Bankoutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni
1911 (nr 74) om bankrörelse.

I en den 27 november 1953 dagtecknad proposition, nr 6, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under åberopande
av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt
§ 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr
74) om bankrörelse.

Berörda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 74)

om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 239 § lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse* 1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

239 §.

Till bestridande av kostnaden för
bankinspektionens organisation och
verksamhet skall bankbolag årligen
erlägga bidrag enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen. Detta
bidrag utgår efter visst, för samtliga
bankbolag, över vilka bankinspektionen
har att utöva tillsyn, lika förhållande
till sammanlagda beloppet av
bankbolags egna fonder vid utgången
av nästföregående kalenderår, men
må icke överstiga två hundradels procent
av detta belopp.

Bankbolag åligger —-

Till bestridande av kostnaden för
bankinspektionens organisation och
verksamhet skall bankbolag årligen
erlägga bidrag enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen. Detta
bidrag utgår efter visst, för samtliga
bankbolag, över vilka bankinspektionen
har att utöva tillsyn, lika förhållande
till sammanlagda beloppet av
bankbolags egna fonder vid utgången
av nästföregående kalenderår, men
må icke överstiga tre hundradels procent
av detta belopp.

bestämma ersättningsbeloppet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Enligt 239 § lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse skall bankaktiebolag
till bestridande av kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet
årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.
Detta bidrag utgår efter visst, för samtliga bankbolag lika förhållande
till sammanlagda beloppet av bolagets egna fonder vid utgången av

1 Senaste lydelse av 239 § se 1933:277.

1 liihang till riksdagens protokoll 195b. 8 samt. Nr 3.

2

Bankoutskottets utlåtande nr 3.

nästföregående kalenderår, men må icke överstiga två hundradels procent
av detta belopp.

Ifrågavarande bidrag utgår jämlikt kungörelsen den 30 januari 1953 (nr
19) angående bankaktiebolags bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionen
från och med år 1953 med det sålunda i lagen om bankrörelse
stadgade maximibeloppet.

I sin berättelse över den år 1951 verkställda granskningen angående statsverket
framhöll riksdagens revisorer under § 20, bland annat, att en konsekvent
tillämpning av den i övrigt fastslagna principen för finansiering
av verksamheten vid bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen
och försäkringsinspektionen självfallet borde leda till att de med verksamhetens
bedrivande sammanhängande kostnaderna utan undantag täcktes genom
bidrag av de kontrollerade institutionerna själva. Jämväl kostnaderna
lör personalens pensionering borde därför inordnas i det specialbudgetsystem,
som tillämpades för ifrågavarande myndigheter, och belasta respektive
diversemedelsfonder. För kostnadernas fastställande kunde därvid olika
principer övervägas. Å ena sidan syntes ersättningarna kunna beräknas
med utgångspunkt från de årliga kostnaderna för faktiskt utgående pensioner,
å andra sidan kunde de utmätas på grundval av de försäkringstekniskt
beräknade pensionsavgifter, inklusive rörligt tillägg, som borde upptagas
till täckande av blivande pensionskostnader för den i tjänst varande personalen.
Budgetmässigt sett borde de beräknade pensionskostnaderna uppföras
som en särskild anslagspost i den för vederbörande myndighet fastställda
staten samt av myndigheten utbetalas till statskontoret för att tillgodoföras
vederbörande pensionsanslag. Revisorerna föreslog, att frågan om
pensioneringskostnadernas bestridande vid bank- och fondinspektionen,
sparbanksinspektionen och försäkringsinspektionen samt i samband därmed
en omläggning av redovisningssystemet på sätt revisorerna antytt, skulle
upptagas till omedelbart övervägande. På förslag av statsutskottet gjorde
riksdagen hos Kungl. Maj:t framställning i enlighet med revisorernas förslag
(SU 1952:145; Rskr 293).

I anledning av riksdagens sålunda gjorda framställning har i de för
sparbanksinspektionen och försäkringsinspektionen för budgetåret 1953/54
fastställda staterna upptagits särskilda anslagsposter till pensioner. Härvid
har Kungl. Maj :t föreskrivit, att vederbörande inspektion skall från ifrågavarande
anslagspost i enlighet med av statskontoret respektive statens pensionsanstalt
meddelade uppgifter till statskontoret utbetala ett belopp, svarande
mot de på inspektionen belöpande faktiska pensionskostnaderna under
budgetåret; erhållet belopp skall av statskontoret tillgodoföras vederbörande
pensionsanslag.

I skrivelse den 11 maj 1953 har bank- och fondinspektionen upptagit förevarande
spörsmål till behandling och därvid framhållit bland annat följande.

Enligt vad inspektionen under hand inhämtat kunna de pensionsförmåner
— inklusive tjänstelivränta i ett fall — som under budgetåret 1953/54 förväntas
bli utbetalda, beräknas uppgå till sammanlagt cirka 52 500 kronor;
härutöver kan tjänstelivränta i ytterligare ett fall komma att utgå, men

Bankoutskottets utlåtande nr 3.

3

dennas storlek kan för närvarande icke angivas. Det rör sig sålunda om
belopp, som i förhållande till inspektionens övriga utgifter ingalunda äro
obetydliga, och det måste bär genast utsägas, att behållningarna å inspektionens
fonder icke äro tillräckliga för att medgiva utbetalning av de andelar
av ifrågavarande belopp, som efter närmare prövning anses böra belasta
nämnda fonder. Dessa skulle alltså behöva förstärkas, men detta låter
sig, såvitt angår bankinspektionens fond, icke göra utan föregående ändring
i lagen om bankrörelse (239 §), eftersom det bidrag till bankinspektionens
fond, som för närvarande utdebiteras, är det enligt sagda lag högst
medgivna; innan en omläggning av metoden för finansieringen av här avsedda
pensioner kan äga rum, måste alltså proposition till riksdagen om
ändring i banklagen avlåtas.

Frågan har därefter varit föremål för övervägande inom finansdepartementet.
Härvid har upprättats en promemoria vari föreslagits, att bankernas
bidragsmaximum sättes till 0,04 procent av det sammanlagda beloppet av
bankbolags egna fonder. Rörande innehållet i promemorian hänvisas till
propositionen.

över finansdepartementets promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits
av statskontoret, bank- och fondinspektionen, svenska bankföreningen
och svenska jordbrukskreditkassan. Den ifrågasatta ändringen av 239 §
banklagen har endast berörts i de yttranden, som avgivits av bank- och fondinspektionen
och svenska bankföreningen.

Bank- och fondinspektionen yttrar följande.

Såsom närmare utvecklas i promemorian torde man i anledning av riksdagens
revisorers förslag beträffande pensionering av bank- och fondinspektionens
personal få vidtaga anordningar för att öka i första hand bidragen
till bankinspektionens fond, något som är angeläget även för att eliminera
det behov av förskott från statsverket som nu tidvis föreligger samt för att
därutöver bygga upp en tillräcklig fondbehållning. För att kunna erhålla
ökade sådana bidrag måste emellertid en ändring ske i 239 § lagen om bankrörelse.
Det härutinnan framlagda förslaget tillstyrkes av inspektionen, som
jämväl finner den föreslagna uttaxeringen — 0,025 procent av bankernas
egna fonder — lämpligt avvägd.

Svenska bankföreningen vill med hänsyn till vad i ärendet upplysts icke
motsätta sig en höjning av bidragsprocenten till 0,025 procent. När den
erforderliga fonduppbyggnaden skett borde emellertid övervägas, om icke
procentsatsen åter kunde sänkas. I varje fall syntes det enligt bankföreningens
uppfattning opåkallat att nu höja den i banklagen upptagna procentsatsen
över 0,03 procent.

Departementschefen har anfört följande.

1949 års banklagssakkunniga framlade den 31 januari 1952 betänkande
(SOU 1952:2) med förslag till ny lag om bankrörelse, avsedd att ersätta
1911 års lag. Betänkandet är för närvarande föremål för övervägande inom
finansdepartementet. Förslag till ny lag om bankrörelse beräknas emellertid
icke kunna framläggas för 1954 års riksdag.

Bankernas bidrag till bestridandet av kostnaderna för bankinspektionens
verksamhet utgår för närvarande med två hundradels procent av de egna
fonderna, alltså med det högsta i banklagen medgivna beloppet. Av den i
ärendet förebragta utredningen framgår, alt eu höjning av bidragsbeloppen
är ofrånkomlig och alt eu sådan höjning bör genomföras snarast möjligt. Eu

4

Bankoutskottets utlåtande nr 3.

ändring av banklagens regler om visst bidragsmaximum torde sålunda icke
kunna anstå i avvaktan på att förslag till ny banklag framlägges, utan frågan
om en ändring av 239 § banklagen bör upptagas till behandling redan nu.

I departementspromemorian har föreslagits en höjning av maximibeloppet
till 0,04 procent. Såsom tidigare nämnts har Svenska bankföreningen
ansett, att höjningen borde kunna begränsas till 0,03 procent. Inom finansdepartementet
gjorda preliminära beräkningar ger närmast vid handen att
den faktiska bidragsprocenten för bankerna för närvarande bör fastställas
till 0,025 procent. Med hänsyn till att nämnda procenttal så avvägts, att de
inflytande bidragen jämväl medger viss fondering, torde ett maximibelopp
av 0,03 procent i varje fall tills vidare erbjuda tillräcklig marginal. Jag förordar
sålunda att det i 239 § banklagen angivna maximala procenttalet höjes
från två hundradels procent till tre hundradels procent. Då det torde
bli nödvändigt, att höjda bidrag uttages av bankerna från och med år 1954,
bör den föreslagna lagändringen träda i kraft snarast möjligt.

Den närmare fördelningen av de på bankinspektionens fond, fondinspektionens
fond och jordbrukskassetillsynens fond fallande andelarna av kostnaderna
för bank- och fondinspektionens verksamhet ävensom fastställandet
av det bidrag, som skall uttagas av bankbolagen, torde liksom hittills få
ankomma på Kungl. Maj :t.

Utskottet finner i likhet med departementschefen, att en höjning av bankernas
bidragsbelopp till bestridande av kostnaderna för bankinspektionens
verksamhet bör genomföras. Detta nödvändiggör en höjning av bidragsmaximum,
och utskottet tillstyrker sålunda förslaget om ändring av
239 § banklagen.

Utskottet har ej erinran mot att Kungl. Maj :t såsom hittills beslutar om
den närmare fördelningen av de på bankinspektionens fond, fondinspektionens
fond och jordbrukskassetillsynens fond fallande andelarna av kostnaderna
för bank- och fondinspektionens verksamhet samt fastställer det bidrag
som skall uttagas av bankbolagen. Utskottet förutsätter, att frågan om
en sänkning av den utgående bidragsprocenten blir föremål för övervägande
da bankinspektionens fond erhållit erforderlig förstärkning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 28 januari 1954.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, De Geer, Mogård, Werner,
Boo, Wehtje, Kriigel och Svärd;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Sköldin,
Dickson, Gustafson i Göteborg, Gavelin, Persson i Norrbv och Andersson i
Ronneby*.

* Ej närvarande vid justeringen.

547122. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag