Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.
1
Nr 1.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917
(nr 269) om fastighetsbildning i stad m. m.
Genom en den 18 december 1953 dagtecknad proposition, nr 15, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till
l) Lag
angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad.
Härigenom förordnas, att 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § samt 7 kap. 1 och 18 §§
lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad* 1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
4 KAP.
4 §•
Vad i------------
Om behörighet för Konungen att
beträffande område av stad eller av
sådant samhälle eller annan ort å
landet, som i första stycket sägs, förordna
om tillämplighet av de för landet
meddelade bestämmelserna är
stadgat i lagen med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom
vissa områden av stad.
register föres.
Om behörighet för Konungen och
myndighet, som Konungen bestämmer,
att beträffande område av stad
eller av sådant samhälle eller annan
ort å landet, som i första stycket
sägs, förordna om tillämplighet av
de för landet meddelade bestämmelserna
är stadgat i lagen med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning
inom vissa områden av stad.
1 Senaste lydelse av 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § samt 7 kap. 1 och 18 §§, se SFS 1950: 209.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 3 avd. Nr 1.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
5 KAP.
20
Bestämmelserna i — —----
Om behörighet för Konungen att
beträffande område av stad eller av
sådant samhälle eller annan ort å landet,
som i första stycket sägs, förordna
om tillämplighet av de för landet
meddelade bestämmelserna är stadgat
i lagen med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom vissa
områden av stad.
§•
— —---skall föras.
Om behörighet för Konungen och
myndighet, som Konungen bestämmer,
att beträffande område av stad
eller av sådant samhälle eller annan
ort å landet, som i första stycket
sägs, förordna om tillämplighet av
de för landet meddelade bestämmelserna
är stadgat i lagen med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning
inom vissa områden av stad.
7 KAP.
1 §•
För varje stad skall, i den mån
Konungen ej annorlunda förordnat,
finnas fastighetsregister, bestående av
tomtbok för tomterna och stadsägobok
för övriga fastigheter inom staden.
Konungen må ock, där det med
hänsyn till omständigheterna finnes
lämpligt, förordna att fastighetsregister
såsom för stad skall föras för samhälle
eller del därav eller för annan
ort å landet.
Till fastighetsregistret
Tomtboken skall--
Föreskrift, som — —
För varje stad skall, i den mån Konungen
eller myndighet, som Konungen
bestämmer, ej annorlunda förordnat,
finnas fastighetsregister, bestående
av tomtbok för tomterna och
stadsägobok för övriga fastigheter inom
staden. Konungen eller myndighet,
som Konungen bestämmer, må
ock, där det med hänsyn till omständigheterna
finnes lämpligt, förordna
att fastighetsregister såsom för stad
skall föras för samhälle eller del därav
eller för annan ort å landet.
fastigheter enskilt,
nämnda bihang.
särskilt fall.
18 §.
Anser kommun, samhälle eller en- Anser kommun, samhälle eller enskild
sakägare sin rätt vara förnär- skild sakägare sin rätt vara förnärmad
genom beslut, som jämlikt detta mad genom beslut, som jämlikt detkapitel
meddelats av magistraten, Ko- ta kapitel meddelats av magistraten,
nungens befallningshavande eller Konungens befallningshavande eller
lantmäteristyrelsen, äge däröver an- lantmäteristyrelsen, äge däröver an
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.
3
(Gällande lydelse.)
föra besvär i den ordning som för
överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.
Finner någon
(Föreslagen lydelse.)
föra besvär i den ordning som för
överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.
Vad nu sagts skall ock gälla
beträffande beslut i fråga, som avses
i 1 § första stycket, då beslutet meddelats
av annan än Konungen.
--å registret.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
2) Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning
av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet
vid ändring i rikets indelning med mera1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
1
Har Konungen--------
Har Konungen förordnat, att fastighetsregister
enligt de för stad meddelade
bestämmelser skall föras för
samhälle å landet, och ligger en och
samma fastighet dels inom dels utom
gränsen för samhället, skall fastigheten
delas efter nämnda gräns.
Skall inom — — — —-----
Faller på------—--- —
Med fastighet — —----—
(Föreslagen lydelse.)
§•
—--överensstämmelse därmed.
Har förordnande meddelats att fastighetsregister
enligt de för stad meddelade
bestämmelser skall föras för
samhälle å landet och ligger en och
samma fastighet dels inom dels utom
gränsen för samhället, skall fastigheten
delas efter nämnda gräns.
---nämnda gräns.
-----är samfälld.
-----— i fastighetsregister,
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1950: 213.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.
3) L a g
angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.
Härigenom förordnas, att lagen den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom vissa områden av stad1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
Där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen
eller skogsbruket äger
Konungen beträffande område av
stad, vilket ej ingår i stadsplan samt
ej heller enligt byggnadsplan, fastställd
efter den 1 januari 1948, är
avsett för annat än jordbruksändamål,
förordna att, i stället för de i lagen
om fastighetsbildning i stad meddelade
bestämmelserna om avstyckning
av område som ej ingår i tomtindelning
och om sammanläggning
av stadsägor, vad för landet är stadgat
om avstyckning och sammanläggning
skall äga tillämpning med nedan
angivna undantag. Sådant förordnande
må av Konungen återkallas, när
förhållandena föranleda därtill, och
skall vara förfallet beträffande mark,
för vilken stadsplan fastställes, så ock
beträffande mark, för vilken byggnadsplan
fastställes, såvitt marken
enligt planen är avsedd för annat än
jordbruksändamåi. Vad här sagts
skall ock gälla beträffande dylikt område
inom samhälle eller annan ort
å landet, varest enligt lagen om fastighetsbildning
i stad samma lags bestämmelser
om avstyckning och sammanläggning
skola tillämpas.
(Föreslagen lydelse.)
Där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen
eller skogsbruket äger
Konungen eller myndighet, som Konungen
bestämmer, beträffande område
av stad, vilket ej ingår i stadsplan
samt ej heller enligt byggnadsplan,
fastställd efter den 1 januari
1948, är avsett för annat än jordbruksändamål,
förordna att, i stället
för de i lagen om fastighetsbildning
i stad meddelade bestämmelserna
om avstyckning av område som ej
ingår i tomtindelning och om sammanläggning
av stadsägor, vad för
landet är stadgat om avstyckning och
sammanläggning skall äga tillämpning
med nedan angivna undantag.
Sådant förordnande må av Konungen
eller myndighet, som Konungen bestämmer,
återkallas, när förhållandena
föranleda därtill, och skall vara
förfallet beträffande mark, för vilken
stadsplan fastställes, så ock beträffande
mark, för vilken byggnadsplan
fastställes, såvitt marken enligt
planen är avsedd för annat än jordbruksändamål.
Vad här sagts skall
ock gälla beträffande dylikt område
inom samhälle eller annan ort å landet,
varest enligt lagen om fastighetsbildning
i stad samma lags bestämmelser
om avstyckning och sammanläggning
skola tillämpas.
1 Senaste lydelse, se beträffande första stycket SFS 1953: 55 och beträffande andra stycket
1950: 186.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.
5
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
Förordnande enligt —
Avser ifrågasatt---
Meddelas förordnande
Om förordnande — —
--—--till distriktslantmätaren.
---— — ingående marken.
-------eller sammanläggning.
--— — i fastighetsregistret.
Över beslut, som jämlikt denna lag
meddelats av annan än Konungen,
äge kommun, samhälle eller enskild
sakägare anföra besvär i den ordning
som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut
är bestämd.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Lagändringar föreslås, genom vilka Kungl. Maj:t skall erhålla möjlighet
att delegera den på Kungl. Maj :t nu ankommande beslutanderätten i frågor
rörande fastighetsredovisningen och vissa fastighetsbildningsfrågor till myndighet,
som Kungl. Maj :t bestämmer.
Gällande rätt.
Redovisningen av rikets fastigheter sker antingen i jordregister
eller i fastighetsregister enligt reglerna för stad, vilket senare i det
följande betecknas stadsregister. Föreskrifter rörande dessa register återfinnes,
i fråga om jordregistret huvudsakligen i förordningen den 13 juni
1908 (nr 74) angående jordregister (jordregisterförordningen) samt beträffande
stadsregister huvudsakligen i 7 kap. lagen den 12 maj 1917 (nr 269)
om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen) och i förordningen
den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister
för stad (fastighetsregisterförordningen).
Huvudregeln i fråga om tillämplig registerform är att i stad skall föras
stadsregister (7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen) och att för landsbygden
skall föras jordregister (§ 1 jordregisterförordningen). Kungl. Maj:t äger
emellertid att efter omständigheterna förordna att jordregister skall föras
för stad eller del därav (§ 1 jordregisterförordningen). Å andra sidan äger
Kungl. Maj :t ock förordna (7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen) att stads
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.
register skall föras för samhälle å landet, d. v. s. köping eller municipalsamhälle,
eller del därav eller för annan ort å landet.
Vid tillämpning inom stad, samhälle eller landskommun av olika registertyper
måste iakttagas, att om gränsen mellan olika registerområden skulle
falla så, att fastighets ägor blir belägna å ömse sidor om sådan gräns, fastigheten
jämlikt 1 § tredje stycket lagen den 25 april 1930 om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. (här kallad 1930 års lag) måste
delas efter gränsen.
Kostnaden för jordregistrets förande åvilar statsverket. I fråga om stadsregistret
gäller, att då fråga är om stad, denna har att själv svara för kostnader
för upprättande av registerkarta och för uppläggande av stadsregistret
ävensom för förande av registret. Köping, som utgör egen kommun, har att
bekosta upprättandet av registerkarta, medan uppläggandet av stadsregistret
för köping ävensom det fortsatta förandet av registret i regel sker på statsverkets
bekostnad. Är fråga om municipalsamhälle eller annan ort å landet
än samhälle svarar i princip statsverket för samtliga kostnader för stadsregistret.
Kostnader för förrättning enligt 1930 års lag, som föranledes av att
fastigheter inom stad, samhälle eller landskommun skall redovisas i olika
register, gäldas av vederbörande stadssamhälle, när Kungl. Maj :t detta föreskriver,
och eljest av staten.
De i det föregående återgivna reglerna om tillämplig registerform erhöll sin
nuvarande utformning genom lagstiftning 1950. I samband därmed angavs
ock vissa riktlinjer för tillämpningen av den Kungl. Maj :t tillagda prövningsrätten.
Sålunda framhöll departementschefen bl. a., att prövningsrätten borde
vara obunden av schematiska regler. I varje fall borde icke stadgas att stadsregister
skulle få uppläggas endast inom de planlagda delarna av en kommun.
Tvärtom borde gränsen mellan områden med olika registreringssystem
redan från början dragas så, att tillräckligt utrymme bereddes för stadsplanebebyggelsens
framtida utveckling inom stadsregisterområdet. Stadsregisterområdena
borde hellre tagas till för stora än för små. Jordregister
borde med andra ord föras endast inom sådana områden av stad eller stadsliknande
samhälle, som under överskådlig tid kunde förväntas bevara en rent
agrar karaktär. Vid utövningen av sin prövningsrätt borde Kungl. Maj:t i
varje enskilt fall laga efter lägligheten och taga all möjlig hänsyn till den
berörda kommunens egna intressen av ekonomisk och annan art.
Avgörande för frågan, vilka materiella fastighetsbildningsregler
som blir tillämpliga, är i princip huruvida fråga är om
mark i stad eller på landet. Huvudregeln är nämligen, att i stad fastighetsbildningslagens
bestämmelser skall tillämpas, medan på landet lagen den 18
juni 1926 om delning av jord å landet (jorddelningslagen) skall gälla. Betydande
avvikelser finnes emellertid från denna huvudprincip.
Beträffande samhälle på landet, för vilket i dess helhet eller till viss del
skall föras stadsregister, så ock beträffande annan ort på landet, för vilken
sådant register skall föras, skall sålunda i stället för vad som stadgas i
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.
7
jorddelningslagen gälla fastighetsbildningslagens stadganden i 4 kap. om
sammanläggning av stadsägor, i 5 kap. om avstyckning av område, som ej
ingår i tomtindelning, samt i 6 kap. 1—3 och 5—14 §§ om laga skifte m. in.
(fastighetsbildningslagen 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § och 6 kap. 15 §). Därjämte
gäller, att stadgandet i 2 kap. 13 § andra stycket fastighetsbildningslagen
om bestämmande av annan ägogräns än tomtgräns skall äga motsvarande
tillämpning inom samhälle eller annan ort på landet, där stadsregister skall
föras (fastighetsbildningslagen 2 kap. 15 §). Härutöver må ock nämnas att
tomtindelning medför utsträckning av fastighetsbildningslagens tillämpningsområde
(fastighetsbildningslagen 2 kap. 15 § och 3 kap. 9 §).
Genom lag den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning
inom vissa områden av stad (här kallad 1948 års lag) har å
andra sidan öppnats möjlighet att inom stad låta jorddelningslagens regler
vinna tillämpning. Enligt denna lag äger, där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen
eller skogsbruket, Kungl. Maj :t beträffande område av stad,
vilket ej ingår i stadsplan samt ej heller enligt byggnadsplan, fastställd efter
den 1 januari 1948, är avsett för annat än jordbruksändamål, förordna att,
i stället för de i fastighetsbildningslagen meddelade bestämmelserna om avstyckning
av område som ej ingår i tomtindelning och om sammanläggning
av stadsägor, vad för landet är stadgat om avstyckning och sammanläggning
skall äga tillämpning med vissa i lagen angivna undantag. I lagen stadgas
vidare, att Kungl. Maj :t, när förhållandena föranleder därtill, äger återkalla
utfärdat förordnande. Anmärkas må, att 1948 års lag äger tillämpning även
inom samhälle och annan ort på landet, varest enligt fastighetsbildningslagen
samma lags bestämmelser om avstyckning och sammanläggning skall
tillämpas.
1948 års lag är föranledd av att i städerna numera ej sällan ingår betydande
områden av lantbrukskaraktär samt att fastighetsbildningslagen i
motsats till jorddelningslagen ej innehåller bestämmelser om restriktiva
jordpolitiska villkor för fastighetsbildning. Enligt vad departementschefen
anfört vid framläggande av förslag till lagen borde vid meddelande av förordnande
iakttagas, att de jordpolitiska restriktionerna för delning av jord
endast gjordes tillämpliga å sådana områden, vilka kunde beräknas komma
att under överskådlig tid nyttjas för jordbruk och skogsbruk. Hade mark
redan tagits i anspråk för stadsmässig bebyggelse eller kunde det förväntas
att mark komrne att inom en icke alltför avlägsen framtid användas för sådant
ändamål, syntes skäl icke föreligga att inom sådana samhällen varom
nu vore fråga uppställa några jordpolitiska villkor till skydd för bestående
jordbruks- eller skogsbruksfastigheter.
Framställning av lantmäteristyrelsen.
I en den 21 februari 1953 dagtecknad framställning (stencilerad) bar lantmäteristyrelsen
föreslagit författningsändringar, varigenom beslutanderätten
i fasligbetsredovisningsfrågor och frågor rörande tillämpning av 1948 års lag
skulle komma att överflyttas från Kungl. Maj:t till styrelsen.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.
Lantmäteristyrelsen — som nu instruktionsenligt verkställer utredning i
förevarande ärenden och gör vederbörliga framställningar till Kungl. Maj:t
— har till stöd för sitt förslag om decentralisering anfört, att därigenom en
påtaglig förenkling i ärendenas handläggning skulle vinnas. Även ur andra
synpunkter medförde överflyttandet av beslutanderätten till lantmäteristyrelsen
fördelar. Enligt styrelsens mening kunde decentraliseringen ske utan
olägenhet för statliga eller kommunala intressen.
I sistnämnda hänseende har styrelsen i fråga om fastighetsredovisningsfrågorna
anfört följande.
Vid prövning av frågan om den regionala tillämpningen av reglerna om
jordregister och stadsregister blir alltså uppgiften den att överväga lämpligheten
i och för sig av att i det särskilda fallet använda det ena eller det
andra systemet, vari i förekommande fall ingår prövning av frågan om det
lämpliga läget av gränsen mellan stadsregisterområde och jordregisterområde.
Där dessa frågor är tveksamma måste ställningstagande ske under särskilt
beaktande av tillgången på arbetskraft och av de ekonomiska konsekvenserna
för statsverket eller vederbörande kommun av en ändring i registreringsform
eller gränsdragning. De frågor av sistnämnt slag som kan uppkomma
är emellertid i allmänhet ej av större räckvidd. I praktiken är det
också ytterst sällan som någon anledning till konflikt föreligger mellan å
ena sidan statens och å andra sidan städers och köpingars intressen. Här
bör understrykas att stadssamhälle förutsättes icke kunna åläggas att mot
bestridande upplägga fastighetsregister, om detta kan föranleda olägenheter
av nämnvärd ekonomisk betydelse för samhället. Lantmäteristyrelsen känner
icke till något fall, där oenighet av betydelse i denna fråga kan uppstå.
Några motsättningar i praktiken mellan statliga och kommunala intressen
har ej heller tidigare förmärkts i fastighetsregisterärenden. — Beträffande
municipalsamhällen och andra orter å landet där fastighetsregister såsom
för stad föres är, såsom av det föregående framgår, någon konfliktanledning
mellan statliga och kommunala intressen ej tänkbar.
Till belysning av styrelsens uttalande att decentralisering av ärendena enligt
1948 års lag ej skulle medföra olägenheter har styrelsen anfört följande.
Vid prövning av frågan om tillämpning av 1948 års lag i det enskilda fallet
gäller det att avskilja å ena sidan de områden av stad eller samhälle, som
erfordras för den stadsmässiga bebyggelsen och stadsnäringarnas intressen,
samt å andra sidan de landsbygdsområden, som under överskådlig tid skall
nyttjas för jordbruk och skogsbruk. Denna prövning är i och för sig betydelsefull.
Ur stadssamhällets synpunkt är det i regel angeläget att stadsbyggnadsområdet
erhåller tillräcklig storlek. Ur allmän synpunkt är det angeläget
att med beaktande härav jordbruket erhåller erforderligt skydd mot skadlig
uppdelning. Viss anledning till motsättning mellan kommunala och statliga
intressen rörande tillämplig fastighetsbildningslagstiftning kan måhända
vara teoretiskt tänkbar. I praktiken har dock sådana motsättningar ej
förmärkts. En bidragande orsak härtill torde ha varit att jorddelningslagstiftningen
och fastighetsbildningslagens avstyckningsregler numera ur planpolitisk
synpunkt är likvärdiga (19 kap. 13 § jorddelningslagen och 5 kap.
8 § fastighetsbildningslagen). Samtidigt härmed uppställer jorddelningslagstiftningen
kravet att, när tätortsintressena ej är alltför framträdande, jordbrukets
intressen i största möjliga utsträckning skall beaktas vid fastighetsbildning.
Jorddelningslagstiftningens avstyckningsregler har sålunda — ur
den synvinkel som här är att anlägga — erhållit en såväl ur planpolitiska
som ur jordpolitiska synpunkter lämplig utformning.
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.
Vidare har styrelsen betonat, att reformen medförde den vinsten att ärenden
rörande fastighetsredovisning och tillämpning av 1948 års lag kunde prövas
i ett sammanhang. Visserligen, har styrelsen anfört, hade man vid 1950
års lagändringar utgått från att gränserna för olika registerområden och förordnandeområden
enligt 1948 års lag icke behövde sammanfalla. Emellertid
hade det i praktiken visat sig synnerligen önskvärt att så bleve fallet. Orsaken
härtill vore att olika administrativa bestämmelser för förrättningsverksamheten
gällde inom var och en av de fyra områdestyper, som i förevarande
avseende kunde uppkomma, nämligen dels område med förordnande enligt
1948 års lag och jordregister, dels område med förordnande enligt 1948 års
lag och stadsregister, dels ock områden med jordregister eller stadsregister
utan nämnt förordnande. Det vore för den praktiska fastighetsbildningsverksamheten
mycket angeläget att antalet bestämmelseområden i stadssamhällen
i möjligaste mån begränsades. Kravet på en begränsning av dessa områden
framträdde i praktiken så mycket starkare som man genom tillämpning
av byggnadslagens planinstitut ytterligare kunde utöka antalet administrativa
bestämmelseområden. Frågorna om den regionala tillämpningen av reglerna
om jordregister och stadsregister samt av 1948 års lag borde därför i
stor utsträckning prövas gemensamt. För närvarande vore prövningen av
dessa ärenden i den beslutande instansen i så måtto uppdelad, att ärendena
angående registerform handlades inom justitiedepartementet medan frågorna
om tillämpning av 1948 års lag ankomrne på jordbruksdepartementet.
Remissyttranden.
Över lantmäteristyrelsens framställning har, efter remiss, utlåtanden avgivits
av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, lantbruksstyrelscn,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, fastighetsbildningssakkunniga, länsstyrelserna
i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens
län, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, svenska
stadsförbundet samt svenska landskommunernas förbund.
De föreslagna reformerna har, med få undantag, utan erinringar tillstyrkts
av remissinstanserna.
Departementschefen.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, har i samband
med lagrådsremissen anfört bland annat följande:
»För egen del vill jag framhålla, att genom den föreslagna decentraliseringen
skulle vinnas en ej obetydlig förenkling i handläggningen av dessa
ärenden. Självfallet måste å andra sidan beaktas om ur andra synpunkter
några omständigheter kan tala mot reformen. I detta hänseende må till en
början anmärkas, att varken ur principiella eller praktiska synpunkter invändning
synes kunna riktas mot att beslutanderätten i fråga om formen för
fastighetsredovisningen lägges i ett centralt ämbetsverks hand.
2 Ii i han g till riksdagens protokoll I95i. 9 samt. 3 avd Nr 1.
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.
Emellertid är att märka att förordnande om avvikelse från den i princip
gällande fastighetsredovisningsformen i vissa fall har betydelse också för
frågan, vilka materiella regler angående fastighetsbildningen som skall gälla.
Sålunda har förordnande att stadsregister skall föras för viss mark, som
ej hör till stad, den påföljden att fastighetsbildningen skall ske enligt fastighetsbildningslagens
och icke jorddelningslagens regler. Förordnande av detta
slag har därför i princip en verkan av samma slag som förordnande enligt
1948 års lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa
områden av stad. Förordnande enligt 1948 års lag innebär nämligen att i
vissa hänseenden de materiella fastighetsbildningsreglerna för landet skall
gälla i stället för motsvarande regler för stad. Det skulle kunna hävdas, att
förordnanden som har den verkan, att andra materiella rättsregler blir tilllämpliga
på fastighetsbildningen, borde förbehållas Kungl. Maj:t och ej
överlämnas till ett centralt ämbetsverk. Det är emellertid icke främmande
för svensk rätt att beslut av myndighet kan medföra att andra materiella
rättsregler blir tillämpliga. Jag vill här som exempel endast peka på de rättsverkningar
som följer av att länsstyrelse fastställer byggnadsplan för viss
ort. Det synes alltså ej föreligga något principiellt hinder mot reformen,
men därvid måste givetvis tillses att rättssäkerhetssynpunkter blir tillgodosedda
och att en rätt att anföra besvär till Kungl. Maj:t över myndighetens
beslut kommer att finnas.
Enligt det föreliggande förslaget skall överflyttningen av beslutanderätten
ske till lantmäteristyrelsen. Tvekan kan enligt min mening ej heller råda
om att denna myndighet är mest lämpad att övertaga förevarande ärenden.
Emellertid är att uppmärksamma att särskilt förordnanden enligt 1948 års
lag även berör verksamhetsområdet för åtskilliga andra organ, främst lantbruksnämnderna
och de myndigheter som har till huvuduppgift att tillvarataga
tätortsintressena. Med hänsyn härtill bör i erforderlig utsträckning
samråd äga rum mellan dessa organ och lantmäteristyrelsen, innan beslut
tattas. Det bör också finnas möjlighet alt förbehålla Kungl. Maj:t avgörandet
i frågor t. ex. av principiell betydelse eller eljest av större vikt.
Jag ansluter mig alltså i princip till förslaget alt decentralisera beslutanderätten
i de av lantmäteristyrelsen avsedda frågorna till styrelsen.
Härefter övergår jag till frågan om den närmare utformningen av erforderliga
lagändringar.
I 7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen upptages reglerna om när fastighetsredovisningen
skall ske i stadsregister. I anslutning till vad jag i det
föregående anfört vill jag förorda att den rätt alt förordna om avvikelser
från huvudregeln, som nu tillkommer Kungl. Maj :t, i stället skall tillkomma
Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Kapitlets 18 §
innehåller bestämmelser om besvärsrätt och den förordade ändringen i 1 §
föranleder en jämkning i nämnda paragraf. Vidare bör ändringen i 7 kap.
1 § fastighetsbildningslagen medföra en mindre jämkning av redaktionell
natur i 1 § 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning
med mera.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1. 11
Frågan om jordregistrets tillämpningsområde regleras i jordregister förordningen.
Reformen kräver vissa jämkningar i denna förordning. Dessa
jämkningar är emellertid av beskaffenhet att kunna genomföras i administrativ
ordning och jag avser att återkomma till denna fråga i senare sammanhang.
För att kunna till lantmäteristyrelsen överflytta beslutanderätten i fråga
om tillämpligheten inom stad och samhälle av de för landet gällande fastighetsbildningsreglerna
i vissa avseenden kräves däremot ändringar i författningar
av lags karaktär. Sålunda bör i 1948 års lag med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom vissa områden av stad vidtagas de ändringarna
att rätten att meddela förordnande enligt lagen och att återkalla
sådant förordnande skall tillkomma Kungl. Maj :t eller myndighet som
Kungl. Maj :t bestämmer. Vidare bör i lagen införas ett stadgande om rätt
att anföra besvär över beslut som myndigheten meddelat enligt lagen. Ändringarna
i 1948 års lag föranleder vidare vissa jämkningar av redaktionell
natur i 4 kap. 4 § och 5 kap. 20 § fastighetsbildningslagen.
Samtliga lagändringar torde böra träda i kraft dagen efter den, då lagarna
därom utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelse
härom torde böra upptagas i de skilda författningarna. Härutöver synes särskilda
övergångsbestämmelser ej erforderliga.»
Lagrådet.
Lagrådet har lämnat förslagen till lagändringarna utan erinran.
Utskottet.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen
framlagda lagförslagen och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 3 februari 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,
Ivar Nilzon, Jansson i Hällefors, Ebbe Ohlsson, Herbert Hermansson* och
William Ohlsson*;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Mölndal,
Johansson i Torp*, Nyberg, Utbult, Persson i Appuna*, Hansson i
Skegrie och Munktell*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
540251