatsen, att en sådan politik kan åstadkommas utan
en detaljreglering av byggnadsregleringens karaktär. Kommittén föreslår,
att den statliga investeringsverksamheten kontrolleras över budgeten och
att de kommunala investeringsutgifterna till viss del skattefinansieras i
huvudsaklig överensstämmelse med kommunlåneutredningens förslag
(SOU 1951: 24).
I fråga om bostadsbyggandet finner kommittén viss höjning av hyresnivån
för äldre bostadshus tillrådlig för att begränsa bostadsefterfrågan.
Vidare förordas, att kreditvillkoren för finansiering av bostäder göres
strängare genom sänkning av belåningsgränserna och skärpning av amorteringsreglerna.
Härjämte föreslås, att en plan skall uppgöras för avvecklingen
av den allmänna bostadssubventioneringen.
Beträffande investeringsverksamheten inom företagssektorn — enskilda
företag inom industri, handel, samfärdsel och jordbruk — anser kommittén,
att det icke går att på ett rimligt sätt utöva en effektiv kontroll med
enbart fysiska medel. Enligt kommitténs mening måste i stället den begränsning
och den kontroll, som är erforderlig beträffande dessa investeringar,
ombesörjas genom åtgärder av penning- och finanspolitisk natur.
Icke ens som komplement till sistnämnda åtgärder anser kommittén
det motiverat att bibehålla en allmän byggnadsreglering vare sig med hänsyn
till önskemålen om att kunna påverka näringslivets lokalisering eller
urvalet av de investeringsprojekt, som kan komma till utförande inom
näringslivet, eller med hänsyn till sysselsättningsförhållandena på byggnadsmarknaden
och andra delar av arbetsmarknaden. Med hänsyn till
byggnadsregleringens betydelse för säsongutjämningen inom byggnadsmarknaden
borde dock sådana åtgärder och bestämmelser, som vore behövliga
för en reglering i säsongutjämnande syfte, tills vidare bestå med
möjlighet till successiv avveckling. Vad som tills vidare borde bibehållas
vore endast vederbörande myndigheters möjlighet att bestämma den årstid,
varunder visst byggnadsarbete finge påbörjas, samt alt begränsa det antal
byggnadsarbetare, som under högsäsong finge sysselsättas vid särskilda
byggnadsföretag. Tillämpningsområdet borde undan för undan inskränkas
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
såväl lokalt för vissa områden som för särskilda grenar av byggnadsverksamheten.
Över investeringskommitténs betänkande har remissyttranden avgivits
av ett stort antal statliga myndigheter och organisationer inom näringslivet.
Flertalet av remissinstanserna har helt eller i väsentliga delar t i list
y r k t kommitténs förslag.
Arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, ett antal länsstyrelser och
kommuner, statens hyresråd, fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska
landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen jämte
Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska murareförbundet samt i
ärendet hörda sammanslutningar för den kooperativa bostadsproduktionen
har avstyrkt förslaget eller framfört starka erinringar mot detsamma.
Kritiken har — bortsett från kommitténs rekommendationer av åtgärder
för begränsning av bostadsefterfx-ågan — huvudsakligen gällt förslaget om
skattefinansiering av kommunernas investeringar samt kommitténs uppfattning
rörande behovet av att bibehålla byggnadsregleringen som ett medel
för att påverka näringslivets lokalisering och utjämna säsongvariationerna
inom byggnadsindustrien.
Departementschefen.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, förklarade vid lagrådsremissen
att den framkomna kritiken mot investeringskommitténs betänkande
enligt hans uppfattning hade fog för sig samt anförde i övrigt
bland annat följande:
När frågan om fortsatt giltighet av ifrågavarande lagstiftning behandlades
år 1953, underströk jag nödvändigheten av att bibehålla byggnadsregleringen
i det då rådande ovissa konjunkturläget. Som framgår av finansplanen
i årets statsverksproposition karakteriseras läget för närvarande axen
balanserad högkonjunktur men med latenta möjligheter till förskjutningar
såväl i riktning mot nya tendenser till överkonjunktur och inflation
som mot en markerad konjunkturavmattning med risker för depression och
arbetslöshet. Bedömningen av det aktuella läget tyder dock närmast på.
att den omedelbara uppgiften för den ekonomiska politiken är att sörja för
att den totala efterfrågan icke överstiger de tillgängliga resurserna. Eu
restriktiv ekonomisk politik är sålunda fortfarande nödvändig. Riskerna
för att ramen för resurserna skall sprängas hänför sig framför allt till
investeringssektorn.
Redan av hänsyn till vad nu anförts anser jag det nödvändigt upprätthålla
byggnadsregleringen som en av de konjunkturdämpande åtgärderna.
Att såsom investeringskommittén förordat lösa frågan om investeringskontrollen
genom enbart penning- och finanspolitiska åtgärder torde i dagens
läge vara en alltför generellt verkande regleringsmetod. En individuell till
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27. 7
ståndsprövning synes ge större garantier för att ur samhällets synpunkt
angelägna investeringar tillgodoses i första hand i ett läge, där investeringsönskemålen
uppenbarligen är större än det reella investeringsutrymmet.
Vidare medför det individuella prövningsförfarandet den fördelen, att samhället
härigenom har möjlighet att förhindra en uppenbart olämplig lokalisering.
Hur detta inflytande skall bevaras vid en avveckling av byggnadsregleringen
måste enligt min mening närmare prövas.
Även om sålunda varken det nuvarande ekonomiska läget eller hänsynen
till vissa andra mera långsiktiga faktorer synes göra det möjligt att för
närvarande avveckla byggnadsregleringen, bör naturligtvis alla föreliggande
möjligheter att uppmjuka regleringen tillvaratagas, i den mån läget så
medgiver. Jag vill i detta sammanhang erinra om att bostadsbyggandet från
den 1 januari 1954 praktiskt taget helt befriats från byggnadsreglering.
Igångsättningstillstånd för flerfamiljshus, som beviljas av länsarbetsnämnderna,
har dock bibehållits i syfte att därmed befordra säsongutjämningen.
Ytterligare uppmjukningar av byggnadsregleringen kommer att övervägas,
så snart detta visar sig möjligt.
Lagrådet.
Lagrådet har lämnat det genom propositionen framlagda lagförslaget
utan erinran.
Utskottet.
Under 1953 har en fortsatt dämpning av den tidigare rådande överkonjunkturen
inträtt, vilket gjort det möjligt att genomföra vissa lättnader i
detaljregleringarna. I fråga om byggnadsregleringen har sålunda från iillståndstvång
undantagits allt byggnadsarbete beträffande bostadshus, som
helt eller till huvudsaklig del är avsett för bostadsändamål och inrymmer
högst två bostadslägenheter. Vidare har Kungl. Maj :t meddelat generellt
byggnadstillstånd för byggnadsarbete avseende bostadshus med flera än
två bostadslägenheter. Tillståndstvånget för bostadsbyggandet kan härigenom
anses praktiskt taget avskaffat. 1 syfte att fa byggnadsarbetarkåren
jämnt sysselsatt under hela året har dock Kungl. Maj :t föreskrivit att byggnadsarbete,
såvitt avser bostadshus med flera än två bostadslägenheter, icke
inå igångsättas förrän vederbörande länsarbetsnämnd så medgivit samt tillerkänt
länsarbetsnämnden befogenhet att besluta om avbrott i arbetet ävensom
om storleken och sammansättningen av den arbetsstyrka, som vid varje
lid må sysselsättas däri.
Att helt avveckla byggnadsregleringen, såsom påyrkas i motionerna I: 150
och li: 237, 1: 345 och II: 376 samt I: 525 och II: 670, har Kungl. Maj :t däremot
ansett för närvarande icke vara möjligt, varför i förevarande propo
-
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
sition nr 181 föreslås, att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete skall
erhålla förlängd giltighet till och med den 30 juni 1955. Såsom skäl härför
anföres bl. a., att en restriktiv ekonomisk politik fortfarande är nödvändig
lör att förhindra att den totala efterfrågan överstiger tillgängliga resurser.
Risk härför anses framför allt föreligga i fråga om investeringarna.
Utskottet ansluter sig till denna mening och vill därvid särskilt peka på
det förhållandet, att redan nu tillgången på byggnadsarbetskraft på vissa
håll icke motsvarar behovet, vilket bidragit till att de genomsnittliga byggnadstiderna
för bostäder förlängts. Om tillståndstvånget för byggnadsverksamheten
även på övriga områden hävdes, skulle detta med de uppdämda
byggnad sbehov som finnes helt säkert ha till följd att byggnadstiderna
ytterligare förlängdes och därmed byggnadskostnaderna ökades. Utskottet
finner det angeläget att en sådan utveckling förhindras. Vidare må framhållas,
att det icke ens med de medel som genom byggnadsregleringen stått
myndigheterna till buds varit möjligt att undgå säsongarbetslöshet inom
byggnadsbranschen. Svårigheten att bemästra detta problem talar också
emot att byggnadsregleringen avskaffas nu.
På anförda skäl vill utskottet tillstyrka bifall till det genom propositionen
framlagda förslaget. Detta ställningstagande innebär att utskottet anser
förenämnda yrkanden om avveckling av byggnadsregleringen böra avslås.
Då det andra yrkandet i motionerna I: 345 och II: 376, att riksdagen skall
hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning rörande möjligheterna att på vissa
angivna vägar ernå eu tillfredsställande lösning av säsongutjämningsproblemet,
synes ha framställts under förutsättning att yrkandet om byggnadsregleringens
avveckling bifalles, torde något särskilt uttalande i anledning
av nämnda yrkande om utredning icke erfordras.
I motionerna I: 82 och II: 118 samt I: 150 och II: 237 hemställes, att riksdagen
måtte förorda en höjning av tillståndskvoten för kyrklig nybyggnadsverksamhet.
Det är obestridligen riktigt — såsom anföres i motionerna —
att det föreligger ett stort behov av ytterligare lokaler för religiösa ändamål.
Särskilt torde detta vara fallet inom de under senare år hastigt tillväxande
städerna. Det är emellertid lika klart, att stora otillfredsställda
lokalbehov finnes även på andra områden med hög angelägenhetsgrad, t. ex.
i fråga om sjukvården, undervisningsväsendet och allmänna samlingslokaler.
Då det för en fördelning av den byggnadsvolym som tillståndsgivningen
anses kunna omfatta måste göras en avvägning mellan de olika
byggnadsbehoven och då en sådan avvägning kräver en ingående kännedom
om dessa behov och överblick över möjligheterna att tillgodose dem, bör det
ankomma på Kungl. Maj:t att obunden pröva frågan om de jämkningar av
tillståndsramarna som kan anses påkallade. Ehuru utskottet finner syftet
med nu ifrågavarande motioner behjärtansvärt, kan utskottet därför icke
förorda att riksdagen gör något uttalande i enlighet med vad som föreslagits
i motionerna. Utskottet utgår emellertid från att vid de uppmjukningar i
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
byggnadsregleringen som kan ifrågakomma även möjligheterna att öka
tillståndsgivningen till den kyrkliga nybyggnadsverksamheten överväges.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 345
och II: 376 bifalla förevarande proposition;
B. att motionerna I: 150 och II: 237, i vad avser yrkandet
om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om åtgärder för
avskaffande av byggnadsregleringen, samt motionerna
I: 525 och II: 670 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
C. att varken motionerna 1:82 och 11:118 eller motionerna
I: 150 och II: 237, såvitt dessa avser höjning av tillståndskvoten
för kyrklig nybyggnadsverksamhet, måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 maj 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Ebbe Ohlsson,
Herbert Hermansson*, Boo och William Ohlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal och Nyberg, fru
Torbrink, fru Boman samt herrar Bengtsson i Halmstad, Carlsson i Stockholm,
Nilsson i Östersund och Jansson i Benestad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) (avseende utskottets hemställan under A och B) av herrar Osvald,
Ngberg och Carlsson i Stockholm, vilka ansett,
dels att utskottets utlåtande till och med det stycke, som slutar med
orden »utredning icke erfordras», bort ha följande lydelse:
»Under 1953 har----- (de två första styckena lika med utskottet 1
---i fråga om investeringarna.
Enligt utskottets mening är förhållandena nu sådana, att byggnadsregleringen
icke längre erfordras för att tillgodose lagens syfte att upprätthålla
ett fast penningvärde. Såsom framgår av finansplanen i årets statsverksproposition
karakteriseras läget för närvarande av eu balanserad
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
högkonjunktur. Att man under ett sådant tillstånd alltid har att räkna med
att förskjutningar i ena eller andra riktningen kan uppkomma bör icke
förhindra upphävandet av eu reglering, som vilar på den förutsättningen
att utomordentliga förhållanden är rådande. Någon detaljreglering av byggnadsverksamheten
synes icke heller erforderlig för att denna skall kunna
hållas inom ramen för tillgängliga resurser. I nationalbudgelen för år 1954
framhålles, att en markant omsvängning i industrins investeringsvilja inträffat
under 1952, vilket kommit till uttryck i att tillströmningen av ansökningar
om byggnadstillstånd för industriändamål sjunkit och beviljade
sådana tillstånd i betydande utsträckning icke utnyttjats. Enligt den i
nationalbudgeten gjorda bedömningen har omfattningen av industrins
kyM8nadsinvesteringar under 1953 ytterligare minskat och för 1954 antagits
skola bli oförändrad. Genom kreditrestriktioner och andra penningpolitiska
åtgärder torde man även i fortsättningen kunna ernå önskvärd begränsning
inom företagssektorn. Den .statliga investeringsverksamheten kan kontrolleras
över budgeten, och vad gäller de kommunala investeringarna är det
uppenbart, att omfattningen av dessa kan begränsas genom en restriktiv
kreditgivning.
Under senare år har såsom skäl för bibehållandet av byggnadsregleringen
särskilt framhållits dennas betydelse för säsongutjämningen inom byggnadsindustrien.
Att även byggnadsarbetarna beredes en av säsongvariationer
ostörd sysselsättning är väsentligt såväl ur den enskildes som ur allmän
synpunkt. Det synes emellertid icke behöva befaras, att ett hävande av
byggnadsregleringen skulle medföra några större olägenheter i detta hänseende.
Såväl de statliga och kommunala som industrins byggnadsprojekt
är merendels så tidskrävande att arbetena ur ekonomisk synpunkt måste
fortgå utan hänsyn till årstid. Genom den tekniska utvecklingen har det
även i övrigt för större byggnadsföretagare blivit ekonomiskt fördelaktigt
att bedriva en kontinuerlig byggnadsverksamhet under hela året. Staten
kan vidare i samband med sin kreditgivning uppmuntra vinterbyggandet.
Slutligen torde det finnas anledning att räkna med att arbetsmarknadsparterna
inom byggnadsbranschen söker nå avtalsbestämmelser, som befordrar
en jämn sysselsättning.
Utskottet finner sålunda skäl icke föreligga att bibehålla tillståndstvånget
för byggnadsarbete. En avveckling härav kräver emellertid viss tid. Vidare
torde ytterligare böra undersökas vilka metoder som är mest ändamålsenliga
för att underlätta säsongutjämningen inom byggnadsindustrin. Utskottet
vill därför icke motsätta sig den i propositionen föreslagna förlängningen
av giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Tillståndstvånget bör dock vara avskaffat senast den 31 december 1954,
varefter under en övergångstid endast må kvarstå sådana befogenheter för
vederbörande myndigheter som för närvarande gäller i fråga om större
bostadshus»;
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27. 11
de is ock att utskottet i följd härav bort under punkterna A och B
hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition
och i samband därmed i anledning av motionerna I: 345 och
11:376 hos Kungl. Maj:t anhålla, dels att åtgärder vidtages,
så att tillståndstvånget för byggnadsarbete helt avskaffats
senast den 31 december 1954 och därefter under en
övergångstid endast kvarstår befogenheter för vederbörande
myndigheter att bestämma tidpunkten för byggnadsarbetes
påbörjande och antalet byggnadsarbetare, som får sysselsättas
däri, dels ock att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om utredning rörande de lämpligaste åtgärderna för att
utan detaljreglering ernå en tillfredsställande lösning av
säsongut j ämningsproblemet;
B. att motionerna I: 150 och II: 237, såvitt avser avskaffande
av byggnadsregleringen, samt 1:525 och 11:670 — i
den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt — icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
2) (avseende utskottets hemställan under A och B) av herr Ebbe Ohlsson
och fru Boman, vilka ansett,
dels att utskottets utlåtande till och med det stycke, som slutar med
orden »utredning icke erfordras», bort ha följande lydelse:
»Under 1953 har----(de två första styckena lika med utskottet)
---— i fråga om investeringarna.
Enligt utskottets mening är förhållandena nu sådana, att byggnadsregleringen
icke längre erfordras för att tillgodose lagens syfte att upprätthålla
ett fast penningvärde. Såsom framgår av finansplanen i årets statsverksproposition
karakteriseras läget för närvarande av en balanserad högkonjunktur.
Att man under ett sådant tillstånd alltid har att räkna med att förskjutningar
i ena eller andra riktningen kan uppkomma bör icke förhindra
upphävandet av en reglering, som vilar på den förutsättningen att utomordentliga
förhållanden är rådande. Någon detaljreglering av byggnadsverksamheten
synes icke heller erforderlig för att denna skall kunna hållas
inom ramen för tillgängliga resurser. I nationalbudgeten för år 1954 framhålles,
att en markant omsvängning i industrins investeringsvilja inträffat
under 1952, vilket kommit till uttryck i att tillströmningen av ansökningar
om byggnadstillstånd för industriändamål sjunkit och beviljade sådana tillstånd
i betydande utsträckning icke utnyttjats. Enligt den i nationalbudgeten
gjorda bedömningen har omfattningen av industrins byggnadsinvesteringar
under 1953 ytterligare minskat och för 1954 antagits skola bli oförändrad.
Genom allmänna penningpolitiska åtgärder torde man även i fortsättningen
kunna ernå önskvärd begränsning inom företagssektorn. Den
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
statliga investeringsverksamheten kan kontrolleras över budgeten, och vad
gäller de kommunala investeringarna är det uppenbart, att omfattningen
av dessa kan begränsas genom en restriktiv kreditgivning.
Under senare år har såsom skäl för bibehållandet av byggnadsregleringen
särskilt framhållits dennas betydelse för säsongutjämningen inom byggnadsindustrin.
Att även byggnadsarbetarna beredes en av säsongvariationer
ostörd sysselsättning är väsentligt såväl ur den enskildes som ur allmän
synpunkt. Det synes emellertid icke behöva befaras, att ett hävande av
byggnadsregleringen skulle medföra några större olägenheter i detta hänseende.
Såväl de statliga och kommunala som industrins byggnadsprojekt
är merendels så tidskrävande att arbetena ur ekonomisk synpunkt måste
fortgå utan hänsyn till årstid. Genom den tekniska utvecklingen bär det
även i övrigt för större byggnadsföretagare blivit ekonomiskt fördelaktigt
att bedriva en kontinuerlig byggnadsverksamhet under hela året. Staten kan
vidare i samband med sin kreditgivning uppmuntra vinterbyggandet. Slutligen
torde det finnas anledning att räkna med att arbetsmarknadsparterna
inom byggnadsbranschen söker nå avtalsbestämmelser, som befordrar en
jämn sysselsättning.
Utskottet finner sålunda skäl icke föreligga att bibehålla byggnadsregleringen,
icke ens i den begränsade utsträckning, som för närvarande gäller
i fråga om större bostadshus. En avveckling av byggnadsregleringen torde
emellertid kräva viss tid, varför utskottet icke vill motsätta sig en förlängning
av giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete till
utgången av 1954»;
dels ock att utskottet i följd härav bort under punkterna A och B
hemställa,
A. att riksdagen med avslag å förevarande proposition
måtte för sin del antaga följande förslag till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444)
om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång
för byggnadsarbete vilken enligt lag den 22 maj
1953 (nr 229) gäller till och med den 30 juni 1954, skall äga
fortsatt giltighet till och med den 31 december 1954.
B. att motionerna I: 150 och II: 237, såvitt avser avskaffande
av byggnadsregleringen, ävensom 1:345 och 11:376
samt I: 525 och II: 670 — i den mån de icke blivit besvarade
genom vad utskottet ovan anfört och hemställt — icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27. 13
3) (avseende utskottets hemställan under C) av herrar Ebbe Ohlsson och
Nyberg samt fru Boman och herr Carlsson i Stockholm, vilka ansett
dels att utskottets utlåtande från och med det stycke, som börjar med
orden »I motionerna I: 82 och II: 118», bort ha följande lydelse:
»I motionerna I: 82 och II: 118 samt I: 150 och II: 237 hemställes, att
riksdagen måtte förorda en höjning av tillståndskvoten för kyrklig nybyggnadsverksamhet.
Det är obestridligen riktigt -— såsom anföres i motionerna
—- att den religiösa verksamhetens lokalbehov under tiden för byggnadsregleringens
bestånd blivit eftersatt i större utsträckning än vad som gäller
för andra områden. Härigenom har uppenbarligen stora svårigheter uppkommit
för de religiösa samfunden att utöva sin verksamhet. Särskilt torde
detta vara fallet i de under senare år hastigt tillväxande städerna, där nya
stora bostadsområden helt och hållet kommit att sakna gudstjänstlokaler.
Under den tid byggnadsregleringen kan komma att bestå bör därför den
kyrkliga nybyggnadsverksamheten beredas väsentligt större utrymme än
vad som för närvarande är fallet»;
dels ock att utskottet i följd härav bort under C hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 82 och II: 118
samt I: 150 och 11:237 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om eu väsentlig höjning av tillståndskvoten för religiösa
ändamål.