Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

1

Nr 36.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition beträffande
vissa ändringar i förordningen angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m. jämte i ämnet väckt motion.

Genom en den 19 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 204, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande över ett vid
propositionen fogat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m.

I det vid propositionen fogade ändringsförslaget upptages bestämmelser
om förenklat förfarande för erhållande av tillstånd till viss personbilstrafik.
Vid ansökan om tillstånd att vid färd med personbil till och från egen arbetsplats
medtaga uteslutande andra personer på väg till och från arbetsplats
må enligt förslaget eljest föreskrivet remissförfarande kunna inskränkas
eller underlåtas. Tillståndet må därjämte kunna förklaras gälla utan
skyldighet att iakttaga bestämmelserna om särskilt godkännande av bil för
yrkesmässig trafik och om trafikkort för föraren.

Vidare upptages i förslaget en bestämmelse om att rätt skall föreligga att
med droskbil befordra tidningar utan att passagerare medföljer.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 11 och 20 §§ av förordningen den 25

oktober 1944) (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Härigenom förordnas, att 11 och 20 §§ förordningen den 25 oktober 1940
angående yrkesmässig automobiltrafik in. m. skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

11 §•

Utan hinder av vad i 8 och 9 §§ är stadgat må infordrande av yttranden
inskränkas eller underlåtas, då ansökan avser tillstånd

att uteslutande befordra skolbarn och lärare till och från skola,

1 IIihang till riksdagens protokoll I95i. 9 samt. 2 avel. Nr 36.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

att vid färd med personautomobil
till och från egen arbetsplats medtaga
uteslutande andra personer på våg till
och från arbetsplats.

att med —----—- viss vägsträcka,

att för------person- eller godsbefordran,

att i —-----eller personautomobil,

att utbyta —---—---femton procent, eller

att jämlikt------femhundra kilogram.

Tillstånd att för en tid av högst sex
månader bedriva beställningstrafik
för godsbefordran eller att för samma
tid öka antalet automobiler i dylik
trafik må, därest och i den mån
den tillståndsbeviljande myndigheten
prövar anledning därtill föreligga,
förklaras gälla utan skyldighet att
iakttaga stadgandena i 25 § 1 mom.
och 27 §.

Tillstånd att för en tid av högst sex
månader bedriva beställningstrafik
för godsbefordran eller att för samma
tid öka antalet automobiler i dylik
trafik eller att vid färd med personautomobil
till och från egen arbetsplats
medtaga uteslutande andra
personer på våg till och från arbetsplats
må, därest och i den mån den
tillståndsbeviljande myndigheten prövar
anledning därtill föreligga, förklaras
gälla utan skyldighet att iakttaga
stadgandena i 25 § 1 mom. och 27 §.

20 §.

Tillstånd till —------- av passagerare.

Därest icke annorledes föreskrives
av den tillståndsbeviljande myndigheten,
innebär tillstånd att med personautomobil
bedriva beställningstrafik
för personbefordran jämväl rått att
med automobilen befordra uteslutande
tidningar, dock icke till större myckenhet
än som motsvarar sammanlagda
vikten av det största antal passagerare,
som må i yrkesmässig trafik
befordras med automobilen, varje
passagerares vikt därvid beräknad till
sjuttio kilogram.

I linjetrafik-------än passagerare.

Utan särskilt--------postverkets räkning.

Denna förordning tråder i kraft
den 1 juli 1954.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

I samband med propositionen har väckts en motion, nämligen nr 689 i
andra kammaren av herrar Gustafson i Göteborg och Königson.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att ägare av en personbil
utan särskilt tillstånd eller anmälan till myndighet skall ha rätt att
vid färd till och från egen arbetsplats medtaga uteslutande andra personer
på väg till och från arbetsplats, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
erforderlig författningstext».

I fråga om de skäl, som i propositionen anförts till stöd för det därvid fogade
förslaget till författningstext, får utskottet, i den mån redogörelse därför
ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I motionen anföres beträffande det genom propositionen framlagda förslaget
om förenklat förfarande för erhållande av tillstånd till personbilstrafik
till och från arbetsplats bl. a.:

Förslaget torde inte innebära någon lösning av denna fråga. Myndigheterna
skall nämligen pröva huruvida passagerarna utan praktiska olägenheter
skulle kunna använda reguljära kommunikationsmedel. Skulle så vara fallet,
skall tillstånd ej lämnas. Denna bestämmelse kommer om den tillämpas
restriktivt att avsevärt begränsa det nya förslagets räckvidd och medför
dessutom så mycket extra besvär för bilägaren att man kan befara att han
kommer att fortsätta som hittills utan tillstånd.

Beträffande de skäl, som i övrigt anförts i motionen, får utskottet hänvisa
till densamma.

Personbilstrafik till och från arbetsplats.

I Kungl. förordningen den 25 oktober 1940 ang. yrkesmässig automobiltrafik
m. m. definieras begreppet yrkesmässig trafik såsom trafik, i vilken
automobil jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för person-
eller godsbefordran (1 §). Yrkesmässig trafik må bedrivas endast efter
vederbörligt tillstånd, trafiktillstånd (5 §). En bilägare får till följd av
dessa bestämmelser ej utan tillstånd i sin bil medtaga en granne eller arbetskamrat
mot att denne betalar någon andel av driftkostnaderna, om det nämligen
sker med någon regelbundenhet. Tillstånd att med personbil driva
beställningstrafik för personbefordran skall innefatta föreskrift om bl. a.
det högsta antal personer som må befordras med bilen (5 §). Tillståndet
meddelas för bil som är stationerad i stad av polismyndigheten i staden
och eljest av länsstyrelsen i det län där stationsorten är belägen (5 §).

Över ansökan om sådant tillstånd till beställningstrafik, som det ankommer
på länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen höra polismyndigheten i
den ort, varest automobil, som kommer att användas i trafiken, avses skola
hava sin stationsort, samt genom tillkännagivande i på förhand bestämd tidning
bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik
samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig. Kost -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

naderna för nämnda tillkännagivande skall gäldas av sökanden. Vad sålunda
är stadgat skall ock i tillämpliga delar iakttagas beträffande behandling av
ansökan om sådant trafiktillstånd, vars meddelande ankommer på polismyndighet
i stad (9 §). Trafiktillstånd må meddelas endast därest den ifrågasatta
trafiken finnes behövlig samt i övrigt lämplig. Det må meddelas allenast
den, som med hänsyn till erfarenhet och vederhäftighet samt andra på
frågan inverkande omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig
trafik. Tillståndet skall ställas å viss person samt upptaga de villkor
och bestämmelser, som prövas nödiga. Därest förhållandena därtill föranleder,
bör tillståndet begränsas att omfatta vissa slag av transporter eller
viss kortare tid (12 §).

Automobil må icke användas i yrkesmässig trafik utan att vara för sådan
trafik godkänd av myndighet, som meddelat trafiktillståndet (25 §). Ej må
någon tjänstgöra som förare av automobil i yrkesmässig trafik utan att därtill
hava erhållit särskilt tillstånd, trafikkort (27 §). Innehavare av tillstånd
till yrkesmässig trafik är skyldig att mot ersättning enligt fastställd taxa
samt under de villkor och enligt de bestämmelser i övrigt, som innehålles i
förordningen om yrkesmässig automobiltrafik eller med stöd av densamma
meddelats, ombesörja befordran av personer eller gods. Myndighet, som meddelar
trafiktillstånd, äger att i samband därmed närmare angiva befordringspliktens
omfattning och, där så av särskilda omständigheter påkallas,
helt eller delvis medgiva befrielse från körskyldighet (23 §). Automobil, som
användes i beställningstrafik för personbefordran, skall, där ej myndighet,
som meddelat trafiktillståndet, på grund av särskilda skäl annorlunda föreskrivit,
vara försedd med av myndigheten godkänd, lätt avläsbar taxameter
(25 §). Taxa för yrkesmässig trafik skall angiva avgifter, som trafikutövaren
må äga rätt att kräva, maximiavgifter (29 §).

19U års trafikutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1947: 85) att en
personbilägare utan hinder av bestämmelserna om tillståndstvång m. in.
skulle vid färd för egen räkning få mot betalning medtaga passagerare; detta
under förutsättning att anmälan härom skett till polismyndigheten i den
ort, där bilägaren är bosatt. Vid remissbehandlingen av 1944 års trafikutrednings
betänkande visade sig meningarna delade rörande den föreslagna
friheten till sambruk av privata personbilar.

En allmän översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken och därmed
också av yrkestrafikförordningens bestämmelser äger för närvarande
rum genom en inom kommunikationsdepartementet i juni 1953 tillsatt utredning,
1953 års trafikutredning. Utredningsuppdragets omfattning medför,
att trafikutredningen ännu icke på någon tid kan förväntas taga ställning
till frågan om en eventuell revidering av lagstiftningen rörande den yrkesmässiga
biltrafiken.

I avbidan på utredningens resultat har en översikt över aktuella frågor på
den yrkesmässiga biltrafikens område framlagts i en inom kommunikationsdepartementet
i januari 1954 upprättad promemoria. I promemorian har av -

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

5

handlats bl. a. frågor rörande personbilstrafik till och från arbetsplats. Härutinnan
anföres i promemorian, att det vid ansökan om trafiktillstånd föreskrivna
remissförfarandet bör kunna inskränkas eller underlåtas. Tillstånd
föreslås böra meddelas, därest förefintliga trafikmedel icke lämpligen kan
ombesörja ifrågavarande personbefordran. Av trafiksäkerhetsskäl förutsättes
i promemorian, att något undantag från bestämmelserna i 25 och 27
§§ yrkestrafikförordningen om godkännande av bil och om trafikkort tills
vidare icke bör stadgas för här ifrågavarande slag av persontrafik. Taxa
för körningarna anses vidare, för att icke en i förvärvssyfte bedriven yrkesmässig
trafik skall uppkomma, ej böra upptaga högre avgift än som motsvarar
skälig andel för den medresande i de fasta och rörliga driftkostnaderna
för bilen.

över promemorian har yttranden inhämtats från statens biltrafiknämnd,
samtliga länsstyrelser, järnvägsstyrelsen, 1953 års trafikutredning, Svenska
lokaltrafikföreningen, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska droskbilägareförbundet,
Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska resebyråföreningen
och Landsorganisationen i Sverige.

Den ifrågasatta ändringen av 11 § yrkestrafikförordningen tillstyrkes av
det övervägande antalet remissinstanser.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Våsternorrlands län föreslår att trafik
av här ifrågavarande slag undantages från bestämmelserna i yrkestrafikförordningen.
Den sistnämnda länsstyrelsen anför sålunda följande.

Enligt länsstyrelsens mening synes det lämpligaste sättet ått lösa detta
problem vara, att ett stadgande införes av innehåll, att ägare av personbil
må vid färd för egen räkning mellan bostadsorten och arbetsplatsen mot
ersättning medtaga arbetskamrater, som har sitt arbete på samma arbetsplats
som personbilsägaren, utan att detta skall anses hänförligt till yrkesmässig
trafik. Enligt länsstyrelsens mening har dessa transporter en så stor
social betydelse, att det borde vara möjligt att undantaga dem från yrkestrafikförordningens
bestämmelser. Med hänsyn till omfattningen av den
pågående olaga trafiken på detta område torde en sådan reform knappast
heller behöva befaras undanrycka drosktrafiken eller linjetrafiken något
större trafikunderlag.

Departementschefen, statsrådet Andersson, anför i propositionen bl. a.
följande.

»Det hade enligt min mening varit önskvärt att frågan om personbilstrafik
till och från arbetsplats kunnat erhålla sin lösning i omedelbart samband med
den allmänna översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken, som
anförtrotts 1953 års trafikutredning. Såsom jag tidigare omnämnt, kan
emellertid något förslag, baserat på denna översyn, icke för närvarande
framläggas av trafikutredningen. De olägenheter, som nuvarande anordning
och tillämpning av yrkestrafikförordningens bestämmelser innebär,
då det gäller personbilstrafik till och från arbetsplats och vilka medfört
anställande av åtal i vissa fall, där av allt alt döma ett uppenbart trafikbehov
av nyttokaraktär förelegat, gör det angeläget att redan nu söka finna en godtagbar,
om ock provisorisk lösning av förevarande spörsmål något som

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

också i yttrande över den inom kommunikationsdepartementet upprättade
promemorian förordats av 1953 års trafikutredning.-----

Såsom huvudprincip synes mig böra gälla, att trafikbehov av här ifrågavarande
slag tills vidare bör tillgodoses inom ramen för yrkestrafikförordningens
bestämmelser. Jag är sålunda icke beredd att nu förorda 1944 års
trafikutrednings förslag, att ägare av personbil, efter anmälan hos hemortens
polismyndighet, vid färd för egen räkning, må mot ersättning medtaga
passagerare, utan att körningen skall anses hänförlig till yrkesmässig
trafik. Däremot synes mig begränsade tillstånd avseende rätt till personbefordran
till och från arbetsplats mot ersättning och i samband med egen
färd böra kunna beviljas med ett avsevärt förenklat prövningsförfarande
och utan att vara förenade med de detaljföreskrifter, vilka eljest omgärdar
den yrkesmässiga trafiken.

Vad först gäller prövningen av den avsedda trafikens behövlighet torde
den kunna ske under förenklade former. Jag förutsätter, att de tillståndsbeviljande
myndigheterna därvid prövar om reguljära kommunikationsmedel
utan praktiska olägenheter kan anlitas för ifrågavarande resor.

Tillstånden bör under alla omständigheter gälla enbart rätt att vid färder
med personbil till och från egen arbetsplats mot ersättning medtaga andra
till och från arbetsplats resande personer. Tillstånden, som i regel torde
böra tidsbegränsas, bör självfallet kunna förklaras gälla för färder till och
från varierande arbetsplatser, exempelvis i televerkets linjearbete, i skogseller
vägarbete eller liknande fall.

Jag har beträffande förenklingen av handläggningsförfarandet funnit mig
kunna förorda den i departementspromemorian föreslagna tilläggsbestämmelsen
innebärande rätt att inskränka eller underlåta infordrande av vederbörliga
yttranden över ansökningar gällande här ifrågavarande trafik.

På grund av trafikformens särskilda karaktär finner jag i likhet med flertalet
av de remissinstanser, som yttrat sig därom, icke nödvändigt att här
upprätthålla de främst av trafiksäkerhetsskäl uppställda kraven på förares
trafikkort och godkännande av fordon i yrkesmässig trafik.»

Tidningstransporter med personbil i yrkesmässig trafik.

Enligt 20 § yrkestrafikförordningen innebär tillstånd till utövande av
yrkesmässig trafik för personbefordran, på sätt den tillståndsgivande myndigheten
närmare äger bestämma, jämväl rätt till befordran av gods, som
medföres av passagerare. Därest och i den omfattning samma myndighet
finner skäl sådant medgiva, må i linjetrafik för personbefordran även medföras
gods för annan än passagerare; gods för postverkets räkning får efter
anmälan hos vederbörande myndighet medföras utan särskilt tillstånd. Vid
framläggande av förslaget till nu gällande yrkestrafikförordning anförde föredragande
departementschefen i propositionen nr 115 till 1940 års riksdag i
fråga om befordran av gods, som avlämnas utan att passagerare medföljer,

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

att rätt att utföra dylika transporter såsom en del av persontrafik borde
förekomma endast i mycket begränsad utsträckning, eftersom ombesörjandet
av dylika transporter i princip borde ankomma på den yrkesmässiga trafiken
för godsbefordran; om utövare av persontrafik önskade i detta avseende
förvärva någon mera vidsträckt rätt borde det åligga honom att söka
tillstånd till godstrafik. Endast s. k. skickegodssändningar, omfattande huvudsakligen
paketgods i samband med linjetrafik för personbefordran, ansågs
böra ifrågakomma.

AB Svenska pressbyrån har i skrivelse den 12 oktober 1953 till 1953 års
trafikutredning hemställt, att trafikutredningen måtte överväga och hos
Kungl. Maj:t föreslå sådan ändring av yrkestrafikförordningen, att tidningssändningar
får befordras med personbilar i yrkesmässig trafik utan att passagerare
medföljer.

1953 års trafikutredning har i ärendet inhämtat yttranden från biltrafiknämnden,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samtliga länsstyrelser, droskbilägareförbundet,
lasttrafikbilägareförbundet och näringslivets trafikdelegation.
I flertalet remissyttranden har en författningsändring i den av pressbyrån
åsyftade riktningen tillstyrkts. Trafikutredningen har därefter i
skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet hemställt om sådan
ändring av 20 § yrkestrafikförordningen att tillstånd till beställningstrafik
för personbefordran skall förklaras innebära rätt att ombesörja tidningstransporter
med droskbil utan att passagerare medföljer.

Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, har i frågan yttrat
bl. a. följande.

»Som jag i det föregående anfört kan icke nu upptagas frågor av grundläggande
principiell betydelse för regleringen av den yrkesmässiga biltrafiken.
Till sådana frågor hör obestridligen gränsdragningen mellan person- och
godstrafik. Förevarande framställning gäller emellertid endast rätt att transportera
ett enda slags gods, tidningar, under utnyttjande av tillstånd till yrkesmässig
trafik för personbefordran. För medgivande av en med dylikt tillstånd
förknippad generell rätt talar flera skäl såsom yrkeslastbilsbeståndets
fortskridande utveckling mot tyngre fordon, tidningsdistributionens speciella
krav på passning och snabbhet samt det av pressbyrån påpekade slöseriet
med arbetskraft eller onödiga anskaffningar av egna fordon, som nuvarande
bestämmelser framtvingar. Jag har därför i likhet med 1953 års
trafikutredning funnit de speciella omständigheterna i detta fall motivera,
att redan nu sådan författningsändring vidtages, som möjliggör tidningsdistribution
med droskbilar utan samtidig transport av passagerare och ulan
särskilt tillstånd till godstrafik. Ändringen bör givas formen av ett generellt
medgivande till ifrågavarande transporter, men vederbörande tillståndsbeviljande
myndighet bör kunna föreskriva undantag härifrån i de fall, då
exempelvis tillfredsställande möjligheter till tidningstransporter erbjuder
sig genom existerande utövare av yrkesmässig godstrafik eller persontrafikens
behov kräver, att droskbilarna bibehålies vid sina egentliga uppgifter.»

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

Utskottet.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att ett rationellt utnyttjande
av personbil för samåkning till och från arbetsplats är av den
angelägenhetsgrad, att ökade möjligheter därtill bör beredas utan att den
mera omfattande översyn av bestämmelserna om yrkesmässig automobiltrafik
avvaktas, vilken pågår inom 1953 års trafikutredning.

I propositionen föreslås en provisorisk lösning för här åsyftade fall, innebärande
att kravet på trafiktillstånd bibehålies men att ansökningsförfarandet
förenklas. Tillståndsmyndigheten skall sålunda äga att inskränka
eller underlåta det eljest föreskrivna remissförfarandet samt att efterge
kravet på trafikkort och särskilt godkännande av bilen. Härigenom skulle
vinnas en betydande tids- och kostnadsbesparing.

I den motion som väckts i anledning av propositionen åsyftas en definitiv
lösning och föreslås, att ej heller särskilt tillstånd eller anmälan skall
krävas för ifrågavarande trafik.

Utskottet anser för sin del, att en slutlig lösning icke bör ske utan en
mera ingående utredning, vid vilken man kan pröva den inverkan, som
ifrågavarande samåkning må ha på trafikunderlaget för de reguljära trafikmedlen,
samt möjligheterna att tillgodose ortsbefolkningens behov av sådana
trafikmedel. Utskottet förordar därför tills vidare den i propositionen föreslagna
provisoriska utformningen av bestämmelserna.

Utskottet förutsätter härvid, att tillståndsmyndigheterna utnyttjar möjligheterna
att anordna ett enkelt förfarande och vill framhålla angelägenheten
av att tillstånd i möjligaste mån beviljas utan att förenas med de
olika detalj föreskrifter som jämväl i andra avseenden än de av författningsändringarna
berörda omgärdar den yrkesmässiga automobiltrafiken.
Vid den på tillståndsmyndigheterna ankommande behovsprövningen bör enligt
utskottets mening främst vara avgörande, om den ifrågavarande samåkningen
framstår som en praktisk lösning av de berörda arbetstagarnas
reseproblem.

Mot förslaget om rätt att med droskbil befordra tidningar utan att passagerare
medföljer har utskottet intet att erinra.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande proposition,
nr 204, måtte som sin mening giva till känna vad utskottet
anfört;

B. att förevarande motion, 11:689, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson*, fru
Svenson*, herrar Axel E. Svensson, Lundgren, Huss* och Grönkvist;

från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fru Västberg*, herr
Carlsson i Bakeröd*, fröken Höjer, fröken Sandell, herrar Cassel*, Königson
och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

av herr Sten, fröken Höjer och herr Königson.

2 Iiihang till riksdagens protokoll 195t. 9 saml. 2 avd. Nr 36.