Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

1

Nr 16.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om viss ändring av 80 § uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272).

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
267, av herrar Fröding och Edström har hemställts, att riksdagen måtte antaga
följande

Förslag

till

förordning om ändring av uppbördsförordningen den 5 juni 1953

(nr 272).

Härigenom förordnas, att 80 § 1 mom. i uppbördsförordningen den 5 juni
1953 erhåller följande lydelse.

Nuvarande lydelse:

80 §.

1 mom. Utbetalar arbetsgivare,
som är skyldig verkställa skatteavdrag,
lön utan att denna minskats
med föreskrivet belopp för gäldande
av arbetstagares skatt och sker detta
uppsåtligen eller av oaktsamhet, som
ej är allenast ringa, straffes med
dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet
att inom föreskriven tid till
uppbördsmyndighet inbetala belopp
motsvarande det, varmed arbetstagares
lön minskats för gäldande av dennes
skatt, och ligger i avseende härå
uppsåt eller grov oaktsamhet arbetsgivaren
till last, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

Föreslagen lydelse:

80 §.

1 in o m. Utbetalar arbetsgivare,
som är skyldig verkställa skatteavdrag,
lön utan att denna minskats
med föreskrivet belopp för gäldande
av arbetstagares skatt och sker detta
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,
straffes med dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet
att inom föreskriven tid till
uppbördsmyndighet inbetala belopp
motsvarande det, varmed arbetstagares
lön minskats för gäldande av dennes
skatt, och ligger i avseende härå
uppsåt arbetsgivaren till last, straffes
med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. Föreligger grov
oaktsamhet vare straffet dagsböter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. Nr 16.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.

1945 års uppbördsreform innebar en genomgripande omläggning av det
tidigare uppbördsförfarandet. Redan från början förutsattes att, sedan det
nya uppbördssystemet under några år tillämpats i praktiken, en översyn
av detsamma skulle göras med ledning av vunna erfarenheter. Det uppdrogs
åt 1949 års uppbördssakkunniga att verkställa denna översyn. På grundval
av de sakkunnigas förslag framlades i proposition nr 100 till 1953 års riksdag
förslag till ny uppbördsförordning.

Förslaget innebar bland annat en skärpning av straffbestämmelserna för
arbetsgivare, som verkställt skatteavdrag men underlåtit att inom föreskriven
tid inbetala det innehållna beloppet. Dessa bestämmelser ansågs böra
utvidgas till att omfatta även fängelse i högst sex månader.

Enligt dessförinnan gällande straffbestämmelser i uppbördsförordningen
bestraffades en arbetsgivare, som vore skyldig att verkställa skatteavdrag
men underläte att fullgöra denna skyldighet eller som visserligen verkställde
skatteavdrag men gjorde detta med för lågt belopp, med dagsböter under
förutsättning att gärningen begicks av uppenbar tredska. Samma straffpåföljd
var stadgad, om arbetsgivaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
underläte att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet inbetala innehållet
belopp.

Såsom framgår av det nyss anförda var en förutsättning för straffbarhet,
då skatteavdrag ej verkställts i vederbörlig ordning, att gärningen
begåtts av uppenbar tredska. Departementschefen framhöll i propositionen
att detta uttryck vore delvis missvisande. I propositionen föreslogs i stället
en regel av innebörd att arbetsgivaren skulle straffas, om hans förseelse
skett uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej vore allenast ringa. Härigenom
undantogs från det straffbara området fall, då rena förbiseenden
förelegat eller eljest smärre misstag begåtts. Vidare hade i förtydligande
syfte brottsbeskrivningen i objektivt hänseende omformulerats. Straffet
skulle liksom tidigare vara dagsböter.

Fullgjorde arbetsgivare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till
uppbördsmyndighet inbetala belopp motsvarande det, varmed arbetstagares
lön minskats för gäldande av dennes skatt, skulle enligt propositionen straffansvar
inträda under förutsättning att i avseende å underlåtenheten uppsåt
eller grov oaktsamhet låge arbetsgivaren till last. I angivna fall skulle straffet
vara dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

I de i anledning av propositionen väckta, likalydande motionerna 1:391
och 11:479 framfördes yrkanden om samma ändringar av straffbestämmelserna
som yrkats i den nu förevarande motionen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 33 anförde 1953 års bevillningsutskott
i denna fråga följande.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

3

För att syftet med källskattebestämmelserna icke skall förfelas är det av
vikt, att bestämmelserna om skyldighet att verkställa skatteavdrag följes.
Av angivna skäl kan det enligt utskottets mening icke anses lämpligt ur allmänpreventiv
synpunkt att begränsa straffbarheten, när angivna bestämmelser
ej iakttages, till fall då arbetsgivaren handlat uppsåtligt eller grovt
oaktsamt. Från straffpåföljd bör sålunda endast undantagas de mera ursäktliga
fallen, där avdragsskyldigheten förbisetts eller eljest smärre misstag
begåtts. Utskottet biträder alltså förslaget i propositionen, att straffansvar i
förevarande fall skall inträda om förseelsen skett uppsåtligen eller av oaksamhet,
som ej är allenast ringa. Såsom i propositionen likaledes förordats,
bör straffet vara dagsböter.

I fråga om arbetsgivare, som underlåter att i vederbörlig ordning inbetala
skatt, har de i propositionen föreslagna straffbestämmelserna utformats så,
att normalstraffet utgör dagsböter. Under sådana förhållanden torde, då grov
oaktsamhet föreligger, det regelmässiga straffet komma att bli dagsböter. Utskottet
delar ej den i motionerna uttalade meningen, att fängelsestraff bör
ifrågakomma endast vid uppsåtligt handlande. Möjlighet bör sålunda finnas
att kunna ådöina fängelsestraff även i fall av grov oaktsamhet, nämligen
när alldeles särskilda omständigheter föreligger. Detta kan exempelvis
anses vara förhållandet, när en arbetsgivare upprepade gånger underlåtit att
inleverera skattemedel till avsevärda belopp och det kan förmodas att han
handlat uppsåtligt, men uppsåtet icke kan visas. Utskottet får därför tillstyrka
att de i propositionen föreslagna straffbestämmelserna godtages. Med
det anförda avstyrker utskottet de likalydande motionerna I: 391 och II: 479.

I detta sammanhang har utskottet velat påpeka de olägenheter i skilda
hänseenden, som sammanhänger med att arbetsgivarna icke är skyldiga att
redovisa löntagarnas skattemedel omedelbart efter innehållandet eller att
åtminstone avskilja medlen i samband med löneutbetalningen. Utskottet är
väl medvetet om de praktiska svårigheter som föreligger att införa en sådan
skyldighet. Frågan är enligt utskottets mening av sådan vikt, att den bör
ägnas fortsatta överväganden.

I den föreliggande motionen har anförts bland annat följande. De ändringar
i uppbördsförordningen, som riksdagen föregående år beslutit, medförde
avsevärda straffskärpningar för vissa brott mot uppbördsförordningen.
Sålunda komine numera såsom påföljd för underlåtenhet att i behörig
ordning verkställa skatteavdrag eller redovisa genom skatteavdrag innehållna
skattebelopp att utmätas frihetsstraff upp till sex månaders fängelse.
Vidare kunde den, som underlåtit att verkställa skatteavdrag, om gärningen
skett på grund av oaktsamhet som ej vore allenast ringa, straffas med dagsböter.
Straffskärpningen låge i det senare fallet i en ändring av det subjektiva
rekvisitet. Enligt tidigare bestämmelser skulle nämligen gärningen för
att bli straffbar ha begåtts av uppenbar tredska i stället för på grund av
oaktsamhet som ej allenast vore ringa. Det kunde väl ifrågasättas huruvida
man genom dessa straffskärpningar uppnådde en effektiviscring av uppbördssystemet.
Det kunde nämligen framhållas, att det nuvarande uppbördssystemet
i mycket stor utsträckning byggde på medverkan av en mångfald
arbetsgivare, som ofta mot sin vilja nödgades påtaga sig uppgifter såsom
uppbördsmän. Den nu genomförda straffskärpningen låge även utanför
ramen för den allmänna straffrätten. Fängelsestraff borde förbehållas de

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

grövre förseelserna och icke användas som straff vid mer eller mindre
perifera förseelser, ofta krisförseelser och liknande. Att utdöma fängelsestraff
för det fall att underlåtenheten att inbetala innehållna skattemedel
endast hade sin grund i oaktsamhet vore således redan på grund av motionärernas
principiella inställning otillfredsställande. Tillgrepes yttersta
stränghet, torde det böra krävas att frihetsstraffets utmätande begränsades
till fall av synnerligen graverande art, där klart uppsåt visat att den tilltalade
för egen del velat utnyttja de genom skatteavdrag innehållna medlen.

Utskottet. Enligt den vid 1953 års riksdag antagna uppbördsförordningen
skall arbetsgivare, som är skyldig att vid utbetalning av lön verkställa skatteavdrag
men försummar detta eller verkställer avdrag med för lågt belopp,
straffas med dagsböter, om förseelsen skett uppsåtligen eller av oaktsamhet,
som ej är allenast ringa.

I den nu förevarande motionen har i detta hänseende yrkats, att straffansvar
skall inträda endast om uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger.

I nämnda förordning är vidare stadgat, att därest arbetsgivare icke i tid
till uppbördsmyndighet inbetalar innehållet belopp, är straffet härför dagsböter
eller fängelse i högst sex månader, om del skett uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet.

I motionen har yrkats sådan ändring av sistnämnda bestämmelser att
straffet för grov oaktsamhet endast skall vara dagsböter.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår väcktes vid riksdagsbehandlingen
år 1953 av den proposition, nr 100, i vilken för riksdagen
framlades förslag till bl. a. ny uppbördsförordning, motioner med samma
yrkande, som i den nu förevarande motionen. Samma års bevillningsutskott
tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 33 propositionen med
vissa ändringar varom nu ej är fråga samt avstyrkte nyssnämnda motioner.
Utskottet framhöll därvid, att för att syftet med källskattebestämmelserna
icke skulle förfelas det vore av vikt, att bestämmelserna om skyldighet
att verkställa källskatteavdrag följdes. Av angivna skäl kunde det enligt
utskottets mening icke anses lämpligt ur allmänpreventiv synpunkt att
begränsa straffbarheten till fall, då uppsåt eller grov oaktsamhet förelåge.
Från straffpåföljd borde sålunda endast undantagas de mera ursäktliga
fallen, där avdragsskyldigheten förbisetts eller eljest smärre misstag begåtts.
I fråga om underlåtenhet att inbetala skatt hade de i propositionen
föreslagna straffbestämmelserna utformats så, att normalstraffet utgjorde
dagsböter. Under sådana förhållanden torde, då grov oaktsamhet förelåge,
det regelmässiga straffet komma att bli dagsböter. Möjlighet borde emellertid
finnas att kunna ådöma fängelsestraff även i fall av grov oaktsamhet,
nämligen när alldeles särskilda omständigheter förelåge. Delta kunde exempelvis
vara förhållandet, när en arbetsgivare upprepade gånger underlåtit
att inleverera skattemedel till avsevärda belopp och det kunde förmodas
att han handlat uppsåtligt även om uppsåtet icke kunde visas.

De skäl, som anförts till stöd för det i den förevarande motionen fram -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

5

förda yrkandet, är i huvudsak desamma, som de i föregående års motioner
i ämnet anförda. Då några nya omständigheter icke framkommit finner utskottet
ej anledning föreligga att förorda en ändring av de regler, som genomfördes
av riksdagen föregående år och som trätt i tillämpning från
och med ingången av detta år. Utskottet vill emellertid erinra om att straffbestämmelserna
i den nya uppbördsförordningen utformats mot bakgrunden
av ett erfarenhetsmässigt ådagalagt behov av skärpta ansvarsbestämmelser
i fråga om underlåtenhet att verkställa löneavdrag eller att inbetala innehållna
skattemedel. Ur denna synpunkt finner utskottet det icke motiverat
att inskränka straffansvaret för underlåtenhet att verkställa vederbörligt
löneavdrag till allenast de fall, då uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger.
Likaså torde i fråga om underlåtenhet att inbetala skattemedel till uppbördsmyndighet
möjlighet böra förefinnas att även vid fall av grov oaktsamhet
ådöma fängelsestraff. Utskottet vill i anslutning härtill framhålla,
att straffet för underlåtenhet att verkställa löneavdrag endast är dagsböter
samt att föregående års bevillningsutskott uttalade, att det regelmässiga
straffet, då underlåtenhet att inbetala skattemedel skett av grov oaktsamhet,
torde komma att bli dagsböter.

Av nu angivna skäl avstyrker utskottet den förevarande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 267 av herrar Fröding och Edström om
viss ändring av 80 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953
(nr 272) icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: Se under betänkandet nr 15.

Reservation

av herrar Speiz, Söderquist, Magnusson, Kristensson i Osby, Strandh, Anderson
i Sundsvall och Nilsson i Svalöv, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 267 av
herrar Fröding och Edström, antaga följande

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272).

Härigenom förordnas, att 80 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 skall erhålla följande ändrade lydelse.

80 §.

1 mom. Utbetalar arbetsgivare, som är skyldig verkställa
skatteavdrag, lön utan att denna minskats med föreskrivet
belopp för gäldande av arbetstagares skatt och sker detta
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, straffes med dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet att inom föreskriven
tid till uppbördsmyndighet inbetala belopp motsvarande
det, varmed arbetstagares lön minskats för gäldande av
dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt arbetsgivaren
till last, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Föreligger grov oaktsamhet vare straffet dagsböter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling.

647161. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag