Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
1
Nr 19.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
skattefrihet för partiellt arbetsföra för belopp, varmed
utbildningsbidrag utgår.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
II: 424, av herrar Rimmerfors och Strandh har hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om prövning huruvida skattefrihet
kan tillerkännas partiellt arbetsföra för det belopp, varmed utbildningsbidrag
utgår».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Arbetsmarknadsstyrelsens utbildningsverksamhet beträffande partiellt
arbetsföra omfattar dels s. k. civilskadade och dels i militärtjänst
skadade. Utbildningen äger rum vid ordinarie skolor och utbildningsanstalter.
vid under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn stående yrkesutbildningskurser
för arbetslösa samt vid av överstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
i samråd särskilt anordnade kurser. Det bidragssystem, som
f. n. tillämpas för båda kategorierna utbildningssökande, grundar sig på
bestämmelser i militärersättningsförordningen och om familjebidrag vid
militärtjänstgöring.
Därjämte linnes bestämmelser om yrkesutbildningskurser för arbets1
ö s a. Kurserna står under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning och
kan anordnas av denna, av kommun eller huvudman för central verkstadsskola.
Utbildningsformerna är nybörjarkurs, fortbildningskurs och omskolningskurs.
För tillträde till utbildningskurs fordras bl .a. att vederbörande
är anmäld dels som arbetssökande hos arbetsförmedling och dels hos arbetslöshetsnämnd.
Vissa åldersgränser gäller för intagning i de olika kurserna.
Kursverksamheten har haft obetydlig omfattning under senare år.
Slutligen finnes bestämmelse om särskilda omskolningskurser för friställd
arbetskraft. Omskolningskurserna anordnas av överstyrelsen
för yrkesutbildning i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Berättigade
att deltaga i kurserna är dels friställda byggnadsarbetare och dels annan
liihang till riksdagens protokoll 1954. 7 sand. Nr 19.
^ Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
friställd arbetskraft, som lämpar sig för anställning inom verkstads- och
därmed jämförlig industri.
Beträffande förenämnda ekonomiska förmåner under utbildningen kan
man skilja på två olika principer. Beträffande friställda bygger
man på öppna marknadens löner inom ett yrkesområde. Härtill kommer i
vissa fall ett fixerat bostadsbidrag till familjeförsörjare. Den andra principen,
som tillämpas för arbetslösa och även för partiellt arbetsföra, bygger icke
på öppna marknadens löner. I dessa fall tillämpas en behovsprövning. Förmånerna
för friställda har utformats utan särskild hänsyn till familjens
sociala förhallanden, vilket däremot beaktats i bidragssystemen för arbetslösa
och partiellt arbetsföra. Å andra sidan är bidragsbeloppen mer generösa
för ensamstående friställda än för ensamstående inom övriga kategorier.
I årets statsverksproposilion (femte huvudtiteln s. 144) anför chefen för
socialdepartementet bl. a., att utbildningsvillkoren för partiellt arbetsföra,
arbetslösa och s. k. friställd arbetskraft utformats under olika förutsättningar
och vid skilda tidpunkter samt företedde sinsemellan betydande
skillnader. Yrkesutbildning av arbetslösa och friställd arbetskraft försigginge
uteslutande vid av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade kurser.
Även för partiellt arbetsföra, som för närvarande vore den ojämförligt
största av ifrågavarande tre grupper kursdeltagare, utnyttjades sådana
kurser i stor utsträckning. På de utbildningsplatser, som inottoge olika kategorier
utbildningssökande, kunde det förekomma, att kursdeltagarna erhölle
olika förmåner utan att skiljaktigheterna vore sakligt motiverade. Av
lättförklarliga skäl kunde detta skapa en viss irritation. Även ur mera allmän
synpunkt vore det av intresse att utbildningsbidrag i likartade fall utginge
efter samma grunder. Det vore därför önskvärt, att ett i det väsentliga
enhetligt system för utbildningsbidrag till ifrågavarande grupper infördes.
Åtgärder i detta syfte utgjorde också ett naturligt led i det pågående arbetet
för att stärka beredskapen mot arbetslöshet. De nuvarande bidragssystemen
*>yggde på två olika principer. Beträffande partiellt arbetsföra och arbetslösa
tillämpades helt behovsprincipen, vilket bl. a. innebure att stor hänsyn
toges till bidragstagarens försörjningsplikt. I fråga om friställda hade förmånerna
anknutits till den öppna marknadens avtalslöner inom ett bestämt
yrkesområde, dock med begränsad möjlighet för familjeförsörjare att erhålla
tillägg. Ett av arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
framlagt förslag att i huvudsak samma förmåner skulle
kunna utgå till samtliga ifrågavarande kategorier utbildningssökande anknöte
till de för de båda förstnämnda grupperna tillämpade systemen. Förslaget
innebure, att kontantunderstöden för arbetslösa skulle läggas till grund
vid beräkningen av de maximala förmånerna. Härjämte skulle timpenning
utgå. Såsom högsta gräns för bidragen hade satts arbetsinkomsten inom
det blivande yrket. Jämfört med nuvarande maximala förmåner medförde
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
förslaget en jämkning i både höjande och sänkande riktning. Departementschefen
funne för sin del förslaget i det hela väl avvägt och kunde med vissa
jämkningar ansluta sig till detsamma. De av departementschefen förordade
beloppen innebure, att utbildningsbidragets maximibelopp vid utbildning i
hemort, som tillhörde ortsgrupp 5, bleve per månad 418 kronor för ensamstående
och 538 kronor för makar utan barn. Vid utbildning utom hemorten,
då både denna och utbildningsorten tillhörde ortsgrupp 5, bleve motsvarande
maximibelopp 418 och 685 kronor.
Jämlikt 19 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig inkomst enligt
nämnda lag icke räknas stipendier till studerande vid undervisningsanstalt
eller eljest avsedda för mottagarens utbildning. Enligt 2 § förordningen om
statlig inkomstskatt skall nämnda bestämmelse äga tillämpning jämväl vid
den statliga taxeringen. Ifrågavarande stadgande tillkom vid 1928 års skattelagstiftning
efter förslag av 1921 års kommunalskattekommitté. Någon särskild
motivering härför anfördes icke i kommitténs betänkande, där det endast
uttalades, att »motsvarande bestämmelse saknas för närvarande men
vad som sålunda föreslagits innebär icke någon ändring i vad som hittills
i praktiken tillämpats».
I praxis har frågan om stipendiers behandling i beskattningshänseende
endast i ringa omfattning blivit belyst. Några rättsfall finnes dock. Sålunda
har docentstipendier förklarats vara i sin helhet skattepliktiga i ett flertal
rättsfall (RÄ 1930 ref. 78, 1931 not. 1312 m. fl.). Av professor vid Uppsala
universitet från statskontoret uppburet, såsom forskningsbidrag betecknat
belopp har ansetts utgöra skattepliktig inkomst (RÅ 1943 not. 332). Stipendium
å 750 kronor för genomgående av polisskola har ansetts utgöra skattepliktig
inkomst (RÅ 1934 not. 35). Löneförmån, som utgått under studieresor,
har icke betraktats såsom stipendium utan beskattats (RÄ 1938 not.
272). Arvoden, som enligt kungl. brev den 30 juni 1943 utgått till landsfiskalselever
och landsfiskalsaspiranter under utbildningstiden, har ansetts icke
skattepliktiga (RÄ 1948 ref. 51). Däremot har såsom skattepliktig inkomst
ansetts bidrag till uppehälle åt elev vid telegrafverkets undervisningsanstalt,
provårsarvode samt förmåner, som under utbildningstiden utgår till sjuksköterskeelever
vid Röda korsets sjukhem och Sophiahemmet (RÅ 1952 ref.
23). Likaså bidrag till uppehälle åt postexpeditörselev, lön åt polisman under
kurs vid statens polisskola samt lön åt aspirant å häradsskrivar- och kronokamrerartjänster
(RÄ 1953 d. 4 sept.). Ett av cn författare uppburet stipendium
från Albert Bonniers stipendiefond har ansetts ej vara skattepliktigt
med hänsyn till de omständigheter, under vilket stipendiet utgått (utan ansökan
och utan utförande av något särskilt arbete) (RÄ 1936 ref. 55). Däremot
har fast understöd av statsmedel åt skönlitterära författare ansetts utgöra
skattepliktig inkomst (RÅ 1935 ref. 36); likaså statliga stipendier åt
yngre svenska musikidkarc in. in. (RÅ 1948 not. 1209) samt bidrag från
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Björnska fonden till operaelev (RÄ 1947 not. 418). Även ett från den under
riddarhusets förvaltning stående Carlesonska stipendiefonden uppburet belopp
har ansetts skattepliktigt (RÅ 1940 not. 937).
19U års allmänna skattekommitté har i sitt år 1950 avgivna betänkande
nr IV (SOU 1950: 21) framlagt förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser
för beskattning av periodiskt understöd. Vidare har kommittén år 1951
avgivit betänkande nr V (SOU 1951: 13) angående studiekostnaders behandling
i beskattningshänseende.
I förstnämnda betänkande har kommittén berört frågan om beskattningen
av stipendier. Beträffande stipendier till studerande vid undervisningsanstalter
eller eljest avsedda för mottagarens utbildning har kommittén föreslagit,
att i 19 § kommunalskattelagen något utförligare skall angivas när skattefritt
stipendium föreligger. De principer, som kommittén följt vid utformningen
av sitt förslag, avviker endast i vissa hänseenden från de nu i praxis
tillämpade. Kommittén föreslår sålunda, att ifrågavarande stipendier skall
vara skattefria därest bidraget icke kan anses hava föranletts av ett anställningsförhållande
mellan bidragsgivaren och mottagaren eller grundar ett
sådant anställningsförhållande eller utgör ersättning för mistade löneförmåner.
Kommitténs förslag har överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga
för att överses ur de synpunkter de sakkunniga har att beakta.
Av innehållet i den förevarande motionen må här anföras följande. Frågan
om de partiellt arbetsföra och deras inpassning i produktionen hade de
senare åren tilldragit sig ett allt större intresse. För samhället som sådant
utgjorde de partiellt arbetsföra ett värdefullt kapital, som riskerade att förbli
outnyttjat, i händelse man försummade vissa initialinvesteringar i fråga
om omskolning och arbetsberedning, och som därtill, om dessa insatser
försummades, betydde socialutgifter av långt större omfattning. En partiellt
arbetsför kunde utföra ett lika kvalificerat arbete som en helt arbetsför,
under förutsättning att han finge lämplig utbildning och komme på rätt
plats. Statens hittillsvarande utgifter för omvårdnaden om de partiellt arbetsföra
måste betraktas såsom en i hög grad vinstgivande placering. Med tillfredsställelse
kunde konstateras att såväl landstingen som samtliga städer
utom landsting gjort betydande insatser till lösandet av de partiellt arbetsföras
problem. Även enskilda företag, industrier och sammanslutningar hade
visat ett ur samhällssynpunkt tacknämligt intresse för frågans lösning. Statens
egna insatser borde med tanke på det ovan antydda stora värdet av denna
kategoris återanpassning till arbetslivet intensifieras. Utöver de i årets
statsverksproposition föreslagna höjningarna av anslagen till olika former
av kommunal och enskild arbetsverksamhet samt till arbetsmarknadsstyrelsens
arbetsvårdsverksamhet syntes det motionärerna vara önsk
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 19. ®
värt att de partiellt arbetsföra, soin underginge utbildning, under utbildningstiden
befriades från skatt å det belopp som utginge såsom utbildningsbidrag.
De från 1 juli 1953 utgående utbildningsbidragen för partiellt
arbetsföra utgjorde per månad lägst 335, högst 385 kronor jämte i förekommande
fall bidrag till bostad och uppehälle för den utbildades familj.
Även om detta belopp höjdes i enlighet med departementschefens förslag,
kvarstode att den partiellt arbetsföre under utbildningstiden vore skattepliktig
för utbildningsbidraget. Med tanke på vederbörandes ringa ekonomiska
bärkraft och ovan anförda synpunkter på de statsfinansiella vinsterna
på lång sikt av deras omskolning och inpassning i arbetslivet syntes det
lämpligt att bidraget gjordes icke skattepliktigt.
Utskottet. I den nu förevarande motionen har yrkats skrivelse till Kungl.
Maj :t med hemställan om prövning, huruvida skattefrihet kunde medgivas
för utbildningsbidrag åt partiellt arbetsföra.
Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår föreslås i årets
statsverksproposition att ifrågavarande bidrag skall utgå efter ändrade
grunder. Sålunda föreslås bidragen skola utgå efter samma grunder som
för arbetslösa och för friställd arbetskraft. Såsom högsta gräns för bidragen
har satts arbetsinkomsten i det blivande yrket. Huruvida vid uppgörandet
av detta förslag hänsyn tagits till beskattningsfrågan framgår emellertid
icke.
Enligt 19 § kommunalskattelagen skall stipendier till studerande vid undervisningsanstalt
eller eljest avsedda för mottagarens utbildning icke räknas
till skattepliktig inkomst. I praxis har emellertid frågan om vad som
enligt nämnda paragraf skall anses icke skattepliktigt visat sig förhållandevis
svårbedömd.
Huruvida skatteplikt föreligger för utbildningsbidrag till partiellt arbetsföra
är en tolkningsfråga, som såvitt utskottet kunnat finna icke varit föremål
för prövning i högsta instans, och det ankommer icke på utskottet att
göra något uttalande angående tolkningen av gällande bestämmelser på
förevarande område. Först sedan ett klarläggande av den skatterättsliga
behandlingen enligt gällande rätt av nu ifrågavarande bidrag skett, uppkommer
frågan, huruvida den i lagstiftningen angivna regleringen på området
kan anses tillfredsställande. I sakens nuvarande läge vill utskottet
icke göra något uttalande. Utskottet vill dock framhålla, att det i motionen
ställda spörsmålet knappast kan ses såsom ett isolerat problem utan måste
ses i samband med frågan om beskattningen av övriga utbildningsbidrag och
måhända även i det än större sammanhang, som frågan om skatteplikt för
sociala förmåner över huvud utgör.
Utskottet vill erinra om att de i det tidigare omnämnda betänkandena av
1944 års allmänna skattekommitté rörande bl. a. skatteplikt för stipendier
överlämnats till 1950 års skattelagssakluinniga för översyn. Det torde kun
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
na förväntas att vid denna översyn jämväl frågan om skatteplikt för förevarande
utbildningsbidrag och därmed likartade förmåner kommer att bliva
ytterligare belyst.
Efter vad utskottet under hand erfarit är vidare förevarande spörsmål
föremål för uppmärksamhet av arbetsmarknadsstyrelsen, som har för avsikt
att utreda detsamma samt att, därest utredningen därtill föranleder,
hos Kungl. Maj :t göra framställning i ämnet.
Då såsom av det sagda framgår den förevarande frågan redan är uppmärksammad
och sålunda kan förväntas bliva prövad av Kungl. Maj :t, anser
sig utskottet i detta läge icke böra tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t i
ämnet. Utskottet avstyrker förty den förevarande motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 424 av herrar Rimmerfors och Strandh
om skattefrihet för partiellt arbetsföra för belopp, varmed
utbildningsbidrag utgår, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 25 februari 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon, Gustaf
Elofsson, Falk, Velander, Söderquist, Niklasson och Einar Eriksson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgård, Sundström
Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Strandh, Christenson i Malmö, Henriksson!
Anderson i Sundsvall och Nilsson i Svalöv.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1954
540318