Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.
1
Nr 23.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels upphävande
av lagen om inskränkning i rätten att förvärva
jordbruksfastighet, dels viss ändring i lagen
om uppsikt å jordbruk och upphävande av lagen om
kronans förköpsrätt m. m., dels översyn av sistnämnda
lag, dels ock viss ändring av samma lag.
Tredje lagutskottet har behandlat åtta inom riksdagen väckta till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren
nr 352 av herr Nord,
nr 353 av herr Franzén,
nr 354 av herr Werner m. fl., och
nr 385 av herr Ewerlöf m. fl.
samt inom andra kammaren
nr 298 av herr Vigelsbo m. fl.,
nr 459 av herr Andersson i Brämhult,
nr 460 av herr Kilsmo m. fl. och
nr 491 av herr Hjalmarson m. fl.
I motionerna I: 352 och II: 460, vilka är likalydande, hemställes, »att riksdagen
för sin del måtte besluta att med omedelbar verkan upphäva lagen den
17 juni 1948 (nr 329) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.
»
Motionerna I: 385 och II: 491, vilka jämväl är likalydande, utmynnar i en
hemställan,
»att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär utfärdande av sådana bestämmelser,
att bidrag från anslaget till jordbrukets rationalisering må kunna utgå
även för nybildande av jordbruk av normjordbruks storlek och för odlad
jords överförande till skogbärande mark;
att riksdagen av Kungl. Maj :t begär förslag till för genomförande av ovanstående
yrkande nödvändig ändring av lagen den 30 juni 1947 om uppsikt
å jordbruk;
att riksdagen beslutar att lagen av den 30 juni 1947 om kronans förköpsrätt
upphör att gälla den 30 juni 1954».
I motionerna 1:354 och 11:298, vilka är likalydande, hemställes, »att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en omedelbar
översyn av lagen om kronans förköpsrätt samt till nästkommande
års riksdag framlägga förslag till ändringar och klarläggande bestämmelser
i samma lag i de avseenden, vilka ovan berörts».
1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 9 samt. 3 avd. Nr 23.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.
De sålunda föreslagna ändringarna och tilläggsbestämmelserna avser dels
den tid inom vilken kronans förköpsrätt skall göras gällande, dels ock rätten
att fullfölja talan om förköpsrätt sedan avtal träffats om återgång av den
till grund för samma talan liggande fastighetsöverlåtelsen.
I de likalydande motionerna I: 353 och II: 459 yrkas, »att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till ändring av lagen av den 30 juni
1947 om kronans förköpsrätt så till vida att rätt att föra klagan över lantbruksnämnds
beslut i enlighet med ovanstående må bliva möjlig».
Den i sistnämnda motioner påyrkade utvidgningen av klagorätten gäller
lantbruksnämnds beslut dels att i visst fall icke utnyttja förköpsrätten, dels
ock att sälja fastighet till viss person.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionärernas yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.
Frågan om upphävande av jordförvärvslagen.
Gällande lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet utfärdades
den 17 juni 1948 och ersatte en lag den 21 december 1945 med i
huvudsak samma innehåll. Giltighetstiden för 1948 års lag begränsades ursprungligen
till utgången av juni månad 1953 men förlängdes genom lagen
den 5 juni 1953 med två år och utgår alltså den 30 juni 1955.
Förlängningen av jordförvärvslagens giltighetstid föranleddes av en framställning
av 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning. Utredningen hade
enligt erhållna direktiv att bl. a. utreda frågan huruvida jordförvärvslagen
borde förlänas fortsatt giltighet och om den i så fall behövde omarbetas.
Genom beslut den 21 november 1952 utvidgades utredningens uppdrag till
att jämväl avse översyn av lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa
fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom. Då de nu
nämnda båda utredningsuppdragen lämpligen borde behandlas i ett sammanhang
och då arbetet därmed icke kunde beräknas vara slutfört vid sådan
tid att förslag i ämnena kunde framläggas före 1954, förordade utredningen
den ovan angivna förlängningen.
I sitt utlåtande nr 16/1953 i anledning av proposition med förslag till
nämnda förlängning och motioner med bl. a. yrkande om avslag å propositionen
framhöll tredje lagutskottet vid 1953 års riksdag, att det icke gärna
kunde komma i fråga att riksdagen, innan jordbruksrationaliseringsutredningens
överväganden rörande jordförvärvslagens fortsatta berättigande redovisats,
skulle ompröva sin inställning till lagen.
I motionerna I: 352 och II: 460 anföres till stöd för yrkandet om lagens
upphävande, att de skäl som åberopades för lagens införande nu icke alls
eller i mycket ringa grad föreligger för lagens bibehållande samt att lagen
innebär ett åsidosättande av näringsfriheten genom att utesluta vissa medborgare
från möjligheten att förvärva jord.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.
3
Frågor rörande jordbruksrationaliseringen.
Synpunkter på målsättningen.
Vid 1947 års riksdag fattades i anledning av en proposition angående riktlinjerna
för den framtida statliga jordbrukspolitiken m. m. vissa principbeslut
rörande statliga stödåtgärder för jordbruket. I det till grund för propositionen
liggande betänkandet av 1942 års jordbrukskommitté anges syftemålet
för statsmakternas stöd åt jordbruket vara att möjliggöra uppehållandet
av en produktion av den storlek, som ur det allmännas synpunkt
framstår såsom önskvärd, samt att åstadkomma, att den jordbruksbefolkning,
som behövs för att frambringa denna produktion, skall kunna vid rationell
drift uppnå en inkomstnivå, likvärdig med andra jämförliga befolkningsgruppers.
De medel som borde användas för att förverkliga detta syfte
vore främst dels vad som i betänkandet kallats yttre och inre rationalisering
av jordbruket, d. v. s. åtgärder, som avser att avhjälpa brister i fråga
om brukningsdelarnas storlek och form samt i fråga om jordbrukets fasta
anläggningar, dels ock prisstöd åt jordbruket. Målsättningen för den yttre
rationaliseringen angavs vara att göra brukningsdelarna sådana, att den arbetskraft
som erfordrades för frambringande av den ur allmän synpunkt
önskvärda produktionen finge effektiv sysselsättning, att jordbrukets produktionskostnader
nedbringades och därmed även behovet av stöd från det
allmänna minskades samt att en överproduktion skulle kunna förhindras
genom övergång till en mer extensiv drift. Kommittén fann, att jordbruk i
storleksgruppen 20—30 hektar motsvarade den jordbrukstyp, som ur dessa
och andra synpunkter vore mest önskvärd. Denna typ av jordbruk benämndes
av kommittén normjordbruk. Då jordbruk av denna storlek eller därutöver
emellertid utgjorde en ganska ringa del av landets samtliga brukningsdelar,
ansåg kommittén att man vid rationaliseringen måste stanna vid jordbruk
med en storlek av 10—20 hektar. Dessa jordbruk, som av kommittén
kallades basjordbruk, borde därför tagas till utgångspunkt för de statliga
stödåtgärderna.
Kungl. Maj :t framlade i propositionen till 1947 års riksdag sistnämnda
förslag, vilket riksdagen genom sitt principbeslut godtog. Efter dessa riktlinjer
utfärdades därefter under 1948 bestämmelser angående statligt stöd
till jordbrukets yttre och inre rationalisering genom lånegarantier och statsbidrag
ävensom angående producent- och kontantbidrag till vissa innehavare
av mindre jordbruk.
Såsom utgångspunkt för yrkandena om utfärdande av sådana bestämmelser
att bidrag från jordbrukets rationaliseringsanslag må kunna utgå
även för nybildande av jordbruk av norm jordbruks storlek och för odlad
jords överförande till skogbärande mark anföres i motionerna I: 335 och
11:491 bl. a. följande. Målsättningen för rationaliseringsverksamheten hade
inte tett sig särskilt lockande för jordbrukarna, då dessa strävat efter att
lösa sina driftsekonomiska problem genom motorisering av jordbruket, för
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.
vars bärighet basjordbrukens arealer vore för små. Ur denna synpunkt vore
det beklagligt, att statsmakterna icke inriktat sig på att skapa jordbruk av
norm jordbrukens storlek. Genom motoriseringen av jordbruket hade man
nått två av de av statsmakterna angivna syftena med rationaliseringen, nämligen
att åstadkomma effektiv sysselsättning och att nedbringa produktionskostnaderna.
Däremot hade utvecklingen lett till en produktionsökning i
stället för den eftersträvade produktionsminskningen. Genom att hästarna
i stor utsträckning ersatts med traktorer, hade nämligen förut för foderodling
disponerad mark friställts för livsmedelsproduktion. Skulle en produktionsminskning
rationaliseras fram vore därför enligt motionärernas
uppfattning enda utvägen att överföra odlad jord till skogbärande mark.
I 1 § lagen den 30 juni 19£7 (nr 288) om uppsikt å jordbruk (vanhävdslagen)
stadgas bl. a., att uppsikt skall hållas däröver att brukningsdel ej
vanhävdas genom att jordbruket så vanskötes, att dess vidmakthållande
äventyras. I 2 § förklaras, att till vanhävd ej är att hänföra nedläggande av
jordbruk å brukningsdel eller del därav, om med hänsyn till jordens
naturliga beskaffenhet och belägenhet samt övriga omständigheter det måste
anses olämpligt att där driva jordbruk. Vidare anges i samma paragraf, att
ägare av brukningsdel må hos lantbruksnämnd påkalla prövning huruvida
förhållande föreligger som enligt nu återgivna bestämmelser berättigar till
att nedlägga jordbruket å brukningsdel eller del därav.
I sistnämnda motioner göres nu gällande, att vanhävdslagen utgör hinder
för att överföra odlad jord till skogbärande mark, varför ändring i detta hänseende
bör företagas i lagen.
I detta sammanhang må nämnas, att lantbruksstyrelsen med biträde av
sakkunniga, som jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 11 december
1953 tillkallats av chefen för jordbruksdepartementet, för närvarande verkställer
översyn av vanhävdslagen.
Kronans förköpsrätt.
Ett av de medel som genom riksdagsbeslutet 1947 tillskapades för att underlätta
genomförandet av den yttre rationaliseringen var lagen den SO juni
19A7 om kronans förköpsrätt.
För att underlätta bildandet av bärkraftiga brukningsdelar äger kronan
sålunda enligt denna lag, då försäljning sker av jordbruksfastighet, lösa
till sig fastigheten till det pris, som köparen utfäst. Förköpsrätten utövas
av lantbruksnämnd men får icke göras gällande om köparen är på visst i
lagen angivet sätt besläktad med säljaren eller i allmänhet då arrendator
utövat sin lagstadgade förköpsrätt.
Lantbruksnämnd är skyldig att på framställning av ägare till jordbruksfastighet
meddela beslut, huruvida fastigheten är behövlig för rationaliseringsändamål.
Sådant beslut skall avse viss tid, minst två och högst fem
år. Om nämnden anser dylikt behov av fastigheten ej föreligga, får förköps
-
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.
rätten ej göras gällande under den tid beslutet avser. En jordägare kan vidare
hembjuda sin fastighet till lantbruksnämnden. Antager nämnden inte
hembudet inom tre månader, får förköpsrätten icke utövas under två år
därefter, där försäljning icke sker på villkor, som är för jordägaren mindre
fördelaktiga än de som gällt för hembudet.
Om lantbruksnämnd beslutar att göra bruk av kronans förköpsrätt, åligger
det nämnden att inom tre månader från det lagfart söktes å köparens
fång instämma denne till domstol, vid äventyr att förköpsrätten eljest förloras.
Anmäler köparen med överlämnande av köpehandlingen i bestyrkt
avskrift sitt fång för lantbruksnämnden, åligger det denna vid äventyr av
talans förlust att inom en månad från det anmälan skedde instämma sin
talan.
Bifalles lantbruksnämndens talan skall rätten fastställa vad kronan har
att betala samt utsätta viss dag, då fastigheten skall anses övergå i kronans
ägo.
Går fastighet som är underkastad försköpsrätt i byte, äger kronan inlösa
denna efter dess värde vid tidpunkten för bytesavtalet. Därvid skall gälla
samma regler som då förköpsrätt utövas på grund av fastighets försäljning.
Lantbruksnämnds beslut att förklara fastighet behövlig för rationaliseringsändamål
kan överklagas av fastighetens ägare, över beslut av lantbruksnämnd
att utöva förköpssrätt må klagan föras av köpare och arrendator,
som beröres av beslutet.
Till stöd för det i motionerna I: 385 och 11: 491 framförda yrkandet, att
förköpslagen skall upphävas anföres, att denna lag är en tvångslag, som icke
är motiverad för genomförandet av en yttre rationalisering av den omfattning
det nu och för framtiden kan bli fråga om samt att lagens tillämpning
vållat orättvisor och irritation och krävt ett betydande administrativt arbete.
I motionerna I: 354 och II: 298 vänder sig motionärerna mot att kronan
kan tvångsinlösa och alltså frånhända en köpare hans fastighet även sedan
denne sökt och erhållit lagfart på fånget och kanske bosatt sig på fastigheten
i tro att lagfarten skyddade honom. Lagfarten har också, anför motionärerna
vidare, av ålder ansetts såsom en samhällets judiciella stadfästelse
av en jordöverlåtelse. En annan brist som enligt samma motionärer
vidlåder förköpslagen är, att lagen icke föreskriver, att lantbruksnämnd
icke får fullfölja talan om förköpsrätt i de fall då avtal träffats om återgång
av fastighetsöverlåtelse. Denna brist har, påstår motionärerna, lett till
en skiftande rättspraxis i sådana fall.
Såsom skäl för den i motionerna I: 353 och II: 459 föreslagna utvidgningen
av talerätten mot lantbruksnämnds beslut anföres, att förfrågningar om möjlighet
att överklaga ett lantbruksnämndsbeslut alt icke utnyttja förköpsrätten
förekommit hos lantbruksstyrelsen i nära nog lika stor omfattning som
i fråga om möjlighet att föra talan mot beslut att förköpsrätten skall utövas.
Vidare anser motionärerna del böra beredas möjlighet för ägare av fastigheter,
som angränsar en fastighet, vilken lantbruksnämnd beslutat försälja
till viss person, att överklaga ett sådant beslut.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.
I direktiven för jordbruksrationaliseringsutredningen uttalas bland annat,
att i anslutning till utredningen om bibehållande av jordförvärvslagen borde
förköpslagen lämpligen överses. Därest utredningen skulle ge till resultat att
jordförvärvslagen bör bibehållas, skulle även prövas huruvida det icke är
möjligt att i större utsträckning än vad för närvarande är fallet samordna
denna lagstiftning med lagstiftningen om kronans förköpsrätt.
Utskottet.
Såsom framgått av den ovan lämnade redogörelsen ingår i de till 1951 års
jordbruksrationaliseringsutredning lämnade uppdragen bland annat att överväga
frågan om fortsatt bibehållande av jordförvärvslagen och att i samband
därmed verkställa översyn av lagen om kronans förköpsrätt. I riksdagsberättelsen
för innevarande år uppges, att utredningen avser att under första
hälften av 1954 avge ett delbetänkande rörande bland annat nyssnämnda
lagstiftning. Enligt vad utskottet under hand inhämtat pågår för närvarande
slut justering av detta betänkande, som beräknas utkomma av trycket under
den närmaste tiden. Det har även för utskottet upplysts, att utredningen
tagit del av samtliga förevarande motioner och övervägt de däri upptagna
spörsmålen. Giltighetstiden för jordförvärvslagen utgår den 30 juni 1955.
Detta innebär, att frågan om lagens fortsatta bestånd måste bli föremål för
behandling av nästa års riksdag, därest lagen icke utan vidare skall upphöra
att gälla.
Vid angivna förhållanden anser sig utskottet icke för närvarande böra taga
ställning till något av de i motionerna framlagda förslagen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att motionerna 1:352 och 11:460 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
B. att motionerna I: 385 och II: 491 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
C. att motionerna 1: 354 och II: 298 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt
D. att motionerna 1:353 och 11:459 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 april 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.
7
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Grym, Ivar
Nilzon, Axel Jansson, Ebbe Ohlsson, Herbert Hermansson och William Ohlsson;
från
andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Johansson i Torp,
Nyberg och Andersson i Ryggestad, fru Boman samt herrar Nestrup, Hansson
i Skegrie och Persson i Tandö.
Reservationer:
1) (avseende utskottets hemställan under A.) av herrar Nyberg och
Nestrup, vilka ansett, att den omständigheten att jordbruksrationaliseringsutredningen
enligt uppdrag överväger frågan om jordförvärvslagens bibehållande
icke bör utgöra hinder för bifall till motionerna I: 352 och II: 460 om
upphävande av denna lag samt att utskottet därför och på de i motionerna
anförda skälen bort under A. hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 352 och II: 460
måtte för sin del antaga följande förslag till
Lag
angående upphävande av lagen den 17 juni 1948 (nr 329) om
inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.
Härigenom förordnas, att lagen den 17 juni 1948 om inskränkning
i rätten att förvärva jordbruksfastighet skall
upphöra att gälla med utgången av december månad 1954.
2) (avseende utskottets hemställan under B.) av herr Ebbe Ohlsson och
fru Boman.