Tredje lagutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels en
allmän översyn av gällande bestämmelser om fridlysning
och jakttider, dels ock vissa ändringar av
gällande fridlysningsbeståmmelser.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen inom andra kammaren nr
27 av herr Levin samt nr 455 av fröken Elmén och herr Widén.

I motionen II: 27 hävdas, att man borde eftersträva att få till stånd i möjligaste
mån enhetliga jakttider för olika slag av jakttillåtet vilt inom samma
län eller andra lämpliga områden och att om möjligt förlägga jakten
till en relativt kort tid under de senare höstmånaderna. Vidare borde enligt
motionären undersökas, om icke skäl föreligger att tillgripa totalfridlysning
av en del arter av nu jakttillåtet vilt. Motionen utmynnar i en hemställan
att riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj :t om en allmän översyn av gällande
bestämmelser om fridlysning och jakttider.

I motionen 11:455 hemställes, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t föreslå dels

sådan ändring av gällande fridlysningslagstiftning, att bestämmelserna
om fredande, åtminstone vad däggdjur och fåglar beträffar, vilka nu
är konstruerade såsom undantag från en underförstådd allmän regel om rätt
att döda etc., i stället gåves formen av en allmän skyddsregel, från vilken
stadgades undantag för de arter, som må jagas,

dels väsentlig begränsning av den nu vissa lärare m. fl. medgivna rätten
att utan hinder av gällande fridlysningsbestämmelser döda eller för ringmärkning
eller eljest fånga djur eller taga fåglars ägg och bon».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionärernas yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i utlåtandet, hänvisa
till motionerna.

Över dessa har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från domänstyrelsen. På begäran av utskottet har
därjämte yttranden avgivits av Svenska naturskyddsföreningen, Svenska
jägareförbundet och Jägarnas riksförbund.

Gällande bestämmelser.

I 1 § lagen den 3 juni 1933 (nr 274) om rätt till jakt stadgas, att den som
har rätt till jakt äger att, med de undantag och inskränkningar som meddelas
i samma lag eller annan författning, å det område jakträtten omfattar

1 Dihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 3 avd. Nr 13.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13.

utan intrång av annan jaga samt döda eller fånga vilda däggdjur och fåglar
samt deras ungar ävensom tillägna sig sådana fåglars bon och ägg.

Till de viktigaste undantagen och inskränkningarna i jakträtten hör bestämmelserna
om fridlysning av djur.

Gällande fridlysningsbestämmelser finnes huvudsakligen upptagna i tre
olika författningar, nämligen jaktstadgan, en av Kungl. Maj :t för varje
jaktår utfärdad kungörelse om fridlysning av vissa djurarter och en kungörelse
den 21 december 1951 angående skydd för djurlivet å vissa platser.

Av jaktstadgans fridlysningsbestämmelser, som återfinnes i 11—27 §§
under rubriken »Om fridlysta djurslag», är i förevarande sammanhang följande
av särskilt intresse.

11 § innehåller en erinran, dels att Konungen för varje jaktår meddelar
bestämmelser angående fridlysning av vissa djurarter, dels ock att
beträffande fridlysning av val samt om skydd för djurlivet å vissa platser
gäller vad särskilt stadgas.

I 12 § gives i fråga om fåglar en generell skyddsregel av innebörd, att
fåglar, som icke uppräknas i den årligen utfärdade fridlysningskungörelsen,
under tiden den 1 mars—den 31 augusti icke någonstädes får jagas, dödas
eller fångas, såvida icke Konungen föreskriver annat i sistnämnda kungörelse.

14 § avser också endast fåglar. Däri stadgas nämligen, att under tid, då
jakt efter fågel av viss art är förbjuden, det jämväl är förbjudet att taga
eller förstöra sådan fågels ägg och bo.

Enligt 17 § kan i vissa fall Konungen och i andra fall länsstyrelsen, då
någon fridlyst djurart orsakat skada eller i högre grad är till hinder för
andra djurarters utveckling, medge undantag från gällande fridlysningsbestämmelser.
Vidare innehåller lagrummet särskilda föreskrifter till skydd
mot angrepp eller annat synnerligt obehag av björn och lo.

Även i 19 § stadgas undantag från fridlysningsbestämmelserna till förekommande
av skadegörelse från fridlysta djur. Skyddet är i detta fall begränsat
till vissa inägor.

I 24 § återfinnes de till förmån för vissa personer meddelade undantagsbestämmelser,
som åsyftas i motionen 11:455. Enligt lagrummets 1 mom.
må domänstyrelsen för vetenskapligt eller annat nyttigt ändamål i särskilda
fall medge undantag från fridlysningsbestämmelserna. Lärare i naturvetenskapliga
ämnen vid rikets högskolor, huvudlärare i biologi vid rikets allmänna
läroverk och statsseminarier samt föreståndare för naturvetenskapliga
museer och zoologiska trädgårdar i riket må enligt 2 mom. utan särskilt
tillstånd fånga eller döda enligt 12 § fridlysta fåglar samt insamla dylika
fåglars ägg och bon, dock ej i större utsträckning än som erfordras för
verksamheten vid vederbörande läroanstalt eller institution, för bedrivande
av egna vetenskapliga forskningar eller för fullständigande av de vetenskapliga
samlingar som är under deras vård. Sådan rätt må av länsstyrelsen
medges även annan känd vetenskapsman. Länsstyrelsen kan vidare på framställning
av sådan lärare eller föreståndare som nyss sagts meddela tillstånd

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13.

3

för annan i natur- och jaktvård kunnig person att för lärarens eller föreståndarens
räkning fånga eller döda nämnda fåglar samt insamla sådana
fåglars ägg och bon. Länsstyrelsens tillstånd kan endast avse länet eller del
därav och är begränsat till viss tid, högst ett år. I tillståndsbeviset skall anges
den eller de fågelarter samt det antal individer av varje art ävensom det
antal ägg eller kullar av ägg samt bon som får tagas.

I 27 § slutligen stadgas rätt i vissa fall till ersättning för skada i följd av
angrepp av björn, lo eller örn.

Den årligen återkommande fridlysningskungärelsen inledes med en uppräkning
av de djurarter, beträffande vilka jakt är förbjuden hela året.

I 2 § anges för olika djurarter de tider, under vilka jakt är tillåten i skilda
delar av landet.

3 § upptar den kompletterande bestämmelse, vartill hänvisas i 12 § jaktstadgan.
I fråga om fåglar, som icke nämnts i 1 eller 2 §§ i kungörelsen,
meddelas nämligen uppgift om när jakt är tillåten och för vilka fåglar den
generella fridlysningen icke gäller.

1951 års kungörelse angående skydd för djurlivet å vissa platser innehåller
förbud att idka jakt efter i huvudsak fågel å vissa särskilt angivna
platser eller områden, förbud att beträda, med farkost angöra eller uppehålla
sig å angivna platser samt förbud att hålla båt och utöva fiske i viss
sjö. Kungörelsen upptar därjämte hänvisningar till bland annat 14, 17 och
19 §§ jaktstadgan ävensom en bestämmelse om rätt för domänstyrelsen
att för vetenskapligt eller annat nyttigt ändamål i särskilda fall medge
undantag från de i kungörelsen meddelade skyddsbestämmelserna.

Yttrandena.

Motionen 11: 455, som har den större principiella räckvidden, har tillstyrkts
av samtliga remissinstanser. Skälen härtill har särskilt utvecklats
i Svenska naturskyddsföreningens yttrande men även något berörts av domänstyrelsen
och Jägarnas riksförbund.

Domänstgrelsen anför sålunda:

Till den grupp av fåglar och däggdjur, som är fridlysta under hela året,
har med tiden hänförts ett flertal olika arter, som blivit allt sällsyntare och
därför ansetts böra skyddas. Detta kan dock icke, som motionärerna anför,
utgöra skydd för ny djurart, som inkommer i landet, innan bestämmelse
om dess fridlysning hunnit utfärdas. Ett sätt att giva sådana djur skydd
vore bestämmelse om totalfridlysning av alla djur med undantagsbestämmelser
och fastställda jakttider för de djurslag, som anses böra vara föremål
för jakt eller eljest anses böra dödas. Styrelsen tillstyrker därför motionärernas
förslag i detta avseende och biträder även förslaget om begränsning
av vissa lärare in. fl. medgiven rätt att, utan hinder av gällande
fridlysningsbestämmelser, döda och fånga djur samt att taga fridlysta fåglars
ägg och hon.

Enär emellertid en omläggning av ifrågavarande bestämmelser enligt
motionärernas förslag kräver rätt ingående överväganden, anser styrelsen,
att frågan bör göras till föremål för närmare utredning.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13.

Svenska naturskyddsföreningen yttrar bland annat följande:

Första ledet i motionärernas förslag — eller att man radikalt skall ändra
om jaktlagens och jaktstadgans fridlysningsbestämmelser på sådant sätt,
att i princip alla däggdjur och fåglar skall vara fridlysta samt att från denna
regel undantag må göras för vissa jaktbara eller skadegörande arter —
finner föreningen principiellt välgrundat. Föreningen har sedan ett par år
tillbaka arbetat på ett förslag av liknande innebörd. Den slutliga utformningen
av förslaget har dock på grund av mycket begränsade personella
resurser fördröjts, men föreningen kommer i dagarna att expediera ett förslag
i ämnet att övervägas vid förberedandet av det förslag till jakt- och
fridlysningstider för jaktåret 1954/55 som domänstyrelsen har att ingiva
till Ivungl. Maj :t. En inom föreningen tillsatt expertkommitté med representanter
för zoologisk och fiskeribiologisk sakkunskap har vidare utarbetat
ett fullständigt förslag rörande de jakttider som av bl. a. biologiska skäl
anses lämpliga för respektive arter. Så snart förhållandena medgiver det
kommer föreningen att göra vederbörlig framställning i ämnet.

Även beträffande motionärernas andra delförslag — om begränsning av
den rätt som enligt 24 § jaktstadgan tillkommer bl. a. vissa lärare att utan
hinder av 12 och 14 §§ jaktstadgan fånga eller döda fridlysta fåglar samt
insamla dylika fåglars ägg och bon — delar föreningen motionärernas uppfattning.
Föreningen vill nämna, att den sedan en tid tillbaka tillsammans
med Sveriges ornitologiska förening utreder frågan. Avsikten är att under
innevarande år ingiva förslag i ämnet till Kungl. Maj :t med anhållan om
ändring i jaktlagstiftningen på dessa områden.

Motionärerna har slutligen framhållit önskvärdheten av att begränsa
ringmärkningen. Föreningen vill varna för att man här går alltför hårt
fram. Väl kan vissa mindre omdömesgilla personer åsamka en del fåglar
skador, men dessa arbeten bär dock — rätt bedrivna — ett betydande vetenskapligt
värde och kan kanske även tjäna till att i viss mån avlänka
intresset från okynnesjakt på fågel till förmån för ett intresserat och resultatrikt
amatörstudium av vår fågelfauna. Utöver den vetenskapligt bedrivna
ringmärkningen vid Sveriges ornitologiska förenings fågelstationer,
där någon närmare kontroll än den som utövas av sagda förening icke torde
vara påkallad, skulle man möjligen kunna tänka sig, att de institutioner
som tillhandahåller ringar — naturhistoriska riksmuseet och Göteborgs
museum — efter företagna kompetensprov kunde utfärda någon form av
licens.

Av vad föreningen sålunda anfört lärer framgå, att de av motionärerna
framförda yrkandena avser frågor som befinner sig under utredning inom
Svenska naturskyddsföreningen och i vissa avseenden även passerat utredningsstadiet.
Därmed är emellertid förslagens framgång ingalunda säkrad,
och föreningen får fördenskull hemställa att riksdagen måtte hemställa,
att Kungl. Maj :t ville — eventuellt efter den ytterligare utredning, som må
befinnas erforderlig — vid utfärdandet av jakt- och fridlysningsbestämmelser
utforma dessa i principiell överensstämmelse med motionärernas
här ovan såsom första och andra delförslag betecknade yrkanden.

Jägarnas riksförbund betonar särskilt nödvändigheten av en restriktivare
tillämpning av rätten för lärare m. fl. att fånga djur eller insamla
fåglars ägg och bon, emedan missbruk av denna rätt förekommit.

Motionen II: 27 avstyrkes av domänstyrelsen och Svenska jägareförbundet
men tillstyrkes av Jägarnas riksförbund. Svenska naturskyddsföreningen
finner det visserligen önskvärt, att en allmän översyn sker av gällande

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13.

bestämmelser om fridlysning och jakttider, men anser att, då detta önskemål
synes bliva tillgodosett vid ett bifall till motionen 11:455, motionen
11:27 icke behöver föranleda någon särskild riksdagens åtgärd.

Domänstyrelsen motiverar sitt avstyrkande på följande sätt:

Domänstyrelsen, som jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1939
har i uppdrag att årligen avgiva förslag till ändringar i fridlysningstiderna
för vissa djurarter, har vid avgivande av sådana förslag strävat efter att
införa jakttider, som är gemensamma för så stora delar av riket, som med
hänsyn till förhållandena är möjligt. Gränserna för de olika områdena har
därvid i allmänhet följt länsgränserna. På så vis har för ett visst djurslag
kommit att gälla en och samma jakttid för ett eller flera län, ja kanske en
större del av landet.

Motionärens förslag att införa samma jakttid för olika viltslag åsyftar
att bereda det vilda ostört lugn under så lång tid som möjligt under året.
Ur den synpunkten är förslaget förståeligt. Då emellertid de olika djurslagens
utveckling och tillväxt förlöper efter vitt skilda linjer och tider, är en
gemensam jakttid för alla djurslag icke tänkbar. De jakttider, som nu gäller,
har bestämts i strävan att medgiva jakt under den tid som för varje
djurslag är biologiskt och även ur andra synpunkter riktig.

Med anledning av att i motionen särskilt påtalas, att jakttiden för änder
börjar alltför tidigt, innan ännu de sent födda andkullarna blivit flygfärdiga,
anför styrelsen:

Jakttiden för gräsand m. fl. änder och vadare är för sydligaste delarna
av riket bestämd till 1 augusti—15 november, för mellersta Sverige 11 augusti—15
november och för norra delarna av riket 21 augusti—15 november.
Jakttidens början är bestämd med hänsyn till att änderna utväxer
tidigare i södra Sverige än i Norrland men även med hänsyn till att änderna,
som ofta kläckes i småtjärnar och i sydligaste Sverige även i märgelgravar,
så snart de är flygfärdiga gärna uppsöker större vatten och lämnar de platser,
där de — mången gång under markägarens tillsyn och bevakning —
växt upp. Hänsynen till markägaren och dennes rätt att även beskatta den
vildnad, som vuxit upp på hans mark och under hans vård, torde även ha
varit ett motiv till att börja denna jakttid vid ett så relativt tidigt datum.
En senare jakttid skulle i det anförda fallet medföra, att markägaren aldrig
skulle få tillfälle till jakt efter änder.

Svenska jägareförbundet åberopar till stöd för sitt ställningstagande til)
motionen ett uttalande av förbundets fridlysningskommitté av innehåll,
att de nuvarande jakttiderna i görligaste mån anpassats efter de olika viltarternas
biologiska betingelser samt att möjligheterna att efter behov kunna
reglera jakttiderna med hänsyn till uppgång eller nedgång i viltstammarnas
numerär icke får beskäras.

Under framhållande att frågan om landets uppdelning i ytterligare jaktzoner
med för all vildnad bättre avpassade frednings- och jakttider bör bli
föremål för grundlig undersökning ansluter sig Jägarnas riksförbund till
motionärens hemställan samt anför vidare:

Bland de jägarkretsar, som vårt förbund har kontakt med, har man sedan
länge uttalat sitt missnöje över de nuvarande jakttiderna. I många avseenden
harmonierar dessa icke med de för vårt land existerande klimatiska
och viltbiologiska faktorerna.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13.

Framför allt är det andjaktens tidiga början i augusti som mest oroar.
Enligt samstämmiga uttalanden från jägare inom praktiskt taget hela landet
anser man att jakten på gräsänder börjar alldeles för tidigt. Som motionären
mycket riktigt påpekar är i regel de under året utkläckta andkullarna
ännu icke fullt utvecklade och ej ens flygfärdiga när jakten tager sin
början. Av såväl humanitära som viltvårdsfrämjande skäl är detta förhållande
icke försvarligt, och en ändring bör snarast möjligt ske. Förutom
ovan angivna skäl må det starkt betonas att andjaktens tidiga början i
hög grad verkar störande på de för jakt icke lovliga viltarternas trivsel,
vilket ur viltvårdssynpunkt är förkastligt. Därtill kommer att många
anvarslösa jägare frestas att även bedriva illegal jakt på sådana sjöfågelarter
som ännu icke blivit lovliga, då kontrollmöjligheterna givetvis är mycket
minimala. Ostridigt är att man kunnat konstatera en märkbar minskning
av andra sjöfågelarter i samband med jakten på gräsänder och vadare.

Utskottet.

Gällande jaktlagstiftning vilar på den principen, att jakträtt medför befogenhet
för innehavaren att tillgodogöra sig alla slag av villebråd på det
område rätten omfattar, med undantag för sådana arter, som beretts skydd
genom särskilda fridlysningsbestämmelser. Dessa innefattar i stort sett förbud,
omfattande hela landet eller särskilda orter, mot jakt på vissa uppräknade
djurarter, antingen under hela året eller under de tider, då jakt
icke enligt uttryckliga bestämmelser är tillåten. Syftet med dessa inskränkningar
i jakträtten är att åt landet bevara ett artrikt och livskraftigt villebrådsbestånd
icke endast ur jaktsynpunkt utan jämväl ur naturskyddssynpunkt.

I motionen II: 455 påtalas det förhållandet, att den utformning lagstiftningen
på området sålunda erhållit icke leder till fredande av de mest
sällsynta arterna, nämligen i de fall, då i landet anträffas något enstaka
exemplar av en art, vars förekomst här icke varit känd vid utfärdandet av
fridlysningsbestämmelserna. Såsom exempel härpå nämner motionärerna den
för något år sedan plötsligt uppträdande myskoxen, vilken var helt fredlös,
intill dess den genom en särskild lagstiftningsåtgärd blev fridlyst. Vidare
erinrar motionärerna om att det icke sällan ankommer till landet ett
eller annat exemplar av en fågelart, som är ny eller nästan ny för vår fågelfauna.
Detta sammanhänger med att en utbredning norrut av mera sydliga
arter för närvarande äger rum. I fråga om fåglar finnes visserligen skyddsregeln
i 12 § jaktstadgan, vilken generellt förbjuder jakt på alla fågelarter
som icke näinnes i fridlysningskungörelsen. Detta skydd gäller emellertid
endast en del av året. Dessutom förtages dess verkan i viss mån av den rätt
till jakt å fridlysta djur, som — enligt motionärernas mening alltför frikostigt
— tillagts vissa lärare in. fl.

För att råda bot på angivna missförhållanden föreslår motionärerna en
principiell omläggning av ifrågavarande bestämmelser på det sättet, att i
lagen införes en allmän skyddsregel av innebörd att alla däggdjur och fåglar
blir fridlysta samt att från denna regel stadgas undantag för de arter,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13.

7

som må jagas. Dessutom föreslås i samma syfte en väsentlig begränsning
av nyssnämnda rätt för vissa lärare in. fl. att jaga fridlysta djur.

Dessa förslag har vunnit samtliga remissinstansers gillande. Svenska naturskyddsföreningen
har härjämte upplyst, att föreningen sedan en tid arbetar
på förslag av liknande innebörd, vilka avses skola framläggas under
innevarande år.

Den av motionärerna föreslagna principiella omläggningen av fridlysningsbestämmelserna
finner utskottet välgrundad. Särskilt må understrykas
den av motionärerna påpekade väsentliga fördelen härmed, att ett omedelbart
skydd erhålles för de nya arter av däggdjur och fåglar, som kan
inkomma i landet. Såsom domänstyrelsen framhållit synes emellertid genomförandet
av förslaget kräva ingående överväganden. Utskottet anser därför,
att frågan bör närmare utredas. Därvid bör jämväl övervägas motionärernas
av remissinstanserna biträdda yrkande om en begränsning av den
vissa personer enligt 24 § jaktstadgan tillagda rätten att utan särskilt tillstånd
fånga eller döda fridlysta fåglar samt insamla dylika fåglars ägg
och bon.

Den omläggning av fridlysningsbestämmelserna, utskottet sålunda förordar,
skulle såsom framgår av vad tidigare sagts innefatta meddelande av
undantagsbestämmelser med angivande av de djurarter som må jagas eller
dödas och under vilka tider så må ske å skilda orter. I samband härmed
torde böra övervägas att — såsom i motionen II: 27 ifrågasättes — från jakt
undantaga vissa arter av nu jakttillåtet vilt samt fastställa sådana jakttider,
att det vilda beredes ostört lugn under större del av året än som nu är fallet.
Visserligen måste vid fastställandet av jakttiderna — såsom domänstyrelsen
och Svenska jägareförbundet framhållit — avgörande vikt fästas vid de
biologiska faktorerna och vid villebrådsstammarnas storlek, men i den mån
möjligheter finnes att med hänsynstagande härtill åstadkomma större enhetlighet
i fråga om jakttiderna inom samma jaktområde bör dessa tillvaratagas.
Den av Jägarnas riksförbund föreslagna utvägen att uppdela landet
i ytterligare jaktzoner torde sålunda böra prövas. I detta sammanhang vill
utskottet även något beröra den i motionen särskilt kritiserade tidpunkten
för andjaktens början. Motionären menar, att man genom ett framflyttande
av denna tidpunkt skulle förlänga den tid under vilken det vilda är
fredat mot all jakt. Ett ytterligare skäl för en sådan åtgärd är emellertid,
enligt motionärens mening, att de sent födda andkullarna knappast är flygfärdiga,
då jakten enligt nuvarande ordning får påbörjas. Häremot invänder
domänstyrelsen, att eftersom änderna, då de blivit flygfärdiga, i regel
lämnar de samt järnar och — i sydligaste Sverige — märgelgravar, där de
kläckts, hänsynen till de markägare på vilkas mark änderna vuxit upp skulle
kräva, att jakten finge börja redan innan änderna blivit flygfärdiga. Utskottet
kan icke finna sistnämnda skäl vara av sådan betydelse, att det bör
utgöra hinder för eu ändring i enlighet med motionärens förslag.

Av det anförda framgår, att utskottet av olika skäl funnit eu översyn
av fridlysningsbestämmelserna befogad.

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte, med anledning av motionerna II: 27
och II: 455, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om översyn
av fridlysningsbestämmelserna i gällande jaktlagstiftning.

Stockholm den 16 mars 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson,
Ebbe Ohlsson, Herbert Hermansson, Boo och William Ohlsson; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo*, Johansson i Torp,
Nyberg, Andersson i Ryggestad, Carlsson i Stockholm, Persson i Tandö, Jansson
i Benestad och östlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

540905