Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.
1
K r 24.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av il kap. 95 § vattenlagen.
Genom en den 27 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 198, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 11 kap. 95 § vattenlagen.
Härigenom föirordnas, att 11 kap. 95 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr
523)i skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
95
Lämnas jämlikt-------
Avgift, som nu nämnts, skall beträffande
byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas
i förhållande till den förut icke
tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas
kunna vid lågvatten uttagas
vid byggnaden, dock med avdrag för
den vattenkraft, för vilken i samband
med regleringsföretag avgift
förut erlagts. Där med vattenreglering
eller med ändrade hushållningsbestämmelser
åsyftas ökning i uttagbar
vattenkraft, skall avgiften bestämmas
i förhållande till ökningen
i den vattenkraft, som vid lågvatten
kan uttagas i sökandens eller, då
fråga är om vattenreglering enligt 3
kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strömfall. Avses
att möjliggöra utnyttjande av förut
§•
--och verksamhet.
Avgift, som nu nämnts, skall beträffande
byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas
i förhållande till den förut icke
tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas
kunna vid lågvatten uttagas
vid byggnaden, dock med avdrag för
den vattenkraft, för vilken i samband
med regleringsföretag avgift förut erlagts.
Där med vattenreglering eller
med ändrade hushållningsbestämmelser
åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft,
skall avgiften bestämmas i
förhållande till ökningen i den vattenkraft,
som vid lågvatten kan uttagas
i sökandens eller, då fråga är
om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §,
samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strömfall. Avses att möjliggöra
utnyttjande av förut uttagbar
1 Senaste lydelse av 11 kap. 95 §, se SFS 1941: G14.
1 Dihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 3 avel. Nr 24.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.
(Gällande lydelse.)
uttagbar vattenkraft på fördelaktigare
sätt, varde avgiften bestämd i förhållande
till den ökning i vattenkraftens
värde, som genom företaget eller
genom de ändrade hushållningsbestämmelserna
beredes. Är ändamålet
med vattenreglering jämväl torrläggning
av mark, skall avgift tillika
utgå i förhållande till värdet av den
båtnad, som i nämnda hänseende vinnes
genom företaget. Vad nu sagts
äge ock tillämpning i fråga om företag
enligt 7 kap. samt företag enligt
8 kap., såvitt därigenom vinnes båtnad
genom marks torrläggning. Där
till grund för avgiften skall läggas
storleken av viss vattenkraft, skall
den utgå med en krona femtio öre för
varje hästkraft till och med 5 000,
sjuttiofem öre för varje hästkraft
över 5 000 till och med 10 000 samt
fyrtio öre för varje hästkraft utöver
10 000, men må ej, utom då fråga är
om vattenreglering, överstiga trettiotusen
kronor. Skall avgiften beräknas
efter ökningen i värde å vattenkraft
eller efter båtnad, som beredes mark,
varde den erlagd med en och en halv
för tusen av värdeökningen eller båtnaden.
Avgift, som efter ovan nämnd beräkning
skulle uppgå till mindre belopp
än femton kronor, skall icke erläggas.
(Föreslagen lydelse.)
vattenkraft på fördelaktigare sätt,
varde avgiften bestämd i förhållande
till den ökning i vattenkraftens värde,
som genom företaget eller genom
de ändrade hushållningsbestämmelserna
beredes. Är ändamålet med vattenreglering
jämväl torrläggning av
mark, skall avgift tillika utgå i förhållande
till värdet av den båtnad,
som i nämnda hänseende vinnes genom
företaget. Vad nu sagts äge ock
tillämpning i fråga om företag enligt
7 kap. samt företag enligt 8 kap.,
såvitt därigenom vinnes båtnad genom
marks torrläggning. Där till
grund för avgiften skall läggas storleken
av viss vattenkraft, skall den
utgå med tre kronor för varje hästkraft.
Skall avgiften beräknas efter
ökningen i värde å vattenkraft eller
efter båtnad, som beredes mark, varde
den erlagd med en och en halv för
tusen av värdeökningen eller båtnaden.
Avgift, som efter ovan nämnd beräkning
skulle uppgå till mindre belopp
än femtio kronor, skall icke erläggas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1954.
Har fråga om bestämmande av avgift
före nya lagens ikraftträdande
blivit av vattendomstol eller synemän
slutligen prövad, skall vid fullföljd av
talan eller vid underställning äldre lag
äga tillämpning.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
3
Genom propositionen föreslås vissa ändringar i grunderna för vattendomstolsavgifterna
i syfte att höja avgiftsbeloppen.
Inledning. I proposition nr 140 till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj :t begärt anslag för förstärkning av vattendomstolarnas organisation
in. m. Till grund för såväl nämnda proposition, vilken hänvisats till statsutskottet,
som nu förevarande proposition har legat en av revisionssekreteraren
L. af Klintberg såsom särskilt tillkallad sakkunnig avgiven, den 7 januari
1954 dagtecknad promemoria med förslag till förstärkning av vattendomstolarnas
organisation m. in.
Gällande bestämmelser m. m. Enligt bestämmelser i 11 kap. 95 och 96 §§
vattenlagen är sökande i vattenmål i vissa fall skyldig att erlägga viss avgift
såsom bidrag till kostnaderna för vattendomstolarnas organisation och
verksamhet. Förslag om sådan avgift framlades ursprungligen i det av
vattenrätts- och dikningslagskommittéerna år 1910 avgivna betänkandet
med förslag till vattenlag in. m. Såsom motivering för förslaget anförde
kommittéerna, att den nya organisationen av vattendomstolar med nödvändighet
medförde ökade utgifter för statsverket och att det därför icke vore
obilligt att av dem, som för främjande av sina intressen toge den nya organisationen
i anspråk, kräva något bidrag till kostnaderna.1
Avgiftsskyldighet inträder i fall då enligt vattenlagen medgivande lämnas
till 1) byggande i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft; 2)
vattenreglering; 3) torrläggningsföretag, som avses i 7 kap. vattenlagen; 4)
företag enligt 8 kap., vilket avser förutom avledande av kloakvatten eller industriellt
avloppsvatten jämväl torrläggning av mark. Vidare skall avgift
erläggas 5) då ändrade bestämmelser rörande hushållningen med vattnet
meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft.
Avgiften skall erläggas så snart beslutet vunnit laga kraft.
Beträffande grunderna för avgiftens bestämmande stadgas, såvitt angår
byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft, att avgiften skall bestämmas
i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas
kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med avdrag för
den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföretag avgift förut
erlagts. Där med vattenreglering eller med ändrade hushållningsbestämmelser
åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande
till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens
eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 § vattenlagen,
samtliga till regleringssamfälligheten hörande strömfall. Avses att möjliggöra
utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, skall
avgiften bestämmas i förhållande till den ökning i vattenkraftens värde,
1 1910 års bet. s. 477.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.
som genom företaget eller de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes.
Om ändamålet med vattenreglering jämväl är torrläggning av mark, skall
avgift tillika utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende
vinnes genom företaget. Det sagda äger tillämpning även i fråga om
företag enligt 7 kap. samt beträffande företag enligt 8 kap. såvitt därigenom
vinnes båtnad genom marks torrläggning.
När avgiften enligt vad nu sagts skall bestämmas på grundval av storleken
av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona 50 öre för varje hästkraft
till och med 5 000, sjuttiofem öre för varje hästkraft över 5 000 till
och med 10 000 samt fyrtio öre för varje hästkraft utöver 10 000, men avgiften
får ej, utom då fråga är om vattenreglering, överstiga 30 000 kronor.
Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft eller efter båtnad,
som beredes mark, skall den erläggas med en och en halv för tusen
av värdeökningen eller båtnaden.
Därest avgift enligt de stadgade grunderna skulle uppgå till mindre belopp
än femton kronor, skall den icke erläggas.
Summan av de till statsverket influtna vattendomstolsavgifterna har varierat
betydligt under olika år. De första åren efter vattenlagens ikraftträdande
inflöt tämligen små belopp. Medeltalet under 1920-talet var som förut
nämnts omkring 20 000 kronor per år. För de fem budgetåren 1934/35—
1938/39 var medeltalet drygt 40 000 kronor per år. Utvecklingen från och
med budgetåret 1939/40 framgår av följande sammanställning, som redovisar
under olika budgetår influtna avgifter (avrundade till jämna 100-tal
kronor). Till jämförelse angives kostnaderna för vattendomstolsorganisationen
(avlöningar och omkostnader).
Budgetår
1939/40
1944/45
1949/50
1950/51
1951/52
1952/53
1953/54
Influtna valtendomstolsavgifler -
Kostnader för vattendomslolsorganisationen -
103 500
30 800
76 700
81 800
128 100
102 200
125 0001
330 800
396 500
870 500
974 800
1 294 100
1 514 300
1 541 2001
Utredningsmannen. Utredningsmannens förslag överensstämmer i huvudsak
med det i förevarande proposition framlagda förslaget.
Yttrandena. Vid remissbehandlingen av utredningsmannens promemoria har
förslaget om höjning av vattendomstolsavgifterna närmare berörts av vattenöverdomstolen
jämte flera vattenrättsdomare, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet,
statens sakrevision, länsstyrelsen i Gävleborgs län, svenska vattenkraftföreningen
och Indalsälvens regleringsförening. Flera av dessa re
-
* Beräknat belopp.
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.
missinstanser förklarar sig av principiella skäl visserligen anse, att vattendomstolsavgifterna
borde helt avskaffas, men vill i frågans nuvarande läge
icke motsätta sig den föreslagna höjningen.
Departementschefen. Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg,
anför bland annat följande: »Verksamheten vid de allmänna domstolarna
är i princip avgiftsfri för de rättssökande. Vissa belopp uttages i form
av expeditionslösen och stämpelavgift, men dessa belopp lämnar blott ett
ganska blygsamt bidrag till det allmännas kostnader för organisationen och
dess verksamhet. När vattendomstolarna tillskapades i samband med reformeringen
av vattenlagstiftningen år 1918, ansågs det emellertid rimligt att
göra ett avsteg från den vid de allmänna domstolarna tillämpade ordningen
och av dem som för främjande av sina intressen toge den nya organisationen
i anspråk utkräva ett särskilt bidrag till kostnaderna för densamma.
Med anledning av en framställning av riksdagens revisorer begärde riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t år 1950 utredning angående vattendomstolsavgifterna.
Till stöd för denna framställning åberopades bl. a. den försämring
av penningvärdet, som inträtt sedan år 1932, ävensom statsverkets
under senare år oavbrutet stegrade kostnader för vattendomstolarnas verksamhet.
Utredningsuppdraget anförtroddes åt statens sakrevision, som emellertid
efter en förberedande undersökning fann anledning att ställa spörsmålet,
huruvida avgifterna överhuvud taget borde bibehållas. I avbidan på
ett ställningstagande till detta principiella spörsmål har frågan fått vila, tills
den nu aktualiserats i samband med att en betydande ytterligare förstärkning
av vattendomstolsorganisationen blivit nödvändig.
Som jag nyss nämnde är verksamheten vid de allmänna domstolarna i
princip avgiftsfri. Delade meningar kan råda om det ur principiella synpunkter
är riktigt att rättsskipningen vid vattendomstolarna skall delvis bekostas
av de rättssökande. Härtill kommer den praktiska synpunkten att avgifterna
har förhållandevis ringa ekonomisk betydelse för statsverket. Emellertid
har statsmakterna en gång tagit ställning till dessa frågor och ansett
riktigt att vid vattendomstolarna uttaga särskilda avgifter såsom bidrag till
kostnaderna för organisationen. Jag är icke nu beredd att ingå på en omprövning
av detta ställningstagande. I detta sammanhang torde endast böra
övervägas i vad mån ändringar beträffande grunderna för avgifterna är motiverade
för att de skall motsvara sitt syfte.
I den utredningspromemoria som ligger till grund för de i annat sammanhang
framlagda förslagen om förstärkning av vattendomstolarna har föreslagits
vissa ändringar i grunderna för avgifternas bestämmande i syfte att
höja avgiftsbeloppen. Detta i promemorian framlagda förslag bygger ej på
någon sådan ingående utredning om avgiftsgrunderna som begärdes av 1950
års riksdag. Förslaget syftar närmast till att kostnaderna för den betydande
förstärkning av vattendomstolsorganisationen, som nu är erforderlig, i huvudsak
skall läggas på kraftindustrien. Det torde emellertid i själva verket
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24.
förhålla sig så att till stöd för de föreslagna ändringarna i avgiftsgrunderna
kan åberopas även andra skäl, som ej på detta sätt står i nära samband med
den nu aktuella förstärkningen av organisationen.
Grundbeloppet för avgiften i de fall då den skall bestämmas med hänsyn
till storleken av viss vattenkraft har varit oförändrat sedan år 1932. Den
starka försämring av penningvärdet som ägt rum under tiden därefter motiverar
i och för sig en väsentlig höjning av detta grundbelopp. Jag vill
erinra om att den under senare år inträdda penningvärdesförsämringen föranlett
ändringar i grunderna för andra avgifter enligt vattenlagstiftningen.
Genom beslut vid 1952 års riksdag höjdes maximibeloppet för regleringsavgift
vid tillfällig vattenreglering från 15 000 till 30 000 kronor (prop. nr
53, tredje lagutsk. uti. nr 13), och 1953 års riksdag har begärt utredning
om höjning även av regleringsavgifterna enligt vattenlagen (riksd. skr. nr
428). Enligt förslag i en till innevarande års riksdag avgiven proposition
har maximibeloppet för fiskeavgiften för kraftanläggningar enligt 2 kap.
10 § vattenlagen fördubblats, och samtidigt har fiskeavgiften för vattenregleringar
väsentligt höjts (prop. nr 23, tredje lagutsk. uti. nr 2). Det synes
följdriktigt att grundbeloppet för domstolsavgiften i de fall då den skall
beräknas med hänsyn till storleken av viss vattenkraft höjes till det dubbla
eller alltså från en krona 50 öre till tre kronor per hästkraft.
Vad beträffar frågan om avgiftens regressivitet har i utredningspromemorian
framhållits, hurusom erfarenheten visat att just de stora kraftverks-
och regleringsmålen innebär mycket stora påfrestningar för vattendomstolsorganisationen,
ett förhållande som påvisades även av riksdagens
revisorer i deras förut omförmälda framställning. Jämväl på denna punkt
synes en ändring motiverad oberoende av att organisationen just nu måste
ytterligare förstärkas. Jag vill sålunda — i överensstämmelse med det i
promemorian framlagda förslaget — tillstyrka att avgiften i de fall då
till grund för densamma skall läggas storleken av viss vattenkraft bestämmes
till det nämnda beloppet tre kronor per hästkraft utan avseende å företagets
storlek. Av samma skäl torde den nuvarande maximeringen av avgiftsbeloppet
till 30 000 kronor beträffande kraftanläggningar böra borttagas.
I utredningspromemorian har föreslagits höjning av minimibeloppet för
avgiften från nuvarande 15 kronor till 100 kronor. En höjning synes motiverad,
men jag vill föreslå att den begränsas till 50 kronor.
Som jag förut nämnt grundas de nu föreslagna ändringarna i avgiftsgrunderna
icke på en sådan omfattande utredning av frågan som förutsattes i
riksdagens skrivelse i ämnet år 1950. Emellertid torde väsentliga brister i
den gällande ordningen bli avhjälpta med det nu framlagda förslaget. Jag
vill icke bestrida att det kunde finnas anledning att överväga en ytterligare
omläggning i olika avseenden av avgiftsgrunderna, varvid särskilt borde
undersökas hur kravet på enkelhet i beräkningssättet skall kunna förenas
med önskemålet att undgå alltför stora ojämnheter i tillämpningen. En
utredning härom synes emellertid kunna tills vidare anstå.
I utredningsförslaget har tidpunkten för ikraftträdandet av de nya av -
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24. 7
giftsgrunderna satts till den 1 januari 1955. Denna tidpunkt har valts med
tanke på att ökat bidrag till domstolsorganisationen skäligen borde avkrävas
endast den sökande som kan antagas ha i mera väsentlig mån haft fördel
av den förstärkta organisationen. Som jag förut utvecklat kan emellertid
de föreslagna ändringarna anses motiverade oberoende av att organisationen
nu förstärkes, och under sådana förhållanden synes det ej vara anledning
att uppskjuta ikraftträdandet. .lag vill därför förorda att ikraftträdandet
bestämmes till den 1 juli 1954. I mål där fråga om bestämmande
av avgift före nämnda dag prövats av vattendomstol eller synemän bör vid
fullföljd av talan de förut gällande grunderna tillämpas, även om den
högre instansens prövning äger rum efter ikraftträdandet.»
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom
propositionen framlagda förslaget och får alltså hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 27 april 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Grym,
Ivar Nilzon, Axel Jansson*, Ebbe Ohlsson, Herbert Hermansson och Lindgren*;
från
andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp*,
Nyberg, Nestrup*, Bengtsson i Halmstad, Hansson i Skegrie*, Persson i
Tandö och Munktell*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.