Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

1

Nr 26.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 30
maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa
bolag.

Genom en den 27 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 206, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om
vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag.

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 30 maj J916 om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa
bolag* 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

18 §.

De i---eller testamente.

Vad denna lag innehåller om inskränkning
i rätten för bolag eller
förening att förvärva fast egendom,
inmuta mineralfyndighet, förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka gruvdrift, så ock
att förvärva aktier i vissa bolag skall,
såvitt angår svenskt bolag eller
svensk förening, icke tillämpas i avseende
å bankaktiebolag, järnkontoret,
sparbank, försäkringsbolag, sjukkassa,
understödsförening eller annan
försäkringsförening, aktiebolag

18 §.

De i — — — eller testamente.

Vad denna lag innehåller om inskränkning
i rätten för bolag eller
förening att förvärva fast egendom,
inmuta mineralfyndighet, förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka gruvdrift, så ock
att förvärva aktier i vissa bolag skall,
såvitt angår svenskt bolag eller
svensk förening, icke tillämpas i avseende
å

a) bankaktiebolag, järnkontoret,
sparbank, centralkassa för jordbrukskredit,
försäkringsbolag, sjukkassa,

1 Senaste lydelse av 18 § se SFS 1948: 220.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 3 avd. Nr 26.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse.)

eller förening, som erhållit statslån
från egnahemslånefonden, sambruksförening
eller förening med ändamål
att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom att anskaffa livsmedel
eller andra förnödenheter åt
medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas
verksamhet, bereda bostäder
åt medlemmarna eller anskaffa
lån åt medlemmarna.

(Föreslagen lydelse.)

understödsförening eller annan försäkringsförening,
aktiebolag eller förening,
som erhållit statslån från egnahemslånefonden,
eller sambruksförening; b)

förening med huvudsakligt ändamål
att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom att anskaffa
livsmedel eller andra förnödenheter
åt medlemmarna, avsätta alster av
medlemmarnas verksamhet, bereda
bostäder åt medlemmarna eller anskaffa
lån åt medlemmarna; eller

c) förening som utgör sammanslutning
av föreningar, vilka åro undantagna
från lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1954.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen framlagda
förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i
det följande, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att centralkassor för jordbrukskredit, vissa föreningar
som utgör sammanslutningar av andra föreningar, samt ytterligare
en i propositionen närmare angiven kategori av ekonomiska föreningar skall
undantagas från tillämpning av bestämmelserna i lagen den 30 maj 1916
om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag (inskränkningslagen).

Gällande lagstiftning.

Ändamålet med 1916 års lag är att skydda de svenska naturtillgångarna
mot exploatering från utlänningars sida. Detta syfte fullföljer 1916 års lag
på olika linjer.

Till en början föreskriver lagen förbud för utländska medborgare, samfälligheter
och stiftelser att inmuta mineralfyndighet eller att utan tillstånd

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26. 3

förvärva fast egendom eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka gruvdrift (1 §). Vidare stadgar lagen förbud för svenska samfälligheter,
i vilka ett utländskt inflytande kan tänkas förekomma, att utan
tillstånd förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta
inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift (2 § första stycket).
— Som en sammanfattande benämning på utländska rättssubjekt och sådana
svenska samfälligheter, vilka är skyldiga att inhämta tillstånd som nu
sagts, brukar stundom för korthetens skull användas uttrycket »farliga
rättssubjekt».

Aktiebolag är underkastade olika regler allteftersom aktierna i bolaget
är ställda till innehavaren eller till viss man. Bolag med innehavareaktier —
ett ringa fåtal — behandlas strängare än andra bolag; de betraktas alltid
som farliga rättssubjekt. Aktiebolag vilkas aktiebrev skall vara ställda till
viss man behöver däremot icke söka tillstånd till ifrågavarande förvärv, därest
i bolagsordningen intagits förbehåll, som förhindrar att någon större del
av bolagets samtliga aktier eller av röstetalet för dessa förvärvas av farliga
rättssubjekt.

Förvärvas aktie i strid mot sådant förbehåll, är förvärvet ogillt (3 §). Det
finns ej någon möjlighet att få dispens från förbudet mot aktieförvärv.

18 §, vari ändring nu föreslås, innehåller vissa undantag från de i lagen
föreskrivna inskränkningarna. I första stycket stadgas sålunda, att dessa
icke har avseende å förvärv genom bodelning, arv eller testamente. I andra
stycket uppräknas vissa typer av svenska samfälligheter, på vilka inskränkningarna
icke skall tillämpas, nämligen bankaktiebolag, järnkontoret, sparbank,
försäkringsbolag, sjukkassa, understödsförening och annan försäkringsförening,
aktiebolag och förening, som erhållit statslån från egnahemslånefonden,
sambruksförening samt förening med ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra
förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet,
bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna.

Framställning om lagändring.

1950 års jordbrukskasseutredning har i en med skrivelse till Konungen
den 19 november 1953 överlämnad promemoria framlagt förslag till ändrad
lydelse av 18 § inskränkningslagen. Utredningen förklarar i skrivelsen, att
den planerade uppbyggnaden av jordbrukskasserörelsen, som för närvarande
är organiserad i tre led, jordbrukskassorna, centralkassorna och — såsom
topporganisation — Svenska jordbrukskreditkassan, icke kunde genomföras
utan att i varje fall jordbrukskasserörelsens huvudorganisation
och centralkassorna medgåves rätt att förvärva aktier i en jordbrukets bank.
Då det yppats tvekan huruvida icke inskränkningslagen lade hinder i vägen
härför och även för andra organisationer inom jordbrukets föreningsrörelse
att förvärva sådana aktier, hade utredningen tagit frågan om ändring i inskränkningslagen
under övervägande.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

För att undanröja den föreliggande tveksamheten föreslår utredningen,
att följande föreningar skall upptas i undantagsbestämmelsen i 18 § andra
stycket, nämligen:

1) centralkassor för jordbrukskredit,

2) föreningar som utgör sammanslutningar av föreningar, vilka är undantagna
från lagens tillämpning, d. v. s. vad utredningen benämner huvudorganisationer,
och

3) föreningar med sådan biverksamhet, som ansluter till men ej efter
ordalagen går in under de i lagrummet angivna gängse kooperativa ändamålen
— att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa
livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster
av medlemmarnas verksamhet, bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa
lån åt medlemmarna.

I motiveringen till sitt förslag anför utredningen om centralkassorna
att dessa, liksom jordbrukskassorna, sakligt sett utan tvekan
är ofarliga rättssubjekt. Endast svenska medborgare och svenska sammanslutningar
kan för närvarande bli medlemmar. Både centralkassorna och
jordbrukskassorna är för övrigt genom jordbrukskasseförordningen underkastade
inskränkningsbestämmelser, liknande dem som gäller för bankerna
och som föranlett att banker är undantagna från inskränkningslagens bestämmelser.

Beträffande huvudorganisationerna — både den organisation
som utredningen planerar för jordbrukskasserörelsens del och andra huvudorganisationer
inom jordbrukets föreningsrörelse -—- uttalar utredningen, att
annat knappast kan ifrågasättas än att de sakligt sett är ofarliga rättssubjekt.
Huvudorganisationerna skall tillvarata de lokala föreningarnas och deras
medlemmars gemensamma intressen så att säga på ett högre plan. Deras
uPPgift är att öka effekten av de lokala föreningarnas verksamhet genom
att samordna den inom ett större område, t. ex. genom att utjämna underskott
och överskott i de lokala föreningarnas avsättning av sina alster. Huvudorganisationerna
brukar därjämte verka för den gemensamma saken genom
att driva propaganda och upplysning bland allmänheten om de alster
som skall avsättas och om den näring, vari de framställes. Vidare brukar
de bereda medlemmarna service av skilda slag, t. ex. juridiskt och skattetekniskt
biträde, hjälp med bokföring och revision m. m. Ibland fullgör de därjämte
särskilda uppgifter, t. ex. såsom organ för jordbruksregleringen, genom
att driva forsknings- eller försöksverksamhet o. s. v.

I huvudorganisationernas stadgar, fortsätter utredningen, brukar i den
paragraf som handlar om organisationens ändamål finnas en uppräkning
av sådana uppgifter och verksamhetsgrenar som nyss antytts. Det har efter
hand uppstått tvekan, huruvida organisation med dylika stadgebestämmelser
ur formell synpunkt är att betrakta såsom ofarligt rättssubjekt.

Huvudorganisationerna representerar, uttalar utredningen vidare, en förenihgstyp
som torde ha förekommit i ringa utsträckning när 1916 års lag
skrevs och som lagstiftaren tydligen inte hade i tankarna. Enligt utredning -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26-

5

ens mening bör man för huvudorganisationernas del kunna släppa kravet
på särskilt ändamål för verksamheten såsom villkor för ofarlighet. I grund
och botten avgörande för farligheten är ju i vad mån utländskt inflytande
kan göra sig gällande. Huvudorganisationerna brukar icke ha andra medlemmar
än föreningar. Om alla de anslutna föreningarna är ofarliga rättssubjekt,
förefaller det utredningen som om huvudorganisationen också måste
vara ofarlig, oavsett ändamålet.

Vad angår föreningar med biverksamhet yttrar utredningen
i fråga om jordbrukets lokala föreningar — mejeriföreningar, slakteriföreningar
o. s. v. — att dessa föreningars medlemmar är verksamma inom
jordbruket och dess binäringar, i regel såsom ägare eller arrendatorer av
svenska jordbruksfastigheter. Det torde få anses uteslutet, att utländskt inflytande
av någon betydenhet skulle kunna göra sig gällande inom dessa
föreningar eller eljest inom jordbrukets föreningsrörelse.

Över framställningen har remissutlåtanden avgivits av Svea hovrätt, hovrätten
över Skåne och Blekinge, lantbruksstyrelsen, bank- och fondinspektionen,
patent- och registreringsverket, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads
och Skaraborgs län, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges
lantbruksförbund, Kooperativa förbundet och Svenska jordbrukskreditkassan.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttrande från lantbruksnämnden
i länet.

Jordbrukskasseutredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av alla remissinstanserna utom av länsstyrelsen i Kristianstads
län, som funnit sig ej kunna tillstyrka förslaget. Av de remissinstanser som
är gynnsamt inställda har emellertid ett par ådagalagt någon tvekan och
några framställt vissa erinringar, huvudsakligen beträffande den del av förslaget
som avser föreningar med biverksamhet.

Departementschefen.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anförde vid lagrådsremissen
bland annat följande:

»Jordbrukskasseutredningens förslag innebär, att följande tre kategorier
av föreningar skall uttryckligen undantagas från de inskränkande bestämmelserna
i 1916 års lag, nämligen centralkassor för jordbrukskredit, vissa
s. k. huvudorganisationer — föreningar som utgör sammanslutningar av
föreningar, vilka är undantagna från lagens tillämpning — samt föreningar
med sådan biverksamhet som direkt ansluter till, låt vara att den efter ordalagen
ej går in under de i 18 § angivna kooperativa ändamålen.

Utredningens förslag föranledes närmast av önskemålet att föreningar
tillhörande dessa tre kategorier skall kunna komma i fråga som aktieägare
i en tilltänkt jordbrukets bank. Visserligen är denna bankbildning ej omedelbart
aktuell, men det är likväl av praktisk betydelse att frågan huruvida
nämnda föreningar har rättslig möjlighet alt förvärva aktier i en jordbru -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

kets bank blir till fullo klarlagd, innan slutlig ståndpunkt tages till jordbrukskasserörelsens
framtida organisation. Härtill kommer det större intresset
att över huvud klarlägga de kooperativa föreningarnas ställning i
förhållande till 1916 års lag.

Under remissbehandlingen har någon erinran i och för sig icke framförts
mot förslaget att bland de i 18 § uppräknade föreningarna medtaga centralkassor
för jordbrukskredit samt sådana huvudorganisationer som utgör
sammanslutningar av föreningar, vilka är undantagna från tillämpningen
av 1916 års lag. Sakligt sett är det angeläget, att lagstiftningen icke vållar
några onödiga formella svårigheter för centralkassornas och huvudorganisationernas
verksamhet. Och då de intressen lagen vill skydda ej torde kunna
bli skadade genom att dessa två grupper av föreningar uttryckligen undantages
från lagens inskränkande bestämmelser, vill jag biträda förslaget i
denna del.

Förslaget att från lagens inskränkande bestämmelser jämväl undantaga
föreningar, vilka driver viss biverksamhet vid sidan av de i 18 § godtagna
kooperativa ändamålen, får ses mot bakgrunden av att många föreningar
inom jordbrukets föreningsrörelse — i likhet med åtskilliga andra kooperativa
föreningar — såsom en följd av föreningsväsendets väldiga utveckling
under de senaste årtiondena kommit att driva en så mångskiftande
verksamhet, att den i vissa av sina förgreningar svårligen kan pressas in
under beskrivningen i inskränkningslagens 18 §, om stadgandet tolkas
strängt efter ordalagen (jfr beträffande tolkningen Nytt Juridiskt Arkiv 1933
s. 319). I sak torde någon tvekan icke behöva råda därom, att föreningarna
inom jordbrukets föreningsrörelse samt övriga kooperativa föreningar av
gängse typ, t. ex. inom konsumentkooperationen, är ofarliga rättssubjekt ur
de synpunkter varom i 1916 års lag är fråga, oavsett att dessa föreningar
enligt sina stadgar må bedriva viss biverksamhet. Det synes med hänsyn härtill
icke behöva möta några betänkligheter att uttryckligen undantaga dessa
föreningar från lagens inskränkande bestämmelser».

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat förslaget till lagändringen utan erinran.

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 4 maj 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Ebbe Ohlsson,
Herbert Hermansson, Boo* och William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Nyberg, fru Torbrink*,
herr Persson i Appuna, fru Boman* samt herrar Carlsson i Stockholm*,
Nilsson i Östersund och Jansson i Benestad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.