Andra lagutskottets utlåtande nr AO.

1

Nr 40.

Utlåtande i anledning av Iiungl. Maj.ts proposition med förslag
till debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter,
m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

I en den 12 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 189, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1958 (nr
272); samt

2) förordning om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om
allmän sjukförsäkring m. m.

Propositionen har såvitt angår det med 2) betecknade förordningsförslaget
hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet. I övrigt har
propositionen hänvisats till bevillningsutskottet.

Det med 2) betecknade förslaget innebär, att debiteringen och uppbörden
av arbetsgivarnas bidrag och avgifter till de obligatoriska sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
skall ske på i huvudsak samma sätt som för närvarande
gäller beträffande debitering och uppbörd av olycksfallsförsäkringsavgifter.
Förordningsförslaget har följande lydelse.

Förslag

till

förordning om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om
allmän sjukförsäkring m. ro.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Angående uppbörd av avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, bäri inbegripen tilläggsavgift
enligt 89 § nämnda lag, samt av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen
om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp skall gälla vad
nedan stadgas.

Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsanstaltcn
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning anstalten
bestämmer.

Ili han g till riksdagens protokoll 195A. !) samt. 2 avd. Nr AO.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

2 §•

Avgift och bidrag, som avses i 1 § första stycket, från arbetsgivare med
försäkring i riksförsäkringsanstalten uppbäras, med de i 3 § angivna undantag,
i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen. I fråga om
uppbörd på sätt nu nämnts skall summan av en arbetsgivares avgift och
bidrag benämnas arbetsgivaravgift.

3 §.

Har arbetsgivare med försäkring i riksförsäkringsanstalten i regel minst
fem arbetstagare i sin tjänst eller finner anstalten eljest omständigheterna
föranleda därtill, skola avgift och bidrag, varom sägs i 1 § första stycket,
påföras arbetsgivaren och uppbäras i den ordning som, med iakttagande av
vad i 5 § sägs, bestämmes av riksförsäkringsanstalten.

4 §.

1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet att på sätt riksförsäkringsanstalten
bestämmer upprätta förteckning över arbetsgivarna inom myndighetens
tjänstgöringsområde (arbetsgivarförteckning). Omfattar den lokala
skattemyndighetens tjänstgöringsområde flera uppbördsdistrikt, skall arbetsgivarförteckningen
bestå av en avdelning för varje sådant distrikt. Förteckningen
skall av den lokala skattemyndigheten insändas till riksförsäkringsanstalten
året näst efter det år förteckningen avser, i Stockholm successivt
under tiden den 15 februari—den 15 mars och i övrigt före den 15
januari eller den senare dag som anstalten föreskriver.

Riksförsäkringsanstalten skall i arbetsgivarförteckningen anteckna arbetsgivaravgifterna
och i övrigt i erforderliga hänseenden komplettera förteckningen.
Denna bör därefter utvisa

1) namn, bostad eller postadress och verksamhet samt i förekommande
fall yrke eller titel för varje arbetsgivare, för vilken antecknats arbetsgivaravgift
;

2) de huvudsakliga grunder, efter vilka arbetsgivaravgiften beräknats för
arbetsgivaren;

3) arbetsgivaravgiftens belopp för varje arbetsgivare;

4) tillägg på grund av tidigare för lågt debiterat belopp; samt

5) avdrag på grund av förut erlagd betalning eller nedsättning i förut
erlagt belopp.

Arbetsgivarförteckningen skall under året näst efter det år förteckningen
avser av riksförsäkringstansalten översändas till den lokala skattemyndigheten,
i Stockholm före den 15 juni och i övrigt före augusti månads utgång;
dock skall förteckningen, såvitt avser minst halva antalet uppbördsdistrikt
på landet, översändas före den 15 augusti.

2 mom. Samtidigt med att arbetsgivarförteckning översändes till lokal
skattemyndighet äger riksförsäkringsanstalten från vederbörlig inkomsttitel
å riksstaten tillgodogöra sig beloppet av de i förteckningen antecknade arbetsgivaravgifterna.

3 mom. I arbetsgivarförteckning antecknad arbetsgivaravgift skall av
lokal skattemyndighet påföras den avgiftspliktige vid debitering av slutlig
skatt. Förteckningen skall därefter återställas till riksförsäkringsanstalten
inom tid som anstalten bestämmer.

5 §.

1 mom. Arbetsgivare som avses i 3 § är i den mån riksförsäkringsanstalten
ej annat föreskriver skyldig att, i avräkning å honom åvilande avgift

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

3

och bidrag, under det kalenderår avgiften och bidraget avse å tid som anstalten
bestämmer erlägga högst det belopp, till vilket summan av avgiften
och bidraget kan antagas komma att uppgå.

Riksförsäkringsanstalten har att till varje arbetsgivare, varom förmäles i
3 §, översända skriftlig uppgift rörande beloppet av avgift och bidrag, som
för visst år påförts honom av anstalten. I uppgiften skall underrättelse lämnas
jämväl angående de huvudsakliga grunder, efter vilka avgiften och bidraget
beräknats, ävensom rörande tid och sätt för inbetalningen och om
påföljden för försummad inbetalning samt om vad som stadgas i 6 §.

Belopp som avses i första och andra styckena skola, där ej riksförsäkringsanstalten
angivit annat betalningssätt, erläggas genom inbetalning eller girering
till anstaltens postgirokonto. Betalning skall erläggas senast inom fyra
veckor efter det uppgiften kommit arbetsgivaren till handa; dock må riksförsäkringsanstalten,
när särskilda skäl därtill prövas föreligga, medgiva
anstånd helt eller delvis med inbetalning av påfört belopp. I fråga om definitivt
påfört belopp må anstånd icke beviljas för längre tid än fyra månader.
I fall då uppbörd av avgift och bidrag fördelas på två eller flera inbetalningstillfällen
skall det vid varje tillfälle erlagda beloppet anses omfatta såväl
avgift som bidrag och fördelas proportionellt dem emellan. Vad sist sagts
skall gälla jämväl där påfört belopp endast delvis erlägges.

2 mom. Inbetalas i 1 mom. omförmält belopp icke inom föreskriven tid,
skall riksförsäkringsanstalten i rekommenderat brev med posten anmana
arbetsgivaren att omedelbart erlägga detsamma till anstalten.

Riksförsäkringsanstalten åligger att periodvis, enligt anstaltens bestämmande,
upprätta förteckningar över arbetsgivare, vilka ej fullgjort sin betalningsskyldighet
inom fyra veckor efter det anmaning enligt föregående
stycke avsänts. Förteckningarna, som upprättas särskilt för varje utmätningsmansdistrikt,
skola för varje arbetsgivare innehålla uppgift om hans
namn, bostad eller postadress och i förekommande fall yrke eller titel samt
om den avgift och det bidrag han är pliktig att erlägga. Tre exemplar av
varje förteckning skola för indrivning av oguldna belopp överlämnas till
vederbörande länsstyrelse.

Vad i uppbördsförordningen och föreskrifter angående tillämpningen av
nämnda förordning stadgas om indrivning och redovisning av restförd skatt,
avkortning och avskrivning av skatt samt upprättande av balanslängd ävensom
angående efterkrav och preskription av skatt skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om oguldna avgifter och bidrag som avses i nästföregående
stycke.

.‘I mom. Samtidigt med att i 2 mom. omförmäld förteckning överlämnas
till länsstyrelsen äger riksförsäkringsanstalten från vederbörlig inkomsttitel
ä riksstaten tillgodogöra sig beloppet av de i förteckningen antecknade avgifterna
och bidragen.

6 §.

Förmenar arbetsgivare alt avgift eller bidrag, som avses i 1 § första stycket,
påförts honom obehörigen eller med oriktigt belopp, äger han söka rättelse
däri hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det han erhållit
vederbörlig debetsedel eller uppgift, varom förmäles i 5 § 1 inom., eller, om
uppgiften ej kommit honom till handa, efter det krav i annan ordning framställts
hos honom. I fall som avses i 2 § må ansökan i ställ et ingivas till den
lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Myndigheten har att
efter utredning översända ansökningen till riksförsäkringsanstalten.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

7 §.

1 mom. Är arbetsgivare delägare i bolag, som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring,
skall bidrag från arbetsgivaren jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp inbetalas till bolaget i enlighet
med vad bolaget bestämmer. Därvid skall dock iakttagas, att arbetsgivarens
avgift för obligatorisk försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och däremot svarande bidrag som nyss sagts skola påföras gemensamt
att erläggas samtidigt samt att, då uppbörd av avgift och bidrag fördelas på
två eller flera inbetalningstillfällen, det vid varje tillfälle erlagda beloppet
skall anses omfatta såväl avgift som bidrag och fördelas proportionellt dem
emellan. Vad sist sagts skall gälla jämväl där påfört belopp endast delvis
erlägges.

Varje kalendermånad skall bolaget på sätt som riksförsäkringsanstalten
bestämmer till anstalten inbetala och redovisa de bidrag, vilka under nästföregående
kalendermånad influtit till bolaget.

över arbetsgivare, vilka icke behörigen fullgjort dem åliggande bidragsskyldighet,
skall bolaget upprätta förteckning med uppgift om varje arbetsgivares
namn, bostad eller postadress, verksamhet och i förekommande fall
yrke eller titel samt om det bidrag han är pliktig att erlägga. Förteckningen
skall före utgången av andra månaden efter den, under vilken inbetalning
skolat ske, överlämnas till riksförsäkringsanstalten, som har att påföra
varje arbetsgivare det bidrag, för vilket han är betalningsskyldig. Beträffande
sådant bidrag skall gälla vad i 5 § 2—3 mom. och 6 § stadgats.

2 mom. Riksförsäkringsanstalten har att övervaka att bolag, som i 1
mom. sägs, påför bidrag där så skall ske och i övrigt fullgör sina åligganden
enligt 1 mom. Bolag är skyldigt att lämna riksförsäkringsanstalten de uppgifter,
som anstalten finner erforderliga för att kunna fullgöra övervakningen.

8 §.

Sådant bidrag, som staten i sin egenskap av arbetsgivare har att erlägga
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp,
beräknas och redovisas enligt föreskrifter, vilka meddelas av Konungen.

9 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning,
meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955, vid vilken tidpunkt
förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för
försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete upphör att gälla.

I fråga om avgifter för frivillig försäkring enligt nämnda lag skola äldre
bestämmelser alltjämt tillämpas.

Den nya förordningen skall äga tillämpning jämväl beträffande sådana
avgifter för obligatoriska försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt
sagda lag, vilka debiteras eller uppbäras efter utgången av år 1954.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts
genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället gälla
den bestämmelsen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 40. 5

I. Inledning.

I socialförsäkringsutredningens betänkande angående sjukförsäkring och
yrkesskadeförsäkring (SOU 1952: 39) har utredningen (s. 211—218) angivit
vissa riktlinjer för uppbörden av sjukförsäkringsavgifterna.

Vid anmälan av propositionen nr 178 till 1953 års riksdag med förslag
till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,
in. in. uttalade föredragande departementschefen (s. 192) bl. a.
att vad sålunda och i övrigt anförts rörande avgiftsuppbörden torde få beaktas
vid den särskilda utredning, som måste komma till stånd rörande avgiftsuppbörden.

För att verkställa förenämnda utredning tillkallade, jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande, chefen för socialdepartementet den 22 juni 1953 särskilda
sakkunniga. Den 2 oktober 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt de sakkunniga
att utreda jämväl frågan om debitering och uppbörd av arbetsgivarbidrag
till den allmänna sjukförsäkringen och avgifter till den blivande yrkesskadeförsäkringen
jämte därmed sammanhängande frågor. Utredningsmännen
överlämnade med gemensam skrivelse den 4 december 1953 dels en promemoria
med utredning och förslag rörande debitering och uppbörd av avgifter
till den allmänna sjukförsäkringen, dels ock en promemoria angående debitering
och uppbörd av arbetsgivares bidrag och avgifter till de obligatoriska
sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m. Promemoriorna vidfogat gemensamt
författningsförslag har såsom Bihang fogats vid statsrådsprotokollet i
detta ärende.

över utredningen eller vissa delar därav bär, efter remiss, yttranden avgivits
av statskontoret, kammarrätten, riksförsäkringsanstalten, statistiska
centralbyrån, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, statens organisationsnämnd,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Malmöhus, Värmlands och Västerbottens län, Socialförsäkringsbolagens
förening, Försäkringsanstalterna Folket—Samarbete, Svenska sjukkasseförbundet,
Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare
samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

II. Debitering och uppbörd av arbetsgivares bidrag och avgifter till de
obligatoriska sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

A. (vållande bestämmelser in. in.

Bestämmelser om avgifter till yrkesskadeförsäkringen har intagits i 38—
42 §§ i den nyligen antagna lagen om yrkesskadeförsäkring, vilken skall
träda i kraft den 1 januari 1955, från och med vilken dag bl. a. lagen den
17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete skall upphöra att gälla.
Enligt 41 § tredje stycket lagen om yrkesskadeförsäkring bestämmer Konungen
med riksdagen angående debitering och uppbörd av avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten och om utbetalning till anstalten av

6

Andra lagutskottets utlåtande nr iO.

dylika avgifter. Ett häremot svarande stadgande finnes i 19 § tredje stycket
olycksfallsförsäkringslagen. Beträffande olycksfallsförsäkringsavgif terna
har sådana särskilda bestämmelser om uppbörd in. in., som nyss nämnts,
meddelats i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av
avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete. Innehållet i nämnda förordning — i det följande
betecknad UOL — är i korthet följande.

Försäkringsavgift skall uppbäras vid den allmänna skatteuppbörden, för
såvitt ej arbetsgivaren i regel sysselsätter minst fem arbetare. I sistnämnda
fall skall avgiften uttagas genom postförskott eller erläggas genom inbetalning
till anstaltens postgirokonto eller på annat sätt direkt till anstalten.
Även om arbetarantalet är mindre än fem kan riksförsäkringsanstalten, om
särskilda skäl föreligger, uttaga avgiften genom postförskott eller föreskriva
inbetalning på annat sätt.

Det åligger lokal skattemyndighet att årligen upprätta förteckning över
arbetsgivare och insända denna till riksförsäkringsanstalten i början av året
näst efter det, som förteckningen avser. Med ledning av uppgifterna i
arbetsgivarförteckningen skall riksförsäkringsanstalten i förteckningen införa
de avgifter, som skall erläggas vid den allmänna skatteuppbörden. Förteckningen
skall återsändas till den lokala skattemyndigheten i augusti månad
eller, såvitt gäller Stockholm, i juni månad. Samtidigt äger anstalten
att från vederbörlig inkomsttitel tillgodogöra sig beloppet av de påförda
avgifterna. Den lokala skattemyndigheten verkställer debiteringen av avgifterna
med ledning av anteckningarna i arbetsgivarförteckningen. Erlägges
ej påförd avgift, indrives avgiften i samma ordning som ogulden skatt.

Skall försäkringsavgift uppbäras av riksförsäkringsanstalten, åligger det
anstalten att tillställa den avgiftspliktige en räkning å avgiften med angivande
av tid och sätt för avgiftens inbetalning. Erlägges ej avgiften, skall
riksförsäkringsanstalten lämna vederbörande länsstyrelse uppgift härom,
varefter länsstyrelsen har att låta indriva avgiften i den ordning som gäller
för indrivning av ogulden skatt. Anstalten äger att från vederbörlig inkomsttitel
å riksstaten tillgodogöra sig dylik obetald avgift.

Vidare innehåller UOL bestämmelser om uppdelning av avgiftsinbetalningen,
om anmälan som arbetsgivaren äger ingiva, därest han anser avgiften
vara obehörigen eller oriktigt påförd, samt om uppbörd av avgift för frivillig
försäkring jämlikt olycksfallsförsäkringslagen.

UOL innehåller icke någon bestämmelse om debitering och uppbörd av
avgifter till de ömsesidiga bolag, vilka vid sidan av riksförsäkringsanstalten
äger meddela försäkring jämlikt nämnda lag.

Föreskrifter om bidrag från arbetsgivare till den allmänna sjukförsäkringen
återfinnes i 38 och 39 §§ lagen den 3 januari 19i7 om allmän sjukförsäkring.
I 38 § andra stycket stadgas, att angående debitering och uppbörd
av bidragen gäller vad Konungen med riksdagen därom förordnar.

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

7

Enligt 39 § andra stycket äger centralssjukkassa att enligt de föreskrifter
Kungl. Maj :t utfärdar erhålla förskott i avräkning å de bidrag, som kommer
att debiteras för visst kalenderår.

Enligt den nya lagen om moderskapshjälp, som skall träda i kraft den 1
januari 1955, skall moderskapshjälpen anknytas till den allmänna sjukförsäkringen
och finansieras i samband med denna.

I 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) om bgggnadsforskningsavgift
föreskrives, att sådan avgift påföres av riksförsäkringsanstalten samt att
beträffande avgiften skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat i UOL,
därvid dock i fråga om byggnadsforskningsavgift som pålägges arbetsgivare,
för vilken försäkring icke är gällande i riksförsäkringsanstalten, skall iakttagas
vad i UOL stadgats rörande avgift, som uttages från arbetsgivare vilken
i regel sysselsätter minst fem arbetare.

B. Debitering och uppbörd av avgifter och bidrag från arbetsgivare med försäkring i

riksförsäkringsanstalten.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, anför bl. a. följande.

Det föreliggande utredningsförslaget innebär i stora drag att uppbörden
av de arbetsgivarbidrag och försäkringsavgifter, som avser arbetsgivare med
obligatorisk försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen i riksförsäkringsanstalten,
skall ske efter samma grunder som nu enligt 1922 års förordning
tillämpas i fråga om avgifter till riksförsäkringsanstalten. Man skall
sålunda alltjämt skilja på arbetsgivare som i regel sysselsätter mindre än
fem årsarbetare (mindre arbetsgivare) och övriga arbetsgivare (större arbetsgivare).
Bidragen och avgifterna för de mindre arbetsgivarna skall i regel
upptagas tillsammans med de allmänna skatterna, under det att uppbörden
i fråga om de större arbetsgivarna skall ske direkt av riksförsäkringsanstalten.
Mot förslaget i ifrågavarande del synes intet vara att erinra.

Utredningsmännen har emellertid föreslagit den avvikelsen från vad som
nu gäller att om sådan mindre arbetsgivare som nyss sagts har att i bidrag
och avgift erlägga minst 500 kronor för ett år och om summan för nästföregående
år ej understigit detta belopp, bestämmelserna om större arbetsgivare
skall vara tillämpliga å honom. Vid remissbehandlingen bar
skilda uppfattningar kommit till uttryck rörande detta förslag. Det bör
enligt min mening observeras, att de ifrågavarande arbetsgivarna regelmässigt
torde vara rörelseidkare, varför samstämmighet mellan den preliminära
och den slutliga skatten ofta icke torde föreligga. Bestämmelsen skulle
medföra ökat behov av debiteringspersonal bos riksförsäkringsanstalten.
Med hänsyn till vad nu sagts och då en icke nödvändig komplicering av bestämmelserna
synes böra undvikas, anser jag att den föreslagna bestämmelsen
inte bör införas. Någon anledning att ändra gränsen mellan större
och mindre arbetsgivare från fem till tre arbetstagare synes mig icke föreligga.
Ej heller anser jag ett av organisationsnämndcn framställt förslag,

8 Andra lagutskottets utlåtande nr AD.

att avgifter understigande 5 kronor icke skall debiteras, böra realiseras för
närvarande.

Enligt utredningsmännens förslag skall debiteringen av de mindre arbetsgivarnas
avgifter fortfarande grundas på s. k. arbetsgivarförteckningar,
upprättade av de lokala skattemyndigheterna på grundval av uppgifter lämnade
vid mantalsskrivningen. Utredningsmännen har framhållit, att dessa
uppgifter icke är så tillförlitliga som vore önskvärt, och har diskuterat olika
möjligheter att förbättra kontrollen. De har ansett, att en ingående utredning
fordras för att man skall kunna bedöma huruvida en kontroll i
samband med taxeringarna skulle bli lönande.

I remissyttrandena har behovet av en utredning allmänt vitsordats och
olika möjligheter att förenkla debiteringen och förbättra kontrollen har
diskuterats. Bl. a. har organisationsnämnden ansett det böra övervägas om
icke de uppgifter till ledning för debiteringen, som skall lämnas av arbetsgivarna,
borde ingivas till de allmänna sjukkassorna, därvid icke heller
borde bortses från möjligheten att i vissa fall decentralisera avgiftsuträkningen
till vederbörande centralsjukkassa.

För egen del anser jag att alla möjligheter bör utnyttjas att förenkla
systemet för uppbörd av förevarande bidrag och avgifter. Emellertid vill
det synas som om mera betydande omläggningar av hittills tillämpade arbetsrutiner
borde i möjlig mån undvikas i fråga om den första tiden
efter genomförandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringsreformerna. Härtill
kommer att utformningen av den centrala administrationen av försäkringarna
ännu icke är fastställd av statsmakterna samt att, även sedan så
skett, erfarenheterna kan motivera omläggningar i olika avseenden. Jag
anser mig därför i nuvarande läge böra godtaga huvudprinciperna i utredningsförslaget.
Sedan förhållandena på förevarande område blivit lättare
att överblicka, kan dock bli behövligt att ompröva frågan, varvid organisationsnämndens
uppslag rörande viss decentralisering av avgiftsuträkningen
synes böra närmare prövas.

Frågan om kontrollen av att riktiga uppgifter från arbetsgivarnas sida
ligger till grund för påföringen av bidrag och avgifter är otvivelaktigt
förtjänt av stor uppmärksamhet. Det är tydligt att kontrollfrågan nära
sammanhänger med frågan om den tid, då arbetsgivare skall lämna sina
uppgifter, och det sätt, varpå detta sker. En anknytning till avgivandet av
inkomstdeklarationerna torde ur kontrollsynpunkt innebära avsevärda fördelar
men medför, vid den föreslagna organisationen av uppbördsförfarandet,
en icke godtagbar förskjutning framåt i tiden av uppbörden. Kontrollfrågan
sammanhänger även med frågorna om arbetsgivarnas anmälningar
av inträffade olycksfall och om yrkesskadestatistikens utformning, vilka
frågor för närvarande utredes av en inom socialdepartementet tillkallad
utredningsman. I några remissyttranden har rests starka invändningar mot
tanken att taxeringsnämnderna skulle kunna medverka vid kontrollen.

Andra lagutskottets utlåtande nr JO. »

Det torde enligt min mening inte kunna undvikas att med ståndpunktstagandet
till frågan om kontrollens utformning får anstå till dess vissa nu
svävande frågor vunnit sin lösning och erfarenhet vunnits rörande behovet
av kontroll i olika avseenden. Jag förutsätter att riksförsäkringsanstalten
med uppmärksamhet följer utvecklingen i förevarande avseende och tillser
att de kontrollmöjligheter som står till buds i möjlig mån utnyttjas. ^ ad
nu sagts gäller även kontrollen av de större arbetsgivarna.

Vad i utredningsförslaget anförts angående en summarisk beräkning och
uppdelning av de belopp, som skall påföras mindre arbetsgivare med försäkring
i riksförsäkringsanstalten, har under remissbehandlingen berörts
av riksräkenskapsverkct, som framfört vissa önskemål ur redoviningssynpunkt.
Det skisserade förfarandet synes mig böra komma till användning,
därvid dock de av riksräkenskapsverket framställda önskemålen bör tillgodoses.

Enligt utredningsförslaget skulle en mindre arbetsgivares bidrag till sjukförsäkringen
slås samman med hans avgift för yrkesskadeförsäkringen till
ett belopp. Jag förordar — med viss avvikelse från utredningsförslaget
att för detta belopp skall som uppbördsteknisk term användas uttrjcket
arbetsgivaravgift.

Av vad förut anförts torde framgå, att jag i nuvarande läge anser att gällande
system i fråga om mindre arbetsgivare med försäkring i riksförsäkringsanstalten
bör bibehållas tills vidare. Anledning att införa bestämmelser
som medför att arbetsgivaravgifter från dessa arbetsgivare kommer att
inflyta ett år senare än för närvarande föreligger enligt min mening inte.
övervägande skäl synes mig vidare tala för att man bibehåller nu gällande
senaste tidpunkter för överlämnande till riksförsäkringsanstalten av arbetsgivarförteckningarna.
I fråga om de nu avsedda arbetsgivarna överensstämmer
departements förslaget, bortsett från vissa i huvudsak redaktionella
ändringar, med utredningsmännens förslag. Det av Föreningen Sveriges
kronokamrerare framställda önskemålet om en justering av den till stad
med egen uppbördsförvaltning utgående ersättningen för upprättandet av
arbctsgivarförteckning torde tå upptagas i annat sammanhang.

I fråga om de större arbetsgivarna med försäkring i riksförsäkringsanstalten
har utredningsmännen diskuterat frågan om anstånd med inbetalningen
och om uppdelning av avgiften på flera betalningstillfällen. Redan
det praktiserade debiteringsförfarandet med provisorisk påföring under det
år avgiften avser och definitiv reglering nästföljande år samtidigt med provisorisk
debitering för det året innebär ett slags anstånd. Eftersom debitcringsarbetet
pågår året runt, får dessutom eu del arbetsgivare erlägga avgiften
i början, andra först i slutet av året. Jag har ingenting att erinra
mot att denna metod användes även i fortsättningen. Systemet med provisorisk
debitering bör emellertid enligt min mening komma till uttryck i
författningstexten.

10

Andra lagutskottets utlåtande nr i0.

Särskilt när det gäller större belopp, kan det vara motiverat att riksförsäkringsanstalten
redan vid påföringen bestämmer, att inbetalningen får
uppdelas på flera betalningstillfällen. Jag har ingenting att erinra mot att
så kan förfaras även i fortsättningen. Med hänsyn till att — såsom nyss
nämndes — debiteringen i vissa fall sker i slutet av året, bör uppdelningen
även av en provisorisk avgift kunna få ske så, att någon eller några betalningsterminer
förläggs till påföljande år. Något visst lägsta gränsbelopp
för att uppdelning skall få beviljas torde inte böra föreskrivas. Riksförsäkringsanstalten
torde kunna anförtros att bestämma den saken själv
med hänsyn till de särskilda omständigheter, som kan föreligga beträffande
den enskilde arbetsgivaren.

Även anstånd med inbetalning av påfört belopp bör kunna beviljas. Huvudregeln
synes böra vara den nuvarande i fråga om inbetalning till riksförsäkringsanstaltens
postgirokonto, nämligen att inbetalningen skall ske
senast inom fyra veckor efter det arbetsgivaren mottagit uppgift från anstalten
om avgiftens belopp m. m. Skulle riksförsäkringsanstalten finna
särskilda skäl föreligga, bör anstalten ha rätt att medgiva anstånd helt eller
delvis med inbetalningen. När det gäller definitivt påfört belopp, synes dock
möjligheten att bevilja anstånd böra begränsas till fyra månader.

Eftersom arbetsgivaren skall till riksförsäkringsanstalten inbetala såväl
arbetsgivaravgift för yrkesskadeförsäkringen som arbetsgivarbidrag för
sjukförsäkringen, erfordras regler om vad varje inbetalt belopp avser för
den händelse uppdelning på flera betalningsterminer eller anstånd medgivits
eller för litet belopp inbetalats. Härutinnan synes böra gälla att varje
inbetalt belopp skall anses omfatta såväl avgift som bidrag och fördelas
proportionellt dem emellan.

Beträffande de större arbetsgivarna har jag i övrigt intet att erinra i sak
mot utredningsmännens förslag; dock ansluter jag mig till riksförsäkringsanstaltens
förslag att förlänga respittiden från två till fyra veckor,
innan restantieförteckningarna insändes till länsstyrelserna för indrivning.

C. Övriga frågor.

Såsom förut nämnts skall bgggnadsforskningsavgift påföras av riksförsäkringsanstalten.
Om dylik avgift skall i tillämpliga delar gälla vad som
är stadgat i UOL. I fråga om byggnadsforskningsavgift, som pålägges arbetsgivare,
för vilken försäkring icke är gällande i anstalten, skall iakttagas
vad i UOL stadgats rörande avgift, som uttages från arbetsgivare vilken i
regel sysselsätter minst fem arbetare.

Utredningsmännen föreslår, att i övergångsbestämmelse till den av dem
föreslagna förordningen angående uppbörd av arbetsgivaravgifter för vissa
försäkringar m. m. borde stadgas att om i lag eller förordning förekomme
hänvisning till stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen,
hänvisningen i stället skulle gälla den bestämmelsen. I stället

Andra lagutskottets utlåtande nr 40. 11

för UOL:s stadganden om debitering och uppbörd av olycksfallsförsäkringsavgifter
skulle därigenom den nya förordningens motsvarande bestämmelser
komma att gälla även byggnadsforskningsavgifter.

Utredningsmännen föreslår vidare att om arbetsgivare hade att samtidigt
erlägga arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift, dessa borde påföras
i en gemensam post, då avgifterna skulle erläggas i samband med den
allmänna skatteuppbörden. Beträffande det fall att avgifterna gällde större
eller därmed likställda arbetsgivare, syntes riksförsäkringsanstalten böra
bestämma om avgifterna skulle påföras i en gemensam post.

I fråga om uppbörd av arbetsgivarbidrag till sjukförsäkringen från delägare
i ömsesidiga försäkringsbolag anför utredningsmännen, att dessa bolag
_under förutsättning att de ägde rätt att meddela obligatorisk försäk ring

jämlikt yrkesskadeförsäkringslagen — borde åläggas att svara för uppbörd
av arbetsgivarbidrag jämlikt sjukförsäkringslagen beträffande arbetsgivare,
som vore delägare i bolagen. Bolagens skyldigheter härvidlag kunde
regleras antingen i detalj eller genom att endast vissa huvudgrunder fastställdes.
Såsom skäl för det första alternativet kunde åberopas, att arbetsgivarbidragen
utgjorde offentliga medel, vilkas uppbärande borde äga rum
i former, likvärdiga dem som skulle gälla för uppbörden genom riksförsäkringsanstalten.
Emellertid syntes en detaljreglering av det förfarande, som
bolagen borde tillämpa, innebära ett alltför stort intrång i deras frihet att
själva ordna sina angelägenheter. Rimlig anledning förutsätta, att bolagen
inte skulle komma att handha hithörande göromål på ett tillfredsställande
sätt, funnes för övrigt ej. Utredningsmännen begränsade sig på grund härav
till att föreslå endast vissa huvudstadganden.

Möjlighet till kontroll synes emellertid böra finnas. Skyldigheten att påföra
arbetsgivarbidrag och att vederbörligen inleverera till bolagen influtna
bidrag borde sålunda övervakas. Det syntes naturligt att denna övervakning
borde verkställas av tillsynsmyndigheten för den allmänna sjukförsäkringen.
Därest riksförsäkringsanstalten skulle för framtiden bibehållas som
tillsynsmyndighet, kunde det ur principiell synpunkt förefalla vara en
mindre tilltalande ordning, att anstalten såsom en med bolagen konkurrerande
försäkringsinrättning skulle öva viss kontroll över dessa. Emellertid
avsåge kontrollen inte bolagens ställning som försäkringsgivare. Då här
jämte annan för denna uppgift lämpad myndighet än tillsynsmyndigheten
inte torde finnas att tillgå, borde enligt utredningsmännens mening något
undantag icke stadgas, om riksförsäkringsanstalten komme att fa fullgöra
funktionen som tillsynsmyndighet.

Enligt utredningsmännens förslag skulle bolagen inleverera till dem influtna
arbetsgivarbidrag till statsverket. Rörande icke influtna arbetsgivarbidrag
borde varje bolag månadsvis uppgöra förteckning, som översändes
till riksförsäkringsanstalten. Anstalten skulle kräva arbetsgivarna på oguld -

12

Andra lagutskottets utlåtande nr UO.

na bidrag och, om betalning ej heller skedde efter framställt sådant krav,
överlämna ärendet till vederbörande länsstyrelse för indrivning.

Föredragande departementschefen anför beträffande dessa frågor bl. a.
följande.

I fråga om byggnadsforskningsavgifterna har jag intet att erinra mot
utredningsmännens förslag. Dessa avgifter skall alltså även i fortsättningen
debiteras och uppbäras av riksförsäkringsanstalten även såvitt avser arbetsgivare,
som är delägare i socialförsäkringsbolag. Med det av utredningsmännen
föreslagna stadgandet i övergångsbestämmelserna till den nya avgiftsuppbördsförordningen
synes man kunna undgå att vidtaga ändringar
även i förordningen angående byggnadsforskningsavgift.

Arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift bör av uppbördstekniska
skäl upptagas på debetsedeln i en gemensam post. Uppbördsförordningens
27 § föreslås därför kompletterad med en bestämmelse på denna punkt. Den
av riksförsäkringsanstalten föreslagna påstämplingen på debetsedeln angående
byggnadsforskningsavgift är jag icke beredd att nu förorda. Befinnes
det erforderligt att på särskilt sätt bringa till arbetsgivarnas kännedom att
denna avgift inräknats i den debiterade arbetsgivaravgiften, kan bestämmelser
härom meddelas i administrativ ordning. I senare sammanhang torde få
övervägas den lämpligaste formen för åtgärden.

Utredningsmännen har utgått ifrån att de förskott å arbetsgivarbidrag,
till vilka sjukkassorna enligt 39 § andra stycket sjukförsäkringslagen är
berättigade, skall utbetalas från en särskild förskottstitel. Kungl. Maj :t bär
förut denna dag på förslag av chefen för socialdepartementet hemställt
om riksdagens medgivande att ifrågavarande förskott skall bestridas från
riksstatens inkomsttitel Skatt å inkomst och förmögenhet m. in. (prop. nr
167). De föreskrifter som erfordras angående regleringen av lämnade förskott
m. m. torde få meddelas av Kungl. Maj :t.

Av bland annat administrativa skäl torde det vara motiverat att siatsverket
gentemot riksförsäkringsanstalten svarar för erläggandet av de arbetsgivarbidrag
och obligatoriska yrkesskadeförsäkringsavgifter som påföres
av riksförsäkringsanstalten; så är för närvarande fallet i fråga om de av
anstalten påförda olycksfallsförsäkringsavgifterna. Det torde emellertid,
särskilt med den utformning av den frivilliga yrkesskadeförsäkringen som
föreslagits, icke vara påkallat att staten ansvarar även för erläggandet av
frivilliga yrkesskadeförsäkringsavgifter hos riksförsäkringsanstalten. Ur
principiell synpunkt synes en sådan anordning inte vara tilltalande. Jag
föreslår därför att statsansvaret inte skall omfatta frivilliga avgifter. Vid
sådant förhållande saknas enligt min mening anledning att i den nya förordningen
taga in närmare bestämmelser om avgift för frivillig försäkring
enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Övergångsvis erfordras dock en särskild
bestämmelse om frivillig försäkring. Såvitt avser sådan försäkring enligt

Andra lagutskottets utlåtande, nr it).

13

olycksfallsförsäkringslagen torde nämligen de hittillsvarande bestämmelserna
alltjämt böra äga tillämpning.

Utredningsförslaget innebär att de arbetsgivarbidrag för sjukförsäkringen,
som åvilar delägarna i de ömsesidiga bolagen, skall uppbäras av dessa bolag
samtidigt med yrkesskadeförsäkringsavgifterna. Det föreslås vidare att staten
skall svara för att de nu förevarande arbetsgivarbidragen kommer sjukförsäkringen
till godo i den mån bidragen inte erlägges till bolagen. Detta
torde förutsätta att riksförsäkringsanstalten — därest denna alltjämt blir
tillsynsmyndighet för sjukförsäkringen — erhåller befogenhet att i erforderlig
mån kontrollera bolagens uppbörd, vilket med hänsyn till konkurrensförhållandet
ej är helt tilltalande. Då det vidare torde kunna förutsättas att
restantierna inom bolagen blir förhållandevis obetydliga — bolagen har i
motsats till riksförsäkringsanstalten möjlighet att själva välja sina försäkringstagare
— kunde måhända övervägas att ålägga bolagen skyldighet att
inleverera arbetsgivarbidrag belöpande å den avlöningssumma, som skall
ligga till grund för debiteringen, oavsett om bidragen erlagts eller ej. Jag
anser det emellertid inte vara lämpligt att pålägga bolagen förutom själva
uppbördsarbetet ett ekonomiskt ansvar för att bidragen skall inbetalas. Jag
biträder sålunda utredningsförslaget i denna del.

I detta sammanhang torde böra framhållas vikten av att beräkningen
av de avlöningssummor, som skall ligga till grund för debiteringen av arbetsgivarbidrag,
sker på samma sätt i samtliga försäkringsinrättningar.
Därvid bör iakttagas bland annat att semesterlön och semesterersättning
medräknas i lönebeloppen.

Såsom utredningsmännen anfört torde någon detalreglering av förfarandet
beträffande debitering och uppbörd av arbetsgivarbidrag från socialförsäkringsbolagens
delägare icke böra komma i fråga. Utredningsmännens
förslag har av mig godtagits med vissa sakliga och redaktionella ändringar.
Sålunda har de föreslagna bestämmelserna kompletterats med föreskrift
om vad varje inbetalt belopp avser, därest uppdelning på flera betalningsterminer
eller anstånd medgivits eller för litet belopp inbetalats. Samma
föreskrift på denna punkt som för riksförsäkringsanstaltens större arbetsgivare
har intagits i departementsförslaget. Influtna arbetsgivarbidrag bör
månadsvis inbetalas och redovisas till riksförsäkringsanstalten. Något särskilt
stadgande för det fall att riksförsäkringsanstalten inte längre skall
vara tillsynsmyndighet för sjukförsäkringen torde inte böra nu intagas i
förordningen. Med anledning av vad Socialförsäkringsbolagens förening anfört
förordar jag förlängning med en månad av den tid, inom vilken bolagen
skall sända restantielörteckning till riksförsäkringsanstalten. I sådan förteckning
upptaget belopp, som riksförsäkringsanstalten utkräver, bör givetvis
inbetalas till anstalten. Förslaget har förtydligats på denna punkt. I de
fall då betalning ej heller sker efter krav från riksförsäkringsanstalten,
skall enligt förslaget förfaras på samma sätt som beträffande anstaltens

14

Andra lagutskottets utlåtande nr iO.

egna större arbetsgivare. Den av utredningsmännen föreslagna hänvisningsbestämmelsen
synes därvid böra kompletteras med en hänvisning även
till stadgandet att riksförsäkringsanstalten vid översändande till länsstyrelse
av restantieförteckningen för anstaltens egna arbetsgivare äger från
vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodogöra sig i förteckningen antecknade
belopp.

Utskottet.

Debiteringen och uppbörden av arbetsgivarnas bidrag och avgifter till
de obligatoriska sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna föreslås i propositionen
skola ske på i huvudsak samma sätt som för närvarande gäller beträffande
debitering och uppbörd av olycksfallsförsäkringsavgifter.

Utskottet lämnar förslaget härom utan erinran. I sammanhanget vill utskottet
understryka vikten av att frågan om kontrollen av att riktiga uppgifter
från arbetsgivarnas sida ligger till grund för påföringen av bidrag
och avgifter ytterligare uppmärksammas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition
framlagda förslaget till förordning om uppbörd av
vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring m. m.

Stockholm den 18 maj 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson», fru Svenson,
herrar Axel E. Svensson, Lundgren», Huss, fru Carlqvist och herr Kronstrand; från

andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hagård, Lundberg,
Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem», Rimmerfors, Fredriksson» och
fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1954
540708