4
Bevillningsutskottets betänkande nr 44.
Nr 44.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i förordningen om nöjesskatt.
(l:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 338 av herrar Holmquist och Bergman
samt II: 433 av herr Adamsson m. fl., vari hemställts, »att ideella organisationer,
som de definieras enligt paragraf 15 i nöjesskatteförordningen, helt
blir befriade från skyldighet att erlägga nöjesskatt, samt att, därest detta
ej vinner bifall, det skattefria beloppet, som nu är 500 kronor, höjes till
2 000 kronor»;
2) de likalydande motionerna I: 339 av herr Hansson m. fl. och II: 272
av herr Gezelius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
Förordning om ändring av 15 § förordningen den 21 december 1945 om
nöjesskatt (nr 823).
Härigenom förordnas, att 15 § förordningen den 21 december 1945 om
nöjesskatt (nr 823), skall erhålla följande ändrade lydelse.
15 §.
Där organisation,---organisationens syfte.
I fråga om uppvisning eller tävling av icke professionell idrott eller gymnastik
åtnjutes för varje tillställning befrielse från den del av nöjesskatten,
som belöper å ett sammanlagt belopp av 2 000 kronor.
Folketshusförening eller---stycke sägs.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954»; ävensom
3) motionen 11:45 av herrar Johansson i Stockholm och Senander, vari
hemställts, »att idrottsarrangemang helt befrias från skyldigheten att erlägga
statlig nöjesskatt».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 338, II: 45 och II: 272.
Bevillningsutskottets betänkande nr AA. 5
Enligt förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt skall
sådan skatt erläggas för nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde
mot avgift. Nöjesskatten utgår med 15 procent å bruttopriset för varje
biljett, inberäknat skatten; dock att för biograf föreställning nöjesskatten
utgår med 30 procent, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest
med 30 procent av en krona och 45 procent av återstoden av biljettpriset.
Nöjesskatten fördelas med hälften till staten och med hälften till den kommun,
inom vars område nöjestillställning äger rum; dock att nöjesskatten
för biograf föreställning fördelas med tre fjärdedelar till staten och med en
ljärdedel till kommunen.
I nöjesskatteförordningen finnes i 13—18 §§ bestämmelser om undantag
eller befrielse från nöjesskatten. Av dessa bestämmelser må här återgivas
följande. Nöjesskatt skall enligt 14 § icke utgå, därest nöjestillställning
med hänsyn till sitt innehåll är ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller
upplysnings-, undervisnings- eller uppfostringssyfte. I 15 § stadgas att organisation,
som har till huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,
sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål och som under de senast förflutna
fem åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar, åtnjuter befrielse från
nöjesskatt till den del skatten för varje tillställning icke överstiger 75 kronor.
Såsom sådan organisation anses också folketshusförening eller folkparksförening,
så ock annan liknande organisation med uppgift att tillhandahålla
samlingslokal, ändå att dess huvudsakliga syfte icke är att främja nyss avsedda
ändamål. Nämnda skattebefrielse gäller dock icke för tillställning, i
vilken till huvudsaklig del ingår dans eller marknads- och tivolinöjen eller
biografföreställning med visst undantag. I det fall att behållning av nöjestillställning
skall användas uteslutande för välgörande eller allmännyttigt ändamål,
må enligt 16 § länsstyrelse, efter hörande av vederbörande kommun,
medgiva befrielse helt eller delvis från nöjesskatten. Mot kommunens
avstyrkande kan befrielse dock icke medgivas från kommunal nöjesskatt.
Lämnar länsstyrelsen ej medgivande om befrielse eller är fråga om nöjestillställning
av annat slag än nyss sagts äger enligt 17 § kommunen medgiva
befrielse från den kommunala nöjesskatten.
Före ikraftträdandet av den nu gällande förordningen om nöjesskatt uttogs
nöjesskatten efter olika taxor, beroende på nöjestillstäliningens art och
syfte. Enligt lägsta taxan, som tillämpades i fråga om tillställningar avseende
hl. a. icke professionell idrott, utgjorde skatten 15 procent av biljettpriset.
1944 års nöjesskattcutredning förordade en för samtliga nöjestillslällningar
enhetlig nöjesskatt å 20 procent. Då emellertid en dylik skärpning
av nöjesskatten för de till lägsta taxan hänförliga nöjestillställningarna
knappast rimligen borde genomföras utan kompensation i en eller annan
form, förordade de sakkunniga beträffande idrottsrörelsen den lindringen
i nöjesbeskattningen, att för uppvisning eller tävling i icke professionell
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 44.
idrott eller gymnastik eller i hästsport nöjesskatten skulle utgå endast å det
belopp, varmed summan av de erlagda avgifterna översteg 2 000 kronor.
I 1945 års proposition (nr 344) föreslog departementschefen att nöjesskatten
skulle i princip utgå med 15 procent, varigenom fördelarna med en enhetstaxa
bibehölles samtidigt som olägenheterna av en skatteskärpning för
de lägst beskattade tillställningarna undanröjdes. För att i huvudsak undgå
den skatteminskning, som denna lösning medförde, förordades vidare den
avvikelsen från enhetstaxan, att biografföreställningar skulle beskattas något
hårdare. I fråga om uppvisningar och tävlingar i icke professionell idrott
och gymnastik ansåg departementschefen emellertid lämpligt att vidtaga en
jämkning i den föreslagna principen för uttagande av nöjesskatt. Härom
anfördes i propositionen följande.
Vid flertalet dylika uppvisningar och tävlingar är avgiften förhållandevis
låg och publiken ganska fåtalig, varför nöjesskatten för varje särskild tillställning
i regel uppgår till endast ett mindre belopp. Ifrågavarande uppvisningar
och tävlingar intaga därjämte en särställning i så måtto, att desamma
i stor utsträckning möjliggöras genom frivilligt oavlönat arbete inom
idrottsrörelsen samt syfta till att främja denna rörelse. Med hänsyn härtill
och i syfte jämväl att förenkla kontrollen över uttagandet av nöjesskatt för
tillställningar av förevarande slag tillstyrker jag, att befrielse medgives för
nöjesskatt för uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik
med belopp motsvarande skatten för inträdesavgifter och andra därmed
likställda avgifter intill 2 000 kronor för varje särskild tillställning.
Den av departementschefen sålunda föreslagna undantagsbestämmelsen
infördes i 15 § i departementsförslaget.
I anledning av propositionen väcktes ett flertal motioner i riksdagen med
yrkanden om undantag från eller nedsättning i nöjesskatten för tillställningar
anordnade av ideella organisationer och sådana sammanslutningar,
som hade till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal. Av 1945 års
bevillningsutskott, som behandlade propositionen och motionsyrkandena i
betänkande nr 06, ansågs att avsedda motioner borde i någon mån tillgodoses.
Efter att ha avvisat ett alternativ av innebörd, att befrielse från nöjesskatt
skulle i viss utsträckning beviljas — förutom för uppvisning eller
tävling i icke professionell idrott eller gymnastik -— jämväl för sådana tillställningar
som avsåges i 3 § a) i departementsförslaget (teaterföreställningar
in. m.), anförde utskottet bl. a. att utskottet ansett sig böra följa en
annan linje och i stället anknyta rätten att erhålla lindring i nöjesbeskattningen
i första hand till det förhållandet, att nöjestillställning anordnades
av en ideell organisation av närmare angivet slag. Utskottet förordade vidare
bl. a. den begränsningen av skattelindringen att densamma icke skulle
avse danstillställningar eller biografföreställningar med visst undantag. Beträffande
frågan i vilken utsträckning lindring i nöjesbeskattningen borde
ske hade utskottet -— med hänsyn särskilt därtill att en dylik förmån i beskattningshänseende
torde ha sin största betydelse för organisationer, som
arbetade med små resurser och anordnade tillställningar, till vilka anslutningen
vore förhållandevis ringa — stannat för att förorda, att befrielse från
Bevillningsutskottets betänkande nr 44.
7
nöjesskatt skulle åtnjutas för varje tillställning från den del av skatten,
som belöpte å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor. Utskottet uttalade
vidare den åsikten, att även om idrotten vore förtjänt av att i största
möjliga utsträckning stödjas av det allmänna, det dock icke kunde vara befogat
att ställa idrotten i särskilt gynnad ställning i förhållande till andra
ideella organisationer, för vilka utskottet föreslagit nedsättning av nöjesskatten.
Resultatet av utskottets överväganden blev en omarbetning av 15 §
i departementsförslaget av den huvudsakliga innebörden, att med avseende
å den av utskottet föreslagna skattelindringen denna skulle tillkomma dels
ideell organisation, som hade till uppgift att stödja teater- eller musikverksamhet,
att befordra nykterhet, folkbildning eller folkuppfostran, eller att
främja religiösa eller politiska syften, dels sådan ideell organisation, som
avsåge att stödja icke professionell idrott eller gymnastik eller att främja
hästsport, och dels — med viss begränsning — organisation, som hade till
uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal. Vad utskottet föreslagit
godkändes av riksdagen.
Den nu gällande lydelsen erhöll 15 § nöjesskatteförordningen vid 1950
års riksdag, som genom proposition nr 227 förelädes förslag om vissa ändringar
i förordningen. Genom ifrågavarande omarbetning av paragrafen
åsyftades att bringa dess innehåll i bättre överensstämmelse med vad som
avsågs vid bestämmelsernas tillkomst samt att i vissa aveenden förenkla
paragrafens tillämpning. Sistnämnda syfte tillgodosågs bl. a. på det sättet
att avgränsningen av kretsen utav befrielseberättigade organisationer skedde
med beaktande av föreskrifterna i 38 § förordningen om arvsskatt och
gåvoskatt, däri stadgas att från gåvoskatt är befriade stiftelser med huvudsakligt
syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,
idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga
ändamål.
I motioner till 1952 års riksdag framställdes yrkande om sådan ändring
av 15 § nöjesskatteförordningen att folketshusförening eller folkparksförening
så ock annan liknande organisation med uppgift att tillhandahålla
samlingslokal skulle åtnjuta i paragrafen avsedd skattelindring, oavsett vilket
slag av tillställning som anordnades. Av 1952 års bevillningsutskott, som
upptog avsedda motioner — jämte andra — till behandling i betänkande nr
18, föreslogs skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning av de i
betänkandet berörda spörsmålen. Av utskottet uttalades i betänkandet bl. a.
alt utgångspunkten borde vara att en lika behandling i skattehänseende av
samtliga de i 15 § avsedda organisationerna fortfarande borde upprätthållas.
Utskottsbetänkande! godkändes av riksdagen.
Slutligen må nämnas, atl i motioner vid 1953 års riksdag hemställdes om
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag rörande
undantag från nöjesskatten för tävlingar och uppvisningar i icke professionell
idrott eller gymnastik. På hemställan av 1953 års bevillningsutskott
i betänkande nr 19 lämnade riksdagen motionerna utan åtgärd. 1 nämnda
betänkande framhöll utskottet bl. a. all skäl talade för en höjning av det i
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 44.
15 § nöjesskatteförordningen skattefria beloppet om 75 kronor men att utskottet
icke vore berett att då taga ställning till denna fråga. Därvid hade
utskottet fäst avseende vid att 1952 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhållit om en översyn i visst hänseende av nämnda paragraf, och utskottet
utgick ifrån att vid denna översyn frågan om det skattefria beloppets storlek
jämväl komme under bedömande.
Av innehållet i de nu föreliggande motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna 1:338 och 11:4 3 3 framhåller motionärerna
att man vore allmänt överens om att de ideella organisationerna —
och kanske i främsta hand ungdomsorganisationerna — gjorde vårt land
mycket värdefulla tjänster genom att skola och fostra de unga till dugande
och kunniga samhällsmedborgare. Ur principiell synpunkt tedde det sig därför
mycket märkligt — särskilt när alla visste hur ytterst begränsade ekonomiska
resurser dessa föreningar hade — att staten skulle beskatta ideella
organisationer, även om viss befrielse från nöjesskatten kunde erhållas.
Frågan om nöjesskatt för ideella organisationers tillställningar hade ständigt
vållat irritation och framkallat krav på skattens slopande. Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund hade således alltid hävdat, att ideella organisationer
helt skulle befrias från skyldighet att erlägga nöjesskatt. Förbundet
grundade sin uppfattning på det förhållandet, att de egna klubbarna
landet runt hade stora ekonomiska svårigheter och bleve hindrade i sin skolnings-
och studieverksamhet. Andra organisationer hade liknande erfarenheter.
Om man av statsfinansiella skäl ej kunde slopa nöjesskatten för de
ideella organisationerna, borde »taket» på det fritagna beloppet avsevärt höjas.
Det vore uppenbart att enbart penningvärdets fall sedan bestämmelsen
tillkom gjorde det angeläget att fribeloppet nu justerades till ett högre belopp.
Starka skäl talade för att det fritagna beloppet höjdes till 2 000 kronor
såsom en etapp på väg mot målet att helt befria de ideella organisationerna
från skyldighet att erlägga nöjesskatt.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:339 och
II: 2 7 2 har motionärerna anfört bl. a. att sedan år 1945 penningvärdet undergått
en mycket stark försämring. Det från nöjesskatt undantagna beloppet
vore därför reellt sett avsevärt lägre nu än år 1945. Redan av denna anledning
borde en höjning av beloppet vara ofrånkomlig. Även av andra skäl
borde en höjning företagas. Motionärerna ville peka på den särställning, i
vilken idrotten i vissa sammanhang stode. Ytterligare kunde framhållas, att
idrottsföreningarna torde vara de enda ideella organisationer som hade sådana
arrangemang att nöjesskatten bleve verkligt betungande. Tävlingsverksamheten
kunde normalt icke bedrivas utan betydande kostnader, såsom för
planhyror, resor och traktamenten för egna och andra föreningars idrottsmän,
materiel m. m. I förhållande till intäkterna vore dessa omkostnader
ofta mycket stora. Eftersom nöjesskatt utginge å bruttopriset, vore det icke
ovanligt att nöjesskatt uttoges, även om tävlingarna icke lämnat någon som
Bevillningsutskottets betänkande nr ii.
9
helst vinst. Särskilt de mindre föreningarna bleve i sådana sammanhang
hårt drabbade. För andra ideella organisationer låge omkostnaderna på en
helt annan och lägre nivå, och dessa hade därför icke samma ekonomiska
problem att brottas med som idrottsföreningarna. Ett högre avdragsgillt belopp
för idrottsföreningarna än för andra ideella organisationer vore följaktligen
motiverat. Motionärerna ville därför på nytt föra fram det förslag departementschefen
framlade 1945 om ett avdragsgillt belopp å 2 000 kronor.
På grund av inflationen vore detta belopp nu reellt sett lägre än då förslaget
tidigare framlades.
I motionen II: 45 har motionärerna understrukit idrottens stora
betydelse i det moderna samhället. Det gällde därför att på allt sätt ge den
stöd och befria den från pålagor och bestämmelser, som hämmade föreningarnas
förmåga att skapa sig ekonomi.
Utskottet. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen äger jämlikt
15 § förordningen om nöjesskatt vissa ideella organisationer och därmed
jämställda sammanslutningar åtnjuta befrielse från utgörande av nöjesskatt
för av dem anordnade nöjestillställningar till den del skatten för
varje tillställning icke överstiger 75 kronor; dock att denna befrielse icke
gäller för tillställning, i vilken till huvudsaklig del ingår dans eller marknads-
och tivolinöjen eller biografföreställning med visst undantag.
1 de föreliggande motionerna har ställts yrkanden innebärande ytterligare
lättnader i nöjesbeskattningen för i 15 § nöjesskatteförordningen avsedda
organisationer. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 338 och II:
433 i första hand att dessa organisationer skall helt befrias från skyldigheten
att utgöra nöjesskatt samt i andra hand att det i nämnda paragraf
angivna avdragsgilla beloppet skall höjas så, att en bruttointäkt av 2 000
kronor undantages från beskattning. I de likalydande motionerna 1:339
och 11:272 har framställts yrkande att sistnämnda lindring i nöjesskatten
skall gälla i fråga om uppvisning eller tävling av icke professionell idrott
eller gymnastik, vilket sålunda innebär att idrotts- eller gymnastikföreningar
skall komma i åtnjutande av den yrkade högre skattebefrielsen såvitt
avser nämnda slag av uppvisningar eller tävlingar men för övriga befrielseberättigade
tillställningar erhålla befrielse med nu gällande belopp.
Slutligen yrkas i motionen 11:45, att idrottsarrangemang skall helt befrias
från statlig nöjesskatt.
Vad till en början angår yrkandet i de likalydande motionerna I: 338 och
II: 433 att de i 15 § nöjesskatteförordningen avsedda organisationerna skall
helt befrias från nöjesskatt, vill utskottet erinra om att en väsentlig del av
de tillställningar som är föremål för nöjesbeskattning torde anordnas av
dessa organisationer. Ett bifall till nämnda motionsyrkande skulle fördenskull
komma att innebära en sådan förändring av nöjesbeskattningen som
komme att framstå som ett partiellt upphävande av densamma. En skattebefrielse
av så vidsträckt innebörd kan utskottet icke tillstyrka. Utskottet
2 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 7 samt. Nr 43—44.
10 Bevillningsutskottets betänkande nr U.
finner emellertid vad som i berörda motioner ävensom i de likalydande motionerna
1:339 och 11:272 anförts till stöd för en höjning av det enligt
15 § nöjesskatteförordningen skattefria beloppet vara förtjänt av visst beaktande.
Redan den omständigheten att penningvärdet undergått en väsentlig
förändring sedan år 1945, då den i lagrummet angivna skattelindringen i
sak avvägdes, talar för en förhöjning av avdragsbeloppet. Härtill kommer
att omkostnaderna för de ideella organisationerna i allmänhet torde ha
stigit mer än som kunnat uppvägas av ökningar på inkomstsidan. Vid övervägande
av dessa synpunkter har utskottet funnit sig böra tillstyrka en
höjning av det enligt 15 § nöjesskatteförordningen skattefria beloppet från
75 till 150 kronor, vilket senare belopp i stort sett motsvarar den skatt som
belöper på en bruttointäkt av 1 000 kronor. Enligt utskottets mening bör
denna skattelindring fortfarande tillkomma samtliga de organisationer som
avses med förenämnda stadgande, och genomföras från och med den 1 juli
1954. Med erinran om att 1952 års riksdag begärt en översyn av nöjesskatteforordnmgen,
bl. a. beträffande reglerna i 15 §, vill utskottet framhålla,
att därest den ändring av nämnda paragraf som utskottet nu förordat godtages,
detta vid en blivande översyn av förordningen icke bör utgöra hinder
for en omprövning av frågan om nöjesbeskattningen av de ideella organisationerna
och att därvid även de i förevarande motioner framförda synpunkterna
kommer att övervägas.
Utskottet kan icke tillstyrka det i motionen 11:45 framställda yrkandet.
Godtages vad utskottet ovan förordat kommer emellertid som redan antytts
detta att innebära ökat stöd även åt idrottsrörelsen och för de mindre föreningarna
få den verkan att deras tävlingar i väsentlig utsträckning kommer
att bli skattefria.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna
I: 338 av herrar Holmqvist och Bergman samt II: 433 av
herr Adamsson m. fl. ävensom de likalydande motionerna
1:339 av herr Hansson in. fl. och 11:272 av herr Gezelius
m. fl., måtte antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 15 § förordningen den 21
december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.
Härigenom förordnas, att 15 § förordningen den 21 december 1945 om
nöjesskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
! Senaste lydelse se 1950 : 250.
Bevillningsutskottets betänkande nr 44.
11
Nuvarande lydelse:
15 §.
Där organisation, som har till huvudsakligt
syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,
idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest
allmännyttiga ändamål och som under
de senast förflutna fem åren icke
lämnat utdelning åt sina medlemmar,
anordnar nöjestillställning, åtnjutes
befrielse från nöjesskatt till
den del skatten för varje tillställning
icke överstiger 75 kronor. Vad nu
sagts skall dock icke gälla med avseende
å tillställning, i vilken till huvudsaklig
del ingår dans eller marknads-
och tivolinöjen eller biografföreställning
med undantag för sådan
filmförevisning, som genom sitt ämnesval
är ägnad att direkt främja organisationens
syfte.
Folketshusförening eller —--
Föreslagen lydelse:
15 §.
Där organisation, som har till huvudsakligt
syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,
idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest
allmännyttiga ändamål och som under
de senast förflutna fem åren icke
lämnat utdelning åt sina medlemmar,
anordnar nöjestillställning, åtnjutes
befrielse från nöjesskatt till
den del skatten för varje tillställning
icke överstiger 150 kronor. Vad nu
sagts skall dock icke gälla med avseende
å tillställning, i vilken till huvudsaklig
del ingår dans eller marknads-
och tivolinöjen eller biografföreställning
med undantag för sådan
filmförevisning, som genom sitt ämnesval
är ägnad att direkt främja organisationens
syfte,
stycke sägs.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla i fråga om nöjestillställning, som dessförinnan
tagit sin början.
2) att motionen 11:45 av herrar Johansson i Stockholm
och Senander icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 april 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 43.
647878. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag