4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2.
Nr 2.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande över dels motion om
rätt för vissa studerande att åtnjuta rabatt å statens
järnvägars busslinjer och dels motioner om rätt för
värnpliktiga och vissa studerande att utnyttja veckoslutsbiljetter
på statens järnvägars busslinjer.
I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet hänvisad,
motion, II: 22, har herrar Gustafsson i Borås och Swedberg hemställt,
att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa om åtgärder syftande till
att samma bestämmelser som gäller för statens järnvägar (utformade i
SJ:s författningssamling, särtryck 87 a) även måtte gälla av SJ ägda busslinjer.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade, motionerna
I: 381 av herr Bengtsson m. fl. och II: 480 av herr Larsson i Hedenäset m. fl.
hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära att åtgärder måtte vidtagas, som möjliggör för dem, som fullgör
militärtjänstgöring, att färdas på statens järnvägars busslinjer på militära
veckoslutsbiljetter, samt att de elever, som studerar vid yrkesskolor, seminarier,
läroverk och andra läroanstalter, måtte tillerkännas rätt att utnyttja
veckoslutsbiljetter på statens järnvägars busslinjer.
Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.
I motion 11:22 yrkas, att samma bestämmelser som gäller för statens
järnvägar även måtte få gälla för av SJ ägda busslinjer. De i motionen åsyftade
bestämmelserna för statens järnvägar innebär, att elever och studerande
vid landets offentliga läroanstalter äger rätt att vid resor från inackorderingsort
till hemmet och åter inom loppet av 20 dagar samt under juloch
nyårsferierna inom en månad företaga återresan utan särskild avgift.
Undantag gäller för vissa dagar, då järnvägarna vanligen är hårt belastade.
I motionerna I: 381 och den likalydande II: 480 yrkas, att åtgärder måtte
vidtagas, som möjliggör för dels elever vid läroanstalter och dels de som
fullgör militärtjänstgöring att färdas på respektive civila och militära veckoslutsbiljetter
på SJ:s busslinjer. Civila veckoslutsbiljetter förekommer endast
i vissa stationsförbindelser.
Vid 1952 års riksdag väcktes motioner, I: 325 av herr Bengtsson m. fl.
och II: 429 av herr Larsson i Luttra m. fl., med yrkande att gällande bestämmelser
angående taxenedsättning för militär personal vid permissionsresor
med SJ:s tågförbindelser skulle utsträckas att gälla bl. a. även för resor
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2. o
med statens järnvägars bussar. Yttrande över motionerna inhämtades från
bl. a. järnvägsstyrelsen, som erinrade om att enligt järnvägstaxan nedsättning
av biljettavgifterna — i flertalet fall av sociala skäl och utan hänsyn
till järnvägarnas ekonomiska intressen — vore medgiven för ett flertal
kategorier resande men att liknande nedsättning icke medgavs när det gällde
busslinjerna. Styrelsen ansåg, att ett generellt införande av militära
slutsbiljetter å busslinjerna skulle å vissa sträckor, där såväl tåg- som bussförbindelser
funnes, medföra överflyttning av resande från tågen till bussarna,
vilket kunde befaras framtvinga en utökning av fordonsparken.
Vidare finge nedsättning av avgifterna för en viss trafikantgrupp beräknas
omedelbart komma att följas av krav på samma förmån från andra grupper.
Taxenedsättning kunde icke medges beträffande busslinjerna, om icke kompensation
för det härav föranledda inkomstbortfallet erhölles genom höjda
biljettpriser för andra resor.
Båda kamrarnas allmänna beredningsutskott, till vilka motionerna hänvisades,
framhöll, att det i och för sig vore rimligt, om den militära personalen
finge åtnjuta samma förmåner antingen den färdades med buss eller
med järnväg. På de av järnvägsstyrelsen anförda skälen ansåg sig emellertid
utskotten icke kunna tillstyrka motionerna. Kamrarna följde utskotten
och avslog motionerna.
Vid 1953 års riksdag väcktes i kamrarna likalydande motioner med samma
yrkande som i årets ovannämnda motion II: 22, nämligen i första kammaren
av herr Weiland in. fl., I: 16, och i andra kammaren av herr Gustafsson
i Borås m. fl., II: 23. Kamrarnas allmänna beredningsutskott, till vilka
motionerna hänvisades, infordrade yttrande från järnvägsstyrelsen, som uttalade
sig i huvudsaklig överensstämmelse med sitt ovan relaterade yttrande
över de vid 1952 års riksdag väckta motionerna.
Första kammarens allmänna beredningsutskott sade sig dela motionärernas
uppfattning om det önskvärda i att samma nedsättning av biljettpriset
för skolungdom kunde tillämpas vid resa med buss som med järnväg.
I övrigt anförde utskottet bl. a. att, även om det i det förevarande fallet
gällde en relativt fåtalig grupp och starka skäl kunde anföras för en nedsättning
av busstaxan för denna grupp, utskottet icke kunde bortse från
de farhågor rörande konsekvenserna av ett bifall till motionen, som järnvägsstyrelsen
anfört. Utskottet avstyrkte motionen.
Andra kammarens allmänna beredningsutskott lann det likaledes i och
för sig önskvärt att samma nedsättning av biljettpriset tillämpades för resa
med buss som med järnväg och ansåg icke, att eu nedsättning för skolungdom
behövde bli av prejudicerande betydelse för övriga trafikantgrupper.
Utskottet framhöll vidare bl. a., att taxenedsättningen vid statens
järnvägar först och främst måste bestämmas av ekonomiska och tiafiktekniska
faktorer, men att den ifrågasatta nedsättningen gällde eu relativt
fåtalig grupp, varför den icke syntes mera märkbart kunna påverka statens
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2.
järnvägars ekonomi. Det kunde därför icke anses uteslutet, att även med
hänsyn tagen till nämnda synpunkter det kunde visa sig befogat att vidtaga
nedsättning i enlighet med motionärernas önskemål. Utskottet förutsatte
emellertid, att järnvägsstyrelsen, om så visade sig möjligt, komme att
göra taxorna enhetliga vid tåg och buss för den åsyftade skolungdomen och
avstyrkte därför motionen.
Kamrarna beslöt i enlighet med utskottens hemställanden.
Järnvägsstyrelsen har under hand meddelat, att sedan styrelsen avgav
sina i det föregående omförmälda yttranden icke förekommit några omständigheter
av beskaffenhet att föranleda ändring i styrelsens tidigare
ståndpunktstaganden.
Utskottet. Utskottet finner, i likhet med vad de allmänna beredningsutskotten
anfört i sina ovan refererade utlåtanden av år 1952 och år 1953, det
i och för sig önskvärt, att de i motionerna avsedda grupperna får åtnjuta
samma förmåner i fråga om nedsättning av biljettpriserna vid resor med
buss som vid resor med järnväg. De olikheter som nu föreligger torde av
många trafikanter uppfattas som en orättvisa. Vad de värnpliktiga beträffar
har, enligt vad utskottet erfarit, olägenheterna av nu gällande ordning
i viss mån lindrats därigenom att vid vissa förband arrangerats billiga
gruppresor med buss för permissionsbesök i hemmen. Motsvarande möjlighet
torde i allmänhet icke stå till buds för den studerande ungdomen, bl. a.
av det skälet att det i detta fall mestadels gäller endast ett mycket litet antal
trafikanter på varje plats. Man bör vidare vid bedömningen av angelägenhetsgraden
för de i motionerna föreslagna reformerna icke bortse från att
den studerande ungdomen till stor del består av barn i sådana åldersgrupper,
för vilka det av olika skäl, bl. a. hänsyn till deras uppfostran, är av
största vikt att kontakten med hemmet är så god som möjligt.
Av järnvägsstyrelsen i tidigare sammanhang anförda betänkligheter emot
de taxenedsättningar, varom här är fråga, göres av styrelsen gällande även
i dagens läge. De överväganden av ekonomisk och trafikteknisk art, som,
jämte vissa hänsynstaganden till sociala förhållanden o. d„ bildar grundvalen
för SJ:s taxesättning, förtjänar enligt utskottets mening det största
beaktande. De ekonomiska konsekvenserna av de ifrågavarande nedsättningarna
synes emellertid utskottet ,när det gäller skolungdomen, som utgör
en relativt fåtalig grupp, icke behöva bli så vittgående. Huruvida en taxenedsättning
för någondera eller båda här ifrågavarande grupper skulle
komma att få mera påtagliga prejudicerande verkningar, undandrager sig
utskottets bedömande.
Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Maj:t fått sin uppmärksamhet
fäst på de i motionerna berörda spörsmålen genom att Svenska landsbygdens
ungdomsförbund till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
ingivit en med motionerna överensstämmande framställning. Ut
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2.
skottet finner sig ha anledning förutsätta, att de av motionärerna framlagda
synpunkterna kommer att beaktas vid frågornas prövning inom kommunikationsdepartementet.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utskottet f. n. icke böra tillstyrka
bifall till motionerna utan hemställer,
1) att motion II: 22 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda; samt
2) att de likalydande motionerna I: 381 och II: 480 icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 februari 1954.
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Lars Andersson, Weiland, John Wiktor
Jonsson, Nyström, Lundqvist, fru Carlqvist, herrar Karl Persson, Erik
Jansson,* Holmqvist och Strandler;
från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i Bogla,
fru Sjöstrand, fru Svedberg, herrar Sehlstedt, Bark, Hammar, Andersson i
Ronneby, Braconier, fru Andrén, herr Larsson i Hedenäset och fru Ewerlöf.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.