Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

7

Nr 6.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet för företag
att underrätta arbetsmarknadsorgan om planerade
driftsinskränkningar.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 8 i första kammaren av herr Persson,
Helmer, m. fl. samt nr 15 i andra kammaren av herr Hagberg i Stockholm
in. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen beslutar
att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till lag, som
stipulerar skyldighet för företag att minst två månader i förväg underrätta
arbetsmarknadsorganen om planerade driftsinskränkningar».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Frivilliga överenskommelser 1944 och 1952, m. m.

År 19U träffades mellan dåvarande arbetsmarknadskommissionen och
en för Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund gemensam
kommitté, sedermera ombildad till Industriens produktionsråd, en
överenskommelse om frivilligt varsel vid driftsnedläggelser, driftsinskränkningar
och permitteringar. Enligt överenskommelsen hade industriföretagen
att till myndigheterna meddela det antal arbetare, som under de närmast
följande två månaderna väntades behöva permitteras eller avskedas.
Eventuella meddelanden av detta slag lämnades på det rapportkort rörande
sysselsättningsläget, som företagen månatligen via länsarbetsnämnderna
översände till socialstyrelsen. Länsarbetsnämnden bokförde i sitt sysselsättningsregister
de lämnade varseluppgifterna och tillställde arbetsmarknadsstyrelsen
ett sammandrag av desamma. Inom styrelsen gjordes en
sammanställning av uppgifterna från hela landet.

Bakgrunden till att denna överenskommelse träffades var, att man i slutet
av kriget räknade med att under en övergångsperiod svårigheter skulle
kunna uppstå att upprätthålla sysselsättningen framför allt inom de industrier,
vilkas kapacitet i betydande grad togs i anspråk för militära beställningar.

I början av år 1952 hölls mellan arbetsmarknadsstyrelsen å ena sidan och
Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Industriens

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

produktionsråd å andra sidan —- i syfte att få till stånd en effektivisering
och aktualisering av varselsystemet — överläggningar rörande åtgärder i
anledning av driftsnedläggelse och driftsinskränkning in. m. Dessa överläggningar
resulterade i en överenskommelse, vilken — efter en erinran
om varselsystemets dittillsvarande utformning — var av följande lydelse.

För att få till stånd ett bättre samarbete mellan industriföretagen och
arbetsförmedlingsorganen i dessa frågor och göra varselsystemet mer effektivt
skola organisationerna verka för att anslutna industriföretag (byggnadsindustrien
omfattas icke av överenskommelsen) iakttaga följande
regler.

I fortsättningen skall anmälan om väntade permitteringar eller avskedanden
ske genom direkta informationer från företagsledningen till länsarbetsdirektören
eller arbetsförmedlingsinspektören. Uppgifter om dessa
förhållanden skola däremot icke längre lämnas på sysselsättningsrapporten
till socialstyrelsen.

Vid företagens kontakt med länsarbetsnämnden böra uppgifter lämnas
om vid vilken tidpunkt avskedandena eller permitteringarna avses komma
att genomföras, antalet anställda som beröras, driftsinskränkningens beräknade
varaktighet samt orsaken till driftsinskränkningen.

Beträffande de fall av permitteringar och avskedanden för vilka rapporteringsskyldighet
föreligger och den tidpunkt då länsarbetsnämnden på
sätt ovan sagts skall underrättas har följande överenskommelse träffats.

a) Definitiv driftsnedläggelse.

Meddelande lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören eller
arbetsförmedlingsinspektören) i mycket god tid och under alla förhållanden
senast två månader före driftsnedläggelsen.

b) Driftsinställelse, varmed avses totalt driftstopp under mer än 14 dagar.
Meddelande lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören eller
arbetsförmedlingsinspektören) senast 2 månader före driftsinställelsen.

Anmärkning till a) och b).

Dylika meddelanden behöva ej lämnas, då mindre än 10 arbetstagare

beröras av åtgärden.

c) Driftsinskränkning av mera väsentlig betydelse.

Härvid skall hänsyn tagas icke blott till förhållandena sett ur företagets
synpunkt utan även till åtgärdens väntade inverkan på arbetsmarknadsläget
på orten och därmed på arbetsförmedlingsorganens möjligheter att
omplacera den friställda arbetskraften. Av betydelse är därvid bland annat
ortens storlek och näringslivets struktur. På mindre orter kan exempelvis
friställande av 15 arbetare orsaka svårigheter och skall därför rapporteras,
medan däremot på större orter permittering av ett förhållandevis större
antal arbetare icke behöver omfattas av anmälningsskyldigheten. Om tveksamhet
skulle uppstå huruvida rapporteringsskyldighet skall anses föreligga
eller icke, bör företaget taga kontakt med Industriens produktionsråd.

Meddelande om driftsinskränkning av här angivet slag lämnas till länsarbetsnämnden
(länsarbetsdirektören eller arbetsförmedlingsinspektören)
senast 2 månader före åtgärdens vidtagande eller, om i undantagsfall inskränkningen
icke rimligen kunnat förutses redan 2 månader i förväg, i
så god tid som möjligt.

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

9

Anmärkning till c)

Är det ur företagets synpunkt angeläget att speciell diskretion iakttages,

kan underhandskontakt tagas med länsarbetsdirektören personligen med

anhållan om diskretion.

d) Korttids permittering.

Härmed avses permittering av mera väsentlig betydelse enligt ovanstående
definition, meddelad på viss tid, ej överstigande 14 dagar.

Meddelande om dylik permittering bör lämnas till länsarbetsnämnden
(länsarbetsdirektören eller arbetsförmedlingsinspektören) i god tid före
permitteringstillfället.

e) Fortlöpande arbetstidsförkortning.

Härmed avses sådan inskränkning av arbetstiden, en eller flera dagar
per vecka, som berör en mera väsentlig del av arbetsstyrkan.

Meddelande härom bör lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören
eller arbetsförmedlingsinspektören) i god tid före åtgärdens vidtagande.

f) Permittering eller avskedande av säsongarbetare.

Meddelande lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören eller
arbetsförmedlingsinspektören) i så god tid som möjligt, innan arbetskraften
kommer att friställas.

Enligt § 6 i avtalet 1946 mellan Svenska arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen i Sverige om företagsnämnder skall vidare, när fråga
uppkommer om nedläggande, inställelse eller väsentlig inskränkning av
ett företags drift, i så god tid som möjligt innan dylik åtgärd vidtages,
samråd därom äga rum inom företagsnämnden. Därest sådan åtgärd anmäles
till offentlig myndighet, skall enligt samma bestämmelse dylik anmälan
delgivas nämnden och denna fortlöpande hållas underrättad om
ärendets utveckling. Dessa föreskrifter avser enligt sakens natur endast
underrättelse till de anställda och icke anmälan till arbetsmarknadsmyndigheterna.

Frågans behandling vid 1952 års riksdag.

Vid 1952 års riksdag hemställdes i en motion i andra kammaren, II: 141,
om utredning rörande anmälningsskyldighet för industriföretag om inskränkningar
i driften. Motionen hänvisades till bankoutskottet och behandlades
i dess utlåtande nr 15.

Över motionen avgavs yttranden av arbetsmarknadsstyrelsen, Landsorganisationen
i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund
och Tjänstemännens centralorganisation.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation tillstyrkte
det i motionen framställda förslaget om en utredning rörande den ifrågasatta
anmälningsskyldigheten. Organisationerna tog dock icke ställning till
frågan om formen för en skärpt reglering av ifrågavarande spörsmål. TCO
2—- Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 4—G.

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

framhöll sålunda, att det vore uppenbart att det skulle innebära en klar
fördel om skyldighet förelåge för företaget att meddela kommun och
arbetsmarknadsorganen om en förestående driftsinskränkning. Huruvida
detta borde åstadkommas lagstiftningsvägen eller via överenskommelser
mellan industrien och arbetsmarknadsstyrelsen borde enligt TCO utredas.

Landsorganisationen uttalade, att man vid en vikande konjunktur icke
torde kunna förlita sig enbart på de frivilliga utfästelser i fråga om anmälning,
som redan tidigare lämnats av industriens egna organisationer, utfästelser
som för övrigt endast avsåge till dessa organisationer anslutna företag.

Ej heller § 6 i avtalet om företagsnämnder erbjöde enligt landsorganisationen
någon betryggande garanti för att varsel verkligen lämnades inom
tid, som med hänsyn till arbetskraftens intressen kunde anses skälig. Även
TCO erinrade om nämnda § 6 och uttalade, att personalens intressen i det
i motionen nämnda avseendet borde vara tillgodosedda vid företag, vid
vilka företagsnämnder funnes inrättade.

Arbetsmarknadsstyrelsen underströk i sitt yttrande, att det för arbetsmarknadsmyndigheterna
självfallet vore av största vikt att på ett så tidigt
stadium som möjligt erhålla kännedom om förestående driftsnedläggelser,
driftsinskränkningar och permitteringar inom näringslivet. Förutsättningarna
för att på ett smidigt sätt kunna klara omställningsproblemen vore,
framhöll styrelsen, helt naturligt väsentligt större, om tillräcklig tid för
förberedelser stode till förfogande, än om erforderliga åtgärder skulle behöva
improviseras i all hast. Under hänvisning till den då nyligen träffade,
ovan återgivna överenskommelsen rörande effektivisering och aktualisering
av varselsystemet uttalade sig emellertid arbetsmarknadsstyrelsen
för att den frivilliga överenskommelsen bibehölles.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund avstyrkte i
gemensamt utlåtande motionen under hänvisning till den träffade frivilliga
överenskommelsen. I utlåtandet anfördes bl. a. följande.

Under tiden närmast efter det 1944 års överenskommelse träffats förekom
driftsinskränkningar vid ett icke obetydligt antal företag. Varselsystemet
fungerade därvid tillfredsställande. I produktions- och avsättningsförhållandena
inom industrien skedde emellertid senare en markant omsvängning,
så att läget under en följd av år kännetecknades av en genomgående
och betydande brist på arbetskraft. För den alldeles övervägande
delen av industriföretagen förekom under dessa år icke permitteringar
eller avskedanden av någon betydelse, varför varselsystemet icke behövde
träda i funktion. Inom bland annat cellulosaindustrien lades emellertid
driften ned definitivt vid ett mindre antal anläggningar, beroende på brist
på råvaror. Myndigheterna underrättades därvid i god tid. Då det i flertalet
fall visade sig möjligt att få i gång ny industriell verksamhet i den nedlagda
industriens ställe, medförde driftsnedläggelserna inga större problem för
den friställda arbetskraften och de berörda kommunerna.

Under senare delen av år 1951 inträdde så en relativt snabb försämring
i avsättningsmöjligheterna för vissa hemmamarknadsindustrier. Ett bety -

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

dande antal företag inom framför allt textil- och konfektionsindustrierna
måste därför i början av år 1952 inskränka driften. Vid några företag nedlades
driften definitivt. Därvid underrättades myndigheterna i några fall
icke i så god tid som varit önskvärt.

Emellertid funnes, förmenade arbetsgivareföreningen och industriförbundet,
ingen anledning att på grund av vad som förekommit ifrågasätta
det rådande varselsystemets betydelse som ett smidigt och effektivt system
för lämnande av förhandsinformationer till de statliga arbetsmarknadsorganen
om planerade driftsinskränkningar och driftsnedläggelser. Man
måste sålunda ha i minnet, att driftsinskränkningar under en följd av år
i stort sett icke förekommit inom industrien och att det under sådana förhållanden
vore förklarligt, att bestämmelserna om varselsystemet icke alltid
hållits aktuella. Efter påpekanden från Industriens produktionsråd hade,
framhölls vidare i utlåtandet, i en del fall företagen ändrat sina dispositioner
och utsträckt avvecklingsperioden.

Bankouiskottet fann det angeläget, att garantier skapades för att företagen
fullgjorde viss rapportskyldighet vid inskränkningar i driften. Med
hänsyn till den år 1952 träffade frivilliga överenskommelsen om viss varselskyldighet
ansåg utskottet det emellertid icke erforderligt att föreslå riksdagen
att hemställa hos Kungl. Maj :t om utredning i ämnet och hemställde,
att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Det frivilliga systemets utbyggnad efter 1952 års riksdagsbehandling.

I mitten av år 1952 tillställde arbetsmarknadsstyrelsen statliga verk med
arbetarpersonal, förvaltningarna i Sveriges städer, köpingar och landskommuner
samt företag, som icke var anslutna till Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund, tryckta meddelanden med infor
mationer om den år 1952 träffade frivilliga överenskommelsen om varselskyldighet.
I meddelandet framhölls, att det vore angeläget, att det nya
varselsystemet tillämpades även av arbetsgivare, som icke vore anslutna
till de organisationer, med vilka överenskommelsen träffats, överenskommelse
om förhandsinformationer vid personalinskränkningar har härefter,
enligt vad som från arbetsmarknadsstyrelsen inhämtats, träffats med Handelns
arbetsgivareorganisation och Kooperationens förhandlingsorganisation.

Utskottet.

Då företag nedlägger eller inskränker driften, kan svåra arbetsmarknadsproblem
uppkomma. För att arbetsmarknadsorganen därvid skall kunna
fullgöra sin för samhället och de enskilda betydelsefulla uppgift att omplacera
den friställda arbetskraften är det av stor vikt, alt de i god tid

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

erhåller vetskap om de förändringar i driften, som företagen planerar. För
närvarande föreligger icke lagfäst skyldighet för företag att varsla om planerad
driftsnedläggelse eller driftsinskränkning. Ett frivilligt varselsystem
infördes emellertid år 1944 genom en överenskommelse mellan dåvarande
arbetsmarknadskommissionen och representanter för Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund. I syfte att effektivisera systemet
träffades år 1952 mellan å ena sidan arbetsmarknadsstyrelsen och å andra
sidan arbetsgivareföreningen, industriförbundet och Industriens produktionsråd
en ny överenskommelse om underrättelse till arbetsmarknadsorganen
vid driftsnedläggelse och driftsinskränkning in. in. Arbetsmarknadsstyrelsen
har därefter vidtagit åtgärder för att vidga området för det frivilliga
varselsystemet. Överenskommelse om förhandsinformationer vid personalinskränkningar
har till följd härav träffats också med Handelns arbetsgivareorganisation
och Kooperationens förhandlingsorganisation. Med
hänsyn till den utveckling det frivilliga varselsystemet undergått finner utskottet
icke erforderligt att nu i lag stadga skyldighet för företag att underrätta
arbetsmarknadsorganen om planerad driftsnedläggelse eller driftsinskränkning.
Därest erfarenheten ger vid handen, att systemet icke fungerar
med tillräcklig effektivitet, bör spörsmålet emellertid kunna upptagas
till förnyat övervägande. Utskottet förutsätter, att arbetsmarknadsstyrelsen
uppmärksamt följer systemets tillämpning och tager de initiativ, som kan
påkallas av förhållandena på området.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 8 och II: 15, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Sunne, Nils Elowsson,
Axel E. Svensson, Lundgren, Huss och Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Västberg*, herrar
Carlsson i Bakeröd*, Andersson i Alfredshem, Odhe*, fru Ewerlöf*,
herrar Bengtsson i Varberg och Königson*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 54
402929