6

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

Nr 3.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående de
tider, då allmän fastighetstaxering skall äga rum,
m. in.

I en den 4 december 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 10, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående de tider, då allmän fastighetstaxering skall äga
rum;

2) lag angående ändring av bestämmelserna rörande ikraftträdande av
lagen den 1 juni 1951 (nr 438) om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 58 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379); samt

4) förordning angående ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440)
med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering
av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Beträffande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen (s. 2—4).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här nämnas följande.

I propositionen föreslås, att de allmänna fastighetstaxeringar, som författningsenligt
skulle ha verkställts år 1955 och därefter vart femte år, i
stället skall äga rum år 1957 och därefter vart femte år.

Vid ärendets behandling inför Kungl. Maj :t har departementschefen anfört
följande.

»Allmän fastighetstaxering skall enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen
verkställas vart femte år. Jämlikt punkt 1 av övergångsbestämmelserna till
samma lag verkställdes sådan taxering enligt nämnda lag första gången år
1933. Därpå följande allmänna fastighetstaxering ägde rum år 1938. Den allmänna
fastighetstaxering, som skulle ha skett år 1943, blev uppskjuten och
ägde i stället rum år 1945. Därpå följande allmänna fastighetstaxering skulle
ha verkställts år 1948 men blev uppskjuten i första hand till år 1949. Icke
heller detta år skedde någon sådan taxering. Genom förordning den 13 februari
1948 (nr 48) angående de tider, då allmän fastighetstaxering skall äga

Bevillningsutskottets betänkande nr 3. 7

rum, föreskrevs nämligen att allmän fastighetstaxering skulle äga rum år
1950 och därefter vart femte år. Emellertid blev även 1950 års allmänna fastighetstaxering
uppskjuten först till år 1951 och därefter till år 1952, vilket
år allmän fastighetstaxering senast skedde. Sedan år 1938 har alltså allmän
fastighetstaxering ägt rum endast vart sjunde år i stället för såsom i kommunalskattelagen
förutsatts vart femte år.

Nästa allmänna fastighetstaxering skulle jämlikt förenämnda 1948 års förordning
rätteligen äga rum år 1955. Om så sker, skulle tidrymden mellan den
senaste allmänna fastighetstaxeringen och den nästkommande således bli två
år kortare än som föreskrives i kommunalskattelagen. I och för sig synes anledning
icke föreligga att tillämpa en kortare tidrymd än den i kommunalskattelagen
angivna femårsperioden. I samband med antagandet av den förordning,
varigenom beslöts att senaste allmänna fastighetstaxering skulle äga
rum år 1952, fördes ej på tal när den därpå följande allmänna fastighetstaxeringen
skulle ske. I det relativt labila läge, som förelåg beträffande fastighetspriserna
vid tidpunkten för nämnda beslut, var det en avgjord fördel
att vänta för att senare bedöma när allmän fastighetstaxering lämpligen
borde ske efter 1952 års fastighetstaxering. Några större förändringar i prisnivån
för fastigheter har icke förekommit sedan 1952 års taxeringsvärden å
fastigheter fastställdes och torde, såvitt nu kan bedömas, knappast komma
att inträffa under den tid av drygt ett år som återstår, om nästa allmänna
fastighetstaxering skall äga rum år 1955. Om sådan taxering genomföres
redan år 1955, torde de nu gällande taxeringsvärdena få antagas i stor utsträckning
komma att oförändrade fastställas som nya taxeringsvärden. Beträffande
taxeringen av skogsfastigheter skulle dock avvikelser komma att
ske i en något större omfattning, bland annat på grund av den ändrade metod
för uppskattningen av sådan fastighets värde, som år 1951 antogs att
gälla vid 1955 års allmänna fastighetstaxering.

Med hänsyn till att med en allmän fastighetstaxering är förenade stora
kostnader och åtskilligt arbete, bör sådana taxeringar icke komma för ofta.
Om nästa allmänna fastighetstaxering genomföres redan år 1955 skulle
taxeringsmyndigheterna få ägna en relativt stor del av sin arbetstid
åt arbetet med fastighetstaxeringen vid en tidpunkt, då de med hänsyn
till de på sistone vidtagna ändringarna på området för den direkta beskattningen
och rörande uppbörden måste ägna särskild uppmärksamhet åt det
ordinarie taxeringsarbetet.

Av nu anförda skäl finner jag ett uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering
motiverat. Härtill kommer att vissa, för nästa allmänna fastighetstaxering
betydelsefulla undersökningar icke slutförts. Dessa undersökningar
avser att klarlägga, hur en med tillämpning av den utav 1951 års riksdag beslutade
nya metoden för taxering av skogsmark och växande skog verkställd
skogstaxering skulle för vissa beredningsdistrikt ha utfallit i jämtörclse med
den taxering, som verkställts med tillämpning av de för 1952 års allmänna
fastighetstaxering gällande bestämmelserna. De utredningsmän, som omhänderhar
dessa undersökningar, har under hand meddelat, att undersökning -

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

arna icke torde vara slutförda förrän tidigast under våren 1954. Om resultatet
av dessa undersökningar blir sadant, att det bör föranleda ändringar i den
nya skogsvärderingsinstruktionen, torde tiden bli för knapp för att medge
beslut härom vid 1954 års riksdag. Även dessa omständigheter talar för ett
uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering.

Vad angår den tidpunkt, till vilken taxeringen bör uppskjutas, synes det
av flera skäl lämpligt att uppskovet göres så långt, att den i 12 § 1 mom.
kommunalskattelagen angivna tidrymden av fem år kommer att förflyta
mellan senaste och nästkommande allmänna fastighetstaxering. I enlighet
härmed förordar jag, att sådan taxering nästa gång äger rum år 1957. Lämpligen
bör även efterföljande taxeringar framflyttas i motsvarande mån och
således vidtagas år 1962, 1967 o. s. v.

Om detta förslag godkännes bör den ändrade lagstiftning rörande uppskattning
av värdet å fastighet med växande skog, som antogs år 1951 att
gälla vid 1955 års allmänna fastighetstaxering, i stället första gången tillämpas
vid den allmänna fastighetstaxering som sker år 1957. Detta nödvändiggör
ändring av de bestämmelser, som reglerar ikraftträdandet av nämnda lagstiftning.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en annan fråga. I proposition nr
118 till 1952 års riksdag hemställde Kungl. Maj :t att riksdagen måtte godkänna,
att riksskogstaxeringen och avverkningsstatistiken m. m. skulle utformas
enligt de riktlinjer, som angivits i propositionen. Riksdagen biföll
nämnda proposition. Enligt vad chefen för jordbruksdepartementet anförde
i propositionen borde det lokala arbetet med insamlande av prisuppgifter för
prisstatistiken överflyttas från länsstyrelserna till skogsvårdsstyrelsema.
Den centrala bearbetningen av dessa uppgifter borde omhänderhas av skogsstyrelsen
och icke som för närvarande av domänstyrelsen.

Genom beslut den 30 oktober 1953 har Kungl. Maj :t uppdragit åt skogsstyrelsen
att utföra den centrala sammanställningen av förenämnda prisstatistik.
På grund härav bör vissa ändringar nu vidtagas i den från och med
nästa allmänna fastighetstaxering gällande skogsvärderingsinstruktionen den
1 juni 1951, nr 440, ävensom i 58 § 1 mom. taxeringsförordningen.»

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag, får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 10,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående de tider, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum;

2) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag angående ändring av bestämmelserna rörande
ikraftträdande av lagen den 1 juni 1951 (nr 438) om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);

Bevillningsutskottets betänkande nr 3. 9

3) för sin de! antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 58 §
1 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr
379); samt

4) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning angående ändring av förordningen den 1
juni 1951 (nr 440) med instruktion för värdering av
skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet
(skogsvärderingsinstruktion).

Stockholm den 26 januari 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf
Elof sson, Velander, Söderquist, Niklasson, Damström, Englund och Snygg;
samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Sjölin, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Henriksson
och Nilsson i Svalöv.