Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

1

Nr 14.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring
i förordningen om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 240 i första kammaren av herr Arrhén
samt nr 420 i andra kammaren av herr Håstad in. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»att riksdagen måtte

dels uttala, att 2 § förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag till
erkända arbetslöshetskassor måtte erhålla följande lydelse.

Grundstatsbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan i andra stycket
sägs, för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, med dels ett grundbelopp
av en krona 50 öre vid en daghjälp av fem kronor, dels ock ett tilläggsbelopp
av 15 öre för varje hel krona, varmed daghjälpen överstiger fem kronor;
dock må grundstatsbidraget ej i något fall uppgå till högre belopp än tre
kronor 30 öre för varje understödsdag.

Har daghjälpen fastställts till lägre belopp än fem kronor, skall grundstatsbidraget
utgå med 30 procent av det fastställda beloppet.

Daghjälpsbidrag utgår — — — särskilda bestämmelser.

Familjetilläggsbidrag utgår -- -— under året.

dels ock uttala att den som bilaga till förordningen den 15 juni 1934 om
statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor fogade tabellen ändras på sätt
nedan angives.

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps-bidragets storlek
i % av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal
understödda dgr
per medlem

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps-bidragets storlek
i % av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal
understödda dgr
per medlem

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps-bidragets storlek
i % av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal
understödda dgr
per medlem

o—a

0,0

6

36,7

17

78,1

3,25

4,0

7

44,2

18

79,6

3,50

7,8

8

50,4

19

80,9

3,75

11,4

9

55,7

20

82,0

1

14,8

10

00,2

21

82,9

4,25

18,2

11

04,0

22

83,6

4,50

21,4

12

67,2

23

84,2

4,75

24,4

13

70,0

24

84,6

5

27,2

14

72,4

25

84,8

5,25

29,8

15

74,5

26—35

85,0

5,50

32,2

10

76,4

Särskilda bestämmelser:---överstiger 35.»

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 saml. 2 avd. Nr 14.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

I motionerna anges innebörden av den föreslagna ändringen av statsbidraget
till de erkända arbetslöshetskassorna vara, att bidraget vid jämförelse
med gällande bestämmelser skulle bli något högre vid en mer omfattande
och något lägre vid en ringa arbetslöshet.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Understöd från erkänd arbetslöshetskassa.

Enligt 1 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor
må registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder inedlem
understöd i enlighet med vad i förordningen stadgas, på sätt i förordningen
närmare angives antagas till erkänd arbetslöshetskassa. Med antagande
följer rätt till statsbidrag.

I 17 § nämnda förordning regleras de former, i vilka understöd må utgå
från erkänd arbetslöshetskassa. Understöd skall utgivas dels i form av ett
för dag beräknat belopp, benämnt daghjålp, och dels i form av familjetilllägg
till daghjälpen. Familjetillägg utgöres av barntillägg samt, i den mån
kassa så beslutat, maketillägg och husföreståndarinnetillägg. Understöd
må vidare utgivas såsom hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader
för tillträdande av arbete å annan ort. I annan form än nu sagts må understöd
icke utgivas av erkänd arbetslöshetskassa.

Såsom daghjälp må enligt 20 § i förordningen ej utgivas mer än som
svarar mot, för medlem som är familjeförsörjare fyra femtedelar och för
annan medlem tre femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för
arbetsdag för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga
som den arbetslöse; och må vad sålunda utgår icke i något fall överstiga
20 kronor om dagen. Barntillägg utgör 1 krona 50 öre om dagen för varje
barn, för vilket sådant tillägg skall utgå. Maketillägg och husföreståndarinnetillägg
utgör vartdera 2 kronor om dagen. I daghjälp och familjetillägg
må icke tillhopa utbetalas liögre belopp för dag än som svarar mot fyra
femtedelar av arbetsförtjänsten.

Statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa.

De bestämmelser om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, varom
i nu förevarande motion är fråga, återfinnes i förordningen den 15 juni
1934 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Enligt 1 § nämnda
lörordning utgår statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa i form av grundstatsbidrag,
daghjälpsbidrag, familjetilläggsbidrag och förvaltningsbidrag.

Grundstatsbidraget utgår för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, dels
med ett grundbelopp av 2 kronor 25 öre Aid en daghjälp av 5 kronor 50
öre, dels med ett tilläggsbelopp av 25 öre för varje hel krona varmed dag -

Andra lagutskottets utlåtande nr H. 3

hjälpen överstiger 5 kronor 50 öre. Det sammanlagda grundstatsbidraget
begränsas till högst 5 kronor för varje understödsdag, vilket belopp nås
vid en daghjälp av 16 kronor 50 öre. Om daghjälpen fastställes till lägre
belopp än 5 kronor 50 öre utgår grundstatsbidraget med 40 procent av det
fastställda daghjälpsbeloppet.

Daghjålpsbidraget börjar utgå när antalet understödsdagar per årsmedlem
i en kassa eller en klass inom en kassa överstiger 3. Det utgår för
kalenderår med viss procentuell andel av kassans sammanlagda kostnader
för daghjälp efter avdrag dock av vad som svarar mot grundstatsbidraget.
Procenttalet bestämmes i förhållande till antalet understödda dagar per
medlem i överensstämmelse med en vid förordningen om statsbidrag till
erkända arbetslöshetskassor fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser.
Denna tabell är av följande lydelse:

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps-bidragets storlek
i % av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal
understödda dgr
per medlem

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps-bidragets storlek
1 % av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal
understödda dgr
per medlem

Antal

understödda

dgr

per medlem

Daghjälps-bidragets storlek
i % av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal
understödda dgr
per medlem

0—3

0,0

6

30,3

17

70,1

3,25

3,0

7

37,5

18

71,3

3,50

6,0

8

43,5

19

72,2

3,75

8,9

9

48,7

20

73,0

4

11,9

10

53,1

21

73,7

4,25

14,4

11

56,8

22

74,2

4*50

16,9

12

60,0

23

74,6

4,75

19,4

13

62,7

24

74,8

5

21,9

14

65,0

25

74,9

5,25

24,0

15

67,0

26—35

75,0

5,50

26,1

16

68,7

Särskilda bestämmelser:

a) Om antalet understödda dagar per medlem är större än 35, beräknas procenttalet genom
att multiplicera 75 med —, där n betecknar antalet understödda dagar per medlem.

b) Vid annat antal understödda dagar per medlem än sådant, som direkt framgår ur tabellen,
interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen, varvid det erhållna resultatet
avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt.

c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga om beräkningen av daghjälpsbidraget
för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 35.

Familjetilläggsbidraget utgör 75 procent av kassans utgifter för familjetiiiägg.

Förvaltningsbidraget utgår för kalenderår dels med ett i förhållande till
antalet årsmedlemmar i kassan under året beräknat belopp (medlemsbidrag),
dels ock med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode
till styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten. Medlemsbidraget
utgör 5 kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som ej över -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

stiger 3 000, 4 kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som
överstiger 3 000 men ej 25 000, och 3 kronor per årsmedlem för det antal
årsmedlemmar, som överstiger 25 000.

I nu förevarande motion yrkas ändring av de regler, enligt vilka grundstatsbidrag
och daghjälpsbidrag utgår. Övriga former av statsbidrag beröres
ej av yrkandena i motionen.

Frågans behandling vid 1953 års riksdag.

Grundstatsbidraget och daghjälpsbidraget var, liksom övriga former av
statsbidrag, senast föremål för behandling vid 1953 års riksdag i samband
med en då genomförd, betydande höjning av de belopp, varmed ersättning
vid arbetslöshet skulle utgå. Förslag om höjning av sådan ersättning
och av statsbidrag förelädes riksdagen genom proposition nr 166.
Propositionen behandlades jämte ett antal i anledning av propositionen
väckta motioner av sammansatt stats- och andra lagutskott i dess utlåtande
nr 7. De i propositionen framlagda förslagen godtogs av riksdagen.

Genom de år 1953 beslutade ändringarna om statsbidrag höjdes grundstatsbidraget
från 75 öre för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, till —
enligt regler för vilka ovan redogjorts — högst 5 kronor. I fråga om daghjälpsbidraget,
för vilket procentsatserna senast fastställts år 1941, och
familjetilläggsbidraget gjordes ingen ändring. Eftersom dessa bidrag utgår
med viss procent av daghjälp respektive familjetillägg ökades emellertid
statens kostnader för dessa bidrag. Beträffande slutligen förvedtningshidraget
höjdes detta med vissa belopp.

Från förarbetet till ändringarna torde följande böra redovisas.

1950 års besparingsutredning framhöll i en promemoria den 14 november
1950, att det syntes böra utredas om inte statens bidrag kunde utformas
så att det under perioder av full sysselsättning utginge med förhållandevis
ringa belopp för att stiga därest en verklig arbetslöshet skulle inträda.
Det nuvarande systemet torde enligt besparingsutredningen visserligen
vara avsett att verka i sådan riktning men hade ändock i praktiken medfört
betydande statsutgifter även i lägen med brist på arbetskraft.

I direktiven för 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen anfördes
under hänvisning till besparingsutredningens nämnda uttalanden, att det
borde övervägas huruvida det vore möjligt att i högre grad än vad som vore
fallet utforma bidragsreglerna så att statsbidrag under full sysselsättning
utginge med förhållandevis ringa belopp för att stiga vid större arbetslöshet.

1951 års utredning uttalade under hänvisning till vad den anfört i olika
sammanhang, att utredningen inte kunde dela besparingsutredningens uppiattning.
Bl. a. hänvisades till vad som sagts om arbetslöshetsförsäkringens

Andra lagutskottets utlåtande nr tk. 5

betydelse även i tider med hög sysselsättning. Vad statsbidragssystemet
angår är detta, anförde utredningen, f. n. i utpräglad grad anordnat så att
statsbidragsprocenten är låg när arbetslösheten är låg men stiger med
ökande arbetslöshet. Enligt utredningens mening borde staten — med bibehållande
i övrigt av systemets principiella uppläggning — lämna ett effektivare
stöd i sådan form att en höjning över lag av försäkringsersättningarna
garanterades. Detta kunde endast ske genom att de bidragsformer —
främst grundstatsbidraget -— som utgår med samma procenttal oberoende
av arbetslöshetens storlek förbättrades.

Föredragande departementschefen, statsi-ådet Sträng, underströk i förenämnda
proposition nr 166 vid 1953 års riksdag behovet av en arbetslöshetsförsäkring
även vid relativt god sysselsättning. De ersättningar, som dittills
lämnats av de erkända arbetslöshetskassorna, hade varit otillfredsställande,
såsom framginge t. ex. vid en jämförelse med de normer som vanligen tilllämpades
inom behovsprövade hjälpformer, såsom fattigvård. Snabba förbättringar
av ersättningarna erfordrades därför. Kostnaderna för hjälp vid
arbetslöshet vore enligt departementschefens mening utan tvivel av den
arten, att de till avsevärd del borde bäras av samhället. Den i propositionen
föreslagna kostnadsfördelningen innebure, att de försäkrade själva ännu
vid 3,5 understödda dagar per årsmedlein skulle bära cirka 41 procent av understödskostnaderna,
räknat på försäkringen som helhet. Det genomsnittliga
antalet understödda dagar per årsmedlem inom de erkända arbetslöshetskassorna
hade, framhöll departementschefen, intet år under perioden
1943—1952 överstigit 3. Förslaget kunde sålunda sägas innebära, att de
försäkrade skulle svara för minst cirka 40 procent av understödskostnaderna
vid sådan arbetslöshet som förekommit under det senaste årtiondet.
Departementschefen erinrade till jämförelse härmed om att vid den obligatoriska
sjukförsäkringen 45 procent av kostnaderna skulle falla på de försäkrade.
Vidare borde framhållas, att statens andel bleve avsevärt lägre,
om man såge till arbetslöshetskassornas inkomster, vilket berodde på att
en icke obetydlig del av inkomsterna ginge till fondering. 1951 års utredning
om arbetslöshetsförsäkringen hade, erinrade departementschefen,
ansett, att frågan om kostnadsfördelningen borde tas upp till ny behandling,
om fonderingsbehovet i framtiden skulle bli tillgodosett och kassornas
inkomstbehov därigenom minska. Den föreslagna ökningen av statens
kostnadsandel torde enligt departementschefen i föreliggande läge vara
eu förutsättning för eu snabb höjning av ersättningsnivån. För att arbetslöshetskassorna
skulle få eu tillräckligt hållbar grund för att i praktiken
kunna genomföra den åsyftade förbättringen av ersättningarna syntes det
ofrånkomligt, att åtminstone för den närmaste framtiden definitiv ställning
toges till vissa principfrågor beträffande bl. a. försäkringens finansiering.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr li.

Departementschefen erinrade beträffande finansieringen om att i direktiven
för 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen åberopats ett uttalande
av 1950 års besparingsutredning, vari ifrågasatts lägre statsbidrag
än det föreslagna vid låg arbetslöshet samt högre bidrag vid större arbetslöshet.
Försäkringsinspektionen hade i anslutning härtill ansett det böra
undersökas om inte en finansieringsform som innebär att staten åtar sig
rätt väsentligt ökade förpliktelser vid påtaglig arbetslöshet eventuellt skulle
medföra sådan minskning i behovet av fondbildning att det bleve möjligt
att avsevärt förbättra försäkringsförmånerna också vid ringa arbetslöshet
även om statsbidraget vid full sysselsättning skulle bli mindre än det föreslagna.
I anslutning härtill anförde departementschefen:

Statsbidragssystemet är emellertid redan nu anordnat så att statsbidraget
är lågt vid ringa arbetslöshet men stiger hastigt vid ökande arbetslöshet.
Såsom utredningen framhållit har det nuvarande statsbidragssystemet
lett till att de flesta kassorna vid arbetslöshet av den storlek som förekommit
under senare år erhåller tämligen ringa stöd på grund av att daghjälpsbidrag
inte utgår förrän antalet understödda dagar per årsmedlem
överstiger 3. Flertalet kassor har sålunda under de senaste åren inte erhållit
något daghjälpsbidrag. Att ge ett ökat statligt stöd sådan utformning att
statsbidraget i samma utsträckning som f. n. eller i ännu större utsträckning
skulle variera med arbetslösheten synes knappast lämpligt.

Den bästa effekten av ett ökat statligt stöd torde ernås om detta får formen
av ett förbättrat grundstatsbidrag. Ett sådant bidrag av den föreslagna
storleken ger kassorna möjlighet att omedelbart företa en betydande höjning
av daghjälpen. Vidare hindes därigenom även kassor med låg arbetslöshetsrisk
vid försäkringen. Beträffande dessa kassor föreligger eljest en viss risk
lör att de skall frigöra sig för att slippa den statliga kontrollen med arbetslörmedlingstvång
för arbetslösa medlemmar in. m.

Rörande finansieringen av arbetslöshetskassornas verksamhet föreslogs
i två motioner (I: 439 och II: 556) ändring i propositionens förslag till utformning
av grundstatsbidraget och daghjälpsbidraget. Motionärerna anförde
bland annat:

Statens primära uppgift i syfte att förhindra arbetslöshet bör vara att genom
en effektiv finans- och penningpolitik motverka och utjämna de konjunkturskiftningar
som näringslivet ofrånkomligen utsättes för. I andra
hand kommer de mer direkta samhälleliga ingripandena genom en verksam
arbetsförmedling och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar
till att bereda arbetslösa tillfälle till arbete. I anslutning härtill synes
samhället genom kontanta understöd böra bidraga till det försäkringsskydd
mot arbetslöshet som arbetslöshetsförsäkringen är ägnad att ge. Härvid bör
man enligt vår uppfattning främst ta sikte på att det statliga bidraget skall
utgå efter sådana grunder att arbetslöshetsförsäkringen tillfredsställande
fungerar vid en mer påtaglig arbetslöshet. Vid låg arbetslöshet synes kassornas
ersättningar huvudsakligen böra finansieras med medlemsavgifter, medan
vid längre arbetslöshet staten bör bära den alldeles övervägande delen
av kostnaderna. Det allmännas bidrag borde sålunda enligt vår mening utgå

Andra lagutskottets utlåtande nr H. ~

efter en mer markerat stigande skala än vad nu föreslagits. I konsekvens
härmed skulle statens andel i kostnaderna vid låg arbetslöshet bli förhållandevis
mindre, varigenom man skulle undgå de senare årens otillfredsställande
förhållanden att staten oaktat full och tidvis överfull sysselsättning måst
bidraga med högst betydande summor för arbetslöshetsförsäkringen.

Under åberopande av dessa synpunkter och den uppfattning departementschefen
givit till känna i direktiven för utredningen vill vi förorda att
grundstatsbidraget sänkes med förslagsvis omkring en tredjedel och att i
stället skalan för daghjälpsbidraget justeras uppåt. Skalan synes böra utformas
så att bidragsprocenten vid låg arbetslöshet bibehålies vid 3,0 procent
för att vid maximal arbetslöshet stiga till 80 ä 85 procent. Vid en arbetslöshet
av ungefär den omfattning som kan förutses för budgetåret
1953/54 skulle detta innebära en viss sänkning av statens andel i försäkringskostnaderna
medan denna andel vid mer betydande arbetslöshet något
skulle ökas.

I motionerna hemställdes i denna del, att riksdagen måtte bifalla proposition
nr 160 med den ändringen att grundstatsbidraget sänktes med omkring
en tredjedel och att skalan för daghjälpsbidraget utformades så att statsbidraget
stiger från tre procent vid 3,25 understödsdagar per årsmedlem till
80 ä 85 procent vid minst 26 understödsdagar.

Det sammansatta stats- och andra lagutskottet erinrade i sitt utlåtande
till en början om att den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen omfattade
omkring 1 140 000 försäkrade och framhöll, att det framstod som
ett viktigt samhällsintresse att understödja den vidare utvecklingen av
arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet hälsade med tillfredsställelse, att arbetslöshetsförsäkringen
skänktes snabbt stöd genom förslagen till förbättring
av försäkringsersättningarna. Vidare framhöll utskottet bl. a.:

De kostnader, som förbättringen av försäkringsersättningarna föra med
sig, böra fördelas mellan staten och de försäkrade. Utskottet anser att statens
medverkan vid bestridandet av kostnaderna för de förbättrade förmånerna
bör ske genom förbättring av grundstatsbidraget.

Utskottet kan icke biträda det i motionerna I: 439 och II: 556 ställda förslaget
alt öka den nuvarande progressiviteten hos daghjälpsbidraget och
samtidigt sänka det föreslagna grundstatsbidraget. Med daghjälpsbidragets
konstruktion har avsetts att reglera statsbidragssystemet så att statens
ekonomiska hjälp blir förhållandevis större vid omfattande arbetslöshet än
vid ringa arbetslöshet. Motionärerna avse att förstärka statsbidraget vid
mer omfattande arbetslöshet. Det saknas emellertid tillräckliga erfarenheter
av de praktiska verkningarna av det nuvarande systemet för att man
nu skall överväga eu omreglering av bidraget.

Utskottet föreslog, alt riksdagen måtte med avslag å motionerna 1:439
och 11:556, såvitt de avsåge statsbidragsreglerna, antaga de genom propositionen
framlagda förslagen till ändring i förordningen om statsbidrag till
erkända arbetslöshetskassor.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr li.

Ivå av utskottets ledamöter, herrar Bergh och Hagård, förklarade i en
vid utskottets utlåtande fogad reservation — under åberopande av förenämnda
motioner samt under förmälan att motionärernas förslag skulle
innebära en besparing för budgetåret 1953/54 av anslaget till bidrag till
erkända arbetslöshetskassor med omkring 3 000 000 kronor — att de ansåg,
att utskottet i berörda del bort hemställa, att riksdagen måtte antaga det
genom propositionen framlagda förslaget till förordning angående ändring
i förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor
med dels viss angiven ändring beträffande grundstatsbidraget, dels
oek ändring av tabellen för daghjälpsbidraget till överensstämmelse med en
i reservationen upptagen tabell.

Vad reservanterna sålunda hemställde överensstämmer med vad i nu
förevarande motioner yrkas.

Utskottet.

Genom beslut vid ijolårets riksdag möjliggjordes en väsentlig förbättring
av de ersättningar, som vid arbetslöshet utgår till de försäkrade i de erkända
arbetslöshetskassorna. Så t. ex. höjdes maximibeloppet för daghjälpen
från 8 till 20 kronor. Det ankommer nu på de olika kassorna att
i praktiken genomföra en höjning av försäkringsbeloppen.

Samtidigt med beslutet angående ersättningarna från de erkända arbetslöshetskassorna
tog riksdagen ställning till frågan om ändrade grunder för
de statsbidrag, som utgår till kassorna. I proposition till riksdagen hade
föreslagits bl. a. att grundstatsbidraget skulle höjas från 75 öre per dag, för
vilken daghjälp utgår, till ett med daghjälpen växande belopp om högst
5 kronor per dag. Däremot hade i propositionen icke föreslagits någon ändring
i grunderna för det procentuella daghjälpsbidraget. Sammansatta statsoch
andra lagutskottet hemställde, att riksdagen måtte antaga det genom
propositionen framlagda förslaget till höjning av grundstatsbidraget. Två
reservanter i utskottet förklarade sig i anslutning till väckta motioner
anse, att grundstatsbidraget bort bestämmas till vissa lägre belopp än enligt
propositionen och att daghjälpsbidraget bort höjas på visst närmare angivet
sätt. Riksdagen beslöt med bifall till vad utskottet hemställt i enlighet
med propositionen.

Vad reservanterna i utskottet vid fjolårets riksdag föreslog överensstämmer
helt med vad som yrkas i nu förevarande motioner. Riksdagen har sålunda
så sent som under fjolåret tagit ställning till yrkanden av samma innebörd
som i motionerna.

1 statsverkspropositionen till årets riksdag har vid äskandet av anslag till
de erkända arbetslöshetskassorna antalet understödsdagar per medlem i
kassorna under budgetåret 1954/55 beräknats till 3,5 mot 2,6 under inne -

9

Andra lagutskottets utlåtande nr /4.

varande budgetår. Den sålunda beräknade ökningen i arbetslösheten utgör
icke något skäl att ändra grunderna för statsbidragen. Ej heller i övrigt har
enligt utskottets mening under tiden från riksdagens beslut i fjol inträffat
något av beskaffenhet att föranleda till ändrat ställningstagande. Utskottet
vill tvärtom framhålla, att det för de erkända arbetslöshetskassorna, då de
genomför den beslutade förbättringen av ersättningarna till de hos dem
försäkrade, uppenbarligen är av betydelse, att de antagna grunderna för
statsbidragen icke alltför snart ändras.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 240 och II: 420, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson*, fru Svenson*,
herrar Axel E. Svensson, Lundgren, Anders E. Johansson*, Grönkvist och
Kronstrand;

från andra kammaren: herrar Hagård, Carlsson i Bakeröd*, fröken
Höjer, herr Svensson i Göteborg, fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje,
Fredriksson och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Lundgren och Hagård, som ansett att utskottets yttrande bort ha
följande lydelse.

Genom beslut--— av försäkringsbeloppen.

Samtidigt med beslutet angående ersättningarna från de erkända arbetslöshetskassorna
tog riksdagen ställning till frågan om ändrade grunder för
de statsbidrag, som utgår till kassorna. I proposition till riksdagen hade
föreslagits bl. a., att grundstatsbidraget skulle höjas från 75 öre per dag, för
vilken daghjälp utgår, till ett med daghjälpen växande belopp om högst 5
kronor per dag. Däremot hade i propositionen icke 1 öreslagits någon ändring
i grunderna för det procentuella daghjälpsbidragct. Riksdagen beslöt
i enlighet med propositionen.

Det bidragssystem till de erkända arbetslöshetskassorna, som genomfördes
enligt beslut av 1953 års riksdag, innebar att statens procentuella andel
av understödskostnaderna i förhållande till vad som tidigare gällt stiger
2—- llihang till riksdagens protokoll 19ö\. !> sand. 2 avd. Nr 11.

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 1i.

proportionellt mera vid liten än vid stor arbetslöshet. Detta kan enligt utskottets
mening icke vara tillfredsställande. Vid förhållandevis liten arbetslöshet
bör arbetslöshetskassorna utan risk för sin ekonomi kunna bära
en större andel av kostnaderna. Om däremot stor arbetslöshet skulle inträffa,
är det rimligt att staten påtager sig en större andel av kostnaderna
för den hjälp, som arbetslöshetskassorna utgiver. Denna princip överensstämmer
med direktiven till 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkring.

För att ernå den av utskottet sålunda förordade kostnadsfördelningen förordar
utskottet en sänkning av grundstatsbidraget med omkring % och en
justering uppåt av skalan för de s. k. daghjälpsbidragen. En tillämpning av
det av utskottet förordade systemet tillika med det av chefen för socialdepartementet
i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln under punkt 51
förordade hänvisningsförfarandet beträffande beredskapsarbeten kommer
att medföra att statsbidraget till de erkända arbetslöshetskassorna torde
kunna nedsättas med 5,5 miljoner kronor.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört och till motionerna nr
240 i första kammaren och nr 420 i andra kammaren får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 265)
om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag
till erkända arbetslöshetskassor ävensom sid förordningen såsom
bilaga fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

§2.

Grundstatsbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan i andra stycket
sägs, för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, med dels ett grundbelopp
av en krona 50 öre vid en daghjälp av fem kronor, dels ock ett tilläggsbelopp
av 15 öre för varje hel krona, varmed daghjälpen överstiger fem kronor;
dock må grundstatsbidraget ej i något fall uppgå till högre belopp än tre
kronor 30 öre för varje understödsdag.

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

Har daghjälpen fastställts till lägre belopp än fein kronor, skall grundstatsbidraget
utgå med 30 procent av det fastställda beloppet.
Dagbjälpsbidrag utgår — — — särskilda bestämmelser.
Familjetilläggsbidrag utgår---under året.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.

Bilaga till förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till
erkända arbetslöshetskassor.

Antal

understödda
dagar per
medlem

Daghjälps-bidragets storlek
i procent av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal under-stödda dagar
per medlem

Antal

understödda
dagar per
medlem

Daghjälps-bidragets storlek
i procent av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal under-stödda dagar
per medlem

Antal

understödda
dagar per
medlem

Daghjälps-bidragets storlek
i procent av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal under-stödda dagar
per medlem

0—3

0,0

G

36,7

17

78,1

3,25

4,0

7

44,2

18

79,6

3,50

7,8

8

50,4

19

80,9

3,75

11,4

9

55,7

20

82,0

4

14,8

10

60,2

21

82,9

4,25

18,2

11

64,0

22

83,6

4,50

21,4

12

67,2

23

84,2

4,75

24,4

13

70,0

24

84,6

5

27,2

14

72,4

25

84,8

5,25

29,8

15

74,5

26—35

85,0

5,50

32,2

16

76,4

Särskilda bestämmelser:

a) Om antalet understödda dagar per medlem är större än 35, beräknas procenttalet genom

35

att multiplicera 85 med —, där n betecknar antalet understödda dagar per medlem.

b) Vid annat antal understödda dagar per medlem än sådant, som direkt framgår ur tabellen,
interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen, varvid det erhållna resultatet
avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt.

c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga om beräkningen av daghjälpsbidraget
för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 35.