Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

3

Nr 24.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om krigsförsäkring för sjömän in. fl., m. m.

Genom en den 19 februari 1954 dagtecknad proposition, nr 90, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga vid propositionen fogat förslag
till lag om krigsförsäkring för sjömän m. fl.;
dels ock antaga vid propositionen fogade förslag till

förordning om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av
krigsåtgärd drabba sjömän m. fl.; samt

förordning om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av
krigsåtgärd drabba fiskare.

I propositionen föreslås att lagen den It juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer den 1 januari 1955
avlöses av en ny lag, betecknad lag om krigsförsäkring för sjömän m. fl.
och utformad i anslutning till den lag om yrkesskadeförsäkring, som genom
propositionen nr 60 förelagts riksdagen. Jämväl i fortsättningen skola således
de ombordanställda, såvitt gäller olycksfall till följd av krigsåtgärd,
vara försäkrade även för olycksfall utom arbetet samt de och deras efterlevande
vara berättigade till, utöver livränta, engångsersättning om högst
13 000 kr. om olycksfallet medfört invaliditet. Vid samma tidpunkt, d. v. s.
den 1 januari 1955, föreslås förordningen den 13 april 1940 (nr 213)
om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall,
som förorsakats av krigsåtgärd, ersatt av en ny motsvarande förordning,
upprättad i anslutning till förenämnda lagförslag. Slutligen föreslås att
kungörelsen den 30 april 1942 (nr 218) om höjning av vissa ersättningar
enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall den 1 januari
1955 — dä fiskarförsäkringsförordningen enligt propositionen nr 60 föreslagits
skola upphöra att gälla — skall ersättas av en förordning om ersättning
av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba
fiskare. Enligt sistnämnda förordning garanteras fiskarena och, om olycksfallet
skulle medföra döden, deras efterlevande av statsmedel samma en -

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 2''r.

gångsbelopp, som enligt krigsförsäkringslagen tillkommer de ombordanställda
och deras efterlevande.

De vid propositionen fogade författningsförslagen har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

Där inom område och under tid, som Konungen äger bestämma, ombord
å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring, till följd av krigsåtgärd drabbas av olycksfall,
skall den därav föranledda skadan anses såsom yrkesskada, ändå att
olycksfallet inträffat utom arbetet; och skola — vare sig olycksfallet skett
i eller utom arbetet — under tillämpning i övrigt av vad i nämnda lag är
stadgat rörande obligatorisk försäkring nedan angivna särskilda bestämmelser
gälla.

Vad i första stycket sägs om person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg-
skall äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som
under utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.

Har inom område och under tid, som i första stycket avses, person som
angives i första eller andra stycket blivit borta, skall han anses hava omkommit
genom olycksfall till följd av krigsåtgärd, där ej med hänsyn till
antaglig tid och plats för försvinnandet eller andra omständigheter finnes
sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat. I fall, varom nu är
fråga, skall begravningshjälp icke utgå.

2 §•

Den skadades årliga arbetsförtjänst må icke beräknas till lägre belopp
än femtusen kronor.

3 §•

Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst
en tiondel, vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva för framtiden

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

bestående, skall, utöver livränta, till den skadade utgivas vid förlust av
arbetsförmågan, om den skadade var befälhavare, maskinchef, styrman,
maskinist, föreståndare för ekonomiavdelning eller radiotelegrafist, ett belopp,
motsvarande ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta
månadslön, som den skadade åtnjöt vid tiden för olycksfallet, dock lägst
niotusen och högst trettontusen kronor, och eljest ett belopp av niotusen
kronor samt vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar
mot nedsättningen.

Undergår, sedan ersättning, varom i denna paragraf sägs, blivit för den
skadade genom beslut av försäkringsinrättningen bestämd, den skadades
tillstånd väsentlig försämring i förhållande till vad som vid beslutets fattande
antagits, må jämkning i ersättningen äga rum.

4 §.

Har olycksfallet medfört döden, skall, utöver livränta, till den avlidnes
efterlevande utgivas ett belopp motsvarande det, som enligt 3 § skall utgå
vid förlust av axbetsförmågan, dock med avdrag av dels begravningshjälp
dels ock vad som må hava utgivits jämlikt 3 §.

Med efterlevande avses i denna paragraf allenast make, barn, som äger
rätt till arv efter den avlidne, och adoptivbarn jämte deras avkomlingar
samt föräldrar och adoptivföräldrar. Finnes ej annan efterlevande än make,
tillfaller hela det enligt första stycket utgående beloppet maken. Finnas
jämte make andra efterlevande, tillfaller halva beloppet maken. Belopp,
som utgår till andra efterlevande än make, fördelas dem emellan enligt de
regler, som gälla för föi’delning av arvfallen egendom.’

5 §•

I fall, som i denna lag avses, skall vad i 30 § första stycket andra punkten
samt andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring finnes stadgat icke
äga tillämpning.

6 §•

Arbetsgivare är pliktig att till den försäkringsinrättning, i vilken hos
honom anställda äro obligatoriskt försäkrade jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring,
erlägga det tillägg till tidigare bestämd försäkringsavgift, som
må föranledas av tillämpningen av denna lag.

Å tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggsavgift
eller bidrag enligt 39 § lagen om yrkesskadeförsäkring icke erläggas.

7 §•

Bestämmelserna i denna lag avse ej personer, som tjänstgöra ombord å
krigsfartyg, och äga ej heller tillämpning i fråga om skada, som orsakats
av krigsåtgärd under krig vari riket befinner sig.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955, då lagen den 11 juni 1937
(nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer
skall upphöra att gälla. Ersättningsanspråk på grund av olycksfall, som inträffat
före den 1 januari 1955, skola dock alltjämt bedömas enligt den
äldre lagen.

Förslag

till

Förordning

om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba

sjömän m. fl.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Går svenskt fartyg genom sjöolycka utom riket förlorat eller förklaras
det efter sådan sjöolycka icke vara iståndsättligt och drabbas person, som
tjänstgjort ombord å fartyget och som å annat fartyg företager hemresa till
Sverige, inom sådant område och under sådan tid, att lagen om krigsförsäkring
för sjömän m. »fl. är gällande, av olycksfall till följd av krigsåtgärd,
skall, där nämnda lag icke är tillämplig å olycksfallet, ersättning utgivas av
statsmedel.

2 §.

Ersättning i anledning av olycksfall, som avses i 1 §, bestämmes av riksförsäkringsanstalten,
och skola i fråga om sådant olycksfall stadgandena i
förutnämnda lag i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3 §•

Drabbas person, som tjänstgjort ombord å svenskt fartyg, i annat fall
än som avses i 1 § under hemresa till Sverige av olycksfall till följd av
krigsåtgärd, äger Konungen, om skäl äro därtill, besluta att ersättning i
anledning av olycksfallet skall med tillämpning av vad i 2 § stadgats utgivas
av statsmedel.

4 §.

Har person, som avses i 1 eller 3 §, blivit borta inom sådant område och
under sådan tid, att lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl. är gällande,

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

skall han anses hava omkommit genom olycksfall till följd av krigsåtgärd,
där ej med hänsyn till antaglig tid och plats för försvinnandet eller andra
omständigheter finnes sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955, då förordningen den
13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada
till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd, skall upphöra att
gälla. Ersättningsanspråk på grund av olycksfall, som inträffat före den
1 januari 1955, skola dock alltjämt bedömas enligt äldre bestämmelser.

Förslag

till

Förordning

om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba

fiskare.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Drabbas någon, som idkar fiske såsom yrke eller eljest för sin utkomst,
under fiske eller vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning
av fiskebåt utan att fiske därvid bedrives av olycksfall till följd
av krigsåtgärd, skall, såframt den därav föranledda skadan ej omfattas av
försäkring enligt lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl., utgivas ersättning
av statsmedel enligt de grunder, som angivas i 3 och 4 §§ nämnda
lag. Ersättning skall dock ej utgå, därest skadan uppkommit vid användning
av utländsk fiskebåt.

Med fiske förstås i denna förordning jämväl fångst av säl.

2 §•

Har person, som avses i 1 §, blivit borta inom sådant område och under
sådan tid, att lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl. är gällande, skall
han anses hava omkommit genom olycksfall till följd av krigsåtgärd, där ej
med hänsyn till antaglig tid och plats för försvinnandet eller andra omständigheter
finnes sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat.

3 §•

Ersättning enligt denna förordning bestämmes och utgives av riksförsäkringsanstallen.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 2b.

Vad som finnes stadgat i 44 § lagen om yrkesskadeförsäkring skall gälla
även i fråga om ärende rörande ersättning enligt denna förordning. Beträffande
försäkringsrådets behandling av sådant ärende skola bestämmelserna
i 6 § lagen om försäkringsrådet äga motsvarande tillämpning.

4 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen
bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955, då kungörelsen den
30 april 1942 (nr 218) om höjning av vissa ersättningar enligt förordningen
den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd
försäkring mot skada till följd av olycksfall skall upphöra att gälla. Ersättningsanspråk
på grund av olycksfall, som inträffat före den 1 januari
1955, skola dock alltjämt bedömas enligt äldre bestämmelser.

Propositionen.

Genom propositionen nr 60 till innevarande års riksdag har framlagts
förslag till lag om yrkesskadeförsäkring, avsedd att från och med den
1 januari 1955 avlösa bl. a. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete
samt 1918 års fisltarförsäkringsförordning. Till de nuvarande olycksfallsförsäkringsreglerna
är anknutna vissa särskilda ersättningsbestämmelser
avseende olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar sjömän och
fiskare. Dessa bestämmelser kan ej bibehållas oförändrade sedan yrkesskadeförsäkringslagen
trätt i kraft utan måste anpassas till den nya lagstiftningen.
I förevarande proposition behandlas med anledning därav frågan
om en översyn av nämnda bestämmelser. Föredragande departementschefen,
statsrådet Sträng, yttrar härom bl. a. följande.

»Enligt den nu gällande lagen om försäkring för olycksfall i arbete är —
med vissa undantag som saknar intresse i detta sammanhang — samtliga
arbetstagare obligatoriskt försäkrade för skada till följd av olycksfall i
arbetet. Försäkringen omfattar även sådana olycksfall, som orsakats av
krigsåtgärd, dock ej av krigsåtgärd under krig vari Sverige är indraget.

Det förslag till lag om yrkesskadeförsäkring, som genom propositionen
nr 60 underställts riksdagen, innebär i de hänseenden som nu berörts ej
någon principiell ändring i vad som f. n. gäller.---

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 2t.

Med hänsyn till de särskilda risker för krigsolycksfall, för vilka de ombordanställda
är nlsatta, har statsmakterna funnit det erforderligt att
komplettera den nuvarande olycksfallförsäkringslagen med en särskild lagstiftning
i detta hänseende. Bestämmelserna härom är upptagna i lagen
den It juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer. Denna lag, vilken liksom huvudlagstiftningen ej gäller
skador till följd av att Sverige indragits i krig, har karaktär av fullmaktslag,
i det att densamma äger tillämpning endast inom område och under
tid, som Konungen äger bestämma. Genom kungörelse den 28 juni 1941
(nr 541) har förordnats, att lagen skall äga tillämpning tills vidare inom
samtliga farvatten samt, vid vistelse i land, inom utrikes ort där fartyget
befinner sig.

Genom krigsförsäkringslagen har det försäkringsskydd, som genom
olycksfallsförsäkringslagen beredes vid skada till följd av olycksfall i arbetet,
utsträckts att avse även sådana utom arbetet ådragna olycksfall, som
orsakats av krigsåtgärd. Vidare har olycksfallsförsäkringslagens ersättningsregler
kompletterats med vissa särskilda bestämmelser, som gör att
försäkringsskyddet enligt krigsförsäkringslagen blir mer omfattande än
enligt olycksfallsförsäkringslagen.------

Uppenbarligen föreligger det även efter det lagen om yrkesskadeförsäkring
trätt i kraft behov av en kompletterande lagstiftning avseende
ersättning vid krigsolycksfall, som drabbar dem som tjänstgör ombord å
fartyg; och denna lagstiftning synes även i fortsättningen böra ha karaktär
av fullmaktslag.

Vad i övrigt angår en lagstiftning av detta slag vill jag erinra om att den
nya yrkesskadeförsäkringen är avsedd att samordnas med den allmänna
sjukförsäkringen, vilken enligt statsmakternas beslut skall genomföl as
fr. o. in. den 1 januari 1955. Samordningen innebär, att personer, som är
både sjukförsäkrade och obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada
skall få ersättning från yrkesskadeförsäkringen först sedan viss tid,
den s. k. samordningtiden, gått till ända. Under samordningstiden skall
sjukhjälp utgå från allmän sjukkassa enligt sjukförsäkringslagens reglei
på samma sätt som vid sjukdom i allmänhet.-------

Givetvis kan det ifrågasättas, huruvida de samordningsregler, för vilka
nu redogjorts, hör gälla även vid olycksfall, som föranletts av krigsåtgäid,
och om - med hänsyn till det speciella slag av risker varom det här är
fråga ersättningen vid krigsolycksfall över huvud hör belasta sjukkassorna.
I detta hänseende är att uppmärksamma, att enligt den av statsmakterna
antagna lagen om allmän sjukförsäkring de ombordanställda är
omfattade av den allmänna sjukförsäkringen på samma sätt som andra
yrkeskategorier och alt i lagen ej stadgats nagra undantag för särskilda
risker. I)et förhåller sig dock så, att sjukförsäkringslagens regler angående
försäkrads rätt till ersättning för läkarvård och sjukhusvård ävensom i sam -

I11 Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

band därmed företagna resor endast tager sikte på vård som meddelas
inom riket. Jämlikt 20 § i lagen äger emellertid Kungl. Maj:t utfärda särskilda
föreskrifter om törsäkrads rätt till ersättning för sjukvård utom
riket: och det är min avsikt att taga initiativ till att dylika föreskrifter blir
utfärdade före den allmänna sjukförsäkringens genomförande.

Emellertid har frågan om en omprövning av sjömännens ställning i
sjukförsäkringshänseende blivit aktuell, sedan 1946 års sjömanskommitté
— efter att den 14 december 1951 ha avgivit ett betänkande (SOU 1952: 10)
angående sjukförsäkring för sjömän — den 14 innevarande januari avlämnat
ett tilläggsbetänkande (stencilerat) i ämnet, utmynnande i att det
införes en särskild obligatorisk sjukförsäkring för sjömän i utrikes fart.
liden torde icke medge att något på grundval av sistnämnda betänkande
upprättat förslag underställes årets riksdag. I avbidan på den revision av
bestämmelserna rörande sjömännens sjukförsäkring, som kan bli en följd
av sjömanskommitténs förslag, synes det lämpligast att inte i det hänseende
det nu gäller införa någon särreglering; krigsolycksfallen bör alltså
tills vidare behandlas på samma sätt som andra olycksfall i arbetet.

Den nuvarande krigsförsäkringslagen avser olycksfall såväl i som utom
arbetet. Uppenbart är att även fortsättningsvis obligatoriskt försäkringsskydd
bör gälla ej blott för krigsolycksfall i utan även för dylika olycksfall
utom arbetet. Frågan härom anser jag lämpligen böra lösas så, att
skada till följd av krigsolycksfall — vare sig detta skett i eller utom arbetet
-- skall anses utgöra yrkesskada i den bemärkelse detta begrepp har
i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring. Härigenom vinnes den fördelen,
att alla här aktuella krigsolycksfall, som inträffar efter den 111
december 1954, kommer att i samordningshänseende behandlas lika. Reglerna
i 31 §'' första stycket sjukförsäkringslagen — enligt vilka sjukhjälp
enligt sjukförsäkringslagen ej må efter samordningstidens utgång utgivas
för skada, för vilken någon är obligatoriskt försäkrad enligt yrkesskadeförsäkringslagen
— blir således tillämpliga vare sig det gäller krigsolycksfall
i eller utom arbetet. På sätt närmare utvecklats vid remissen till lagrådet
av förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring blir däremot äldre krigsolycksfall
i samordningshänseende omfattade av bestämmelserna i tredje
stycket av 31 § sjukförsäkringslagen, vilket innebär, att sjukhjälp från
sjukförsäkringen utgår endast i den mån denna sjukhjälp må överstiga
vad som utgår enligt olycksfallsförsäkringslagen och den nu gällande
krigsförsäkringslagen.

Del torde — eftersom här är fråga om en teknisk översyn av 1937
ars krigsförsäkringslag — ej finnas anledning att i detta sammanhang
trångå de grunder på vilka den nuvarande lagen är uppbyggd. Systemet
med högre minimibelopp för den årliga arbetsförtjänstens beräkning samt
engångsbelopp utöver livräntan bör därför bibehållas. Jag är ej heller
beredd att nu föreslå annan ändring i de bestämmelser i detta hänseende

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

som nu gäller än att jag, av skäl som jag i det följande skall ange, förordar
att minimibeloppet för den årliga arbetsförtjänsten höjes från 3 600
kr. till 5 000 kr.

I 2 § har det nuvarande minimibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens
beräkning höjts från 3 600 kr. till 5 000 kr. Enligt 9 § andra stycket
militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) i dess ursprungliga
lydelse fick den årliga arbetsförtjänsten för den som ådragit sig skada
under värnpliktstjänstgöring ej beräknas till lägre belopp än 3 600 kr.
Under åberopande av löneutvecklingen höjdes genom beslut vid 1953 års
riksdag nämnda belopp till 4 800 kr. Samtidigt vidtogs motsvarande höjning
av de maximibelopp för den årliga arbetsförtjänsten, som fastställts i förordningarna
den 24 mars 1938 (nr 102 och 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare och fångar m. fl.

En höjning av ifrågavarande belopp i krigsförsäkringslagen till 4 800 kr.
framstår därför utan vidare såsom motiverad. Emellertid är att märka, att
enligt gällande sjukpenningskala inom olycksfallsförsäkringen hel sjukpenning
i inkomstintervallet 4 335—4 845 kr. utgör 9 kr., under det att
enligt den för den allmänna sjukförsäkringen fastställda och för yrkesskadeförsäkringen
föreslagna sjukpenningskalan för en sjukpenning av
9 kr. fordras en årsinkomst av minst 5 000 kr. I enlighet härmed bör, såvitt
nu är i fråga, minimibeloppet för årsinkomstens beräkning höjas till sistnämnda
belopp.

Till 1937 års lag om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer ansluter sig f. n. förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning
av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som
förorsakats av krigsåtgärd. Enligt denna förordning utgår ersättning av
statsmedel, därest ett svenskt fartyg genom sjöolycka utom riket går förlorat
eller förklaras efter sådan sjöolycka icke vara iståndsättligt och person,
som tjänstgjort ombord å fartyget och som å annat fartyg företager
hemresa till Sverige, drabbas av olycksfall till följd av krigsåtgärd inom
sådant område och under sådan tid att krigsförsäkringslagen gäller. Ersättningen
bestämmes av riksförsäkringsanstalten och utges efter samma
grunder som fastställts i krigsförsäkringslagen.

Som eif följd av att den nuvarande krigsförsäkringslagen ersättes av en
ny lag i ämnet bör nyssnämnda förordning avlösas av eu ny motsvarande
förordning, som ansluter sig till den nya krigsförsäkringslagstiftningen.
Ett förslag Lill förordning i detta hänseende — rubricerad förordning om
ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba
sjömän in. fl. har upprättats inom socialdepartementet. Beträffande detta
förslag må endast framhållas att, i likhet med vad i propositionen nr 60
föreslagits i fråga om specialförfattningar rörande olycksfallsersättning av

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

statsmedel, ersättningsfall enligt förordningen omfattas av bestämmelserna
i 31 § tredje stycket sjukförsäkringslagen.

Av den tidigare redogörelsen framgår, att riksförsäkringsanstalten f. n.
enligt förordning den 11 juni 1918 (nr 375) bedriver en särskild statsunderstödd,
frivillig olycksfallsförsäkring för en grupp av självständiga
yrkesutövare, nämligen fiskare. Av skäl som närmare utvecklats i det förutberörda
remissprotokollet den 13 november 1953 har föreslagits, att ifrågavarande
fiskarförsäkring skall slopas fr. o. in. den 1 januari 1955. Avsikten
är alltså, att fiskarena i fortsättningen skall hänvisas till att anlita den
frivilliga försäkring, som genom den nya lagstiftningen står öppen för
övriga företagare.

Emellertid kompletteras fiskarförsäkringsförordningen av kungörelsen
den 30 april 1942 (nr 218) om höjning av vissa ersättningar enligt förordningen.
Därest ett olycksfall, som omfattas av fiskarförsäkringen, orsakats
av krigsåtgärd, utgår till följd av denna kungörelse ett tillägg av
statsmedel, motsvarande 50 procent av ifrågavarande ersättningar.

Denna kungörelse kom till i syfte att — utan ytterligare kostnad för
fiskarena — vid olycksfall till följd av krigsåtgärd bereda fiskare ett större
ekonomiskt skydd än det som tillförsäkras dem enligt fiskarförsäkringsförordningens
regler. Detta skydd är ju också ganska blygsamt. Ersättningens
storlek bestämmes med utgångspunkt från en årlig arbetsförtjänst
av högst 2 400 kr. Högsta sjukpenning utgör 4:40 kr. om dagen, och livräntans
maximibelopp uppgår till 2 200 kr. om året.

Genomförandet av den allmänna sjukförsäkringen och den med denna
samordnade föreslagna yrkesskadeförsäkringen torde göra, att den ordning,
som nu gäller i fråga om fiskarenas krigsolycksfall, ej längre bör bibehållas.
Liksom övriga medborgare blir fiskare omfattade av den statsunderstödda
obligatoriska sjukförsäkringen med möjlighet till ökat försäkringsskydd
genom den — likaledes statsunderstödda — frivilliga tillläggssjukpenningförsäkringen.
Vidare får fiskare möjlighet att, enskilt
eller kollektivt, teckna frivillig yrkesskadeförsäkring. Det synes emellertid
rimligt, att fiskare — och, om olycksfallet skulle medföra döden, deras
efterlevande i händelse av krigsolycksfall av statsmedel garanteras
samma engångsbelopp som enligt krigsförsäkringslagen tillkommer de ombordanställda
och deras efterlevande. Jag utgår från att fiskarena, som nu
i mycket stor omfattning försäkrat sig enligt fiskarförsäkringsförordningen,
kommer att allmänt ansluta sig till den frivilliga yrkesskadeförsäkringen.
Skulle emellertid i något fall vederbörande ej ha dylik försäkring, synes
likväl i anledning av skadan böra utgå här avsedda engångsbelopp. Naturligen
bör dock ersättning ej utgå, därest skadan omfattas av krigsförsäkringslagen.

Bestämmelserna i detta hänseende har sammanfattats i ett förslag till

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i.

förordning om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av
krigsåtgärd drabba fiskare. Detta förslag torde ej fordra annan kommentar
än ett påpekande att genom hänvisningen i 3 § till 44 § i förslaget till lag
om yrkesskadeförsäkring besvärsbestämmelserna för yrkesskadeförsäkringen
blir tillämpliga även i förevarande fall.»

Lagrådet.

Lagrådets utlåtande har inhämtats över förslaget till lag om krigsförsäkring
för sjömän in. fl. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet.

De i propositionen framlagda författningsförslagen innebär i huvudsak,
att gällande bestämmelser om krigsförsäkring för sjömän m. fl. samt om
ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar
sjömän och fiskare m. fl., anpassas till den i propositionen nr 60 till årets
riksdag föreslagna nya lagen om yrkesskadeförsäkring. Utskottet, som i
utlåtande nr 22 tillstyrkt propositionen nr 60, har icke funnit anledning
till erinran mot de föreliggande författningsförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 13 april 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 23.