Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr tf.
5
Nr 4.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande över motion angående
åtgärder för begränsande av skadeverkningarna av
pyrotekniska leksaker m. m.
I en inom andra kammaren väckt motion, 11:21, har herrar Gustafsson
i Borås och Swedberg hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte begära en utredning om vilka åtgärder som kan vidtagas i
syfte att begränsa skadeverkningarna av barns användande av pyrotekniska
och explosiva leksaker.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kommerskollegium
och skolöverstyrelsen.
Kommer skollegium anför bl. a.:
Handhavandet av s. k. explosiva leksaker och andra pyrotekniska varor
regleras i kungl. förordningen om explosiva varor (SFS 1949:341) och
kommerskollegii kungörelse om tilläggsbestämmelser till nämnda förordning
(kommerskollegii författningssamling 1949:8 ser. A, med ändring
bl. a. 1951:9). I förordningen stadgas, att endast sådana explosiva varor
som blivit godkända av kommerskollegium må innehas inom riket och
att explosiva varor må innehas allenast av den som erhållit tillstand därtill.
Kollegium, som äger att besluta om undantag från sistnämnda föreskrift,
har emellertid fastställt att en rad pyrotekniska varor må utan
tillstånd innehas av person, som uppnått viss ålder, och i vissa fall till
begränsad kvantitet. Sålunda må exempelvis vissa pyrotekniska varor,
såsom raketer, knallskott m. m., utan tillstånd förvärvas av den som fyllt
18 år, och för vissa s. k. explosiva leksaker är åldersgränsen nedsatt till
15 år. Personer under 15 år äger alltså ej inneha explosiv vara, och de
varor personer över 15 resp. 18 år äger förvärva utan tillstånd är sådana,
som ansetts relativt ofarliga och lämpliga till nöjeshruk.
Under de senaste åren har en rad olyckor eller grovt ofog med explosiva
leksaker påtalats. I många fall gäller det olyckor med hemmagjorda
varor, men även olyckor, eller i alla händelser ofog, med godkända varor
förekommer. Barn under 15 år tycks ha lätt att komma över dessa varor.
Det ankommer närmast på handlande, föräldrar och polis att söka förebygga
detta, men även åtgärder från kollegii sida kan vara påkallade.
Bland de åtgärder, som kan vidtas för att minska möjligheterna för
barn under 15 år att köpa explosiva varor, kan nämnas skärpta krav på
firmornas kontroll av köparens ålder, införandet av en begränsning av
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr Jf.
de slag av affärer, som äger försälja sådana varor, samt höjandet av
åldersgränsen för inköp av vissa varor. Vidare kan vissa varor göras
helt oåtkomliga för köpare genom att de avföres från listan över godkända
varor och alltså ej längre får tillverkas eller införas i landet.
Emellertid torde möjligheterna att hindra ungdom att komma över
pyrotekniska varor vara begränsade. Vid ett totalförbud för vissa slag
av varorna torde köparnas intresse snart rikta sig mot andra liknande
varor, och samtidigt torde hemmatillverkningen komma att öka. De
flesta olyckorna har, såvitt nu kan bedömas, vållats av dessa hemmatillverkade
varor.
Kollegium är emellertid av den uppfattningen att man ändå bör överväga,
om ej tillgången till pyrotekniska varor borde kunna minskas.
Kollegium håller sedan någon tid på att omarbeta sin ovannämnda kungörelse,
varvid dessa frågor kommer att bli föremål för noggranna överväganden.
Till kommerskollegii yttrande finnes fogat ett av kollegium den 17
december 1953 avgivet utlåtande över besvär, som anförts över länsstyrelsens
i Gävleborgs län beslut att återkalla samtliga inom länet gällande
tillstånd att idka handel med explosiva leksaker. Kollegium införskaffade
viss utredning från länsstyrelserna och framhåller i utlåtandet bl. a.,
att de hemmagjorda pjäserna torde förorsaka de svåraste skadorna. Kollegium
uttalar vidare, att man mot varandra måste väga tillverkares
och handlandes fordran att fa utan onödigt störande inskränkning bedriva
sina näringsfång och behovet av förbud ur säkerhets- och ordningssynpunkt.
Skolöverstyrelsen anför: i
Överstyrelsen finner det synnerligen angeläget, att effektiva åtgärder
i syfte att begränsa skadeverkningarna av barns användande av pyrotekniska
och explosiva leksaker vidtages. En sakkunnig upplysning
bland föräldrar och barn är en lämplig väg att nedbringa antalet olyckor,
som förorsakas av dylika leksaker. Under våren 1953 startade försäkringsbolagens
upplysningstjänst efter samråd med skolöverstyrelsen och
medicinalstyrelsen en kampanj mot olyckshändelser bland barnen. I det
propagandamaterial, som genom överstyrelsens försorg distribuerades
till vissa klasser i folkskolan, realskolan och flickskolan, ingick även en
liten tidning ”Blinken”, vilken hittills utkommit med två nummer i en
upplaga av 250 000 exemplar per nummer. I kampanjen ingår därjämte
artiklar i pressen, föredrag och utställningar. I detta upplysningsarbete
har även riskerna med pyrotekniska leksaker behandlats, överstyrelsen
har under hand inhämtat, att förslag föreligger om att inrätta en perma
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr tf.
7
nent kommitté för upplysning i syfte att minska antalet barnolycksfall.
överstyrelsen förklarar sig intet ha att erinra mot utredning.
Utskottet. Det torde få anses obestridligt, att vissa olägenheter visat
sig följa av att pyrotekniska leksaker nu är relativt lättåtkomliga för
minderåriga. Man bör härvid beakta ej blott riskerna för att barn som
sysslar med dylika leksaker kan skadas utan även att exempelvis äldre
personer kan drabbas av chockskador o. d.
Flertalet olyckor har emellertid enligt kommerskollegii mening förorsakats
av hemmagjorda varor. Utskottet delar kollegii uppfattning att
ett totalförbud mot innehav av vissa pyrotekniska artiklar kunde medföra
ökad benägenhet för tillverkning i hemmen av sådana varor.
Rätten att inneha pyrotekniska varor regleras i sista hand genom av
kommerskollegium i särskild kungörelse utfärdade tilläggsbestämmelser
till förordningen om explosiva varor. Inom kollegium är man f. n. sysselsatt
med en omarbetning av denna kungörelse. Enligt vad ämbetsverket
förklarat kommer vid denna omarbetning, som beräknas snart vara slutförd,
frågan, huruvida tillgången till pyrotekniska varor bör minskas, att
noggrant övervägas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionen 11:21 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 17 februari 1954.
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 3.