Bevillningsutskottets betänkande nr 35.
1
Nr 35.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om utredning och förslag till sådan ändring av skattelagstiftningen
att bättre möjligheter till resultatsutjämning
vinnes.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:216 av herr Magnusson m. fl. och II: 284 av herr Nilsson i
Svalöv m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag i syfte att åstadkomma
bättre möjligheter till resultatsutjämning än för närvarande, särskilt beträffande
förvärvskällan rörelse».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 284.
Enligt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkningen av inkomsten från
särskild förvärvskälla från samtliga ur densamma under beskattningsåret
härflutna intäkter i penningar eller penningars värde avräknas alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Detsamma gäller även vid taxeringen enligt förordningen om statlig inkomstskatt.
Därest vid beräkning enligt kommunalskattelagen av skattskyldigs inkomst
från särskild förvärvskälla uppkommer underskott, får jämlikt 46 §
nämnda lag sådant underskott, i den mån detsamma med tillämpning av i
sagda lag meddelade bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till
en kommun, avräknas å sådan den skattskyldiges inkomst, som skall beskattas
i samma kommun. Avdrag är dock ej medgivet för bland annat underskott
å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, för underskott
å fastighet och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom,
att i 45 § omförmält procentavdrag för fastighet överstigit nettointäkten
av förvärvskällan.
Jämlikt 4 § statsskatteförordningen får från sammanlagda beloppet av
skattskyldigs inkomster från olika förvärvskällor avdrag ske för underskott,
som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla
än fastighet och rörelse i utlandet, dock att bland annat underskott
å förvärvskälla, som utgöres av icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom, må avdragas endast om och i den mån den skattskyldiges inkomst
från annan sådan förvärvskälla därtill förslår.
1 Dihang till riksdagens protokoll 19M. 7 samt. Nr 35.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 35.
Gällande bestämmelser medger emellertid icke rätt att vid inkomsttaxeringen
avdraga skattemässigt redovisat underskott, som uppkommit under
annat beskattningsår än det taxeringen avser.
Det i förevarande motioner berörda spörsmålet har tidigare varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda framfördes vid 1940 års riksdag i
de likalydande motionerna II: 68 (av herr Nordenson) och II: 125 (av herr
Anderson i Norrköping) yrkande av i huvudsak samma innebörd som i de
nu förevarande motionerna. Samma års bevillningsutskott fann i sitt betänkande
nr 39 det vara av vikt att den föreliggande frågan ägnades
närmare uppmärksamhet. En reform enligt motionärernas förslag kunde
emellertid komma att påverka skatteunderlaget för såväl den kommunala
som den statliga beskattningen. Utskottet ansåg sig sålunda icke kunna utan
en närmare utredning rörande förslagets verkningar i olika hänseenden
taga slutlig ställning till detsamma. Utskottet tillstyrkte därför att riksdagen
måtte i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville föranstalta
om utredning angående det i motionerna berörda spörsmålet, att skattskyldig
vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse
och tillfällig förvärvsverksamhet måtte äga rätt att från vinst avdraga
tidigare års förlust i samma förvärvskälla, samt för riksdagen framlägga
de förslag, som utredningen måtte föranleda. Riksdagen godkände vad utskottet
sålunda hemställt.
Nämnda riksdagsskrivelse överlämnades av Kungl. Maj :t sedermera till
1944 års allmänna skattekommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet
av kommitténs uppdrag. I sitt betänkande den 24 februari 1949 (SOU
1949:9) har kommittén upptagit skrivelsen till behandling och därvid anfört
bl. a. följande.
Inom skattekommittén har övervägts olika möjligheter att genom generella
bestämmelser mildra progressionens verkningar å ojämna inkomster
över huvud taget. Kommittén har därvid bl. a. diskuterat, huruvida icke ett
system liknande det i Norge tillämpade med en beskattning baserad på genomsnittsinkomsten
under en viss tidsperiod skulle kunna vara användbart
även i Sverige. Införande av ett system liknande den norska genomsnittsbeskattningen
förutsätter emellertid ingående utredningar. Bestämmelser av
denna art torde nämligen medföra vittgående verkningar beträffande såväl
skatteunderlaget som taxeringsmyndigheters och skattedomstolars arbetsbörda.
För att få en uppfattning om ett dylikt systems inverkan å skatteunderlaget
erfordras bearbetning av ett stort antal taxeringslängder och måhända
även provtaxering. Vad angår dess inverkan å taxeringsmyndigheters
och skattedomstolars arbetsbörda torde viss ledning kunna erhållas genom
motsvarande norska myndigheters erfarenheter. Dessa utredningar, vilka
äro en nödvändig förutsättning för att problemet skall kunna angripas i
hela dess vidd, skulle dock fördröja den mera begränsade lösningen av de
särskilt hårt drabbade skattskyldigas problem. Såsom den föregående framställningen
torde utvisa, kunna på grund av de nuvarande skattereglernas
utformning uppkomma situationer då progressivitetens verkningar måste anses
särskilt obilliga. De ovan återgivna framställningarna och rättsfallen äro
exempel på dylika fall.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 35.
Ehuru kommittén anser det önskvärt att frågan om ojämna inkomsters beskattning
blir föremål för en allsidig utredning, har kommittén av anförda
skäl funnit det påkallat att framlägga förslag till en lösning av de för närvarande
mest trängande spörsmålen.
I enlighet med vad sålunda anförts inskränkte sig kommittén till att i
detta avsnitt av nämnda betänkande framlägga förslag till särskild skatteberäkning
för ackumulerade inkomster. Vid 1951 års riksdag antogs på
nämnda förslag grundade bestämmelser om sådan skatteberäkning.
Ovannämnda riksdagsskrivelse har den 26 juni 1950 överlämnats till
1950 års skattelagssakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet
av deras uppdrag.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.
Eftersom den statliga inkomstskatten för fysiska personer vore progressiv,
bleve den skattskyldige vid starkt varierande årsinkomster vissa år högre
beskattad än vederbort och vissa år lägre. Sammanlagt bestämdes hans skatt
till högre belopp än om inkomsten fördelat sig jämnt på de olika åren.
Verkligt stora skillnader i detta hänseende uppkomme emellertid först om
den skattskyldige vissa år råkat ut för underskott och andra år haft en
mer eller mindre betydande inkomst. Dylika förhållanden förekomme främst
inom förvärvskällan rörelse. I syfte att begränsa de ogynnsamma verkningarna
av beskattningsårets slutenhet hade vissa möjligheter beretts de
skattskyldiga att vidtaga vinstreglerande åtgärder. För aktiebolag och ekonomiska
föreningar rådde i princip rätt till fri avskrivning. För övriga rörelseidkare
erbjöde den i stort sett fria lagervärderingen en möjlighet till
vinstreglerande åtgärder av i princip samma slag. Lika effektiv som den
fria avskrivningen vore dock icke denna. Särskilt för de företag som arbetade
med obetydliga lager vore den fria lagervärderingen ett mycket ofullständigt
instrument för vinstreglerande åtgärder. I övrigt kunde nämnas de möjligheter
som erbjöde sig att i tiden framflytta beskattningen genom rätten till
avdrag vid avsättning till vissa fonder, som sedan återfördes till beskattning,
ävensom möjligheterna att vid ackumulerad inkomst fördela denna på
flera år. Man hade i vissa andra länder gått längre i resultatsutj ämnande
riktning än i vårt land. I Norge använde man sig sålunda av s. k. genomsnittsberäkning
vid fastställande av inkomst av rörelse, jordbruk och fiske.
I England hade i varje fall tidigare förekommit den ordningen, att uppkommen
förlust vid taxeringen kunnat balanseras under sju år och följaktligen
kunnat kvittas mot därunder uppkommande vinst. Det vore icke
ovanligt, att hantverkare och småindustriföretagare, särskilt under de första
åren efter startandet av en firma, nödgades redovisa underskott, som med
gällande bestämmelser icke sedermera finge avdragas från inkomsten. Motionärerna
vore icke beredda att angiva det lämpligaste sättet lör eu resultatsutjämning
som kunde bli fullt effektiv och i övrigt lämplig, även om man
utan vidare torde kunna säga sig att en balansering av uppkomna under
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 35.
skott under ett visst antal år torde få goda verkningar. Det syntes därför
lämpligast, att frågan bleve föremål för en allsidig utredning och att en
särskild utredning tillsattes. Då problemet icke kunde ses helt isolerat för
de mindre företagen, syntes det lämpligt att en sådan särskild utredning
finge samråda med företagsbeskattningskommittén.
Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.
Maj :t med hemställan om utredning och förslag i syfte att åstadkomma
bättre möjligheter till resultatsutjämning särskilt beträffande inkomst av
rörelse. Motionärerna har därvid speciellt åsyftat, att möjlighet skulle beredas
skattskyldig att vid beräkning av inkomst från en förvärvskälla avdraga
tidigare års förlust i samma förvärvskälla.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har det i motionerna
berörda spörsmålet tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.
Sålunda framfördes vid 1940 års riksdag i väckta motioner yrkande av i huvudsak
samma innebörd, som i de nu föreliggande motionerna. Samma års
bevillningsutskott fann det vara av vikt att den föreliggande frågan ägnades
närmare uppmärksamhet. På utskottets hemställan beslöt riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av spörsmålet, att skattskyldig
vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse och
tillfällig förvärvsverksamhet, måtte äga rätt att från vinst avdraga tidigare
års förlust i samma förvärvskälla vid inkomsttaxeringen.
Nämnda riksdagsskrivelse upptogs till behandling av 1944 års allmänna
skattekommitté, som emellertid inskränkte sig till att framlägga förslag om
särskild skatteberäkning för ackumulerade inkomster, vilket ansågs utgöra
en lösning av de för det dåvarande mest trängande spörsmålen. Bestämmelser
om en sådan skatteberäkning antogs av 1951 års riksdag.
Enär ovannämnda riksdagsskrivelse icke ansetts slutbehandlad genom
skattekommitténs förslag, har densamma överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag.
Såsom motionärerna påpekat har i vissa utländska skattesystem resultatsutjämning
prövats i olika utformningar. Därvid har man sökt lösa frågan
dels på så sätt, att avdrag medgivits för under tidigare beskattningsår uppkomna
underskott och dels därigenom att skattepliktig inkomst beräknats
med ledning av genomsnittsinkomster under ett visst antal år. Svensk skatterätt
har i stället på andra vägar medgivit viss resultatsutjämning mellan
olika beskattningsår. Utskottet erinrar om bestämmelserna i 28 § 2 mom.
andra stycket kommunalskattelagen, enligt vilka skattskyldig under vissa
förutsättningar äger att å flera år fördela ersättning, som erhållits vid förlust
av fartyg. Genom framför allt reglerna om värdering av varulager och
den visserligen för närvarande begränsade rätten till fri avskrivning har
vissa skattskyldiga beretts möjlighet att i väsentlig utsträckning bestämma
den vinst som skall framtagas till beskattning, så länge de innehar objekt, å
vilka av- och nedskrivning kan göras. Rätten att omlägga räkenskapsår innebär
också en möjlighet att utjämna vinster och förluster mot varandra.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 35.
Sedan riksdagen genom förenämnda skrivelse hemställde om utredning av
förevarande spörsmål har detsamma ytterligare beaktats i olika sammanhang.
Sålunda har lagstiftningen om investeringsfonder utvidgats och de
ovannämnda bestämmelserna om särskild skatteberäkning för ackumulerad
inkomst införts. Genom sistnämnda bestämmelser torde de huvudsakliga
olägenheterna av beskattningens progressivitet ha undanröjts, då det gäller
under ett beskattningsår influtna inkomster, som hänför sig till flera år.
Vidare har innevarande års riksdag antagit permanenta bestämmelser om
insättning av medel å skogskonto, varigenom såvitt angår inkomst av skogsbruk
väsentligen samma resultat kan ernås i fråga om beskattningens progressivitet,
som erhålles genom den särskilda skatteberäkningen för ackumulerad
inkomst. Härjämte må erinras om att genom de år 1952 beslutade nya
skatteskalorna vid den statliga inkomstskatten, en proportionell beskattning
införts å fysiska personers inkomster i de lägre inkomstskikten, vilket i
många fall torde mildra de ogynnsamma konsekvenserna av ojämna inkomster.
Utskottet anser det emellertid alltjämt vara av vikt, att en mera
allsidig prövning av möjligheterna till resultatsutjämning kommer till stånd.
Särskilt måste detta anses gälla den av motionärerna uppmärksammade frågan
om möjlighet att vid inkomstberäkningen avdraga tidigare år uppkommen
förlust i samma förvärvskälla. Då emellertid riksdagen redan tidigare
begärt utredning härom och denna fråga hänskjutits till 1950 års skattelagssakkunnigas
behandling, synes anledning att på nytt förorda skrivelse till
Kungl. Maj :t i ämnet icke föreligga. I detta sammanhang vill utskottet erinra
om att den år 1952 tillsatta företagsbeskattningskommittén har under omprövning
frågan om den framtida utformningen av lagstiftningen om avskrivning
på inventarier, om värdering av varulager och om avsättning till investeringsfonder.
Det synes utskottet uppenbart att nu förevarande spörsmål
inte kan fullt bedömas utan kännedom om det förslag, som nämnda kommitté
väntas framlägga under året.
Av angivna skäl avstyrker utskottet de förevarande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:216 av herr Magnusson
m. fl. och II: 284 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. om utredning
och förslag till sådan ändring av skattelagstiftningen att bättre
möjligheter till resultatsutjämning vinnes måtte, i den
mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 35.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Gustaf Elofsson,
Falk, Velander, Niklasson, Einar Eriksson, Damström och Anders Johansson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,
Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Allard, Strandh, Kärrlander, Anderson i
Sundsvall och Nilsson i Svalöv.
Reservation
av herrar Velander, Anders Johansson, Kristensson i Osby, Strandh och
Nilsson i Svalöv, vilka under åberopande av innehållet i de förevarande motionerna
ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
I: 216 av herr Magnusson m. fl. och II: 284 av herr Nilsson
i Svalöv m. fl., måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om utredning och förslag i syfte att åstadkomma
bättre möjligheter till resultatsutjämning än för närvarande,
särskilt beträffande förvärvskällan rörelse.
547257. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag