Nr 23—24.

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

1

Nr 23.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändrade regler för beskattning av skogsinkomster
i samband med vissa markupplåtelser.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:337 av herr Hansson och 11:439 av herr Widén m. fl. har
hemställts, »att riksdagen måtte besluta, i första hand att lika med intäkt
genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken skall
anses ersättning för och värdet vid markägarens eget tillgodogörande av
skog, som måst avverkas till följd av markens ianspråktagande för obegränsad
tid för vattenuppdämning, framdragande av ledning eller anläggande
av väg eller annat liknande ändamål, att gälla från och med 1954 års
taxering samt att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att de följdändringar
i bestämmelserna om avdrag för värdeminskning av skog, som kunna finnas
vara erforderliga till följd härav, måtte bli föremål för sådan snabb
utredning, att förslag till ändrade bestämmelser i ämnet kan framläggas vid
1955 års riksdag att gälla från och med 1955 års taxering, i andra hand att
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att här ovan angivna förhållanden måtte
bli föremål för sådan snabb utredning, att förslag till ändrade bestämmelser
i ämnet kan framläggas vid 1955 års riksdag att gälla från och med 1955
års taxering».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 439.

Syftet med de föreliggande motionerna är att åstadkomma gynnsammare
regler för avdrag för värdeminskning av skog i de fall, då skog måst avverkas
till följd av att mark ianspråktagits för obegränsad tid för vattenuppdämning,
framdragande av ledning eller anläggande av väg eller annat
liknande ändamål. Avsikten är, att i sådana fall samma värdcminskningsavdrag
måtte få åtnjutas som vid försäljning av skog i samband med försäljning
av marken.

Vid tillgodogörandet av landets vattenkrafttillgångar erfordras stora markområden
för kraftverk, regleringsdammar, vattenuppdämningar och framdragande
av elektriska ledningar. När dessa markområden, som vanligtvis
är fallet, tillhör annan än den, för vilkens räkning de tages i anspråk för

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 23—24.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

nämnda ändamål, måste endera marken förvärvas av denne eller också
får upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt ske. Vid sådana upplåtelser
är det i stor utsträckning skogsmark, som ianspråktages. Liknande
markupplåtelser förekommer även i andra fall, exempelvis i fråga om anläggande
av väg.

Genom vattenuppdämning och väganläggning omöjliggöres skogsproduktion
helt å berörda markområden. När elektriska ledningar framdrages
över skogsmark, upphugges i allmänhet en skogsgata, som senare får växa
igen till viss höjd.

I allmänhet behåller markägaren den skog, som måste avverkas å här
ifrågavarande markområden, och försäljer densamma mestadels i form av
leveransvirke. Ibland anser sig emellertid markägaren av olika anledningar
ej kunna göra detta. I dylika fall brukar enligt uppgift vattenfallsstyrelsen
inlösa skogen a rot. För vattenfallsstyrelsens del har detta uppgivits ske
i omkring 5 procent av fallen. För att stimulera markägaren till egen avverkning
lämnar vattenfallsstyrelsen s. k. avverkningspremier.

De beskattningsregler, som berör nämnda markupplåtelser, är tämligen
omfattande och här skall endast redogöras för huvuddragen av desamma.

Enligt 35 § 2 mom. kommunalskattelagen uppkommer skattepliktig realisationsvinst
bl. a. vid icke yrkesmässig försäljning av fastighet, som förvärvats
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, i den mån fastigheten
försäljes inom tio år från förvärvet. Såsom vinst upptages i princip
skillnaden mellan inköps- och försäljningspris med avdrag för havda kostnader.
I syfte att åstadkomma en mjukare övergång mellan full skatteplikt
och full skattefrihet har införts en fallande skala på det sätt, att därest
fastigheten innehafts i mer än sju år endast 75 procent av vinsten beskattas,
om fastigheten innehafts i mer än åtta år endast 50 procent och om den
innehafts i mer än nio år endast 25 procent.

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen skall lika
med avyttring av fast egendom anses upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt
för obegränsad tid mot engångsersättning, vilken därvid är att
betrakta som köpeskilling. Avyttringen skall i sådant fall anses ha omfattat
så stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens
värde vid tiden för upplåtelsen. Därest förutsättningar därför i övrigt föreligger,
skall alltsa i dylikt fall skattepliktig realisationsvinst anses ha uppkommit.

I det fall, att upplåtelsen skett genom expropriation eller liknande förfarande
eller skett under sådana förhållanden att tvångsförsäljning som
nyss sagts måste anses vara för handen, är vinsten emellertid icke att anse
som skattepliktig realisationsvinst, om det icke kan antagas, att upplåtelsen
ändock skulle skett även om tvång icke förelegat. (35 § 4 mom.)

Därest skattepliktig realisationsvinst enligt föreniämnda bestämmelser
icke uppkommer, skall intäkten, till den del den är att hänföra till avyttringen
av den å marken växande skogen, upptagas som intäkt av skogsbruk.
Jämväl i de fall, då i enlighet med vad ovan sagts endast 25, 50 eller 75 pro -

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

3

cent av realisationsvinsten upptages till beskattning, skall överskjutande
belopp under vissa förutsättningar upptagas såsom intäkt av skogsbruk. (21 §
samt p. 2 av anvisningarna till 21 § och p. 2 av anvisningarna till 35 §.)

Såsom tidigare framhållits är förfarandet vid i förevarande motioner avsedda
upplåtelser i regel sådant, att upplåtelsen icke omfattar den å marken
växande skogen, utan markägaren förbehåller sig själv att avverka den eller
försälja den på rot. Den inkomst markägaren därigenom erhåller skall upptagas
såsom intäkt av skogsbruk. Även för det fall att skogen ingår i upplåtelsen
torde på grund av ovannämnda beskattningsregler ersättningen i
vad den belöper på skogen böra upptagas såsom intäkt av skogsbruk. Endast
i undantagsfall torde nämligen realisationsvinst uppkomma, enär fastigheten
oftast innehafts mer än tio år eller förvärvats genom arv eller i
varje fall tvångsupplåtelse anses föreligga.

Beskattningen av inkomst av skogsbruk har utformats så, att beskattning
avses skola ske endast för värdet av tillväxt under innehavet. Vid inkomstens
beräkning får därför från intäkterna avräknas -—- förutom kostnader
för avverkning o. dyl. — belopp motsvarande den del av det ingående skogskapilalet,
som realiserats genom avverkning eller rotförsäljning. Principen
är att avdrag skall få göras för värdet av den skog, som den skattskyldige
förvärvat i samband med marken. För genomförandet av denna princip har
införts tre olika avdragsmetoder, nämligen virkesförrådsmetoden, värdemetoden
och schablonmetoden. De två förstnämnda metoderna får efter den
skattskyldiges fria val användas vid avverkning eller försäljning av skog såväl
i samband med som utan samband med försäljning av marken. Schablonmetoden
däremot får endast användas vid avyttring av skog i samband
med marken. (22 § samt p. 4 och 5 av anvisn. till 22 §.)

Virkesförrådsmetoden innebär, att avdraget bestämmes med hänsyn till
skillnaden mellan det för ägaren gällande ingående virkesförrådet och det
virkesförråd, som återstår för honom efter avverkningen eller försäljningen
(utgående virkesförrådet). Med ingående virkesförråd förstås därvid den
växande skogens kubikmassa i fast mått på bark vid den tidpunkt, då fastigheten
förvärvades, minskat med det virkesförråd, för vilket avdrag eventuellt
åtnjutits vid tidigare taxeringar. Det utgående virkesförrådet upplages
lika med förrådet vid beskattningsårets utgång. Vid försäljning av skog i
samband med marken förefinnes intet utgående virkesförråd, varför avdrag
får åtnjutas för belopp motsvarande hela ingående förrådet.

Vid användning av värdemetoden uträknas avdraget direkt till belopp, utgörande
skillnaden mellan skogens för ägaren gällande ingångsvärde och
dess värde efter skogsuttaget. Med skogens ingångsvärde förstås därvid det
värde, varmed växande skog kan anses ha ingått i fastighetens värde vid
förvärvet av fastigheten, minskat med belopp som eventuellt fått avdragas
vid tidigare taxeringar, och med dess utgångsvärde värdet vid beskattningsårets
utgång (vid försäljning av skog i samband med marken är utgångsvärdet
noll).

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

Ingångsvärde för skog måste fastställas då värdemetoden tillämpas samt
då förrådsmetoden användes vid skogsförsäljning under innehavet. Vid användning
av förrådsmetoden vid försäljning av skog i samband med marken
behöver däremot intet ingångsvärde beräknas. Skillnaden i berörda avseende
beror därpå att avdrag enligt förrådsmetoden beräknas vid skogs försäljning
i samband med marken efter försäljningspriset (per ms) men vid skogs försäljning
under innehavet efter ingångsvärdet. I övrigt märkes, att ingångsvärdet,
då taxeringsvärdet skall ligga till grund för dess beräkning — som
vid arv, gåva o. dyl. — utgöres av det taxerade skogsvärdet och att i andra
fall en fördelning av förvärvskostnaden för fastigheten måste ske mellan
den växande skogen och fastigheten i övrigt.

Vid tillämpning av schablonmetoden, som endast får användas vid försäljning
av skog i samband med marken, får avdrag göras med belopp motsvarande
värdet av fyra gånger den normala årliga virkesavkastningen av
marken, därvid värdet beräknas med användning av de vid senaste fastighetstaxering
fastställda skogssiffrorna. I samband med antagandet av den
nya metod för värdering av skog vid fastighetstaxering, som skall träda i
kraft den 1 januari 1956, beslöts även sådan ändring i förevarande bestämmelser,
att avdrag enligt schablonmetoden därefter skall medgivas för värdet
av det minsta producerande skogskapitalet, beräknad på visst i p. 5 av
anvisningarna till 22 § angivet sätt.

I en den 25 januari 1954 dagtecknad skrivelse har Riksförbundet Landsbygdens
folk och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund hos Kungl.
Maj :t hemställt om ändringar i gällande bestämmelser i förevarande hänseende
av samma innebörd som de i de förevarande motionerna yrkade.
Jämväl de skäl som i skrivelsen anförts till stöd för en sådan lagändring
överensstämmer väsentligen med de i motionerna anförda. Skrivelsen är för
närvarande föremål för remissbehandling.

Vid 1949 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna I: 152 (av herrar
Lars Andersson och Karl Persson) samt II: 190 (av herr Jansson i Aspeboda
m. fl.) skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning rörande
frågan om beskattning av inkomst, som uppkommer på grund av
ofrivillig avverkning av skog i vissa fall, närmast sådan avverkning, som
kunde ske i samband med expropriation av mark för framdragande av
kraftledning. Samma års bevillningsutskott hänvisade i sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 28 till det av 1944 års allmänna skattekommitté
avgivna betänkandet angående beskattning av realisationsvinster, m. in.,
samt ackumulerade inkomster. Såvitt utskottet kunnat finna borde syftet
med motionerna åtminstone i viss mån kunna anses tillgodosett genom skattekommitténs
förslag. Utskottet, som utgick från att förslaget komme att
läggas till grund för lagstiftning i ämnet, förutsatte att de i motionerna anförda
synpunkterna därvid i möjligaste mån bleve beaktade. Med hänsyn

Bevillningsutskottets betänkande nr 23. 5

härtill fann utskottet ej anledning förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

Årligen toges mycket stora arealer skogsmark i anspråk för obegränsad
tid för framdragande av elektriska ledningar, vattenuppdämningar och anläggande
av vägar. Härvid försåldes i regel icke marken, utan i stället upplätes
nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten för obegränsad tid mot
engångsersättning. Den skog, som funnes å för sådana ändamål ianspråktagna
markområden, avyttrades i allmänhet av fastighetsägarna i form
av endera upplåtelse av avverkningsrätt eller leveransvirke. I de fall då avdrag
för värdeminskning av skog medgåves, bleve dessa avdrag i allmänhet
rätt obetydliga i förhållande till storleken av de köpeskillingar, som
erhölles för de i öppna marknaden försålda skogsprodukterna, som måst
avyttras till följd av nämnda ianspråktaganden av mark. Den främsta orsaken
härtill vore att ingångsvärdena för skog för berörda fastighetsägare
merendels vore förhållandevis låga. Hade i stället avdrag från ifrågavarande
intäkt beräknats som om ersättningen för den avyttrade skogen jämställts
med intäkt genom avyttring av marken, hade avdraget i de flesta
fall enligt den mest använda s. k. virkesförrådsmetoden uppgått till intäktens
storlek och allenast i fall av ökning av virkesförrådet å ifrågavarande
markområde ej fullt uppgått till samma belopp. Resultatet hade då blivit
det, att nettoinkomst av skogsbruk i allmänhet icke uppstått, och då dylik
nettoinkomst förekommit, hade den avsett allenast tillväxten av det för ägaren
gällande virkesförrådet.

Fråga vore, huruvida ett dylikt beskattningsresultat enligt gällande och
i allmänhet tillämpade bestämmelser vore rimligt. Ifrågavarande markområden
toges i anspråk på så sätt, att markägaren behölle äganderätten till
marken, och nyttjanderätt eller servitutsrätt för obegränsad tid upplätes
för tillgodoseende av ovannämnda ändamål. Skogsproduktion kunde icke
förekomma på vattenuppdämda områden eller å områden, som toges i anspråk
för väg. I skogsgator finge viss tillväxt av skog ske. Denna skogsproduktion
vore emellertid i allmänhet helt värdelös ur ekonomisk synpunkt,
och skulle något obetydligt värde så småningom uppstå, inträffade
detta icke förrän så pass lång tid efter kalhuggningen, att ifrågavarande
fastighetsägare vid det laget i allmänhet icke längre vore ägare av fastigheten.
Fastighetsägaren vore således i samma situation ur skogsproduktionssynpunkt
som om han avhänt sig äganderätten till marken. Han borde
då icke komma i sämre beskattningsläge av den anledningen, att förfarandet
vid ianspråktagandet av mark för nämnda ändamål i allmänhet vore sådant,
att han icke kunde överlåta marken tillsammans med skogen. Av det
anförda framginge, att beskattningsläget skulle bli rättvist och i överensstämmelse
med grunderna för beskattning av i sak samma slags inkomst av
skogsbruk, därest vederbörande fastighetsägare finge anse skogen såsom
avyttrad i samband med avyttring av marken. På samma sätt borde värdet

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

vid markägarens eget tillgodogörande av ifrågavarande skog behandlas.
Enär ifrågavarande markupplåtelser vore av mycket betydande omfattning
och beskattningen enligt nuvarande bestämmelser verkade mycket hårt för
berörda skattskyldiga, vore en omedelbar ändring av bestämmelserna nödvändig.
En ändring borde därför träda i kraft redan från och med 1954 års
taxering.

Utskottet. Från bruttointäkt av jordbruksfastighet får vid skogs avverkning
eller försäljning på rot avdrag ske för värdeminskning av skog enligt vissa
regler. Principen för dessa är att beskattning skall ske endast för värdet av
skogens tillväxt under innehavet. För genomförandet av denna princip finnes
tre metoder, värdemetoden, virkesförrådsmetoden och schablonmetoden.
Rörande innebörden av dessa skall här endast nämnas följande. Enligt värdemetoden
må med vissa justeringar avdrag åtnjutas för skillnaden mellan
skogens ingångsvärde, d. v. s. värdet vid förvärvet, och dess värde efter avverkningen.
Vid försäljning av skog i samband med marken får hela ingångsvärdet
avdragas. Ingångsvärdet skall dock alltid minskas med belopp, som
eventuellt fått avdragas vid tidigare taxeringar. Enligt förrådsmetoden bestämmes
avdraget på visst sätt med hänsyn till skillnaden mellan det ingående
virkesförrådet och det virkesförråd som återstår efter avverkningen
eller försäljningen. Vid tillämpningen av denna metod märkes den särskilt
i förevarande sammanhang betydelsefulla skillnaden, att vid skogs avverkning
eller försäljning under innehavet avdraget beräknas efter ingångsvärdet
men vid skogs försäljning i samband med marken efter försäljningspriset.
I nuvarande läge torde ingångsvärdet oftast vara väsentligt lägre
än försäljningspriset. Schablonmetoden får endast användas vid skogs försäljning
i samband med marken och innebär, att avdrag medgives med belopp
motsvarande värdet av fyra gånger den normala årliga virkesavkastningen.
I anledning av den nya skogsvärderingsmetoden skall schablonmetoden
enligt lagändring, som träder i kraft den 1 januari 1956, erhålla ny
utformning sålunda, att avdrag enligt vissa grunder i stället medges för värdet
av minsta producerande skogskapital.

I de föreliggande motionerna har yrkats sådan ändring av gällande bestämmelser,
att lika med intäkt genom avyttring av växande skog i samband
med avyttring av marken skulle anses ersättning för och värdet vid markägares
eget tillgodogörande av skog, som måst avverkas till följd av markens
ianspråktagande för obegränsad tid för vattenuppdämning, framdragande
av ledning eller anläggande av väg eller annat liknande ändamål. I
andra hand har yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om snabb
utredning i ämnet. Såsom motivering för sitt yrkande har motionärerna
anfört bl. a., att markägaren genom upplåtelser av förenämnt slag komme
i samma situation ur skogsproduktionssynpunkt som om han avhänt sig
marken i fråga. Det vore då rimligt, att han även komme i samma beskattningsläge
beträffande vid dessa upplåtelser uppkommande inkomst av skogsbruk
som om han försålt skogen i samband med avyttring av marken.

Bevillningsutskottets betänkande nr 23. 7

Syftet med den förordade ändringen är att markägare i de av motionärerna
avsedda fallen skulle få tillämpa de regler för beräkning av avdrag för värdeminskning
av skog. som avser skogs försäljning i samband med marken,
d. v. s. i främsta rummet att få vid förrådsinetoden beräkna avdraget efter
försäljningspriset i stället för efter ingångsvärdet. Vilka ändringar, som
därvid kunde bli erforderliga i fråga om dessa bestämmelser, uttalar sig
motionärerna inte om utan anser att vid ett omedelbart genomförande av
deras förslag denna fråga borde bli föremål för särskild utredning.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har förevarande
spörsmål tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda avslog
1949 års riksdag på hemställan av samma års bevillningsutskott väckta
motioner om utredning av frågan om beskattningen av skogsinkomst i liknande
fall, som i förevarande motioner avses. Utskottet hänvisade därvid
bl. a. till att syftet med motionerna borde anses i viss mån tillgodosett genom
det förslag rörande beskattning av ackumulerade inkomster, som framlagts
av 1944 års allmänna skattekommitté. De bestämmelser rörande beskattningen
av ackumulerade inkomster, som sedermera antogs av riksdagen,
kom dock icke — bortsett från vissa specialfall — att bli tillämpliga på
försäljning av skog utan samband med avyttring av marken. I anslutning
härtill må emellertid framhållas, att enligt den av årets riksdag antagna
förordningen om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,
fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse kan erhålla uppskov med
inkomsttaxeringen av medel som insatts pa sadant konto. Därigenom asyftas
en utjämning av skogsvinsterna med verkningar i fråga om beskattningens
progressivitet av i huvudsak likartat slag, som erhalles vid den särskilda
skatteberäkningen för ackumulerad inkomst.

Såsom i de nu föreliggande motionerna framhållits kan dock givetvis alltjämt
den frågan ställas, huruvida beskattningen av ifrågakommande skogsintäkter
är tillfredsställande. Särskilt genom den fortskridande utbyggnaden
av landets vattentillgångar med därav föranledda förfoganden över skogsmark
och de ökade skogspriserna har spörsmålet kommit att bli alltmer
uppmärksammat.

Utskottet vill till en början erinra om att ett genomförande av motionärernas
förslag förutsätter vissa ändringar i bestämmelserna om avdrag för
värdeminskning av skog. Detta har även beaktats av motionärerna, vilka
emellertid anser att ett omedelbart genomförande av deras förslag icke
borde hindras av att frågan om nämnda följdändringar måste utredas senare.
Härtill vill utskottet framhålla, att enligt utskottets mening konsekvenserna
av motionärernas förslag icke kan överblickas, om icke klarläggande
sker av vilka ändringar som blir erforderliga i fråga om bestämmelserna
om avdrag för värdeminskning av skog. Att med hänsyn till nämnda
bestämmelsers förhållandevis invecklade karaktär åtskilliga svårigheter
måste uppkomma vid bedömningen härav synes utskottet uppenbart. Utskottet
kan inskränka sig till att framhålla svårigheten att vid markägares
eget tillgodogörande av skogen fastställa någon motsvarighet till köpeskil -

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

lingen vid skogs försäljning i samband med marken. Utskottet anser förty

— utan att därmed i och för sig taga ställning till motionärernas förslag_

att ett genomförande av detsamma icke bör ifrågakomma utan en närmare
utredning med särskilt beaktande av frågan om utformningen av reglerna
rörande avdrag för värdeminskning av skog. Med hänsyn härtill kan utskottet
icke tillstyrka motionärernas förslag om en omedelbar lagändring i
ämnet.

Av vad tidigare anförts framgår, att Riksförbundet Landsbygdens folk och
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund i skrivelse till Kungi. Maj :t hemställt
om lagändring av samma innebörd som i de förevarande motionerna
avses. Då sålunda föreliggande spörsmål redan är föremål för Kungl. Maj :ts
prövning och detsamma genom de remissyttranden, som kommer att avgivas
över nämnda skrivelse, kan förväntas bli ytterligare belyst, anser sig utskottet
icke heller ha anledning att förorda skrivelse till Kungl. Maj:t
i ämnet.

Av angivna skäl avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 337 av herr Hansson och
II: 439 av herr Widén m. fl. om ändrade regler för beskattning
av skogsinkomster i samband med vissa markupplåtelser
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Gustaf Elofsson,
Falk, Velander, Söderquist, Niklasson, Damström och Snygg; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Jonsson i Skedsbygd, Kärrlander, Christenson i Malmö, Anderson
i Sundsvall, Nilsson i Svalöv, Asp och Andersson i Essvik.