Bevillningsutskottets betänkande nr 40.
9
Nr 49.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om sådana ändringar i skattelagstiftningen att
hänsyn vid beräkningen av skattepliktig inkomst tages
till inträffade förändringar i penningvärdet.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 218 av herr Ivar Nilzon samt II: 274 av herrar Persson i
Norrby och Johansson i Norrfors har hemställts, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att en utredning snarast verkställes rörande
frågan om sådana ändringar i skattelagstiftningen att vid beräknandet
av den skattepliktiga inkomst, som uppstått vid avyttring av tillgångar, vederbörlig
hänsyn skall tagas till inträffade förändringar i penningvärdet,
samt att de förslag denna utredning kan föranleda snarast förelägges riksdagen».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 274.
Förevarande spörsmål har tidigare i viss utsträckning varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet. Vid 1951 års riksdag framfördes sålunda i
väckta motioner (I: 211 av herrar Cassel och Lundqvist samt II: 281 av
herrar Dickson och Braconier) yrkande, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville uppdraga åt någon av de sittande
skattekommittéerna att företaga en omarbetning av reglerna för realisationsvinstbeskattningen,
så att vid beräkning av den skattepliktiga vinsten
hänsyn toges till penningvärdets fall. Dessa motioner upptogs av samma års
bevillningsutskott till behandling i samband med Kungl. Maj :ts proposition
nr 170 med förslag om bl. a. ändrade bestämmelser angående beräkning av
realisationsvinster. I två i anledning av nämnda proposition väckta motioner
(1:506 av herrar Mannerskantz och Lundgren samt 11:647 av herrar Edström
och Braconier) berördes ävenledes detta problem dock utan att något
yrkande i denna del framställdes. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 62 anförde utskottet i anledning av nämnda motioner följande.
Utskottet finner för sin del, att svårigheter måste möta att konstruera
speciella regler för beräkning av realisationsvinst, så att beskattningen av
dylik vinst skall kunna anpassas efter de växlingar penningvärdet kan ha
undergått under den tid, som förflutit mellan förvärv och avyttring. Utskottet
vill dock understryka, att problemet är betydelsefullt särskilt i tider av
starkt fallande penningvärde. Eftersom frågan berör icke endast realisa
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
tionsvinster utan i minst lika hög grad alla andra slags inkomster, bör densamma
emellertid utredas i ett större och vidare sammanhang. Utskottet
avstyrker således motionerna I: 211 och II: 281 men förutsätter, att Kungl.
Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen och vidtager de åtgärder, som
kunna anses påkallade.
I de förevarande motionerna har gjorts gällande att nuvarande skattelagstiftning
vid avyttring av tillgångar ofta medförde orimliga beskattningsresultat
av det skälet, att vid framräknandet av den beskattningsbara inkomsten
hänsyn skulle tagas till ett ingångsvärde, som på grund av förändringar
i penningvärdet stode i missförhållande till försäljningspriset. Missförhållandet
mellan ingångsvärde och försäljningspris bleve alltmer påtagligt
ju längre tid som förflutit mellan förvärvet och avyttringen, om penningvärdet
undergått en fortlöpande förändring. På grund av beskattningsreglernas
utformning påverkade en penningvärdeförsämring i allmänhet beskattningen
mera än en penningvärdeförbättring. I förvärvskällan jordbruksfastighet
ledde en penningvärdeförsämring ofta till orimliga beskattningsresultat
vid försäljning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt under
innehavet, men även vid avyttring av virkesförrådet i samband med avyttring
av marken, när den s. k. värdemetoden för beräkning av avdrag komme
till användning, på grund av att skogsägare måhända icke kunde prestera
en sådan utredning, att han kunde tillämpa den s. k. virkesförrådsmetoden.
För jordbrukare, som deklarerade enligt bokföringsmässiga grunder
liksom för rörelse, kunde penningvärdeförsämringen medföra beskattning
av fiktiva vinster i samband med hel eller partiell försäljning av varulager
och inventarier.
Vid stigande penningvärde kunde i vissa fall avdrag erhållas för höga
kostnader i förhållande till bruttoinkomsten.
Genom den omläggning av realisationsvinstbeskattningen, som skett vid
1951 års riksdag, hade en av flera skäl önskvärd uppmjukning av övergången
mellan skatteplikt och skattefrihet åstadkommits och därigenom också
en viss uppmjukning av de orimliga beskattningsresultaten. Den nya lagstiftningen
hade emellertid icke helt löst problemet, enär hänsyn icke toges
till penningvärdeförändringar. Orimliga skattekonsekvenser kunde sålunda
uppstå t. ex. i det fall där en person på grund av flyttning från en ort till en
annan måste, med realisationsvinstbeskattning som följd, försälja sin bostadsfastighet
på den förra orten och för erhållande av bostad inköpa ny fastighet
på nya bostadsorten till motsvarande överpris, men utan möjlighet att
erhålla avdrag för detta överpris. Vid senast aktuell krigskonjunkturbeskattning
hade hänsyn tagits till sådana förhållanden.
Det syntes motionärerna angeläget att dessa spörsmål snarast bleve föremål
för närmare utredning, exempelvis av 1950 års skattelagssakkunniga.
Utskottet. De förevarande motionerna syftar till sådana ändringar i gällande
skattelagstiftning, att vid beräkning av skattepliktig inkomst, som
uppstått vid avyttring av tillgångar, hänsyn skall tagas till förändringar
Bevillningsutskottets betänkande nr 19. 11
i penningvärdet. Motionärerna har därvid uppmärksammat den realisationsvinst,
som kan uppkomma vid försäljning av fastighet, t. ex. då en bostadsfastighet
försäljes vid ägarens flyttning från en ort till en annan. Vidare
har motionärerna påpekat, att avdrag för värdeminskning å skog oftast beräknas
efter ett ingångsvärde, som är betydligt lägre än värdet av skogen
vid försäljningstillfället. Likaså kunde vid försäljning av varulager och inventarier
uppkomma vinster, vilka helt berodde på penningvärdeförsämring.
I motionerna har under hänvisning till nämnda förhållanden yrkats skrivelse
till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning av detta spörsmål.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har det i motionerna
berörda spörsmålet tidigare i viss mån varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.
Sålunda framfördes vid 1951 års riksdag i väckta motioner
yrkande om utredning i syfte att åstadkomma en omarbetning av realisationsvinstbeskattningen
så att vid beräkning av den skattepliktiga vinsten
hänsyn kunde tagas till penningvärdets fall. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 62 upptog samma års bevillningsutskott motionerna till behandling
i samband med propositionen nr 170 om bl. a. ändrade regler angående
behandlingen av realisationsvinster. Utskottet anförde i nämnda
betänkande i fråga om detta spörsmål, att utskottet för sin del funne, att
svårigheter måste möta att konstruera speciella regler för beräkning avrealisationsvinst,
så att beskattningen av dylik vinst skulle kunna anpassas
efter de växlingar penningvärdet kunde ha undergått under den tid, som
förflutit mellan förvärv och avyttring. Utskottet avstyrkte motionerna men
förutsatte, att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet följde utvecklingen och
vidtoge de åtgärder, som kunde anses påkallade.
Utskottet vill för sin del understryka, att det i motionerna aktualiserade
spörsmålet har en vittomfattande räckvidd och att detsamma i större eller
mindre utsträckning torde vara för handen i samtliga förvärvskällor utom
inkomst av tjänst och kapital. Särskilt torde det emellertid göra sig gällande
i förvärvskällorna inkomst av jordbruksfastighet och rörelse samt vid realisationsvinstbeskattningen.
I fråga om förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse må framhållas,
att inkomstbegreppet vilar på vissa principer rörande vad som skall upptagas
såsom intäkt och vad som skall vara avdragsgillt. Enligt dessa principer
skall i regel såsom intäkt upptagas vad som bekommits vid avyttring
av tillgångar. Något undantag för det fall att tillgångarna i fråga undergått
värdestegring sedan desamma förvärvades har icke stadgats. Det torde
knappast heller vara möjligt att ifrågasätta annat än att då i dessa förvärvskällor
vid avyttring av tillgång vederlaget skall upptagas såsom intäkt,
jämväl eu eventuell värdestegring å tillgången därvid skall medräknas.
Å andra sidan kommer givetvis en nedgång i tillgångens värde att medföra
minskade intäkter. Med utgångspunkt från detta resonemang synes tveksamt
huruvida ur principiella synpunkter skäl kan anföras för den ståndpunkten,
att i dessa förvärvskällor beskattning icke skulle ske i den mån
värdestegringen berott på ett försämrat penningvärde. AU i varje fall syn
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr i9.
nerligen stora tekniska svårigheter därvid skulle komma att möta synes
uppenbart. Utskottet vill allenast peka på ett sådant fall att en tillgång
minskat i värde trots att peningvärdeförsämring föreligger. Ur principiell
synpunkt kunde i ett sådant fall göras gällande, att värdeminskningen skulle
varit ännu större om icke penningvärdeförsämringen inverkat och att
därför endast detta lägre värde borde upptagas såsom intäkt. Det synes i
dessa förvärvskällor i stället vara angeläget att möjligheterna till resultatsutjämning
tillvaratages. Därvid må framhållas den år 1951 införda lagstiftningen
om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Genom denna
lagstiftning torde de mera påtagliga olägenheterna av beskattningens progressivitet
ha undanröjts då det gäller under ett beskattningsår influtna inkomster,
som hänför sig till flera år. Genom insättning av medel å skogskonto
kan även såvitt angår inkomst av skogsbruk väsentligen samma resultat
ernås i fråga om beskattningens progressivitet, som erhålles genom
den särskilda skatteberäkningen för ackumulerad inkomst. Slutligen må
erinras om att, såsom framhållits i utskottets betänkande nr 35, frågan om
en utredning av ytterligare möjligheter till resultatsutjämning hänskjutits
till 1950 års skattelagssakkunniga.
Vad åter angår realisationsvinstbeskattningen erbjuder denna helt andra
aspekter. Avsikten med denna beskattning har från början varit att träffa
rena spekulationsaffärer, men genom de bevissvårigheter som förelåg har
densamma i stället utformats såsom en indirekt värdestegringsskatt, där
beskattningen träffar den värdestegring, som realiseras genom tillgångens
avyttring inom viss tid efter förvärvet, nämligen tio år beträffande fastighet
och fem år beträffande övrig egendom. För att mjuka upp gränsen mellan
full skatteplikt och full skattefrihet infördes år 1951 den lättnaden i
realisationsvinstbeskattningen, att uppkommen vinst beskattas i sin helhet
endast om tillgången innehafts mindre än sju år i fråga om fastighet och
två år i fråga om övrig egendom. Därest tillgången innehafts längre reduceras
den skattepliktiga vinsten med 25 procent för varje år, så att liksom
tidigare full skattefrihet inträder efter tio resp. fem år. Samtidigt infördes
särskilda bestämmelser beträffande strömfall eller rättighet till vattenkraft,
enligt vilka reducering av vinsten inträder först efter tolv år och full skattefrihet
efter femton år. Det måste enligt utskottets förmenande anses, att
genom dessa uppmjukningar i realisationsvinstbeskattningen de mera stötande
fallen vid tillämpningen av densamma undanröjts. Motionärerna har
särskilt framhållit de fall av realisationsvinstbeskattning, som uppkommer,
då ägare av bostadsfastighet föranletts att sälja densamma på grund av
flyttning från orten. I dessa fall, då något spekulationssyfte uppenbarligen
icke förelegat, har givetvis under tider av fallande penningvärde ofta beskattningsbar
realisationsvinst uppkommit. Emellertid synes denna realisationsvinstbeskattning
ha medfört, att i de fall då så varit möjligt, fastighetsförsäljningen
uppskjutits.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla, att förevarande spörsmål givetvis
är av utomordentlig betydelse särskilt vid stark penningvärdeförsämring.
Bevillningsutskottets betänkande nr A9. 13
Då emellertid skattelagstiftningen måste vara utformad med utgångspunkt
från en penninghushållning måste det uppenbarligen vara förenat med stora
svårigheter att beakta penningvärdets förändringar vid beskattningen. Något
ståndpunktstagande synes i och för sig icke kunna tagas för en lösning
av problemet i enlighet med motionernas syfte. Utskottet förutsätter emellertid
att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på frågan. Särskilt
därest frågan skulle erhålla ökad aktualitet synes det önskvärt att en allsidig
prövning kommer till stånd, huruvida och i vad mån en lösning av
frågan är möjlig. Därvid bör givetvis hänsyn tagas till frågans betydelse i
samtliga ifrågakommande förvärvskällor men även beaktas den skillnad
som föreligger beträffande de olika förvärvskällornas beskattning. Icke
heller bör förbises det samband, som förefinnes mellan förevarande spörsmål
och den värdestegringsskatt, som i olika sammanhang ifrågasatts inom
svensk skattelagstiftning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 218 av herr Ivar Nilzon
samt II: 274 av herrar Persson i Norrby och Johansson i
Norrfors om sådana ändringar i skattelagstiftningen att hänsyn
vid beräkningen av skattepliktig inkomst tages till inträffade
förändringar i penningvärdet måtte, i den mån de
icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,
av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 27 april 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Velander, Damström,
Englund och Snygg; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgård, Jonsson i Skedsbygd,
Kollberg, Allard, Kärrlander, Christenson i Malmö, Nilsson i Svalöv,
Asp och Stenberg.
Reservationer:
I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, som under åberopande av
innehållet i de likalydande motionerna 1:218 och 11:274 ansett, att utskottet
bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 218 av herr Ivar Nilzon samt II: 274 av herrar Pers
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr t9.
son i Norrby och Johansson i Norrfors, i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning
rörande frågan om sådana ändringar i skattelagstiftningen
att vid beräknandet av den skattepliktiga inkomst,
som uppstått vid avyttring av tillgångar, vederbörlig hänsyn
skall tagas till inträffade förändringar i penningvärdet, samt
att de förslag denna utredning kan föranleda snarast förelägges
riksdagen.
II) av herr Englund.
547355.
Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag