12

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

Nr 5.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring
i förordningen den 17 maj 1923 (nr 116) angående
skatt för hundar.

I en den 27 november 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 5, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen biJagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om ändring i förordningen den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för
hundar.

Rörande författningsförslagets lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen (s. 2—4).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Hundskatt utgår såsom en kommunal skatt; varje kommun äger själv bestämma
skattens belopp inom de gränser som anges i hundskatteförordningen.
Minimibeloppet är f. n. 10 kronor och maximibeloppet 50 kronor.
Enligt förordningen är vissa hundar, bl. a. arméhundar, undantagna från
skatteplikt.

I propositionen föreslås nu införande av skattefrihet för ytterligare kategoner,
nämligen för s. k. ledarhundar, avsedda att hjälpa blinda, hundar
tillhöriga utländska beskicknings- och konsulattjänstemän samt hundar som
användes för vetenskapliga experiment. Vidare föreslås, som en konsekvens
av det förändrade penningvärdet, en justering uppåt av hundskattens maximibelopp
från femtio till sjuttiofem kronor.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Enligt 1 § förordningen den 17 maj 1923 angående skatt för hundar skall
för varje hund årligen erläggas hundskatt till kommunen. Skatteplikt föreligger
dock icke för hund, som ej uppnått en ålder av tre månader, för hundar,
vilka av lapparna användes för renskötseln, samt för krigsmakten tillhörig
tjänstehund eller för enskild person tillhörig hund så länge densamma,
efter godkänd tjänstedressyr, på grund av särskild förbindelse skall hållas
till krigsmaktens förfogande. Medel, som till kommunen inflyter i hundskatt,
må för kommunens behov användas på sätt som av kommunen be -

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

stämmes. Hundskatt skall erläggas till den kommun, där hunden stadigvarande
innehaves (2 § 1 mom.). Skattskyldig för viss hund är den person,
av vilken hunden stadigvarande innehaves, när skatteplikt inom kommunen
för året inträder (3 §). I fråga om skattens belopp stadgas i 4 §, att skatten
skall av kommunen bestämmas lika för varje hund och utgöra lägst tio
högst femtio kronor för kalenderår. Enligt 5 § skall skattskyldig under januari
månad varje år till vederbörande kommunala uppbördsmyndighet
skriftligen anmäla de hundar, för vilka skatteplikt vid ingången av året
förelegat, över de hundar, som anmälts till beskattning, skall föras särskilt
hundskatteregister (7 § 1 inom.). Ä erlagd hundskatt skall lämnas kvitto innehållande,
såvitt möjligt, kortfattad uppgift för hundens identifiering,
ävensom särskilt skattemärke.

I skrivelse den 13 februari 1953 har överläkaren vid kirurgiska avdelningen
å Sabbatsbergs sjukhus, professorn C. Crafoord, anhållit, att 1 § hundskatteförordningen
måtte erhålla sådant tillägg att vissa för experimentalkirurgiska
arbeten använda hundar bli befriade från skatteplikt. Till stöd
för framställningen anföres, att professor Crafoord vore sysselsatt med ett
större experimentalkirurgiskt arbete för utrönande av möjligheterna att under
konstgjord cirkulation (arbete med konstgjort hjärta och lunga) utföra
operativa ingrepp på blodtomt hjärta. För detta arbete vore även operationer
på ett stort antal hundar nödvändiga, och efter dessa operationer måste
en del hundar hållas överlevande i och för studium av vilka effekter operationerna
kunde ha för deras cirkulations- och andningsfunktioner. Om hundskatt
skulle erläggas för dessa hundar, skulle detta i betungande grad öka
kostnaderna för arbetets bedrivande.

I ärendet har överståthållarämbetet avgivit infordrat utlåtande. Vid utlåtandet
har fogats yttrande av Stockholms stadskollegium. Beträffande innehållet
av dessa handlingar får utskottet härnäsa till propositionen (s. 6—7).

Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen
anfört följande.

Vid tillkomsten av 1923 års förordning om hundskatt framhölls särskilt
behovet av en ordnad kontroll över hundarna. Med denna utgångspunkt
var det naturligt att göra den tidigare fakultativa hundskatten obligatorisk.
Undantag medgavs endast i vissa i författningen direkt angivna fall, där
synnerliga skäl förelåg för skattebefrielse och där kravet på kontroll icke
kunde anses bli eftersatt. Dessa synpunkter torde alltjämt böra vara vägledande
vid bedömande av framställningar om medgivande av undantag
från beskattningen.

Stockholms stad har förklarat sig i sak icke ha något att invända mot att
de försökshundar, som avses i den av professor Crafoord ingivna framställningen,
fritages från beskattning. Enligt stadens uppfattning vore det dock
icke lämpligt att låta skattebefrielsen komma till stånd genom en utvidgning
av den i förordningen angivna gruppen av skattefria hundar. I stället

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

föreslår staden att i författningen införes en allmän bestämmelse om rätt
för kommun att medgiva befrielse från skyldighet att erlägga hundskatt i
sådana fall, då detta av föreliggande omständigheter prövades skäligt. Det
finge sedan ankomma på staden att medgiva den sökta befrielsen.

Då ett bifall till stadens förslag i själva verket skulle innebära att hundskatten
ånyo gjordes i viss utsträckning fakultativ, anser jag mig icke kunna
biträda detsamma. I likhet med överståthållarämbetet anser jag sålunda
att skattebefrielse — liksom hittills — endast bör medgivas i vissa bestämt
avgransade fall.

Vid bedömande av frågan om skattebefrielse för de hundar, som användes
för vetenskapligt ändamål, må erinras om att särskilda kontrollföreskrifter
beträffande dessa hundar har meddelats i lagen den 19 maj 1944
om djurskydd och i kungörelsen den 17 november samma år med vissa bestämmelser
om användning av djur för vetenskapligt ändamål. Bland annat
ar därvid föreskrivits skyldighet för den som använder hund vid vetenskaphga
expenment att föra bok angående inköp av dylika hundar. Boken skall
pa begaran företes för polismyndighet. Någon anledning att för kontrollens
skull vidhalla beskattningen av dessa hundar torde därför ej föreligga. Med
ansyn härtill och då även ur andra synpunkter vägande skäl kan anföras
för den begarda skattebefrielsen tillstyrker jag att dessa hundar fritages
från skatteplikt. 8

Under remissbehandlingen har jämväl ifrågasatts att från skatteplikt undantaga
s. k. ledarhundar för blinda. Såsom framgår av det yttrande som
avgmts av kammarkontoret i Stockholm uttages sedan gammalt icke någon
skatt för dessa hundar i Stockholm. Enligt vad jag inhämtat är praxis på
andia orter vilande. Då en befrielse i dessa fall måste anses mycket behjartansvard,
har jag ansett mig böra föreslå att jämväl dessa hundar undantages
från skatteplikt. Jag vill tillägga att antalet utbildade ledarhundar
endast torde uppgå till ett 50-tal i hela landet. I likhet med vad som för närvarande
sker i Stockholm bor ledarhund anmälas till hundskatteregistret
och anteckning goras i registret om skattebefrielsen. I 7 § 2 mom. omnämnt
marke bor därefter tillställas hundens innehavare.

Enhgt vad jag under hand erfarit, brukar i Stockholm skatt ej erläggas
för hundar tillhöriga diplomater. Då denna skattefrihet torde stå i överensstämmelse
med gällande internationell sedvänja, har jag ansett mig böra
loresla att uttrycklig bestämmelse härom intages i författningen. Beträffande
anmalan till hundskatteregistret och utlämnande av skattemål för dessa

SeaLd°arrhe„„"aa ''»"slagits be,™,-

Slutligen anser jag mig i detta sammanhang även böra aktualisera frågan

skall hundsk^tf T531 ^ h”ndskattens maximibelopp. Som tidigare nämnts
all hundskatt erlaggas med ett för varje hund inom kommunen lika belopp

av lagst tio högst femtio kronor för år. Det ankommer på kommunerna själva
att inom dessa gränser fastställa skattens belopp. Ursprungligen var skattesatserna
fem respektive trettio kronor. Genom'' besj av \<HS torSg

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

höjdes beloppen till sin nuvarande nivå. Såsom skäl för höjningen åberopades
bland annat förändringen i penningvärdet under de tjugu år författningen
då hade varit i kraft. En höjning av maximibeloppet till 75 kronor torde
numera vara befogad. Jag får alltså föreslå den ändringen i hundskatteförordningen,
att skatten skall utgå med lägst 10 kronor och högst 75 kronor.

De nu framlagda förslagen föranleder ändring av 1 § 1 mom. 4—7 §§ och
9 § förordningen om hundskatt. Vidare föreslås den redaktionella ändringen
i 9 § att de båda sista styckena borttages. De däri behandlade frågorna rörande
bötesstraffet regleras numera genom särskild lagstiftning (se lagen
den 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff och lagen den 20 april 1951
med vissa bestämmelser om böter och viten).

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag, får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 5, för sin del antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen
den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för hundar.

Stockholm den 26 januari 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 1.

547069. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag