Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om ändring i vattenlagen, dels ock
motioner, som väckts i anledning av propositionen.

Genom en den 18 december 1953 dagtecknad proposition, nr 23, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 8, 10 och 22 §§, 6 kap. 8, 20 och 26 §§,
7 kap. 56 §, 11 kap. 17, 37 och 45 §§, 13 kap. 12 § samt 14 kap. 6 § vattenlagen
den 28 juni 1918 (nr 523)* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

2 KAP.

8 §.

Vill någon---skyldighet med- Vill någon---skyldighet medgivas.
givas.

Finnes att till skydd för fisket vidtagna
anordningar eller meddelade föreskrifter
äro mindre tjänliga, äge
vattendomstolen på ansökan av myndighet,
som Konungen bestämmer,
eller av byggnadens ägare meddela
sådana bestämmelser, som utan att
förnärma tredje mans rätt må påkallas
av anmärkta förhållanden.
Därvid skall iakttagas att, i den
mån fråga ej är om sådan höjning
av årlig avgift, som motsvaras av
ändring i penningvärdet, byggnadens

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 22 § samt 6 kap. 8, 20 och 20 §§ SFS 1919: 425, beträffande
7 kap. 56 § 1920: 459, beträffande 11 kap. 17 § 1952: 235, beträffande 11 kap. 37 §
1948:479, beträffande 11 kap. 45 § 1946:839, beträffande 13 kap. 12 § 1941:614 samt beträffande
14 kap. 6 § 1939: 146.

1 Bilwng till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 3 avd. Nr 2.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

ägare ej md åläggas förpliktelser,
som för honom medföra väsentlig
kostnad eller olägenhet utöver vad
förut blivit honom ålagt.

10 §.

Bygges damm för tillgodogörande
av vattnet såsom drivkraft, eller göres
för nämnda ändamål annan byggnad
i vatten, varigenom de naturliga
vattenstånds förhållandena ändras,
vare byggnadens ägare pliktig att till
befrämjande av fisket inom landet
från och med året näst efter det, då
arbetet å byggnaden påbörjats, så
länge byggnaden bibehålies, erlägga
en årlig avgift av minst tio öre och
högst en krona för varje hästkraft,
som vid lågvatten kan uttagas vid
byggnaden. Göres byggnad i vatten
för reglering av vattnets avrinning eller
för tillgodogörande av vattnet annorledes
än såsom drivkraft, vare lag
samma, dock att i sådant fall avgiften
skall beräknas efter den före regleringen
framrinnande lågvattenmängden
eller, där fråga är om vattnets
tillgodogörande, efter den lågvattenmängd,
som kan vid byggnaden
uttagas, samt utgå med minst tio
och högst etthundra kronor för varje
sekundkubikmeter. Göres byggnad
såväl i ändamål av vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft som för utnyttjande
av vattnet annorledes eller
för reglering av vattnets avrinning,
skall i fråga om beräkningsgrunden
vid avgiftens bestämmande hänsyn
tagas till det ändamål, som är det huvudsakliga.

Avgift, som i första stycket sägs,
skall inom ovan angivna gränser, efter
förslag av statens fiskeritjänste -

i mom. Bygges damm för tillgodogörande
av vattnet eller för reglering
av vattnets avrinning, eller göres
för sådant ändamål annan byggnad i
vatten, vare byggnadens ägare, såframt
byggnaden förorsakar sådan
ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena,
som ej är obetydlig, eller
hindrar eller försvårar fiskens
framkomst, pliktig att från och med
kalenderåret näst efter det, då arbetet
å byggnaden påbörjats, så länge
byggnaden bibehålies, erlägga viss årlig
avgift till befrämjande av fisket
inom landet.

Avgiften skall beträffande byggnad
för vattnets tillgodogörande såsom
drivkraft utgå med minst tio öre
och högst två kronor för varje hästkraft,
som beräknas kunna vid oreglerat
lågvatten uttagas vid byggnaden.
1 fråga om byggnad för tillgodogörande
av vattnet annorledes än såsom
drivkraft skall avgiften utgå
med minst tio och högst etthundra
kronor för varje sekundkubikmeter
av den vattenmängd, som är avsedd
att uttagas vid byggnaden. År ändamålet
med byggnaden att reglera
vattnets avrinning, utgår avgiften efter
vattenmagasinets rymd med minst
tio öre och högst en krona för varje
del, som omfattar 50 000 kubikmeter,
intill 100 miljoner kubikmeter och
för varje del därutöver, som omfattar
100 000 kubikmeter. Beträffande
byggnad, som göres såväl i ändamål

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

3

(Gällande lydelse:)

man, bestämmas med fäst avseende
bland annat därå, om fiske finnes,
som genom byggnaden skadas, om
med hänsyn till byggnadens storlek
och beskaffenhet i övrigt samt dess
belägenhet inverkan därav å fisket är
mer eller mindre menlig, om byggnadens
ägare jämlikt stadgandet i 8 §
förpliktats att vidtaga och underhålla
anordningar för fiskets bestånd, samt
om föreskrivna dylika anordningar
för ägaren medföra större eller mindre
kostnad.

Där genom byggnad, som i första
stycket avses, allenast obetydlig ändring
i vattenståndsförhållandena förorsakas,
må befrielse från ovan stadgad
skyldighet medgivas.

(Föreslagen lydelse:)

av vattnets tillgodogörande såsom
drivkraft som för utnyttjande av vattnet
annorledes eller för reglering av
vattnets avrinning, skall i fråga om
beräkningsgrunden vid avgiftens bestämmande
hänsyn tagas till det ändamål,
som är det huvudsakliga.

Inom ovan angivna gränser skall
avgiften, efter förslag av statens fiskeritjänsteman,
bestämmas med fäst
avseende bland annat därå, om fiske
finnes, som genom byggnaden skadas,
om med hänsyn till byggnadens
storlek och beskaffenhet i övrigt
samt dess belägenhet inverkan därav
å fisket är mer eller mindre menlig,
om byggnadens ägare jämlikt 8 § förpliktats
att vidtaga och underhålla
anordningar för fiskets bestånd, samt
om föreskrivna dylika anordningar
för ägaren medföra större eller mindre
kostnad.

Om det årliga avgiftsbeloppet enligt
nu stadgade grunder är ringa, äge
vattendomstolen föreskriva, att avgift
för byggnaden i stället skall utgå med
visst belopp en gäng för alla.

2 mom. Vattendomstolens avgörande
angående årlig avgift, som avses
i 1 mom., gälle för en tidrymd av
tjugu år i sänder, första gången räknat
från och med det kalenderår, då
avgiften först skall erläggas. På ansökan,
som under nittonde året av sådan
tidsperiod göres av myndighet,
sam Konungen bestämmer, eller av
byggnadens ägare, föreskrive vattendomstolen
den ändring, som finnes
påkallad med hänsyn till ändring i
penningvärdet. Göres ej sådan ansökan,
skall den förut meddelade bestämmelsen
lända till efterrättelse
jämväl för nästa period.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:)

Varder byggnad, som tillkommit
jämlikt äldre lag, ombyggd eller ändrad,
och medför ombyggnaden eller
ändringen väsentligt större skada å
fisket än den byggnaden förut orsakat,
skola de i första och andra styckena
givna bestämmelserna lända till
efterrättelse i avseende å byggnaden.

Huru avgift, varom i denna § förmäles,
skall indrivas och för det därmed
avsedda ändamålet användas,
därom förordnar Konungen.

22

Innefattar beslut, som meddelas i
anledning av ansökan enligt 20 §,
medgivande att bygga i vatten, vare
beslutet, sedan det tagit åt sig laga
kraft, gällande mot envar såväl vad
angår rätten att verkställa och för
framtiden bibehålla byggnaden jämte
de anläggningar, vilka efter ty förut
sagts med byggnaden äga samband,
som ock, där med byggnaden avses

(Föreslagen lydelse:)

Utan hinder av vad nu sagts må
frågan om avgiftens storlek upptagas
till omprövning i samband med förnyad
prövning enligt 8 § andra stycket;
och skall därvid med avseende å
omfattningen av de förpliktelser, som
enligt denna § och 8 § sammanlagt
må åläggas byggnadens ägare, gälla
vad i nämnda stycke av 8 § är för
där avsett fall stadgat.

3 mo m. Varder byggnad, som tillkommit
jämlikt äldre lag, ombyggd
eller ändrad, och medför ombyggnaden
eller ändringen väsentligt större
skada å fisket än den byggnaden förut
orsakat, skola de i 1 och 2 mom.
givna bestämmelserna lända till efterrättelse
i avseende å byggnaden.

Göres beträffande byggnad, som
tillkommit jämlikt äldre lag, ansökan
enligt 8 § andra stycket, må ock, med
iakttagande av vad ovan i 2 mom.
andra stycket finnes stadgat, åläggande
givas byggnadens ägare att gälda
avgift, som avses i 1 mom.; och gälle
beträffande sådant avgörande tillika
vad i övrigt i 2 mom. år stadgat.

4 m o m. Huru avgift, varom i denna
§ förmäles, skall indrivas och för
det därmed avsedda ändamålet användas,
därom förordnar Konungen.

§•

Innefattar beslut, som meddelas i
anledning av ansökan enligt 20 §,
medgivande att bygga i vatten, vare
beslutet, sedan det tagit åt sig laga
kraft, gällande mot envar såväl vad
angår rätten att verkställa och för
framtiden bibehålla byggnaden jämte
de anläggningar, vilka efter ty förut
sagts med byggnaden äga samband,
som ock, där med byggnaden avses

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

tillgodogörande av vattnet, beträffande
rätten därtill, dock med de inskränkningar,
som i 23 § 1 mom. och
24 § omförmälas, samt med iakttagande
av vad i 4 och 9 kap. finnes
stadgat angående förnyad prövning i
vissa fall. Om begränsad rättsverkan
i visst fall av beslut, som nu sagts,
skils i It kap. 61 § andra stycket.

Hurusom under — — — 23 § 2
mom.

Har byggnaden — —----tio år.

tillgodogörande av vattnet, beträffande
rätten därtill, dock med de inskränkningar,
som i 23 § 1 mom. och
24 § omförmälas, samt med iakttagande
av vad i övrigt i detta kap.
ävensom i 4 och 9 kap. finnes stadgat
angående förnyad prövning i vissa
fall. Om begränsad rättsverkan i visst
fall av beslut, som nu sagts, skils i
11 kap. 61 § andra stycket.

Hurusom under — — — 23 § 2
mom.

Har byggnaden----tio år.

6 KAP.

8 §.

Vad i 2 kap. 8 §, 11 § första stycket,
12, 13 och 18 §§ finnes stadgat
i fråga om byggande i vatten skall
äga motsvarande tillämpning med avseende
å arbete för inrättande av allmän
flottled.

20

Vill flottningsförening eller ock annan
vidtaga anläggning eller åtgärd
för befintlig allmän flottleds utvidgande
eller förbättrande och äro sannolika
skäl, att allmän eller enskild
rätt därav förnärmas, eller har, där
annan än flottningsförening eljest vill
utföra arbete för flottleden, föreningen
ej därtill samtyckt, skall före arbetets
påbörjande inhämtas vattendomstolens
besked, huruvida och under
vilka villkor arbetet må göras.
Beträffande anläggning eller åtgärd,
för vars utförande ej erfordras vattendomstolens
prövning, må ändock
till beredande av trygghet för framliden
sådan prövning kunna påkallas.

Vad i 2 kap. 8 § första stycket,
It § första stycket, 12, 13 och 18 §§
finnes stadgat i fråga om byggande i
vatten skall äga motsvarande tillämpning
med avseende å arbete för inrättande
av allmän flottled.

§.

Vill flottningsförening eller ock annan
vidtaga anläggning eller åtgärd
för befintlig allmän flottleds utvidgande
eller förbättrande och äro sannolika
skäl, att allmän eller enskild
rätt därav förnärmas, eller har, där
annan än flottningsförening eljest vill
utföra arbete för flottleden, föreningen
ej därtill samtyckt, skall före arbetets
påbörjande inhämtas vattendomstolens
besked, huruvida och under
vilka villkor arbetet må göras. Beträffande
anläggning eller åtgärd, för
vars utförande ej erfordras vattendomstolens
prövning, må ändock till
beredande av trygghet för framtiden
sådan prövning kunna påkallas. So -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:)

Har anläggning--- — godkän nande

därav.

Har efter---i vattnet.

26

Rensning, som med hänsyn till
flottningens behöriga ombesörjande
är av nöden för bibehållande av vattnets
djup eller läge i allmän flottled,
äge flottningsförening verkställa utan
vattendomstolens prövning; dock
skall markens ägare förut därom tillsägas.
Vill föreningen hos vattendomstolen
påkalla prövning av arbetets
laglighet, gälle om sådan prövning
vad här ovan stadgats angående allmän
flottleds utvidgande och förbättrande.
Har prövning, som nu sagts,
icke ägt rum, skall i fråga om rensning
stadgandet i 20 § tredje stycket
äga motsvarande tillämpning.

Jord eller--— för flottnings skada.

(Föreslagen lydelse:)

kes ej vattendomstolens tillstånd,
skall statens fiskeritjänsteman på
förhand tillsägas, såframt det icke är
uppenbart, att fiske ej kan skadas.

Har anläggning---- godkän nande

därav.

Har efter---i vattnet.

§■

Rensning, som med hänsyn till
flottningens behöriga ombesörjande
är av nöden för bibehållande av vattnets
djup eller läge i allmän flottled,
äge flottningsförening verkställa utan
vattendomstolens prövning; dock
skall markens ägare ävensom statens
fiskeritjänsteman förut därom tillsägas.
Vill föreningen hos vattendomstolen
påkalla prövning av arbetets
laglighet, gälle om sådan prövning
vad här ovan stadgats angående allmän
flottleds utvidgande och förbättrande.
Har prövning, som nu sagts,
icke ägt rum, skall i fråga om rensning
stadgandet i 20 § tredje stycket
äga motsvarande tillämpning.

Jord eller---- för flottnings skada.

7 KAP.

56 §.

innefattar synemäns utlåtande,
varvid enligt 10 kap. 75 § skall bero,
eller vattendomstols laga kraft ägande
beslut rörande företag enligt detta
kap. medgivande till företaget, vare
det gällande mot envar såväl vad angår
rätten att utföra företaget och
för framtiden bibehålla dike och annan
anläggning som beträffande
skyldighet att taga del i företaget,

Innefattar synemäns utlåtande,
varvid enligt 10 kap. 75 § skall bero,
eller vattendomstols laga kraft ägande
beslut rörande företag enligt detta
kap. medgivande till företaget, vare
det gällande mot envar såväl vad angår
rätten att utföra företaget och
för framtiden bibehålla dike och annan
anläggning som beträffande
skyldighet att taga del i företaget,

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

dock med de inskränkningar, som
följa av bestämmelserna i 57 § samt
av vad i 9 kap. ävensom i 10 kap.
77 och 78 §§ finnes stadgat om förnyad
prövning i vissa fall.

dock med de inskränkningar, som
följa av bestämmelserna i 57 § samt
av vad i 2 kap., i den mån nämnda
kap. till följd av hänvisningen ovan
i 41 § första stycket äger tillämpning,
i 9 kap. ävensom i 10 kap. 77 och 78
§§ finnes stadgat om förnyad prövning
i vissa fall.

11 KAP.

17 §.

Till vattenmål nänföras följande Till vattenmål hänföras följande
mål: mål:

A. ansökningsmål:

A. ansökningsmål:

12. ansökan om prövning jämlikt
4 kap. 1 §, huruvida och i vilken
utsträckning skyldighet må åläggas
ägare av strömfall att tillhandahålla
kraft åt kringliggande bygd, så ock
ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma
i åtnjutande av kraft, som på
grund av dylikt åläggande skall tillhandahållas
;

13. ansökan om nyprövning enligt
4 kap. 5 eller 16 § så ock om bestämmande
av avgift enligt 14 § i
nämnda kap.;

12. ansökan enligt 2 kap. 8 § andra
stycket så ock ansökan om bestämmande
av avgift enligt 10 § i
nämnda kap.;

13. ansökan om prövning jämlikt
4 kap. 1 §, huruvida och i vilken
utsträckning skyldighet må åläggas
ägare av strömfall att tillhandahålla
kraft åt kringliggande bygd, samt ansökan
jämlikt 4 kap. 4 § att komma
i åtnjutande av kraft, som på grund
av dylikt åläggande skall tillhandahållas,
så ock ansökan om nyprövning
enligt 4 kap. 5 eller 16 § eller om
bestämmande av avgift enligt 14 § i
nämnda kap.;

B. stämningsmål: B. stäniningsinål:

29. talan, som utan samband med 29. talan, som utan samband med
ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. ansökningsmål föres jämlikt 2 kap.
23 § om gottgörelse för damm eller 23 § om gottgörelsc för damm eller

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:)

annan vattenbyggnad eller om fortsatt
tillgodogörande av annan tillhörigt
vatten och bestämmande av ersättning
därför, jämlikt 2 kap. 10 §
om bestämmande av fiskeavgift, jämlikt
2 kap. 14 § om rätt till intrång
å annans fastighet i vissa avseenden,
jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att begagna
annan tillhörig byggnad i vatten
eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt
att taga annans mark i anspråk till
utmål;

(Föreslagen lydelse:)

annan vattenbyggnad eller om fortsatt
tillgodogörande av annan tillhörigt
vatten och bestämmande av ersättning
därför, jämlikt 2 kap. 14 §
om rätt till intrång å annans fastighet
i vissa avseenden, jämlikt 2 kap.
15 § om rätt att begagna annan tillhörig
byggnad i vatten eller jämlikt
2 kap. 16 § om rätt att taga annans
mark i anspråk till utmål;

C. besvärsmål:

C. besvärsmål:

D. underställningsmål: D. underställningsmål:

Hurusom, efter —---i 68 §. Hurusom, efter — — — i 68 §.

37 §.

Kan inverkan-----nu nämnts.

Är fråga---kraften tillgodo göres.

Vad i----annans vattentäkt.

Där fråga är om ansökan, som i
17 § 21 avses, skall kungörelsen delgivas
ägaren av det strömfall, från
vilket kraftbelopp, varom fråga är,
tillhandahålles. Vad nu sagts äge
motsvarande tillämpning beträffande
ansökan enligt 17 § 12 eller 13.

Är fråga---är, tillhandahål les.

Skall delgivning-----stadgade

ordning.

Kan inverkan —--nu nämnts.

Är fråga--- — kraften tillgodo göres.

Vad i---— annans vattentäkt.

Där fråga är om ansökan, som i
17 § 21 avses, skall kungörelsen delgivas
ägaren av det strömfall, från
vilket kraftbelopp, varom fråga är,
tillhandahålles. Vad nu sagts äge
motsvarande tillämpning beträffande
ansökan enligt 17 § 13.

Ansökan, som i 17 § 12 avses, skall,
där ansökningen ej göres av byggnadens
ägare, delgivas denne.

Är fråga---är, tillhandahål les.

Skall delgivning---stadgade

ordning.

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lijdelse:) (Föreslagen lydelse:)

45

2 mom. Erfordras för---

lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts,
skall hållas så snart ske kan. Om
tiden för dess företagande skall meddelande
lämnas vattenrättsdomaren,
som i den för kallelser till parterna
bestämda ordning underrättar dem
därom. Sedan undersökningen bragts
till slut, skall utlåtande! utan dröjsmål
översändas till vattenrättsdomaren
och av honom hållas för parterna
tillgängligt å förut kungjorda ställe
eller ställen. Förordas i något hänseende
andra tekniska anordningar
eller andra regler för hushållningen
med vattnet än sökanden må hava föreslagit,
skall utlåtandet hållas tillgängligt
under minst fjorton dagar
före vattendomstolens sammanträde.

2 mom. Vattenrättsdomaren må

—---av dem.

Om tiden —- --av nöden.

3 mom. Där vid---— till vat tenrättsdomaren.

§•

2 mom. Erfordras för---

lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts,
skall hållas så snart ske kan. Där
så med hänsyn till målets beskaffenhet
eller ändamålet med undersökningen
finnes erforderligt, skall vattenrättsdomaren
lämna parterna, i
den för kallelser till dem bestämda
ordning, besked om tiden för undersökningens
företagande. Sedan undersökningen
bragts till slut, skall
utlåtandet utan dröjsmål översändas
till vattenrättsdomaren och av honom
hållas för parterna tillgängligt å förut
kungjorda ställe eller ställen. Förordas
i något hänseende andra tekniska
anordningar eller andra regler
för hushållningen med vattnet än
sökanden må hava föreslagit, skall
utlåtandet hållas tillgängligt under
minst fjorton dagar före vattendomstolens
sammanträde.

2 mom. Vattenrättsdomaren må

---— av dem.

Om tiden — -—- — av nöden.

3 mom. Där vid---till vat tenrättsdomaren.

13 KAP.

12 §.

Den, som efter erhållet medgivande Den, som efter erhållet medgivande
till byggande i vatten eller till anläg- till byggande i vatten eller till anläggande
av vattentäkt eller till verk- gande av vattentäkt eller till verkställande
av vattenreglering, vatten- ställande av vattenreglering, vattenavledning
eller invailning från bcslu- avledning eller invallning underlåter
tet rörande arbetets verkställande gör att utföra föreskriven anordning eller
avvikelse av beskaffenhet att kränka åtgärd till förebyggande, av skada el -

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

(Gällande lydelse:)

allmän eller enskild rätt, straffes
med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.

Lag samma — — — enskild rätt.

(Föreslagen lydelse:)

ler eljest från beslutet gör avvikelse
av beskaffenhet att kränka allmän
eller enskild rätt, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

Lag samma---enskild rätt.

14 KAP

6

Ej må —--tillgodogjorda vat tenmängder.

Vad i första stycket är stadgat
om den, vars rätt är beroende av
vattenhushållning eller vattentäkts
nyttjande, gälle ock beträffande allmän
åklagare samt tjänsteman vid
statens meteorologisk-hy dr ografiska
anstalt.

Tarvas för--- —- skälig ersätt ning.

§•

Ej må ----— tillgodogjorda vat tenmängder.

Vad i första stycket är stadgat
om den, vars rätt är beroende av
vattenhushållning eller vattentäkts
nyttjande, gälle ock beträffande allmän
åklagare samt tjänsteman vid
Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut.

Tillfälle skall beredas statens fiskeritjänsteman
och länsfiskeritjänsteman
så ock av Konungens befallningshavande
eller fiskeristyrelsen
förordnad fisketillsynsman att utöva
tillsyn över fullgörandet av föreskrifter
till skydd för fisket.

Tarvas för---skälig ersätt ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1955.

Bestämmelserna i 2 kap. 8 § andra
stycket nya lagen skola äga tillämpning
jämväl å byggnad, som tillkommit
eller till vilken tillstånd meddelats
före nya lagens ikraftträdande.

Har fråga om bestämmande av
avgift enligt 2 kap. 10 § före nya
lagens ikraftträdande blivit av vattendomstol
eller synemän slutligen
prövad, skall vid fullföljd av talan

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

11

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

eller vid underställning äldre lag äga
tillämpning beträffande grunderna
för avgiftens fastställande.

Vad i 2 kap. 10 § 2 mom. nya
lagen är stadgat skall gälla även beträffande
avgörande, som träffats före
nya lagens ikraftträdande. Har avgift
börjat utgå före ikraftträdandet,
skall den i 2 mom. första stycket stadgade
tiden för ansökan om förnyad
prövning av avgiften ej i något fall
anses hava gått till ända förrän fem
år efter ikraftträdandet; och skall ny
tjuguårsperiod räknas från året näst
efter det, då omprövning påkallades
eller senast kunnat påkallas.

Skyldighet att gälda avgift enligt
2 kap. 10 § må ej åläggas i fråga
om byggnad, som tillkommit eller till
vilken tillstånd meddelats före nya
lagens ikraftträdande, därest byggnaden
är så beskaffad, att enligt äldre
lag avgift ej skolat utgå.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av
densamma väckta likalydande motioner, nämligen inom första kammaren
nr 347 av herr Pålsson m. fl. samt inom andra kammaren nr 458 av herr
Agerberg m. fl. Yrkandena i motionerna återgives i det följande.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Det i propositionen framlagda förslaget till ändringar i vattenlagen syftar
i huvudsak till att bereda ökat skydd för fisket vid vattenkraft- och
vattenregleringsföretag samt vid flottning. Den viktigaste ändringen innebär
att rättskraften hos beslut rörande åtgärder till fiskets skydd begränsas.
Sådana beslut skall enligt förslaget inom vissa gränser få omprövas.
Härigenom beredes bl. a. möjlighet till uppräkning av äldre avgifter, som
fått sitt realvärde minskat genom penningvärdets fall. Vidare föreslås vissa
jämkningar i grunderna för bestämmande av sådan avgift som avses i 2 kap.
10 § vattenlagen. Kontrollen över rensningar och förbättringar i allmän
flottled blir mera effektiv, och förslaget berör även vissa andra frågor avseende
efterlevnaden av meddelade föreskrifter.

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 november 1945 tillkallade
chefen för justitiedepartementet den 14 december samma år särskilda sakkunniga,
statssekreteraren, numera justitierådet A. G. Walin, tillika ordförande,
ledamoten av riksdagens andra kammare K. J. B. Andersson, advokaten
N. C. W. Berggren, ledamoten av riksdagens andra kammare N. O.
Jönsson, direktören C. F. Kleman, hovrättsassessorn, numera häradshövdingen
K. O. Riben, kraftverksdirektören, numera generaldirektören J. Å.
Rusck och ledamoten av riksdagens andra kammare G. T. Skoglund, för alt
biträda med utredning rörande vissa ändringar i vattenlagen. Utredningen
igångsattes närmast med sikte på att få till stånd ett snabbare genomförande
av vattenkraft- och vattenregleringsföretag. Till fullgörande av sitt uppdrag
avgav de sakkunniga den 12 september 1947 en promemoria, innefattande
bl. a. förslag om utsträckt möjlighet att meddela deldom i vattenmål.
Efter remissbehandling lades denna promemoria till grund för proposition
(nr 52) till 1952 års riksdag med förslag till lag om ändring i vattenlagen.
Propositionen blev med viss ändring bifallen av riksdagen (tredje lagutskottets
utlåtande nr 12), och lag i ämnet utfärdades den 9 maj 1952 (nr 235).

Under utredningens gång har emellertid till de sakkunniga överlämnats
ett flertal framställningar i andra frågor. De sakkunniga har med anledning
härav fortsatt sitt arbete och därvid till behandling upptagit särskilda frågor
om ändringar i vattenlagstiftningen. Detta arbete har resulterat i ett flerlal
promemorior i olika ämnen, vilka successivt avgivits av de sakkunniga.

Till grund för nu förevarande proposition ligger en av de sakkunniga den
28 februari 1950 avgiven promemoria (stencilerad) med förslag om ändrade
bestämmelser till skydd för fisket vid vattenkraft- och vattenregleringsföretag
samt vid flottning. Över promemorian med därvid fogat lagförslag
har efter remiss utlåtanden avgivits av vattenöverdomstolen och — efter
hörande av vederbörande vattenrättsingenjörer — samtliga vattenrättsdomare
ävensom av kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, fiskeristyrelsen,
länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska vattenkraftföreningen,
Lule m. fl. älvars flottningsföreningar (Luleåförvaltningen),
Umeå flottningsförening, Indals älvs flottningsförening, Ljusnans flottningsförening,
Klarälvens flottningsförening, Svenska fiskevårdsförbundet,
Svenska ostkustfiskarenas centralförbund, Svenska sydkustfiskarenas centralförbund,
Föreningen Statens fiskeritjänstemän, Svenska landskommunernas
förbund, styrelsen för Sveriges advokatsamfund och Riksförbundet
Landsbygdens folk. Fiskeristyrelsen har överlämnat yttranden från fiskeriintendenterna.
Vid det av länsstyrelsen i Kronobergs län avgivna utlåtandet
har fogats yttrande från fiskerinämnden hos länets hushållningssällskap.
Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttrande från Uddeholms Aktiebolag.
Vidare har länsstyrelsen i Västernorrlands län bifogat yttrande från

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

13

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, varjämte länsstyrelsen
i Jämtlands län överlämnat yttrande från fiskerinämnden hos länets
hushållningssällskap. Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat
ett ytterligare uttalande av en fiskeriintendent.

I propositionen beröres först fiskets allmänna ställning gentemot kraftoch
flottningsintressena samt bestämmelserna om föreskrifter till skydd
för fisket enligt 2 kap. 8 § vattenlagen. Därefter behandlas särskilda frågor,
vilka föranlett förslag till ändringar i vattenlagen, avsedda att skänka ökat
skydd för fisket i samband med vattendragens utnyttjande framför allt för
byggande och flottning.

Vid den följande redogörelsen behandlas först fiskets allmänna ställning
gentemot kraft- och flottningsintressena samt därefter förslagen till lagändringar
i samma ordningsföljd som i propositionen. Beträffande de skäl
som anförts till stöd för förslagen får utskottet, i den mån redogörelse ej
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I. Fiskets allmänna ställning gentemot kraft- och flottningsintressena.

Gällande bestämmelser. Vattenlagen den 28 juni 1918 innehåller åtskilliga
stadganden, vilka har till syfte att bereda skydd åt intressen som beröres
av byggande i vatten och av andra ingrepp i sjöar och vattendrag. Vad fisket
beträffar innefattas detta skydd dels i flera stadganden av allmän innebörd
dels ock i vissa bestämmelser, som uteslutande gäller fisket och fiskeintresset.
Bestämmelserna av det senare slaget har föranletts av att fiskefrågorna
är av sådan natur, att de i vissa hänseenden fordrar sin särskilda reglering,
varjämte lagstiftaren önskat i några fall tillerkänna fisket en i viss mån
privilegierad ställning.

Såsom allmän regel för tillåtlighet av sådant byggande i vatten, som medför
skada å annans egendom eller berör allmänna intressen, gäller i övrigt,
enligt 2 kap. 3 § första stycket, att nyttan av åtgärden efter avdrag av byggnadskostnaden
skall uppgå till det dubbla av skadan å annan tillhörig egendom,
i fråga om skada å åker och äng till det tredubbla. I andra stycket av
paragrafen finns emellertid ett viktigt undantag från denna regel, avseende
sådana företag, som medför väsentliga skadeverkningar ur allmän och social
synpunkt. Detta undantagsstadgande lyder:

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal bofasta personer
berövas sina bostäder, eller alt större fabrik eller annan anläggning,
varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt minskas,
eller att odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande omfattning
sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller att fiskerinäring av
större betydenhet lider väsentligt förfång, må byggnaden, ändå att nyltan
uppgår till värde, som ovan sagts, icke ske. Lag samma vare, där genom byggande
i vatten skulle förorsakas sådan bestående ändring av naturförhållandena,
varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande
förlust för landets djur- eller växtvärld är att befara.

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

I fall som här avses — liksom då förutsättningar för tillåtlighet enligt
första stycket ej föreligger — kan emellertid, enligt paragrafens tredje
stycke, Kungl. Maj :t lämna medgivande till byggnaden, om den prövas vara
av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän
synpunkt.

Närmare föreskrifter om vad som skall iakttagas till skydd för fisket vid
byggande i vatten finns i 2 kap. 8 §. Den byggande är pliktig att utan ersättning
vidtaga och för framtiden underhålla nödiga anordningar för fiskens
framkomst eller eljest för tryggande av fiskets bestånd samt tillsläppa för
ändamålet nödigt vatten ävensom ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter
i övrigt, vilka till följd av byggnaden kan erfordras till skydd för
fisket. Befrielse från skyldigheten kan dock medgivas, om nyttan av ifrågasatt
anordning icke skäligen kan anses motsvara den förlust och kostnad,
som därigenom skulle tillskyndas byggnadens ägare. Det förutsättes då, att
byggnadens ägare skall gottgöra de enskilda fiskerättsägarna den skada som
åsamkas dem.

Avfattningen av 2 kap. 8 § ger närmast vid handen, att man tänkt sig att
skyldigheten att ombesörja skyddsåtgärderna skulle åvila byggnadens ägare.
Emellertid har det ofta befunnits ändamålsenligt, att åtgärderna utföres av
annan, t. ex. hushållningssällskap, fiskevårdsförening eller annan organisation.
Åtgärderna får då bekostas av byggnadens ägare medelst en avgift,
som fastställes antingen såsom engångsavgift eller att utgå årligen.

Den byggande är i regel även pliktig att utgiva särskild årlig avgift till
befrämjande av fisket inom landet enligt de närmare grunder som angives
i 2 kap. 10 §.

De bestämmelser som gäller byggande i vatten är i det stora hela tillämpliga
även å vattenreglering (3 kap. 2 och 26 §§).

Även genom inrättande av allmän f 1 o 111 e d i ett vattendrag kan
verkningar uppstå för fisket, dels genom anläggningarna (dammbyggnader
med därvid verkställd reglering av vattenavrinningen för flottningsändamål,
rensningar i vattendraget in. m.) och dels genom flottgodsets framförande.
Prövning av fråga om inrättande av allmän flottled sker vid syneförrättning.
Enligt 6 kap. 2 § får allmän flottled inrättas, där det befinnes vara av
nöden och kunna medföra väsentligt gagn för orten eller eljest lända till
nytta för det allmänna, och vid prövningen skall hänsyn tagas till omfattningen
å ena sidan av ortens skogshantering och av gagnet för densamma
av tlottledens inrättande samt a andra sidan av de störningar, som genom
llottleden eller flottningen däri kan vållas andra näringar. Synemännens
utlåtande skall alltid underställas vattendomstolens prövning, och i vissa
fall, bl. a. då fiskerinäring av större betydenhet kan komma att lida väsentligt
förfång genom flottningen, ankommer det på Kungl. Maj :t att pröva,
huruvida flottleden skall få komma till stånd (6 kap. 3 §).

De sakkunniga. De sakkunniga framhåller inledningsvis att fiskerinäringens
betydelse för folkförsörjningen på senare tid blivit uppmärksammad i

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

15

ökad grad. Intresset hade ökats för skapande av en rationell fiskevård och av
förbättrade betingelser för fisket i olika avseenden. I samband härmed hade
uppmärksamheten mer än tidigare kommit att riktas på de verkningar å
fisket som uppkomme genom ingrepp av olika slag i vattendragen. Det vore
speciellt beträffande den s. k. vandringsfisken och framför allt laxen som
framtiden ansåges oroande.

De sakkunniga anför vidare bl. a.: Det bör emellertid understrykas att
det icke endast är kraftverksbyggnaderna och sjöregleringarna, som utgöra
ett hot mot fisket. Genom flottledsbyggnader och flottningen kunna menliga
verkningar å fisket uppkomma. För flottningens bedrivande har i flottlederna
inrättats ett betydande antal dammbyggnader, vid vilka vattenhushållning
äger rum. Flottgodsets framförande liksom ianspråktagande av
vattenområden för timmermagasin o. d. kan menligt påverka möjligheterna
att utöva fiske. Lekplatser kunna förstöras genom rensningar och avlagringar
av barkavfall. Man har även att räkna med föroreningen av vattendragen.
Denna innebär, särskilt i vissa vattendrag i de södra delarna av
landet, en betydande olägenhet för fisket.

I det följande tager de sakkunniga upp frågan om fiskets möjligheter
att hävda sig gentemot kraft- och flottningsintressena. De erinrar därvid
om att de betydelsefulla stadgandena i 2 kap. 3 § vattenlagen erbjöde möjlighet
att, om ett betydande fiskeintresse genom ett vattenbyggnadsföretag
lede intrång, hindra att företaget finge komma till utförande. En avvägning
mellan kraftintresset och fiskeintresset skulle emellertid äga rum. Man
torde ha anledning räkna med att kraftintresset vid denna avvägning under
överskådlig tid framåt oftast komme att väga tyngst. Att genom lagstiftning
stärka fiskets ställning, t. ex. genom inskränkning av den Kungl.
Maj :t medgivna dispensrätten, torde ej vara möjligt. Det vore däremot
uppenbarligen nödvändigt, att frågan om företrädet mellan kraftintresset
och fiskeintresset i varje särskilt fall underkastades en omsorgsfull prövning.
I vissa ur kraftsynpunkt mindre lämpliga älvar torde fiskeintresset
ha möjlighet att hävda sig. Även då fråga om inrättande av allmän flottled
uppkomme, skulle en avvägning mellan olika intressen äga rum.

Yttrandena. I ett flertal remissyttranden har upptagits spörsmålet om utformningen
av tillåtlighetsreglerna i 2 kap. 3 § vattenlagen. Bland dessa
yttranden märkes några, vari hävdas, att de berörda bestämmelserna ej är
fullt tillfredsställande ur fiskets synpunkt, ehuru ändring av desamma ej
påyrkas. I ett par yttranden påyrkas emellertid uttryckligen ändring av
tillåtlighetsreglerna till förmån för fisket.

Departementschefen. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,
anför bl. a. följande: Skyddet för fisket är eu av de många frågor, som
aktualiserats till följd av den för närvarande bedrivna mycket omfattande
vattenbyggnadsverksamheten. Att fisket kommit att bli föremål för alldeles
särskild uppmärksamhet i detta sammanhang beror på att fisket och
fiskevården numera ägnas ett mycket livligt intresse i våld land. Tydliga
uttryck för strävandena under senare år att bereda fisket och fiskerinäring -

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

en förbättrade betingelser är inrättandet av en särskild fiskeristyrelse samt
genomförandet av en ny fiskerättslag. Såsom ett led i arbetet på fiskets befrämjande
har även framförts krav på åtgärder till förbättrat skydd för fisket
vid byggande och andra dylika åtgärder i sjöar och vattendrag.

Jag vill erinra om att denna fråga helt nyligen varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet. Vid 1952 års riksdag väcktes motioner (I: 239 och 11:416)
om åtgärder till förhindrande av att de fortsatta kraftverksbyggena medförde
obotlig skada för landet och fiskarbefolkningen i fråga om lax- och
ålfisket i våra älvar och i havet. Riksdagen beslöt visserligen, på hemställan
av tredje lagutskottet (uti. nr 20), att motionerna ej skulle föranleda
någon riksdagens åtgärd. Detta ställningstagande av riksdagen föranleddes
emellertid av att frågan redan i olika sammanhang var föremål för
uppmärksamhet. I sitt av riksdagen godkända yttrande framhöll tredje lagutskottet,
att betydelsen och den allvarliga karaktären hos den i motionerna
väckta frågan icke kunde nog understrykas. Spörsmålet behandlades vid
1952 års riksdag även i anslutning till en interpellation i andra kammaren
rörande ett planerat kraftverksbygge i södra Sverige (andra kamm. prot.
1952 nr 18 s. 6 ff).

Vid den behandling som riksdagen ägnat frågan liksom i den förda diskussionen
i övrigt har den huvudsakliga uppmärksamheten inriktats på
kraftverksbyggnadernas inverkan på laxen och annan vandringsfisk. Med
hänsyn till laxens levnadsvanor kan även havslaxfisket påverkas av kraftverksbyggnaderna.
Det egentliga sötvattensfisket, som ju på många håll
spelar en betydande roll såsom binäring till jordbruket eller såsom sportfiske,
lärer väl också kunna lida förfång. Att emellertid laxfisket kommit
att speciellt uppmärksammas beror därpå att detta fiskslag är särskilt
värdefullt och att indämningar av strömmande vatten innebär ett lätt påvisbart
hinder för laxens framkomst och fortplantning. De stationära fiskarterna
torde ej vara utsatta för samma påtagliga faror i samband med
kraftverk och sjöregleringar. I den mån det icke är fråga om mycket ingripande
förändringar av vattenförhållandena kan dylika företag, åtminstone
såvitt erfarenheten hittills givit vid handen, i allmänhet genomföras
utan risk för ödeläggelse av dessa fiskbestånd eller mera betydande skadeverkningar
på dem.

Departementschefen behandlar härefter gällande grundsatser vid prövning
av ansökan om tillstånd att bygga i vatten samt uttalar bl. a.: Tillämpningen
av de angivna grundsatserna har hittills i allmänhet utfallit så, att
fisket fått stå tillbaka för kraftintresset, vilket uppenbarligen sammanhänger
med att nyttiggörandet av vattenkraften vanligtvis representerar
mycket betydande ekonomiska värden i jämförelse med den skada som
åsamkas fisket. Detta resultat är ur fiskets synpunkt beklagligt men måste
accepteras ur allmän samhällelig synpunkt. Tillräcklig anledning att nu
upptaga en diskussion om revidering av tillåtlighetsreglerna i det speciella
a\ seende varom här ar fråga torde knappast föreligga. I den mån fisket och
fiskerinäringen tillmätes en ökad betydelse ur samhällets synpunkt kom -

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

mer detta att avspegla sig vid myndigheternas ställningstaganden till de
särskilda kraftverksprojekten. Jag vill såsom exempel erinra om hurusom
myndigheterna ställde sig mycket tveksamma till det stora kraftverksbygget
vid Bergeforsen i Indalsälven. Tillåtlighetsfrågan beträffande detta företag
fick nyligen sin lösning efter ett utdraget prövningsförfarande. Det slutliga
avgörandet innebar medgivande till företaget, men betydande kompensationsåtgärder
för fisket kommer att vidtagas.

Av det anförda framgår att jag icke är beredd att tillstyrka lagstiftningsåtgärder
i syfte att med hänsyn till fiskets intressen göra villkoren för tilllåtlighet
av byggande i vatten mera restriktiva än för närvarande. Det är
emellertid i hög grad angeläget att fisket i den mån det är möjligt skyddas
och bevaras trots utbyggnaden av vattendragen. Jag kommer att i det följande,
i anslutning till de sakkunnigas förslag, upptaga olika spörsmål om
revision av vattenlagens bestämmelser i detta avseende.

II. Ändrade bestämmelser om grunderna för fiskeavgift enligt 2 kap.

10 § vattenlagen.

Gällande bestämmelser m. m. Enligt 2 kap. 10 § vattenlagen skall avgift
utgå, då damm bygges för tillgodogörande av vattnet såsom drivkraft eller
för nämnda ändamål göres annan byggnad i vatten, varigenom de naturliga
vattenståndsförhållandena ändras. Avgiften skall bestämmas till minst
tio öre och högst en krona för varje hästkraft, som vid lågvatten kan uttagas
vid byggnaden. I fråga om byggnad i vatten med ändamål att utöva
reglering av vattnets avrinning eller att tillgodogöra vattnet annorledes än
såsom drivkraft gäller detsamma, dock att avgiften därvid skall beräknas
efter den före regleringen framrinnande lågvattenmängden eller, där fråga är
om vattnets tillgodogörande, efter den lågvattenmängd, som kan vid byggnaden
uttagas, samt utgå med minst tio och högst etthundra kronor för
varje sekundkubikmeter. Har byggnaden till ändamål såväl vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft som utnyttjande av vattnet annorledes eller
reglering av vattnets avrinning, skall i fråga om beräkningsgrunden vid
avgiftens bestämmande hänsyn tagas till det ändamål, som är det huvudsakliga.
Avgiften skall erläggas från och med året näst efter det då arbetet
på byggnaden påbörjats och utgå årligen så länge byggnaden bibehålies.
Befrielse från skyldighet att utgiva avgift kan medgivas, om genom byggnaden
endast obetydlig ändring i vattenståndsförhållandena förorsakas.

Fiskeavgiften skall inom de fastställda gränserna bestämmas av vattendomstolen
efter förslag av statens fiskeritjänsteman. Vid bestämmandet av
avgiften skall avseende fästas bl. a. därå, om fiske finnes som genom byggnaden
skadas, om med hänsyn till byggnadens storlek och beskaffenhet i
övrigt samt dess belägenhet inverkan därav å fisket är mer eller mindre
menlig, om byggnadens ägare jämlikt stadgandet i 2 kap. 8 § förpliktats att
2 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 9 samt. 3 avd. Nr 2.

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

vidtaga och underhålla anordningar för fiskets bestånd, samt om föreskrivna
dylika anordningar för ägaren medför större eller mindre kostnad.

Efter vattenlagens genomförande med ingången av år 1919 har i avgifter
enligt 2 kap. 10 § till och med den 30 juni 1953 influtit sammanlagt omkring
2,6 miljoner kronor, vartill kommer räntor å fonderade avgifter. Avgifterna
ökas år från år i samband med tillkomsten av nya kraftverk och vattenregleringar.
Antalet avgifter utgjorde enligt senast tillgängliga uppgifter, som
härrör från år 1950, omkring 600. Flertalet av dem eller omkring 400 understeg
50 kronor, medan antalet avgifter över 1 000 kronor var omkring 30.

De sakkunniga. De sakkunnigas förslag innebär, att fiskeavgift skall utgå
— förutom för byggnad, vilken förorsakar ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena,
som ej är obetydlig — jämväl för byggnad, som är
av sådan beskaffenhet, att den hindrar eller försvårar fiskens framkomst.
Vidare föreslås, att avgiften skall beräknas: beträffande byggnad, vars ändamål
är vattnets tillgodogörande såsom drivkraft, till minst tio öre och högst
en krona för varje hästkraft, som vid oreglerat lågvatten kan uttagas vid
byggnaden; beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande annorledes än
såsom drivkraft till minst tio och högst etthundra kronor för varje sekundkubikmeter
av den vattenmängd, som är avsedd att uttagas vid byggnaden;
samt beträffande byggnad för reglering av vattnets avrinning till minst
tio öre och högst en krona för varje del av vattenmagasinet, som omfattar
50 000 kubikmeter, intill ett magasin av 100 miljoner kubikmeter, och därutöver
för varje del, som omfattar 100 000 kubikmeter.

Yttrandena. Förslaget att den oreglerade vattenföringen skall läggas till
grund för avgiften enligt 2 kap. 10 § vid kraftanläggningar avstyrkes
av vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol, kammarkollegiet
och några fiskeriintendenter.

De sakkunnigas förslag beträffande fiskeavgift vid v a 11 e n regleringar
tillstyrkes i flertalet yttranden.

Spörsmålet om fiskeavgiften vid korttidsreglering behandlas av vattenrättsdomarna
i Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol upplyser att man vid
denna domstol sökt komma till rätta med problemet genom att vid bestämmande
av fiskeavgiften för nya kraftverk jämväl taga hänsyn till avsedd
korttidsreglering för kraftverkets räkning.

Även vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol ifrågasätter huruvida
icke andra beräkningsgrunder borde komma till användning vid
korttidsregleringar och anför härom:

Verkan av korttidsregleringar är avsevärd, åtminstone på de delar av ett
vattendrag, som ej äro profilreglerade, och torde ibland kunna bli nära
nog förödande på fisket. Avgiften blir med den föreslagna metoden allt
för ringa, enär korttidsregleringsmagasinen i regel äro små. Sedan ett vat -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

19

tendrag blivit profilreglerat äro variationerna i vattenstånden begränsade
till ett helgregleringsmagasin längst upp i vattendraget, ett eventuellt utjämningsmagasin
längst ned samt smärre dygnsregleringsmagasin inom de
olika kraftverkens dämningsområden. Det kan nämnas att korttidsregleringsmagasinen
vid Nämforsens och Forsmo kraftstationer i Ångermanälven
(där profilreglering ännu ej genomförts) utgöra ungefär 2,2 miljoner
kubikmeter resp. 5,2 å 6,2 miljoner kubikmeter. Med den högsta av de
utav de sakkunniga föreslagna taxorna skulle avgifterna komma att utgöra
44 resp. högst 124 kronor per år, vilka belopp synas alltför små. Det
ifrågasättes, om det ej kunde utarbetas en särskild, för praktiskt bruk så
enkel beräkningsmetod som möjligt för bestämmande av fiskeavgift för
korttidsregleringar. En tänkbar metod kunde möjligen vara att beräkna
avgiften med utgångspunkt från den genom korttidsregleringen förorsakade
variationen i vattenföring i jämförelse med medelvattenföringen, vilken
sistnämnda ju är en vattenföring, som är helt oberoende av alla årsregleringar
i vattendraget. Taxeskalan skulle kunna vara uppställd så att avgift
utginge med ett visst belopp för varje kubikmeter av medelvattenföringen,
därvid för varje kubikmeter viss latitud skulle gälla. Vid större
variationer (exempelvis minimitappning noll, maximitappning dubbla medelvattenföringen
eller mer) skulle avgift utgå inom den övre delen av latituden,
medan för små variationer avgiften skulle utgå inom den lägre delen
av latituden. Hänsyn skulle vidare tagas till den tid av året, under vilken
korttidsreglering bcdrives, samt till utbyggnadsgraden. Den på sådant
sätt beräknade avgiften skulle uträknas såsom ett genomsnitt för vattendraget
i dess helhet och gälla detta. Där vattenståndsvariationer på grund
av korttidsreglering därjämte förekomma inom de olika kraftverkens uppdämningsområden
skulle särskild avgift, beräknad efter magasinens storlek,
utgå. Taxan synes dock för sådana variationer böra sättas avsevärt
högre än vid årsregleringar.

Frågan om användningen av avgifter enligt 2 kap. 10 §
beröres i ett par yttranden. Fiskeristyrelsen framhåller, att Kungl. Maj:t
hittills syntes ha undantagslöst tillämpat den praxis, att endast ändamål
som sammanhängde med sötvattensfisket finge komma i åtnjutande av understöd.
Fråga vore emellertid, om icke rätteligen någon del av de enligt
2 kap. 10 § utgående avgifterna borde tagas i anspråk för såväl försöksoch
forskningsverksamhet som praktiska åtgärder på kust- och havsfiskets
område, vilka ändamål hittills alltid måst finansieras av anslagsmedel under
riksstatens driftbudget. Ett visst stöd för nyssnämnda praxis torde ha
hämtats ur det förhållandet, att fiskeavgifterna enligt 2 kap. 10 § uppfattats
såsom eu kompensation för skador å sötvattensfisket inom landet
såsom en totalitel. Bestämt stöd för denna uppfattning saknades emellertid
i förarbetena till vattenlagen. Och även om det ifrågavarande betraktelsesättet
kunde anses ha varit sakligt grundat vid tiden för vattenlagens
tillkomst, kunde detta knappast sägas vara fallet numera. Länsstyrelserna
i Norrbottens och Jämtlands län ger för sin del uttryck åt den uppfattningen,
att avgifterna i ökad utsträckning borde komma till användning
lör kompcnscring av skador i det vattendrag som berördes av vederbörande
företag.

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen. Departementschefen anför bl. a. följande: Innan jag
går närmare in på de sakkunnigas ändringsförslag torde jag få något beröra
frågan, huruvida avgiften bör bibehållas såsom periodisk avgift eller,
såsom vattenöverdomstolen vid remissbehandlingen föreslagit, ersättas med
engångsavgift. Vattenöverdomstolens förslag avser ej blott avgifterna enligt
2 kap. 10 § utan jämväl sådana avgifter, som enligt 2 kap. 8 § utdömes

1 stället för direkta fiskevårdande åtgärder. Det är uppenbart att vissa
fördelar skulle vara förbundna med en övergång till engångsavgifter. Förutom
att uppbörd och redovisning förenklades vunne man att frågan om
ett särskilt omprövningsförfarande för årliga avgifter -—- vilken fråga kommer
att behandlas i det följande — förfölle. Emellertid skulle man sannolikt
nödgas fondera mycket betydande belopp, eftersom det vanligtvis ej skulle
vara möjligt att omedelbart omsätta avgiftsbeloppen i realvärden. Detta
måste anses innebära en väsentlig olägenhet, som överväger de angivna fördelarna.
Avgifterna bör därför bibehållas i sin nuvarande form. Dock torde
av praktiska skäl böra införas en bestämmelse om att obetydliga avgiftsbelopp
enligt 2 kap. 10 § kan efter vattendomstolens beprövande erläggas
på en gång i form av ett kapitaliserat belopp.

Enligt de nuvarande grunderna för bestämmande av fiskeavgift enligt

2 kap. 10 § utgår avgift endast för byggnad, varigenom de naturliga valtenståndsförhållandena
ändras. Befrielse från avgiftsskyldighet kan medges, om
ändringen i vattenståndsförhållandena är obetydlig. De sakkunniga har föreslagit
den skärpningen av avgiftsplikten att avgift jämväl skall, oberoende
av huruvida vattenståndsförhållandena påverkas, utgå för byggnad, som är
av sådan beskaffenhet att den hindrar eller försvårar fiskens framkomst.
Jag vill tillstyrka denna ändring, som otvivelaktigt fyller en lucka i lagen.
Å andra sidan innebär de sakkunnigas förslag en lindring så tillvida att förslaget
generellt utesluter avgiftsskyldighet vid en obetydlig ändring av vattenståndsförhållandena,
bortsett från det fall att byggnaden hindrar eller
försvårar fiskens framkomst.

Vad beträffar vattenkraftanläggning (byggnad för tillgodogörande av vattnet
såsom drivkraft) skall enligt de sakkunnigas förslag avgiften bestämmas
till minst tio öre och högst en krona — vilket är i överensstämmelse med nuvarande
latitud — för varje hästkraft, som vid oreglerat lågvatten kan uttagas
vid byggnaden. Det torde vara riktigt att här bibehålla lågvatteneffekten
såsom grund för avgiftens beräkning. I praxis har hittills rått en viss oklarhet,
huruvida såsom grund för avgiftslatituden skall läggas oreglerad eller
reglerad vattenföring.1 De sakkunniga har som nämnts upptagit uttryckligt
stadgande om att storleken av den oreglerade vattenföringen skall vara avgörande.
Vissa skäl talar visserligen för att man i stället stannar för det
andra alternativet. Emellertid torde det då bli nödvändigt att införa en
undantagsbestämmelse för det fall att den reglerade lågvattenföringen un 1

I en av högsta domstolen nyligen meddelad dom (N. J.A. 1952 s. 628) har avgiften beräknats
med hänsyn till reglerad vattenföring.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

21

derskrider den naturliga. Vidare lider detta alternativ av den olägenheten,
att det bleve i viss mån godtyckligt att beräkna avgiften efter det för tillfället
rådande regleringsstadiet. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag
på denna punkt. Med hänsyn till den betydande försämringen av penningvärdet
under senare tid anser jag emellertid rimligt att maximum för
latituden höjes till två kronor per hästkraft.

I fråga om avgift för byggnad för vattnets tillgodogörande annorledes än
såsom drivkraft biträder jag de sakkunnigas förslag.

De nu gällande grunderna för beräkning av fiskeavgift vid vattenreglering
är mindre tillfredsställande. Till grund för beräkning av avgiften torde
på sätt föreslagits av de sakkunniga böra läggas storleken av magasinsvolymen
(bruttomagasinet). Den föreslagna latituden -— minst tio öre och
högst en krona för varje del av magasinet, som omfattar 50 000 kubikmeter,
intill ett magasin av 100 miljoner kubikmeter, och därutöver för varje del,
som omfattar 100 000 kubikmeter — synes mig i huvudsak väl avvägd. Särskilda
överväganden påkallas emellertid beträffande fiskeavgift vid korttidsregleringar.
Det har i praxis rått en viss osäkerhet om hur de nu gällande
bestämmelserna skall tolkas när det gäller dylik reglering. Denna
osäkerhet har sin grund däri att korttidsreglering icke medför ökning av
uttagbar vattenkraft och ofta utföres medelst en redan befintlig kraftverkseller
regleringsdamm. Ett närmare ställningstagande till frågan är beroende
av spörsmålet om grunderna för fiskeavgift vid ombyggnad eller ändring
av dammbyggnad. Såsom de sakkunniga funnit kan en detaljerad
reglering i lagen av dessa grunder näppeligen genomföras. De riktlinjer för
tillämpningen som de sakkunniga i sina motiv angivit förefaller emellertid
ägnade att bringa hithörande frågor till en tillfredsställande lösning.
Dessa riktlinjer innebär såvitt angår korttidsreglering att fiskeavgift för
dylik reglering i vissa fall kan beräknas såsom ett tillägg till den tidigare
fastställda avgiften för den dammbyggnad, vid vilken korttidsregleringen
är avsedd att utövas. Detta lärer kunna ske utan att särskilt förbehåll därom
meddelats i samband med den tidigare avgiftens fastställande. I allmänhet
torde emellertid regleringen få betraktas såsom ett särskilt företag, för vilket
fiskeavgift utgår direkt enligt de för vattenreglering stadgade grunderna.
Såsom de sakkunniga anmärkt är den föreslagna nya beräkningsgrunden för
fiskeavgift vid vattenreglering användbar även för korttidsreglering. Visserligen
är korttidsregleringsmagasin ofta obetydliga i jämförelse med de intensiva
växlingarna i vattenståndsförhållandena, och jag har därför övervägt
att i enlighet med ett av vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol
framfört förslag införa speciella regler för avgiftens beräkning vid korttidsreglering.
Emellertid är bestämmelserna om avgiflsskyldigliet i 2 kap.
10 § ändock tillräckligt komplicerade. Skulle det i något fall visa sig att
avgiften även med utnyttjande av den övre delen av skalan blir uppenbarligen
för låg, torde detta förhållande kunna beaktas vid fastställande av
företagarens skyldigheter enligt 2 kap. 8 §.

Ett par remissmyndigheter, bl. a. fiskeristyrelsen, bar upptagit frågan

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

om användningen av avgiftsbelopp som inflyter enligt 2 kap. 10 §. Det synes
ej ändamålsenligt att denna fråga närmare regleras i lagen. Jag vill emellertid,
i anslutning till vad fiskeristyrelsen i detta sammanhang anfört, såsom
min uppfattning uttala, att det ej torde föreligga något hinder mot att dylika
avgifter även användes till befrämjande av kust- och havsfisket.

Motionerna. I motionerna hemställes, att riksdagen vid behandlingen av
propositionen måtte dels uttala, att jämlikt 2 kap. 10 § utdömda fiskeavgifter
böra i större utsträckning än hittills disponeras för lokala åtgärder i de genom
vederbörande vattenregleringsföretag skadelidande bygderna samt att
avgiftsmedlen må användas till befrämjande av kust- och havsfisket endast
i den mån angelägna lokala åtgärder därigenom icke eftersättas i de bygder,
där avgifterna utdömts och inbetalats, dels ock i övrigt beakta de i motionerna
anförda synpunkterna.

De sistnämnda synpunkterna ger, såvitt nu är i fråga, uttryck för den
uppfattningen att de i propositionen föreslagna grunderna för beräkning utav
avgifter enligt 2 kap. 10 § är olämpliga i den mån de avser korttidsregleringar
samt att taxeskalan borde vara uppställd så som vattenrättsdomaren
i Mellanbygdens vattendomstol föreslagit i sitt här ovan återgivna yttrande.

III. Begränsning av rättskraften hos beslut angående skydd för fisket.

Gällande bestämmelser. Beträffande rättskraften hos beslut angående byggande
i vatten stadgas i 2 kap. 22 § såsom huvudregel, att beslutet, sedan det
vunnit laga kraft, är gällande mot envar. Beslutet får sålunda bindande verkan
även gentemot det allmänna fiskeintresset. I vissa avseenden finnes dock
rättsmedel, vilka kan begagnas efter det beslutet i vanlig mening vunnit
laga kraft. Sålunda kan, i den mån s. k. oförutsedd skada kan anses föreligga,
bestämmelserna i 2 kap. 24 § vattenlagen åberopas till stöd för talan
om åläggande för en företagare att vidtaga anordningar till skydd för fisket
utöver vad som föreskrivits i tillståndsbeslutet. Sådan talan skall väckas
inom viss tid, minst fem och högst tolv år räknat från byggnadstidens utgång,
och såsom förutsättning gäller vidare, att de nya anordningarna ej
får förnärma tredje mans rätt eller för företagaren medföra väsentlig olägenhet.

Här kan även nämnas den möjlighet till nyprövning beträffande större
vattenkraftanläggningar och vattenregleringar, som föreligger enligt bestämmelser
i 4 kap. vattenlagen. Yrkande om sådan nyprövning kan framställas
först under femtiofemte året efter byggnadstidens utgång och därefter vart
fyrtionde år. Då endast företag som tillkommit enligt vattenlagen är underkastade
denna nyprövning, dröjer det ännu åtskillig tid, innan den kan
komma till praktisk tillämpning.

Vid 1952 års riksdag har vidare antagits nya bestämmelser i 11 kap. vattenlagen
om deldom, vilka bestämmelser ger möjlighet att i vissa fall uppskjuta
det slutliga avgörandet i avbidan på erfarenhetens rön.

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

De sakkunniga. De sakkunniga uttalar till en början att de i beslut rörande
fiskets skyddande föreskrivna åtgärderna måhända ej sällan varit mindre väl
avpassade, vilket i allmänhet torde ha berott på, att man ej ägt säker kännedom
om vilka verkningar vederbörande företag skulle komma att medföra för
fisket eller hur de skadliga verkningarna bäst kunde förebyggas. Med teknikens
och den fiskeribiologiska forskningens utveckling förelåge numera
bättre förutsättningar för ett lyckat resultat. Man hade likväl alltid att av
olika orsaker räkna med ändrade förhållanden i vattendraget i olika avseenden,
som inverkade på fisket och icke kunde med någon säkerhet på
förhand bedömas. Det vore sålunda ofta helt enkelt omöjligt att utforma
föreskrifterna till fiskets skydd gentemot kraftintresset på ett sätt, som för
all framtid vore ändamålsenligt. Med hänsyn härtill vore det å ena sidan
lämpligt att iakttaga en viss försiktighet, så att icke dyrbara åtgärder föreskreves
utan att man hade trygghet för att de bleve till avsedd nytta, samt å
andra sidan önskvärt, att vid en viss tidpunkt meddelade föreskrifter kunde
anpassas efter vad erfarenheten utvisade vara ändamålsenligt och efter ändrade
förhållanden.

Härefter diskuterar de sakkunniga, huruvida den nu i princip gällande
regeln att vattendomstolens avgörande beträffande åtgärder till skydd för
fisket vinner rättskraft mot envar bör upprätthållas som teoretisk huvudregel
eller om det vore lämpligare att införa en allmän bestämmelse, som utan
närmare begränsningar medgåve omprövning av beslut angående skydd för
fiskeintressena. De sakkunniga avvisar emellertid tanken på en så genomgripande
förändring samt föreslår endast att möjlighet stadgas till jämkningar
inom den ungefärliga ramen för de förpliktelser, som domstolen ålagt
byggnadens ägare. Den möjlighet till jämkningar, som de sakkunniga sålunda
föreslår, avser såväl anordningar eller avgifter enligt 2 kap. 8 § som
avgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen.

För att vinna garanti för att talan om förnyad prövning komme att väckas
endast då ett verkligt behov därav förelåge och för främjande av en enhetlig
behandling av ärendena föreslår de sakkunniga att rätt att väcka sådan
talan skall — såvitt angår annan än byggnadens ägare — tilläggas endast
den centrala myndighet, som för det allmännas talan i vattenmål. Möjlighet
borde dock beredas fiskerättsägare, fiskare och andra intressenter att
göra sin röst hörd vid behandlingen av ärendet, varför såsom form för anhängiggörandet
borde väljas ansökningsvägen.

De sakkunniga föreslår slutligen, att bestämmelserna om förnyad prövning
göres tillämpliga även beträffande beslut, som givits före lagändringens
ikraftträdande.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag tillstyrkes i princip eller lämnas utan
erinran i flertalet yttranden.

För en mera vidsträckt omprövningsrätt än de sakkunniga
föreslagit uttalar sig vattenreittsdomaren i Norrbygdcns vattendomstol,
fiskeristijrelsen, några fiskeriintendenter, Svenska fiskevårdsförbundet, Föreningen
Statens fiskeritjänstemän och Riksförbundet Landsbygden folk..

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Å andra sidan föreslår vattenöverdomstolen och Svenska vattenkraftföreningen
betydande begränsningar av omprövningsrälten i förhållande till de
sakkunnigas förslag.

Beträffande frågan vem rätt att väcka talan om omprövning
bör tillkomma ifrågasätter vattenråttsdomaren i Norrbygdens
vattendomstol rättmätigheten av att bygdeintressena hålles under förmynderskap
av ett centralt organ. Det kunde ifrågasättas om icke bygdeintressena
borde beredas möjlighet att jämväl själva föra talan, eventuellt genom
ett av länsstyrelse utsett ortsombud. Vid mera omfattande skador å fisket
komme allmänna och enskilda fiskeintressen ofta att bli mer eller mindre
invävda i varandra. Även länsstyrelsen i Jämtlands län samt Svenska fiskevårdsförbundet
ifrågasätter om icke bygdeintressena borde beredas möjlighet
att själva föra talan enligt 2 kap. 8 § andra stycket i den föreslagna lydelsen.
Vattenrättsdomaren i Mellanbygdens vattendomstol ifrågasätter, huruvida
icke befogenheten att väcka talan om omprövning borde anförtros
fiskeristyrelsen såsom det centrala och sakkunniga organet inom området.

De sakkunnigas förslag om retroaktiv verkan av de nya bestämmelserna
o in omprövning sr ätt har väckt betänkligheter
hos vattenöverdomstolen, Svenska vattenkraftföreningen, Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare samt Uddeholms Aktiebolag.

Departementschefen. Departementschefen uttalar bl. a.: De sakkunnigas
förslag innebär i förhållande till gällande rätts bestämmelser en ytterligare
uppmjukning av rättskraften beträffande sådana beslut, som meddelas rörande
fiskets skyddande. Därest vidtagna anordningar eller meddelade föreskrifter
visar sig vara mindre tjänliga, skall det sålunda vara möjligt att
meddela ändrade bestämmelser, dock under iakttagande av att tredje mans
rätt ej får förnärmas och att byggnadens ägare ej får åsamkas väsentlig
kostnad eller olägenhet utöver vad förut blivit honom ålagt.

De skäl som de sakkunniga anfört för en ytterligare begränsning av
rättskraften, när det gäller beslut rörande fiskets skyddande, synes mig
övertygande. Även efter deldomssystemets lagfästande torde kvarstå ett behov
att kunna jämka en gång meddelade föreskrifter, bl. a. för att få till
stånd en önskvärd anpassning till utvecklingen på fiskeriforskningens och
fiskevårdens område.

Departementschefen avvisar tanken på en vidsträcktare omprövningsrätt
än de sakkunniga föreslagit samt anför bl. a. följande: Företagaren har ett
berättigat intresse av att få åtminstone den ungefärliga omfattningen av sina
förpliktelser fastställd för framtiden. Jag anser sålunda att man bör upprätthålla
den av de sakkunniga föreslagna begränsningen, att företagaren vid den
förnyade prövningen ej må åläggas förpliktelser, som för honom medför väsentlig
kostnad eller olägenhet utöver vad förut blivit honom ålagt. Vad som
i detta sammanhang bör förstås med uttrycket »väsentlig» får bedömas
av rättstillämpningen i varje särskilt fall. I detta sammanhang må även
med anledning av ett remissuttalande anmärkas, att det uppenbarligen ej

25

Tredje lagutskottets utlåtande ur 2.

är avsett att den föreslagna möjligheten till omprövning skall innebära någon
inskränkning i den talerätt som föreligger enligt 2 kap. 24 § vattenlagen.

Från den angivna grundsatsen om en begränsning av de skyldigheter, som
vid omprövningen må åläggas byggnadens ägare, torde emellertid ett undantag
böra göras, nämligen beträffande sådan årlig avgift, som enligt
2 kap. 8 § understundom ålägges byggnadens ägare i stället för direkta
kompensationsåtgärder. Dylik avgift bör vid förändring i penningvärdet
kunna återställas till sitt realvärde, även om därigenom företagaren skulle
åsamkas väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad förut ålagts honom.
Begränsningen bör sålunda gälla endast i vad avser en höjning av själva
realförpliktelsen. Även i fråga om årliga avgifter enligt 2 kap. 10 § torde
möjlighet till omprövning för återställande av realvärdet nu böra införas.

Under remissbehandlingen har anmärkts, att ett särskilt omprövningsförfarande
beträffande årliga avgiftsbelopp skulle bli kostsamt och omständligt.
Den tanken har framförts, att omprövningen skulle förenklas på
så sätt att i lagen stadgas skyldighet för byggnadens ägare att i framtiden
underkasta sig viss generell höjning, som med hänsyn till penningvärdets
förändringar beträffande alla avgifter fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen.
En individuell prövning synes mig dock vara att föredraga. Det torde
få antagas, att begäran om omprövning av avgiftsbelopp ofta kommer
att kombineras med en talan om ändrade föreskrifter i övrigt rörande fiskets
skyddande. Jag förutsätter också att rätten att begära justering av avgiftsbelopp,
vilken såsom framgår av det följande är avsedd att tillkomma
-— förutom byggnadens ägare -—- endast kammarkollegiet, icke kommer att
utnyttjas beträffande mindre avgifter, där de jämkningar som kan komma
i fråga blir utan nämnvärd betydelse för det allmänna fiskeintresset.

Möjligheten att föra talan om förnyad prövning av föreskrifter till skydd
för fisket synes böra stå öppen så att talan kan väckas när helst anledning
därtill förekommer. Efter mönster av vad som gäller beträffande regleringsavgifter
enligt 4 kap. vattenlagen bör emellertid talan som avser omprövning
av avgiftsbelopp .enligt 2 kap. 10 § få väckas blott vart tjugonde
år, varvid dock bör göras det förbehållet, att frågan om avgiftens storlek
oberoende av denna periodberäkning får upptagas i samband med att talan
väckes om ändrade föreskrifter till skydd för fisket enligt 2 kap. 8 §. I överensstämmelse
med vad de sakkunniga föreslagit bör det nämligen vara tilllåtet
att vidtaga en ändring i gränsdragningen mellan lokalbundna åtgärder
enligt 2 kap. 8 § och avgiftsskyldighet enligt 2 kap. 10 §.

Det ligger i sakens natur att vid omprövning av fiskeavgift enligt 2 kap.
10 § — vare sig den sker i samband med förnyad prövning av föreskrifter
enligt 2 kap. 8 § eller det gäller den periodiska omprövningen — måste iakttagas
att avgiften ej må höjas utöver maximum av föreskriven latitud.

De sakkunniga har ansett, att talan om ändring av föreskrifter enligt 2
kap. 8 § bör få väckas endast av den centrala myndighet, kammarkollegiet,
som eljest för det allmännas talan i vattenmål. Beträffande årliga avgifter
har i förslaget även byggnadens ägare upptagits såsom taleberättigad. Den

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

föreslagna ordningen har väckt kritik på några håll i remissyttrandena.
Dels har ifrågasatts huruvida kammarkollegiet vore lämpat att vid omprövningsförfarandet
företräda det allmänna fiskeintresset, dels har förordats
en utsträckning av talerätten på så sätt att även bygdeintresset tillerkändes
rätt att väcka talan, dels slutligen har föreslagits att byggnadens
ägare skulle upptagas såsom taleberättigad ej blott såvitt angår årliga avgifter
utan även beträffande omprövningsrätten överhuvud.

Vad angår den förstnämnda anmärkningen har såsom alternativ angivits
fiskeristyrelsen. Det är emellertid mindre lämpligt att fiskeristyrelsen eller
ett i denna ingående organ direkt intager ställning såsom part i vattenmål.
Jag vill därför biträda de sakkunnigas förslag i denna del. Ej heller har jag
funnit nödvändigt att talerätten utsträckes till att omfatta representanter för
bygdeintresset. Därest ortsborna anser skäl föreligga till revision av de föreskrifter
till skydd för fisket som gäller beträffande en vattenbyggnad, kan
anmälan därom göras till kammarkollegiet, som efter samråd med vederbörande
fiskerimyndigheter får taga ställning till huruvida framställning bör
göras till vattendomstolen. Den tredje anmärkningen är närmast av redaktionell
natur. Såsom förut utvecklats anses byggnadens ägare redan enligt
gällande rätt ha vissa möjligheter att påkalla jämkningar i äldre beslut.
Till förebyggande av missförstånd torde emellertid uttryckligen böra angivas,
att byggnadens ägare är berättigad att föra talan i samma utsträckning
som kammarkollegiet.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligast att handläggningen av
frågor rörande omprövning sker i form av ansökningsmål.

Frågan om gäldandet av de med omprövningsförfarandet förenade kostnaderna
har upptagits av vattenöverdomstolen och vattenrättsdomaren i
Norrbygdens vattendomstol. Enligt 11 kap. 65 § vattenlagen åligger det i ansökningsmål
i princip sökanden att svara för såväl egna som motpartens
kostnader. Därest talan om omprövning såsom jag föreslagit kommer att
handläggas efter ansökan, blir resultatet att kostnaderna för förfarandet i
regel drabbar det allmänna. De båda angivna remissmyndigheterna har funnit
detta mindre tillfredsställande. Jag kan för min del ej ansluta mig till
denna åsikt. Det synes skäligt att det allmänna i princip får bära de kostnader,
som är förenade med en av det allmänna påkallad revision av tidigare
beslut. Jag vill emellertid framhålla, att mål av denna beskaffenhet
understundom torde kunna på sätt och vis anses såsom en fortsättning av
det ursprungliga ansökningsmålet. Liknande är fallet bl. a. med vissa mål
angående tillämpning av 4 kap. vattenlagen. I sådana mål har i praxis frågan
om fördelningen av rättegångskostnaderna ibland lösts på sådant sätt, att
parterna fått vidkännas envar sina kostnader (se NJA 1940 s. 245 och 255).
Det torde ej vara uteslutet att vid tillämpningen av det nu föreslagna omprövningsförfarandet
någon gång kan anses föreligga så nära samband
med det ursprungliga ansökningsmålet, att ett dylikt förfaringssätt är motiverat.

Det har omvittnats att åtskilliga av de föreskrifter i avseende å fisket

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

27

som gäller beträffande nu befintliga kraftanläggningar och vattenregleringsföretag
är föråldrade och i behov av revision. För att det skall bli möjligt
att få till stånd mera ändamålsenliga föreskrifter för dessa äldre anläggningar
har de sakkunniga föreslagit att de nya bestämmelserna om omprövningsrätt
skall få tillämpas å anläggningar, som tillkommit före bestämmelsernas
ikraftträdande. Mot detta förslag har vid remissbehandlingen från
ett par håll framkommit invändningar av principiell natur. De framförda
invändningarna synes mig ej ha så stor tyngd, såvitt den nya lagstiftningen
innebär, att byggnadens ägare må åläggas skyldigheter, som ej innebär
väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad förut ålagts honom. Något
tveksammare ställer sig frågan beträffande möjligheten till omräkning av
avgifter för återställande av realvärdet. Den svenska rättsordningen har hittills
ställt sig principiellt avvisande till en uppräkning av redan fastställda
penningförpliktelser, som genom ändring av penningvärdet fått ett försämrat
realvärde. I samband med den betydande förändring av penningvärdet
som på senare tid ägt rum har emellertid frågan om hållbarheten i alla lägen
av denna grundsats blivit föremål för diskussion. Jag vill erinra om att vid
1952 års riksdag har antagits en särskild lagstiftning, som bl. a. med hänsyn
till penningvärdets fall tillåter en höjning av vissa underhållsbidrag, som
tidigare ej kunnat jämkas uppåt. Även på det nu förevarande området synes
speciella skäl tala för en uppräkning. Förutom att här ifrågavarande avgifter
har till ändamål att främja ett viktigt allmänt intresse må framhållas, att
avgiftsskyldigheten är avsedd att bestå så länge företaget upprältliålles och
alltså i regel icke kan beräknas bli avvecklad under överskådlig framtid.
Det kan medföra orimliga konsekvenser att hålla dylika för all framtid
bestående penningförpliktelser oberoende av utvecklingen på penningväsendets
område. Beträffande avgifterna enligt 2 kap. 8 § är därjämte alt märka,
att avgiftsskyldigheten utgör ett av praktiska skäl tillämpat surrogat för ett
åläggande, som normalt borde ha formen av en realförpliktelse. .lag anser
av de anförda skälen att även äldre avgifter bör få omprövas för anpassning
till förändringar i penningvärdet.

I enlighet med de sakkunnigas förslag bör meddelas en särskild övergångsbestämmelse
av innebörd, att skyldighet att gälda avgift enligt 2 kap. 10 §
nya lydelsen ej må åläggas i fråga om byggnad, som tillkommit eller till vilken
tillstånd meddelats före nya lagens ikraftträdande, därest byggnaden
är så beskaffad, alt enligt den förut gällande lydelsen avgift cj skolat utgå.
Denna övergångsregel gäller uppenbarligen även byggnad av nämnda beskaffenhet,
vilken tillkommit före vattenlagen.

Såsom jag tidigare anmärkt ligger det i sakens natur, att vid omprövning
av fiskeavgift enligt 2 kap. 10 § måste iakttagas alt avgiften ej må höjas
utöver maximum av latituden. Denna grundsats bör givetvis också gälla
vid omprövning av avgift, som fastställts före den nya lagstiftningens ikrattträdande,
och det synes utan särskild övergångsbestämmelse klart att maximum
därvid bestämmes av den enligt nya lydelsen gällande latituden.

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Motionerna. Såvitt angår nu förevarande avsnitt anföres i motionerna, att
man —• som vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol uttalat i sitt
remissyttrande — kan »ifrågasätta rättmätigheten av att bygdeintressena
hållas under förmynderskap av ett centralt organ». I varje fall, fortsätter
motionärerna, bör rätt att påkalla omprövning av dom tillkomma även bvgdeintresset
i de fall, då det gäller avgifter eller åtgärder jämlikt 2 kap. 8 §.
Kostnaderna för omprövningsförfarandet bör gäldas av sökandeföretaget.

IT. Rensningar och förbättringar i allmän flottled.

Gällande bestämmelser. I 6 kap. 20 § vattenlagen stadgas, att flottningsförening,
som vill vidtaga anläggning eller åtgärd för flottledens utvidgande
eller förbättrande, skall, om sannolika skäl äro, att allmän eller enskild rätt
därav förnärmas, före arbetets påbörjande inhämta vattendomstolens besked,
huruvida och under vilka villkor arbetet må utföras. Även om vattendomstolens
prövning ej erfordras, må sådan prövning påkallas till beredande av
trygghet för framtiden. Har anläggning eller åtgärd vidtagits utan föregången
prövning, är det flottningsföreningen obetaget att sedermera söka
domstolens godkännande därav. Lagrummet stadgar vidare, att flottningsföreningen,
där anläggning eller åtgärd vidtagits utan föregången prövning,
är bevisningsskyldig i avseende å de före arbetets utförande rådande förhållandena
i vattnet. Emellertid gäller, enligt 6 kap. 26 §, vissa särskilda regler
beträffande rensning, som med hänsyn till flottningens behöriga ombesörjande
är av nöden för bibehållande av vattnets djup eller läge i allmän
flottled. Sådan rensning äger flottningsföreningen verkställa utan vattendomstolens
prövning; dock skall markens ägare i förväg underrättas om rensningen.
Därest emellertid föreningen vill hos vattendomstolen påkalla prövning
av arbetets laglighet, skall om sådan prövning gälla vad som stadgats
angående allmän flottleds utvidgande och förbättrande. Har prövning av
vattendomstol ej ägt rum, gäller även här regeln, att flottningsföreningen
är bevisningsskyldig i avseende å de före arbetets utförande rådande förhållandena
i vattendraget.

De sakkunniga. De sakkunniga anför, att det påtalats att fisket ofta ej
bereddes kompensation eller tillräcklig sådan i samband med att enstaka
rensningar och förbättringar i flottlederna, speciellt bivattnen, verkställdes.
De klagomål som i det omförmälda hänseendet framkommit från fiskeintressets
sida torde till viss del sammanhänga med att det i 6 kap. 26 § anvisade
förfarandet kommit till användning även i sådana fall, då det ej vore fråga
om rensning i den i lagrummet använda bemärkelsen utan om verklig förändring
av vattendragets struktur, t. ex. borttagande av för flottningen hinderliga
stenar. Då det på grund av den stora omfattning, vari dylika smärre
förbättringsarbeten måste utföras, vore praktiskt svårgenomförbart att i
varje särskilt fall i förväg påkalla vattendomstolens prövning, vore det i viss

29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

mån förståeligt, att vederbörande flottningsföreningar därvid understundom,
ehuru vattendomstolens besked bort inhämtas, begagnat sig av det förenklade
förfarande som erbjödes enligt 6 kap. 2G §. Någon uppmjukning av
bestämmelserna för legalisering av den praxis i detta hänseende, som på sina
håll utbildat sig, syntes väl ej böra komma i fråga. Emellertid torde ett
effektivare skydd kunna beredas fisket, om i lagen infördes stadgande att
vederbörande representant för det allmänna fiskeintresset skulle få förhandsbesked
om arbetet. Sålunda borde statens fiskeritjänsteman alltid i förväg
underrättas om sådana arbeten, som avsåges i 6 kap. 26 §, och även då det
gällde egentliga förbättringsarbeten borde han, då vattendomstolens besked
ej inhämtades före arbetets utförande, erhålla förhandsmeddelande, såvida
det ej vore uppenbart, att fiske ej kunde skadas av åtgärden.

Detta innebure intet eftergivande av det i 6 kap. 20 § uppställda kravet
på förprövning av vattendomstol i vissa fall och ej heller någon lindring av
den flottningsföreningen, då förprövning av vattendomstol ej ägt rum, åliggande
bevisningsskyldigheten beträffande förhållandena före arbetets utförande.

Yttrandena. I några yttranden påkallas en skärpning av de sakkunnigas
förslag till förmån för fiskeintresset. Andra yttranden åter går i avstyrkande
riktning.

Ljusnans flottningsförening avstyrker sålunda förslaget till ändring av 6
kap. 20 §.

Lule m. fl. älvars flottningsförening, Ume älvs flottningsförening ävensom
Klarälvens flottningsförening med instämmande av länsstgrelsen i Värmlands
län avstyrker förslaget till ändring av 6 kap. 26 §. Lule m. fl. älvars
flottningsförening framhåller att det föreslagna förfarandet vore praktiskt
ogenomförbart med hänsyn till den stora mängd rensningar och smärre förbättringar
som måste genomföras i en flottled.

Departementschefen. Departementschefen anför bl. a.: Det är tydligt att
frågan om skydd åt fisket i samband med rensningar och förbättringar i
flottleder är av ganska komplicerad natur. Å ena sidan måste tillses att fiskets
skydd ej eftersattes, medan å andra sidan alltför besvärliga hinder för
flottningsarbetets bedrivande ej får uppställas. Emellertid synes mig det av
de sakkunniga förordade förfarandet vara ägnat att medverka till en tillfredsställande
lösning av hithörande frågor. Det är att märka att fiskeritjänstemannen
icke kan med bindande verkan föreskriva villkor för arbetets
utförande. Vidare vill jag framhålla att underrättelseplikt ej kan anses
föreligga beträffande rent rutinmässiga smärre åtgärder som årligen ingår
i flottningsarbetet. Den skada för fisket som kan uppkomma av dylika åtgärder
får beaktas vid prövning — i samband med flottledens inrättande
eller sedermera — av frågan om fiskeavgift enligt 6 kap. 9 § eller om åtgärder
i övrigt til! skydd för fisket såvitt angår flottleden i dess helhet. Någon
skarp gräns mellan åtgärder av det ena eller andra slaget kan givetvis ej
dragas. De praktiska erfarenheterna på olika håll får giva ledning för bedömandet.

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Jag är således beredd att biträda sakkunnigförslaget i denna del. Med
hänsyn bl. a. till att förfarandet, rätt tillämpat, är till fördel även för de
flottande anser jag att underlåtenhet att iakttaga förfarandet ej bör kriminaliseras.
Jag har även trots framförda invändningar bibehållit den i det
föreslagna tillägget till 6 kap. 20 § gjorda reservationen »såframt det icke är
uppenbart, att fiske ej kan skadas». Reservationen är befogad med tanke på
att åtskilliga arbeten av ifrågavarande art ej alls eller i mycket ringa grad
berör vattenförhållandena.

Motionerna. I motionerna uttalas, att den flottande vid rensning av det slag,
som avses i 6 kap. 20 och 26 §§, alltid bör vara skyldig att underrätta såväl
mark- och fiskerättsägare som länets och statens fiskeritjänstemän. I övrigt
bör flottningsförening även vara skyldig att förete plan för arbetena
samt summarisk utredning med uppgifter om dels vattnets tidigare djup
och läge, dels orsaken till eventuella förändringar.

T. Efterlevnaden av meddelade föreskrifter.

Gällande bestämmelser. I 13 kap. vattenlagen finns regler rörande besiktning
och handräckning samt ansvarsbestämmelser. 1 § stadgar, att vattendomstol
resp. synemän, när skäl därtill är, äger meddela föreskrift om besiktning
av medgivna arbeten efter deras slutförande. Besiktningen skall bekostas
av vederbörande företagare. Om någon, vars rätt är beroende av annan
tillhörig byggnad i vatten, anser att byggnaden icke tillkommit i laga
ordning eller icke är av laga beskaffenhet, äger han påkalla besiktning, 3 §.
Även byggnadens ägare själv kan, jämlikt 4 §, begära besiktning.

Om någon bygger i vatten utan föregången prövning i laga ordning, trots
att sådan prövning uppenbarligen bort äga rum, kan överexekutor enligt
8 § i 13 kap. förbjuda arbetets fortsättande och förordna om handräckning
till rättelse i vad olagligen skett. Detsamma gäller, om tillstånd
till byggnaden visserligen erhållits men från tillståndet göres avvikelser,
vilka ej uppenbarligen är sådana, att varken allmän eller enskild rätt
kränkes. Handräckning kan även, enligt 9 §, äga rum i det fall, att bestämmelser
rörande hushållning med och framsläppande av vatten, som
tinns i vattenlagen eller meddelats av domstol eller annan myndighet, icke
iakttages och rättelse ej följer efter det tillsägelse skett.

De nu nämnda överträdelserna medför även straffpåföljd enligt bestämmelser
i 11—13 §§. Straffet är dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Särskild straffbestämmelse meddelas i 14 § för förstörelse av vattenmärke
m. m.

För möjliggörande av kontroll över handhavandet av vattenhushållningen
vid byggnad i vatten stadgas i 14 kap. 6 §, att den, vars rätt är beroende
av hushållning med vattnet vid annan tillhörig byggnad, ej må förvägras
tillträde till ställe, där vattenmärke (vattenståndsmätare, pegel) är utsatt,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

31

eller att taga de! av anteckningar, som det ålagts byggnadens ägare att hålla
över gjorda iakttagelser rörande vattenstånd eller vattnets avrinning. Samma
rätt tillkommer enligt lagrummet allmän åklagare samt tjänsteman vid
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.

De sakkunniga. De sakkunniga yttrar, att i stort sett nog kunde sägas att
föreskrifter, som gåves i samband med tillståndsbeslut angående byggande i
vatten och flottning, lojalt bleve efterföljda. Särskilt vid mindre anläggningar
hade det dock understundom förekommit att till skydd för fisket avsedda
anordningar ej blivit utförda och underhållna på föreskrivet sätt. Härav
hade på sina ställen fisket lidit allvarligt men. Det vore även rent principiellt
otillfredsställande, att förpliktelser, som av domstol ålagts parter, på
detta sätt kunde åsidosättas. Den som överträdde givna föreskrifter utsatte
sig i vissa fall för straffansvar, varjämte handräckning kunde påkallas. Den
kontroll som vore erforderlig för att straff- och handräckningsbestämmelserna
skulle ha den avsedda effekten borde emellertid ej begränsas till sådan
besiktning efter byggnadsarbetets avslutande, som enligt bestämmelserna i
13 kap. kunde äga rum, utan det vore önskvärt med en fortlöpande kontroll
genom fiskeritjänsteman. Sådan tillsyn på vederbörande ägares bekostnad
torde visserligen kunna i viss omfattning åstadkommas genom begagnande
av förfarandet enligt 13 kap. 3 §; detta bleve dock alltför omständligt. I praxis
hade frågan hittills lösts på sådant sätt, att lantbruksstyrelsen (fiskeristyrelsen)
begärt och erhållit tilldelning av avgiftsmedel enligt 2 kap. 10 § för
bekostande av kontroll, varjämte i några fall förekommit att vattendomstolen
i sitt tillståndsbeslut meddelat bestämmelser om skyldighet för ägaren
att bekosta fortlöpande kontroll å efterlevnaden av ålagda skyldigheter.

De sakkunniga diskuterar härefter vilka olika möjligheter till anordnande
av kontrollverksamheten som förefinnes. De föreslår att i 14 kap. 6 § införes
ett stadgande om att statens fiskeritjänsteman ävensom av länsstyrelsen eller
fiskeristyrelsen förordnad fisketillsynsman skall beredas tillfälle att utöva
tillsyn över fullgörandet av föreskrifter till skydd för fisket.

Yttrandena. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser påkallat, att underlåtenhet
att utföra föreskriven anordning till skydd för fisket straffbelägges. Vidare
föreslår denna länsstyrelse, att även hushållningssällskapens fiskeritjänstemän
upptages i det föreslagna stadgandet i 14 kap. 6 § vattenlagen.

Departementschefen. Departementschefen anför bl. a.: I 14 kap. 6 § bör i
huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag införas stadgande
om skyldighet för företagare att underkasta sig kontroll över fullgörandet
av föreskrifter till skydd för fisket. Stadgandet bör gälla kontroll
av statens fiskeritjänsteman, fiskeritjänsteman vid hushållningssällskap
(länsfiskeritjänsteman) samt av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen förordnad
1''isketillsynsman.

Med anledning av vad ett par remissmyndigheter anfört vill jag förorda

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

en ändring av straffbestämmelsen i 13 kap. 12 § första stycket vattenlagen.
Underlåtenhet att, efter erhållet medgivande till byggande i vatten m. m.,
utföra föreskriven anordning eller åtgärd till förebyggande av skada, t. ex.
utsättande av fiskyngel, torde för närvarande ej föranleda ansvarspåföljd,
enär nämnda lagrum enligt ordalydelsen endast avser avvikelse från beslutet
rörande själva arbetets verkställande. Denna begränsning av stadgandets
räckvidd bör borttagas, så att det står klart att även underlåtenhet av berörda
beskaffenhet är kriminaliserad.

YI. Yissa processuella frågor.

Gällande bestämmelser. I 11 kap. 43 § vattenlagen meddelas vissa regler
om vattenrättsdomarens och vattendomstolens befattning med bevisningen
i ansökningsmål. Sålunda stadgas att vattenrättsdomaren, där så erfordras
för att målet vid vattendomstolens sammanträde skall kunna slutföras i ett
sammanhang, äger förordna bl. a. om inhämtande av yttrande av sakkunnig.
Särskilda regler har även, i 11 kap. 45 §, meddelats för det fall att för bedömande
av målet erfordras »särskild teknisk utredning eller vidlyftigare
värdering». I sådant fall kan vattenrättsdomaren (enligt paragrafens 1 mom.)
uppdraga åt sakkunnig att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande
i målet. Om tiden för företagande av sådan undersökning skall meddelande
lämnas vattenrättsdomaren, som i den för kallelser till parterna bestämda
ordningen underrättar dem därom.

Emellertid innehåller vattenlagen även speciella regler angående de åtgärder
som skall vidtagas för utredning av ett ifrågasatt företags verkningar å
det allmänna fiskeintresset. I 11 kap. 36 § föreskrives sålunda att, då ansökningen
inkommit till vattenrättsdomaren, denne skall översända ett exemplar
av ansökningshandlingarna till fiskeristyrelsen. Om denna finner uppenbart,
att »fiskens upp- och nedgång eller eljest fiskeriintresse» icke kan röna
inverkan av företaget, skall meddelande härom lämnas vattenrättsdomaren.
I annat fall skall styrelsen förordna fiskeritjänsteman att till vattenrättsdomaren
avgiva yttrande, »huruvida fiskerinäring av betydenhet kan genom
företaget lida väsentligt förfång, så ock vilka särskilda åtgärder utöver vad
sökanden må hava föreslagit kunna erfordras till skydd för fisket». Ofta kan
emellertid yttrande ej avgivas utan att undersökning på platsen äger rum.
Om den av fiskeristyrelsen förordnade finner att sådan undersökning måste
äga rum, skall han, enligt tredje stycket i 11 kap. 36 §, anmäla förhållandet
till vattenrättsdomaren, som då har att förordna honom eller eventuellt annan
av fiskeristyrelsen föreslagen fiskeritjänsteman att åt vattendomstolen
verkställa undersökning och avgiva utlåtande enligt 11 kap. 45 § vattenlagen.

De sakkunniga. De sakkunniga har upptagit en fråga om ändring i visst
hänseende av det i 11 kap. 45 § stadgade förfarandet. Enligt vad som fram -

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

hållits från fiskeritjänstemannahåll vore detta förfarande vid vissa enklare
fiskeundersökningar onödigt tyngande. Ofta hade fiskeritjänstemannen ej
behov av att göra någon mera ingående undersökning men behövde dock
resa till platsen för att orientera sig. Ett sådant besök på platsen borde kunna
äga rum mera formlöst utan att behöva planeras lång tid i förväg. Besöket
kunde då ske å passande tid i samband med andra förrättningar i närheten.
Härigenom skulle mycken onödig tidsspillan undvikas. De sakkunniga
anför härom: Det synes beträffande undersökning enligt 11 kap. 45 § 1 mom.
kunna stadgas, att underrättelse till parterna skall ske, där så finnes erforderligt
med hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen.
Det tillkommer då vattenrättsdomaren att taga ställning till huruvida
undersökningen skall anses vara av den art att parterna bör beredas
tillfälle att närvara.

Yttrandena. En avvisande hållning till förslaget om förenkling av förfarandet
vid sakkunnigundersökning enligt 11 kap. 45 § 1 mom. intages av
vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol. Han framhåller att man
tidigare vid Norrbygdens vattendomstol försökt att tillämpa mindre stränga
krav på offentlighet, vartill komme att vederbörande sakkunniga själva tidigare
icke alltid så noga iakttagit de föreskrifter som givits i syfte att underrätta
sakägarna om tid och plats för undersökningen. Dessa försök hade
emellertid icke alls slagit väl ut. För att på ett enkelt sätt få erforderliga uppgifter
rörande företaget och dess verkningar tedde det sig naturligt för de sakkunniga
att hänvända sig till sökandena, vilka i sin tur vanligen hade stort
intresse av att få till stånd ett samarbete med de sakkunniga. Ett sådant
samarbete mellan sökandena och den sakkunnige ledde lätt till att den sakkunnige
icke finge någon kontakt alls eller i varje fall mycket otillräcklig
kontakt med en stor del av de sakägare, vilkas olägenheter till följd av
företaget skulle utredas.

Departementschefen. Departementschefen anför bl. a. följande: De sakkunnigas
förslag om ändring beträffande det i It kap. 45 § stadgade förfarandet
synes befogat. Såsom understrukits av vattenrättsdomaren i Norrbygdens
vattendomstol bör vederbörande sakkunniga i regel utföra sina undersökningar
i kontakt ej blott med sökanden utan även med sakägarna.
En förenklad ordning bör emellertid kunna tillämpas vid rena rutinundersökningar
rörande anläggningar av mindre ingripande beskaffenhet eller
då eljest ett i förväg kungjort sammanträde med sakägarna ej har någon
funktion att fylla.

Lagrådet har lämnat de i propositionen föreslagna lagändringarna utan
erinran.

8 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. .1 ard. Nr 2.

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

I propositionen beröres till en början frågan, huruvida de i 2 kap. 3 § vattenlagen
stadgade förutsättningarna för tillstånd att bygga i vatten kan anses
ta erforderlig hänsyn till fiskets intressen. Frågan bär i hög grad aktualiserats
genom den mycket omfattande utbyggnadsverksamhet för exploatering
av vattenkraften, som för närvarande pågår i våra vattendrag.
Denna verksamhet har skapat flera problem av stor räckvidd. Särskilt oroande
är utvecklingen för vandringsfisken, i synnerhet laxen, som utsatts för
stora, på många håll förödande skadeverkningar. Emellertid är det uppenbart,
att kraftförsörjningens tillgodoseende är ett samhällsintresse av sådan
vikt, att utbyggnad av vattendragen i stor utsträckning måste tillåtas, även
i fall där fisket därigenom lider förfång. Reglerna i 2 kap. 3 § vattenlagen
synes vara väl avvägda och gör det möjligt att vid tillståndsprövningen ta
skälig hänsyn även till fiskets intressen. Utskottet ansluter sig därför till
departementschefens ståndpunkt, att tillräckligt starka skäl för lagändring
på denna punkt icke föreligger. Med hänsyn till den omfattning utbyggnadsverksamheten
erhållit kan utskottet emellertid icke underlåta att ge uttryck
för sin oro för laxfiskets fortsatta bestånd. Det synes påkallat att understryka
angelägenheten av att vid lagrummets tillämpning all tillbörlig hänsyn
tages till fiskets intressen. Vid uppskattningen av den skada byggande
i vatten kan väntas förorsaka fisket synes icke alltid tillräcklig hänsyn ha
tagits till skadeverkningarna på det av fiskbeståndet i vattendraget beroende
kust- och havsfisket. I detta sammanhang kan ifrågasättas, om icke på
något sätt skydd borde beredas för några laxförande vattendrag, särskilt i
sådana fall, där den uttagbara vattenkraften är av mindre betydelse för landets
kr af tf ör sörj ning i dess helhet.

Vad som av såväl de sakkunniga som departementschefen framhållits därom,
att även andra ingrepp än kraftverksbyggen kan skada fisket, vill
utskottet understryka. Särskilt kan det i detta sammanhang vara anledning
att fästa uppmärksamheten på de vattenföroreningar, som orsakas av spilloch
avloppsvatten från industrier och samhällen.

I de fall, där tillstånd till byggande lämnas, är det — såsom departementschefen
framhåller —- i hög grad angeläget att fisket i den män det är
möjligt skyddas och bevaras trots utbyggnaden av vattendragen. Ansträngningarna
bör inriktas på att motverka skadorna icke blott genom ersättning
i pengar utan framför allt genom positiva åtgärder för fiskets bevarande
såväl i de vattendrag, där byggande sker, som i havet. Särskild uppmärksamhet
bör ägnas åt problemet att planera och utföra byggandet så, att
vandringsfiskens naturliga miljöbetingelser, särskilt dess möjligheter till
lek och vandring, i görligaste mån bevaras. Laxodlingsanstalter synes också
kunna inrättas i större omfattning än hittills skett. Möjligen kan det
därvid komma att visa sig lämpligast med dammar och andra anläggningar
för uppfödning av laxyngel till utvandringsstorlek. I fråga om de skade -

35

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

verkningar, som byggande i ett vattendrag förorsakar kust- och havsfisket,
bör vidare beaktas möjligheten att motverka skadorna genom åtgärder,
ägnade att öka fiskbeståndet i ett annat vattendrag.

I fråga om de föreslagna ändringarna i 2 kap. 10 § vattenlagen tillstyrker
utskottet förslaget. Vad i motionerna I: 347 och II: 458 anförts till stöd för
åsikten att särskilda tariffer borde stadgas för avgiftsberäkningen vid s. k.
korttidsregleringar, finner utskottet visserligen vara mycket beaktansvärt.
De i motionerna föreslagna reglerna synes emellertid vara väl invecklade.
Härtill kommer att domstolarna torde ha möjlighet att även med de i propositionen
föreslagna reglerna komma till rätta med problemet om avgifternas
bestämmande vid korttidsregleringar. Skulle avgiften enligt 2 kap.
10 § även med utnyttjande av den övre delen av skalan uppenbarligen bli
för låg, torde nämligen, såsom departementschefen framhållit, detta förhållande
kunna beaktas vid fastställande av företagarens skyldigheter enligt
2 kap. 8 §.

Departementschefen har även upptagit frågan om användningen av avgiftsbelopp,
som inflyter enligt 2 kap. 10 §. Han framhåller därvid, att det
ej synes ändamålsenligt att denna fråga närmare regleras i lagen, men uttalar
som sin uppfattning, att det ej borde föreligga något hinder mot att
dylika avgifter användes till befrämjande icke blott, såsom nu sker, av sötvattensfisket
utan även av kust- och havsfisket. I motionerna har å andra
sidan hemställts, att riksdagen måtte uttala, att de ifrågavarande avgifterna
bör i större utsträckning än hittills disponeras för lokala åtgärder i de
genom vederbörande vattenregleringsföretag skadelidande bygderna samt att
de må användas till befrämjande av kust- och havsfisket endast i den mån
angelägna lokala åtgärder därigenom icke eftersättes i de bygder, där avgifterna
utdömts och inbetalats.

Enligt vad utskottet inhämtat torde för närvarande omkring hälften av
avgiftsmedlen användas till forsknings- och försöksverksamhet på sötvattensfiskets
område samt återstående hälften till lokala åtgärder för att
främja detta fiske. Vid fördelningen av anslagen till de lokala åtgärderna
beaktas dessas angelägenhetsgrad; däremot tas ingen hänsyn till om avgiftsmedlen
härrör från den bygd, där åtgärden avses skola vidtagas. Utskottet
har intet att erinra mot att avgiftsmedlen hädanefter användes även för
att främja kust- och havsfisket, dock endast såvitt detta avser vandringsfisk,
samt vill i detta sammanhang framhålla, att man vid bedömningen av
frågor om stödåtgärder åt fisket bör betrakta fisket i vattendragen samt
fisket vid kusten och i havet som en enhet. Det torde över huvud i nuvarande
läge vara mest angeläget med åtgärder till skydd för vandringsfisken.
Dessutom erfordras emellertid åtgärder för att bevara det stationära fisket
i vattendragen och sjöarna. Vid fördelningen av medel till de lokala åtgärderna
synes det rimligt, att de bygder, från vilka avgifter influtit, i första
hand tillgodoses.

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

Vad i propositionen föreslagits i fråga om begränsning av rättskraften hos
beslut angående skgdd för fisket ger visserligen anledning till principiella
betänkligheter, eftersom de nya bestämmelserna föreslås skola i princip
tillämpas även beträffande redan meddelade och lagakraftvunna domar. De
skäl som i propositionen anförts för förslaget i denna del synes emellertid
väga tyngre än dessa betänkligheter. Vad i motionerna uttalats om att jämväl
bygdeintressena borde erhålla rätt att påkalla omprövning av dom, åtminstone
beträffande åtgärder eller avgifter enligt 2 kap. 8 § vattenlagen,
samt att byggnadens ägare därvid borde gälda kostnaderna för omprövningsförfarandet
förefaller icke äga den styrka, att någon ändring bör föreslås
på denna punkt. Det torde nämligen kunna förväntas, att den myndighet,
åt vilken Konungen uppdrager att å det allmännas vägnar föra talan
om omprövning, kommer att ta tillbörlig hänsyn till framställningar från
bygdeintressena. Utskottet tillstyrker alltså i nu ifrågavarande hänseende
vad som i propositionen föreslagits.

De skärpningar, som i propositionen föreslås i fråga om förutsättningararna
för rensningar och förbättringar i allmän flottled, synes utskottet påkallade.
Därutöver bör emellertid enligt utskottets mening beaktas det i motionerna
framställda förslaget, att underrättelse enligt 6 kap. 20 och 26 §§
bör tillställas även vederbörande hushållningssällskaps fiskeritjänsteman,
länsfiskeritjänstemannen. Detta synes motiverat särskilt därav att statens
liskeritjänstemän är så få och har så stora distrikt, att de knappast torde
få tid att i erforderlig utsträckning innan det avsedda arbetet påbörjas besöka
arbetsplatsen för de undersökningar, som kan vara önskvärda och
lämpliga. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i nu förevarande del med
den ändringen att underrättelseskyldighet enligt 6 kap. 20 och 26 §§ stadgas
även gentemot vederbörande länsfiskeritjänsteman.

I övriga delar har utskottet icke funnit anledning till erinran mot propositionen.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra företagas i det genom propositionen framlagda
lagförslaget — måtte för sin del antaga förslaget med
den ändringen, att efter orden »statens fiskeritjänsteman»
i 6 kap. 20 och 26 §§ insättes, i 20 § orden »ävensom vederbörande
länsfiskeritjänsteman» samt i 26 § orden »och vederbörande
länsfiskeritjänsteman»;

B. att motionerna I: 347 och II: 458, i den mån de icke besvarats
genom vad utskottet ovan anfört och hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 februari 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2.

37

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Lindahl,
Grym, Ivar Nilzon, Jansson i Hällefors, Ebbe Ohlsson och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Nyberg, Levin, Andersson i Dunker,
Utbult*, Persson i Appuna, Andersson i Ryggestad, Persson i Tandö och
östlund.

* Ej närvarande vid utlätandets justering.