Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens
år 1953 vid dess trettiosjätte sammanträde fattade beslut.

Genom en den 4 januari 1954 dagtecknad proposition, nr 54, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående följande i nämnda
protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1953 vid dess trettiosjätte sammanträde fattade beslut, nämligen 1)

Rekommendation (nr 96) angående minimiålder för tillträde till arbete
under jord i kolgruvor;

2) Rekommendation (nr 97) angående skydd för arbetarnas hälsa på arbetsplatsen; 3)

Akt av år 1953 angående ändringar i Internationella arbetsorganisationens
stadga.

I fråga om texterna till rekommendationerna och akten får utskottet hänvisa
till de vid propositionen fogade bilagorna A—C.

I propositionen föreslås, att rekommendationerna icke skall föranleda åtgärd
från svensk sida, medan däremot ratificering av akten tillstyrkes.

Internationella arbetskonferensens trettiosjätte sammanträde hölls i Geneve
under tiden den 4—den 25 juni 1953. I sammanträdet deltog representanter
för 58 medlemsstater, av vilka ett 50-tal sänt fullständiga delegationer,
d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar-
och arbetsgivarsidan. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig
delegation.

Enligt föreskrift i Internationella arbetsorganisationens stadga skall de
ovannämnda rekommendationerna och akten underställas riksdagen.

Rekommendation (nr 96) angående minimiålder för tillträde till
arbete under jord i kolgruvor.

Den antagna rekommendationen fastslår, att minderåriga under 16 år
icke bör sysselsättas under jord i kolgruvor. Minderåriga, som uppnått 16
men icke 18 år, må användas till sådant arbete allenast i utbildningssyfte

1 liihang till riksdagens protokoll I9.r>b. 9 samt. 2 and. Nr S.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

och under tillförlitlig tillsyn av personer med teknisk och praktisk erfarenhet
av arbetet eller på villkor beträffande arbetsplats och åtgärder för
hälso- och säkerhetstillsyn, som fastställes av vederbörande myndighet efter
samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.

Över rekommendationen har arbetarskyddsstyrelsen, Landsorganisationen,
Svenska arbetsgivareföreningen och delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet yttrat sig.

Arbetarskyddsstyrelsen hänvisar i sitt yttrande till 25 § arbetarskyddslagen,
vari stadgas att minderårig — d. v. s. den som ej fyllt 18 år — ej
får användas till arbete, som under jord bedrives i gruva, i stenbrott eller å
annan med gruva eller stenbrott jämförlig arbetsplats, med rätt dock för
arbetarskyddsstyrelsen att, när särskilda skäl föreligger, beträffande yngling,
som fyllt 16 år och som vid läkarbesiktning befunnits äga god hälsa
och kroppsutveckling, medgiva undantag härifrån. Sådant undantag hade,
fortsätter styrelsen, medgivits endast i ett fåtal fall, bl. a. för yrkesutbildning
vid Höganäs-Billesholms aktiebolags kolgruvor. Medgivandena hade i
vissa fall varit förenade med särskilda villkor angående övervakning av den
minderåriges arbete eller särskilt moment däri. Samråd med vederbörande
arbetsgivar- och arbetarorganisationer skedde genom att framställningar
om undantag remitterades till vederbörande organisationer eller genom att
viktigare hithörande ärenden handlades såsom partsärenden enligt 17—20 §§
av instruktionen för styrelsen. Enligt styrelsens uppfattning täcktes rekommendationen
av de svenska bestämmelserna.

Landsorganisationen, Svenska arbetsgivareföreningen och delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet finner rekommendationen
icke påkalla någon åtgärd från svensk sida.

Med hänsyn till att de i vårt land nu gällande reglerna på detta område
måste anses tillgodose vad som åsyftas med ifrågavarande rekommendation
finner föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anledning icke
föreligga för Sveriges del att vidtaga några åtgärder med anledning av rekommendationen.

Rekommendation (nr 97) angående skydd för arbetarnas hälsa

på arbetsplatsen.

I den antagna rekommendationen fastslås till en början, att den nationella
lagstiftningen bör föreskriva åtgärder för att förebygga, minska eller
avlägsna hälsorisker på arbetsplatserna. Alla ändamålsenliga åtgärder i detta
syfte bör vidtagas av arbetsgivarna, framför allt för att arbetslokalerna
skall hållas snygga och rymliga, lämpligt belysta och väl ventilerade. Föreskrifter
påkallas vidare beträffande lämpliga sanitära anordningar i skilda
avseenden, tillhandahållandet av omklädningsrum samt vid behov utspis -

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

ningsmöjligheter o. d. I syfte att förebygga, minska eller undanröja hälsorisker
anvisas en rad åtgärder, t. ex. att ersätta farliga ämnen eller tekniska
förfaranden med oskadliga eller mindre farliga, att för farliga arbetsprocesser
tillhandahålla avskilda lokaler, i vilka endast ett mindre antal
arbetare sysselsättes, och slutna apparater för att förhindra omedelbar kontakt
med farliga ämnen, att genom mekaniska ventilationsanordningar avlägsna
farliga gaser samt att tillhandahålla effektiva skyddskläder och
skyddsutrustning åt de arbetare, som är nödsakade att hantera farliga ämnen,
ävensom att rengöra och förvara dylik utrustning på ett ändamålsenligt
sätt.

Det uttalas vidare, att arbetstagarna bör upplysas om nödvändigheten att
iakttaga meddelade skyddsföreskrifter och utnyttja tillgänglig skyddsutrustning
samt om skyldigheten att medverka vid åtgärderna i fråga. Tillika inskärpes
vikten av att samråd ordnas med arbetarna i frågor, som avser åtgärder
på området.

I fortsättningen utsäger rekommendationen, att luften i arbetslokaler, där
farliga eller skadliga ämnen behandlas, bör undersökas tid efter annan i
syfte att utröna att giftiga eller retande gaser icke förekommer i skadlig
koncentration. Tillgängliga uppgifter om toleransen i sagda avseende bör
genom vederbörande myndighets försorg offentliggöras. Likaledes bör vederbörande
myndighet ha att meddela anvisningar rörande de förhållanden,
då dylika undersökningar bör utföras, samt angående de metoder, som därvid
bör anlitas. Tillsynen över undersökningarna eller utförandet av desamma
bör anförtros kvalificerad personal, då så är lämpligt medicinskt utbildad
personal med erfarenhet på yrkeshygienens område.

Slutligen inskärpes, att tillsynsmyndigheten med anlitande av alla tillgängliga
medel bör fästa arbetsgivarnas och arbetarnas uppmärksamhet å
de särskilda risker, som arbetarna löper, och sättet att undgå desamma.
Härvid bör samarbete åvägabringas mellan arbetsinspektionen och andra
lillsynsorgan samt partsorganisationerna.

I en andra avdelning lämnar rekommendationen anvisningar rörade läkarundersökningar
och läkarbesiktningar, i vilket avseende nationella föreskrifter
anses böra meddelas rörande undersökning och besiktning av arbetare i
sysselsättningar med speciella hälsorisker.

Såsom allmänna villkor för arbete inom yrken med särskilda hälsorisker
angives läkarundersökning antingen omedelbart före och omedelbart efter anställning
i yrket eller periodiska läkarbesiktningar eller dylika undersökningar
i förening. Syftet med läkarövervakningen bör vara att så tidigt som
möjligt avslöja sjukdomshinder eller individuell känslighet och utröna, om
hinder av medicinsk art föreligger för fortsatt arbete i yrket. Då sådant hinder
icke möter, bör läkaren utfärda intyg härom, som tillställes arbetsgivaren
och hålles tillgänglig! för vederbörande arbetare. Närmare förcskiiftei
bör meddelas av tillsynsmyndigheten efter samråd med arbetsgivarnas och
arbetarnas organisationer. Läkarundersökningarna och läkarbesiktningarna
skall utföras av kompetenta läkare med såvitt möjligt erfarenhet på yrkes -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

hygienens område. Slutligen fastslås, att undersökning och besiktning bör
vara kostnadsfria för arbetaren samt att avlöningen under tid, som åtgår
för undersökningen, då denna är lagstadgad, icke bör reduceras; vid reglering
i kollektivavtal förfares härutinnan i enlighet med avtalets bestämmelser.

I rekommendationens tredje avsnitt avhandlas anmälningsskyldighet rörande
yrkessjukdom. Sådan skyldighet bör stadgas i den nationella lagstiftningen
och åsyfta vidtagande av vederbörliga skyddsåtgärder, undersökning
av arbetsförhållandena och andra omständigheter, som kan ha medverkat
vid sjukdomens uppkomst, tillhandahållande av statistiska uppgifter rörande
olika yrkessjukdomars frekvens samt åvägabringande av garantier för att
de som drabbas av yrkessjukdom kommer i åtnjutande av stadgade ersättningar.
Anmälan bör göras hos yrkesinspektionen. Rörande sättet för anmälningspliktens
fullgörande samt de uppgifter, som vid olika förutsättningar
skall meddelas, lämnar rekommendationen närmare anvisningar.
Slutligen uttalas att tillsynsmyndigheten, efter samråd med vederbörande
partsorganisationer, bör uppgöra en förteckning över yrkessjukdomar eller
grupper av sådana, vilka bör bli föremål för anmälan, med angivande av deras
symtomatologi.

I ett fjärde avsnitt uttalar rekommendationen, att anordningar för första
hjälp vid olycksfall i arbetet, yrkessjukdom, förgiftningsfall eller opasslighet
bör tillhandahållas enligt närmare föreskrifter i nationell lagstiftning.

Över rekommendationen har arbetarskyddsstyrelsen, Landsorganisationen,
Svenska arbetsgivareföreningen och delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet yttrat sig.

Av yttrandena framgår, att vissa skiljaktigheter föreligger mellan rekommendationen
och de svenska arbetarskyddsföreskrifterna men att det skydd,
som rekommendationen avser att ge, väsentligen lämnas genom motsvarande
svenska bestämmelser. I intet av yttrandena föreslås lagstiftningsåtgärder i
anledning av rekommendationen. Delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet hemställer dock, att eftersom de svenska bestämmelserna
om arbetstagares rätt till ersättning för kostnader för läkarundersökning
och läkarbesiktning av ifrågavarande slag är mindre vittgående än
rekommendationens anvisningar härom, frågan om bestridande av dylika
kostnader i lämpligt sammanhang göres till föremål för utredning.

Föredragande departementschefen anför:

»Såsom framgår av vad som förekommit vid ärendets remissbehandling
torde de svenska föreskrifterna på detta område i allt väsentligt bereda
arbetstagarna samma skydd som rekommendationen avser att ge. På några
enstaka punkter föreligger dock vissa skiljaktigheter mellan rekommendationen
och motsvarande svenska författningsbestämmelser, som i dessa hänseenden
ej sträcker sig fullt lika långt som rekommendationen. Ifrågavarande
skiljaktigheter synes dock ej vara av sådan beskaffenhet att rekommendationen
bör föranleda omprövning av hithörande bestämmelser i vårt land.
Så har ej heller ifrågasatts av någon av dem som beretts tillfälle att yttra sig

Andra lagutskottets utlåtande nr 8. o

över rekommendationen. Med anledning av vad delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet yttrat rörande frågan om kostnaderna
i samband med läkarundersökningar och läkarbesiktningar av ifrågavarande
slag vill jag framhålla, att detta spörsmål synes mig vara förtjänt av fortsatt
uppmärksamhet och att detsamma, såsom delegationen föreslagit, i lämpligt
sammanhang torde få upptagas till prövning.

I anslutning till det anförda anser jag att för vårt lands vidkommande
skäl ej finnes att nu vidtaga några åtgärder med anledning av denna rekommendation.
»

Akt av år 1953 angående ändringar i Internationella
arbetsorganisationens stadga.

Enligt artikel 7 mom. 1 av Internationella arbetsorganisationens stadga i
dess nu gällande lydelse skall Internationella arbetsbyråns styrelse bestå
av trettiotvå personer, av vilka sexton skall representera medlemsstaternas
regeringar samt åtta arbetsgivarna och åtta arbetarna. Mom. 2 av samma
artikel föreskriver vidare, att av de sexton ledamöter, som representerar
regeringarna, åtta skall utses av de medlemmar, som i industriellt hänseende
är de mest betydande, samt åtta av de medlemmar, som därtill blivit utsedda
av regeringarnas ombud vid konferensen, med undantag av ombuden
för nyssberörda åtta medlemmar. Av de sexton representerade medlemsstaterna
skall sex vara utomeuropeiska.

Jämlikt konferensens arbetsordning skall regeringsombuden välja åtta
andra medlemmar, vilka äger utse s. k. adjungerade, icke röstberättigade,
ledamöter av styrelsen. Arbetsgivar- och arbetarrepresentanterna i styrelsen
väljes av arbetsgivar- resp. arbetargruppen vid konferensen, som dessutom
är berättigade att vardera utse åtta adjungerade ledamöter.

Den vid 1953 års arbetskonferens antagna akten angående ändringar i
arbetsorganisationens stadga innebär, att antalet ledamöter i styrelsen ökas
från 32 till 40, av vilka tjugo skall representera regeringarna, tio arbetsgivarna
och tio arbetarna. Därjämte har bestämmelsen att sex av de i styrelsen representerade
medlemsstaterna skall vara utomeuropeiska slopats.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet tillstyrker,
att akten ratificeras av Sverige.

Föredragande departementschefen tillstyrker ävenledes ratificering samt
anför såsom motivering till sitt ståndpunktstagande:

»Den nu beslutade stadgeändringen har ansetts motiverad av den ökning
av arbetsorganisationens medlemsantal som ägt rum under senare år genom
att åtskilliga — sammanlagt 16 — stater vunnit inträde eller återupptagits
i organisationen, medan antalet styrelseledamöter förblivit oförändrat sedan
år 1922. Det synes mig uppenbart, att arbetsorganisationens numerära tillväxt
bör leda till en rimlig breddning av arbetsbyråns styrelse och därigenom
bereda medlemsstaterna vidgade möjligheter att öva inflytande på riktlinjerna
för arbetsorganisationens verksamhet.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Såsom framgår av den redogörelse för konferensbehandlingen av ärendet,
som lämnats av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet,
ställde sig emellertid de nordiska ländernas regeringsombud vid konferensen
tveksamma till lämpligheten av ifrågavarande stadgeändringar med
hänsyn till att garantier ej kunde erhållas för att icke antalet adjungerade
ledamöter skulle komma att i motsvarande mån reduceras. Eftersom hittills
under varje treårsperiod, för vilken styrelseledamöter väljes, ett nordiskt
land varit representerat i styrelsen med ombud för annat nordiskt
land som adjungerad ledamot, vilken därefter inträtt såsom ordinarie ledamot
under följande treårsperiod, är det av betydelse att en sådan reduktion
ej kommer till stånd. Med hänsyn till att adjungerad ledamot — visserligen
utan rösträtt — helt deltager i styrelsens arbete, har ju denna ordning för
de nordiska ländernas vidkommande bl. a. medfört den fördelen, att vederbörande
får tillfälle att sätta sig in i de frågor, som styrelsen behandlar,
innan han inträder som ordinarie medlem.

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
framhållit torde emellertid utsikter föreligga för det nordiska turordningssystemets
fortbestånd inom arbetsbyråns styrelse. Vid sådant förhållande
finnes enligt min mening skäl för Sverige att genom en ratificering av
ifragavarande akt medverka till en i och för sig önskvärd utvidgning av
arbetsbyråns styrelse.

Vad angår stadgans regel att ett visst minimiantal av styrelsens regeringsrepresentanter
skall vara utomeuropeiska framstår föreskriften härom numera
såsom föråldrad, varför den synes kunna slopas.»

Utskottet.

Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen yttrat
beträffande förevarande, av Internationella arbetsorganisationen fattade beslut.
I anslutning till rekommendationen nr 97 vill utskottet understryka
vad departementschefen anfört om att frågan om bestridandet av arbetstagares
kostnader i samband med de läkarundersökningar och läkarbesiktningar,
som föreskrives för arbetstagare inom vissa yrken med särskilda
hälsorisker, är förtjänt av fortsatt uppmärksamhet och i lämpligt sammanhang
bör utredas.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr
54, måtte som sin mening ge till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 4 mars 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten*, Sunne, Lundgren, Huss
och Grönkvist;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, fru Ewerlöf,
fröken Sandell, herrar Rimmerfors, Larsson i Hedenäset och fru Eriksson
i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.