Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
1
Nr 15.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av
gällande inskränkning i rätten till beställningstrafik
för godsbefordran inom stads område.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 237 i första kammaren av
herr Nilzon, Ivar, samt nr 295 i andra kammaren av herrar Johansson i
Mysinge och Hansson i Skegrie.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta upphäva de i förordningen av den 25 oktober
1940 ang. yrkesmässig biltrafik m. m. 22 § 2 mom. intagna bestämmelserna
om inskränkning i rätten till beställningstrafik för godsbefordran inom
stads område samt hos Kungl. Maj :t begära, att härför erforderliga författningsändringar
måtte vidtagas».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för yrkandena, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Gällande bestämmelser.
Grunden till våra första bestämmelser om yrkesmässig biltrafik — vilka
intogs i 1906 års förordning om biltrafik — var, att man i allmänhetens
intresse ville pröva lämpligheten av såväl befordringsmedlet självt som de
kommunikationsleder, där det användes. Allteftersom trafikväsendet utvecklades
fann man behov av att reglera också förhållandet mellan de olika
trafikmedlen och mellan olika trafikföretag. Denna trafikmässiga behovsprövning
är nu det centrala i regleringen av den yrkesmässiga biltrafiken.
Gällande bestämmelser om denna trafik återfinnes i förordningen den
25 oktober 1940 ang. yrkesmässig automobiltrafik in. m.
I 1940 års förordning definieras yrkesmässig trafik såsom trafik, i vilken
automobil jämte förare mot ersättning tillhandahalles allmänheten för
person- eller godsbefordran.
Den yrkesmässiga trafiken uppdelas i linjetrafik och beställningstrafik.
Med linjetrafik förstås yrkesmässig trafik för regelbunden befordran av
passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan vissa orter under sådana
omständigheter, att bestämmanderätt i fråga om automobilens utnyttjande
icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt,
Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 2 avd. Nr 15.
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
beställningstrafik är sådan yrkesmässig trafik, som icke är att hänföra till
linjetrafik.
För bedrivande av yrkesmässig biltrafik fordras särskilt tillstånd, trafiktillstånd.
Vid meddelande av tillstånd till beställningstrafik skall bestämmas ort,
å vilken automobil, som brukas i trafiken, skall vara stationerad (stationsort).
I fråga om beställningstrafik för godsbefordran skall tillika angivas
ett lokalområde för trafiken. Lokalområde skall utgöras av län eller sammanhängande
delar av ett eller flera län.
Beställningstrafik för godsbefordran må, där ej med trafiktillståndet förenade
villkor och bestämmelser annat föranleda, bedrivas inom lokalområdet.
Enligt särskilda bestämmelser i förordningen må sådan trafik i
viss begränsad omfattning bedrivas jämväl utom lokalområdet. Å andra
sidan göres viss inskränkning av traiiken inom lokalområdet genom den
bestämmelse, som avses i nu förevarande motioner. Enligt 22 § 2 mom. må
nämligen för godsbefordran uteslutande inom viss stad icke användas automobil
med stationsort utom staden, där ej länsstyrelse sådant medgiver.
Länsstyrelse må ock, när skäl därtill är, förordna, att sådan inskränkningskall
tillämpas inom annat samhälle än stad eller beträffande visst område
inom länet. Därest det för tillgodoseende av tillfälligt behov av beställningstrafik
för godsbefordran inom visst område erfordras, äger länsstyrelse
medgiva befrielse från skyldigheten att iakttaga den i 22 § 2 mom. givna
inskränkningen.
Tillkomsten av den i motionerna avsedda inskränkningen.
1940 års förordning ang. yrkesmässig automobiltrafik trädde i kraft den
1 juli 1941. Dessförinnan utgjorde städerna särskilda trafikområden för
godstrafiken. Denna ordning föreslogs avskaffad av 193(1 års trafikutredning,
som utarbetade förslaget till 1940 års förordning. Emellertid ansåg
utredningen det nödvändigt, att i stället vissa föreskrifter lämnades till
förebyggande a\ eu osund konkurrens inom städerna och, om länsstyrelsen
därom förordnade, även inom andra samhällen eller områden med sammanträngd
befolkning. Vid remissbehandlingen av förslaget påtalades av
Svenska järnvagsföreningen, att konkurrensen mellan trafikutövare i städer
och på landsbygden i icke ringa grad utvidgades genom förslaget. Föreningen
ansåg, att det dåvarande stadstrafikbegreppet borde bibehållas för
alt en lämplig uppdelning av transporterna därmed skulle åvägabringas. I
proposition nr Ilo till 1940 års riksdag fann departementschefen vad föreningen
anfört icke böra föranleda ändring i utredningens förslag. Ej heller
andra lagutskottet fann i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 anledning
till erinran mot ifrågavarande stadgande.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
Framställningar om översyn av gällande bestämmelser.
I remissyttrande den 6 februari 1952 över nyetableringssakkunnigas betänkande
(SOU 1951:27—28) hemställde kommerskollegium, att gällande
regleringsbestämmelser beträffande bl. a. transportmarknaden gjordes till
föremål för översyn. Beträffande den yrkesmässiga trafiken anförde kollegium
därvid bl. a.:
»---ifrågavarande näring regleras av en i statlig regi genomförd och
med åklagarmaktens stöd upprätthållen nyetableringskontroll, som torde
vara i flera avseenden mera effektiv än den privata nyetableringskontrollen.
Härtill kommer att företagarna i branschen sammanslutit sig i kartellartade
organisationer med uppgift att i vissa fall ytterligare begränsa konkurrensen.
----—»
Priskontrollnämnden yttrade i skrivelse den 1 augusti 1952 till Konungen,
att 1940 års förordning avsåg att råda bot mot vissa missförhållanden, som
uppkommit under den tidigare förekommande hårda konkurrensen på området.
Under det senaste årtiondet hade emellertid en utveckling ägt rum,
som i avgörande hänseenden ändrat förutsättningarna för regleringssystemet.
Ett flertal omständigheter, bland vilka kunde nämnas trafikutövarnas
sammanslutningssträvanden och en restriktiv tillståndsgivning, hade i betydande
grad begränsat konkurrensen. Nämnden ansåg därför, att biltrafikförordningens
bestämmelser borde överses, varvid det borde tillses, att
sådan konkurrensbegränsning, som tillkommit med statsmakternas medverkan,
antingen undanröjdes eller avsevärt uppmjukades.
I anledning av motioner i ämnet vid 1953 års riksdag uttalade andra lagutskottet
i utlåtande nr 15 sin anslutning till framställda förslag om en allmän
översyn av 1940 års förordning. I skrivelse till Konungen den 11 april
1953 nr 127 anmälde riksdagen att riksdagen anslutit sig till utskottets
uppfattning.
1953 års trafikutredning.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, har med
stöd av bemyndigande den 5 juni 1953 tillkallat utredningsmän för att verkställa
en översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken.
I direktiven för utredningen anför statsrådet Andersson bl. a.:
Sedan 1940 års förordning trädde i kraft har situationen på transportmarknaden
i landet undergått vissa icke oväsentliga förändringar, vilka
synes ge anledning att nu företaga en omprövning av den statliga trafikpolitiken.
Utvecklingen kännetecknas bl. a. av en stark ökning av antalet personoch
lastbilar i icke yrkesmässig trafik. Därjämte har i samband med jordbruksrationaliseringen
tillkommit ett stort antal traktorer, som i viss utsträckning
kan användas även för vägtransporter. Den förbättring av landets
transportförsörjning, som härigenom uppstått, är en omständighet,
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
som icke bör förbises nar det gäller att bedöma i vilken utsträckning behov
föreligger att genom konkurrensskydd åt den yrkesmässiga biltrafiken
trygga tillgången på transportmedel i landets olika delar. Yrkanden har
också framställts från olika håll om uppmjukning av regleringsbestämmelserna
för den yrkesmässiga trafiken.
Det allmänna målet för de trafikpolitiska lösningar utredningen skall
söka anvisa bör vara att för landets olika delar trygga en tillfredsställande
transportförsörjning till lägsta möjliga kostnader och under former, som
medger företagsmässig effektivitet och sund utveckling av transportapparaten.
Vid prövningen av de huvudspörsmål som i direktiven angivits borde utredningen
jämväl upptaga och överväga de särskilda förslag och yrkanden
beträffande delfrågor på det trafikpolitiska området, som från skilda håll
framförts. Det borde, anfördes slutligen i direktiven, vara utredningen
obetaget att upptaga även andra frågor av betydelse för utredningsuppdraget.
Utredningen, som bedriver sitt arbete under namnet 1953 års trafikutredning,
beräknar, att arbetet skall fortgå under år 1954.
Utskottet.
Den yrkesmässiga biltrafiken har sedan länge varit föremål för ingripande
regleringsåtgärder. På senare tid har från skilda håll ifrågasatts en
uppmjukning i olika avseenden särskilt av de i trafikutövarnas intresse
givna konkurrensbegränsande bestämmelserna. Härvid har framhållits
bl. a., att förhållandena väsentligt ändrats, sedan bestämmelserna tillkom.
Andra lagutskottet uttalade sig vid fjolårets riksdag för att en utredning
måtte komma till stånd för behandling av spörsmål rörande den yrkesmässiga
lastbilstrafiken. Chefen för kommunikationsdepartementet har därefter
tillkallat utredningsmän — 1953 års trafikutredning — med uppgift bl. a.
att allsidigt utreda den offentliga regleringen av den yrkesmässiga lastbilstrafiken.
Utredningen kommer enligt vad utskottet inhämtat att till övervägande
upptaga också frågan om den i motionerna berörda inskränkningen
i beställningstrafiken för godsbefordran inom stad. Vid sådant förhållande
anser utskottet, att riksdagens ställningstagande lämpligen bör
anstå i avvaktan på utredningens resultat.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:237 och 11:295, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 mars 1954.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
5
• Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson*
son*, herrar Axel E. Svensson, Lundgren, Anders E. Johansson''
och Kronstrand;
från a ndra kammaren: herrar Hagård, Carlsson i Bakeröd*,
jer, herr Svensson i Göteborg, fröken Sandell, herrar Johansson i
Fredriksson och fru Eriksson i Ängelholm.
, fru Sven,
Grönkvist
fröken Höi
Södertälje,
Ej närvarande vid utlåtandets justering.