Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

1

Nr 55.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
en allmän översyn av gällande beskattningsbestämmelser
för organisationer, som tillhandahåller allmänna
samlingslokaler.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
268, av herr Löfroth har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att hos
Kungl. Maj :t anhålla om en allmän översyn av gällande beskattningsbestämmelser
för organisationer, som tillhandahåller allmänna samlingslokaler, i
syfte att genomföra en lindring i deras beskattning, samt att de förslag vartill
utredningen kan föranleda måtte föreläggas riksdagen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda yrkandet,
får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.

Enligt 5 § 1 mom. kommunalskattelagen undantages från skatteplikt till
fastighetsskatt resp. fr. o. m. 1956 års taxering från skatteplikt för garantibelopp
för fastighet — förutom vissa staten eller kommuner och andra menigheter
tillhöriga fastigheter — bl. a.: under punkten g) nykterhetsför eningars

byggnader, därest byggnaderna är avsedda för nämnda föreningars
verksamhet såsom sådana, samt under punkten h) sammanslutningar eller
enskilda tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus, muséer och s. k. soldathem.
Därest under bl. a. nämnda punkter angiven fastighet jämväl användes för
industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes åt
annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot svarande del av
fastighetens värde.

Jämlikt 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt
frikallas ägare av sådan fastighet, varom förmäles i 5 § 1 mom.
kommunalskattelagen, från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom
dess begagnande för de i samma moment avsedda ändamål.

I den mån skattskyldighet för inkomst föreligger beträffande fastighet
som ägs av de i förevarande motion avsedda organisationerna skall inkomstuppskattning
ske såsom för förvärvskällor i allmänhet på det sättet att bruttointäkten
först beräknas, varefter avdrag sker för omkostnader. Till intäkt
hänföres därvid bl. a. hyra eller annan ersättning för fastigheten eller del
därav som upplåtits till annan. Bland avdragsgilla omkostnader må nämnas
kostnader för reparation och underhåll av byggnader. Avdrag får däremot ej
1 Bihang till riksdagens protokoll 19.r>fi. 7 samt. Nr ,5.5.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

göras för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring
av fastigheten.

Därest vid beräkning av skattskyldigs inkomst från särskild förvärvskälla
uppkommer underskott, får jämlikt 46 § kommunalskattelagen resp. 4 § förordningen
om statlig inkomstskatt avdrag härför i allmänhet ske från sammanlagda
beloppet av den skattskyldiges inkomster för olika förvärvskällor;
vad beträffar kommunaltaxeringen dock endast från sådan den skattskyldiges
inkomst som skall beskattas i samma kommun. Rätt att vid taxering avdraga
skattemässigt redovisat underskott, som uppkommit under annat beskattningsår
än det taxeringen avser, föreligger doek ej.

Här må ytterligare nämnas, att enligt 10 § statsskatteförordningen den
statliga inkomstskatten utgår med följande procenttal av den beskattningsbara
inkomsten, nämligen för svenska aktiebolag 40 procent, för svenska
ekonomiska föreningar 32 procent och för ideella föreningar 15 procent.

Riksdagen har i olika sammanhang tidigare haft att taga ställning till vissa
frågor berörande de beskattningsbestämmelser, som har avseende å organisationer
som tillhandahåller allmänna samlingslokaler. Till en början må
nämnas att vid 1950 års riksdag motioner väcktes med yrkande att riksdagen
måtte besluta sådana ändringar i gällande skattelagstiftning, att ägare av allmänna
samlingslokaler befriades från skyldighet att erlägga fastighetsskatt
och skatt för inkomst av fastighet genom fastighetens begagnande för avsett
ändamål. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 36 avstyrkte 1950 års
bevillningsutskott motionerna under hänvisning till alt Kungl. Maj :t genom
beslut den 17 mars 1950 bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla
sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda med en teknisk
revision av kommunalskattelagen m. in. samt att enligt direktiven för
de sakkunniga bl. a. frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen därvid
skulle upptagas till prövning.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1950 års skattelagssakkunniga,
avlämnade den 12 februari 1953 en av dem verkställd utredning om fastighetsbeskattningen
(SOU 1953:8), däri de sakkunniga föreslog en teknisk
omläggning av denna beskattning. Nyssnämnda vid 1950 års riksdag uppmärksammade
spörsmål upptogs därvid ej till närmare övervägande av de
sakkunniga. Denna och vissa andra speciella frågor om ändring i kommunalskattelagens
detaljbestämmelser rörande fastighetsbeskattningen förklarade
sig de sakkunniga skola upptaga till behandling senare.

Frågan om den procentsats, efter vilken statlig inkomstskatt borde påföras
vissa såsom ekonomiska föreningar registrerade ideella föreningar, därvid
särskilt på sådant sätt registrerade folketshusföreningar och bygdegårdsföreningar
åsyftades, var föremål för uppmärksamhet vid 1952 års riksdag.
1 de likalydande motionerna I: 215 och II: 286 väcktes nämligen yrkande om
att skattesatsen för berörda föreningar måtte bestämmas till 15 % av den
beskattningsbara inkomsten. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 50

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

3

avstyrkte 1952 års bevillningsutskott berörda motioner. Utskottet yttrade
därvid bl. a. följande.

Beträffande motionerna 1:215 oeli 11:286 erinrar utskottet om att den
däri berörda frågan uppmärksammats i samband med förarbetena till den
år 1951 antagna lagen om ekonomiska föreningar. I proposition nr 34 till
1951 års riksdag anförde sålunda chefen för justitiedepartementet beträffande
föreningar, vilka beviljats registrering med stöd av 1 § andra stycket
i 1911 års lag om ekonomiska föreningar men som enligt den nya lagstiftningen
vore att betrakta som ideella föreningar, att man finge räkna med
att dessa föreningar även sedan den nya föreningslagen trätt i kraft komme
att beskattas såsom ekonomiska föreningar. De vore nämligen såsom registrerade
föreningar för närvarande uttryckligen underkastade de för ekonomiska
föreningars beskattning gällande bestämmelserna och bleve enligt
övergångsbestämmelserna till den nya lagen alltjämt att betrakta såsom
ekonomiska föreningar. Emellertid stode det självfallet en sådan förening
öppet att upplösas och ombildas till en (oregistrerad) ideell förening.
Därvid hade föreningen och dess medlemmar att mot varandra väga, å ena
sidan, intresset av att föreningen bleve beskattad efter den lägre, för ideella
föreningar gällande skattesatsen och att undgå den dubbelbeskattning,
som av ekonomisk förening förvärvad inkomst i princip är underkastad,
samt, å andra sidan, den nackdel, som kunde vara förenad med att enligt
gällande skattebestämmelser såsom skattepliktig inkomst av kapital skall
upptagas vad som vid förenings upplösning utskiftas till medlem utöver
inbetald insats. I nämnda proposition anfördes slutligen härom att, därest
erfarenheterna från den nya föreningslagens första tillämpningstid skulle
visa att behov förelåge av en särskild lagstiftning i syfte att möjliggöra för
folketshusiföreningar och liknande föreningar att upplösas och ombildas
utan alltför betungande skattekonsekvenser, frågan därom torde få upptagas
till prövning.

I det läge frågan sålunda befunne sig ansåg utskottet att motionerna icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Det syntes dock utskottet önskvärt
att frågan toges under övervägande.

I propositionen nr 187 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning
om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt). Förslaget innebär att en särskild
fondskatt av engångsnatur uttages å ansamlade vinstmedel hos vissa
familjeföretag. I princip beröres av förslaget endast sådana familjeföretag,
som bedriver förvaltningsverksamhet och som utnyttjats i skatteundandragande
syfte. Fondskatten skall i princip beräknas till 30 procent av de fonderade
vinstmedlen med undantag för s. k. bundet kapital. Vinstmedel som
gjorts till föremål för fondbeskattning äger företaget, utan att någon ytterligare
beskattning inträder, utskifta i samband med upplösning inom tio år
efter fondbeskattningen. Då fondbeskattning icke är avsedd att träffa orealiserad
värdestegring, föreslås rätt för företagets delägare att utan skattekonsekvenser
utköpa företagets tillgångar, däribland fastigheter, till företagets
anskaffningskostnad. Jämväl delägare i förvaltningsföretag, som ej är familjeföretag
eller ej utnyttjats i skatteundandragande syfte, föreslås i propositionen
skola äga utköpa företagets tillgångar i samband med att företaget

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

frivilligt taxeras till fondskatt. Delägare i ekonomisk förening av den karaktär
som åsyftats i nyssnämnda betänkande nr 50 av 1952 års bevillningsutskott
avses sålunda kunna köpa ut föreningens tillgångar till föreningens anskaffningsvärde.
Även för nu avsedda fall gäller dock att reglerna utformats
så, att avräkning av de med fondskatt beskattade vinstmedlen allenast kan
äga rum, om företaget upplöses inom tio år.

I den föreliggande motionen har bl. a. anförts att det vore av betydande
ideellt och ekonomiskt värde att vårt lands många samlingslokaler i
största möjliga utsträckning i framtiden liksom hittills kunde drivas av
folkrörelserna själva. Samhället hade också på olika sätt sökt främja tillkomsten
av sådana samlingslokaler och på olika sätt underlättat folkrörelsernas
förvaltning och drift av lokalerna. Bl. a. hade vissa lättnader i skattehänseende
genomförts. Sålunda vore nykterhetsföreningars byggnader undantagna
från fastighetsskatt, därest byggnaderna vore avsedda för dessa
föreningars verksamhet. Genom beslut av 1952 års riksdag hade vidare sådan
ändring i arvsskatteförordningen vidtagits, att folketshusföreningar, bygdegårdsföreningar
och liknande sammanslutningar, som hade till främsta syfte
att tillhandahålla allmän samlingslokal, erhölle befrielse från erläggande av
gåvoskatt samt finge erlägga arvsskatt efter lägre tariff. Då vissa organisationer
som tillhandahölle allmän samlingslokal emellertid alltjämt kunde
drabbas hårt i skattehänseende, när deras fastigheter kanske tillfälligt gåve
överskott, syntes en ytterligare översyn av samlingslokalernas skattefråga
vara påkallad. Därvid borde i första hand övervägas möjligheten att medge
rätt till skattefri avsättning till underhålls- och reparationsfonder till ett
sammanlagt belopp av förslagsvis fastighetens halva taxeringsvärde.

Utskottet. I den föreliggande motionen har yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t
med hemställan om utredning i syfte att genomföra en lindring i beskattningen
av organisationer, som tillhandahåller allmänna samlingslokaler. Motionären
har uttalat, att därvid i första hand borde övervägas möjligheterna
att införa rätt för organisationerna att göra skattefria fondavsättningar för
underhåll och reparation av den fastighet, vari samlingslokalen är inrymd.
Härigenom skulle resultatsutjämning mellan olika beskattningsår möjliggöras.

Utskottet vill till en början erinra om att frågan om skattelättnader för
organisationer som tillhandahåller allmänna samlingslokaler tidigare varit
föremål för riksdagens uppmärksamhet. Såsom framgår av den ovan lämnade
redogörelsen väcktes vid 1950 års riksdag motioner med yrkande att riksdagen
måtte besluta sådana ändringar i gällande skattelagstiftning att ägare
av allmänna samlingslokaler befriades från skyldighet att erlägga fastighetsskatt
och skatt för inkomst av fastighet genom fastighetens begagnande för
avsett ändamål. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 36 avstyrkte
1950 års bevillningsutskott motionerna under hänvisning till att Kungl.
Maj :t genom beslut den 17 mars 1950 bemyndigat chefen för finansdepartementet
att tillkalla sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

5

med en teknisk revision av kommunalskattelagen m. m. samt att enligt direktiven
för de sakkunniga bl. a. frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen
därvid skulle upptagas till prövning. De sakkunniga — 1950 års
skattelagssakkunniga — avlämnade den 12 februari 1953 en av dem verkställd
utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953: 8), däri de föreslog
den tekniska omläggning av denna beskattning som i allt väsentligt genomfördes
vid föregående års riksdag. Frågan om skattelättnader inom
fastighetsbeskattningens område för nu ifrågavarande organisationer upptogs
därvid ej till närmare övervägande av de sakkunniga. Denna och vissa
andra speciella frågor om ändring i kommunalskattelagens detaljbestämmelser
rörande fastighetsbeskattningen förklarade sig de sakkunniga skola
upptaga till behandling senare.

Vidare må erinras om att innevarande års riksdag tidigare haft att behandla
motionsyrkanden om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning
och förslag i syfte att åstadkomma bättre möjligheter till resultatsutjämning.
Utskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 35. Därvid hänvisade utskottet bl. a. till att 1940 års riksdag i
skrivelse till Kungl. Maj :t begärt utredning av spörsmålet, att skattskyldig
vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse och
tillfällig förvärvsverksamhet måtte äga rätt att från vinst avdraga tidigare
års förlust i samma förvärvskälla. Utskottet erinrade om att skrivelsen behandlades
av 1944 års allmänna skattekommitté, som i anledning därav framlade
förslag till särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst, samt att
skrivelsen därefter, enär den icke ansetts slutbehandlad genom skattekommitténs
förslag, överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga för att tagas
i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag. Utskottet uttalade vidare att
det vore av vikt att en mera allsidig prövning av möjligheterna till resultatsutjämning
komme till stånd. Särskilt gällde detta frågan om rätt att avdraga
tidigare års förlust i samma förvärvskälla. Då emellertid riksdagen redan tidigare
begärt utredning härom och denna fråga hänskjutits till 1950 års
skattelagssakkunnigas behandling ansåge utskottet anledning icke föreligga
att på nytt förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Härjämte vill utskottet framhålla, att utskottet i sitt denna dag avgivna betänkande
nr 54 föreslagit riksdagen att med vissa ändringar, varom nu ej
är fråga, antaga ett av Kungl. Maj :t i proposition nr 187 framlagt förslag
till skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt). Såsom framgår av den
ovan lämnade redogörelsen avses med denna skatt bl. a. att ernå en upplösning
av fastighetsförvaltande företag. Genom förslaget torde flertalet nu
ifrågavarande organisationer, som äger sina fastigheter genom aktiebolag
eller ekonomisk förening, få möjlighet att på fördelaktigare villkor i skattehänseende
än tidigare upplösa fastighetsföretaget. Därest äganderätten till
fastigheten därvid överföres till en ideell förening blir vid taxeringen till statlig
inkomstskatt den för sådana föreningar gällande lägre skattesatsen av 15
procent tillämplig, varjämte den dubbelbeskattning som av aktiebolag och
ekonomisk förening förvärvad inkomst i princip är underkastad undvikes.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Organisationer, för vilka ur andra synpunkter hinder icke möter mot en sådan
upplösning av fastighetsföretaget, kan sålunda på antytt sätt erhålla en
icke oväsentlig skattelättnad vid den fortsatta inkomstbeskattningen.

Såsom i motionen framhållits måste det anses vara ett samhällsintresse av
stor vikt att tillgång finnes till allmänna samlingslokaler. Det är därför även
enligt (utskottets mening angeläget att de organisationer som tillhandahåller
sådana lokaler erhåller en behandling i skattehänseende, varigenom organisationernas
ifrågavarande verksamhet icke försvåras. Av vad utskottet ovan
anfört framgår att frågan om skattelättnader för berörda organisationer på
olika sätt är föremål för uppmärksamhet av 1950 års skattelagssakkunniga
samt att härjämte, därest riksdagen antager ovan nämnda förslag till förordning
om fondskatt, vissa nu avsedda organisationer kan erhålla skattelättnad
vid den framtida inkomstbeskattningen. Syftet med motionen måste på
grund av det anförda anses vara i huvudsak tillgodosett. Utskottet kan därför
icke finna anledning föreligga att tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t
i ämnet. Den förevarande motionen avstyrkes förty av utskottet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 268 av herr Löfroth om en allmän översyn
av gällande beskattningsbestämmelser för organisationer,
som tillhandahåller allmänna samlingslokaler, måtte, i den
mån motionen icke kan anses besvarad genom vad utskottet
ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiinan, Gustaf Elofsson, Falk,
Velander, Söderquist, Niklasson, Einar Eriksson, Damström och Anders
Johansson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Anderson i
Sundsvall, Nilsson i Svalöv och Asp.

547398. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag