Tredje lagutskottets utlåtande nr 16.

1

Nr 16.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna
för val av lantbruks ombud till hushållningssällskapen.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott
hänvisad motion, nr 302 i andra kammaren av herrar Lindström och
Jonsson i Strömsund.

I motionen föreslås, ”att riksdagen måtte besluta uppdraga åt Kungl.
Maj :t att utreda och i god tid före innevarande mandatsperiods utgång framlägga
förslag om en smidigare och ur demokratisk synpunkt tillförlitligare
metod att utse hushållningssällskapens lantbruksombud”.

över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande av lantbruksstyrelsen. På begäran av utskottet
har därjämte yttranden över motionen avgivits av Hushållningssällskapens
förbund, Svenska landstingsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.

Gällande bestämmelser m. m.

I 5 § kungörelsen den 10 juli 1947 (nr 394) med allmänna grunder för
hushållningssällskaps organisation stadgas bland annat, att hushållningssällskaps
beslutanderätt, i den mån den ej tillkommer sällskapets förvaltningsutskott,
utövas å hushållningssällskapets sammanträden av valda ombud
jämte förvaltningsutskottets ledamöter samt att ombuden, vilka benämnes
lantbruksombud, väljes till antal och på sätt Kungl. Maj :t i särskild
ordning bestämmer. Sådana bestämmelser meddelades första gången i kungörelsen
den 5 december 1947 (nr 927) om val av lantbruksombud.

Innan dessa författningar rörande hushållningssällskapens organisation
utfärdades, saknades så gott som helt av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter
angående val av lantbruksombud. Valen skedde då i form av majoritetsval.
Genom 1947 års kungörelse i detta ämne gjordes emellertid den
proportionella valmetoden obligatorisk. Anledningen till denna övergång
torde främst ha varit att man velat skapa möjligheter för minoriteter inom
hushållningssällskapen att hävda sin uppfattning i sällskapens beslutande
församlingar.

Val av ombud i enlighet med de i 1947 års kungörelse meddelade bestäin1
Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 3 avd. Nr 16.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16.

melserna ägde rum 1949. Från flera håll uttalades efter dessa val önskemål
om ändring av valförfarandet, vilket ansågs alltför omständligt,
tidskrävande och kostsamt. Frågan om en förenkling av valbestämmelserna
bragtes även under riksdagens prövning genom att den upptogs i motionerna
I: 70 och II: 71 vid 1950 års riksdag. Jordbruksutskottet hemställde i utlåtande
37/1950, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Såsom skäl härför anförde utskottet, att, då bestämmelserna tilllämpats
endast vid ett val, det vore för tidigt att bilda sig någon uppfattning
om vilka förenklingar som kunde genomföras utan att äventyra det syfte,
man velat nå med 1947 års bestämmelser. Utskottet underströk i detta
sammanhang, att det väsentliga vore, att olika meningsriktningar bland
hushållningssällskapens medlemmar finge möjlighet att göra sig gällande.
Riksdagen biföll utskottets hemställan. Efter framställning från Hushållningssällskapens
förbund uppdrog Kungl. Maj :t emellertid åt 1950 års
hushållningssällskapsutredning att överväga vilka förenklingar, som kunde
genomföras i valförfarandet. Utredningen framlade förslag till sådana förenklingar
i en den 19 november 1951 dagtecknad promemoria. På grundval
av dessa förslag utfärdades kungörelsen den 23 oktober 1952 (nr 674) om
val av lantbruksombud, vilken alltjämt är gällande. I denna kungörelse har
de allmänna grundprinciperna i 1947 års kungörelse bibehållits men vissa
förenklingar vidtagits avseende huvudsakligen kungörelseförfarandet, förfarandet
vid upprättande och granskning av vallängd samt tiden för öppethållande
av vallokal.

Valen skall alltså fortfarande ske enligt proportionell metod och även i övrigt
i nära överensstämmelse med de regler, som anges i den kommunala vallagen.
Antalet lantbruksombud för varje hushållningssällskap fastställes för
viss tid av Kungl. Maj :t med beaktande, att detta antal icke utan vägande skäl
bör väsentligt avvika från antalet landstingsmän inom området. Hushållningssällskapet
indelar sällskapets område i valkretsar och bestämmer huru många
ombud, som skall utses för varje valkrets. Därvid skall iakttagas att antalet
ej må understiga tre eller överstiga nio. För varje ombud skall väljas minst
en suppleant. Valet gäller för en tid av fyra år. Valkrets skall omfatta ett
eller flera områden för de hushållningsgillen, vari hushållningssällskap är
indelat. För att avstånden till vallokalerna icke skall bli alltför långa uppdelas
de större valkretsarna i sin tur i valdistrikt. Det åligger hushållningsgilles
styrelse att utse valnämnd för varje valdistrikt inom gillets område.
Rösträtt vid valen tillkommer envar ledamot av hushållningssällskapet, som
vunnit inträde minst två månader före valet. Förvaltningsutskottet har att
för varje valdistrikt upprätta röstlängd och skall därjämte ombesörja att
kungörelser rörande valet utfärdas.

Sedan 1952 års kungörelse trätt i kraft har val av lantbruksombud förrättats
en gång, nämligen under 1953. Nästa val skall äga rum 1957.

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16.

Motionen.

Motionärerna gör gällande, att valapparaten fortfarande är överdimensionerad
och onödigt kostsam. De framhåller vidare, att de röstberättigade
visat ringa intresse för att deltaga i valen, vilket medför risk för att företrädare
för eventuella särintressen inom hushållningssällskapen kan få
alltför stort inflytande på sällskapens verksamhet. Enligt motionärernas
mening kunde det anförtros åt hushållningsgillena att utse lantbruksombuden.
För att stimulera gillenas verksamhet borde det också övervägas
att ändra mandattiden för ombuden till ett år, så att gillena varje år hade
att välja ombud. Såsom ytterligare alternativ föreslås i motionen, att det
skulle överlåtas åt landstingen eller kommunerna att utse ombuden.

Yttrandena.

Samtliga remissinstanser uttalar sig i avstyrkande riktning.

Efter att ha framhållit, att de nu gällande bestämmelserna om val av
lantbruksombud tillämpats endast vid ett val och att det därför syntes vara
för tidigt att bilda sig någon uppfattning om verkningarna av de genomförda
ändringarna, anför lantbruksstgrelsen vidare:

På en punkt torde man dock redan nu kunna draga en bestämd slutsats,
nämligen i fråga om kostnaderna för valet. Dessa har enligt vad styrelsen
under hand erfarit från Hushållningssällskapens förbund sjunkit för samtliga
hushållningssällskap från ca 60 600 kronor vid 1949 års val till 29 500
kronor vid 1953 års val, eller i medeltal per hushållningssällskap från 2 333
kronor till 1 136 kronor. Kostnadssänkningen hänför sig främst till de minskade
utgifterna för kungörelser m. m., vilka utgjorde 1 420 kronor respektive
508 kronor i medeltal för varje sällskap.

Beträffande de synpunkter som anförts i motionen vill lantbruksstyrelsen
inledningsvis erinra om att anledningen till att valsystemet år 1947 omlades
främst torde ha varit önskemål att skapa garantier för ett fullt rättvist valförfarande.
Styrelsen har också den uppfattningen att något ur demokratisk
synpunkt mera tillförlitligt valsystem än det nuvarande icke torde kunna
erhållas, i varje fall synes det i nämnda avseende vara överlägset de valmetoder
som motionärerna föreslagit.

Vad gäller förslaget att eventuellt låta landstingen eller storkommunerna
förrätta val av ombud vill styrelsen framhålla, att eftersom sällskapen utgör
självständiga organisationer, bör det även ankomma på sällskapens egna
medlemmar att välja de personer som jämte förvaltningsutskottet skall
utöva sällskapens beslutanderätt. En ändring i den riktning, som motionärerna
ifrågasatt, skulle stå i direkt strid med innebörden av 1947 års
riksdags beslut angående hushållningssällskapens ställning. Ej heller kan
styrelsen biträda motionärernas förslag om ändring av mandattiden.

Vad som givit anledning till uppfattningen att det nuvarande systemet
med proportionella val skulle vara onödigt omständligt eller eljest mindre
lämpligt torde främst ha varit det förhållandet att det vid 1949 och 1953

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16.

års ombudsval i rätt stor utsträckning inträffat att endast en valsedel med
gemensam gruppbeteckning förekommit i varje valkrets. Det är naturligt
att valdeltagandet blivit ganska ringa i dylika fall, där alltså enighet rått
om vilka personer som borde bli lantbruksombud, och att det kunnat te sig
överflödigt att i dylika fall sätta i gång hela den apparat, som ett val med
huvudsaklig tillämpning av kommunala vallagens bestämmelser innebär.
Styrelsen har även övervägt om det ej skulle vara möjligt att tillämpa ett
enklare valförfarande i sådana fall, där det i förväg kunde konstateras, att
enighet förelåg. Detta skulle exempelvis kunna ske på så sätt, att en viss
tidpunkt skulle bestämmas och tillkännagivas, inom vilken kandidater till
platserna som lantbruksombud skulle vara nominerade hos hushållningssällskapet.
Om det vid utgången av denna tid visade sig att inom en viss
valkrets icke nominerats fler kandidater än det antal ombud, som skulle
tillsättas inom valkretsen, skulle något särskilt val icke behöva anordnas
utan de nominerade kandidaterna skulle anses utsedda till lantbruksombud.
Om åter antalet nominerade kandidater översteg antalet tillgängliga platser,
skulle val givetvis förrättas. Ett dylikt förfaringssätt synes dock knappast
ägnat att öka intresset för utseendet av lantbruksombuden. Härtill kommer att
det skulle medföra en viss splittring i valförfarandet i dess helhet och att
de besparingar, som skulle kunna göras genom detsamma, sannolikt skulle
bli förhållandevis obetydliga. Lantbruksstyrelsen vill därför för sin del ej
förorda den metod som nu antytts. Av skäl som tidigare angetts kan styrelsen
ej heller förorda en återgång till majoritetsval.

Styrelsen får sålunda hemställa, att motionen ej måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I sitt yttrande upptar lantbruksstyrelsen — under hänvisning till föreskriften
att antalet lantbruksombud icke utan vägande skäl bör väsentligt avvika
från antalet landstingsmän — även fråga om ändring av antalet lantbruksombud
samt uttalar härom:

Genom skilda beslut under år 1953 har Kungl. Maj :t fastställt antalet
lantbruksombud för tiden 1 januari 1954—31 december 1957. Det totala antalet
ombud för samtliga sällskap uppgår till 1 201. Som jämförelse kan
nämnas att antalet landstingsmän i hela landet för åren 1951—54 uppgår
till 1 212. Styrelsen vill även erinra att Kungl. Maj :t i proposition nr 71 till
1954 års riksdag föreslagit viss ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349)
om landsting. Beträffande beräkningen av antalet landstingsmän förordas
sålunda en ändring, som kommer att medföra en ökning med ett mandat i
varje valkrets. De nya reglerna avses skola tillämpas redan vid landstingsvalen
innevarande år. Då antalet lantbruksombud såsom styrelsen framhållit
redan fastställts av Kungl. Maj :t för tiden till och med utgången av år 1957
och val av ombud ägt rum för denna tid, blir frågan om eventuell ändring
av antalet ombud tydligen aktuell först längre fram. Styrelsen vill emellertid
redan nu framhålla att en ökning av antalet landstingsmän icke nödvändigtvis
bör medföra en motsvarande höjning av antalet ombud. Av olika
skäl — bland annat ekonomiska — får det tvärtom anses välbetänkt att
antalet i fråga bibehålies i stort sett på nuvarande nivå. Någon ändring av
texten i 2 g förenämnda kungörelse nr 674/1952 torde icke erfordras för
detta ändamål.

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16.

Hushållningssällskapens förbund anför samma synpunkter som lantbruksstyrelsen
i fråga om anledningen till det ringa valdeltagandet. Vidare påvisar
förbundet under åberopande av en särskild sammanställning, att kostnaderna
för valen åtskilligt begränsats genom de förenklingar, som vidtagits
i bestämmelserna efter 1949 års val. Förbundet yttrar härefter följande.

Givetvis vore det önskvärt, om ytterligare förenklingar kunde vidtagas.
I motionen har anvisats förslag på sådana. Vad först beträffar tanken på att
överlåta valen på gillena må nämnas, att den lokala valorganisationen redan
är uppbyggd på dessa. Emellertid är gillesområdena så varierande i fråga om
storlek och ledamotsantal att ett helt överflyttande av valen å dessa skulle
innebära, att den proportionella valmetoden på många håll ej skulle kunna
tillämpas. Antalet ombud, som skulle väljas av varje gille, skulle således
i många fall bli endast ett eller två. Denna väg är därför icke framkomlig,
om icke gillesindelningen ändras. En sådan åtgärd anser sig förbundsstyrelsen
av olika skäl dock icke kunna förorda.

Vidare ha motionärerna ansett, att det borde övervägas, om icke uppgiften
att välja lantbruksombud skulle kunna överlåtas åt landstingen eller
kommunerna. Gentemot detta förslag vill förbundsstyrelsen endast framhålla,
att ett hushållningssällskap bör givetvis liksom andra organisationer
äga att självt utse sin beslutande församling.

Som framgår av det föregående delar Hushållningssällskapens förbunds styrelse
det i motionen framförda önskemålet om att ytterligare förenkla valen
av lantbruksombud. Emellertid torde möjligheterna härtill nu vara skäligen
små, därest man vill bibehålla den proportionella valmetoden. På grund
härav kan förbundsstyrelsen icke biträda det i motionen framförda yrkandet.

Svenska landstingsförbundet och Svenska landskommunernas förbund anser
i likhet med lantbruksstyrelsen att ytterligare erfarenheter bör avvaktas,
innan ändringar vidtages i ifrågavarande bestämmelser. De avvisar
jämväl tanken på att landstingen eller kommunerna skulle utse lantbruksombuden.

Utskottet.

De detaljerade bestämmelser om förfarandet vid val av lantbruksombud,
som utfärdades 1947 i samband med omorganisationen av hushållningssällskapen,
innebar, att den proportionella valmetoden gjordes obligatorisk och
att valförfarandet även i övrigt reglerades i nära överensstämmelse med de
kommunala valen. Dessa bestämmelser medförde otvivelaktigt, att valproceduren
blev mer omständlig och kostsam än tidigare. Då förslag till bestämmelserna
förelädes riksdagen, vilket första gången skedde 1944, framhölls
emellertid i propositionen (172/1944) den väsentliga förbättring, som införandet
av den proportionella valmetoden utgjorde, nämligen att minoriteter
inom hushållningssällskapen härigenom finge möjlighet att hävda sin uppfattning.
Riksdagen anslöt sig till denna mening såväl 1944, då endast ett

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16.

principbeslut i frågan fattades, som vid det slutliga ståndpunktstagandet
1947. Senast har såsom tidigare berörts jordbruksutskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 37/1950 framhållit vikten av att olika meningsriktningar
bland hushållningssällskapens medlemmar finge möjlighet
att göra sig gällande.

Utskottet vill också understryka angelägenheten av att denna allmänna
grundprincip för valen bevaras. Det torde med denna utgångspunkt icke
vara lämpligt att, såsom i motionen II: 302 i första hand föreslås, överlåta åt
hushållningsgillena att utse lantbruksombuden, då det antal ombud som
skulle komma att utses inom varje gillesområde i många fall skulle bli
alltför litet för att medge tillämpning av proportionell valmetod. Det kunde
måhända ifrågasättas, om icke efter den vid innevarande års riksdag beslutade
ändringen i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting, vilken
ändring medför en ökning av antalet landstingsmän, läget i nu ifrågavarande
avseende blivit ett annat. Enligt gällande bestämmelser bör nämligen såsom
förut nämnts antalet lantbruksombud icke utan vägande skäl väsentligt
avvika från antalet landstingsmän inom området. Lantbruksstyrelsen har
visserligen i sitt yttrande framhållit, att en ökning av antalet landstingsmän
icke nödvändigtvis bör medföra en motsvarande höjning av antalet ombud
utan att det tvärtom av olika skäl finge anses välbetänkt att bibehålla sistnämnda
antal vid i stort sett nuvarande nivå. Det synes utskottet dock
önskvärt, att antalet lantbruksombud så nära som möjligt överensstämmer
med antalet landstingsmän. Då emellertid nämnda ändring i lagen om landsting
icke kommer att medföra större ökning än med ett mandat i varje
valkrets, finner utskottet lagändringen icke vara av sådan betydelse, att den
föranleder en annan bedömning av motionärernas förslag i ifrågavarande
hänseende.

Den i motionen i andra hand anvisade möjligheten att uppdraga åt landstingen
eller kommunerna att välja ombuden vill utskottet bestämt taga
avstånd från. Det bör såsom i remissyttrandena framhållits icke ifrågakomma,
att medlemmarnas ombud i hushållningssällskapens beslutande
församlingar utses av andra än medlemmarna själva. I detta sammanhang
bör uppmärksammas vad som påpekats från lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens
förbund om medlemmarnas ringa valdeltagande, nämligen
att detta i allmänhet icke är ett utslag av bristande intresse utan beror
på att i sådana fall enighet rått om vilka personer som skulle väljas till
ombud.

De ändringar i valförfarandet, som infördes genom 1952 års kungörelse,
innebar på flera punkter förenklingar och visade sig medföra avsevärd
minskning av kostnaderna för valen. Det bör givetvis eftersträvas att förfarandet
ytterligare förenklas i den mån så är möjligt utan att de förut
berörda allmänna principerna för valen uppgives. Då de nu gällande bestäm -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16.

7

melserna hittills tillämpats endast vid ett val, anser utskottet emellertid
tillräckliga erfarenheter icke föreligga för att utgöra grundval för en förnyad
utredning om möjligheterna till förenklingar.

Utskottet avstyrker alltså motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, nr II: 302, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,
Ivar Nilzon, Axel Jansson, Ebbe Ohlsson*, Herbert Hermansson och William
Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Levin,
Andersson i Ryggestad, Nilsson i Östersund, Jansson i Benestad och östlund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.