Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
1
Nr 28.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling.
Genom en den 27 mars 1954 dagtecknad proposition, nr 194, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113)
med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
Härigenom förordnas, med ändring av vad i övergångsbestämmelserna
till lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling1
finnes stadgat däremot stridande, att enskild person eller annan, som vid
1954 års utgång med behörigt tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte,
må, om särskilda skäl därtill föreligga, av arbetsmarknadsstyrelsen
beviljas förlängning av tillståndet i den ordning och på de villkor
som angivas i nämnda övergångsbestämmelser, dock icke längre än till
den 1 januari 1958.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1954.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
A den Internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett
förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.
Enligt denna konvention, på vilken gällande svensk lagstiftning
å området i allt väsentligt bygger, skulle avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
med vinstsyfte vara avskaffade Inom tre år från konven
1
Sc SFS 1948: 722.
Bihang till riksdagens protokoll 195i. 9 sand. 2 avd. Nr 28.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
tionens ikraftträdande för vederbörande medlemsstat. En redan befintlig
byrå kunde dock av vederbörande myndighet ges tillstånd att fortsätta
sin verksamhet under ytterligare tio år.
Konventionen ratificerades för Sveriges del den 15 november 1935 och
trädde i kraft den 18 oktober 1936.
b rågan om en revision av denna konvention togs sedermera upp från
svensk sida; och vid 1949 års konferenssammanträde antogs ett förslag
till reviderad konvention (nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.
Den reviderade konventionen skiljer sig från den ursprungliga
framför allt därigenom, att den erbjuder varje medlem, som ratificerar
konventionen, möjlighet att antingen antaga de i del II av konventionen
intagna bestämmelserna angående ett successivt avskaffande av avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte samt reglering av övriga
arbetsförmedlingsbyråers verksamhet eller att antaga bestämmelserna i del
III angående en reglering av den verksamhet, som bedrives av avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer, däri inbegripna byråer med vinstsyfte.
Den reviderade konventionen har ratificerats av Sverige den 22 juni 1950,
därvid anmälts att Sverige antagit de i del II av konventionen intagna
bestämmelserna.
De svenska bestämmelserna finns i lagen den 18 april 1935 med vissa
bestämmelser om arbetsförmedling. Lagen äger tillämpning å alla slag av
arbetsförmedling, som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt
eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande
av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt lagen får
arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Från denna generella regel
har emellertid i lagens övergångsbestämmelser upptagits vissa undantag
beträffande dem som redan bedriver sådan verksamhet. Ursprungligen
gällde i detta hänseende, att den som den 1 januari 1936 bedrev arbetsförmedling
i förvärvssyfte kunde erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten
till utgången av år 1939. För tiden därefter ägde tillsynsmyndigheten
—• numera arbetsmarknadsstyrelsen — för ett år i sänder och längst till
den 1 januari 1950 bevilja förlängning av tillståndet såvitt angår särskilda
yrkesgrupper, beträffande vilka Kungl. Maj :t så bestämt. Ifrågavarande
yrkesgrupper utgöres enligt kungörelse den 10 februari 1939 (nr 47) av
musiker och sceniska artister samt anställningssökande i husligt arbete,
hotell-, pensionat- och restaurangrörelse ävensom sjukvård och jordbruk.
Genom lag den 10 december 1948 (nr 722) har den nyssnämnda till den
1 januari 1950 fastställda tidsfristen förlängts till den 1 januari 1955.
T. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindell, har i förevarande
proposition anfört bl. a. följande.
»Genom den år 1948 antagna reviderade konventionen har öppnats
möjlighet för ratificerande stat att avveckla den ifrågavarande privata
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
arbetsförmedlingsverksamheten inom en begränsad tidrymd, som vederbörande
stat bestämmer, eller bibehålla förmedlingsbyråerna men på visst
sätt reglera deras verksamhet. Sverige har vid sin ratifikation av den reviderade
konventionen valt den förra vägen. Vårt land kvarstår sålunda
alltjämt på avvecklingslinjen men är icke bunden vid en avveckling inom
någon viss bestämd tidpunkt.
Någon anledning att nu frångå den uppfattningen, varåt Sverige genom
sin anslutning till den reviderade konventionen givit uttryck beträffande
frågan om ett successivt avskaffande av de avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråerna
med vinstsyfte, föreligger givetvis icke. I enlighet härmed
synes de nuvarande byråerna, av vilka flertalet bedriver en verksamhet
av ringa omfattning, nu böra avvecklas. Såsom framgår av vad jag tidigare
anfört finns det emellertid också ett mindre antal av enskilda bedrivna
byråer, som har en ganska omfattande förmedlingsverksamhet med speciell
anknytning till vissa branscher. Dessa synes ha en väl inarbetad förmedlingskrets.
Därest dessa byråer skulle omedelbart avvecklas, torde deras
innehavare komma i en i försörj ningshänseende svår situation, enär förmedlingsverksamheten
utgör deras enda eller huvudsakliga inkomstkälla
och det av ålders- eller andra skäl visat sig föreligga svårigheter att bereda
dem anställning inom den offentliga arbetsförmedlingen och svårigheter
också torde uppstå för dem att anskaffa annat förvärvsarbete.
Vad åter angår det i bolagsform bedrivna förmedlingsföretaget, d. v. s.
Konsertbolaget, som förmedlar engagemang åt tonkonstnärer, synes dess
verksamhet tills vidare böra upprätthållas i avvaktan på närmare prövning
av frågan hur den statliga förmedlingsverksamheten på detta område skall
organiseras.
Med hänsyn till det anförda förordar jag, att arbetsmarknadsstyrelsen
får befogenhet att, när särskilda skäl föranleder därtill, bevilja förlängning
av nuvarande tillstånd i samma ordning som nu gäller, dock icke
längre än till den 1 januari 1958.»
Utskottet. Utskottet, som i förevarande sammanhang icke tagit ställning
till den av Konsertbolaget bedrivna arrangemangs- och impressarioverksamheten,
har ej funnit anledning till erinran mot det i propositionen framlagda
lagförslaget, varigenom tiden för avvecklingen av sådana avgiftskrävande
arbetsförmcdlingsbyråer, som bedrivs i förvärvssyfte, utsträckes t rån
den 1 januari 1955 till den 1 januari 1958, och får därför hemställa,
alt riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 29 april 1954.
På andra lagutskottets vägnar:
HD VIN JACOBSSON.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 28.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Sten, Nils Elowsson*, fru Svenson,
herrar Axel E. Svensson, Lundgren, Anders E. Johansson, fru Carlqvist*
och herr Kronstrand;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Johansson i
Norrköping*, herrar Nilsson i Göteborg, Andersson i Alfredshem, fröken
Höjer, herrar Fredriksson, Cassel* och Larsson i Hedenäset*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 14
405345