Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

Nr 35.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändring i militär er sättnings
för ordning en den 2 juni 1950 (nr 261), dels ock
i ämnet väckta motioner.

Genom en den 5 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 130, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261).

I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

I proposition nr 60 till årets riksdag har föreslagits en råd ändringar på
yrkesskadeförsäkringens område. Genom förevarande proposition, nr 130,
föreslås nu sådana ändringar i militärersättningsförordningen som erfordras
för bibehållande av den hittillsvarande likformigheten i fråga om ersättningar
m. m.

Detta innebär att högsta beloppet av den årliga arbetsförtjänst som får
medräknas vid bestämmande av sjukpenning eller livränta höjes från
7 200 till 15 000 kronor. Vidare anknytes sjukpenningskalan till den för
sjukförsäkringens del redan antagna tabellen. Förslaget innebär vidare
att barntillägg om en, två eller tre kronor skall kunna utgå å sjukpenningen
och att denna vid sjukhusvistelse utbytes mot s. k. hempenning. På grund
av höjningen av maximibeloppet för årlig arbetsförtjänst stiger livräntornas
maximibelopp avsevärt. Begravningshjälpen höjes från 500 till 600
kronor. I fråga om rätten till efterlevandelivräntor sker en del ändringar,
som i regel innebär utvidgning av de ersättningsberättigades krets.

Någon sådan samordning, som för yrkesskadeförsäkringens del skall
gälla i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen, är tills vidare icke
avsedd i fråga om mililärcrsättningarna.

De föreslagna ändringarna i författningstexten är av följande lydelse.

721 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

F örslag
till

Förordning om ändring i militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261).

Härigenom förordnas, alt 1 § 1 mom. och 2—4, 6—19 samt 21 och 22 §§
militärersättningsförordningen den 2 juni 19501 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

1

1 mom. Varder i denna förordning
avsedd värnpliktig, till manskap
hörande fast anställd, förste
fältflygare, icke ständigt tjänstgörande
fast anställd eller frivillig under
militärtjänstgöring å tid, då riket
icke befinner sig i krig, skadad
till följd av olycksfall eller ådrager
sig person, som nu nämnts, annorledes
under dylik tjänstgöring sjukdom,
utgives av allmänna medel ersättning
enligt nedan stadgade grunder.

I denna------denna

2

Militärtjänstgöring anses hava varit
för handen icke blott då vederbörande
deltagit i sådan tjänstgöring
utan även under tid,

då han eljest på grund av tjänstgöringen
uppehållit sig inom kasernområde,
fartyg eller annan förlägg -

(Föreslagen lydelse.)

§•

1 mom. Drabbas i denna förordning
avsedd värnpliktig, till manskap
hörande fast anställd, förste
fältflygare, icke ständigt tjänstgörande
fast anställd eller frivillig under
militärtjänstgöring å tid, då riket
icke befinner sig i krig, av skada
till följd av olycksfall eller ådrager
sig person, som nu nän\nts, annorledes
under dylik tjänstgöring
sjukdom, utgives av allmänna medel
ersättning enligt nedan stadgade
grunder,
förordning.

Med skada till följd av olycksfall
avses icke blott kroppsskada
utan även skada å konstgjord lem
eller därmed jämförlig anordning,
som är i bruk för sitt ändamål.

§•

Militärtjänstgöring anses hava varit
för handen icke blott då vederbörande
deltagit i sådan tjänstgöring
utan även under tid,

då han eljest på grund av tjänstgöringen
uppehållit sig inom kasernområde,
fartyg eller annan förlägg -

1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se 1953:672 och av 9 § se 1953:256.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

3

(Gällande lydelse.)
ningsplats eller i omedelbart samband
med tjänstgöringen lovligen
uppehållit sig å allmän plats inom
tjänstgöringsorten eller den omgivning
därav, där personal tillhörande
manskapet vanligen vistas under fritid,
samt

då han färdats till eller från
tjänstgöringen samt färden föranletts
av och stått i omedelbart samband
antingen med tjänstgöringen
eller med permission eller annan ledighet.

Med militärtjänstgöring--

Sjukdom, som utan att vara förorsakad
av olycksfall yppas under
militärtjänstgöring, skall anses vara
ådragen under denna, såvida skälig
anledning ej finnes att antaga, att
sjukdomens framträdande föranletts
av annan orsak än tjänstgöringen
och att denna icke väsentligen bidragit
därtill.

Annan sjukdom, som icke förorsakats
av olycksfall, skall anses vara
ådragen under tjänstgöringen, därest
denna skäligen kan antagas hava väsentligen
bidragit till sjukdomen.

Nedan givna bestämmelser angående
skada till följd av olycksfall
skola tillämpas även beträffande
sjukdom, som icke förorsakats av
olycksfall; och skall därvid skadan

(Föreslagen lydelse.)
ningsplats eller i nära samband med
tjänstgöringen lovligen uppehållit
sig å allmän plats inom tjänstgöringsorten
eller den omgivning därav,
där personal tillhörande manskapet
vanligen vistas under fritid, samt

då han färdats till eller från
tjänstgöringen samt färden föranletts
av och stått i nära samband
antingen med tjänstgöringen eller
med permission eller annan ledighet.

--eller prövning.

1 mom. Har någon i 1 § avsedd
person, som ådragit sig skada, varit
utsatt för olycksfall varom här är
fråga, skall orsakssamband anses
föreligga mellan olycksfallet och skadan,
såvida icke övervägande skäl
tala däremot.

2 mom. Sjukdom, som utan att
vara förorsakad av olycksfall yppas
under militärtjänstgöring, skall anses
vara ådragen under denna, såvida
skälig anledning ej finnes att
antaga, att sjukdomens framträdande
föranletts av annan orsak än
tjänstgöringen och att denna icke
väsentligen bidragit därtill.

Annan sjukdom, som icke förorsakats
av olycksfall, skall anses vara
ådragen under tjänstgöringen, därest
denna skäligen kan antagas hava väsentligen
bidragit till sjukdomen.

3 mom. Nedan givna bestämmelser
angående skada till följd av
olycksfall skola tillämpas även beträffande
sjukdom, som icke förorsakats
av olycksfall; och skall där -

3 §.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gällande lydelse.)
anses hava inträffat den dag sjukdomen
yppades.

4

Ersättningsärenden, som avses i
denna förordning, avgöras med de
undantag, som i 6 och 7 §§ angivas,
av riksförsäkringsanstalten.

Över beslut av riksförsäkringsanstalten
i sådant ärende må klagan
föras hos försäkringsrådet genom
besvär, som skola hava inkommit
till försäkringsrådet sist å trettionde
dagen efter den, då klaganden erhöll
del av beslutet.

Försäkringsrådet äger — — — —

Över försäkringsrådets----

Med avseende----— •—

Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens
beslut i omförmälda
ärenden meddelas kostnadsfritt.

(Föreslagen lydelse.)
vid skadan anses hava inträffat den
dag sjukdomen yppades.

§•

Ersättningsärenden, som avses i
denna förordning, avgöras med det
undantag, som angives i 6 § 3 mom.,
av riksförsäkringsanstalten.

över beslut av riksförsäkringsanstalten
i sådant ärende må klagan
föras hos försäkringsrådet genom
besvär, som skola hava inkommit till
försäkringsrådet senast inom en månad
efter det klaganden erhållit kännedom
om beslutet.

--denna paragraf.

--ej föras.

försäkringsrådet stadgas.

6 §.

1 mom. Har någon skadats till
följd av olycksfall, som ovan avses,
skall i ersättning tillhandahållas honom
erforderlig läkarvård jämte
läkemedel och andra till arbetsförmågans
höjande eller eljest till lindrande
av menliga följder av olycksfallet
nödiga särskilda hjälpmedel,
såsom kryckor, konstgjorda lemmar
och glasögon, allt i den mån den
skadade icke eljest äger erhålla sådana
förmåner på statens bekostnad.
Den skadade är skyldig underkasta
sig vård eller föreskrift av läkare,
som vederbörande militära
myndighet eller riksförsäkringsanstalten
må tillkalla. Kan läkarvård
ej anskaffas utan oskälig omgång

1 mom. Föranleder skada till följd
av olycksfall, som ovan avses, behov
av läkar-, tandläkar- eller sjukhusvård
eller av läkemedel, skola erforderliga
kostnader härför ävensom
nödiga utgifter för resor ersättas.
Med läkarvård likställes sjukgymnastik
eller eljest behandling med
bad, massage, elektricitet eller hetluft
eller annan därmed jämförlig
behandling, som meddelas efter läkares
föreskrift. Kan läkarvård ej
anskaffas utan oskälig omgång eller
kostnad, må ersättning i stället lämnas
för annan lämplig vård.

Ersättning skall ock utgå för erforderliga
kostnader för särskilda
hjälpmedel till lindrande av menliga

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gällande lydelse.)
eller kostnad, må i stället annan
lämplig vård beredas den skadade.

Tillika gäldas behövlig kostnad
för läkarbetgg, som erfordras för bestämmande
av ersättning enligt denna
förordning eller för prövning huruvida
ersättning bör utgå.

Erfordras förnyelse av sådana
särskilda hjälpmedel, som avses i
första stycket, må, när skäl därtill
prövas föreligga, i stället för nya
hjälpmedel utgivas ersättning med
ett årligt belopp, svarande mot den
sannolika årliga kostnaden för förnyelsen,
eller ett belopp för en gång,
motsvarande sagda ersättnings kapitalvärde
enligt gällande beräkningsgrunder.

2 mom. Har olycksfallet medfört
sjukdom, som varat mer än två dagar
efter dagen för olycksfallet, utgives,
där ej annat följer av 4 mom.,
från och med dagen efter sistnämnda
dag sjukpenning så länge sjukdomen
förorsakar förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av denna
med minst en fjärdedel. Vid förlust
av arbetsförmågan utgives för varje
dag hel sjukpenning, bestämd i förhållande
till den skadades årliga arbetsförtjänst
på sätt nedan angives,
och vid nedsättning av arbetsförmågan
sjukpenning med det lägre belopp
för dag som svarar mot graden
av nedsättningen.

Hel sjukpenning skall, där ej annat
följer av vad i tredje och fjärde
styckena stadgas, utgå med belopp
som framgår av följande tabell, där -

(Föreslagen lydelse.)
följder av olycksfallet, såsom kryckor,
konstgjorda lemmar och glasögon.
Erfordras förnyelse av dylika
hjälpmedel må, när skäl därtill prövas
föreligga, kostnaden härför ersättas
genom ett årligt belopp, som
svarar mot den sannolika årliga
kostnaden för förnyelsen, eller genom
ett belopp för en gång, motsvarande
kostnadens kapitalvärde enligt
beräkningsgrunder som fastställas
av Konungen.

Tillika gäldas nödiga utgifter för
läkarintyg, som erfordras för bestämmande
av ersättning enligt denna
förordning eller för prövning huruvida
ersättning skall utgå.

Ersättning enligt detta moment
utgår endast i den mån den skadade
icke eljest äger erhålla däri angivna
förmåner på statens bekostnad.

2 mom. Har olycksfallet medfört
sjukdom, som varat mer än två dagar
efter dagen för olycksfallet, utgives,
där ej annat följer av 5 mom.,
från och med dagen efter sistnämnda
dag sjukpenning så länge sjukdomen
förorsakar förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av denna
med minst hälften. Vid förlust av
arbetsförmågan utgives för varje dag
hel sjukpenning och vid nedsättning
av arbetsförmågan halv sjukpenning.

Sjukpenningens storlek bestämmes,
där ej annat följer av vad i
femte stycket sägs, av den sjukpcnningklass,
till vilken den skadade
med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst
är att hänföra.

Sjuk penningklasserna och beloppet
av hel sjukpenning inom varje
klass framgå av följande tabell:

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gällande lydelse.)
vid sjukpenning med familjetillågg
utgår, om den skadade sammanlever
med hustru eller om den skadade
har hemmavarande barn eller adoptivbarn
under sexton år:

Den årliga arbetsför-tjänsten uppgår

Sjukpenningens belopp

utan

med

till

men ej
till

familje-

tillägg

familje-

tillågg

(kronor)

(kronor)

kronor

öre

kronor

öre

_

1 785

3

50

5

1 785

2 040

4

—

5

50

2 040

2 295

4

50

6

—

2 295

2 805

5

—

6

50

2 805

3 315

6

—

7

50

3 315

3 825

7

—

8

50

3 825

4 335

8

—

9

50

4 335

4 845

9

—

10

50

4 845

5 355

10

—

11

50

5 355

5 865

11

—

12

50

5 865

6 375

12

—

13

50

6 375

6 885

13

—

14

50

6 885

—

14

—

15

50

Uppgår den skadades årliga arbetsförtjänst
ej till ettusensexhundra
kronor, skall beloppet av hel sjukpenning
för tiden till och med den
månad, varunder den skadade fyller
aderton år, och för tiden från och
med månaden näst efter den, varunder
han fyllt sextiosju år, nedsättas
till tre kronor, om den skadades
årliga arbetsförtjänst uppgår till
minst ettusentvåhundra kronor, och
till två kronor, om den årliga arbetsförtjänsten
understiger ettusentvåhundra
kronor. Detsamma gäller beträffande
sjukpenning för annan tid
än nyss nämnts, såvida den skadades
arbetsförmåga vid olycksfallet
var höggradigt nedsatt i följd av
lyte, kronisk sjukdom eller annan
varaktig omständighet.

(Föreslagen lydelse.)

Sjuk-

pen-

ning-

klass

nr

Den skadades
årliga arbets-förtjänst uppgår

Beloppet av hel
sjukpenning

till

kr.

men ej
till

kr.

för tid t.o.m.
den månad
under vilken
den skadade
fyller 67 år
kr.

för tid
där-efter
kr.

1

_

1 800

3

3

2

1 800

2 400

4

4

3

2 400

3 000

5

5

4

3 000

3 600

6

5

5

3 600

4 200

7

6

6

4 200

5 000

8

6

7

5 000

5 800

9

7

8

5 800

6 800

10

7

9

6 800

8 400

12

8

10

8 400

10 200

14

9

11

10 200

12 000

16

10

12

12 000

14 000

18

11

13

14 000

—

20

12

Halv sjukpenning utgör hälften
av hel sjukpenning.

Andra lagutskottets

(Gällande lydelse.)

Har livränta utgått enligt 3 mom.,
motsvarande förlust av arbetsförmågan,
skall hel sjukpenning under tid
omedelbart därefter, med undantag
för tid då den skadade i anledning
av skadan är intagen å sjukvårdsanstalt,
utgöra lägst en fyrahundradedel
av sådan livräntas årsbelopp.
Föreligger vårdbehov som i 3 mom.
tredje stycket sägs, skall hänsyn därtill
tagas vid nämnda årsbelopps beräkning.

3 mom. Har olycksfallet, efter
upphörande av därav förorsakad
sjukdom, medfört under längre eller
kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av
denna med minst en tiondel, utgives,
där ej annat följer av 4 mom., livränta
under tiden, utgörande för år
räknat

a) vid förlust av arbetsförmågan
ett belopp motsvarande två tredjedelar
av den skadades årliga arbetsförtjänst,
beräknad på sätt i 9 § sägs,

och

b) vid nedsättning av arbetsförmågan
den del av nyssnämnda belopp
som svarar mot graden av nedsättningen.

Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av
denna med minst tre tiondelar, förlwjcs
livränta för tiden från och
med månaden näst efter den, varunder
den skadade fyllt aderton år,
till och med den månad, varunder
den skadade fyller sextiosju år, till
ett årligt belopp, motsvarande

utlåtande nr 35. ‘

(Föreslagen lydelse.)

För tid, beträffande vilken livränta,
som tillerkänts den skadade,
enligt 3 mom. första stycket andra
punkten icke må uppbäras, ma hel
sjukpenning jämte barntillägg, som
avses i nästa stycke, icke utgå med
lägre belopp än som motsvarar livräntan
för dag räknad.

1 fråga om utgivande av barntilllägg
till sjukpenningen och av hempenning
i stället för sjukpenning
skola bestämmelserna i 24 och 15 §§
lagen om yrkesskadeförsäkring äga
motsvarande tillämpning.

3 mom. Har olycksfallet efter
upphörande av därav förorsakad
sjukdom medfört under längre eller
kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av
denna med minst en tiondel, utgives,
där ej annat följer av 5 mom., livränta
under tiden till den skadade.
Medför samma olycksfall ånyo sjukdom,
på grund varav sjukpenning
skall utgå, äger den skadade dock
icke uppbära livräntan under sjukdomstiden.
Livräntan beräknas på
grundval av den skadades årliga arbetsförtjänst,
i förekommande fall
nedsatt efter vad i tredje stycket
sägs, (ersättningsunderlaget) samt
utgår för tid till och med den månad,
under vilken han fyller sextiosju
år, med belopp som för år räknat
motsvarar

a) vid förlust av arbetsförmågan:
elva tolftedelar av ersättningsunderlaget,

b) vid nedsättning av arbetsförmågan
med minst tre tiondelar: en
mot graden av nedsättningen svarande
del av ersättningsunderlaget,

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gällande lydelse.)

a) vid förlust av arbetsförmågan
elva tolftedelar av den skadades årliga
arbetsförtjänst, beräknad på sätt
i 9 § sägs, och

b) vid nedsättning av arbetsförmågan
ett mot graden av nedsåttningen
svarande belopp av sagda arbetsförtjänst,
minskat med en tolftedel
av denna.

Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan
och tillika behov av
särskild vård som ej avses i 1 mom.,
förhöjes livränta under den tid förhållandet
varar med ett årligt belopp,
bestämt med hänsyn till vårdbehovets
omfattning, högst ettusenåttahundra
kronor för år räknat
(vårdbidrag); och må sådan förhöjning
utgå jämte förhöjning enligt
föregående stycke.

På därom av den skadade gjord
ansökan må försäkringsrådet, när
skäl därtill prövas föreligga, besluta
att i stället för livränta eller del därav
skall till den skadade utgivas ett
kapital för en gång, till belopp motsvarande
högst livräntans eller livräntedelens
kapitalvärde enligt gällande
beräkningsgrunder.

(Föreslagen lydelse.)

minskad med en tolftedel av detta,
och

c) vid nedsättning av arbetsförmågan
med mindre än tre tiondelar:
den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget,
som svarar mot
graden av nedsättningen.

För tid från och med månaden
näst efter den, under vilken skadad
fyllt sextiosju år, utgör livräntan
tre fjärdedelar av det belopp, vartill
livräntan skall beräknas jämlikt
första stycket.

Vid fastställande av ersättningsunderlaget
medräknas årlig arbetsförtjänst,
som icke överstiger sjutusentvåhundra
kronor, till hela sitt
belopp, den del av arbetsförtjänsten,
som överstiger sjutusentvåhundra
men ej tiotusenåttahundra kronor,
till tre fjärdedelar och den del därav,
som överstiger tiotusenåttahundra
kronor, till hälften.

På ansökan av den skadade må
försäkringsrådet, när skäl därtill
prövas föreligga, besluta att livränta
eller del därav eller livränta för viss
tid skall utbytas mot ett belopp för
en gång, motsvarande högst de utbytta
livräntebeloppens kapitalvärde
enligt beräkningsgrunder som fastställas
av Konungen.

4 mom. År skadad till följd av
olycksfallet under längre tid ur
stånd att reda sig själv, förhöjes honom
tillkommande sjukpenning eller
livränta under tiden med vårdbidrag,
varvid bestämmelserna i 17 §
lagen om yrkesskadeförsäkring skola
äga motsvarande tillämpning.

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gällande lydelse.)
b mom. Ersättning enligt 2 och 3
inom. utgår icke till fast anställt
manskap, så länge anställningen varar,
ej heller till värnpliktiga, icke
ständigt tjänstgörande fast anställd
personal eller frivilliga för tid, under
vilken tjänstgöringen varar.

7

Har olycksfallet medfört den skadades
död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med femhundra
kronor;

b) livräntor till efterlevande,
nämligen:

till änka eller änkling, när äktenskapet
slutits före olycksfallet, en
livränta från dödsfallet, så länge livräntetagaren
lever ogift, å ett årligt
belopp motsvarande en tredjedel av
den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes barn som
ej fyllt sexton år, evad det fötts inom
eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn
under nämnda ålder, som
adopterats före olycksfallet, en livränta
från dödsfallet till dess barnet
uppnått samma ålder å ett årligt belopp
motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;
samt

till den avlidnes fader eller moder,
adoptivfader eller adoptivmoder
eller, om båda föräldrarna eller
adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt,
därest de för sitt uppehälle
varit av den avlidnes arbete
väsentligen beroende, en livränta å
ett årligt belopp motsvarande värdet
av det underhåll de av den avlidne
åtnjutit, dock högst en fjärdedel av
den avlidnes arbetsförtjänst.

(Föreslagen lydelse.)

5 mom. Ersättning enligt 2—4
mom. utgår icke till fast anställt
manskap eller förste fältflygare, så
länge anställningen varar, ej heller
till värnpliktiga, icke ständigt tjänstgörande
fast anställd personal eller
frivilliga för tid, under vilken tjänstgöringen
varar.

§•

1 mom. Har olycksfallet medfört
den skadades död, skall utgivas begravningshjälp
med sexhundra kronor
och, enligt vad nedan i 2—5
mom. sägs, för år beräknade livräntor
till efterlevande.

2 mom. Änka efter den avlidne
äger uppbära livränta, så länge hon
lever ogift. Livräntans belopp skall
för tid till och med den månad, under
vilken änkan fyller sextiosju år,
motsvara eu tredjedel och för tid
därefter en fjärdedel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst. Levde makarna
åtskilda efter vunnen hemskillnad,
skall livränta dock ej utgå
till änkan med mindre hon enligt
dom eller avtal var berättigad till
underhåll av den avlidne.

Var den avlidne ogift, skall livränta
efter samma grunder som angivits
i första stycket utgå till ogift
kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde
med den avlidne under
äktenskapsliknande förhållanden, så
ock till kvinna, som var trolovad
med den avlidne och som hade eller
haft barn med honom eller var havande
med barn till honom. Har
kvinna som nu nämnts varit gift
och äger hon åtnjuta underhåll av
sin förutvarande man eller, om han

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gällande lydelse.)

Där livräntor till efterlevande enligt
nu angivna grunder skulle, för
år räknat, tillsammans överstiga fem
sjättedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
skola de, så länge anledningen
härtill fortfar, nedsättas
till sammanlagt detta belopp. Härvid
skall iakttagas, att livräntor till
efterlevande make och barn eller
adoptivbarn skola utgå före livränta
till föräldrar eller adoptivföräldrar
samt att förstnämnda livräntor skola
i den mån så erfordras nedsättas i
förhållande till vad på varje livräntetagare
belöper.

Livränta till änkling skall ej utgå,
med mindre han för sitt uppehälle
varit av den avlidnas arbete
beroende, och må ej åtnjutas av
änkling, som väsentligen åsidosatt
den honom gentemot hustrun åliggande
försörjningsplikt eller väsentligen
åsidosätter sin försörjningsplikt
mot makarnas barn eller adoptivbarn.
Skall på grund av försumlighet,
som nu sagts, livränta till
änkling ej utgå, må försäkringsrådet
besluta, att livräntan i stället
skall utgå till den avlidnas barn eller
adoptivbarn, som ej fyllt sexton
år.

Till änka eller änkling, som uppbär
livränta och före fyllda sextio
år ingår nytt äktenskap, utgives ett
kapital för en gång, motsvarande den
avlidnes årliga arbetsförtjänst.

(Föreslagen lydelse.)
är avliden, i egenskap av efterlevande
till honom uppbära livränta, pension
— annan än folkpension —
skadestånd eller annan därmed jämförlig
ersättning, som skall upphöra
att utgå därest hon ingår nytt äktenskap,
skall för tid, under vilken hon
äger rätt till dylik förmån, henne
tillkommande livränta enligt detta
stycke minskas med vad som svarar
mot värdet av förmånen. Avdrag
som nu sagts skall ock ske för vad
kvinnan äger uppbära i livränta efter
man, med vilken hon tidigare
sammanlevat under äktenskapsliknande
förhållanden eller varit trolovad.

Rätten till livränta enligt första
eller andra stycket upphör, därest
den efterlevande avsevärd tid under
äktenskapsliknande förhållanden
sammanlever med annan.

Efterlämnar den som avlidit änkling
och kommer denne genom dödsfallet
att sakna erforderligt underhåll,
skall livränta tillerkännas honom
efter vad som med hänsyn till
omständigheterna prövas skäligt.
Livränta må dock utgå endast så
länge änklingen lever ogift samt må
för tid till och med den månad, under
vilken han fyller sextiosju år,
motsvara högst en tredjedel och för
tid därefter högst en fjärdedel av
den avlidnas årliga arbetsförtjänst.

Var den som avlidit pliktig att
till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
å särskilda tider
utgiva bidrag till förutvarande make,
äger denne, så länge bidraget
skolat utgå, erhålla livränta med belopp,
som motsvarar bidraget. Liv -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

11

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

räntan må dock för tid till och med
den månad, under vilken den berättigade
fyller sextiosju år, motsvara
högst en tredjedel och för tid därefter
högst en fjärdedel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera livränteberättigade
och skulle enligt ovan angivna beräkningsgrunder
livräntornas sammanlagda
belopp överstiga en tredjedel
av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
skola livräntorna, så länge
anledningen härtill fortfar, nedsättas
proportionellt så att de tillhopa uppgå
till nyssnämnda andel av den årliga
arbetsförtjänsten.

Skall livränta, varom sägs i detta
mom., utgå så länge livräntetagaren
lever ogift och ingår livräntetagaren
äktenskap före fyllda sextio
år, utgives ett belopp för en gång,
motsvarande tre årsbelopp av livräntan,
beräknad utan hänsyn till
stadgandena i nästföregående stycke
och i 5 mom. här nedan.

3 mom. Varje barn till den avlidne
äger till den dag det fyller sexton
år uppbära livränta med belopp,
som motsvarar en sjättedel av den
avlidnes årliga arbetsförtjänst. År
barnet efter sagda tidpunkt till följd
av sjukdom eller annan dylik orsak
ur stånd att själv försörja sig, skall
livräntan utgå, så länge anledningen
till den bristande försörjningsförmågan
fortfar, dock längst till den
dag barnet fyller tjuguett år. Till
barn, som var adopterat av annan
än den avlidnes make, skall livränta
dock ej utgivas, med mindre adoptanten
samt, om han var gift, hans
make vid tiden för dödsfallet voro

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

ur stånd att fullgöra sin underhållsskyldighet
mot barnet. Ej heller
skall livränta utgå till barn utom
äktenskap, därest den avlidne enligt
avtal, som är bindande för barnet,
åtagit sig att till dess underhåll utgiva
visst belopp en gång för alla.

Adoptivbarn äger samma rätt till
livränta som eget barn.

Var den avlidne gift, skall med
eget barn likställas jämväl makens
barn i tidigare gifte eller utom äktenskap
eller adoptivbarn, såvida
barnet stod under makens vårdnad;
dock skall livränta till barn som nu
nämnts ej utgå efter kvinna, med
mindre barnet genom hennes frånfälle
kommer att sakna erforderligt
underhåll.

4 mom. Kommer den avlidnes fader,
moder eller adoptant att till
följd av dödsfallet sakna erforderligi
underhåll, äger sådan efterlevande
under sin återstående livstid
erhålla livränta med belopp, som
med hänsyn till omständigheterna
prövas skäligt, dock högst motsvarande
en sjättedel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst.

5 mom. Skulle enligt de i 2—4
mom. angivna beräkningsgrunderna
samtliga livräntor till efterlevande
överstiga fem sjättedelar av det i 6 §
3 mom. angivna ersättningsunderlaget,
skola livräntorna, så länge anledningen
härtill fortfar, nedsättas
proportionellt så att de tillhopa uppgå
till nyssnämnda andel av ersättning
sunder lag et; dock skola livräntor
till efterlevande, som avses i 2
och 3 mom., utgå före livräntor till
efterlevande, varom sägs i 4 mom.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

13

(Gällande lydelse.)

8

Vid bedömandet, i vad mån viss
kroppsskada åstadkommit nedsättning
av arbetsförmågan, skall hänsyn
tagas ej blott till skadans beskaffenhet
och inverkan på den skadades
förmåga i allmänhet att försörja
sig genom arbete, utan även
till skadans inflytande på de särskilda
färdigheter, som för drivande
av den skadades yrke må vara erforderliga,
samt till den skadades
ålder. Var den skadade vid olycksfallet
behäftad med kroppsskada eller
lyte, skall hänsyn jämväl därtill
tagas.

Undergår den skadade yrkesutbildning,
som är ägnad att väsentligt
minska skadans inverkan på hans
förmåga att framdeles bereda sig arbetsinkomst
och som, med hänsyn
till skadans beskaffenhet, utbildningens
omfattning och omständigheterna
i övrigt, kan anses huvudsakligen
syfta därtill, skall vid bedömande
av arbetsförmågans nedsättning
under utbildningstiden även
beaktas i vad mån utbildningen medför
hinder för den skadade att utföra
förvärvsarbete. Vid bedömande
av arbetsförmågans nedsättning efter
utbildningens upphörande må,
om utbildningen kan antagas hava
varaktigt minskat skadans inverkan
på arbetsförmågan, skälig hänsyn
tagas därtill.

(Föreslagen lydelse.)

§•

Vid bedömande i vad mån skada
medfört nedsättning av arbetsförmågan
skall hänsyn tagas till skadans
beskaffenhet och dess inverkan ej
blott på den skadades förmåga i allmänhet
att bereda sig inkomst av
arbete utan även på hans förmåga
att utöva sitt yrke. Var den skadade
vid olycksfallet behäftad med
kroppsskada eller lyte, skall hänsyn
tagas jämväl därtill.

Om någon genom skada till följd
av olycksfall varom här är fråga får
sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt
med mindre än en tiondel och ånyo
skadas till följd av sådant olycksfall,
skall vid bedömande av arbetsförmågans
nedsättning på grund av det
senare olycksfallet den tidigare skadan
anses hava orsakats av detta.

Därest den skadade undergår yrkesutbildning,
som huvudsakligen
syftar till och är ägnad att väsentligt
minska skadans inverkan på
hans förmåga att framdeles bereda
sig arbetsinkomst, skall vid bedömande
av arbetsförmågans nedsättning
under utbildningstiden beaktas
i vad mån utbildningen medför hinder
för honom att utföra förvärvsarbete.
Vid bedömande av arbetsförmågans
nedsättning efter utbildningstidens
upphörande må, om utbildningen
kan antagas hava varaktigt
minskat skadans inverkan på
arbetsförmågan, skälig hänsyn tagas
därtill.

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(G äl lande lydelse.)

9

Den skadades i 6 och 7 §§ omförmälda
årliga arbetsförtjänst beräknas
i överensstämmelse med 9 § lagen
om försäkring för olycksfall i
arbete.

Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än fyratusenåttahundra
kronor. Detsamma
gäller beträffande fast anställt manskap
och hemvärnspersonal, då fråga
är om sjukpenning för tid efter
det kalenderår, under vilket den skadade
fyllt tjugu år, eller om livränta.

10

Har den skadade i anledning av
skadan intagits å sjukvårdsanstalt,
äger riksförsäkringsanstalten att å
sjukpenning för vårdtiden avdraga
en krona 50 öre för dag, dock högst
hälften av sjukpenningen.

Riksförsäkringsanstalten äger ock
att under viss tid i stället för sjukpenning
eller livränta eller del därav
bereda den, som är hemfallen åt
dryckenskap eller allvarligt läkemedelsmissbruk,
ersättning i naturaförmåner
samt, efter samtycke av
ersättningstagaren eller dennes målsman,
bereda ersättningstagaren uppehälle
å ålderdomshem, barnhem
eller annan dylik anstalt. 11

(Föreslagen lydelse.)

!•

Den skadades i 6 och 7 §§ omförmälda
årliga arbetsförtjänst beräknas
i överensstämmelse med 9 § lagen
om yrkesskadeförsäkring.

Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än femtusen
kronor. Detsamma gäller beträffande
fast anställt manskap och
hemvärnspersonal, då fråga är om
ersättning för tid efter det den skadade
fyllt tjugu år eller om livränta
till efterlevande.

§•

Riksförsäkringsanstalten äger att,
om anledning föreligger härtill, i
stället för sjukpenning eller livränta
eller del därav bereda den, som är
hemfallen åt dryckenskap eller allvarligt
läkemedelsmissbruk, ersättning
i naturaförmåner.

11 §.

1 mom. Skall av------— statens bidrag.

Såsom understöd — -------avdrags bestämmande.

Avdrag må —-------— för behövande.

Innehar eller —-----därtill föranleda.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

15

(Gällande lydelse.)

2 mom. Har i anledning av skadan
erkänd sjukkassa till den skadade
utgivit sjukpenning, som enligt
kassans stadgar ej må utgå samtidigt
med ersättning enligt denna förordning,
skall vid utgivande till den
skadade av sjukpenning, som enligt
denna förordning tillkommer honom
för samma tid, på begäran av kassan
göras avdrag för vad kassan utgivit
och det avdragna beloppet utbetalas
till kassan.

Från ersättning------

3 mom. Skall, i —-----—

15 §.

Har skadan uppsåtligen förorsakats
av den skadade, utgår ej ersättning
enligt denna förordning. Ej
heller må, där skada, som medfört
den skadades död, uppsåtligen eller
genom grovt vållande förorsakats av
efterlevande, ersättning utgå till
denne.

12 §.

Har olycksfall föranletts därav,
att den skadade ej ställt sig till efterrättelse
gällande anordning eller
föreskrift om åtgärder för undvikande
av olycksfall, och äro omständigheterna
sådana, att han därigenom
måste anses hava gjort sig

(Föreslagen lydelse.)

Finnas i detta mom. givna bestämmelser
i särskilt fall icke tilllämpliga,
prövar riksförsäkringsanstalten,
huruvida och med vilket belopp
avdrag å ersättningen enligt
denna förordning skäligen skall äga
rum.

2 mom. Har skadad från allmän
sjukkassa uppburit ersättning, som
skolat utgivas enligt denna förordning,
skall, därest förhållandet kommer
till riksförsäkringsanstaltens
kännedom, vad som utgivits från
kassan avdragas från ersättning,
som i anledning av skadan tillkommer
honom enligt denna förordning,
samt det avdragna beloppet utbetalas
till kassan.

till pensionsstyrelsen.

Konungen föreskriver.

12 §.

1 mom. Ersättning enligt denna
förordning utgår icke i anledning av
skada, som någon uppsåtligen åsamkat
sig.

Har skada medfört döden, utgår
livränta ej till efterlevande, som genom
brottslig gärning uppsåtligen
bragt den skadade om livet eller, där
annan förövat gärningen, medverkat
till brottet såsom i 3 kap. A eller 5 §
strafflagen sägs.

2 mom. Sjukpenning jämte barntillägg
samt livränta, som tillkommer
den skadade, må skäligen nedsättas,
såframt denne ådragit sig
skadan vid förövande av handling,
för vilken straff genom lagakraftägande
dom ådömts honom, eller,
sedan skadan inträffat, gör sig skyl -

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gällande lydelse.)
skyldig till grov vårdslöshet, eller
har olycksfallet föranletts därav, att
den skadade varit av starka drycker
berusad, må ersättning enligt 6 §
skäligen nedsättas.

Skälig nedsättning av ersättning
enligt 6 § må ock äga rum, där den
skadade ej ställt sig till efterrättelse
anordning eller föreskrift om sjukhus-
eller läkarvård, som givits på
grund av denna förordning, så ock
där genom försummelse av den skadade
underrättelse enligt 5 § icke
lämnats; dock att nedsättning av ersättningen
ej må ske, såvida ej skadan
väsentligen förvärrats därigenom,
att den skadade i följd av förseelsen
kommit att sakna lämplig
vård.

13

Sedan riksförsäkringsanstalten
erhållit kännedom om skadan, skall
anstalten, så snart ske kan, ändå
att ansökan om ersättning icke blivit
gjord, besluta om de åtgärder,
som för den skadades vård må vara
av nöden, samt bestämma den ersättning,
som enligt denna förordning
skall utgivas.

Kan ej med ledning av inkomna
handlingar eller eljest erhållna upp -

(Föreslagen lydelse.)
dig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt
eller medvetet eller av
grov vårdslöshet lämnar oriktig eller
vilseledande uppgift angående förhållande,
som är av betydelse för
rätten till ersättning.

Vägrar den skadade utan giltig
anledning att rätta sig efter föreskrift,
som i syfte att förkorta sjukdomstiden
eller eljest lindra menliga
följder av skadan givits av militär
myndighet, riksförsäkringsanstalten
eller läkare, och har till följd härav
skadan medfört väsentligt mera
långvarig eller höggradig nedsättning
av arbetsförmågan, må ock skälig
nedsättning ske av ersättning
som avses i första stycket.

Livränta till efterlevande må skäligen
nedsättas, såframt denne annorledes
än i 1 mom. sägs vållat
dödsfallet genom handling, för vilken
straff genom lagakr af tågande
dom ådömts honom, eller medvetet
eller av grov vårdslöshet lämnar
oriktig eller vilseledande uppgift angående
förhållande, som är av betydelse
för rätten till livräntan.

§•

Sedan riksförsäkringsanstalten
erhållit kännedom om skadan, skall
anstalten bestämma den ersättning
som skall utgivas samt, där så finnes
påkallat, vidtaga åtgärder för
vård av den skadade.

Därest det ej genast kan avgöras,
huruvida ersättning bör utgå, skall,

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gällande lydelse.)
lysningar genast avgöras, huruvida
ersättning bör utgå, skall, om sannolika
skäl därtill finnas, ersättning
ändock provisoriskt utgivas.
Kan ej med ledning av erhållna upplysningar
beloppet av sjukpenning
eller livränta genast bestämmas, utgives
provisoriskt skäligt belopp. Ersättning,
som enligt vad nu är sagt
blivit provisoriskt bestämd, utgives
utan återbetalningsskyldighet, därest
sedermera ersättningen bestämmes
till lägre belopp eller ersättning finnes
icke böra utgå.

Inträder, sedan ersättning till den
skadade blivit av riksförsäkringsanstalten
bestämd, väsentlig förändring
i de förhållanden, vilka voro
avgörande för ersättningens bestämmande,
må jämkning i ersättningen
äga rum. Sådan jämkning må dock,
där fråga är om minskning eller indragning
av ersättning, ej avse tid
före den dag, då jämkningen beslutas.

Beslut om ersättning skall, så fort
ske kan, meddelas den ersättningsberättigade
och utan hinder av förd
klagan tills vidare lända till efterrättelse.

(Föreslagen lydelse.)
om sannolika skäl äro därtill, ersättning
utgivas provisoriskt. Kan ej beloppet
av sjukpenning eller livränta
genast bestämmas, utgives provisoriskt
skäligt belopp. Ersättning som
nu sagts utgives utan återbetalningsskyldighet
för fall, att ersättningen
sedermera bestämmes till lägre belopp
eller ersättning finnes icke böra
utgå.

Beslut om ersättning skall meddelas
så snart det kan ske och lända
till efterrättelse utan hinder av förd
klagan.

Därest väsentlig ändring inträtt i
de förhållanden, som voro avgörande
för beslut om ersättning till skadad,
äger riksförsäkringsanstalten
upptaga ärendet till ny prövning.
Ersättning för förfluten tid må dock
ej minskas eller indragas.

14

Begravningshjälp ävensom kapital
enligt 6, 7 och 21 §§ utbetalas så
fort ske kan. Sjukpenning utbetalas
för varje kalendervecka å veckans
sista dag och livränta för varje månad,
räknad från den dag, rätten till
livränta inträtt, å månadens första
dag; dock att jämväl sjukpenning
må utbetalas månadsvis i förskott
och att livränta må, med livränteta 2—721

54 Bihang till riksdagens protokoll

§•

Sjukpenning utbetalas för varje
kalendervecka å veckans sista dag
men må utbetalas i förskott för högst
en månad.

Livränta, som ej utgår i form av
ett belopp för en gång, utbetalas, såvida
ej annat överenskommes med
livräntetagaren, för varje månad,
räknat från den dag rätten till livränta
inträtt, å månadens första dag.

1954. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gältande lydelse.)
garens samtycke utbetalas för längre
betalningsterminer än månad. Beträffande
tiden för utbetalning av
årlig ersättning enligt 6 § 1 mom.
tredje stycket äger riksförsäkringsanstalten
meddela sådana bestämmelser,
som må anses lämpliga för
vinnande av säkerhet, att ersättningen
användes för det därmed avsedda
ändamålet. Förskottsvis utgiven
ersättning för tid, under vilken
rätten till ersättning upphör eller
ersättningen minskas, må icke
till någon del återkrävas. Uppkommer
vid bestämmande av belopp,
som skall utbetalas, bråktal av öre,
utföres beloppet med närmast högre
antal ören.

Har ersåttningstagaren ej före utgången
av året näst efter det, under
vilket ersättningsbelopp skolat utbetalas,
vare sig uppburit beloppet eller
hos riksförsäkringsanstalten påfordrat
utbetalning av detsamma, är
rätten till beloppets utfående förverkad.

Angående sättet

(Föreslagen lydelse.)

I den mån livränta finnes böra för
viss tid, under vilken anpassning efter
skadans verkningar beräknas inträda,
utgå med högre belopp än för
tiden därefter, må utbetalningen ske
enligt föreskrifter som meddelas av
försäkringsrådet.

Beträffande tiden för utbetalning
av årlig ersättning enligt 6 § 1 mom.
andra stycket äger riksförsäkringsanstalten
meddela sådana bestämmelser,
som må anses lämpliga för
vinnande av säkerhet, att ersättningen
användes för det därmed avsedda
ändamålet.

Annan ersättning än sådan som
avses i första, andra och tredje styckena
utbetalas så snart det kan ske.

Förskottsvis utgiven ersättning
för tid, under vilken rätten till ersättning
upphör eller ersättningen
minskas, må icke till någon del återkrävas.

Slutar sjukpenning- eller livräntebelopp,
som skall utbetalas, ej å helt
tiotal ören, avrundas det till närmast
högre, å helt tiotal ören slutande
belopp.

förordnar Konungen.

15 §.

Framställning om ersättning enligt
denna förordning skall göras
inom två år, beträffande sjukpenning
och livränta från den dag ersättningen
avser, i fråga om begravningshjälp
från dagen för dödsfallet
samt såvitt angår annan ersättning
från den dag då den skadade guldit
det belopp, för vilket ersättning begäres,
allt vid äventyr att rätten förloras.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

19

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

(Se 14 § andra stycket.) Underlåter någon att uppbära er sättning

inom sex månader efter det
riksförsäkringsanstalten meddelat
honom att så kunnat ske, må utbetalning
av ersättningen vägras.

16 §.

Äger någon rätt till ersättning enligt
denna förordning, är han ej därav
hindrad att göra gällande det anspråk
på skadestånd utöver ersättningen,
som i följd av skadan må
tillkomma honom enligt allmän lag
eller särskild författning.

Vad i ersättning enligt denna förordning
utgivits må av riksförsäkringsanstalten
för statsverkets räkning
sökas åter av den, som vållat
skadan eller oberoende av vållande
enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd,
där ej även han drabbats
av olycksfallet och på grund därav
är berättigad till ersättning enligt
denna förordning. På grund av vad
i detta stycke sägs skall riksförsäkringsanstalten
dock äga att återkräva
allenast vad ersättningstagaren
varit berättigad att utbekomma av
den skadeståndspliktige.

Äger någon rätt till ersättning enligt
denna förordning, är han ej därav
hindrad att göra gällande det anspråk
på skadestånd utöver ersättningen,
som i följd av skadan må
tillkomma honom.

Vad i ersättning enligt denna förordning
utgivits må riksförsäkringsanstalten
för statsverkets räkning
återkräva av den som uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet
vållat skadan eller, dår denna uppkommit
i följd av trafik med motorfordon
som avses i 2 § lagen
den 10 maj 1929 om trafikförsäkring
å motorfordon, enligt lag är
skyldig att utgiva skadestånd evad
han är vållande till skadan eller ej.
På grund av vad i detta stycke sägs
skall riksförsäkringsanstalten dock
äga att återkräva allenast vad den
ersättningsberättigade ägt utbekomma
av den skadeståndsskyldige.

17 §.

Rätt till ersättning enligt denna Fordran å ersättning, som inneförordning
kan icke överlåtas och står hos riksförsäkringsanstalten,
må förty ej tagas i mät för gäld. må ej för gäld tagas i mät.

Ej heller må rätt till ersättning
överlåtas, innan den ersättningsberättigade
äger lyfta ersättningen.

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gällande lydelse.)

18

Riksförsäkringsanstälten ävensom
försäkringsrådet äga att till vidare
utredning rörande tillämpning av
någon i denna förordning given bestämmelse
låta vid allmän domstol
avhöra vittnen eller sakkunniga
samt av vederbörande polismyndighet
påfordra undersökning.

19

Vad som finnes stadgat rörande
skyldighet för arbetsgivare att till
försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten
lämna uppgifter, som
erfordras för bestämmande av ersättning
enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete, och rörande
ansvar, då någon underlåter att lämna
sådan uppgift eller lämnar veterligen
oriktig uppgift, äger motsvarande
tillämpning beträffande uppgifter
till ledning för bestämmande
av ersättning enligt denna förordning.

(Föreslagen lydelse.)

§•

På begäran av riksförsäkringsanstalten
eller försäkringsrådet må, till
vinnande av utredning i ärende angående
ersättning enligt denna förordning,
vid allmän underrätt höras
vittne eller sakkunnig eller förhör
under sanningsförsäkran äga rum
med den som saken rör. Ej vare någon
skyldig att inställa sig vid annan
underrätt än den, inom vars
område han vistas. Om förhöret
skall i tillämpliga delar gälla vad
om bevisupptagning utom huvudförhandling
är stadgat. Ersättning till
den som inställt sig för att höras
skall utgå efter vad rätten prövar
skäligt och utgivas av riksförsäkringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet
äga även att för det i
första stycket avsedda ändamålet av
vederbörande polismyndighet påfordra
undersökning.

§•

Vad som finnes stadgat rörande
skyldighet för arbetsgivare att på
begäran till försäkringsrådet eller
riksförsäkringsanstalten lämna uppgifter,
som erfordras för bestämmande
av ersättning enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring, och rörande
ansvar, då någon underlåter att lämna
sådan uppgift eller i uppgift lämnar
oriktigt meddelande, äger motsvarande
tillämpning beträffande
uppgifter till ledning för bestämmande
av ersättning enligt denna
förordning.

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

21

Är någon, som har rätt till sjukpenning
eller livränta enligt denna
förordning, icke svensk medborgare,
och är han ej i riket bosatt, äger
riksförsäkringsanstalten att med
hans samtycke, när som helst, i stället
för sådan ersättning till honom
utgiva ett kapital för en gång till
belopp motsvarande högst femtio
och minst tjugu procent av ersättningens
kapitalvärde enligt gällande
beräkningsgrunder. Har utbyte av
ersättning mot kapital ägt rum, är
rätten till vidare ersättning på grund
av skadan förfallen.

22

Har i 1 § avsedd person blivit
borta, samt har all underrättelse om
honom upphört, och kan skäligen
antagas, att han omkommit till följd
av olycksfall, som avses i denna förordning,
äger anhörig, som i 7 § b)
omförmåles, uppbära livränta efter
de i 7 § stadgade grunder.

Riksförsäkringsanstalten är berättigad
att av sådan anhörig, såsom
villkor för utbetalning av livränta,
fordra förklaring på heder och samvete,
att han saknar varje underrättelse
om den försvunne. I fråga om
omyndig må sådan förklaring infordras
från förmyndaren.

Rätten till livränta upphör, därest
den försvunne finnes vara vid liv
eller hava avlidit av annan orsak än
olycksfall som avses i denna förordning.

§•

Är någon, som har rätt till sjukpenning,
barntillägg eller livränta enligt
denna förordning, icke svensk
medborgare, och är han ej i riket bosatt,
äger riksförsäkringsanstalten
att med hans samtycke när som helst
i stället för sådan ersättning till honom
utgiva ett belopp för en gång,
motsvarande högst femtio och minst
tjugu procent av ersättningens kapitalvärde.
Har utbyte som nu nämnts
ägt rum föreligger ej rätt till vidare
ersättning på grund av skadan.

§•

Har i 1 § avsedd person blivit
borta och kan det antagas att han
avlidit till följd av olycksfall, som
avses i denna förordning, skola till
hans efterlevande utbetalas livräntor
enligt vad i 7 § 2—5 mom. sägs.
Riksförsäkringsanstalten är dock berättigad
att såsom villkor för utbetalningen
fordra förklaring på heder
och samvete av efterlevande, att
han saknar varje underrättelse om
den försvunne. I fråga om omyndig
må sådan förklaring infordras från
hans förmyndare.

Finnes den försvunne sedermera
vara vid liv eller hava avlidit av annan
orsak än olycksfall som avses i
denna förordning, upphör rätten till
livränta.

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955. Ersättningsanspråk
på grund av skada, som inträffat dessförinnan, skola alltjämt bedömas
enligt äldre bestämmelser; dock att, därest till följd av äldre bestämmelser
rätten till ersättning skulle förloras efter den 31 december 1954, vad som
stadgats i 15 § första stycket i den nya lydelsen skall tillämpas samt att
vad som stadgats i 8 § andra stycket om tidigare skada skall gälla även
skada, som inträffat före den 1 januari 1955, där ej den tid, inom vilken
fordran på grund av den skadan skolat bevakas, gått till ända före sistnämnda
dag.

I samband med propositionen har väckts två motioner, nämligen nr 467
i första kammaren av herr Weiland m. fl. och nr 600 i andra kammaren
av fröken Höjer m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen giver Kungl.
Maj:t befogenhet att besluta om efterlevandelivränta enligt militärersättningsförordningen
i sådana äldre fall, där vederbörande nu är utestängd
från livränterätt i följd av inskränkning, som bortfaller i de nya bestämmelserna».

I fråga om de skäl, som ligger till grund för det genom propositionen
framlagda författningsförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför
ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionen II: 600.

Propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Torsten Nilsson, anför i
propositionen bl. a. följande.

»Rätten till ersättning på grund av skada eller sjukdom, som någon
ådrager sig under militärtjänstgöring, regleras främst genom militärersättningsföi
ordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Förordningens bestämmelser
är nära anslutna till lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
I vissa avseenden medger dock förordningen en vidare ersättningsrätt än
olycksfallsförsäkringslagen och dennas komplement, lagen om försäkring
för vissa yrkessjukdomar. Så t. ex. föreligger enligt förordningen ersättningsrätt
även för under tjänstgöring ådragna sjukdomar, som varken förorsakats
av olycksfall eller är yrkessjukdomar i yrkessjukdomsförsäkringslagens
mening.

Av militärersättningsförordningen omfattas främst de värnpliktiga,
huvuddelen av det fast anställda manskapet och personalen i krigsmaktens

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

reserver ävensom vissa frivilliga. Till de sistnämnda hör bl. a. hemvärnspersonalen.

Den gällande militärersättningsförordningen ersatte 1927 års förordning,
vilken i sin tur föregicks av 1909 års förordning i samma ämne. I flertalet
fall där ersättning alltjämt utgår enligt dessa båda äldre förordningar har
ersättningen omreglerats efter grunderna i den samtidigt med 1950 års
militärersättningsförordning utfärdade s. k. omregleringsförordningen.

I och för sig är det väl icke givet, att systemet för utgivande av ersättning
för skador under militärtjänstgöring skall vara direkt knutet till försäkringen
för skador i arbete. Med skäl har man dock valt en sådan anknytning.
I nuvarande läge, då strävan råder att samordna olika socialförmåner,
finner jag ingen anledning att ifrågasätta ett avbrott i den hittillsvarande
anknytningen. I enlighet härmed bör i militärersättningsbestämmelserna
de ändringar göras, som erfordras för att förmånerna skall
motsvara den nya yrkesskadeförsäkringens förmåner. Där så erfordras
för överensstämmelse kommer jämväl rent formella justeringar i fråga.
Närmare redogörelse för ändringsförslaget lämnas i en följande specialmotivering.

I rådande läge har frågan om andra ändringar i militärersättningsförordningen
än sådana som omedelbart betingas av den föreslagna lagen
om yrkesskadeförsäkring icke kunnat upptagas till behandling.

Vad angår frågan om en samordning mellan militärersättningen och
den allmänna sjukförsäkringen må framhallas att förutsättningarna för
en sådan samordning icke är desamma som beträffande yrkesskadeförsäkringen.
Såsom framgår av det i samband med förslaget till lag om
yrkesskadeförsäkring avgivna förslaget till lag angående ändring i lagen
om allmän sjukförsäkring (31 §) föreslås ej heller för militär er sättningarnas
del tills vidare någon sådan samordning. Frånvaron av en samordningstid
för militärskadefallens del innebär att i dessa fall ersättningen
redan från ersättningstidens början skall utgå enligt militärersättningsförordningens
regler under det att i yrkesskadefallen ersättningen under
en samordningstid av 90 dagar med vissa undantag skall utgå enligt sjukförsäkringslagens
regler och först därefter enligt yrkesskadeförsäkringslagens.
Härvid är att märka, att ersättningarna i vissa avseenden är förmånligare
för den skadade enligt förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring
_ liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen och gällande militärer sättningsförordning

— än enligt sjukförsäkringslagen. Så t. ex. ar ratten
till ersättning för "läkarvård m. m. större. Vidare kan sjukpenning enligt
den föreslagna yrkesskadeförsäkringslagen i en del fall bli högre än enligt
sjukförsäkringslagen, emedan reglerna för årsinkomstens beräkning är
förmånligare.

Jag kan för närvarande icke förorda, att särbestämmelser motsvarande

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

dem som vid yrkesskadorna skall gälla under samordningstiden införes i
militärersättningsförordningen. I detta avseende föreslår jag alltså, att för
militärskadornas del såsom hittills enhetliga bestämmelser skall gälla under
hela ersättningstiden.

Då de aktuella ändringarna i militärersättningsbestämmelserna icke i
nämnvärd grad torde påverka medelsbehovet för budgetåret 1954/55, har
jag såsom framgår av årets statsverksproposition (bil. 6, sid. 209) ansett
hänsyn till ändringarna icke behöva tagas vid beräkningen av anslaget
för ifrågavarande ändamål.»

Beträffande den i propositionen intagna specialmotiveringen må här
återgivas följande.

2 §•

I denna paragraf finnes nu en bestämmelse, enligt vilken militärtjänstgöring
skall anses ha varit för handen även under färd till eller från
tjänstgöringen, om färden föranletts av och stått i »omedelbart samband»
antingen med tjänstgöringen eller med permission eller annan ledighet.

En motsvarighet till denna bestämmelse finnes i olycksfallsförsäkringslagen
(1 §), där det stadgas att olycksfall vid färd till eller från
arbetsstället skall anses såsom olycksfall i arbetet, där färden föranledes
av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen. Enligt förslaget
till lag om yrkesskadeförsäkring1 skall kravet på »omedelbart samband»
utbytas mot ett krav på »nära samband». Ändringen avser att ge
de tillämpande myndigheterna en något större frihet vid bedömningen
(prop. 1954: 60 s. 112). Då det icke synes motiverat att upprätthålla
strängare krav i fråga om färder till eller från militärtjänstgöring än
till eller från arbetsställe i lagförslagets mening, har en motsvarande ändring
gjorts i militärersättningsförordningen. I ifrågavarande författningsrum
förekommer nu uttrycket »omedelbart samband» även på ett tidigare
ställe, nämligen i fråga om uppehåll inom tjänstgöringsorten eller dess
omgivning. Då skillnaden i betydelse mellan de båda uttrycken synes
ringa och de därför ej bör förekomma jämsides har uttrycket »nära samband»
ansetts böra införas även på det tidigare stället i författningsrummet.

3 §.

I 7 § lagförslaget har införts en bestämmelse enligt vilken orsakssamband
mellan å ena sidan olycksfall — eller sådan inverkan som avses
i 6 § första stycket b) eller c) lagförslaget — och å andra sidan skada
skall anses föreligga såvida icke övervägande skäl tala däremot.

1 I det följande benämnt lagförslaget.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

25

Enligt militärersättningsförordningen avser den medicinska samband sfrågan
vanligen ej endast en skadas eller sjukdoms orsaksförhållande till
en viss händelse eller omständighet utan även relationen till tjänstgöringen
i dess helhet. En regel av nyssnämnda innebörd blir därför på detta område
mer sällan av aktualitet. Emellertid är det icke uteslutet, att regeln
skulle kunna få betydelse i vissa fall. I förevarande förslag till ändring i
militärersättningsförordningen har därför en motsvarighet till lagförslagets
bestämmelse intagits och placerats såsom ett första moment i 3 §.---

6 § 2 mom.

I fråga om karenstid finnes ingen bestämmelse i lagförslaget, eftersom
sjukförsäkringens karenstid blir gällande för yrkesskadeförsäkringen på
grund av samordningen. Sålunda kommer för yrkesskadornas del en
absolut karenstid om två dagar utom skadedagen att gälla. Enligt olycksfallsförsäkringslagen
och gällande militärersättningsförordning är karenstiden
bestämd efter en för den skadade gynnsammare regel, i det att sjukpenning
kan utgå fr. o. m. dagen efter skadedagen under förutsättning,
att skadeverkningarna är sådana att sjukpenning skall utgå för någon dag
efter den andra dagen efter skadedagen. För det övervägande antalet fall,
som bedömes enligt militärersättningsförordningen, saknar en regel om
karenstid varom här är fråga betydelse, enär sjukpenning ändå icke
skall utgå förrän efter tjänstgöringens slut. En sådan regel får dock betydelse
för sådana fall, där skadan inträffar dagen före utryckningen eller
senare, samt i fråga om sådan personal, t. ex. hemvärnsmän, vars tjänstgöring
i regel icke överstiger ett fåtal dagar i följd. Det synes skäligt att
med tanke på dessa senare fall bibehålla den gynnsammare karenstidsregeln
i militärersättningsförordningen.

9 §.

I 9 § andra stycket gällande förordning föreskrives ett minimibelopp i
fråga om beräknad årlig arbetsförtjänst för värnpliktiga in. fl. Under tiden
den 1 juli 1950—den 30 juni 1953 utgjorde minimibeloppet 3 600 kronor.
Genom en år 1953 beslutad ändring (prop. 1953:162; SFS 1953:256)
höjdes beloppet fr. o. m. den 1 juli 1953 till 4 800 kronor. Om detta
minimibelopp skulle lämnas oförändrat, skulle på grund av sjukpenningskalans
omkonstruktion lägsta sjukpenningens dagsbelopp för ifrågavarande
personalkategorier nedgå från nio till åtta kronor. Denna mindre önskvärda
konsekvens förhindras, om minimibeloppet ändras till 5 000 kronor. Så
har även skett i förevarande förslag.---

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Utskottet.

Det förslag till ändringar i militärersättningsförordningen, som framlagts
genom förevarande proposition, innebär, att gällande bestämmelser
om ersättning vid sjukdom och skada till följd av olycksfall under militärtjänstgöring
å tid, då riket icke befinner sig i krig, i huvudsak anpassas
till den av riksdagen nyligen antagna lagen om yrkesskadeförsäkring.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot förslaget.

I de likalydande motioner som väckts i anledning av propositionen har
yrkats, att riksdagen måtte ge Kungl. Maj:t befogenhet att besluta om
efterlevandelivränta enligt militärersättningsförordningen i sådana äldre
fall, där vederbörande nu är utestängd från livränterätt i följd av inskränkning,
som bortfaller i de nya bestämmelserna.

Härmed åsyftas det fall, att äktenskap ingåtts efter det mannen drabbats
av sjukdom eller olycksfall som senare medfört döden. Från regeln
om änkas ovillkorliga rätt till livränta göres nämligen i gällande militärersättningsförordning
— liksom i 1916 års lag om försäkring för olycksfall
i arbete och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
till vilka gällande bestämmelser i militärersättningsförordningen anknyter
— ett undantag, nämligen att livränta ej utgår, om äktenskapet slutits
efter det olycksfallet inträffat eller sjukdomen yppats. Genom att uppställa
detta undantag har man velat förhindra, att äktenskap arrangeras
i syfte att tillförsäkra hustrun livränta. I propositionen nr 60 med förslag
till lag om yrkesskadeförsäkring framhålles, att undantagsbestämmelsen
i vissa fall kan leda till uppenbart obilliga resultat. Som exempel
härpå nämnes, att livränta ej kan tillerkännas änka, vars man efter ett
mångårigt äktenskap avlidit i en yrkessjukdom, som yppats före giftermålet
men då ansetts sakna all betydelse för hans livslängd. För att
undgå dylika konsekvenser och då riskerna för att äktenskap arrangeras
enbart i syfte att grunda rätt till livränta ansetts ringa, har ifrågavarande
inskränkning i änkas rätt till livränta ej upptagits i lagen om yrkesskadeförsäkring
och föreslås nu skola bortfalla jämväl i fråga om militärersättningarna.
Även i vissa andra avseenden föreslås i fråga om rätten till
efterlevandelivräntor ändringar, vilka jämväl ansluter till lagen om yrkesskadeförsäkring
och som i regel innebär en utvidgning av de ersättningsberättigades
krets. Enligt övergångsbestämmelserna till förslaget om ändring
i militärersättningsförordningen — liksom till lagen om yrkesskadeförsäkring
— skall ersättningsanspråk till följd av skada som inträffat
före den 1 januari 1955, vilken dag den nya lagstiftningen avses skola
träda i kraft, alltjämt bedömas enligt äldre bestämmelser. I bl. a. de genom
motionerna aktualiserade äldre fallen skall därför ej heller efter den
1 januari 1955 livränta utgå.

Utskottet, som finner motionärernas syfte behjärtansvärt, anser det

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

27

kunna övervägas, om icke — åtminstone i det avseende som beröres i
motionerna — de föreslagna, för efterlevande gynnsammare bestämmelserna
kan ge anledning till omprövning efter skälighet i sådana fall, där ersättning
till följd av gällande bestämmelser ej kunnat utgå och detta tett sig
såsom i det enskilda fallet obilligt. Däremot finner utskottet ej anledning
föreslå, att vid en dylik skälighetsprövning den hittills tillämpade ordningen,
att sådana fall skall bedömas av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt,
frångås.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1:467 och 11:600, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som
sin mening giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 29 april 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Axel E. Svensson, Lundgren,
Bergman*, Grönkvist, Kronstrand och Nils Theodor Larsson*;

från andra kammaren; fru Västberg*, herrar Lundberg, Carlsson i
Bakeröd, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje, Königson*, fru
Eriksson i Ängelholm och fröken Wetterström*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lundgren och fröken Wetterström, som under åberopande av de
vid utskottets utlåtande nr 22, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. in. dels ock i ämnet
väckta motioner, under 6, 7, 16, 20 och 28 §§ i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring
fogade reservationerna av herr Lundgren eller av denne
jämte annan ansett, att utskottet bort hemställa,
dels

att Kungl. Maj:ts proposition nr 130 måtte avslås i vad den avser ändring
i 2 och 3 §§ i inilitärersättningsförordningcn den 2 juni 1950 (nr 261)

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

samt att förty ingressen till den föreslagna förordningen om ändring i
militärersättningsförordningen måtte erhålla följande lydelse.

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 4, 6—19 samt 21 och 22 §§
militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

dels ock

att 6 § 3 mom., 7 § 2 mom. och 12 § i förslaget till förordning om ändring
i militärersättningsförordningen måtte erhålla följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag :) (Utskottets förslag:)

6 §.

3 mom. Har olycksfallet efter upphörande av därav förorsakad sjukdom
medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av denna med minst en tiondel, utgives, där ej
annat följer av 5 mom., livränta under tiden till den skadade. Medför
samma olycksfall ånyo sjukdom, på grund varav sjukpenning skall utgå,
äger den skadade dock icke uppbära livräntan under sjukdomstiden. Livräntan
beräknas på grundval av den skadades årliga arbetsförtjänst, i förekommande
fall nedsatt efter vad i tredje stycket sägs, (ersättningsunderlaget)
samt utgår för tid till och med den månad, under vilken han fyller
sextiosju år, med belopp som för år räknat motsvarar

a) vid förlust av arbetsförmågan: elva tolftedelar av ersättningsunderlaget,

b) vid nedsättning av arbetsförmågan med minst tre tiondelar: en mot
graden av nedsättningen svarande del av ersättningsunderlaget, minskad
med en tolftedel av detta, och

c) vid nedsättning av arbetsförmågan med mindre än tre tiondelar:
den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget, som svarar mot graden
av nedsättningen.

För tid från och med månaden näst efter den, under vilken skadad fyllt
sextiosju år, utgör livräntan tre fjärdedelar av det belopp, vartill livräntan
skall beräknas jämlikt första stycket.

Vid fastställande av ersättningsunderlaget medräknas årlig arbetsförtjänst,
som icke överstiger sjutusentvåhundra kronor, till hela sitt belopp,
den del av arbetsförtjänsten, som överstiger sjutusentvåhundra men ej
tiotusenåttahundra kronor, till tre fjärdedelar och den del därav, som överstiger
tiotusenåttahundra kronor, till hälften.

På ansökan av den skadade må Försäkringsrådet må, när skäl
försäkringsrådet, när skäl därtill därtill prövas föreligga, besluta att
prövas föreligga, besluta att livränta livränta eller del därav eller livränta

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

29

(Kungl. Maj:ts förslag:)
eller del därav eller livränta för viss
tid skall utbytas mot ett belopp för
en gång, motsvarande högst de utbytta
livräntebeloppens kapitalvärde
enligt beräkningsgrunder som fastställas
av Konungen.

(Utskottets förslag:)
för viss tid skall utbytas mot ett belopp
för en gång motsvarande högst
de utbytta livräntebeloppens kapitalvärde
enligt beräkningsgrunder, som
fastställas av Konungen. Har den
skadade icke gjort ansökan därom,
må sådant utbyte ske allenast om
detsamma finnes vara till synnerligt
gagn för den skadade.

7 §•

2 mom. Änka efter den avlidne äger uppbära livränta, så länge hon
lever ogift. Livräntans belopp skall för tid till och med den månad, under
vilken änkan fyller sextiosju år, motsvara en tredjedel och för tid därefter
en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Levde makarna åtskilda
efter vunnen hemskillnad, skall livränta dock ej utgå till änkan med

mindre hon enligt dom eller avtal
avlidne.

Var den avlidne ogift, skall livränta
efter samma grunder som angivits
i första stycket utgå till ogift
kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde
med den avlidne under
äktenskapsliknande förhållanden, så
ock till kvinna, som var trolovad
med den avlidne och som hade eller
haft barn med honom eller var havande
med barn till honom. Har
kvinna som nu nämnts varit gift
och äger hon åtnjuta underhåll av
sin förutvarande man eller, om han
är avliden, i egenskap av efterlevande
till honom uppbära livränta, pension
—• annan än folkpension —
skadestånd eller annan därmed jämförlig
ersättning, som skall upphöra
att utgå därest hon ingår nytt äktenskap,
skall för tid, under vilken hon
äger rätt till dylik förmån, henne
tillkommande livränta enligt detta
stycke minskas med vad som svarar
mot värdet av förmånen. Avdrag

var berättigad till underhåll av den

Livränta skall efter samma grunder,
som angivits i första stycket,
utgå till kvinna, som var trolovad
med den avlidne och som hade eller
haft barn med honom eller var havande
med barn till honom. Har
kvinna som nu nämnts varit gift
och äger hon åtnjuta underhåll av
sin förutvarande man eller, om han
är avliden, i egenskap av efterlevande
till honom uppbära livränta, pension
— annan än folkpension —
skadestånd eller annan därmed jämförlig
ersättning, som skall upphöra
att utgå därest hon ingår nytt äktenskap,
skall för tid, under vilken hon
äger rätt till dylik förmån, henne
tillkommande livränta enligt detta
stycke minskas med vad som svarar
mot värdet av förmånen. Avdrag
som nu sagts skall ock ske för vad
kvinnan äger uppbära i livränta efter
man, med vilken hon tidigare
varit trolovad.

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

som nu sagts skall ock ske för vad
kvinnan äger uppbära i livränta efter
man, med vilken hon tidigare
sammanlevat under äktenskapsliknande
förhållanden eller varit trolovad.

Rätten till livränta enligt första
eller andra stycket upphör, därest
den efterlevande avsevärd tid under
äktenskapsliknande förhållanden
sammanlever med annan.

Efterlämnar den som avlidit änkling och kommer denne genom dödsfallet
att sakna erforderligt underhåll, skall livränta tillerkännas honom
efter vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. Livränta
må dock utgå endast så länge änklingen lever ogift samt må för tid till
och med den månad, under vilken han fyller sextiosju år, motsvara högst
en tredjedel och för tid därefter högst en fjärdedel av den avlidnas årliga
arbetsförtjänst.

Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
å särskilda tider utgiva bidrag till förutvarande make, äger
denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med belopp, som
motsvarar bidraget. Livräntan må dock för tid till och med den månad,
under vilken den berättigade fyller sextiosju år, motsvara högst en tredjedel
och för tid därefter högst en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera livränteberättigade och skulle enligt ovan angivna beräkningsgrunder
livräntornas sammanlagda belopp överstiga en tredjedel av
den avlidnes årliga arbetsförtjänst, skola livräntorna, så länge anledningen
härtill fortfar, nedsättas proportionellt så att de tillhopa uppgå till nyssnämnda
andel av den årliga arbetsförtjänsten.

Skall livränta, varom sägs i detta mom., utgå så länge livräntetagaren
lever ogift och ingår livräntetagaren äktenskap före fyllda sextio år, utgives
ett belopp för en gång, motsvarande tre årsbelopp av livräntan, beräknad
utan hänsyn till stadgandena i nästföregående stycke och i 5 mom.
här nedan.

12 §.

1 mom. Ersättning enligt denna
förordning utgår icke i anledning av
skada, som någon uppsåtligen åsamkat
sig.

Har skada medfört döden, utgår
livränta ej till efterlevande, som ge -

Har olycksfall föranletts därav,
att den skadade ej ställt sig till efterrättelse
gällande anordning eller
föreskrift om åtgärder för undvikande
av olycksfall, och äro omständigheterna
sådana, att han därige -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

31

(Kungl. Maj:ts förslag:)
nom brottslig gärning uppsåtligen
bragt den skadade om livet eller, där
annan förövat gärningen, medverkat
till brottet såsom i 3 kap. 4 eller 5 §
strafflagen sägs.

2 mom. Sjukpenning jämte barntillägg
samt livränta, som tillkommer
den skadade, må skäligen nedsättas,
såframt denne ådragit sig
skadan vid förövande av handling,
för vilken straff genom lagakraftägande
dom ådömts honom, eller,
sedan skadan inträffat, gör sig skyldig
till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt
eller medvetet eller av
grov vårdslöshet lämnar oriktig eller
vilseledande uppgift angående förhållande,
som är av betydelse för
rätten till ersättning.

Vägrar den skadade utan giltig
anledning att rätta sig efter föreskrift,
som i syfte att förkorta sjukdomstiden
eller eljest lindra menliga
följder av skadan givits av militär
myndighet, riksförsäkringsanstalten
eller läkare, och har till följd härav
skadan medfört väsentligt mera
långvarig eller höggradig nedsättning
av arbetsförmågan, må ock skälig
nedsättning ske av ersättning
som avses i första stycket.

Livränta till efterlevande må skäligen
nedsättas, såframt denne annorledes
än i 1 mom. sägs vållat
dödsfallet genom handling, för vilken
straff genom lagakraftägande
dom ådömts honom, eller medvetet
eller av grov vårdslöshet lämnar
oriktig eller vilseledande uppgift angående
förhållande, som är av betydelse
för rätten till livräntan.

(Utskottets förslag:)
nom måste anses hava gjort sig skyldig
till grov vårdslöshet, eller har
olycksfallet föranletts därav, att den
skadade varit av starka drycker berusad,
må ersättning enligt 6 § skäligen
nedsättas.

Skälig nedsättning av ersättning
enligt 6 § må ock äga rum, där den
skadade ej ställt sig till efterrättelse
anordning eller föreskrift om sjukhus-
eller läkarvård, som givits på
grund av denna förordning, så ock
där genom försummelse av den skadade
underrättelse enligt 5 § icke
lämnats; dock att nedsättning av
ersättningen ej må ske, såvida ej
skadan väsentligen förvärrats därigenom,
att den skadade i följd av
förseelsen kommit att sakna lämplig
vård.

Har skadan uppsåtligen förorsakats
av den skadade, utgår ej ersättning
enligt denna förordning. Ej
heller må, där skada, som medfört
den skadades död, uppsåtligen eller
genom grovt vållande förorsakats av
efterlevande, ersättning utgå till
denne.