Nr 20—22.

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

1

Nr 20.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
angående upphävande av tullen och skatten på kaffe.

(l:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
11:46, av herr Senander in. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta
upphäva tullen och skatten på kaffe.

Beträffande motiveringen för det i motionen framförda yrkandet hänvisar
utskottet till motionen.

Kaffe har i vårt land sedan länge varit föremål för beskattning i form av
finanstull. Sålunda utgår enligt 1929 års tulltaxa tull för orostat kaffe (tulltaxenr
73; stat. nr 153) med 30 öre och för rostat kaffe (tulltaxenr 74; stat.
nr 154) med 42 öre per kilogram. Dessa tullsatser har tillämpats från och
med den 1 september 1929. Härtill kommer emellertid tilläggstull enligt
förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa.
Tilläggstullen utgör för orostat kaffe 15 öre och för rostat kaffe 18 öre per
kilogram.

Enligt beslut av 1939 års urtima riksdag utgår därjämte en särskild skatt
för kaffe samt kaffesurrogat med tillsats av kaffe, som införes till riket.
Bestämmelserna härom är upptagna i förordningen den 22 december 1939,
nr 877, som trätt i kraft den 27 december samma år. Ursprungligen utgick
skatten för orostat kaffe med 65 öre för kilogram och för rostat kaffe samt
kaffesurrogat med tillsats av kaffe med 80 öre för kilogram. Genom förordningen
den 22 november 1946, nr 698, som trätt i kraft den 23 i samma månad,
har skatten sänkts för orostat kaffe till 35 öre för kilogram och för
rostat kaffe och kaffesurrogat med tillsats av kaffe till 45 öre för kilogram.

I enlighet härmed utgår för närvarande tull och skatt å kaffe med följande
belopp.

Tull Skatt

Summa

öre per kilogram

15 35

80

Rostat kaffe......................

60 45

105

Rörande avkastningen av tullen och skatten å kaffe må hänvisas till följande
sammanställning för vissa budgetår.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 7 samt. Nr 20— 22.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Debiterad tull för Skatten

Budgetår orostat kaffe å kaffe

milj. kr. milj. kr.

1939/40.......................... 24,6 14,77

1940/41.......................... 13,0 21,05

1945/46.......................... 18,1 23,6

1946/47.......................... 21,8 24,6

1951/52.......................... 20,5 15,46

1952/53.......................... 22,3 17,24

Den genom förordningen den 22 november 1946, nr 698, vidtagna sänkningen
av kaffeskatten hade föreslagits av vederbörande departementschef
i proposition nr 357 till 1946 års riksdag. I en i anledning av propositionen
väckt motion II: 586 av herr Jansson i Örebro in. fl. hemställdes om omedelbart
avskaffande av den särskilda skatten å kaffe. Till stöd för det i motionen
framställda yrkandet anfördes bl. a. följande. Att delvis finansiera
statens utgifter genom denna konsumtionsskatt vore principiellt oriktigt.
Bortsett därifrån funnes ingen godtagbar motivering för att bibehålla den
särskilda kaffeskatten. Då detta skatteförslag förelädes riksdagen i proposition
nr 80 vid 1939 års urtima riksdag, åberopade departementschefen
statsfinansiella skäl till stöd härför. Skattens tillfälliga karaktär underströks
också i första särskilda utskottets utlåtande, nr 60, i anledning av
nyssnämnda proposition. Om skatten helt eller delvis bibehölles komme
detta, till följd av ökad import och konsumtion, att innebära, att statsutgifterna
i högre grad nu än under de senaste krigsåren finansierades genom
tull- och skatteinkomster å kaffet. De särskilda statsfinansiella förhållanden,
som åberopades vid skattens införande, förefunnes icke nu. Därför
borde skatten helt avskaffas för att möjliggöra en sänkning av kaffepriset.
Genom sträng priskontroll borde tillses, att skattens avskaffande helt komme
konsumenterna till godo.

I sitt i anledning av förenämnda proposition och motion avgivna betänkande
nr 55, som godkändes av riksdagen, yttrade 1946 års bevillningsutskott
bl. a. följande:

»Vad först angår det i propositionen framlagda förslaget om sänkning av
skatten å kaffe har utskottet intet att erinra mot detta förslag. Utskottet kan
sålunda icke förorda bifall till det i motionen framställda yrkandet om omedelbart
avskaffande av denna skatt. Emellertid vill utskottet framhålla,
att den i propositionen föreslagna skattesänkningen kommer att verka i
samma riktning som det i motionen framförda önskemålet. Utskottet anser
vidare befogat, att frågan, huruvida skatten å kaffe bör bibehållas, av
Kungl. Maj :t tages under övervägande. Såsom motionärerna framhållit, betonades
vid införandet av denna skatt från riksdagens sida den tillfälliga
karaktären av densamma. Därjämte må framhållas, att kaffe torde kunna
räknas till de viktigare konsumtionsvarorna. Då skatten tillkommit av statsfinansiella
skäl, bör dock frågan om avskaffande av denna skatt ses i ett
större sammanhang.»

Jämväl vid 1947 års riksdag prövades frågan om avskaffande av den särskilda
skatten å kaffe i anledning av motionsvis framställt yrkande (motionen
II: 116 av herr Jansson i Örebro m. fl.). I sitt i anledning av motio -

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

3

nen avgivna betänkande nr 22, som godkändes av riksdagen, fann 1947 års
bevillningsutskott sig icke kunna tillstyrka motionen och hänvisade därvid
huvudsakligen till vad 1946 års bevillningsutskott anfört i frågan.

Utskottet. I den föreliggande motionen har yrkats, att tullen och den särskilda
skatten å kaffe måtte avskaffas. För kaffe har sedan länge utgått tull,
vilken har karaktär av finanstull. Sedan 1932 har tull å kaffe upptagits med
45 öre per kilo för orostat kaffe och med 60 öre för rostat. Den särskilda
skatten å kaffe, vilken infördes genom beslut av 1939 års urtima riksdag,
utgår — efter sänkning av skatten år 1946 — med 35 öre för orostat kaffe
och med 45 öre för rostat. Sammanlagt utgör tullen och skatten å kaffe
alltså 80 öre per kilo för orostad vara och en krona 5 öre för rostad.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om avskaffande
av den särskilda skatten å kaffe varit föremål för behandling vid
1946 och 1947 års riksdagar i anledning av motioner i ämnet. Huvudsyftet
med dessa motioner var att ernå en sänkning av kaffepriset. Motionerna föranledde
dock icke någon åtgärd från riksdagens sida. Det närmaste skälet
härtill var att, då kaffeskatten tillkommit av statsfinansiella skäl, frågan
om dess avskaffande ansågs böra ses i ett större sammanhang.

Den nu föreliggande motionen är, liksom de ovan omnämnda motionerna,
motiverad av en önskan att åstadkomma en sänkning av konsumentpriset
på kaffe. Härutinnan vill utskottet erinra om ifrågavarande beskattnings
successivt starkt reducerade betydelse med avseende å dess andel i
konsumentpriset. Medan vid tiden omedelbart efter den särskilda kaffeskattens
införande — vid ett genomsnittspris för januari 1940 av tre kronor
68 öre — tullen och skatten å kaffe utgjorde nära 30 procent av nämnda
pris, var motsvarande andel av priset i januari 1947 ca 15 procent och
i januari 1954 endast 5 procent. En mera påtaglig reduktion av konsumentpriset
på kaffe torde över huvud icke kunna ernås utan sänkning av
världsmarknadspriset. Det är tydligt att vid ställningstagandet för eller
emot nuvarande beskattning de synpunkter, som äger samband med beskattningens
inverkan på priset, avsevärt förlorat i betydelse. Den statsfinansiella
aspekten på frågan måste fortfarande beaktas. Med understrykande
av tidigare uttalanden att frågan om kaffebeskattningens slopande
måste ses i ett större sammanhang än motionärerna anlagt på frågan, vill
utskottet för sin del framhålla, alt förutsättningar för ett slopande av ifrågavarande
beskattning för närvarande icke är för handen. Utskottet avstyrker
i enlighet härmed ifrågavarande motion.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:46 av herr Senander in. fl. angående
upphävande av tullen och skatten på kaffe icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson, Velander,
Söderquist, Niklasson, Einar Eriksson, Snygg, Anders Johansson och
fröken Ranmark; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,
Brandt, Strandh, Kärrlander, Henriksson, Anderson i Sundsvall, Nilsson
i Svalöv och Jansson i Aspeboda.